Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

Tysk OS-målvakt klar för Brynäs!

Thomas Greiss

Ryktet som jag skrev om tidigare idag visade sig vara sant. Brynäs signar en utländsk målvakt!

När ryktet bekräftades av Brynäs så visade det sig att det inte var vilken utländsk målvakt som helst som signats. Det var en toppmålvakt!

Thomas Greiss lånas av Brynäs från San José Sharks. I San José var Greiss den givne andremålvakten med en bra chans på att spela ganska mycket i år. San José saknade inför säsongen en förestemålvakt och signade därför till sig den finske målvakten Antero Niittymäki. Dock ansågs Niitymäki vara en ganska svag förstemålvakt och när en annan finsk målvakt, Antti Niemi, dök upp på marknaden så slog San José till. Man var nu fast med två målvakter som ansågs vara förstemålvakts-material (de båda har även lön därefter). Förloraren i det hela blev Greiss som petades ner som tredjemålvakt.

Då blev Brynäs vinnare.

Greiss stod för Tyskland i OS och är alltså en toppmålvakt. Tyskland har visserligen inte mördande konkurrens, men Greiss skulle antagligen väljas före t.ex. Markström, Läck eller Modigh av ett NHL-lag. Då talar jag alltså om årets NHL-säsong. Självklart är Markström ett större löfte, även om Greiss inte är gammal (han är 24).

I Greiss får Brynäs som sagt en toppmålvakt. Det är ingen vågad gissning att Greiss kommer att bli den givna förstemålvakten. Efter den senaste tiden så tror jag att Svedberg är den givne andremålvakten. Han är ung, utvecklingsbar och har gjort ganska bra ifrån sig de senaste matcherna. Bjurling torde bli utlånad till en allsvensk eller utländsk klubb.

Brynäs satte inför säsongen målsättningen att gå till semifinal. I min inför-säsongen analys skrev jag att jag hade svårt att se det målet uppfyllas på grund av för svag målvaktssida. Nu har förutsättningarna förändrats och semifinal är inte alls längre så otroligt.

För ett par veckor sedan skrev jag att Brynäs borde sälja Dale Clarke och använda pengarna till en ny, utländsk, målvakt. Nu visade det sig att man hade råd med en målvakt utan att sälja Clarke. Dock tycker jag att dagens match mot Skellefteå visar att Clarke, som antagligen är en av dem med högst lön i Brynäs, borde kickas från klubben. Visserligen är Jonsson skadad, men när han är tillbaka så tycker jag inte att Clarke platsar. Om Clarke skulle tradas bort och pengarna läggas på en klassback så skulle Brynäs genast bli mycket mer konkurrenskraftiga.

Så till matchanalysen…

I dagens match mot Skellefteå så var det gästerna som höll i taktpinnen. Man höll mycket puck och snurrade runt i Bryn’s zon. Dock lyckades Brynäs hålla dem utanför sig och de kom inte till allt för många farliga lägen. I målet gjorde Svedberg ett stabilt intryck. Avgörande blev Skellefteås ineffektivitet.

Nu hoppas jag på ett bättre PP. I matchen mot Djurgården så fick Brynäs spela PP under en stor del av matchen och man lyckades inte utnyttja chansen att punktera tillställningen. Jag tror att Czarnecki behöver tänka nytt. In med ungdomarna, vettja!

Jag hoppas att Greiss gör debut redan på tisdag. Det ska bli mycket intressant att se vad kan kan göra för Brynäs!

—————————————————————————————————————————————–

Nästa match kommer jag att twittra! Ni hittar min twitter här: twitter.com/brynasbloggen

Efter matchen: Brynäs – Djurgården

Bloggen har legat på is några dagar. Efter MoDo-matchen blev  jag så less att jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva. Skulle jag hoppas på bättring eller skulle jag börja scouta eventuella Kvalseriemotståndare?

Efter HV-matchen har jag helt enkelt inte haft tid att skriva. Från och med nu ska jag skriva inför och efter varje match. Punkt slut med den saken.

Brynäs var som sagt riktigt dåliga mot MoDo, för att följa upp med en bra hemmamatch mot HV71 där man knep en poäng.

Igår mötte man Djurgården på hemmaplan, en på papperet svårare match än det egentligen är. Brynäs har haft relativt lätt för Djurgården och hade bra stats mot dem inför förra årets slutspel. Jag var en av dem som jublade när Stockholms-laget valde Brynäs som motståndare i kvartsfinalerna. Då hade jag inte räknat med deras formtoppning och otroligt bra spel i slutspelet. Hur som helst så var gårdagens match en ”vanlig” seriematch, inte en slutspelsmatch.

Brynäs började matchen bra och visade att de ville hålla i taktpinnen omgående. Man parkerade i Djurgårdens zon och skapade en mängd chanser. Det hela ledde till att man fick chansen i PP.

Brynäs PP-uppställning den här säsongen är intressant. Man börjar med en uppställning där Clarke ska stå som ensam back, point, på blålinjen och där andra spelar runt. Tyvärr är uppställningen inte lyckad och de skapar sällan cahnser. Anledningen är att Clarke är väldigt lättmarkerad på blålinjen och att de två spelare som står snett framåt sidorna, jämfört med honom, har för dåliga skottlägen. Det blir därför oerhört lätt för motståndarna att ”ta bort” Clarke som skytt. Uppställningen är även vansklig ur den synpunkten att Clarke verkar drälla väldigt mycket med puck, och kommer om han inte skärper sig att ge bort många mål i vinter.

