Vem bestämmer egentligen i Brynäs?

Som ständig medlem va jag en av hundratals medlemmar som aktivt deltog i förra årets årsmöte, för att avsätta den nuvarande styrelsen och få till förändring i Brynäs. Personligen så va de primära anledningarna att jag tyckte fokus tagits bort från det viktigaste – det sportsliga – och lagt på andra saker. En bra start och andra typer av sociala åtaganden är bra, men det bygger på att Brynäs har ett a-lag i den högsta serien och en ungdomsverksamhet som producerar framtida stjärnor. Det finns en anledning till att Brynäs samarbetat med Unicef och har ”En bra start” och inte t.ex. Strömsbro, GGIK, Tierp eller andra klubbar gör samma sak. Det starka varumärket som byggts efter att ha varit i svensk hockeys finrum under många år, och de framgångar man nått på isen har gjort det möjligt att driva initiativ som gynnar samhället. Skulle Brynäs åka ur hockeyns finrum så försvinner troligtvis intresset från kommun och andra organisationer att samarbeta.

Det ena ger alltså det andra. Grundbulten för Brynäs IF är ett producerande A-lag och en elitverksamhet som ger resultat. Samtidigt har vi sett floppvärvning efter floppvärvning och ett Brynäs som trots hög lönebudget hamnat i botten av serien år efter år. Trendbrott finns, som den gyllene generationen med SIlfverberg, Jernkrok, Larsson med flera som tog oss till Guld 2012. ”Bulan” kom in och tog nästan på egen hand Brynäs till en SM-final. Men därimellan har det varit kräftgång och kvalserier på löpande band. Det va dax för en förändring.

En alternativ styrelse med Magnus Kangas som ordförande kandidat och detta alternativ vann med en förkrossande majoritet medlemmarnas stöd. Vi medlemmar hade fått nog och det var dax för förändring. Om förändring verkligen skett är väll en annan fråga. Det 100-dagars program som den nya styrelsen presenterade kanske såg bättre ut på papper än i praktiken. Den utlovade kommunikationen har varit sådär, förutom möjligtvis för betalande bonusmedlemar. Sportsligt är det egentligen först inför nästkommande säsong som man kan göra större förändringar så det återstår att se vad som händer där. Jag känner en viss besvikelse, men samtidigt tror jag att denna styrelse va ett bättre alternativ än att fortsätta i tidigare fotspår.

Det blev mycket förvånande för mig när Magnus Kangas nu avgår som styrelseordförande. Kangas framstod som den ledande personen i ”Brynäs kan bättre” och som sådan tog han över rodret i föreningen. När han nu avgår verkar det som att han gör det för att valberedningen inte tycker han lagt tillräckligt mycket tid på arbetet i Brynäs. De har med andra ord olika åsikter, och när nu detta är fallet så är det Kangas som får kliva åt sidan. Detta får mig att ställa frågan: Vem bestämmer egentligen i Brynäs?

Det vi kan konstatera är att styrelseordföranden inte bestämmer i Brynäs. Han blir istället överkörd av valberedningen. Är det då valberedningen som i bakgrunden styr över Brynäs styrelse? Vilka är dessa personer i valberedningen?

Ordförande i valberedningen är Conny Jonsson. Conny är så vitt jag förstått Brynäsare sedan länge och har varit aktiv i föreningen även tidigare. Den som söker information om honom via google hittar dock inte allt för mycket. Han jobbar på trafikverket där han är ansvarig för Lokaler och arbetsplatsservice. Conny är ordförande i valberedningen och vid sin sida har han två ledamöter. Emelie Ekholm vet jag inte mycket om. Jag noterar att hon va aktiv på Twitter fram tills årsmötet och har därefter varit tyst om Brynäs där. Hennes bakgrund vet jag ingenting om, men någon läsare kanske kan fylla i? Den andra ledamoten är Anders Bäckström. Honom vet not de flesta Brynäsare desto mer om. Han är före detta spelare och sportchef i Brynäs och han har en son vars meritlista inte behöver förklaras här.’

Det är alltså dessa tre personer som förmått Magnus Kangas att avgå som ordförande, och det är de som valt en ny ordförande. Förutsatt att de inte styrs av någon annan i bakgrunden, så är det dessa tre personer som i slutändan väljer vilka som ska styra den dagliga verksamheten och därmed styr Brynäs. Personligen misstänker jag att Bäckström är den som styr. Han har kontakter med det gamla gardet, han va aktiv som sportchef på 90-talet och känner därmed även den generationen Brynäsare, hans son är en fortfarande aktiv Brynäslegend och han har ett gott rykte hos Brynäsare. De som interagerat med Bäckström under hans tid på Gavlegårdarna har ofta inte samma positiva uppfattning om honom. Är det Bäckström som ligger bakom ”Brynäs kan bättre” och den nuvarande styrelsen?

Lite Brynäs-historia

Den gångna säsongen, 2018/19, var Brynäs IF:s 59:e raka i den högsta serien. Det innebär alltså att den kommande säsongen, 2019/20, blir lagets 60:e raka säsong i den svenska hockeyns högstaliga, som genom åren gått under namnen Allsvenskan, Elitserien och numera SHL. Under de snart 60 år som Brynäs funnit med i toppen inom svensk hockey har förstås mycket hänt. Alltifrån SM-guld till spel i Kvalserien och allt där emellan.

Storhetstiden

Brynäs Idrottsförening bildades 12 maj 1912 i Gävle, dock skulle det dröja ända fram till år 1939 innan ishockey togs upp på programmet och det efter att bandysektionen tvingats lägga ner av ekonomiska skäl. Redan fyra år senare, 1943, debuterar Brynäs i Allsvenskan, men åker ur samma säsong. Under 1950-talet åker laget upp och ner ur högsta serien, men efter att man går upp år 1960 lyckas man hålla sig kvar och det blir också något av en inledning på klubbens storhetstid. 

Mellan åren 1964 och 1977 tar Brynäs inte mindre än nio SM-guld och är Sveriges bästa ishockeyklubb. Under delar av de här åren ingår spelare som bland annat Börje Salming och Tord Lundström i laget som bägge sedermera flyttade till NHL.

