Brynäs krossar Leksand i träningsmatch

Brynäs spelade igår träningsmatch mot SHL-nykomplingen Leksand i Huddik. Även om matchen bara var en träningsmatch inför SHL-starten där lagen har chansen att spela ihop sig och få fart på benen så är det alltid lite prestige inblandat när de två ärkerivalerna möts. Till glädje för oss Brynäsare så vann Brynäs klart i en match där ett annat resultat vore orättvist. Det var också glädjande att flera av de spelare som ”ska” göra mål också gjorde det. Målskyttarna var Gunderson, Granström, Clark, Johnson och Blomqvist (ej i den ordningen). Glädjande var också att unge Felix Sandström, vars prestation jag tror kan bli skillnaden mellan botten och toppen i år, höll nollan.

Klicka här för att se målen från matchen.

Inom kort kommer en analys av Brynäs värvningar, som ser ovanligt intressanta ut och av Brynäs chanser inför årets säsong!

 

Nokelainen, Rahm och Brynäs målskytte

Som jag gissade så stack Lindholm till NHL. All heder åt Lindholm som vågar chansa. Till följd av detta behövde Brynäs en ny förste-center och den fann man relativt snabbt i Petteri Nokelainen.

Nokelainen är trots sin relativt unga ålder (27) välmeriterad. Han har spelat i NHL och där varit ordinarie samt vunnit VM-Guld med Finland där han i VM-finalen bidrog med ett mål när våra grannar i öst fullständigt krossade Sverige. Dock är det inte som målskytt Nokelainen gjort sig känd i NHL. I stället har han vart en checking-line spelare som ska spela tight, tufft och se till att motståndarna inte gör mål. Han har också framgångsrikt spelat i boxplay innan han inför förra säsongen skadade sig och fick försöka spela sig tillbaka via AHL.

Det är svårt att värdera en checking-line spelare från NHL. Dessa spelare är ibland utpräglade rollspelare som inte har en aning om vad de ska göra vid motståndarmålet. Andra är helt enkelt tvåvägs-spelare som fått en defensiv stämpel i NHL. Troligtvis, och förhoppningsvis, tillhör Nokelainen den andre kategorin och kan därför vara ett vasst offensivt kort. För en offensiv drivkraft är precis vad Brynäs behöver. I och med att man tappat Järnkrok och nu Lindholm från ett lag som hade väldigt svårt att producera redan med dessa spelare i laget så har Brynäs inte precis Elitseriens (eller SHL som det nu så internationellt ska heta) vassaste offensiv. Hoppet står till de nya transatlanterna och till Nokelainen. Om man får prioritera Brynäs över enskilda spelares framgång så kan man också hoppas att Lindholm inte tar plats i NHL och på så vis ansluter en bit in på säsongen. Jag ser det som ganska troligt att så blir fallet, men hoppas förstås att Elias tar en plats i NHL.

Skulle Nokelainen och transatlanterna floppa så blir det en tung säsong. Visst kan vissa andra spelare såsom Brodin, Rödin osv producera hyffsat men det är dessa tre som ska leda lagets offensiv. Domedagsscenariot är att dessa totalfloppar eller skadar sig och att Brynäs samtidigt får en svag defensiv. Backsidan ser betydligt starkare ut i år och en spelare som Kihlström blir ovärdelig, men målvaktssidan är identisk och när förra årets förklaring till det svaga målvaktsspelet, att Rahm var skadad under försäsongen, slår in även i år så blir jag nervös. Jag hoppas att jag har fel, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så ser Brynäs målvaktssituation riktigt skakig ut.

Många Brynäsare är väldigt negativa. Ett roligt exempel på det var när någon på Brynäs facebook-grupp krävde Sundlövs avgång efter förlust mot Leksand i årets första träningsmatch. Den personen lär inte sitta som expert i TV under denna livstid, men de tär ändå ganska signifikativt för hur många supportrar tänker. Eftersom jag varit väldigt negativt i detta inlägg fram tills nu så ska jag också presentera best-case scenario.

Nokelainen är en världsspelare som inte går att jämföra med Brynäs historiska finska värvningar. Han är en spelare som hör hemma i NHL och också hade spelat där om han varit skadefri. I Brynäs kommer han att få speltid i boxplay och få utveckla sin offensiv genom spel med starka offensiva spelare. Att han gjort mål i en VM-final mot Sverige kan vara bevis för att han inte bara har defensiva kunskaper. I Brynäs kan Nokelainen bli en av ligans bästa centrar, kompletterad av Sweatt och Scott kommer denna kedja att bli en av SHL’s bästa kedjor. Tillsammans har de inte bara rutin och snabbhet utan också den kraft som i lag som Skellefteå visat sig vara mycket framgångsrik även i Sverige. Sweatt och Scott bidrar med ett traditionellt transatlantiskt ”go” och en vinnarmentalitet som innebär att vi i det kommande slutspelet inte bara har en pitbull i form av Granström i laget utan ett helt gäng som kommer att kämpa ner sitt motstånd.

Antagligen hamnar vi någonstans mittimellan dessa två versioner…

Apropå Granström så är det väldigt synd att han skadar sig. Granström är en kämpe som man inte kan ogilla och han är ovärdelig i tighta matchsituationer. Dock kan jag konstatera att han alltid är som bäst i slutspelet och att det därför är bättre att han opererar och rehabiliterar sig i början av säsongen än att han kör på och missar ett slutspel. Under SM-guld året gjorde han lika många mål i slutspelet som under hela grundserien.

Nu ska det bli spännande att se hur det artar sig, när det sätter igång på allvar!

Brynäs målvaktssituation oroar

Det sägs att målvakten är ett lags viktigaste spelare, och jag tenderar att hålla med. Målvakten är den spelare som spelar hela matcher och en målvakt kan vara, och är ofta, skillnaden mellan vinst och förlust. Hur hade det gått utan Sundlöv -93, ”Honken” -99 eller Svedberg -12? Och hur hade det gått med Sundlöv -95? Målvakten är inte den enda spelare som vinner matcher, men han är en mycket viktig del av laget.

När ett lag har dåligt målvaktsspel så destabiliseras ofta försvarsspelet. Jag påstår med detta inte att en bra målvakt måste innebära ett bra försvarsspel men tyvärr kan även de mest stabila försvarsuppställningarna falla ihop som korthus när de märker att målvakten inte håller måttet. Ofta försöker då försvarsspelare göra det lilla extra för att inte låta motståndarna komma till avslut och man kanske t.ex. inte vågar stöta i rätt läge eller försöker täcka skott när man egentligen borde lämna fritt skottfält och fokusera på att förhindra pass.

Brynäs hade under förra säsongen ett tveksamt målvaktsspel. ”Honken” är i grunden bra men har problem att hålla sig skadefri en hel säsong. När ”Honken” började tappa in puckar i matcher där Brynäs spelade riktigt bra så började också spelet att fallera i just de matcherna. Tänk er själva att som spelare gå in 110% och spela diciplinerat försvarsspel och ha spelmässigt övertag för att se höstlöv dala ner i den egna kassen. I dessa lägen blir målvaktens roll väldigt tydlig. ”Honken”, som varvade ovan nämnda insatser med att totalt spika igen, har vunnit ett SM-Guld åt Brynäs när han -99 storspelade och spikade igen totalt. Dock har han blivit äldre och hans kropp känner av alla åren inom elithockeyn. ”Honken” behöver en konkurrent som kan komma in och spika igen. En konkurrent som sporrar honom att själv prestera på topp och någon som kan komma in när ”Honken” har sina formsvackor. Säsongen 11/12 var detta Svedberg. Säsongen 12/13 var detta Rahm, som inte alls klev fram så som Svedberg gjort säsongen innan.

Jag tror att vi som fans haft för stora krav på Rahm. Rahm har inte spelat hockey på flera år och kan då inte förväntas komma in och storspela direkt. Det bästa för Rahm hade antagligen varit att börja som en av två målvakter i ett allsvenskt lag och på så sätt mjukstartat med hockeyn. I Brynäs fick han spela elithockey direkt och fick, vilket är helt logiskt, förslitningsskador. Visst gjorde han bra insatser innan dess, men Brynäs borde ha förstått att en målvakt inte kan komma in och spela på topp efter flera års frånvaro och man borde med facit i hand ha låtit Rahm stanna i Allsvenskan, inte minst med tanke på att man fick köpa ut honom från sitt kontrakt för dyra pengar.

Till nästa säsong så är Rahm ett högst osäkert kort. I bästa fall studsar han tillbaka, slipper skadeproblem och kliver fram som en riktigt bra målvakt. I sämsta fall blir han skadad, får stukat självförtroende och tvingas hoppa in på grund av en skadad ”Honken”. Det kan alltså mycket väl vara så att Brynäs sitter med två småskadade målvakter som skulle må bäst av att vila. Detta scenario är, enligt mig, mycket mer troligt än ett scenario där båda är skadefria och på topp.