Brynäs andra PP-formation har två backar på blålinjen, varav en är Lars Jonsson. Det back-back spel som igår skapades i den uppställningen medförde sidledsförflyttningar för motståndarmålvakten, vilket i sin tur möjliggörde för farliga skott. Det var på ett sådant skott som Lars Jonsson gjorde 1-0 till Brynäs.

1-1 kom efter en Brynäsmiss. Löf hade pucken på offensiv blå och skulle lägga in pucken mot mål. Tyvärr åkte en Djurgårdsspelare rakt mot honom, precis framför honom, och Löf sköt rakt på denne spelare som kunde kontra.En frispelad Nils Ekman gjorde inget misstag och 1-1 var ett faktum. Tyvärr kom målet till på ett orutinerat misstag från Löf, och det känns som att Bertilsson behöver komma tillbaka snart.

I slutet av den första perioden så flyttade Djurgården upp sina positioner och lyckades etablera tryck på Brynäs. Kanske hade Brynäs här tur att man inte släppte in något mer mål.

Den andra perioden inleddes med ett tidigt Djurgårdsmål. Den förre Brynäsaren Daniel Widing, som i övrigt var ganska blek i den här matchen, passade fram Oscar Eklund som satte 1-2 till gästerna. Här trodde nog många med mig att Brynäs skulle få det svårt, men ett snabbt kvitteringsmål gav hemmalaget energi. Efter en tilltrasslad situation där Sebastian Wännström och Johan Larsson gjort ett mycket bra jobb så lyckades Granström styra in en chanspuck i midjehöjd. Johan Larsson gick här in istället för Kahnberg som utgick, skadad.

Brynäs tog även ledningen, genom Dackell. ”Dacke”, som inte precis är känd som en tuff spelare, åkte helt orädd in framför motståndarmålet och forcerade in pucken.

I den tredje perioden fortsatte Brynäs snurra i Djurgårdens zon. 4-2 kom genom ett handledsskott från blålinjen av Mads Hansen bakom en skymd Mark Owuya. ”Mark in the park” såg inte helt chanslös ut på målet, men var skymd av sin back. Mark, som gjorde sin första Elitseriematch från start, gjorde i övrigt ett stabilt intryck.

Djurgården kom aldrig riktigt nära i matchens slutskede, och Brynäs tog välbehövliga, sköna 3 poäng.

—————————————————————————————–

Bäst i Brynäs idag var juniorerna. Junior-kedjan med Järnkrok, Rödin och Silfverberg var de som kom in och skapade tryck i offensiv zon. Även Wännström och Larsson gjorde ett mycket bra jobb i sin kedja tillsammans med Granström. Även om juniorerna inte producerat så många poäng så har de lyft laget. Ett exempel är en sekvens igår då Brynäs blev tillbakapressat. När junior-kedjan kom in vände de trenden och etablerade tryck i offensiv zon. Detta ledde i sin tur till att nästa femma stannade där.

Jag tycker att Kahnberg ska hoppa in med Hansen och Lauritzen när han kommer tillbaka. Där, eller i första-kedjan, är han mer välbehövlig.

—————————————————————————————–

Första-kedjan är inte helt lyckad. Dackell, Nordquist och Somervuori gör bra insatser på egen hand men det klaffar inte riktigt. In med Kahnberg istället för Dackell? Eller är det kanske för offensivt?

—————————————————————————————–

Clarke är en säkerhetsrisk i egen zon. Jag blir rädd när han är inne.

—————————————————————————————–

Björn Bjurling gjorde en bra match igår. Härligt att det startat bra!

—————————————————————————————–

Daniel Widing? Han gjorde en ganska dålig match och var ganska anonym – som tur var för oss Brynässupportrar.

Brynäs hade en riktigt rolig offensiv igår. Skillnaden från MoDo-matchen var som natt och dag. Mer sånt här vill jag se i Läkerol Arena!

—————————————————————————————–

Frölunda borta i morgon. För ett par år sedan hade det varit läge att vila de bästa och spela andremålvakten. Men nu har Brynäs en chans.

Efter Tränarträffen

Inför varje säsong träffas tränarna och berättar om sina lag, svarar på frågor osv. Det brukar ofta vara väldigt diplomatiskt, men det händer att någon slänger ur sig en sågning eller sticker ut hakan. Detta år var experter som Leif Boork med och han var, som vanligt, kontroversiell. Boork slängde ur sig att Göteborg saknar hockeykultur, vilket inte gillades av Frölundaiterna. Jag är dock benägen att hålla med Boork till viss del. Jämfört med många andra lag/städer så har Göteborg inte någon stor hockeykultur, men jämför du med t.ex. Linköping så tror jag nog att Göteborg är snäppet bättre.

Hur som helst, så fick alla tränare svara på GDs fråga om vilken Brynäsare de helst skulle vilja ha i sitt lag. Här följer frågan (som ställdes på varierande sätt) och svaren från de 11 tränarna:

HV 71, tränare Janne Karlsson, andra året

Ni har värvat Juuso Hietanen från Brynäs. Om du fick välja någon annan från Brynäs till HV 71, vilken skulle det bli?
– Jag är nöjd med det lag jag har.

Djurgården, tränare Hardy Nilsson, andra året

Om du får välja fritt från Brynäs. Vilken spelare skulle du vilja se i Djurgården?
– Brynäs har många intressanta juniorer, men jag skulle ta Andreas Dackell. Han har en bra karaktär.

Linköping, tränare Hans Särkijärvi, ny

Om du fick välja fritt från Brynäs spelartrupp, vem skulle du då vilja ha i Linköping?
– Backen Lasse Jonsson.