Source: ’Börje Salming’ by Frankie Fouganthin via Wikipedia (CC BY-SA 3.0)

Efter att laget vunnit guld skulle det dröja ända fram till 1993 innan laget återigen skulle få lyfta SM-bucklan efter finalseger mot Luleå. 1999 vinner Brynäs sitt tolfte SM-guld efter en tuff finalserie mot Modo, som inte avgörs förrän i den femte matchen.

2003 får Brynäs kvala för att hålla sig kvar i Elitserien. Efter en omfattande upprustning byter klassiska Gavlerinken år 2005 namn till Läkerol Arena, som den heter fram till 2014 innan hemmaborgen får det nuvarande namnet Gavlerinken Arena. 

2011/12 blir en klassisk Brynässäsong. Laget slutar fyra i grundserien och slår sedan ut Frölunda och Färjestad i kvartsfinal respektive semifinal. I finalen tar man ledningen med 3-0 i matcher mot Skellefteå och vinner till slut med 4-2 i matcher. 

Den senaste säsongen var kanske inte Brynäs bästa genom tiderna eftersom laget missade slutspel. Dock har Brynäs redan börjat ladda batterierna inför kommande säsong. Bland annat har klubben gjort klart med Linus Ölund och inte minst gamle bekantingen Greg Scott, som återvänder till SHL efter tre säsonger i Ryssland. 

Det bör förbättra lagets chanser till en bra tabellplacering. Tittar man på kategorin bets för SHL kan man se att oddset för att Brynäs ska ta SM-guld är 14.00 hos bet365, vilket innebär att laget åtminstone bör ta sig till slutspel nästa säsong.

Source: ’Läkerol Arena’ by Hans Lindqvist via Wikipedia (Public Domain)

Kända profiler

Genom åren har Brynäs förstås också haft en rad kända profiler. Två av de har vi redan nämnt i form av Tord Lundström och Börje Salming, men det finns ju fler. En klassisk Brynäsprofil som man måste framhålla är förstås Ove Molin, som är lite av Mr Brynäs himself. Den kompakte och kvicke forwarden var en nyckelspelare när laget tog SM-guld såväl 1993 som 1999 och totalt blev det 19 säsonger i klubben innan han lade av 2010.

Sedan han lade skridskorna på hyllan har Ove Molin givetvis även varit tränare för Brynäs och efter två säsonger som tränare i Karlskrona återvände han i våras till Brynäs, nu i rollen som spelarutvecklare. 

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Luleå kom till Gävle med en kross i bagagaet, och inte en positiv kross från ett Luleå-perspektiv. Brynäs krossade Luleå senaste de kom till Gävle och även om man som Brynäsare inte kan låta bli att gilla Bulan så hoppades man på ännu en kross.Kvällens match blev dock jämnare än så…

Den första perioden tillhörde till större delen Brynäs. Clark, som kan vara osynlig i delar av matcher, skapar alltid farligheter när han får pucken i offensiv zon. En annan spelare som visade framfötterna i den första periode var Aaron Palushaj. Palushaj är både en avslutare (även om Clark är snäppet giftigare) och en framspelare. Som jag ser det hamnar han ofta för långt ner i banan och blir därför framspelare när han kanske hellre skulle finnas långt fram och agera avslutare. Oavsett så var både Clark och Palushaj farliga i den första perioden. Dock var det Lukas Carlsson som gjorde 1-0 efter ett läge i 3 mot 2 där Carlsson tog ett avslut som gick via en Luleåback mellan benen på Lassinnanti i Luleåmålet. Målet var lite slumpartat, men inte helt oförtjänt av Brynäs som va det bättre laget i den första perioden.

Några andra reflektioner från den första perioden är att Miller mer och mer kommer in i det svenska spelet och visar sig vara nyttig för Brynäs. En annan reflektion är att Sundqvist tagit en ordinarie plats i laget trots en hel säsongs skadefrånvaro. Oavsett vad man tycker om Sunkans insats så är detta imponerande. Jag trodde hans karriär va slut efter den förra säsongen, men han visar återigen vilken kämpe han är!

En annan spelare som är värd att analyser är Ikonen. Ikonen kan vara osynlig stora delar av en match men sedan blixtra till med en genialisk assist eller ett solomål.

Oavsett individuella prestationer kan jag konstatera att Brynäs hade ett riktigt robust försvarsspel i den första perioden. Luleå va inte nära.

I den andra perioden tog Luleå över och jagade kvittering. Harju, med förflutet i Brynäs, var en framträdande spelare i bortalaget. Det är intressant att se hur en spelare som Harju, som visserligen producerade helt ok i Brynäs, kan vara framträdande i Luleå men vara ganska bortkommen när han hamnar i ett lag med ett annorlunda spelsystem. Harju passar inte i Bulans spelsystem pga att han är ganska långsam, men trots detta har han hittat en framträdande plats i årets Luleå.

I den andra perioden gjorde Brynäs 2-0 via en styrning från Granström, efter skott av Carlsson. Det var egentligen Luleås period, men Brynäs fick ett PP via en utvisning som Luleå tog i offensiv zon. Kul att det var en kämpte som Granström som gjorde mål! I vanliga fall ligger han i dvala under seriespelet för att kliva fram som en av lagets viktigaste spelare i slutspelet. Oavsett poängskörden så är han en viktig tekare. Det känns som att domare har något emot ”Granis”, som ofta byts ut som tekare. Men denna match fick han teka och han gjorde det riktigt bra.

I den sista perioden jagade Luleå kvittering. Det är svårt att säga om Brynäs lade sig på försvar eller om det var Luleå som var hungrigare. Luleå gjorde också 2-1 vilket gjorde oss Brynäsare väldigt nervösa. De senaste matcherna har man haft betryggande ledningar som man tappat och visserligen vunnit i övertid, men trots allt tappat poäng på att man inte kunnat hålla ledningar. Efter 2-1 så kunde man bli nervös, men det kändes som att Luleå aldrig kom nära trots skott i ribba och stolpe. Tiden rann på något sätt ut för Luleå.

