Lovande start för Brynäs

SHL har äntligen satt igång och ett inför säsongen nederlagstippat Brynäs har för mig växt och ser starkare ut än på flera år (2011-2012 naturligtvis undantaget). Precis innan säsongen startade värvades backen Anssi Salmela som innan seriestarten röstades fram som seriens bästa back i SHL:s spelarenkät. En stark värvning som stärker upp Brynäs backsida.

Det är inte endast Salmela som gör att jag tycker Brynäs ser starkare ut än på länge. Bengtzén har lagt pengarna på spets-spelare som kompletteras med unga spelare och några grovjobbare. Detta, tror jag, är ett vinnande recept. Värvandet av Vrana och Johnson som ersättare för Nordquist och Sweatt gör att Brynäs nu har minst två offensivt starka kedjor. Tre om Westerholmarna tar ytterligare ett kliv. På backsidan har en revolution genomförts där Pudas och Zanetti sett bra ut hittills och där Salmela och Porseland är starka nyförvärv.

Brynäs inledde hemma mot Malmö i en match där man med sitt aggressiva försvarsspel i offensiv zon tvingade fram misstag hos motståndarna. Misstag som man flera gånger tog tillvara på. Malmö må vara nykomlingar och svåra att bedöma efter två matcher, men oavsett hur deras säsong slutar så kan vi konstatera att Brynäs var numret större i premiärmatchen. Forecheckingsspelet som ”Bulan” tagit in fungerade och förutom att tvinga fram misstag hos motståndarna så blir det också en hockey som är rolig att titta på. Malmö kändes aldrig farliga och Brynäs hade till synes kontroll på matchen rätt igenom. Skön start på säsongen!

Tidigare ikväll spelades den andra matchen, borta mot Färjestad. Brynäs inledde bäst och tvingade, precis som mot Malmö, motståndarlaget att göra misstag i egen zon som resulterade i farliga lägen. Tyvärr kom det fina spelet av sig på grund av många utvisningar och en något sönderblåst match. När utvisningskavalkaden väl hade börjat så var det BP & PP som gällde, där Brynäs också gjorde båda sina mål.

Ett starkt powerplay är viktigt och i sin förstaformation (Pudas, Vrana, Johnson, Scott & Rödin) verkar man ha hittat ett vinnande recept. Nederlaget i denna match berodde snarare på att man inte lyckades göra mål i spel fem mot fem, och att spelet i tredje perioden blev avslaget vilket inte gynnar Brynäs taktik med aggressiv och fartfylld forechecking. Det som länge såg ut att kunna bli poäng på bortaplan mot ett tippat topplag blev istället en förlust med 3-2.

I inledningen av en säsong är det viktigaste att ta några trepoängare för att få arbetsro. Fans och media tar väldigt lätt fram krisstämpeln efter några förluster och botemedlet mot detta är att ta några snabba trepoängare. Trots förlusten mot Färjestad ser jag positivt på framtiden. Som sagt har Brynäs minst två offensivt giftiga kedjor (jämfört med förra året då man hade en riktigt giftig kedja) och man verkar också ha ett mer stabilt försvarsspel även om det såg skakigt ut vissa stunder både mot Malmö och Färjestad. Fortsätter det så här så kan vi gå en intressant säsong tillmötes där Brynäs slåss på övre halvan av tabellen. Det är trots allt inte fy skam att förlora med uddamålet borta mot Färjestad.

Slutspelsanalys

Brynäs är mästare. Guldet kom hem. Här följer en analys av slutspelets matchserier. Men först: Ni har väll inte missat guldlåten ”Guldet kom hem”?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=FEFR3gT7goQ[/youtube]

Brynäs hade spelat bra hela säsongen och gjort starka insatser i nästan alla omgångar. I slutskedet av Elitserien, precis innan slutspurten, hade man dock en formsvacka. Dippen kostade nästan Brynäs hemmafördelen i kvartsfinalerna. Det var därför med viss oro som jag bevittnade Brynäs ta sig an Frölunda som kvartsfinalmotståndare i SM-slutspelet 2012.