Skellefteå, tränare Anders Forsberg, ny

Vilken spelare i Brynäs skulle du helst vilja se i Skellefteå?
– Den spelaren har jag redan draftat – fast till Ottawa. Jakob Silfverberg är det och vi har kommit överens om att han inte ska vara bra mot oss (skratt!)

Färjestad, tränare Tommy Samuelsson, femte säsongen

Om du fick välja en spelare fritt i Brynäs, vem tar du då?
– Då ska jag säga att det finns en spelare som jag alltid gillat och som är väldigt underskattad. Jörgen Sundqvist. Han ger alltid allt, har en härlig karaktär och ger sig alltid hänsynslöst in i alla situationer. Säg till nästa gång han blir ledig, då tar vi honom!

Frölunda, tränare Kenta Johansson, ny för året

Om du får välja någon i Brynäs till ditt Frölunda, vem skulle det bli?
– (Lång tystnad…) Ove Molin har slutat va?! Då skulle jag välja Andreas Dackell.

Timrå IK, tränare Perra Johnsson, ny

Om du skulle få välja en spelare i Brynäs till Timrå, vem skulle du ta då?
– Calle Järnkrok – utan tvekan.

Modo, tränare Charles Berglund, ny

Om du fick välja en spelare i Brynäs. Vilken skulle du ta då?
– Centern Mads Hansen har jag alltid gillat, men sedan har laget många duktiga juniorer också. Jag är faktiskt lite avundsjuk på Niklas Czarnecki i det fallet.

Luleå, tränare Jonas Rönnqvist, ny

Om du får välja en spelare från Brynäs trupp, vem skulle du vilja ha i Luleå då?
– Jättesvårt att svara på. De har många unga och härliga spelare i sitt lag.

Södertälje SK, tränare Peter Popovic, andra året

Vilken Brynässpelare skulle du vilja ha i ditt lag?
– Jag har inte kollat på det riktigt, men man har ett homogent lag där man jobbar tillsammans.

AIK, tränare Roger Melin, andra året

Om du får välja en brynäsare till AIK, vilken tar du då?
– Magnus Kahnberg. Han skulle passa in bra hos oss (sagt av Gunnar Persson).

————————————————————————————————————————–

Så här svarade Niklas Czarnecki på GDs frågor:

Brynäs, tränare Niklas Czarnecki, tredje året

• Hur kommer ni att klara er utan Jacob Markström i målet?
– Vi har fått två andra duktiga målvakter, men ”Markan” var en stor man som spelar på en annan nivå, men jämför man med andra lag i årets serie kommer vi klara oss bra med våra nya målvakter.

• Vilken är Brynäs målsättning i år?
– Att ta nästa steg och nå längre än kvartsfinalen.

• Om du fick välja fritt bland övriga spelare i elitserien. Vem skulle du vilja se i Brynäs då?
– Magnus Johansson, back i Linköping.

• Din guldfavorit:
– Färjestad.

————————————————————————————————————————–

I övrigt så fick Czarnecki mest försvara sina målvakter och prata om hur duktiga de yngsta och de äldsta spelarna i laget är. Mediakåren verkar rörande överens om att Brynäs har en bra mix mellan gammalt och ungt. Frågetecknet är målvakterna. Här finns en intervju med Czarnecki där Expressen ifrågasätter om Brynäs målvakter kommer att hålla.

————————————————————————————————————————–

Brynäs blev krossat av Leksand med 7-1 i genrepet. Inte bra. Inte bra alls. Å andra sidan så säger jag samma sak som efter matchen mot Djurgården. En träningsmatch är en träningsmatch och en seriematch är en seriematch. Matchen är helt obetydlig, även om det såklart vore bättre med vinst än förlust.

En stor skillnad i laguppställning var att Svedberg stod i målet. Mot Djurgården var det Bjurling som stod. Czarnecki försvarar Svedberg, och han bör absolut inte dömas ut efter en match, men jag tror ändå att detta innebär att Bjurling står i premiären mot MoDo. I övrigt så försvarar Czarnecki matchen med att det får fungera som en väckarklocka, men att matchen trots allt är betydelselös. Om det påverkar laget negativt får vi troligen aldrig veta, men vi kommer att få en fingervisning i Elitseriepremiären.

————————————————————————————————————————–

Trots att Bjurling höll nollan i sitt genrep och Svedberg släppte in 7 puckar i sitt, så är målvaktsfrågan öppen. Det verkar som att man inte kommer att ha en uttalad förstemålvakt. Senast det hände var när Sperrle och Korhonen delade på målvaktssysslan…. enough said. Jag hoppas att en av målvakterna kliver fram och visar att han är förstemålvakten som Brynäs behöver. Jag tror att Bjurling har bäst utgångsläge, men att Svedberg kan komma i slutet av säsongen eller till nästa år.

————————————————————————————————————————–

Honkens kontrakt med Frölunda går ut efter den här säsongen. Proffstyckare tror inte att han stannar. Om Brynäs målvakter floppar och laget ändå klarar sig kvar i Elitserien så ser jag gärna att Honken återvänder. Men om Läck eller Lindbäck misslyckas i NHL (jag tar för givet att Markström stannar ”over there”) så ser jag helst någon av dem som förstemålvakt i Brynäs.

————————————————————————————————————————–

Casselståhl lägger av. Hatten av!

————————————————————————————————————————–

Håll utkik efter mitt inför-säsongen inlägg! Jag jobbar på det! Tills dess kan jag rekommendera Gefletidningarnas Brynäsbilaga som kom här om dagen. Den finns inte tillgänglig online, men går att beställa här.