När Luleå tog ut målvakten så gjorde Brynäs både 3-1 och 4-1 via Alcén och Granström – två riktiga kämpar! Alcén är en kämpte som ofta gör skitjobbet och antagligen inte har jättehög lön och heller inte gör jättemycket poäng men är desto viktigare för Brynäs. Det märks om inte annat på sättet hur Granström i spelarintervjun skämtade om/med Alcen och hur han verkar vara gillad av alla spelare i Brynäs.

I intervju efter matchen tyckte Bulan, som vanligt, att hans lag varit bäst. Det tyckte han allt som oftast när han stod i Brynäsbåse med. Jag måste erkänna att jag saknar Bulan där…

Sammanfattningsvis så var detta ingen toppenmatch av Brynäs, men det finns en styrka i att vinna matcher när man inte gör en toppenmatch. Brynäs började säsongen som ett bottenlag men vinner nu matcher där man presterar medelmåttigt vilket tyder på att Brynäs nu, spelmässigt, är ett toppenlag. Den som lever får se!

Brynäs ett svårslaget lag 2015/16

Sex omgångar har spelats av SHL och Brynäs har hittills bara förlorat en match efter full tid – en förlust som tillkom borta mot Färjestad efter en jämn match som lika gärna kunnat sluta med ett kryss eller en seger. De två senaste matcherna, mot Linköping och Rögle borta, har båda slutat oavgjort med förlust och vinst efter straffar respektive förlängning. Med andra ord har Bulan och Sjöddas mantra om att Brynäs ska vara ett svårslaget lag som kan vinna mot alla lag i serien realiserats. Brynäs är inte längre ett lag som förlorar med 3-4 måls marginal på bortaplan mot de lag som anses vara topplag. Brynäs är istället ett topplag och ett svårt motstånd för alla lag på alla arenor. Självklart bör vi se med tillförsikt på framtiden, men som Brynäsare kan man inte låta bli att mysa!

Alla lagdelar ser starkare ut än förra året, med början på den ack så viktiga målvaktssidan. Starkbaum ser, precis som förra året, stabil ut. Den stora skillnaden är att han i år har konkurrens om målvaktsspaden av Sandström som klivit in och på allvar visat att han vill ta en plats i SHL. Det var detta scenario, med en stabil förstemålvakt och en konkurrerande ung målvakt på väg att slå igenom, som Brynäs sökte förra året. Den gången slogs planerna i spillror på grund av skador och sjukdomar och Honken kom in istället. I år ser Sandström oförskämt orädd och lugn ut. Här har Brynäs fått en konkurrenssituation som förhoppningsvis kan få båda målvakter att utvecklas och kliva fram. Liknande situationer har vi sett när Svedberg, Markström (nåja), Läck och Honken har kommit fram.

Backsidan ser även den starkare ut i år. Salmela har klivit in som den gigant han ska vara och Bertilsson är för ovanlighetens skull inte långtidsskadad. Samtidigt har Zanetti och Pudas klivit in i laget och visat framfötterna mer än vad i alla fall jag förväntat mig. Uppenbarligen gillar Bengtzén vad han sett och Zanetti skrev här om dagen på för ytterligare två säsonger i Brynäs. Om det var ett förhastat beslut eller inte återstår att se, men i bästa fall har sportchefens snabba agerande besparat Brynäs en budgivning i slutet av säsongen.

Den enda försvarare som inte riktigt visat den klass man hoppats på är Porseland. Även där ser det ut att gå framåt, men jag och många med mig hade hoppats på att Porseland skulle bli en toppback i Brynäs. Om så är fallet eller inte får tiden utvisa. Sex matcher är trots allt endast drygt en tiondel av serien.

Inte nog med att målvakts och försvarssidan förstärkts. Även forwardssidan ser starkare ut. Stor oro infann sig i Brynäs supporterläger när Sweatt försvann från laget, men oron verkar obefogad när man ser hur Rödin klivit fram som lagets naturlige storstjärna och spelare som Johnson, Vrana och Scott innebär att Brynäs har minst två toppkedjor och en helt annan bredd än förra säsongen. Tråkigt nog blev Vrana skadad, men han kommer tillbaks i god tid till ett slutspel som jag mer och mer ser fram emot.

Det är dock inte de namnkunniga nyförvärven jag vill lyfta här. Det största lyftet har kedjan med tvillingarna Westerholm och Mannberg stått för. Denna kedja har, precis som många hoppades inför säsongen, tagit ännu ett steg och är nu en toppkedja i laget. Kedjan producerar och står för ständiga hot i offensiv zon. En annan sak som jag gillar med denna unga kedja är att de står upp och orsakar oreda hos motståndarna både före och efter avblåsning. Sånt behöver alla lag, även om Brynäs inte ska göra det till en paradgren.

Vid Brynäs tre senaste SM-guld har man haft lag som bestått av en mix av unga och rutinerade spelare. Vid sidan av köpelag som Växjö och nu Luleå så är detta en mix som behövs för att nå hela vägen. Liks Skellefteå så har Brynäs de senaste guldtillfällena haft en stabil bas med några etablerade spelare (Rödin, Vrana, Johnson, Scott, Salmela, Ollas osv) vilket också de flesta andra lag har, men kompletterat med en handfull unga spelare på väg upp (Westerholmarna, Pudas, Brodecki osv) i karriären som kliver fram och gör laget komplett. Endast då kan ett lag med ungefär samma spelarbudget som alla andra höja sig en nivå och spela långt in på våren.

Jag måste tillägna Rödin ett stycke. Han har verkligen tagit nästa steg och klivit fram. Ledarstaben verkar ha vetat vad de gjorde när de gjorde honom till kapten. Vi får njuta denna säsong, för sedan lär han återfinnas i NHL.

