Att Skellefteå skulle tajta till spelet i dagens match kunde man förstå. Efter utskåpningen i tisdags så måste de ju ha lärt sig något. Som när man lär sig något i skolan. Och dagens match blev betydligt jämnare.

Brynäs var bättre i första perioden och vann den rättvist med 1-0. Målet gjordes av backen Sundqvist men jobbet innan var suveränt från Johan Larsson. Ett skolexempel.  

I andra perioden tyckte jag att Skellefteå hade övertag. De spelade tätt och aggressivt och stoppade ofta brynäsanfallen i mittzonen. Mer diciplinerat än tidigare match. Typiskt bortamatchspel. Kyligare spel. De kunde kvittera genom Burström i ett kontringsanfall.

Tredje perioden började bra för Brynäs och de dominerade stort de första minuterna. Widing som inte hade gjort så mycket väsen av sig tidigare i matchen fick nu till ett av sina bästa skott som bara han kan göra. En stenhård mörsare från blå. Att Widing är populär gick inte att missta sig på efter rökaren.

Drygt minuten före matchens avslut om nu resultatet hade stått sig tog Skellefteå ut målvakten och kunde kvittera. Strax innan hade Järnkrok försökt sarg och ut och var då nära att träffa målet. Men nu blev det förlängning. Där Brynäs drog längsta strået då Martin Johansson gjorde bejublat segermål.

Martin Johansson gjorde nu sitt andra slutspelsmål, rätta mig om jag räknat fel i minnet. Han är en snabb spelare och en grovjobbare och därför är det roligt att han målar i slutspelet. Det unnar man honom verkligen. Bra gjort.

Vad som oroar mig är att Bertilsson och Löf utgick pga skador. Löfs skada uppmärksammade jag inte men när det gäller Bertilsson skadade han sig i dörren till skellefteåbåset som inte var stängd.  Jag såg inte själv vad som hände men säkert ett olycksfall. Bertilsson är en viktig spelare för Brynäs. En back som trots att han bara är 20 år redan är en av de viktigaste spelarna. Hoppas att det inte blir långvarigt men han fick ledas ut och det såg inte bra ut.

Skellefteå spelade grisigt emellanåt och någon gav sig också på Silfverberg på ett fult sätt. De försökte också gå på Svedberg men det hindrades ofta av uppmärksammade brynäsbackar.

Svedberg var som vanligt bra i målet. Han gjorde flera svettiga räddningar. På backsidan bra överlag. Jonsson kom in efter det att Löf skadats och det märktes att han var lite ringrostig. Detsamma gällde Järnkrok som varit sjuk.

Ibland tänker jag på vad som skulle ha hänt Brynäs i serien och slutspelet om inte Ekholm kommit tillbaka till laget. Jag tror att försvaret som gjort en enastående insats hela säsongen, trots nedskrivning och nedpratning av alla experter, hade haft det betydligt svårare. Det är nog ingen överdrift att säga att Ekholm gjort försvaret minst en klass bättre med sin närvaro. Det är också bara att kolla hur mycket istid han får. Det är många minuter. Och för att inte glömma de pris han fått. Bäst i den senaste landslagsturneringen han var med och bästa back i elitserien. Inte dåligt det.

I kedjorna vill jag nämna Johan Larsson mest för hans utmärkta förspel till första målet och hans arbetskapacitet. Han är bra på det mesta. Då Skellefteå tajtade upp spelet hade offensiven det betydligt svårare än i första matchen. Vassa chanser saknades dock inte men Joacim Eriksson i motståndarmålet var också på alerten.

Skönt med segern och 2-0 i matcher. Till helgen blir det både match lördag och söndag. Undrar varför men kanske för intäckterna kan man gissa.

———————————–

När man har sett en match i Läkerolen är det svårt att skriva om den direkt. Jag har ändå försökt men när matcherna sänds på Canal+ kan man se reprisen strax efter och det underlättar om man är alltför upphetsad för att minnas allt. Det är en fördel. Men den personliga upplevelsen är naturligtvis ljusår större att se matchen live än att se den i TV.

Och vilken publik det har varit under slutspelet! Taket nästan lyfter i Läkerolen.