Brynäs – Frölunda

Top-4 lagen får välja sin motståndare, men då Brynäs slutade fyra i tabellen så fick man möta det lag som inte blev valt av något av de tre första lagen. Jag bliv lite förvånad när HV71 valde Färjestad istället för Frölunda, men jag tror att båda lagen är jämnstarka. Dock har Brynäs förlorat mot FBK i kvartsfinalen de senaste åren och kanske hade de haft ett psykologiskt övertag där. Kvartsfinalserien mot Frölunda började i vad media kallade en domarskandal. I den första hemmamatchen tog domaren en avvaktande utvisning på en Frölundaspelare varpå Brynäs gjorde mål. Av någon anledning trodde Kenta Johansson och kvällstidningar att den avvaktande utvisningen var på en Brynäsare, varpå det såklart inte hade kunnat dömas mål. På repriserna ser vi att en Brynäsare, jag tror det var Lavander, slog en Frölundaspelares klubba i spillror. Liknande slag förekommer ofta, och det finns ingen regel som säger att det ”automatiskt” ska vara utvisning när en klubba går av, men jag kan hålla med om att det borde varit en utvisning där. Målet avgjorde matchen och Kenta, som redan innan den första kvartsfinalen lagt fokus på domarna i ett försök att slippa Brynäs fruktade power play, med alla Frölundasupportrar i ryggen lade sedan dess all fokus på domarinsatsen istället för det egna spelet. Man pratade även om att Brynäsare filmade och vevade en sekvens där Jernkrok tog sig för munnen 3-4 sekunder efter att ha fått ett slag i ansikte (som däremot ”automatiskt” ska ge en utvisning). Jag tror att Frölundas gnäll och fokus på domarna, som man inte såg röken av när Dackell fick matchstraff för att ha mottagit slag i huvudet, delvis sänkte dem och att Kentas signal till sitt lag var att han inte trodde på dem. Skulle Kenta trott på sitt lag så hade han inte gnällt på domarinsatsen utan fokuserat på det han kunnat påverka.

Även om Brynäs blev skakat i och med förlust i den 5e matchen, på hemmaplan, så tycker jag att segern var ganska klar. Frölunda lade om sitt spel från att försöka föra spelet till att spela fysiskt, småfult och delvis spelförstörande vilket resulterade i viss framgång. Men det räckte inte till seger i matchserien. Brynäs är ett spelande lag och mot Frölunda lyckades man stundtals spela ut. När Frölunda höll i spelet så hade Brynäs en storspelande Niklas Svedberg i målet. Jag kan medge att jag blev orolig när ”Honken” blev sjuk och inte kunde stå, eftersom ”Honken” är rutinerad och redan har vunnit ett guld till Brynäs, men Svedberg som tidigare varit ojämn klev nu in och höll världsklass. Segern var rättvis, men Frölunda bjöd på ett starkare motstånd än Brynäs semifinalmotståndare…

Brynäs – Färjestad

I semifinalen mötte Brynäs Färjestad, som de senaste åren varit något av en mardrömsmotståndare. Tändvätska fanns i massor. Dels hade Färjestad slagit ut Brynäs i de två senaste kvartsfinalerna, dels hade spelare som Wallin hånat Brynäsare när de gjort det och dels yttrade Czarnecki de berömda orden att han nu ”skulle få känna hur det kändes att stå framför ett lag som kan vinna SM-Guld” när han gick till Färjestad. Visst har Czarnecki stått inför ett lag som kan vinna SM-Guld, men det var säsongen 2010/11.

Eftersom Färjestad är en mardrömsmotståndare så var matchseriens start väldigt viktig. När Brynäs ”hängde med” från början så kändes det som att man låg steget före Färjestad. Min åsikt är att Färjestad var Brynäs ”lättaste” motståndare i säsongens slutspel. Man vann visserligen inte matcherna stort, men det kändes som att Gävle-laget hela tiden hade läget under kontroll. Spelare som Wallin, som tidigare dominerat mot Brynäs, hängde inte med och istället hade Järnkrok, Silfverberg och de andra stor show. Precis som i kvartsfinalen så storspelade Svedberg i målet vilket självklart är en mycket viktig pusselbit för att ta hem SM-Guldet.

Jag har försökt att inte nämna så många spelare vid namn här eftersom jag tycker att guldet var en laginsats. Alla spelare spelade på topp för att laget skulle nå sin målsättning. Men spelare som Silfverberg och Svedberg är svåra att inte nämna på grund av deras stora roller i segern. Ovan nämnda Järnkrok spelade småskadad och presterade inte så som jag vet att han kan prestera, men höll ändå en mycket hög klass. Men som sagt, segern var en lagseger.