Samtidigt som de olika lagdelarna producerat så vill jag också slå ett slag för Bulans sätt att spela hockey. Den aggressiva och höga forecheckingen stressar de flesta motståndarlagens försvar till misstag och resulterar i en roligare hockey för publiken att titta på, samtidigt som det verkar vara ett fungerande recept. En viss reservering vill jag ge för spelet mot ett fysiskt lag som Rögle. När Rögle spelade ”ryggsäckshockey” så verkade Brynäs höga tempo och aggressivitet avtal vilket gynnade Ängelholms-laget. Där behöver Brynäs ha ett motdrag. Å andra sidan spelar väll inte ryggsäckslag slutspel, eller? Dessutom kan inget lag bibehålla en hög kvalitet i spelet under varje byte, i varje match, hela säsongen. Det viktigaste är att inte hamna på kvalserieplats, placera sig väl inför slutspelet och att toppa formen när slutspelet drar igång.

Nu ska vi inte redan börja hoppas på SM-guld – det är alldeles för tidigt för det. Men vi kan börja hoppas på en rolig serie och ett slutspel där man inte ”vet” att semifinal är en omöjlighet. Det är alltid kul att vara Brynäsare, men det kan bli extra kul den här säsongen!

————————————————————————————————————-

En fördel med att vara talangfabrik är att några talanger blir lite för bra för SHL men inte tar en plats i NHL. Några av dessa spelare tröttnar på AHL och vill hem. Även om jag önskar alla Brynäsare i Nordamerika all lycka, så hoppas jag lite på någon återvändare. Vad sägs om en Jernkrok, Larsson eller Andersén som nyförvärv? Det skulle inte sitta helt fel…

Lovande start för Brynäs

SHL har äntligen satt igång och ett inför säsongen nederlagstippat Brynäs har för mig växt och ser starkare ut än på flera år (2011-2012 naturligtvis undantaget). Precis innan säsongen startade värvades backen Anssi Salmela som innan seriestarten röstades fram som seriens bästa back i SHL:s spelarenkät. En stark värvning som stärker upp Brynäs backsida.

Det är inte endast Salmela som gör att jag tycker Brynäs ser starkare ut än på länge. Bengtzén har lagt pengarna på spets-spelare som kompletteras med unga spelare och några grovjobbare. Detta, tror jag, är ett vinnande recept. Värvandet av Vrana och Johnson som ersättare för Nordquist och Sweatt gör att Brynäs nu har minst två offensivt starka kedjor. Tre om Westerholmarna tar ytterligare ett kliv. På backsidan har en revolution genomförts där Pudas och Zanetti sett bra ut hittills och där Salmela och Porseland är starka nyförvärv.

Brynäs inledde hemma mot Malmö i en match där man med sitt aggressiva försvarsspel i offensiv zon tvingade fram misstag hos motståndarna. Misstag som man flera gånger tog tillvara på. Malmö må vara nykomlingar och svåra att bedöma efter två matcher, men oavsett hur deras säsong slutar så kan vi konstatera att Brynäs var numret större i premiärmatchen. Forecheckingsspelet som ”Bulan” tagit in fungerade och förutom att tvinga fram misstag hos motståndarna så blir det också en hockey som är rolig att titta på. Malmö kändes aldrig farliga och Brynäs hade till synes kontroll på matchen rätt igenom. Skön start på säsongen!

Tidigare ikväll spelades den andra matchen, borta mot Färjestad. Brynäs inledde bäst och tvingade, precis som mot Malmö, motståndarlaget att göra misstag i egen zon som resulterade i farliga lägen. Tyvärr kom det fina spelet av sig på grund av många utvisningar och en något sönderblåst match. När utvisningskavalkaden väl hade börjat så var det BP & PP som gällde, där Brynäs också gjorde båda sina mål.

Ett starkt powerplay är viktigt och i sin förstaformation (Pudas, Vrana, Johnson, Scott & Rödin) verkar man ha hittat ett vinnande recept. Nederlaget i denna match berodde snarare på att man inte lyckades göra mål i spel fem mot fem, och att spelet i tredje perioden blev avslaget vilket inte gynnar Brynäs taktik med aggressiv och fartfylld forechecking. Det som länge såg ut att kunna bli poäng på bortaplan mot ett tippat topplag blev istället en förlust med 3-2.

I inledningen av en säsong är det viktigaste att ta några trepoängare för att få arbetsro. Fans och media tar väldigt lätt fram krisstämpeln efter några förluster och botemedlet mot detta är att ta några snabba trepoängare. Trots förlusten mot Färjestad ser jag positivt på framtiden. Som sagt har Brynäs minst två offensivt giftiga kedjor (jämfört med förra året då man hade en riktigt giftig kedja) och man verkar också ha ett mer stabilt försvarsspel även om det såg skakigt ut vissa stunder både mot Malmö och Färjestad. Fortsätter det så här så kan vi gå en intressant säsong tillmötes där Brynäs slåss på övre halvan av tabellen. Det är trots allt inte fy skam att förlora med uddamålet borta mot Färjestad.

Granskning av Brynäs värvningar 2015-16

Silly Season är i full gång och flera SHL-lag verkar ha värvat klart medan andra fortfarande skannar marknaden. Brynäs är inget undantag. Sportchef Stefan Bengtzén vill toppa laget för att ge Brynäs ett bättre lag än det lag som åkte ut i kvartsfinalen förra året. Här är en summering kring vilka som gått till och från Brynäs, hittills:

Lämnar

Daniel Brodin (RW) – Till Djurgårdens IF
Brodin har gjort en gedigen insats i Brynäs och jag gissar att Bengtzén helst ville ha kvar stockholmaren. Brodin ville hem och beroende på vilken lönenivå han ligger så tror jag att det är bäst för alla tre parter – Brynäs, Djurgården och Brodin själv.

Christian Djoos (D) – Tillbaka till Washington Capitals organisation
Djoos var Brynäs förstaval i PP den senaste säsongen. Här tycker jag inte att han levde upp till de förväntningar jag hade på honom. Många förväntade sig en ny Gunderson vilket naturligtvis inte var realistiskt, men jag förväntade mig att han skulle utveckla sitt spel och bli en offensiv kraft främst i PP. Tyvärr blev jag besviken, vilket inte betyder att Djoos utveckling kan fortsätta och ta honom till högre höjder. Jag gissar att Djoos får tillbring nästa säsong i AHL eller i Brynäs.