Offensiv hockey lönar sig

Säsongen är slut. HV71 vann en jämn SM-final mot Djurgården – ett Djurgården som slog ut Brynäs i kvartsfinalen.

De senaste åren har Brynäs åkt ut i kvartsfinalen. Man har gjort det mot Färjestad och Djurgården. Båda dessa lag har senare spelat SM-final och Färjestad vann också SM-Guld förra säsongen.

Som Brynäsare kan man slå sig lite för bröstet och tänka att Brynäs förmodligen kommit längre om man fått möta ett annat lag i kvartsfinalen. Dock fortsätter man att möta topplag på grund av sin låga tabellplacering, och att de högst placerade lagen går långt är helt logiskt nu när slutspelet spelas i bäst av sju matcher.

Jag skulle vilja dela upp säsongen i två faser: Serie och slutspel.

I serien gjorde Brynäs det bra och ”gjorde sitt jobb” när man relativt komfortabelt tog sig till slutspel. Det som sedan hände i slutspelet var synd för oss Brynäsare som hoppades på avancemang efter kvartsfinalen. Brynäs bästa kedja, som lett laget under hela serien, försvann helt mot Djurgården och Brynäs fick därför sätta sitt hopp till juniorerna med Järnkrok i spetsen. Naturligtvis räckte det inte. Det skulle varit roligt att se ett Brynäs med förstakedjan (samt Kahnberg) i toppform med juniorerer som uppbackning. Då hade man haft en riktig chans mot Djurgården.

Djurgårdens framgång ligger, anser jag, helt i Hardy Nilsson. Hardy coachar framgångsrikt lag efter lag med en offensiv och fartfylld hockey. Djurgården forecheckade högt i banan, genomförde snabba och långa uppspel och höll pucken inom laget. Jag tror att det är framtidens hockey.

Hockeyn har gått från någon form av rallarhockey till ett 1-3-1 baserande defensivt tänk där man bygger defensiv innan man börjar blicka framåt. Jag vet att Brynäs t.ex. anser sig ha byggt upp defensiven förra året för att förstärka offensivt i år. Visst är det dumt att inte tänka på defensiven, men frågan är om inte den gamla klyschan att ”anfall är bästa försvar” stämmer i viss mån.

Djurgården stressade Brynäs backar till misstag. När misstagen väl var begågna så höll man pucken inom laget i största möjliga mån. Uppspelen var snabba och långa, för vem vill ha puckinnehav om det är i defensiv zon? Hardy tänkte rätt och det visade sig i Brynäs matchserie mot dem att det enda motvapnet var att spela på samma sätt – offensivt. Nu måste jag dock protestera mot mitt eget påstående. HV71 vann trots allt på att ligga långt bak i banan.

Hur som helst: Djurgården spelade en rolig och effektiv hockey. Tidigare har man tänkt att man antingen spelar offensivt och roligt eller defensivt och effektivt. Nu kan man göra båda delarna.

Jag tycker att Brynäs ska lära sig av Hardy Nilsson och Djurgården. Man ska titta på hur man spelade under slutspelets sista matcher. Man ska förstå varför Djurgården blivit så populära i år och dragit publik. Man ska förstå varför de egna produkterna kunnat kliva fram och ta initiativ. Varför man kom tvåa i serien och kom till SM-final, trots ett lag på papperet som knappt tippades till slutspel. Djurgården har visat vad man kan göra och det är nu upp till Elitseriens alla tränare att ta inspiration av Hardy Nilsson.

Så vad krävs av Brynäs för att kunna spela en offensivare hockey?

Man behöver inte ta över Djurgårdens 1-2-2 system med torpeder längst fram. Man kan ta fram ett eget sätt att spela. Men i grunden så behöver ett offensivt spel fart och spelintelligent. Det senare tvivlar jag inte på att Brynäs har. Frågan är om man har det första.

Brynäs har hela säsongen spelat defensivt och försökt sänka motståndarlagets tempo (framförallt på bortaplan). Med spelare som Dackell och Hansen har man inte precis varit elitseriens speedkulor. Man har istället förlitat sig på smartness och positionsspel. Inte helt fel, men ganska tråkigt.

Brynäs är känt som ett lag med fart och finess. Under hela 90-talet (och självklart även före dess) så pratades det hela tiden om hur Brynäs signum var en fartfylld och teknisk hockey. När smurfkedjan dominerade sina motståndare hyllades Brynäs sätt att se på hockey. Det synsättet har man under 2000-talet helt frångått.

Jag vill att Brynäs börjar spela en fartfylld hockey. En hockey som garanterar en rolig upplevelse för mig som åskådare, oavsett slutresultat. Jag vill att Brynäs utnyttjar den fart som finns hos våra unga spelare och sätter spelare som Dackell och Hansen på defensiva uppgifter. Jag vill att snabbheten och kreativiteten hos spelare som Järnkrok. Somervuori, Kahnberg och Rödin utnyttjas. Jag vill se Granström mangla motståndarbackar bakom deras eget mål. Jag vill se det Brynäs som jag kunde se under 90-talet.

Det kanske är önsketänkande… men kom igen nu Brynäs!

Efter Kvartsfinal 4: Djurgården – Brynäs

Inför kvartsfinal nr 4 hade jag i stort sett gett upp. 0-4 på hemmaplan var förnedrande och visade att Brynäs inte hade någon chans i den här matchserien. Man vek ner sig.

