Brynäs är mästare. Guldet kom hem. Här följer en analys av slutspelets matchserier. Men först: Ni har väll inte missat guldlåten ”Guldet kom hem”?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=FEFR3gT7goQ[/youtube]

Brynäs hade spelat bra hela säsongen och gjort starka insatser i nästan alla omgångar. I slutskedet av Elitserien, precis innan slutspurten, hade man dock en formsvacka. Dippen kostade nästan Brynäs hemmafördelen i kvartsfinalerna. Det var därför med viss oro som jag bevittnade Brynäs ta sig an Frölunda som kvartsfinalmotståndare i SM-slutspelet 2012.

Brynäs – Frölunda

Top-4 lagen får välja sin motståndare, men då Brynäs slutade fyra i tabellen så fick man möta det lag som inte blev valt av något av de tre första lagen. Jag bliv lite förvånad när HV71 valde Färjestad istället för Frölunda, men jag tror att båda lagen är jämnstarka. Dock har Brynäs förlorat mot FBK i kvartsfinalen de senaste åren och kanske hade de haft ett psykologiskt övertag där. Kvartsfinalserien mot Frölunda började i vad media kallade en domarskandal. I den första hemmamatchen tog domaren en avvaktande utvisning på en Frölundaspelare varpå Brynäs gjorde mål. Av någon anledning trodde Kenta Johansson och kvällstidningar att den avvaktande utvisningen var på en Brynäsare, varpå det såklart inte hade kunnat dömas mål. På repriserna ser vi att en Brynäsare, jag tror det var Lavander, slog en Frölundaspelares klubba i spillror. Liknande slag förekommer ofta, och det finns ingen regel som säger att det ”automatiskt” ska vara utvisning när en klubba går av, men jag kan hålla med om att det borde varit en utvisning där. Målet avgjorde matchen och Kenta, som redan innan den första kvartsfinalen lagt fokus på domarna i ett försök att slippa Brynäs fruktade power play, med alla Frölundasupportrar i ryggen lade sedan dess all fokus på domarinsatsen istället för det egna spelet. Man pratade även om att Brynäsare filmade och vevade en sekvens där Jernkrok tog sig för munnen 3-4 sekunder efter att ha fått ett slag i ansikte (som däremot ”automatiskt” ska ge en utvisning). Jag tror att Frölundas gnäll och fokus på domarna, som man inte såg röken av när Dackell fick matchstraff för att ha mottagit slag i huvudet, delvis sänkte dem och att Kentas signal till sitt lag var att han inte trodde på dem. Skulle Kenta trott på sitt lag så hade han inte gnällt på domarinsatsen utan fokuserat på det han kunnat påverka.

Även om Brynäs blev skakat i och med förlust i den 5e matchen, på hemmaplan, så tycker jag att segern var ganska klar. Frölunda lade om sitt spel från att försöka föra spelet till att spela fysiskt, småfult och delvis spelförstörande vilket resulterade i viss framgång. Men det räckte inte till seger i matchserien. Brynäs är ett spelande lag och mot Frölunda lyckades man stundtals spela ut. När Frölunda höll i spelet så hade Brynäs en storspelande Niklas Svedberg i målet. Jag kan medge att jag blev orolig när ”Honken” blev sjuk och inte kunde stå, eftersom ”Honken” är rutinerad och redan har vunnit ett guld till Brynäs, men Svedberg som tidigare varit ojämn klev nu in och höll världsklass. Segern var rättvis, men Frölunda bjöd på ett starkare motstånd än Brynäs semifinalmotståndare…

Brynäs – Färjestad

I semifinalen mötte Brynäs Färjestad, som de senaste åren varit något av en mardrömsmotståndare. Tändvätska fanns i massor. Dels hade Färjestad slagit ut Brynäs i de två senaste kvartsfinalerna, dels hade spelare som Wallin hånat Brynäsare när de gjort det och dels yttrade Czarnecki de berömda orden att han nu ”skulle få känna hur det kändes att stå framför ett lag som kan vinna SM-Guld” när han gick till Färjestad. Visst har Czarnecki stått inför ett lag som kan vinna SM-Guld, men det var säsongen 2010/11.

