Det sägs att målvakten är ett lags viktigaste spelare, och jag tenderar att hålla med. Målvakten är den spelare som spelar hela matcher och en målvakt kan vara, och är ofta, skillnaden mellan vinst och förlust. Hur hade det gått utan Sundlöv -93, ”Honken” -99 eller Svedberg -12? Och hur hade det gått med Sundlöv -95? Målvakten är inte den enda spelare som vinner matcher, men han är en mycket viktig del av laget.

När ett lag har dåligt målvaktsspel så destabiliseras ofta försvarsspelet. Jag påstår med detta inte att en bra målvakt måste innebära ett bra försvarsspel men tyvärr kan även de mest stabila försvarsuppställningarna falla ihop som korthus när de märker att målvakten inte håller måttet. Ofta försöker då försvarsspelare göra det lilla extra för att inte låta motståndarna komma till avslut och man kanske t.ex. inte vågar stöta i rätt läge eller försöker täcka skott när man egentligen borde lämna fritt skottfält och fokusera på att förhindra pass.

Brynäs hade under förra säsongen ett tveksamt målvaktsspel. ”Honken” är i grunden bra men har problem att hålla sig skadefri en hel säsong. När ”Honken” började tappa in puckar i matcher där Brynäs spelade riktigt bra så började också spelet att fallera i just de matcherna. Tänk er själva att som spelare gå in 110% och spela diciplinerat försvarsspel och ha spelmässigt övertag för att se höstlöv dala ner i den egna kassen. I dessa lägen blir målvaktens roll väldigt tydlig. ”Honken”, som varvade ovan nämnda insatser med att totalt spika igen, har vunnit ett SM-Guld åt Brynäs när han -99 storspelade och spikade igen totalt. Dock har han blivit äldre och hans kropp känner av alla åren inom elithockeyn. ”Honken” behöver en konkurrent som kan komma in och spika igen. En konkurrent som sporrar honom att själv prestera på topp och någon som kan komma in när ”Honken” har sina formsvackor. Säsongen 11/12 var detta Svedberg. Säsongen 12/13 var detta Rahm, som inte alls klev fram så som Svedberg gjort säsongen innan.

Jag tror att vi som fans haft för stora krav på Rahm. Rahm har inte spelat hockey på flera år och kan då inte förväntas komma in och storspela direkt. Det bästa för Rahm hade antagligen varit att börja som en av två målvakter i ett allsvenskt lag och på så sätt mjukstartat med hockeyn. I Brynäs fick han spela elithockey direkt och fick, vilket är helt logiskt, förslitningsskador. Visst gjorde han bra insatser innan dess, men Brynäs borde ha förstått att en målvakt inte kan komma in och spela på topp efter flera års frånvaro och man borde med facit i hand ha låtit Rahm stanna i Allsvenskan, inte minst med tanke på att man fick köpa ut honom från sitt kontrakt för dyra pengar.

Till nästa säsong så är Rahm ett högst osäkert kort. I bästa fall studsar han tillbaka, slipper skadeproblem och kliver fram som en riktigt bra målvakt. I sämsta fall blir han skadad, får stukat självförtroende och tvingas hoppa in på grund av en skadad ”Honken”. Det kan alltså mycket väl vara så att Brynäs sitter med två småskadade målvakter som skulle må bäst av att vila. Detta scenario är, enligt mig, mycket mer troligt än ett scenario där båda är skadefria och på topp.

Brynäs räddning kan bli den då 18-årige målvakten Jonas Johansson. Johansson är ett superlöfte och vill det sig illa för Rahm och ”Honken” så kommer Johansson tvingas spela på grund av deras skador eller formsvackor. Det är då inte helt omöjligt att Johansson, som är son till gamle SM-Guldmedaljören Per-Johan Johansson, tar chansen och blir ”Honkens” konkurrent om förstaspaden. Jag tror att Brynäs egna plan för Johansson är att han succesivt ska slussas in i A-laget och om 1-2 säsonger vara en av två målvakter. Dock tror jag att nästkommande säsongs målvaktssituation kommer att bli den utlösande faktorn för Johanssons inträde i A-laget. För Brynäs, och för Johanssons, del så hoppas jag att han är redo…