I den fjärde kvartsfinalen vek Brynäs dock inte ner sig. Man spelade på samma sätt som man gjort med framgång ett antal gånger tidigare under säsongen – med hög forchecking och snabbt spel. Att Brynäs inte spelar så oftare är synd och beror antagligen på att långsamma spelare som Dackell, Hansen osv. inte klarar av det. Kanske kan man värva ett par snabba spelare och spela med högre forchecking nästa säsong? Men nu åter till matchen…

Czarnecki matchade en kedja bestående av Granström – Hansen – Molin mot Djurgårdens förstakedja. Med tanke på att nämnd kedja inte gjorde något mål så måste man säga att draget var lyckat. Synd är att det tog tre matcher att förstå att en speciell kedja måste matchas mot den kedjan.

Eftersom den kedjan var nykomponerad så gick Lauritzen in med Kahnberg och Nordquist istället för Molin. Dock skadades Lauritzen ganska tidigt i matchen efter en ful crosschecking/slag i ansiktet från Ragnarsson som hånskrattade när han fick två minuter. Efter att ha sett reprisen så ska han nog vara glad att han inte fick fem minuter istället. Då Lauritzen utgick med näsblod och hjärnskakning så gick Sandin in på hans plats.

Brynäs gjorde en ganska bra match och var det bättre laget rent spelmässigt. Tyvärr lyckas man inte göra mål och det är det som avgör matchen. Ett gjort mål räcker inte för att vinna en match och med en förstakedja som är helt under isen så var det Kahnberg-Nordquist-Sandin och juniorkedjan som skapade chanserna. Jag måste säga att Sandin gjorde en bra insats när han kom in, och det var han som spelade fram Hietanen på Brynäs enda mål.

Markström var skadad och istället klev Eddie Läck in i målet. Läck gjorde en stabil match och visade återigen att vi Brynäsare inte behöver vara oroliga när Markström sticker till NHL. Tydligen ska Markström dock spela i kvartsfinal nummer fem.

Förlust blev det alltså, och det berodde främst på ineffektivitet. Brynäs har bara en spelare som går på mål, och det är Granström. Dixon försöker, men är helt ur form. Mycket synd för Brynäs som nu kommer att åka ut.

Efter matchen snackade jag med min bror om nästkommande säsong. Vi snackade om att Brynäs inte har en offensiv taktik och att den taktik med hög forechecking som Brynäs körde i dagens match kanske vore någonting för framtiden. Jag hoppas att det är någonting som man överväger. Det är inte roligt att som seriekortsinnehavare gå på match efter match där Brynäs spelar som ett bortalag.

På fredag spelas match nummer fem, och Djurgården kan avgöra matchserien. Med tanke på dagens match så är det inte helt omöjligt att Brynäs tar en vinst, och om så blir fallet så hoppas jag såklart på att man även vinner söndagens hemmamatch. Dock ser jag det som ytterst tveksamt att Brynäs vinner tre raka matcher. Främst beroende på att förstakejdan är helt borta.

Inför fredagens match hoppas jag på samma uppställning. Dock hoppas jag att Somervuori, som är den enda i förstakedjan som försökt skapa någonting i offensiv väg, går in med Kahnberg och Nordquist. I så fall har Brynäs en förstakedja som kan skapa chanser och göra mål – och det behövs!

Huvudsaken, som jag ser det, är att Brynäs inte viker ner sig. I det gamla introt och i TV-reklam hör man Brynäsare säga att de inte ska vika ner sig, men i den senaste hemmamatchen gjorde man just detta. Därför är det viktigt att falla med flaggan i topp. Man kan antingen åka ut som förlorare eller åka ur som ett lag som gav allt.

Som ni märker har jag inga förhoppningar om semifinal. Vinst på fredag och jag kanske ångrar mig…

Efter Kvartsfinal 3: Brynäs – Djurgården

Min analys av kvartsfinal 3 mellan Brynäs och Djurgården var att Djurgården gjorde en bra match och att Brynäs gjorde vad som förmodligen är säsongens sämsta insats.

Jag börjar med Djurgården: Stockholmslaget spelade bra och hittade några fina kombinationer i vissa kontringar. Dock spelade de inte alls så bra som de gjorde i matchseriens första match där de stundtals totalt dominerade. I stället fick de idag en tacksam uppgift mot ett lag som för dagen skulle ha svårt att hålla sig kvar i Allsvenskan.

Brynäs spelade under all kritik. Den första perioden var visserligen okej, och Brynäs var det bättre laget. Men Brynäs skapade alldeles för få chanser och tog för få avslut. De enda som försökte var, som vanligt, juniorkedjan. De är hittills i slutspelet Brynäs bästa formation. Även Kahnberg försökte stundtals men var alldeles för ensam.

Brynäs spelade slarvigt och oinspirerat. Innan matcherna har vi, i introt, fått höra diverse spelare säga att de aldrig viker ner sig. Introt är ändrat i slutspelet, och det kanske har sin anledning. Idag vek Brynäs verkligen ned sig. Man vek ned sig spelmässigt och attitydsmässigt. Vid ställningen 0-4 inför den sista perioden så var den enda förhoppningen inför den sista perioden att någon Brynäsare skulle ta en fight för att visa att de fortfarande bryr sig. Så blev dock inte fallet. Om det beror på oinspiration eller att diciplinnämnden består av okunniga pajasar som förmodligen stängt av spelare resten av säsongen vid ett vanligt slagsmål vet jag inte. Hur som helst så var det patetiskt att se.