Eftersom Färjestad är en mardrömsmotståndare så var matchseriens start väldigt viktig. När Brynäs ”hängde med” från början så kändes det som att man låg steget före Färjestad. Min åsikt är att Färjestad var Brynäs ”lättaste” motståndare i säsongens slutspel. Man vann visserligen inte matcherna stort, men det kändes som att Gävle-laget hela tiden hade läget under kontroll. Spelare som Wallin, som tidigare dominerat mot Brynäs, hängde inte med och istället hade Järnkrok, Silfverberg och de andra stor show. Precis som i kvartsfinalen så storspelade Svedberg i målet vilket självklart är en mycket viktig pusselbit för att ta hem SM-Guldet.

Jag har försökt att inte nämna så många spelare vid namn här eftersom jag tycker att guldet var en laginsats. Alla spelare spelade på topp för att laget skulle nå sin målsättning. Men spelare som Silfverberg och Svedberg är svåra att inte nämna på grund av deras stora roller i segern. Ovan nämnda Järnkrok spelade småskadad och presterade inte så som jag vet att han kan prestera, men höll ändå en mycket hög klass. Men som sagt, segern var en lagseger.

I slutändan slog Brynäs ut Färjestad ganska komfortabelt. I intervjuer efter den sista matchen sade Wallin att Brynäs var det bättre laget och förtjänade att gå vidare. Det ger heder åt Wallin och Färjestad som till skillnad från andra inte skyllde på yttre faktorer. En stor vinnare är också en stor förlorare.

Brynäs – Skellefteå

Inför slutspelet så trodde jag att alla lag utom AIK och MoDo kunde nå finalen. Skellefteå hade på dess väg dit slagit just dessa två lag, vilket för mig gjorde att det kändes som att de var otestade. AIK slog visserligen ut Luleå i sin kvartsfinal, men precis som förra året orkade de inte hela vägen och att överprestera i två matchserier är svårt. Dock slutade Skellefteå tvåa i seriespelet och spelade final öven förra året. Det var ovisst inför finalen och man visste inte riktigt vilket motstånd Brynäs skulle stöta på.

I de tre första matcherna så krossade Brynäs Skellefteå. Det var som att Skellefteå inte insett att de mötte ett bra lag och att de spelade en direkt avgörande matchserie om SM-guldet. Skellefteå hade som sagt mött AIK och MoDo som låtit dem spela sitt spel och hålla i puck. Nu mötte de ett annat spelförande lag som mött två starka motståndare i Färjestad och Frölunda. Det var klass-skillnad. Efter match tre tror jag att Skellefteå bytte taktik och anpassade sitt spel efter Brynäs något, för det var ett nytt Skellefteå som kom ut i match fyra. Helst plötsligt spelade SAIK fysiskt och tillknäppt. De gulsvarta låg på Brynäsarna som iglar. Det hade inte fungerat för Frölunda och Färjestad att spela så, men Skellefteå hade en till dimension eftersom de hade ett bättre grundspel att falla tillbaka på när man erövrat puck.

När jag klev in på Läkerol Arena i den sjätte finalmatchen, efter att Skellefteå vunnit två raka och hade hela mediasverige i ryggen för att fullborda en historisk vändning, så insåg jag att den matchen blivit årets viktigaste match. Hade Brynäs förlorat den sjätte matchen på hemmaplan så tror jag att guldet gått förlorat. Brynäs började heller inte speciellt bra och blev tillbakapressade. Lagen fick några lägen var och det blev den individuella skickligheten som avgjorde. Jacob Silfverbergs 1-0 mål ska inte vara mål. En normal spelare kan inte ta det avslutet i det läget. För det första så är läget inte speciellt bra eftersom han sträcker sig för att nå pucken. För det andra är målvakten helt beredd och ska ta ett skott från den vinkeln. Men nu var det inte en normal spelare som tog avslut – det var Jacob Silfverberg. Silfverberg har hyllats överallt efter slutspelet och jag ska därför inte överdriva för mycket, men det är omöjligt att inte se skickligheten som krävs för att göra mål i det läge han fick.