Brynäs räddning kan bli den då 18-årige målvakten Jonas Johansson. Johansson är ett superlöfte och vill det sig illa för Rahm och ”Honken” så kommer Johansson tvingas spela på grund av deras skador eller formsvackor. Det är då inte helt omöjligt att Johansson, som är son till gamle SM-Guldmedaljören Per-Johan Johansson, tar chansen och blir ”Honkens” konkurrent om förstaspaden. Jag tror att Brynäs egna plan för Johansson är att han succesivt ska slussas in i A-laget och om 1-2 säsonger vara en av två målvakter. Dock tror jag att nästkommande säsongs målvaktssituation kommer att bli den utlösande faktorn för Johanssons inträde i A-laget. För Brynäs, och för Johanssons, del så hoppas jag att han är redo…

Slutspelssummering

Jag kommer inom de närmsta dagarna att summera slutspelet, säsongen och laget i tre separata inlägg. Jag tänkte börja med att summera det som ligger färskast i minnet – slutspelet.

Brynäs gick som bekant in i slutspelet med en usel form. Man hade rasat ihop som ett korthus efter juluppehållet och gått från att vara ett topplag till att få slåss för slutspelsplatsen. Att det blev slutspel ändå är positivt för kassan, men utsikterna för avancemang var inte stora. Speciellt då man fick möta seriesegraren, Skellefteå.

Jag tycker att Brynäs gjorde ett tappert försök utifrån sina förutsättningar. Framförallt i den första, men också den andra matchen klev man upp och spelade ett disciplinerat försvarsspel som skapade jämna matcher. Tyvärr tycker jag man hade en del otur med domslut och fick, framför allt i första kvartsfinalen, spela allt för mycket boxplay för att ha någon chans. Brynäs spelade tufft och Skellefteå favoriserades som seriesegrare av domarna. När matchserien sedan gick vidare till match 3 och 4 tappade Brynäs lite av den diciplin man haft, förmodligen till följd av att det tuffa spelschemat med match varannan dag, och låg inte lika nära. Trots detta hade det inte varit helt orättvist om Brynäs kunnat knipa en seger. Sett över matchserien var Skellefteå helt klart det bättre laget. Skellefteå vann med 4-0 i matcher, men jag tycker ändå att Brynäs föll med flaggan i topp.

Det finns spelare som passar bättre i slutspel än i seriespel. Spelartypen som klarar av att spela ett snabbare och mer fysiskt spel samtidigt som man lyckas åstadkomma kreativa saker är ovärderlig när slutspelet sätter igång. I Brynäs är Jonathan Granström väldigt tydligt en sådan spelare. Tyvärr var Granström borta i början av kvartsfinalserien men var sedan, som förväntat, en av Brynäs bästa spelare. Trots att Granström är osynlig stora delar av grundserien så är det en mycket viktig spelare för laget då han i slutspelet kliver fram och leder sitt lag. Jag tycker också man kan sätta Daniel Widing i den skaran, och även han blir en viktig spelare i slutspelet. Ofta är det de mindre, mer tekniska spelarna som faller bort. Till den skaran hör Järnkrok, Lindholm och Lauritzen. Dock tycker jag mig se tendenser för att Lauritzen kliver fram när det gäller och han var bland annat väldigt bra i slutspelet 2011. Järnkrok var i detta slutspel en av Brynäs bästa spelare, men han klev inte fram på det sätt som behövs för att Brynäs ska slå ut Skellefteå. Kanske är anledningen att han är för ensam.

För att ett hockeylag ska lyckas bra i ett slutspel så är det absolut fundamentalt att ha en målvakt som spikar igen. Förr året hade Brynäs Svedbarg som verkligen klev farm när det gällde, och när han inte spelade hade man en Honken i storform. I år hade Brynäs Honken, som visserligen släpper en del billiga mål men som i flera matchinledningar räddar Brynäs kvar i matchen, men bakom honom hade man Rahm som tyvärr inte håller. Honken har visat sig bäst i konkurrens och har gjort sina bästa säsonger när han konkurrerat med bland annat Sundlöv och Svedberg. När han nu blir allt för given förstamålvakt presterar han inte lika bra. Även om han gorde kanoninsatser i slutspelet så gör han tyvärr vissa missat som blir psykologiskt tunga för Brynäs att återhämta sig från.

Under senare delen av säsongen har Brynäs haft ett ihåligt försvar och ett ineffektivt anfall. När försvaret nu klev fram och spikade igen så blev ineffektiviteten den framträdande anledningen till att man inte lyckas ta ett par matcher i kvartsfinalserien. I bland annat fjärde matchen, så dominerade Brynäs inledningsvis för att trots en kavalkad av chanser släppa in första målet när Skellefteå studsat tillbaka och skapat ett par chanser. Jag ska inte låtsas som att Brynäs försvar var perfekt, för det fanns uppenbara hål i uppställningen, men ineffektiviteten var den största anledningen till att man inte vann någon match. Visst kan det bero på att forwards fick fokusera mer på försvarsspel, och inte var det heller ineffektivitetens fel när Brynäsbackar gjorde individuella misstag, men faktum är att Brynäs gjorde alldeles för lite mål sett till de chanser man fick och det är inte en bra trend om man vill vinna matcher.

Nu börjar en period av omstrukturering där Michael Sundlöv måste avgöra vilka han vill behålla. Senast här om dagen gick man ut med att Berglind, Styrman, Widing, Johansson och Lavander. Överlag tycker jag att beslutet att inte förlänga med dessa spelare är helt rätt då alla underpresterat, men ryktet säger att Widing var villig att gå ner rejält i lön och jag tror själv han skulle vara en bra fjärdeline-spelare, speciellt med tanke på hur han kliver fram i slutspelssituationer. Dock kvartstår faktum att Widing precis som kedjekamraterna Nordquist och Lauritzen kört hopplöst fast. Faktiskt tycker jag att den trion skulle särats på för länge sedan. Även Johansson, som har stora potential att bli en riktigt bra spelare om han börjar förvalta de många chanser som han faktiskt skapar, klev fram under förra årets slutspel men har underpresterat hela säsongen.

Mer om det i framtida inlägg…

Så kommer Brynäs ur sin svacka

Tidigare i kväll förlorade Brynäs mot Elitseriens jumbo Rögle… Det sorgliga i det var inte att man förlorade mot just seriejumbon utan att man dessutom förtjänade att göra det. I den tredje perioden när Brynäs jagade reducering och kvittering så sköt man fyra skott på mål. Mer än så tycker jag inte man behöver säga om den specifika matchen.

Brynäs har hamnat i en mycket tung formsvacka. I stället för att vara en typisk medgångssupporter som bara klagar så ska jag försöka vara konstruktiv i min kritik. Därför handlar det här inlägget om varför Brynäs är i en svacka och hur man kan agera för att komma ur den.

Brynäs hamnade i svackan efter ett antal förluster. Före nyår förlorade man en del matcher, men man gjorde det efter att ha spelat jämt och förlusterna var ofta på övertid eller på straffar. Nyårsuppehållet kom lägligt och man kunde där passat på att ladda om och ta nya tag inför det nya året. Tyvärr hade Brynäs ett svårt spelprogram med matcher mot bland annat HV71, Färjestad, Skellefteå och Luleå. I matchen mot HV71 spelade man okej och förlorade på övertid. Sen har det gått sämre, med undantag för matchen mot Luleå som man vann.

Ett lag som får en förlorande trend blir ett sämre lag. Kvällens match mot Rögle är ett bra exempel. Brynäs hade aldrig förlorat på det sätt man nu förlorade om man haft med sig en vinnande trend med 10 raka vinster inför matchen. Nu hade man i stället en negativ trend och ett sänkt självförtroende vilket är den direkta anledningen till att man förlorade. Tyvärr finns det inget recept för hur en tränare fixat ett självförtroende, men att byta tränare brukar vara ett populärt alternativ. Det alternativet anser jag inte ens vara ett alternativ för Brynäs. Att sparka Jonsson vore bara idiotiskt. Däremot kan gruppen förändras genom t.ex. en värvning. En ny värvning som debuterar mot ett lite sämre motstånd där laget vinner kan få gruppen att känna en känsla av nystart.