Brynäs måste rycka upp sig, och det rejält. Flera spelare spelar under all kritik. Ove Molin gör sina sista matcher i Brynäs men verkar ändå sakna inspiration. Dackell verkar hå fått i sig lugnande medel efter sina huvudproblem. Hansen är sämst på banan och spelar fegt. Dessa tre spelare är spelare som ska kliva fram när laget behöver det. De är rutinerade ledartyper som ska visa vägen. Istället viker de ner sig totalt.

Czarnecki behöver visa att det här spelet inte är okej. Han behöver bänka spelare. Sandin sitter på bänken och även om han inte varit bra när han fått chansen den senaste tiden så kan han inte vara sämre än Hansen. Sätt in Granström på centern och låt Sandin spela i den kedjan. Sätt upp Hansen på läktaren och låt Wännström sitta på bänken. Kanske kan han ersätta någon annan besvikelse en bit in i nästa match.

Förstakedjan producerar inte alls. Vad det beror på vet jag inte. Det jag vet är att de spelar dåligt och oftast är tillbakapressade i egen zon. Förstakedjan verkar matchas mot Djurgårdens förstakedja – en match i matchen de förlorar. Jag föreslår en förändring av förstakedjan. Somervuori, som är den enda som försöker någonting i offensiv väg i förstakedjan, kan gå in med Kahnberg och Nordquist för att bilda en offensiv kraft i laget tillsammans med juniorkedjan. Kedjan Dackell – Dixon – Molin kan agera checking line och möta Djurgårdens förstakedja för att spela 0-0. Den förändringen skulle säkra en offensiv kedja och en defensiv kedja. Samtidigt skulle kedjan med Lauritzen och Granström, som varit okej, bli fulltaliga när Hansen byts mot Sandin eller Wännström. Juniorkedjan bör inte röras då den är den enda enhet som fungerar väl.

Grönholm blandar och ger. Den finske backen varvar grymma byten där han håller puck och tar helt rätt beslut, med byten där han gör bort sig och som idag ger bort mål. Brynäs har en svag punkt på backsidan, men jag tycker att man ska behålla det som det är. Löf känns osäker att slänga in. Med facit i hand skulle man behållit Kudroc. Han hade varit nyttig i slutspelet.

Brynäs måste få igång en första-kedja. Den tidigare så framgångsrika förstakedjan producerar inte och tiden börjar rinna ut. Nu behöver Czarnecki agera och hur jag tror blir bäst ser ni ovan. Utäver detta så kräver jag lite jävlaranamma. Brynäs påstår att de aldrig viker ner sig. Nu är det upp till bevis!

Efter Kvartsfinal 2: Djurgården – Brynäs

Brynäs förlorade den viktiga första kvartsfinalen i Gävle i torsdags och räknades ut av många, även mig, efter den tama insatsen. Idag spelades match nummer 2 på Hovet i Stockholm, och den började precis som den första matchen slutade.

Det var Djurgården som tog initiativet och pressade på Brynäs. Till skillnad från i torsdags så gjorde Brynäs inte lika många juniormisstag, utan spelade idag ett säkrare försvarsspel. Resultatet var att man höll undan framför Markström som själv agerade säker i målet.

Offensivt hade Brynäs inte mycket i den första perioden. Därför var det extra snöpligt att Djurgården lyckades ta ledningen med 1-0 efter en kontring och 1 mot 1 läge där Marcus Nilsson la in pucken mellan benen på Markström i vad som inte riktigt kan betecknas som ett friläge. Markström, som ofta står upp in i det sista och på så sätt väntar ut skytten, kanske hade tjänat på att gå ner tidigt i det läget och stängt luckan mellan benen. Men å andra sidan kanske skottet då istället blivit högt. Hur som helst så vill jag inte kritisera Markström för mycket eftersom han trots allt bara släppte in ett mål i den här matchen.

I den andra perioden började Brynäs genomgå en uppryckning. Efter ungefär halva perioden fick man ett läge i spel fem mot tre och precis som Djurgården i torsdags så utnyttjade bortalaget detta. 1-1 gjordes genom Nordquist efter ett bra PP-spel och fin framspelning rakt genom boxen av Kahnberg, som tillsammans med Järnkrok bildade back i PP.

Brynäs PP-spel var i torsdags under all kritik och förstafemman som varit bra tidigare under säsongen är en skugga av sitt forna jag. Det är därför den tidigare andrauppställningen som är den formation som skapar tryck, och idag var de också den formation som fick börja i PP. Kahnberg och Järnkrok spelade som sagt på backplats. Nordquist och Lauritzen tillsammans med Granström framför målet bildar kedja. Idag var formationen lyckad och jag tror på den inför framtiden också. Ett möjligt frågetecken är det defensiva arbetet vid kontringar. Djurgården har uppmärksammat Brynäs PP-uppställning och kontrar mer än förväntat med en man mindre på banan.

Efter målet tog Brynäs över matchen. Djurgården kom visserligen i anfall men anfallen var inte lika långa som tidigare under matchen (och som i torsdags) och Brynäs drällde inte lika mycket. Passningsspelet i egen zon blev säkrare vilket bäddade för mer samlade uppspel, Samtidigt som spelet i egen zon blev bättre så förbättrades också anfallsspelet. Brynäs vårdade pucken bättre över hela banan och tog sakta men säkert över matchen.

I den tredje perioden var det Brynäs som var det bättre laget. Dock bör nämnas att även Djurgården etablerade tryck i Brynäs zon ibland. Båda lagen skapade halvchanser men ingen lyckades sätta dit pucken. Istället gick matchen till förlängning.