När Ryan Gunderson gjorde 2-0 på ett sånt där smart skott som nästan bara han tar i Elitserien så var matchen avgjord. Gunderson är expert på att vänta och placera in skott när målvakten är skymd och det var precis det han gjorde i den avgörande finalen. Joacim Ericsson, som vuxit upp i Gävle och spelat juniorhockey i Brynäs, hade ingen chans att ta pucken eftersom han inte såg den.

I slutändan så går det inte att ge bort tre matcher såsom Skellefteå gjorde i SM-finalen. Hade man spelat som man gjorde de tre sista matcherna så hade finalserien blivit mycket jämn. Nu fick Brynäs fyra matcher på sig att avgöra, vilket ett så bra lag som Brynäs upplaga säsongen 2011/12 inte misslyckas med. SM-Guldet kom hem dit det hör hemma och år av uppbyggnad och juniorsatsning betalade av sig.

Det har visat sig, historiskt, att det lönar sig att satsa på den egna juniorverksamheten. Ihopvärvade lag vinner sällan SM-Guld. Det kanske tar några år innan det kommer en ny Silfverberg, Järnkrok eller Bäckström, men så länge man satsar på sina juniorer så kommer det att hända. Inom några år så kommer Lindholm och Molin vara framträdande Elitseriespelare innan de slussas vidare till NHL. Samtidigt som de kommer upp så har Brynäs, på grund av de relativt låga löner som de unga spelarna har, värva spetskompetens för att komplettera lagbygget.

Det är snudd på overkligt att Brynäs vann SM-Guld på föreningens 100-årsjubileum. Man lyckades på grund av smart investerande och en förening som numera är byggd från grunden. Just av den anledningen så kommer Brynäs att ha förutsättningarna för att vara ett topplag i flera år framöver.

Sist men inte minst vill jag framhäva spelare som inte får guldhjälmen eller finns på kvällstidningarnas mittuppslag. Spelare som Granström, Widing, Ollas, Andersén, Johansson och Sundqvist som alltid ger 100% och spelar uppoffrande för laget. Även en spelare som Lars Jonsson förtjänar beröm. Jonsson är en tilltänkt stjärna som av olika anledningar haft en väldigt misslyckad säsong. Trots det sitter han inte och surar utan var väldigt aktiv i att motivera och peppa sina lagspelare under hela slutspelet. Detsamma gäller spelare som Honken och Jonathan Carlsson. Det är ett tecken på att den gångna säsongens Brynär är ett sammansvetsat lag och inte ett gäng individualister, och bara det är värt en eloge. Där har Tommy Jonsson och Micke Sundlöv lyckats i sitt lagbygge.

Jag kommer senare att ha en genomgång av hela Brynäs trupp med en kort analys av spelarens säsong. Glöm inte att prenumerera på Brynäsbloggen via e-post här till höger så att du inte missar när ett nytt inlägg skrivs.  Har du Facebook så kan du gilla Brynäsbloggen (även det här uppe till höger) och på så sätt se i din tidslinje när ett nytt inlägg skrivs.

Eftersom jag inte varit så aktiv i bloggandet under säsongen så kommer jag nästa år att ha en eller flera medbloggare. Om du är intresserad kan du kontakta mig i det kontaktformulär som inom kort kommer att finnas på bloggen. Se även till att följa mig på twitter där jag hela säsongen twittrat om Brynäs och hockey i allmänhet. Länk finns till höger om detta inlägg.