När Sundlöv letar ersätare så letar han efter en fysiskt back. Det är säkert bra, men här är vad Brynäs behöver just nu:

En ledare

Brynäs behöver en ny spelare som kliver fram och tar ansvar. När ett lag går dåligt behöver det någon som kliver fram, tar ansvaret för det som hänt och tar ansvaret för att vända skutan rätt. Detta tycker jag att Brynäs saknar. Järnkrok, Lauritzen, Lindholm och Gunderson är alla bra spelare, men de är inga ledande spelare som kan gå in och själva vända en trend. Förra året hade Brynäs Silfverberg som med sitt spel och personlighet tog på sig förluster och klev fram för att leda laget i kommande match. Man hade även Dackell. Året innan var Lars Jonsson en sådan spelare som kunde kliva fram och lyfta laget. I år saknas detta, tycker jag. De spelare som skulle kunna kliva fram är Sundqvist och Honken. Honken har till viss del gjort det och förutom några enkla insläppta mål spelat bra, men samtidigt är det svårt för en målvakt att inta denna roll. Sundqvist kan kliva fram och visa kämpaglöd, men han är ingen målskytt eller offensiv kraft så det är svårt för honom att inta den roll som spelare som Silfverberg, Foppa, Sundin och andra stora ledare inom ishockeyn tagit. I Brynäs fall faller detta på Tommy Jonsson, och tränaren kan inte visa vägen på isen. Hittar Brynäs en spelare som kan inta denna roll så gör man det bra, men jag räknar med att alla dessa spelare spelar i NHL eller KHL. Samtidigt är det onaturligt för en ny spelare att inta denna roll när denne kommer till en ny klubb.

En ledande back

Brynäs saknar inte bara en fysisk back. Man saknar också en ledande back. Lars Jonsson kunde ha varit detta om han sluppit sjukdom och varit tillbaka i form. Bertilsson kunde ha tacklat detta ansvar. Ekholm likaså. Men vem ska göra detta i Brynäs? Sundqvist i all ära, men Brynäs saknar en back med pondus på isen. Gunderson är bra offensivt men saknar pondusen i egen zon. Tanken var nog att Cody Franson skulle ta denna roll, och han gjorde det till viss del, men jag sätter inget som helst hopp till att backar som Djoos, Löf eller Berglind skulle inta en sådan roll.

Inför säsongen kritiserade de flesta ”experter” (journalister som skrivit om ishockey i mer än 1 år) Brynäs backbesättning. Nu är Bertilsson och Jonsson borta resten av säsongen. Berglind, Löf och Djoos är alla lovande och gör det jobb man kan förvänta sig av dem, men det skulle räcka med en eller två lovande backar som kunde lära sig av några ledande backar. Nu är det de lovande backarna som måste leda defensiven tillsammans med Gunderson, Sundqvist och Persson.

Fungerande special teams

”Special teams” är namnet på de uppställningar som spelar boxplay och powerplay. Sedan Dackell pensionerat sig har Brynäs boxplay inte varit att känna igen. Spelare som Hansen och Granström gör ett jättejobb, men det räcker inte. Man är 10a i BP-statistiken.

Powerplay är något bättre men inte lika effektivt som med Silfverberg. Brynäs har en bra första-uppställning där Gunderson, Järnkrok och Lindholm är farligast. Men den andra uppställningen där Nordquist och Lauritzen ska vara puckhållare misslyckas kapitalt. Lauritzen är inte sig själv och Nordquist är en genomsnittlig spelare som precis som övriga spelare formtoppade i fjolårets slutspel. När den andra PP-uppställningen kommer in så styr motståndarna spelet till Widing som inte kan klassas som något spelgeni. Widing är på isen för att ta avslut och ska inte fördela passningar. Detta behöver Brynäs styra upp. Lyckas man efektivisera sitt PP så kan detta vara en betydande faktor för att komma ur sin formsvacka.

Skulle Brynäs lycka värva en ledande back, t.ex. låna någon från ett KHL eller NHL lag, och effektivisera sina special teams så kan trenden vändas. I övrigt håller jag med Tommy Jonsson om att det är hårt jobb som gäller. Tyvärr kan jag inte påstå att hårt jobb såg ut att vara en ledstjärna i kvällens match mot Rögle.

Nu glömmer vi förlusten och tar nya tag i matchen mot Timrå på fredag. Vinst där och början på en vändning kan börja. Förlust och formsvackan blir allt djupare. Visserligen är jag inte orolig för att Brynäs ska missa slutspel, men spelar man som nu kan man glömma semifinal.

Brynäs trupp 2011/2012

Såhär efter säsongen är det läge att utvärdera truppen som fört Brynäs genom säsongen 2011/2012. Eftersom Brynäs vann SM-Guld så är det roligare än i vanliga fall, men jag har försökt att inte euroforiskt hylla alla kategoriskt på grund av lagets prestation. Det är dock viktigt att säga att ett lag är beroende av alla lagdelar och alla spelare för att vinna. Även om några spelare utmärkt sig mest så är alla delaktiga i den succé som säsongen 2011/2012 innebär.

Målvakter

Niklas Svedberg

Niklas Svedberg slog redan förra året igenom då han petade ”Tysken” (Thomas Greiss). Dock visade han tendenser på att varva starka insatser med mindre bra insatser där billiga mål tappades in osv. Säsongen 2011/12 har han gått från klarhet till klarhet. Svedberg var slutspelets bästa målvakt och vann matcher på ett sådant sätt som krävs för att ett lag ska vinna SM-Guld. Svedberg har vuxit fram som en stormålvakt och kan han hålla samma nivå i framtiden så kommer han också att bli en sådan. Nu är Svedberg förlorad till NHL/AHL och med tanke på slutspelet kan jag förstå det. Kanske får vi se Svedberg i NHL om ett par år efter de, för en målvakt, obligatoriska åren i AHL.

 

Johan ”Honken” Holmqvist

”Honken” kom från Frölunda till Brynäs. Från ett lag med obefintligt försvarsspel till ett lag som lagt största fokus på just försvarsspelet de senaste åren. ”Honken” har, precis som på 90-talet, varit ganska ojämn. Dock verkar han kunna hantera det bättre nu än då och hans svackor är ofta väldigt korta. ”Honken” är en landslagsmålvakt med rutin och en tillgång för alla lag. Att han dessutom har Brynäshjärta är en bonus. Inför slutspelet fick ”Honken” förtroendet i den första matchen vilket gladde mig. Jag trodde att han, precis som 1999, skulle kliva fram och bli den ”Honken” som vi Brynäsare avgudar. Nu fick han tyvärr inte chansen på grund av en sjukdom, men med tanke på Svedbergs framfart ska man inte klaga. ”Honken” och Svedberg har varit ett av Elitseriens bästa målvaktspar och det känns tryggt att han blir kvar även om Svedberg sticker till NHL/AHL. I slutspelet har det dessutom framkommit att Svedberg och Honkens konkurrens varit en hälsosam konkurrens där de hjälpt varandra till att bli bättre målvakter. När Honken fick chansen i den femte matchen i SM-finalen så trodde jag att Brynäs skulle vinna och Honken bli (ännu mer) odödlig. Nu förlorade man, men som Svedberg sa efter sista matchens slutsignal så gjorde de det tillsammans, och Honken är lika delaktig i SM-guldet som någon annan i laget. Sett över hela säsongen så har Honken visat att han fortfarande är en mycket bra hockeymålvakt som har flera år kvar på toppen. Med hans skicklighet och rutin var han en tillgång för Brynäs säsongen 2011/12 och kommer så förbli under ett antal säsonger framöver.

 

Backar

Niclas Andersén

Andersén förutspåddes en lysande framtid i Elitserien och NHL. Nu har snacket om NHL avstannat något och jag kan förstå varför. Andersén är en defensiv back som spelar rejält och stabilt. Den typen av backar får tyvärr allt för sällan chansen i NHL. Nu ryktas Andersén till KHL och det förvånar mig inte. Det tog flera omgångar innan han var inne på baklängesmål och det är signifikativt för just Andersén att Brynäs har ett bra försvarsspel när han är på isen. Han är ingen ålskytt, även om förra säsongens solomål var riktigt snyggt, men han är en klippa i egen zon. Spelare som Andersén behövs för att skapa ett mästarlag och försvinner han till KHL så blir han svår att ersätta.

Lars Jonsson

Lars Jonsson är kontroversiell. Han är en ”stjärnback” som drar hög lön men inte presterat. Förra säsongen blev spolierad av en skada och även denna säsong förstördes på grund av skador och sjukdom.  När Lars Jonsson spelar dåligt så är han dålig, men när han spelar bra så lyfter han ett helt lag. Jonsson spelar ofta med små marginaler och det blir därför väldigt tydligt när han inte har marginalerna på sin sida. Det blir svårt för Jonsson att glömma årets säsong eftersom han vunnit SM-Guld, men förhoppningsvis kan han glömma de dåliga perioder han hade och komma ihåg de bra. Får han en skadefri säsong tror jag att han kan ”bli sig själv” igen och bli den storback som han är.

En annan sak jag lade märke till med Lars Jonsson var att han i finalspelet, när han var sjundeback, ofta gick runt i båset och peppade sina medspelare. Det är stort av en petad ”storspelare”.