I förlängningen fortsatte båda lagen att spela bra. I en omdiskuterad situation där Kahnberg blev solklart interferad så åkte Djurgården på en utvisning. Utvisningen var ett solklart regelbrott, men jag håller med dem som säger att det tidigare under matchen (och i slutspel över huvud taget) tilläts mer än normalt. Hade situationen inte slutat i utvisning så tror jag att jag hade blivit sur, men inte förvånad. Kanske var det så att Djurgården samlat ihop till utvisningen.

I PP spelade Brynäs återigen bra och den för kvällen första PP-uppställningen etablerade tryck. Snabbt passningsspel resulterade i att Lauritzen passade fram Nordquist i slottet som tog avslut. Wesslau, som gjorde en bra match, släppte retur – en retur som Granström kunde forcera in. Mycket skönt mål och en mycket skön seger för Brynäs!

Innan den här matchen var jag som bekant negativ. Djurgården spelade fullständigt ut Brynäs i torsdags och Gävlelaget stod inte att känna igen. I och med den avslutande halvan av dagens match hoppas jag att Brynäs är tillbaka i gammalt spår igen. Man spelade säkrare och gjorde Djurgården osäkrare.

Ett stort orosmoment för Brynäs är förstakedjan. Somervuori – Dixon – Dackell har inte alls presterat lika bra som tidigare under säsongen. Kommer inte den kedjan igång så kommer Brynäs inte att gå vidare från kvartsfinalserien. Kommer de däremot igång och återgår i gammalt slag så kommer det att gå bra.

I och med vinsten idag så tog Brynäs chansen. Kvartsfinalserien är nu öppen!

Ny match på måndag.

Efter Kvartsfinal 1: Brynäs – Djurgården

Igår spelades den första kvartsfinalen mellan Brynäs och Djurgården. Som Brynäsare hade jag stora förhoppningar eftersom jag anser att Brynäs gjort en bra säsong och kan slå alla lag i serien.

Djurgården inledde matchen bäst och skapade tryck i Brynäs zon. 0-1 kom ganska omgående efter ganska slappt försvarsspel i slottet där en Djurgårdare fick slå in en retur relativt ostörd.

Den andra halvan av den första perioden ägdes av Brynäs. Detta berodde till stor del på att Djurgården spelade ryggsäckshockey och därmed åkte på utvisningar. Att Djurgården spelade ryggsäckshockey var förvånande, inte minst med tanke på Roos utspel om att det vore dåligt för hockeyn om Brynäs, ”med sin ryggsäckshockey”, skulle gå vidare. Kanske är det så att Roos endast sett Djurgården på hemmaplan i år då Hovet ligger alldeles intill Aftonbladets byggnad. Jag kan upplysa Roos om att de flesta lagen spelar olika på hemma och bortaplan och en stör del av Elitserielagen spelar ryggsäckshockey och hockey som går ut på att interfera på bortaplan. Så också Djurgården.

Brynäs för kvällen bästa kedja, juniorkedjan med Rödin, Järnkrok och Silfverberg, visade framfötterna och gjorde 1-1. Det var Rödin som skar in i zon och istället för att som de flesta andra gjort, nämligen vika ner i hörnet och gröta, så gick han på mål och sköt distinkt i bortre krysset.

Också 2-1 kom från en juniors klubba – Calle Järnkroks. I PP sköt han ett slagskott från blå som letade sig in i Djurgårdsmålet. 2-1 till Brynäs var inte helt orättvist efter den första perioden.

I den andra perioden blev det ridå. Djurgården spelade bra samtidigt som Brynäs spelade sin sämsta hockey under säsongen. I situationer där man hade full kontroll på pucken och motståndarna bytte spelare så lyckades man drälla och låta de nya motspelarna etablera forchecking. Brynäs spel var en orgie i felpass, drällning med pucken och missförstånd. Det var Markström som höll Brynäs kvar i matchen och man ska vara glad över att det bara stod 2-3 inför den sista perioden. En viss del i den dåliga perioden har med att göra att Brynäs fick sina kompensationsutvisningar i den andra perioden. DIF åkte på 3 utvisningar i den första, vilket som bekant nästan alltid betyder 3 utvisningar åt andra hållet i nästkommande period. Den svenska domarkåren är pajasar, men Brynäs kan inte skylla på dem när det gäller det risiga spelet i den här matchen.

I den sista perioden röck Brynäs upp sig något. Ove Molin lyckades peta in 3-3 vilket inte var rättvist, men dock så skönt för hemmasupportrarna. 3-3 var helt orättvist i det läget, men det bryr man sig inte om när man känner segervittring.

Det avgörande målet kom i en 2 mot 2 kontring. Djurgården tog pucken i egen zon och kom mot två Brynäsbackar. Otroligt nog lyckades båda backarna bli bortspelade av ett pass, och en fri Djurgårdare fick lägga in pucken i öppet mål. Sundström får ta på sig målet. I stället för att ta sin gubbe så åkte han mot puckförande spelaren som redan hade uppvaktning av den andra Brynäsbacken. Där syntes det tyvärr att Sundström inte är en back och att Brynäs har stora problem på backpositionen.

Efter Djurgårdens ledningsmål så började ryggsäckshockeyn igen och ett ovanligt uddlöst Brynäs var aldrig nära.

Inför matchen skrev jag om hur viktigt det var att vinna den första hemmamatchen. Nu tror jag tyvärr att uppförsbacken blir för lång för Brynäs som jag tror åker ut i den här kvartsfinalserien. Extra tugnt blir det på grund av det sätt som Brynäs förlorade. Man spelade rent ut sagt dåligt, och även om vissa Djurgårdsjournalister tror att det var en coachseger så tror jag hellre att det var Brynäs oförmåga och slarv som gjorde att Djurgården ganska enkelt fick den första kvartsfinalen.