I slutändan slog Brynäs ut Färjestad ganska komfortabelt. I intervjuer efter den sista matchen sade Wallin att Brynäs var det bättre laget och förtjänade att gå vidare. Det ger heder åt Wallin och Färjestad som till skillnad från andra inte skyllde på yttre faktorer. En stor vinnare är också en stor förlorare.

Brynäs – Skellefteå

Inför slutspelet så trodde jag att alla lag utom AIK och MoDo kunde nå finalen. Skellefteå hade på dess väg dit slagit just dessa två lag, vilket för mig gjorde att det kändes som att de var otestade. AIK slog visserligen ut Luleå i sin kvartsfinal, men precis som förra året orkade de inte hela vägen och att överprestera i två matchserier är svårt. Dock slutade Skellefteå tvåa i seriespelet och spelade final öven förra året. Det var ovisst inför finalen och man visste inte riktigt vilket motstånd Brynäs skulle stöta på.

I de tre första matcherna så krossade Brynäs Skellefteå. Det var som att Skellefteå inte insett att de mötte ett bra lag och att de spelade en direkt avgörande matchserie om SM-guldet. Skellefteå hade som sagt mött AIK och MoDo som låtit dem spela sitt spel och hålla i puck. Nu mötte de ett annat spelförande lag som mött två starka motståndare i Färjestad och Frölunda. Det var klass-skillnad. Efter match tre tror jag att Skellefteå bytte taktik och anpassade sitt spel efter Brynäs något, för det var ett nytt Skellefteå som kom ut i match fyra. Helst plötsligt spelade SAIK fysiskt och tillknäppt. De gulsvarta låg på Brynäsarna som iglar. Det hade inte fungerat för Frölunda och Färjestad att spela så, men Skellefteå hade en till dimension eftersom de hade ett bättre grundspel att falla tillbaka på när man erövrat puck.

När jag klev in på Läkerol Arena i den sjätte finalmatchen, efter att Skellefteå vunnit två raka och hade hela mediasverige i ryggen för att fullborda en historisk vändning, så insåg jag att den matchen blivit årets viktigaste match. Hade Brynäs förlorat den sjätte matchen på hemmaplan så tror jag att guldet gått förlorat. Brynäs började heller inte speciellt bra och blev tillbakapressade. Lagen fick några lägen var och det blev den individuella skickligheten som avgjorde. Jacob Silfverbergs 1-0 mål ska inte vara mål. En normal spelare kan inte ta det avslutet i det läget. För det första så är läget inte speciellt bra eftersom han sträcker sig för att nå pucken. För det andra är målvakten helt beredd och ska ta ett skott från den vinkeln. Men nu var det inte en normal spelare som tog avslut – det var Jacob Silfverberg. Silfverberg har hyllats överallt efter slutspelet och jag ska därför inte överdriva för mycket, men det är omöjligt att inte se skickligheten som krävs för att göra mål i det läge han fick.

När Ryan Gunderson gjorde 2-0 på ett sånt där smart skott som nästan bara han tar i Elitserien så var matchen avgjord. Gunderson är expert på att vänta och placera in skott när målvakten är skymd och det var precis det han gjorde i den avgörande finalen. Joacim Ericsson, som vuxit upp i Gävle och spelat juniorhockey i Brynäs, hade ingen chans att ta pucken eftersom han inte såg den.

I slutändan så går det inte att ge bort tre matcher såsom Skellefteå gjorde i SM-finalen. Hade man spelat som man gjorde de tre sista matcherna så hade finalserien blivit mycket jämn. Nu fick Brynäs fyra matcher på sig att avgöra, vilket ett så bra lag som Brynäs upplaga säsongen 2011/12 inte misslyckas med. SM-Guldet kom hem dit det hör hemma och år av uppbyggnad och juniorsatsning betalade av sig.

Det har visat sig, historiskt, att det lönar sig att satsa på den egna juniorverksamheten. Ihopvärvade lag vinner sällan SM-Guld. Det kanske tar några år innan det kommer en ny Silfverberg, Järnkrok eller Bäckström, men så länge man satsar på sina juniorer så kommer det att hända. Inom några år så kommer Lindholm och Molin vara framträdande Elitseriespelare innan de slussas vidare till NHL. Samtidigt som de kommer upp så har Brynäs, på grund av de relativt låga löner som de unga spelarna har, värva spetskompetens för att komplettera lagbygget.