 

Jörgen Sundqvist

Vilken Brynäsare älskar inte att se ”Sunkan” på isen? Visst, han har haft formsvackor som alla andra. Men han står alltid upp för sitt lag. Sundqvists tackling på en Skelleftåspelare i en av SM-finalerna gjorde ont att se, men jag har också sett honom fått liknande tacklingar själv. Oavsett vad så kör Sundqvist lika hårt och går lika modigt in i varje närkamp i nästa byte. Om Sundqvist stannar så är sannolikheten stor att han blir lagkapten. Han är en ledare på isen som föregår med gott exempel, och precis som Andersén så bidrar han mycket i det defensiva spelet. Sundqvist är en Brynäshjälte och nu när han har ett SM-Guld så är det skrivet i sten.

 

Ryan Gunderson

Ryan Gunderson började sin säsong något tveksamt, och man var rädd att det skulle bli ännu en Dale Clarke. Dock kunde Gunderson anpassa sig till omställningen mellan Allsvenskan och Elitserien på ett bra sätt och använda sina styrkor för att bidra till laget. Gundersons styrka är framförallt det offensiva backspelet. Som back på blålinjen i power play är han om inte bäst så en av de bästa i Elitserien. Gunderson skjuter inte hårdast, men han skjuter luriga skott i rätt sekund. Ofta skjuter Gunderson styrskott vid rätt tidpunkt eller placerade dragskott i luckor just när målvakten är skymd. Detta har starkt bidragit till Brynäs starka PP och bland annat i den avgörande SM-finalen har det visat sig nyttigt.

I defensiven är Gunderson inte utmärkande, vilket får ses som bra för en back med sina styrkor i offensiven. Allt för ofta är offensiva backar dåliga i egen zon, men Gunderson håller en bra standard och blir därför ingen säkerhetsrisk. Möjligen skulle han kunna bli lite större och starkare, men då hade han varit förlorad till NHL. Rydan Gunderson får ses som ett av Micke Sundlövs bästa nyförvärv någonsin.

Mattias Ekholm

Mattias Ekholm startade säsongen i Nordamerika men återvände efter att ha blivit sågad vid fotknölarna av sin tränare. Vinnaren i det var Brynäs, och kanske även Ekholm som efter kvartsfinalvinsten mot Frölunda sa att det var det största han varit med om i sitt liv. Man får därför anta att SM-guldet numer är hans livs största ögonblick.

Ekholm kom till Brynäs inför förra säsongen som en lovande defensiv back. Han utvecklade snabbt sin offensiv och är nu en jätte både offensivt och defensivt, vilket är ganska ovanligt. Ekholm har potential att bli en storback. Ibland agerar han något nonchalant, men kan han slipa bort det så blir han kvar i Nordamerika mycket längre nästa gång. En jätte i defensiv zon som dessutom är spelskicklig och skjuter som en häst. Det är beskrivningen av en storback.

Ekholm blev med all rätt uttagen till VM-truppen. Tyvärr fick han inte chansen, men jag är säker på att han kommer att spela VM framöver. Det enda hindret är egentligen att hans NHL-lag kan gå ”för långt” för att han ska kunna göra det.

När Ekholm återvände från Nordamerika så blev han den sista pusselbiten i Brynäs bygge av ett guldvinnande lag.

 

Simon Löf

Simon Löf skulle slåss om positionen som sjundeback med Jonathan Carlsson. På grund av skador blev han dock mer än så. Löf var ordinarie i stort sätt hela säsongen och när slutspelet kom så blev Lars Jonsson petad till förmån för Simon Löf. Löf är en defensiv back som tidigare slagit fler icingar än passningar, men nu har han tagit ett kliv till i sitt spel. Den gågna säsongen har Simon Löf blivit en stabil defensiv back som inte ger bort pucken när han får den. Han är visserligen inte den som slår dom avgörande passningarna och frilägespassningar, men han har gjort en mycket bra säsong. Med tanke på hans unga ålder så är han också en man för framtiden. Simon Löf kan på sikt bli en ny Andersén eller Sundqvist. Säsongen är helt klart godkänd, om inte mer.

 

Simon Bertilsson

Bertilsson var bra förra säsongen, men i år växte han och höll landslagsklass. Bertilsson spelar hårt och är stabil defensivt samtidigt som han har en bra spelförståelse och teknik vilket gör att han hittar bra uppspel och passningsvägar. Säsongen 2011/12 var Bertilssons definitiva genombrottsår, och nu ryktas det att han ska gå till NHL. I vissa situationer kan Bertilsson spela ovårdat och han har delat ut ett par knätacklingar, men generellt så spelar han hårt och resolut. Bertilsson är en av anledningarna till att Brynäs vunnit SM-guld. Efter att han inte haft förtroende från Czarnecki så växte han med det förtroende han fick från Tommy Jonsson, med en landslagsplats som kvitto på hans prestation. Bertilsson är en av de unga Brynäsare som vuxit till storspelare under säsongen.

Jag skulle vilja se att Bertilsson fick mer förtroende i power play. Med Ekholm, Gunderson och Jonsson i laget så förstår jag att han fick stå åt sidan, men jag tror att ”Bertil” kan växa till ett offensivt spelgeni och target player i PP. Man ser att han har det i sig i spelet fem mot fem.

 

Jonathan Carlsson

Jonathan Carlsson har suttit på bänken större delen av säsongen. När en sådan spelare får spela så brukar det i regel gå ganska dåligt. Dock har Carlsson gått in och gjort klart godkända matcher, och visat sig vara en perfekt sjundeback. En sjundeback behöver vara någon som accepterar sin roll, motiverar sina medspelare och spelar stabilt när han får speltid. Precis det har Carlsson gjort. Nu går han till Timrå och jag hoppas att han växer med den speltid som han antagligen får.

 

Victor Berglind

Berglind är en framtidsspelare som knappt spelat under säsongen. Hans främsta styrkor ligger i det offensiva spelet och han påminner om Rydan Gunderson på det viset. Förhoppningsvis får Berglind mer speltid nästa säsong och kan då växa med uppgiften. Stärker han sitt defensiva spel och växer så som andra unga spelare vuxit i Brynäs så är han en framtida stjärnspelare.

 

Forwards

Andreas Dackell

Dackells säsong har varit ganska misslyckad.  Det har dels berott på att ”Dacke”har nått sin peak som hockeyspelare för ganska många år sedan, men också på att han haft problem med skador. Som självskriven lagkapten har Dackell ofta fått lite för stort förtroende. Även om han fortfarande är mycket bra i box play och håller en bra nivå offensivt så är han inte längre en spelare för en första-uppställning i power play eller en spelare som ska slängas in när Brynäs jagar kvittering i slutet av en match. Detta har inneburit att Dackell ofta varit helt okej på isen, men kanske fått för mycket förtroende i avgörande lägen och på så sätt gjort Brynäs mindre vasst framåt i just de situationerna.

Trots detta tror jag att Dackell har spelat en stor roll i Brynäs framgång. Precis som ”Honken” och Hansen har ”Dacke” tillfört stor rutin i laget, vilket är viktigt för de yngre spelarna. Som ”lagets pappa” har han fått ta ett stort ansvar utanför isen när det gällt media och i omklädningsrummet när man haft svackor. Det var därför ett naturligt drag att låta Dackell stå i båset under den sista delen av slutspelet när han inte kunde spela på grund av skada. Precis som -99 när Anders Huss stod i båset så kunde Dackell tillföra de ovan nämnda sakerna även från den nya positionen. Jag kan tänka mig att Dackell fortsätter som tränare inom föreningen och, precis som t.ex. Ove Molin och Björn Danielsson, kommer att dyka upp i Brynäs bås i framtiden.

Oavsett hur Dackells prestation varit den här säsongen så är han en Brynäslegend. Jag var själv på plats när han, på volley, avgjorde den sista och avgörande SM-finalen mot Luleå 1993. Jag kommer att skriva mer om detta i ett framtida inlägg specifikt om Andreas Dackells karriär.

 

Mads Hansen

Precis som Dackell så tyckte många med mig inför säsongen att Hansen sett sina bästa dagar som hockeyspelare. Personligen kunde jag inte förstå varför Brynäs valde att behålla norrmannen som, precis som förra säsongen, var en förbestämd fjärdeline-spelare. Dock har Hansen höjts av lagets framgång och gjort en riktigt stabil insats. Som center i fjärdekedjan har han ofta fått spela med unga spelare och har då kunnat bidra till deras utveckling med sitt lugn och sin rutin. Spelmässigt så har Hansen en betydande roll i box play men har också spelat power play. Att han spelat PP ser jag som ett myserium, men efter ett SM-guld är det svårt att ta fram stora sågen mot mästarlagets tränare, som gjort uttagningen.

Hansen har, precis som Dackell, haft en viktig roll som en av lagets mer rutinerade spelare. Han har spelat mängder av avgörande matcher och mästerskap både i Elitserien och på landslagsnivå. Hansen är inte en stjärnspelare, men kommer ändå att få en betydande roll i nästa säsongs lagbygge där han precis som föregående säsong kommer att bidra med sin rutin för att lyfta nya, unga, spelare samt vara en lugn fjärdeline- och box play-spelare.

