Säsongen är slut. HV71 vann en jämn SM-final mot Djurgården – ett Djurgården som slog ut Brynäs i kvartsfinalen.

De senaste åren har Brynäs åkt ut i kvartsfinalen. Man har gjort det mot Färjestad och Djurgården. Båda dessa lag har senare spelat SM-final och Färjestad vann också SM-Guld förra säsongen.

Som Brynäsare kan man slå sig lite för bröstet och tänka att Brynäs förmodligen kommit längre om man fått möta ett annat lag i kvartsfinalen. Dock fortsätter man att möta topplag på grund av sin låga tabellplacering, och att de högst placerade lagen går långt är helt logiskt nu när slutspelet spelas i bäst av sju matcher.

Jag skulle vilja dela upp säsongen i två faser: Serie och slutspel.

I serien gjorde Brynäs det bra och ”gjorde sitt jobb” när man relativt komfortabelt tog sig till slutspel. Det som sedan hände i slutspelet var synd för oss Brynäsare som hoppades på avancemang efter kvartsfinalen. Brynäs bästa kedja, som lett laget under hela serien, försvann helt mot Djurgården och Brynäs fick därför sätta sitt hopp till juniorerna med Järnkrok i spetsen. Naturligtvis räckte det inte. Det skulle varit roligt att se ett Brynäs med förstakedjan (samt Kahnberg) i toppform med juniorerer som uppbackning. Då hade man haft en riktig chans mot Djurgården.

Djurgårdens framgång ligger, anser jag, helt i Hardy Nilsson. Hardy coachar framgångsrikt lag efter lag med en offensiv och fartfylld hockey. Djurgården forecheckade högt i banan, genomförde snabba och långa uppspel och höll pucken inom laget. Jag tror att det är framtidens hockey.

Hockeyn har gått från någon form av rallarhockey till ett 1-3-1 baserande defensivt tänk där man bygger defensiv innan man börjar blicka framåt. Jag vet att Brynäs t.ex. anser sig ha byggt upp defensiven förra året för att förstärka offensivt i år. Visst är det dumt att inte tänka på defensiven, men frågan är om inte den gamla klyschan att ”anfall är bästa försvar” stämmer i viss mån.

Djurgården stressade Brynäs backar till misstag. När misstagen väl var begågna så höll man pucken inom laget i största möjliga mån. Uppspelen var snabba och långa, för vem vill ha puckinnehav om det är i defensiv zon? Hardy tänkte rätt och det visade sig i Brynäs matchserie mot dem att det enda motvapnet var att spela på samma sätt – offensivt. Nu måste jag dock protestera mot mitt eget påstående. HV71 vann trots allt på att ligga långt bak i banan.

Hur som helst: Djurgården spelade en rolig och effektiv hockey. Tidigare har man tänkt att man antingen spelar offensivt och roligt eller defensivt och effektivt. Nu kan man göra båda delarna.

Jag tycker att Brynäs ska lära sig av Hardy Nilsson och Djurgården. Man ska titta på hur man spelade under slutspelets sista matcher. Man ska förstå varför Djurgården blivit så populära i år och dragit publik. Man ska förstå varför de egna produkterna kunnat kliva fram och ta initiativ. Varför man kom tvåa i serien och kom till SM-final, trots ett lag på papperet som knappt tippades till slutspel. Djurgården har visat vad man kan göra och det är nu upp till Elitseriens alla tränare att ta inspiration av Hardy Nilsson.

Så vad krävs av Brynäs för att kunna spela en offensivare hockey?

Man behöver inte ta över Djurgårdens 1-2-2 system med torpeder längst fram. Man kan ta fram ett eget sätt att spela. Men i grunden så behöver ett offensivt spel fart och spelintelligent. Det senare tvivlar jag inte på att Brynäs har. Frågan är om man har det första.

Brynäs har hela säsongen spelat defensivt och försökt sänka motståndarlagets tempo (framförallt på bortaplan). Med spelare som Dackell och Hansen har man inte precis varit elitseriens speedkulor. Man har istället förlitat sig på smartness och positionsspel. Inte helt fel, men ganska tråkigt.

Brynäs är känt som ett lag med fart och finess. Under hela 90-talet (och självklart även före dess) så pratades det hela tiden om hur Brynäs signum var en fartfylld och teknisk hockey. När smurfkedjan dominerade sina motståndare hyllades Brynäs sätt att se på hockey. Det synsättet har man under 2000-talet helt frångått.

Jag vill att Brynäs börjar spela en fartfylld hockey. En hockey som garanterar en rolig upplevelse för mig som åskådare, oavsett slutresultat. Jag vill att Brynäs utnyttjar den fart som finns hos våra unga spelare och sätter spelare som Dackell och Hansen på defensiva uppgifter. Jag vill att snabbheten och kreativiteten hos spelare som Järnkrok. Somervuori, Kahnberg och Rödin utnyttjas. Jag vill se Granström mangla motståndarbackar bakom deras eget mål. Jag vill se det Brynäs som jag kunde se under 90-talet.

Det kanske är önsketänkande… men kom igen nu Brynäs!