Jonas Nordquist (C) – Till Klagenfurter AC
Nordquist har varit en stabil center de senaste åren och var mycket pålitlig framförallt SM-guldåret 2012. Dock passar Nordquist inte riktigt in i ”Bulans” spelstil som bygger på snabb skridskoåkning och jag tror det är bäst för både Brynäs och Nordquist att gå skilda vägar.

Alexander Lindgren (C/LW) – Till Timrå IK
Lindgren började säsongen starkt men var sedan skadad större delen av säsongen. Det hade varit intressant att se honom i Brynäs, men det är antagligen bäst för honom att få ”börja om” i Timrå.

Tomas Slovak (D)
Slovak var ett nyttigt tillskott för Brynäs den senaste säsongen och en av de spelare som jag gärna sett att Brynäs behöll. Som alltid är det beroende av ekonomi och spelarens klubbkänsla. Då Slovak knappast har Brynäshjärta så blir det en ekonomisk fråga och med den backbesättning som Brynäs har tror jag att pengarna kan läggas bättre på annat.

Tim Wallace (LW/RW)
Wallace blev inte den målspruta som många hoppades, men bidrog till att stärka Brynäs offensiv. Förmodligen är Wallace dyr och då anser jag att pengarna kan läggas på andra spelare i stället.

Bill Sweatt (LW) – Till Luleå HF
Bill Sweatt var Brynäs skyttekung under förra säsongen och en spelare som jag antar Brynäs ville ha kvar. Tyvärr valde Sweatt Luleå istället som storsatsar, och jag drar slutsatsen att skälen är ekonomiska. Mycket synd för Brynäs som hade behövt Sweatt, men man får ha förståelse för att transatlantiska spelare som spelar i Europa inte är här pga klubbhjärta utan för att tjäna en hacka.

Jonas Johansson (G) – Lånas ut säsongen 15/16
Denne juniormålvakt trodde jag skulle få chansen den här säsongen. Dock verkar han ha konkurrerats ut av Sandström och lånas ut. Förhoppningsvis växer Johansson i ett allsvenskt lag och kommer tillbaka säsongen 16/17 som en förstemålvakt.

Oscar Eklund (D)
Eklund var ganska osynlig när han fick spela och behöver förmodligen mer speltid i t.ex. en allsvensk klubb.

David Westlund (D) – Till Karlskrona HK
Westlund gjorde det mycket bra när han fick chansen men skulle haft svårt att platsa i Brynäs säsong 15/16. Vi får önska honom lycka till i Karlskrona och hoppas att han har Brynäshjärtat kvar om han skulle slå igenom.

Johan Holmqvist (G)
”Honken” fick inte förnyat förtroende inför fjolårets säsong men värvades in för att backa upp ”Starken” när juniorerna skadades och blev sjuka. ”Honken” är mycket populär bland alla Brynäsare och togs självklart emot väl. Han utgjorde ett stabilt alternativ till ”Starken” och jag hade inte haft någonting emot att se honom fortsätta i Brynäs som alternativ till 1-2 unga målvakter. Holmqvist har stor rutin och ett Brynäshjärta – något som gör honom till en utmärkt mentor.

Nyförvärv

Nick Johnson (F) – Kontrakt på 2 år
Nick Johnson är tillsammans med Porseland Brynäs stjärnvärvning. Som forward i Växjö gjorde han 38 poäng under säsongen och tog SM-Guld i ett slutspel där han gjorde poäng varannan match. Enligt de insatta personer jag pratat med fick Johnson inte överdrivet mycket förtroende i PP vilket gör poängskörden mer meriterande. I Brynäs kommer Johnson att bli en nyckelspelare vars produktion avgör om laget ligger på övre eller undre halvan av tabellen.

Jonathan Pudas (D) – Kontrakt på 2 år
Jag har inte sett Pudas spela tidigare även om jag sett några av Karlskronas matcher under säsongen. Pudas är en ung och lovande back som Bengtzén tror stenhårt på. Ser man på statistiken så gjorde han poäng ungefär varannan match i Allsvenskan och hade mycket fin +/- statistik. Framförallt det senare bådar gott, men det återstår att se om Pudas kan kliva upp den nivå som krävs för spel i SHL. Oavsett statistik så är Pudas en mycket intressant värvning som jag tror kan slå väl ut.

Felix Sandström (G) – Kontrakt på 2 år
Sandström kontrakteras från juniorlaget och är tänkt som Starkbaums konkurrent. Det bästa vore om Sandström skulle klara av att dela målvaktssysslan med Starkbaum vilket skulle innebära att han är en mycket bra målvakt. I värsta fall blir han en backup som får stå när ”Starken” är trött. Det första scenariot är vad både jag och Brynäs hoppas på.

Mathias Porseland (D) – Kontrakt på 1 år
Porseland är Brynäs andra ”stjärnvärvning”. Porseland är från Göteborg men valde Brynäs vilket kan vara av flera anledningar. Dels kliver han in som ”stjärna” i Brynäs vilket inte är lika säkert att han gjort i Frölunda. Dessutom kan, som alltid, ekonomin ha spelat in. Ser jag på Frölundas och Brynäs backbesättningar så tycker jag inte att Brynäs ligger så långt efter, men Frölunda har en större bredd. I Brynäs kommer Porseland att konkurrera med unga backar som slåss för en plats i laget. Porseland framhävs som ett offensivt vapen tänkt att spela PP, och i KHL har han den senaste säsongen gjort 30 poäng på 45 matcher. Det blir mycket intressant att se om det verkligen är klass-skillnad mellan KHL & SHL vilket skulle innebära att Porseland öser in poäng här. Dock tror jag att skillnaden är mindre än många tror och jag ser Porseland som en uppgraderad Djoos, men inte en stjärna a la Tuulola, ”Sjödda”, Djoos Sr, Gunderson eller Ekholm. Blir han en ny Hietanen eller Lars Jonsson så blir jag nöjd.