 

Johan Larsson

Johan Larsson är supertalangen som slog igenom i slutet av förra säsongen när han under brinnande slutspel fick kliva fram som en framträdande spelare efter mängder av Brynäs-skador. Den här säsongen startades med Johan Larsson som en självklar stjärna och förväntningarna var stora.

Det har varit svårt att placera in Johan Larsson i en kedja i vinter. Han har inte riktigt passat med den självklara duon Järnkrok-Silfverberg och har därför ofta spelat i olika andra konstellationer. För Larsson har det inte spelat någon större roll eftersom han ofta lyfter sina medspelare samtidigt som han tar egna initiativ på isen.

Larsson kommer att lyckas väl i NHL. Han kombinerar sin spelskicklighet, spelsinne och teknik med en fysisk spelstil och fysisk styrka. Han är på så sätt väldigt all-around och kan av coachen användas på flera olika sätt.

Man bör inte skriva om Johan Larsson utan att nämna att han var lagkapten för det svenska lag som tog JVM-guld i vinter. Som lagkapten i ett guldlag har han visat att han besitter ledaregenskaper både på och utanför isen. Johan Larsson var därför en av de unga spelare som i allra högsta grad tog Brynäs till SM-guldet.

 

Daniel Widing

Daniel Widing kom från Djurgården där hans säsong hade varit väldigt upp och ner. I Brynäs fortsatte denna trend, men en av Widings två styrkor passade sig kanske främst i denna Brynäs-upplaga. Widing är känd som något av en sniper, en målskytt, men har inte riktigt producerat som önskat. Allt för ofta ser jag Widing ta skott ur omöjliga lägen, och hans genomåkningar är inte längre speciellt framgångsrika. Istället är det Widings temperament och fysiska spel som varit en tillgång den gångna säsongen. Inte minst i slutspelet intog han en Granström-liknande roll och retade gallfeber på motståndarlagens stjärnor. Självklart vore det önskvärt om det kombinerades med att ösa in mål, men det är i alla fall bra att Widing kan bidra även när han inte producerar framåt.

 

Jesper Ollas

När Michael Sundlöv värvade Jesper Ollas så var det antagligen för att få in mer tyngd och fysik i laget. Precis som Lavander skulle han på så sätt bidra med det som Brynäs saknat i de senaste årets slutspel. Jesper Ollas bidrog på precis det sätt som Sundlöv tänkt sig, men också mycket mer därtill. Ollas har visat sig vara en av Brynäs bästa spelare och han har fortsatt att växa hela säsongen. Tillsammans med Johansson har han skött en otroligt stark forechecking som ofta medburit att Brynäs vunnit puck väldigt högt upp i banan. Fortsätter Ollas sin utveckling även nästa säsong så blir han en av lagets stjärnor. Det enda som kan sätta stopp för det är om Ollas glömmer sitt eget framgångsrecept: Hårt jobb.

 

Calle Järnkrok

Det mesta har redan skrivits om Calle Järnkrok, som är något av en personlig favorit för mig. Järnkrok har delvis levt i Silfverbergs skugga, men de är ganska olika som spelare. Då Silfverberg är både ett spelgeni och en sniper så är Järnkrok ett spelgeni och tekniker. Man får gå tillbaka flera hockeygenerationer för att hitta ett spelgeni av samma kaliber. Järnkrok blandar briljanta framspelningar med fekniska nummer för att leverera både mål och assist. Firma Järnkrok-Silfverberg har närmast varit ostoppbara i power play och de har lett den kedja som motståndarna utan större framgång fokuserat på att stoppa under hela slutspelet.

Allt tyder på att Järnkrok stannar i Brynäs även nästa säsong. Detroits förhoppning är att han ska bygga på sig mer muskler och bli bättre i det fysiska spelet. Som Brynäsare kan jag bara glädjas åt att få se Järnkrok live innan han åker över atlanten för en lång och framgångsrik proffskarrir.

 

Joachim Rohdin

Ur Brynäs framgångsrika ungdomsverksamhet kommer ännu en lovande spelare: Joacim Rohdin. Rohdin som gjorde en mycket bra insats när han förra säsongen fick spela med Nordquist och Kahnberg fick sparsamt med speltid den gångna säsongen. När han väl fick spela så skapade han ofta flera målchanser utan att hitta skärpan i avsluten. I slutspelet höjde sig Rohdin ett snäpp och höjde sin produktion avsevärt. Trots detta får han inte förlängt och återfinns nästa säsong i Timrå.

Om Rohdin hittar skärpan i avsluten så tror jag att han kan bli en riktigt bra Elitseriespelare. För att hitta skärpan och tryggheten i sitt spel så behöver han få mer speltid och en ordinarie plats i ett lag. Det är tveksamt om Rohdin fått detta i Brynäs, men troligtvis får han det i Timrå vilket därför är ett bra steg att ta för hans fortsatta karriär.

 

Sebastian Lauritzen

Lauritzen, som lite skämtsamt kallas ”Gretzky” i mina diskussioner med min hockeytokiga familj, har fortsatt att producera även denna säsong. Tyvärr har också hans skadeproblem fortsatt och när säsongen skulle avgöras satt Lauritzen på läktaren, skadad.

Lauritzen har ett mycket bra spelsinne och ledde i vinter Brynäs andra power play-enhet. Som speluppläggare hittar han ofta kreativa lösningar och gör sina medspelare bättre. Hans svaga sida är hans brist på defensivt tänk. De finurliga framspelningarna kan ofta bli indianare som leder till farliga kontringar. Om han kan börja ha detta i åtanke så blir han en ännu större tillgång för laget. Dock ska jag inte klaga allt för mycket – Lauritzen har trots allt växt från en fjärdeline-spelare till en landslagsspelare under sin tid i Brynäs.

 

Jacob Silfbergberg

Allt, ja verkligen allt, har redan skrivits om Jacob Silfverberg. Silfverberg är en målskytt av rang som säkerligen skulle producera i NHL om han valt att åka över inför säsongen. Som tur är, för oss Brynäsare, valde Silfverberg att stanna och leda Brynäs till SM-guld. 1-0 målet i match sex mot Skellefteå var nästan overkligt. Från ingen vinkel allt slog Silfverberg till med ett stenhårt skott i krysset.

Silfverberg har varit bra under hela säsongen, men bara blivit bättre och bättre ju längre säsongen blivit. Förutom att vara en sniper och målskytt så är Silfverberg spelintelligent samt stark i närkamper och längs sargen. Många gånger har Silfverberg själv vunnit puck för att stå för ett smart assist eller ett eget mål. Han är med andra ord väldigt skicklig inom alla de delar som krävs för att göra en komplett ishockeyspelare, och toppar det med ett overkligt bra skott. Alla, inklusive jag, har insett att Jacob Silfverberg är Sveriges nästa storstjärna i NHL.

 

Mats Lavander

Mats Lavander värvades som en komplementspelare åt Brynäs spelskickliga ungdomar och inledde också säsongen som tredje länk bredvid Järnkrok och Silfverberg. Lavander har till viss del levt upp till sitt rykte som en fysisk spelare, men har under säsongens slutfas haft skadeproblem som sinkat honom och hans spel.

Lavander har hela säsongen jobbat hårt och även petat in några mål som pjäs framför motståndarmålvakten i Brynäs fruktade power play. Under slutspelet drogs han dock med en skada som gjorde honom långsam. I finalerna mot Skellefteå såg det stundtals ut som att han inte hängde med, och han gjorde ett par gånger misstag som var ödestigna. Min förhoppning på Mats Lavander är att ahn får vara skadefri och kan få mer fart, så att han kan spela sitt eget spel. Sett över hela säsongen får han dock ett godkänt betyg.

 

Martin Johansson

Martin Johansson värvades för att tillföra fart och fysik till Brynäs. Med facit i hand har han framförallt bidragit med fart och en härligt aggressiv forechecking. Johansson och Ollas har med sin forechecking gett motståndarbackarna mardrömmar och det är framförallt farten och forecheckingen som legat bakom Johanssons poäng i vinter.

Martin Johanssons snabbhet har också den bidragit till en hel del målchanser. När Johansson ställs man mot man i åkduell t.ex. mot motståndarlagets backar i en kontring så vinner han så gott som alltid duellen. Detta har gjort att Johansson skapat flertalet frilägen. Tyvärr har skärpan i avsluten i kombination med svårheten att avsluta i väldigt hög fart ofta gjort att dessa frilägen inte resulterat i mål Jag ser gärna att Johansson tränar in ett par förutbestämda varianter för sina frilägen. För början han sätta de lägen han själv skapar åt sig så blir han en målskytt av rang.

 

Emil Molin

Emil Molin är Ove Molins son, vilket nämns i stort sätt varje gång han är på isen. Molin har haft ett inskolningsår i år och ska ta klivet in i truppen under nästa säsong. Det jag sett av honom hittills är positivt. Emil Molin är därför en av nästa generations Brynäsare som jag tror mycket på.