Vinner Brynäs på lördag på Hovet så är det match igen, men det blir oerhört svårt. Förhoppningsvis lyckas man med det tighta defensiva spelet som man brukar ha på bortaplan, och då får även Roos m.fl grina i diverse krönikor och blogginlägg.

Som sagt, en riktigt tung förlust. Om beröm ska delas ut så ska det delas ut till juniorkedjan, som var den enda kedja som klev fram på riktigt. Även kedjan med Kahnberg i spetsen får godkänt. Förstakedjan var tydligt blek och Dackell hängde inte med. Inte heller Hansen hängde med i Djurgårdens tempo. Tråkigt att se.

Inför Kvartsfinal 1: Brynäs – Djurgården

Ikväll smäller det! Den första kvartsfinalen mellan Brynäs och Djurgården går av stapeln i Läkerol Arena.

För Brynäs är det speicellt viktigt att vinna den första hemmamatchen. Vinner man den så visar man direkt att Djurgården inte kommr att få någon komfortabel matchserie fram till semifinalen, och vad viktigare är så tar man kommandot i matchserien.

Vid förlust så får Djurgården ett oerhört försprång och Brynäs behöver snarast vinna på bortaplan.

Förlost är faktiskt inte ett alternativ. Att förlora en hemmamatch är okej, men att förlora den första hemmamatchen finns inte på kartan. Förlorar Brynäs den första kvartsfinalen så kommer uppförsbacken direkt att bli brant.

Djurgården har inte lika mycket att vinna. De spelar på bortaplan och av tradition så är bortavinster endbart bonus. Jag hoppas därför att de inte är lika taggade som Brynäsarna.

För vinst krävs att samtliga spelar på topp. Jag tänker här gå igenom de olika kedjorna:

1a kedjan: Dackell – Dixon – Somervuori
Förstakedjan har varit anonym den senare tiden. Somervuori har producerat och Dackell har varit bra i BP men Dixon har varit totalt anonym. Förhoppningsvis kliver han fram när det gäller, på Nordamerikanskt vis. För att Brynäs ska ha en chans på semifinal så krävs det att förstakedjan tar kommandot och visar vägen.

2a kedjan: Kahnberg – Nordquist – Molin
Kahnberg har producerat på slutet och jag hoppas att det fortsätter så. Dock går det inte att endast förlita sig på Kahnberg för att producera framåt. För att toppresultat krävs, som sagt, att förstakedjan kliver fram och visar varöfr de är förstakedja. Andrakedjan med Kahnberg i spetsen ska vara en bonus som gör poäng då och då. Nu har jag större förhoppningar än så. Klaffar allt så kan Brynäs gå riktigt långt och i den värld där allt klaffar så producerar Kahnberg och Nordquist. Ove Molin gör sitt sista slutspel och jag hoppas att det ger honom en nytändning. Ove är en Brynäslegend och spelar kopiöst mycket i PP. Nu behöver han visa varför hans tröjja kommer att hissas i taket den sekund han lägger av.

3e kedjan: Lauritzen – Hansen – Granström
Tredjekedjan har varit dej kedja som ingen riktigt ställt några krav på. Visst, Lauritzen gör fina individuella prestationer ibland och Granström är alltid Granström. Hansen är en spelare som kan kliva fram när det behövs (så länge Foppa inte är på isen, haha) och kedjan som sådan är inte så välsmort men väl fungerade i delar. Mina enda förhoppningar på den här kedjan är egentligen att dom spelar 0-0, men jag tror att de kan göra det bättre än så.

4:e kedjan: Rödin – Järnkrok – Silfverberg
Den här kedjan har varit Brynäs bästa den senaste tiden. Med undantag för Kahnberg så har de skapat mest och motståndarna får dra på sig mängder med utvisningar för att stoppa Brynäs ungdomskedja. I ett slutspel kommer domarna att tillåta mer och det kommer att bli svårare för den här kedjan, men det känns ändå som en bonus att Brynäs hittat den här formationen. När dom här grabbarna spelar på topp så är dom en toppkedja i Elitserien. Det kan mycket väl vara så att Brynäs fjärdekedja ställs mot Djurgårdens fjärdekedja, och att det kan avgöra till Brynäs fördel. Fortsätter den här kedja den utveckling de uppvisat under säsongen så kommer de att vara tongivande i slutspelet!

Jag har här valt att inte behandla backparen. I Brynäs får Hietanen, i Jonsson och Kokkos frånvaro, ett oerhört stort offensivt ansvar. Han spelar bland annat nonstop i PP. Man är skadedrabbade på backsidan men jag tycker ändå man klarar sig bra. Sundqvist, Hietanen, Grönholm, Nolander och även den omskolade centern Sundström klarar sig mycket bra. Löv har haft problem men utvecklats till det bättre. Han gör det enkla och försöker inte göra saker som han inte bemästrar. Den sista backplatsen står mellan honom och Bertilsson, som varit sjuk en längre tid, och jag tror att Bertilsson tar den. Bertilsson är ett jättelöfte och var innan sjukdomen en av Brynäs bästa backar. Jag hoppas verkligen att han lyckats komma tillbaka fullt ut!

Nu jävlar tar vi första vinsten mot Djurgården så att Roos och de andra partiska journalisterna får hitta poå bortförklaringar!