Reflektion

Brynäs största förlust inför säsongen är Sweatt. De nyförvärv man gjort höjer backsidan, men på forwardssidan som under förra säsongen hade förtvivlat svårt att göra mål så ersätter Johnson Sweatt. Det har pratats om att en ”stjärncenter” ska in vilket jag verkligen hoppas på – annars riskerar Brynäs att hamna i botten av tabellen igen. Samtidigt är det svårt att göra en sådan bedömning då Brynäs spelade ganska bra under ”Bulan”. Det är möjligt att förra årets spelarmaterial passar bättre i den fartfyllda hockey som ”Bulan” förespråkar och att man därför klarar sig ganska bra med samma spelarmaterial. Dock ska vi komma ihåg att måltorkan var konstant under hela säsongen, oavsett tränare, och det är främst det som Brynäs behöver åtgärda under denna silly season.

Vad hände, Sundlöv?

Jag har tidigare tänkt skriva ett inlägg för att tavcka Micke Sundlöv efter alla trogna år i Brynäs. Ett sådant inlägg är naturligtvis på sin plats. Dock har det hänt saker sedan Sundlöv slutade i Brynäs som gör mig konfunderad.

Micke Sundlöv som ung Brynäsmålvakt

Micke Sundlöv som ung Brynäsmålvakt

Först av allt: Stort tack till Micke Sundlöv som lagt ner hjärta och själ i Brynäs inte bara som sportchef utan också som oerhört omtyckt målvakt. Jag har själv sett Sundlöv, som tillhörde den inre trofasta kärnan av Brynäs spelartrupp under många år, starta slagsmål, veva med spaden och framförallt gjort omöjhliga räddningar som räddat dagen (eller säsongen). Jag var själv på plats 1993 när Sundlöv som säker sista utpost var en bidragande orsak till att Brynäs vann SM-guld, och jag såg med egna ögon hur Sundlöv sköt en puck på liggande AIRare vilket startade Elitseriens största slagsmål genom tiderna vilket såhär i efterhand är en rolig anekdot. Till och med Börje Salming deltog.

Som sportchef var Sundlöv, förmodligen med all rätt, fientligt inställd mot media. Han hade det inte lätt som sportchef i en anrik förening som Brynäs i en tidsålder då bloggar, forum och fansidor poppade upp med mer eller mindre genomtänkta kommentarer. Sundlöv kan inte ha haft det lätt då han i stort sätt varje dag sågades för värvningar eller uteblivna värvningar. Som Brynäsare ”på sidan” kan man skratta när okunniga tyckare hånar Sundlöv pga uteblivna värvningar i april/maj, men Sundlöv verkar ha tagit åt sig utav i alla fall delar av den kritik han fick utstå. På grund av att han ändå fullföljde sitt uppdrag, och för att han bidragit till flera av Brynäs SM-guld samt varit en starkt bidragande orsak att Brynäs byggt upp sin juniorverksamhet så vill jag sända ett stort tack till Micke Sundlöv! Jag hoppas han lyckas väl i Karlskrona, så länge det inte är på Brynäs bekostnad.

Sundlöv som sportchef i Brynäs

Sundlöv som sportchef i Brynäs

Nu till mina funderingar: När Sundlöv slutade som sportchef i Brynäs för drygt ett år sedan gjorde han det för att han inte ville vara sportchef längre. ”Någonstans har jag gjort en resa med det som jag, utöver min familj, älskar mest här i livet. Jag har varit i Brynäs IF mer eller mindre sedan 1987, både som spelare och som ledare, och jag har kommit till en punkt där jag känner att jag vill göra något annat. Det kan vara bra, både för Brynäs IF och för mig. Det känns också bra att få ta det här beslutet själv, än att bli tvingad av till exempel arbetsgivare eller sjukdom. Mitt i allt det sorgliga som det ändå är att lämna efter så många år, känns det ändå bra att det här verkligen är mitt beslut” sade Sundlöv i ett pressmeddelande. Till media utvecklade han med att han ville prova något annat, och att hans drömjobb var att vara scout för ett NHL-lag, vilket han också blev.

Inför denna säsong blev Sundlöv erbjuden en förlängning som scout, men tackade nej till fördel för sportchefsjobbet i Karlskrona. Vad hände? Varför vill han tillbaka till den roll som han för ett år sedan inte ville ha, och till och med kallade för en ”omöjlig roll”? Varför fortsatte han inte som scout, som han hade all möjlighet att göra? Varför tog han jobbet som sportchef hos en nykomling som riskerar att hamna i botten av tabellen, någonting vi vet fått Sundlöv att må dåligt av när det hänt Brynäs? I de intervjuer som getts pekar Sundlöv på att han ville prova på något nytt och menar då inte sportchefsjobbet utan regionen och laget som blir nytt.

Som jag ser det finns det tre möjliga, mer eller mindre konspiratoriska, förklaringar till detta:

Sundlöv ville inte fortsätta i just Brynäs

Som Sundlöv insinuerat vill han prova på någonting nytt i en ny stad. Pressen på¨Sundlöv i Brynäs har stundtals varit extremt stor vilket också har sina förklaringar. Brynäs har alltid spelat i den högsta serien och har aldrig åkt ur. Skulle Sundlöv som sportchef vara ansvarig för att Brynäs åkte ur Elitserien/SHL så skulle det vara ett enormt misslyckande. Ett sådant scenario skulle inte bara skada Sundlövs rykte temporärt utan skulle bli någonting som han fick leva med resten av livet. Hockey är väldigt viktigt för Gävle och precis som ”Bulan” förklarat så är det svårt att förstå den Brynäsanda och det engagemang som finns för Brynäs i Gävle om man kommer utifrån. Pressen kan helt enkelt ha blivit för stor på Sundlöv de gånger då man fått kvala sig kvar att han kände att det inte var hållbart i längden. Som Brynässupporter uppväxt med Brynäs vet han vad Brynäs betyder och vad det skulle innebära att vara ansvarig för den katastrof det skulle innebära för hela Gävle.