 

Jonathan Granström

Jonathan Granström är en kämpe och en krigare. Den typen av spelare som du hatar att möta men älskar att ha i ditt lag. Hela ssongen har Granström spelat stabilt och ställt till med oreda framför motståndarnas mål, men det är i slutspelet som han blommar ut och blir en av lagets viktiga spelare. I år har Granström fått Widing som partner i att reta gallfeber på motståndare, men jag skulle vilja säga att Granström gjort det till en konstform. Så fort det är ”oroligheter” på isen är Granström där, mitt i smeten, och det är ingen tillfällighet.

Brynäs har vunnit SM-guld som ett lag och alla spelare har varit en del i det lagbygget. I det lagbygget är Granströms roll en väldigt viktig del för framgång. Precis som tidigare säsonger har Granström varit en av lagets bästa spelare i slutspelet och jag har svårt att se hur han skulle ersatts om han t.ex. blivit skadad.

Granström valde, efter bud från KHL; att stanna i Brynäs. Det känns bra och jag ser fram emot att han, efter en godkänd säsong, återigen blommar ut som en av lagets viktigaste spelare i slutspelet 2013. För när det börjar hetta till är Granstrm där, mitt i smeten.

 

Elias Lindholm

Elias Lindholm är, precis som Emil Molin, en av Brynäs framtida stjärnor. Lindholm har vid ovanligt ung ålder spelat i Elitserien och dessutom gjort det bra. När Lindholm är på isen så syns hans spelskicklighet och teknik tydligt, och jag är ärligt talat förvånad över att han inte fick mer speltid redan den här säsongen. När nästa säsong inleds så hoppas jag att Lindholm är ordinarie och att han kan blomma ut till näste Niklas Bäckström eller Calle Järnkrok.

 

Sebastian Wännström

Sebastian Wännström är ännu en av Brynäs unga talanger. Wännströms säsong har varit både upp och ner då han blandat tid i fjärdekedjan med spel tillsammans med Järnkrok och Silfverberg. Wännströms styrka ligger främst, eller kanske helt, i det offensiva spelet. Tillsammans med Järnkrok och Silfverberg har han producerat, men i en mer undanskymd och defensiv roll i fjärdekedjan har det gått sämre. Wännströms främsta svaghet är att han ofta håller i pucken lite för länge och att han gärna gör en extra dragning, men med lite rutin så kan det antagligen slipas bort. Wännström blir då ännu bättre offensivt och min förhoppning är att han, om han stannar i Brynäs, når samma nivå som Rödin höll förra säsongen. Wännström är draftad och det verkar som att han kommer att ta chansen i NHL, men jag tror att han kommer att starta i AHL vilket möjliggör en utlåning till Brynäs. Både för Brynäs och hans egen del vore det nog det bästa scenariot.

 

Jonas Nordquist

Jonas Nordquist är en av Leksands gamla 82-or och är med sina landslagsmeriter ganska rutinerad trots att han har ett antal år kvar av sin karriär. Nordquist har kapacitet att vara en nyckelspelare på isen men har fått stå lite i skymundan bakom stjärnor som Järnkrok, Larsson och Silfverberg. Jag tycker att Nordquist har gjort en godkänd säsong och stundtals gjort riktigt bra insatser bland annat i power play, men jag tror ändå att han kan bättre. Skulle Nordquist bli lite snabbare och starkare så skulle han kunna utnyttja sina starka sidor ännu mer. Jag tror också att Nordquist är beroende av sin miljö, alltså sina medspelare, för att prestera på ett bra sätt. Spelar han med avslutare som är bra på att åka sig spelbara i avslutarpositioner så kommer Nordquists poängskörd att fördubblas. Speciellt om han får spela med denna typ av spelare i power play.

Trots att jag här kritiserar Nordquist och tycker att han kan bättre så har han visat sig vara en viktig del i Brynäs lagbygge. Som spelskicklig och intelligent spelare är han användbar i alla spelformer och kan lätt anpassa sig beroende på vilka han spelar med. En sådan spelare behövs i ett komplett lagbygge. Min kritik ämnar snarare att visa på att Nordquist kunde vara en ”stjärna” och därmed mer poängmässigt framträdande.

 

Stab

Tommy Jonsson

Tommy Jonsson klev upp som huvudtränare efter att stått bakom Czarnecki i båset. För min del kändes det som att det kunde antingen bära eller brista för Jonsson. Hade Brynäs inlett säsongen dåligt så tror jag att förtroendet för Jonsson försvunnit snabbare än det gjort för en rutinerad tränare, men jag måste säga att jag gillar Brynäs vilja att satsa på egna talanger även på ledarsidan. Med facit i hand så var Tommy Jonsson precis den tränare som behövdes för att den individuella spelskickligheten och spelglädjen skulle komma fram hos Brynäsarna och det är nog ingen tillfällighet att lagets unga spelare tog ett extra steg i utvecklingen den här säsongen.

Jag hoppas att Tommy Jonsson kan bli en långsiktig tränare för Brynäs. Han är från Gävle och han har fostrats i Brynäs. Får Brynäs den kontinuiteten som jag hoppas på tränarsidan så är mycket vunnet för Brynäs som lag och som förening.

Överlag så har Brynäs byggt vidare på Czarneckis försvarshockey med att tillföra offensiv, kreativ frihet och fart. Med det spelarmaterial som Brynäs haft så är det ett framgångsrecept. Att vinna SM-guld under sin första säsong som Elitserietränare bevisar detta.

 

Jan Larsson

Det är svårt att uppskatta Janne Larssons roll i laget. Som utomstående vet jag inte riktigt vilket ansvar han har och vilka områden av coachingen han är aktiv inom. Jag vet att Larsson ofta håller i träningar och att han ansvarar för forwards, så jag får anta att han gjort ett bra jobb. Överlag tror jag att hans enorma rutin och den intelligens han tidigare har visat på isen kan bidra på ett positivt sätt till laget.

 

Pecka Alcén

Pecka Alcén har blivit hyllad av allt och alla. Han har varit målvaktstränare åt målvakter som varit matchvinnande för Brynäs och som i många fall nu är på väg att bli världsmålvakter. Det stämmer visserligen att Alcén även målvaktstränat mindre lyckade målvakter, t.ex. under sin tid i Leksand, men en målvakts framgång är inte endast upp till dennes tränare. De talanger som kommit upp inom Brynäs organisation har av Pecka Alcén formats och slipats till matchvinnande målvakter. För detta förtjänar Pecka en eloge. Nu hoppas jag att han slipper hälsoproblem och kan fortsätta sitt utmärkta arbete i Brynäs. Kanske är det hans humör som behöver tyglas? 😉

 

Michael Sundlöv

I ledarstaben räknar jag också Michael Sundlöv, som är ytterst ansvarig för Brynäs sportsliga prestationer. Sundlöv fick i början av hans sportchefskarriär utstå hård kritik efter diverse misslyckade värvningar, framförallt i samband med lockouten i NHL. Men de senaste säsongerna har Sundlöv gått från klarhet till klarhet i hans värvande av unga lovande spelare och spelare som ska passa in i den befintliga truppen. Sundlöv har satsat på kontinuitet och på att värva rollspelare som breddar Brynäs möjligheter till att bli ett komplett lag. Med säsongens SM-guld kan ingen påstå att han gjort ett dåligt jobb. Guldet är snarare ett kvitto på det långsiktiga arbete som Sundlöv och hela föreningen gjort för att ta Brynäs från botten av serien till den absoluta toppen.

Semifinalyra i Gävle

Nu var det ett tag sedan jag skrev, trots löften om att uppdatera bloggen mer ofta. Tyvärr har jag inte så mycket tid att skriva med ett fullspäckat schema. Nu blir jag lite utav en medgångssupporter när jag passar på att blogga när Brynäs leder matchserien i sin semifinal mot Färjestad med 3-1. Min teori är dock att folk inte bryr sig om bloggen uppdateras ofta. Det här inlägget är antagligen ett i mängden artiklar som du kommer att läsa idag.

Brynäs leder som sagt med 3-1 i matcher mot Färjestad, och har imponerat stort. Jag tror att många Brynässupportrar med mig funderar på finalmotståndare och börjat snegla på spelschemat för att kunna planera annat kring hur SM-finalerna kommer att spelas. Dock kan det bli oerhört kostsamt att ta ut någonting i förskott. Brynäs möter ett Färjestad som inte riktigt presterat i semifinalerna, och som kan ha en växel till att lägga i.