Det är snudd på overkligt att Brynäs vann SM-Guld på föreningens 100-årsjubileum. Man lyckades på grund av smart investerande och en förening som numera är byggd från grunden. Just av den anledningen så kommer Brynäs att ha förutsättningarna för att vara ett topplag i flera år framöver.

Sist men inte minst vill jag framhäva spelare som inte får guldhjälmen eller finns på kvällstidningarnas mittuppslag. Spelare som Granström, Widing, Ollas, Andersén, Johansson och Sundqvist som alltid ger 100% och spelar uppoffrande för laget. Även en spelare som Lars Jonsson förtjänar beröm. Jonsson är en tilltänkt stjärna som av olika anledningar haft en väldigt misslyckad säsong. Trots det sitter han inte och surar utan var väldigt aktiv i att motivera och peppa sina lagspelare under hela slutspelet. Detsamma gäller spelare som Honken och Jonathan Carlsson. Det är ett tecken på att den gångna säsongens Brynär är ett sammansvetsat lag och inte ett gäng individualister, och bara det är värt en eloge. Där har Tommy Jonsson och Micke Sundlöv lyckats i sitt lagbygge.

Jag kommer senare att ha en genomgång av hela Brynäs trupp med en kort analys av spelarens säsong. Glöm inte att prenumerera på Brynäsbloggen via e-post här till höger så att du inte missar när ett nytt inlägg skrivs.  Har du Facebook så kan du gilla Brynäsbloggen (även det här uppe till höger) och på så sätt se i din tidslinje när ett nytt inlägg skrivs.

Eftersom jag inte varit så aktiv i bloggandet under säsongen så kommer jag nästa år att ha en eller flera medbloggare. Om du är intresserad kan du kontakta mig i det kontaktformulär som inom kort kommer att finnas på bloggen. Se även till att följa mig på twitter där jag hela säsongen twittrat om Brynäs och hockey i allmänhet. Länk finns till höger om detta inlägg.

Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

Kvalserien avgörs!

Idag har jag sett en rolig final mellan Skellefteå och Färjestad. Kul att matchen var jämn, och kul att Skellefteå vann. Nu hoppas jag att det hettar till ännu mer så att även vi som inte har vårt favoritlag i finalen får se bra matcher. Noterbart från slutspelet är även att Färjestad ännu inte förlorat under ordinarie tid. Kvällens förlust var lagets andra och även den första (mot Brynäs) kom i sudden death.

I morgon (fredag) ser jag fram emot en jämn och stenhård match mellan MoDo och Södertälje. Som tidigare nämnt så hoppas jag att MoDo klarar sig kvar, men vinnaren av morgondagens match förtjänar sin plats oavsett vilka det blir. Riktigt kul att kvalserien avgörs i den sista matchen så här. Som hockeysupporter är det ett måste att se matchen.

SM-final och Kvalserie

Nu har jag varit inaktiv ett bra tag här på bloggen. När Brynäs åker ur så är det inte lika roligt att skriva. Men jag har lovat mig själv att ta mig i kragen och följa silly season noga. Det kan behövas med tanke på att Gävle-tidningarna bara skriver om rykten/spelare efter att de bekräftats av Brynäs (känga utdelad).

Just nu sitter jag och tittar på SM-finalen mellan Färjestad och Skellefteå. Det är ingen hemlighet att jag hoppas att Skellefteå vinner. Anledningarna till det är flera: Färjestad spelar fulast i Elitserien. Färjestad gnäller mest i Elitserien. Rickard Wallin, som egentligen är en bra spelare, ägnar större delen av tiden till att spela fult, gnälla, filma och håna motståndare. Samtidigt vore det kul om SAIK vann SM-guldet med tanke på att det var 33 år sedan det senast hände. Skellefteå är en anrik klubb som gjort en seriös ungdomssatsning och visar att man kan nå långt även om man inte är ett av dom 4 självutnämnda ”storklubbarna”.

Tyvärr ser det ut som att Skellefteå förlorar den första matchen. I skrivande stund är ställningen 3-1 och även om en vändning är möjligt så ser det inte ut som att det ska gå vägen. Men vi får väll se…

Lägg förresten märke till att Brynäs är det enda laget som hittills slagit Färjestad i årets slutspel.