Sundlöv saknade sportchefsjobbet

Eventuellt ville Sundlöv vara sportchef men just slippa pressen i Brynäs. Det kan också vara så att Sundlöv för ett år sedan var less på att vara sportchef och hade inställningen att han inte ville vara sportchef i Brynäs eller någon annan stans över huvud taget. Efter ett år som scout kan han ha saknat sina gamla arbetsuppgifter och att vara i hetluften. Brynäs har redan tillsatt en ny sportchef så när erbjudandet kom från Karlskrona kanske det blev naturligt att ta det. Detta är för mig den mest logiska förklaringen, även om jag tror att pressen i Brynäs också spelade in.

Sundlöv fick sparken i Brynäs

Ett scenario som den okritiska Geflesporten aldrig funderat över eller ens frågat om är att Sundlöv kan ha blivit pressad att säga upp sig. Kanske tyckte Brynäs ledning att det var dax för Sundlöv att lämna över till någon annan. För att slippa skandaler kan man ha bett Sundlöv säga upp sig, vilket inte är helt ovanligt i företagsvärlden. Detta skapar inte lika många rubriker, speciellt då lokalmedia knappt kritiskt granskar någonting sportrelaterat i brist på konkurrens. Att ordföranden och fler avgår efter säsongen kan vara ett tecken på att Brynäs styrelse och mäktiga män vill ha en förändring. Trots allt har man med undantag för 2012 knappt nått kvartsfinal de senaste 10 åren. Det är inte omöjligt att Sundlöv fick gå som en del i ett förändringsarbete och att han egentligen trivdes bra som sportchef – någonting som han nu fått möjligheten att göra i Karlskrona.

Man kan säga mycket om det sista scenariot, men man kan inte säga att det är helt omöjligt. Dock hoppas jag, och väljer att tro, att Sundlöv fick gå på sina egna villkor.

Tack för tiden i Brynäs Micke Sundlöv, och lycka till i Karlskrona!

Äntligen sätter säsongen snart igång!

Dn elfte september sätter SHL igång för Brynäs del och då får vi hockeyälskare återigen njuta av elithockey i Sverige! Brynäs möter i första omgången Frölunda borta, och det ska bli mycket intressant att se årets upplaga.

I början av säsongen, samt försäsongen, är det alltid särskilt intressant att följa årets nyförvärv. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att se någon match på försäsongen, och generellt brukar nyförvärv prestera extra bra där då de taggar till lite extra i sitt nya lag, men det är när säsongen sätter igång som det gäller.

Det har hänt mycket i Brynäs under sommaren. Man har tagit fram ett nytt sponsorprogram tillsammans med Unicef och kommunen vart två främsta åtgärder för elitlaget är att man inte har annan än UNICEF-reklam på dräkterna och att Läkerol Arena byter namn till Gavlerinken. Micke Sundlöv har lagt av och en ny sportchef har rekryterats. Just Sundlöv kommer jag att skriva ett separat inlägg om, för att summera hans sportschefskarriär.

På Brynäsbloggen kan man som läsare se fram emot matchrapporter och krönikor. Är du sugen på att gästskriva så är det bara att höra av sig via vårt kontaktformulär. Eller varför inte skapa en egen blogg på sportbloggar.nu? Hör av dig om du skapat en brynäsblogg så länkar vi dig gärna.

Närmast till hands är att Brynäs kommer sätta sin målsättning för säsongen. De två senaste åren har man haft SM-guld som målsättningen och 2011/2012 lyckades man som bekant också uppnå detta. I år tror jag man är lite mer diplomatisk och kanske sätter en målsättning att vara topp 4 eller att komma till semifinal. Visst är det bra att gå ut hårt i sin målsättning, men om man säger SM-guld år efter år så blir det mer symboliskt än en faktisk målsättning.

Fortsättning följer, närmast med en artikel om Micke Sundlöv…

Brynäs värvar amerikan från Mora

Enligt DT och hockeybloggaren Mr Madhawk har Brynäs idag värvat Ryan Thang från Mora. Den 26-årige Amerikanen, som är forward, beskrivs på Eliteprospects som en tvåvägs-spelare som är bra med klubban, hyffsad på skridskorna och har ett bra skott. Enligt dem som känner till Thang så är han en hårt jobbande forward med ledaregenskaper, som likt många andra transatlanter har en tendens att alltid gå rakt på mål.

Moras klubbdirektör Peter Hermodsson säger till DT att Thang inte levt upp till kraven på honom i Mora samtidigt som han varit dyr i drift, vilket gjorde att de gick med på att släppa amerikanen till Brynäs. Enligt Mr Madhawk så tar Brynäs över kontraktet rakt av vilket inte nödvändigtvis innebär att spelaren är dyr med Elitseriemått.

Som Brynäsare hoppas jag att Thang kan producera bättre i Brynäs än vad han gjorde i Mora, då han kommer att få en bättre omgivning. Det är också välkänt att transatlanter ofta behöver en omställningsperiod för att vänja sig vid den stora isen. Denna omställning borde Thang nu ha genomgått, men om man ska vara optimistisk så kan man välja att tro att detta är anledningen till Moras besvikelse med honom. Jag har inte sett Thang spela i Mora, så det ska bli riktigt intressant att se amerikanen i Brynäsdressen. Enligt Mr Madhawk kan detta bli redan ikväll mot HV71.

Thang har de senaste säsongerna spelat i AHL där han producerat hyfsat med poäng. Rent poängmässigt kan hans prestation i AHL jämföras med Sweatt eller Scott då han gjort poäng ungefär varannan match. Förra året fick han chansen i Nashville, i NHL, där han dock endast fick göra en match.

Denna värvning är välkommen kanske speciellt med tanke på Brynäs skadeläge. Även om juniorerna gjort mycket bra insatser så tror jag att Thang kan tillföra mer. Min förhoppning är att Thang blir en spelare för någon av de två första femmorna även när skadade spelare kommer tillbaka och det drar ihop sig till slutspel. Det är i slutspelet som jag tror att Brynäs amerikaner blir som mest nyttiga.

denna länk finns en mycket intressant spelaranalys av Ryan Thang från Hockeysfuture.com.