Färjestad har inte imponerat den här säsongen. Man började dåligt under Czarnecki och röck sedan upp sig för att till sist sluta sexa, precis den placering som man låg på när Czarnecki fick sparken. I slutspelet har FBK mött HV71 i en kamp mellan 2000-talets giganter, och lyckades där både bli uträknade och sedan till slut ta sig vidare till semifinal. Innan slutspelet så sa jag att vinnaren i den matchserien blir favoriter till SM-Guldet och jag tycker nog att FBK var favoriter inför semifinalserien mot Brynäs, men med tanke på hur det sett ut så hade jag helt fel. Brynäs har varit det bättre laget i alla matcher och har spelat riktigt diciplinerat. När Färjestad har tryckt på så har man ”hållit dem på utsidan” och det har inte uppstått så väldigt många farliga lägen. Däremot har man visat tålamot och inte spelat desperat när de sekvenserna har kommit. När man vunnit pucken så har man kontrat eller behållt pucken inom laget i egen zon. Som hockeyälskare så är det riktigt roligt att se.

Även anfallsmässigt är Brynäs det bättre laget. Man har bättre fart, bättre teknik och mer finess än Färjestad. Mot Frölunda blev jag brydd eftersom firma Järnkrok-Silfverberg var de enda som kontinueligt producerade. Mot ett lag som lyckas stoppa den kedjan, med Wännström på ena kanten, så skulle Brynäs inte ha en chans. Det är därför glädjande att övriga kedjor kommit igång och att spelare som Ollas, Hansen (som jag ofta kritiserat här på bloggen) och även till viss del Widing/Nordquist kommit igång någorlunda. Jag tror dock att det kommer att krävas mer i en eventuell final.

I Honkens frånvaro har Svedberg storspelat. Men vem är egentligen förvånad över det? Brynäs har två förestemålvakter.

Som jag nämnde så är Brynäs ett spelande lag. Det märks att man har flera spelskickliga backar. Ekholm, Gunderson och Bhertilsson har imponerat hela säsongen och det är väldigt roligt att Lars Jonsson kommit upp i normal standard – det är viktigt. Det är även värt att notera att backar som Andersén och Sundqvist är otroligt viktiga för det fysiska och rejäla spelet. Även Löf har imponerat och visar att han kan hålla lite puck (tidigare har det ofta blivit rensning på rensning) och kan spela ett stabilt försvarsarbete. Jag ser fram emot att följa hans karriär!

När Brynäs hade 3-1 mot Frölunda så såg jag fram emot att se laget ta sig vidare i Läkerol Arena. Då tog det tvärstopp och Frölunda var mycket bättre än Brynäs. Jag hoppas att det var en lärdom för detta lag, och att man inte gör samma misstag igen. En matchserie är inte slut förän ett lag har vunnit 4 matcher och förlorar man tisdagens match kan det leda till en bortaförlust och ett skiftande favoritskap i matchserien.

—————————————————————————————–

Jag twittrar. Se länken här intill. Jag brukar återtwittra bra inlägg från andra twittrare och egna tankar i små budskap.

 —————————————————————————————–

Honken har haft bihåleinflammation men är nu tillbaks i träning. Det är bra, men jag tycker att Svedberg ska få fortsätta tills han (eventuellt) gör en mindre bra match.

—————————————————————————————–

Slutsålt i Läkerol Arena idag. Det kommer att bli ett j-vla drag!

—————————————————————————————–

Färjestads målvaktstränare har ägnat stor tid till att klippa ihop sekvenser där han tycker att Brynäs skulle åkt på utvisning. Precis som Kenta försöker FBK på så sätt att påverka domarna för att vinna fördelar på isen. Deet skulle vara intressant att se en klippsamling på alla regelbrott som Färjestad gör, men så långa videor tror jag inte Youtube tillåter. Hur som helst känns det hela ganska patetiskt, speciellt med tanke på att Färjestad spelar uppenbart mer fult än Brynäs.

—————————————————————————————–

AIK imponerar, men jag tror att det tar slut mot SAIK ändå. AIK överpresterar, precis som förra året, och får nog svårt att hålla samma nivå en längre tid. Jag tycker att SAIK spelar en roligare ishockey och hoppas att de två spelande lagen – Brynäs och Skellefteå AIK – möts i final. Då kan det bli hockeypropaganda!

—————————————————————————————–

Brynäs blir ofta anklagade för att filma. Det har blivit lite av en följetång eftersom minsta filmning vevas gång på gång i TV. Jag tycker att filmning är fel och fjantigt, men jag ser det över hela banan från fler lag än Brynäs. Jag tycker att man ska stänga av spelare i efterhand vid upprepade filmningar, och det tycker jag även att man bör göra inom fotbollen. Filmningar hör inte hemma i sport.

—————————————————————————————–

Kul att Rohdin fick göra mål. Han har haft ett antal chanser.Kul också att Molin fick göra en assist. Mer istid till Molin!

—————————————————————————————–

Djurgården spelar i Allsvenskan säsongen 2012-13. Det är ett klassiskt lag och jag förstår att många journalister gråter ut, men jag har svårt att se skillnaden mot att t.ex. Leksand åkte ut. Djurgården är nog tillbaka om ett par år.

—————————————————————————————–

Brynäs fyller 100 år i år. Vilket bättre sätt att fira det på än att ta SM-Guld? Det vore nästan lite magiskt…

Juluppehåll

Brynäs tar juluppehåll som ett topp-4 lag. Riktigt bra! Så vad är då orsaken att Brynäs gått från ett lag som krigar för att undvika kvalserien till ett lag som krigar om serieseger? Det beror naturligtvis på en mix av faktorer…

Den enskilt största anledningen skulle jag tillskriva juniorverksamheten och den kontinuitet som den möjliggör. Micke Sundlöv har som sportchef lett en revolutionerade utveckling av Brynäs juniorverksamhet. Från att ha fått upp någon enstaka talang till a-laget med flera års mellanrum så har man nu en kö av unga spelare som väntar på att sparka in dörren till a-laget. Det är oerhört talande att en spelare som knappt får speltid i ett skadedrabbat A-lag står som förstereserv på hemmaplan i jvm-truppen. Den här utvecklingen leder till en bredare trupp då ”utfyllnadsspelare” nu består av juniorer på väg att bli stjärnor. Det leder också till lägre löner då dessa spelare ofta har en relativt låg lön sett till prestation. Det innebär i sin tur att pengar kan läggas på spetskompetens som eventuellt saknas i de egna leden.

Micke Sundlöv har alltså gjort ett grymt arbete med juniorverksamheten. Man ska dock inte glömma att Boork var med vid ritbordet när planen sattes upp och också bör få en del av äran.

Det som ger Brynäs ytterligare spets den här säsongen är också ett par beslut som gått Brynäs väg. Silfverberg valde att stanna en säsong, och Ekholm valde att komma hem. Två nyckelspelare. Brynäs har dessutom lämnat över sin defensiva spelstil till Färjestad och de kreativa spelarna får friare händer i det offensiva spelet. Tränare Jonsson är en del i Brynäs strategi baserad på kontinuitet och att utveckla egna talanger. För i den kategorin, alltså talanger, placerar jag även in honom.

Detta är de största framgångsfaktorerna för säsongen 2011/12. Vi ska dock inte glömma att Brynäs i år har två målvakter som håller hög standard. Förra årets målvaktskarusell är ett minne blott.

——————————

Lars Jonsson får inte speltid. Rätt eller fel? Både och, tycker jag. Ingen ska få speltid pga sitt namn eller tidigare meriter. Samtidigt så tror jag att Jonsson behöver speltid, och jag tror att han kan komma upp i den form som vi är vana att se honom i. Kommer han dit så är han vår bäste back tillsammans med Ekholm.

——————————

Trodde ni jag glömt nämna säsongens värvningar som en del av Brynäs framgångsrecept? Brynäs har värvat riktigt bra och spelare som Johansson, Honken, Ollas och Gunderson är riktigt bra spelare. De är dock inte de spelarna som lyfter hela laget eller har helt avgörande roller för Brynäs framgång. De är riktigt bra komplement till en riktigt bra trupp.

——————————

Foppa-dokumentär ikväll. Den måste ses. Jag ska skrika ”10 matcher” varje gång man får se Foppa hyllas för en hård tackling. Bitter? Javisst! Annars vore jag ingen äkta Gävlebo.

——————————

Brynäs fick inte spela mot AIK på annandagen. Synd, men jag har förståelse för att även poliser vill vara lediga i mellandagarna.

——————————

Jag tror ingen hockeyälskare har missat att JVM sätter igång i mellandagarna. Jag rankar turneringen högre än senior-VM sett till underhållningsvärde. Att Brynäs dessutom har framträdande spelare med år efter år gör inte saken sämre. Ett måste-se!

——————————

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR! Nu går vi för guldet!

Välkommen hem, Honken!

Som alla Brynäsare säkert sett så är Johan ”Honken” Holmqvist klar för Brynäs. Det innebär att en riktig Brynäsare tar flyttar hem och spelar i det laget som han hör hemma i.

För ”Honken” innebär det inte bara att han kommer hem. Det innebär också att han får spela i ett lag med ett försvarsspel, där han inte ensam får stå för hela lagets försvarsinsats. I de matcher jag sett ”Honken” spela i Frölunda så har Göteborgarnas försvarsspel varit patetiskt dåligt, och ”Honken” har tvingats göra omöjliga räddningar för att hålla laget kvar i matcherna. Trots detta så har ”Honken” aldrig riktigt fått bekräftelse i Frölunda och trots en räddningsprocent på 90,3 procent förra säsongen, som ändå får ses som riktigt bra med tanke på hans lags försvarsspel, så har han varit en av syndabockarna till Frölundas upprepade fiaskon.

Den kritik som ”Honken” mottagit har i ett fall varit berättigad; Han är väldigt ojämn som målvakt. Redan -99 när Brynäs vann SM-Guld så varvades toppmatcher där han var en levande vägg med plattmatcher där nästan allt gick in. På den vägen har det fortsatt, men jag hoppas att hans rutin nu gör honom bättre när formkurvan dalar. Samtidigt ska vi komma ihåg att Brynäs har två riktigt bra målvakter nästa säsong, så om Honken har en formsvacka så är det inte hela världen då Svedberg är en toppmålvakt. Just -99 så hamnade Honken i ett oerhört flyt när slutspelet satte igång, och i finalerna var han en stor anledning till att Brynäs tog SM-Guld. Jag kommer bland annat ihåg en räddning då en av tvillingarna Sedin kom fri och försökte dribbla Honken, som gick ner i spagat och räddade friläget. Just den situationen har förevigats på tavla. En av kopiorna hänger i min lägenhet. (Bild kommer senare)

Jag tror att Honken och Svedberg kommer att få dela på förstaspaden under nästa säsong, och att en av dem kommer att bli uttalad förstemålvakt i slutspelet. Det är i regel bra med konkurrens, men just i slutspelet så finns övervägande fördelar för att välja en tydlig förstemålvakt. Vem det blir är ovisst. Både Honken och Svedberg har kvalitéerna för att vara matchvinnande målvakter i ett slutspel.

Jag kommer ihåg när Honken slog igenom i Brynäs. Då, precis som nu, så hade jag seriebiljett och det var både roligt och sorgligt att följa den situation som Brynäs hamnade i. Förstemålvakt i Brynäs var på den tiden en viss Micke Sundlöv. Sundlöv hade varit Brynäs stabile förstemålvakt i nästan 10 år och var en mycket populär Brynäsikon. Att en ung målvakt som ”Lill-Honken” kom upp och var bättre än Sundlöv var nästan otänkbart – men det hände. Två Brynäslegender (för det måste man vara om man som förstemålvakt vunnit SM-Guld med Brynäs) bytte av varandra och en ny era i Brynäs historia tog fart.

Det är förresten roligt att se hur ”Lill-Honken” blivit till ”Honken”. Bytet av smeknamn skedde succesivt när Honken gick till NHL och kom hem för att spela VM. Experterna blandade och gav, men efter ett tag så enades alla bakom ”Honken”. Den enda tv-personlighet som fortfarande säger ”Lill-Honken” är ”Ankan” Palmström, som kanske av respekt för den ursprunglige Honken fortfarande väljer att lägga till ”Lill-” före den nu 32-årige målvaktens smeknamn.

Hur som helst så är det med glädje som en av fansens favorit flyttar hem. Honken kanske inte är Sveriges bästa målvakt längre, men han är vår målvakt och har så varit under en längre tid. När Brynäsklacken skanderade att ”Honken håller på Brynäs” då Frölunda var på besök i Läkerol Arena så var det nog ingen som tvekade på att de hade rätt. Välkommen hem, Honken!

P.S. Kolla GD/AB’s intervju med Honken från dagens tidningar här.

Greiss vs Svedberg

Det har varit mycket skriverier i pressen, och då framförallt lokalpressen,  om Brynäs målvaktssituation. Bevakningen har i stort sett gått ut på att säga hur bra Svedberg är och vilket fiasko Greiss stått för. Frågan är om den bild som lokalmedia, som i praktiken utgörs av 3-4 personers åsikter, verkligen stämmer.

När Greiss kom till Brynäs så fick han omedelbart spela. Brynäs ville matcha in tysken och låta honom spela in sig. Det inleddes med ett par riktigt usla matcher där Greiss i stort sett släppte in allt. Efter ett tag spelade han upp sig men hade ofta otur och varvade fantastiska räddningar med tavlor.

Svedberg inledde säsongen svagt och tävlade med Bjurling om vem som skulle vakta Brynäs mål. Den konkurrensen gick i stort sätt ut på vem som var minst dålig. När Greiss kom in så såg Brynäs störst potential i Svedberg och behöll honom därför i truppen. Som andremålvakt fick Svedberg träna på sina svagheter och utvecklas med hjälp av målvaktstränare Pecka Alcén. Det var därför en pånyttfödd Svedberg som fick vakta Brynäs mål när Greiss behövde vila.

Det råder ingen tvekan om att Svedberg har utvecklats till en bra Elitseriemålvakt. Det råder inte heller någon tvekan om att han är en bra förstemålvakt som skulle ge alla förstemålvakter i Elitserien ordentligt med konkurrens om förstaspaden. Detta är utom tvivel fastställt av Svedberg själv. Svedberg verkar ha en vinnarskalle i Foppa-klass och har tagit den tuffare konkurrenssituationen på helt rätt sätt.

På samma sätt så råder det ingen tvekan om att Greiss är en bra målvakt. Innan han kom till Brynäs så var Greiss förstemålvakt i det tyska landslaget och andremålvakt i San Jose Sharks. I NHL har Greiss gjort det helt okej när han hoppat in. Om man ska jämföra med andra Elitseriemålvakter så kan nämnas att t.ex landslagsmålvakt Stefan Liv spelade i sitt NHL-lags farmarlags farmarlags juniorlag. Greiss roll i NHL skulle kunna liknas med Honkens under hans tid i Nordamerika, eller med Hedbergs roll i New Jersey idag. I landslaget har Greiss också vart bra, och har bland annat varit Tysklands förestemålvakt i OS.

Nu till min poäng:

I Brynäs så har Greiss tidiga insatser jämförts med Svedbergs senare insatser. Man har t.ex. jämfört statistik mellan Greiss och Svedberg där man exkluderat statistik från innan Greiss anslöt till truppen. Greiss har således mycket sämre statistik än Svedberg eftersom Svedbergs dåliga period är exkluderad medan Greiss dåliga period är inräknad i statistiken. Att tro att Greiss skulle vara grym när han kom är som att tro att Markström skulle gå in som eöfrstemålvakt i NHL när han anlände till Florida. Skillnaderna i spelet är svåra för målvakter att anpassa sig till och kräver ett antal matcher i benen.

I dagsläget så tycker jag att Svedberg verkar vara snäppet hetare än Greiss, även om Greiss också varit väldigt bra den senaste tiden. Svedberg blev, efter påtryckningar från framförallt media, förstemålvakt och Greiss fick egentligen bara chansen igen för att Svedberg blev skadad. När Greiss nu gått in så har han gjort det bra och Brynäs har två bra målvakter, vilket i sig är någonting väldigt positivt.

När Brynäs nu i stort sett är klara för slutspel så behöver man blicka framåt. Det viktiga är inte vilken målvakt som är bäst för kvällen utan vilken som kan komma att vara bäst i slutspelet. Med tanke på den potential som Greiss innehar så tror jag att han är den målvakten. Får han spela 10 matcher innan slutspelet så kan han bli den matchvinnande målvakt som Brynäs behöver för att gå långt i slutspelet. Å andra sidan så tror jag att även Svedberg kan vara väldigt bra i ett slutspel, men jag tror att han nått sin maxpotential för den här säsongen. Kort och gott: Jag tror att Greiss har en växel till.

Så hur kommer då Brynäs göra? Jag tror att man kör med Svedberg. Jag tror att Czarnecki tänker ungefär som mig och därför har vägrat acceptera när journalister försöker påtvinga honom att Svedberg är uttalad förstemålvakt. Jag tror att han är fullt medveten om att Greiss har en högre högstanivå. Dock så tror jag att trycket från media och andra egenutnämnda proffstyckare (ungefär som jag, haha) kommer att bli för stort och Svedberg kommer att spela i ett slutspel.

Det farligaste som Czarnecki kan göra är att vela och varva målvakterna. Om både Greiss och Svedberg står i slutspelet så finns risken att situationen blir densamme som mellan Svedberg och Bjurling där båda sätts in för att den andre gjort misstag och båda målvakternas självförtroende sänks.

I övrigt så tycker jag att Brynäs borde skriva ett kontrakt med Svedberg på 2-3 år. Han har visat att han är en bra förstemålvakt och att hans utveckling går spikrakt uppåt. Vem vet hur bra han kan vara nästa säsong?