Suverän vändning i Karlstad

Det kändes lite avslaget efter 2 perioder. Men skam den som ger sig tänkte Brynässpelarna och gick ut i 3:e perioden för att vända till seger. Ungefär så tolkar jag att Ollas sa när han blev intervjuad efter matchen.

Ännu mer avslaget kändes det när Enterfeldt fick 2+2 efter 7:53 i tredje. Men Brynäs visade att de också kan komma tillbaka i det läget också. Men mer om det längre ner.

1 perioden

Brynäs började svagt i första perioden med hafsigt och nervöst spel med många felpassningar. Det var därför inte orättvist när Färjestad tog ledningen efter 3:43. Referenten på  C More tyckte att Brynäs såg nojiga ut. Därför kom Johnssons timeout efter 6:26 mycket lägligt. Det blev inte bättre till en början men så småningom. Men det ska också sägas att Färjestad verkligen var på bettet och såg taggade ut. De spelade i det här skedet tätt och välorganiserat.

I 8:e minuten hade Brynäs tryck i Färjestads zon. 8:43 kom den andra utvisningen för Färjestad då Scott fick en klubba i ansiktet. Då hade Brynäs bra tryck och kvitteringen var nära då Rödin sköt i ribban. 10:26  blev Brodin utvisad. Den utvisningen såg billig ut. Såg ut som skådespeleri från Färjestadsspelaren som bara släppte klubban lätt. Färjestad hade i det här PP bra tryck i Brynäszonen.

15:32 utvisning av en färjestadare för slasching. Rödin hade ett bra skott i det PP:et.

Efter 17:49 blev Enterfeldt utvisad.

Om man ska sammanfatta första perioden så började Brynäs svagt men hämtade sig efterhand. Men Färjestad var taggade och det var inte lätt att komma in framför mål för avslut. De vann också de flesta närkamperna och hade bra tekare.

2:a perioden

Det såg ut att ju längre perioden varade började Brynäs ta över mer och mer. Det tempo Brynäs har i matcherna är för det mesta mycket högt och det gäller för motståndarna att inte slappna av och nu började Färjestads tempo att sakta av mer och mer. Eller också var det Brynäs som lade i en högre växel. Men det var fortfarande svårt att komma till avslut då Färjestad höll tätt.

Efter 16:10 gjorde Färjestad 2-0. Knappast rättvist. Det blev lite för stillastående i egen zon och motståndarna fick det alldeles för lätt för sig. Men det var det bästa anfallet av Färjestad hittills i perioden.

3:e perioden

Inför perioden intervjuades Andreas Johansson. Han sade på fråga att de hade en plan för att neutralisera Brynäs´ förstakedja. Och jag tänkte att det har de ju lyckats med bra hittills.

3:23 in på perioden gjorde Sweatt 1-2 efter en pass av Rödin. Det var en backhand som gick in högt till höger om målvakten. Mycket snyggt. Nu kunde man se med tillförsikt på fortsättningen.

I 6:e minuten var kvitteringen nära. Nokelainen passade till Sweatt som var nära att göra mål.

7:53 drabbades Brynäs av en 2+2 utvisning. Enterfeldt åkte ut för hög klubba med blodvite. Nu tänkte jag att det kanske var kört. 4 minuter är lång tid att spela i boxplay. Men vad hände? Brynäs kvitterade genom Scott till 2-2 på en kontring efter snyggt spel.

Transatlanterna vågar att gå på offensiv fast de är i boxplay så fort de får chansen. Det händer väl att spelare från Sverige gör det också ibland men jag tycker att för det mesta slår man ifrån sig pucken och vågar inte gå framåt eller tänka på att anfalla när det blir en öppning. Visst är det riskfyllt om det blir en snabb spelvändning och ibland dumt men någon gång  är det värt försöket. Som vid det här målet. Och det älskas av publiken. Scott är verkligen snabb. Den mannen kan verkligen få fart under grillerna. Men Sweatt är ännu snabbare.

10:30 tog Färjestad ledningen igen i PP. Det målet var snyggt. 3 brynäsare stod på linje i egen zon men en färjestadare kom med fart på utsidan och kom innanför närmaste brynäsback och slog in pucken.

11:44 in på tredje blev Kylington utvisad för Färjestad. Efter någon halvminut kunde Nokelainen slå in pucken under kalabalik framför kassen. Kvittering en andra gång. Jubel framför tv:n. Hördes säkert hos grannarna som undrar vad som händer.

Efter ett mönsteranfall kunde Gunderson göra ännu ett snyggt mål och Brynäs som legat under med 0-2 och 2-3 hade nu gått upp till ledning. Härligt. Passet som var utmärkt kom från Thuresson.

Ollas kunde göra 5-3 i tom kasse.

Hur kunde nu Brynäs vända på kuttingen? Ja enligt vad jag anser så kunde man inte bara hålla högt tempo hela matchen utan också öka tempot under senare delen av matchen. Jag har tidigare noterat att Brynäs är ett tempostarkt lag i år. Färjestad kunde däremot inte hålla det höga tempo de började med utan mattades av efterhand. Passningspelet som var svagt under första perioden blev bättre ju längre matchen varade. Forwards blev vassare och vassare och försvaret höll måttet. Honken var bra.

Transatlanterna utmärkte sig igen. Alla gjorde var sitt mål. Sundlöv har lyckats bra med värvningarna inför den här säsongen. Nokelainens återkomst efter skada är välkommen. En klasspelare.

I försvaret som gjorde en bättre match än på länge vill jag nämna Bertilsson i första hand.

Förutom transatlanterna vill jag ännu en gång berömma Rödin.

Det ser ut som om Brynäs har något mycket bra på gång i år. Har sagt tidigare att det är betydligt roligare att se hockey i Gävle i år än den bedrövliga förra säsongen men att det skulle bli så här roligt hade jag inte trott. Tack för en bra laginsats i kväll. Och extra roligt var det att det var Färjestad som Brynäs vann över.