Även kvalerien är hyperintressant. Faktiskt skulle jag vilja säga att den är mer intressant än SM-finalerna. Växjö är klara för Elitserien. Det är kul. Växjö har satsat långsiktigt och byggt sitt lag klokt. Inför nästa säsong har man planerat ett arenabygge och Elitserieplatsen kommer därför väldigt lägligt. Vi får se vad de kan hitta på i Elitserien.

All ära åt Växjö, men en stor anledning till att man säkrat Elitserieplatsen med 2 matcher kvar att spela är att Elitserielagen floppat ordentligt. Södertälje och MoDo har inte varit Elitseriemässiga och det lag som åker ur får faktiskt skylla sig självt. När Elitserielag kommer till kvalserien så bör de dominera och vid poängförlust ha otur eller dålig utdelning. MoDo och Södertälje visar inte den pondus som jag hade förväntat mig och liggter därför dåligt till. Nu ser jag fram emot en avgörande match mellan de två forna Elitserielagen. Jag tror och hoppas att MoDo klarar sig kvar. MoDo är ett Elitserielag även om de inte spelar som ett. Laget är anrikt och hör helt enkelt hemma i Elitserien. Tyvärr, för deras del, så är det inget som Södertälje kommer att ta hänsyn till på fredag. Södertälje har å andra sidan pendlat upp och ner mellan serierna och kommer med stor sannolikhet att återfinnas i kvalserien även nästa år, oavsett om man spelat Elitserie eller Allsvenska.

Inom kort så kommer jag att sammanfatta Brynäs slutspel och seriespel i två olika inlägg. Jag kommer och att göra ett inlägg där varje spelare analyseras och betygssätts samt skriva om silly season.

Inför kvartsfinal 3: Brynäs – Färjestad

Inför kvartsfinalserien mot Färjestad så var jag en av dom som såg Brynäs chanser som mikroskopiska. Färjestad har ett bättre lag än Brynäs på papperet och situationen har inte precis förbättrats under kvartsfinalseriens gång. Brynäs förlorade Svedberg, Dackell och Nordquist redan innan slutspelet och har sedan dess även fått Lauritzen skadad. Senast var det Järnkrok som åkte på en boarding och blir borta ett antal dagar.

Efter tre matcher så måste jag medge att jag ser en viss ljusning. Brynäs har tagit de två senaste matcherna till sudden death och har där vunnit en av dem. Vinner Brynäs ikväll, och utjämnar kvartsfinalserien till 2-2, så är det öppet. Visserligen har FBK fortfarande det bättre laget på papperet, men det finns faktorer som talar för Brynäs.

Färjestads fula spel passar sig i slutspelet. Så fort kvartsfinalerna börjar så förändras bedömningsnivån. Jag håller med om att man ska tillåta mer och då framförallt tufft och fysiskt spel, och det gynnar såklart ett lag som redan i grundserien spelat allmänt grisigt.

Granström sågade vissa FBK spelare senast. Han menade att flera av dem faller likt italienska fotbollsspelare. Jag är benägen att hålla med och tycker att Hockeyligan inför nästa säsong ska införa avstängningar i efterhand för liknande tilltag. Spelare som Wallin, som pratar som om de vore väldigt tuffa spelare, beter sig som fjantiga spagettilirare och skämmer bara ut sig när de flyger som vantar vid minsta beröring. Det är pinsamt att se.

Över huvud taget så har Brynäs haft domarna emot sig i kvartsfinalserien. Det är dock väldigt väntat då topplagen nästan alltid har den fördelen i slutspel. Brynäs har varit i liknande situationer när man i slutet av 90-talet mötte lägre rankade lag. Att sätta press på domarna genom offentliga uttalanden är då helt rätt väg att gå. Det sätter press på domarna inför kvällens match.

Offentliga uttalanden där domare och annat runtomkring kritiseras är även bra för sammanhållningen. Om laget känner att de har ”alla” emot sig så får de en ”vi-mot-världen” känsla som stärker gruppen och ger ett mer jävlar-anamma tänk. Wikegård gjorde samma sak som tränare i Djurgården, med relativt lyckat resultat.

Ett annat faktum som talar för Brynäs är det faktum att de är nederlagstippade. Ingen förväntar sig att Brynäs ska gå vidare och det är bättre än att ha förväntningar om SM-guld hängande över sig som t.ex. Färjestad antagligen har hemma i Karlstad.

I övrigt är det inte mycket som talar för Brynäs. Man har ett svagare lag på papperet och har förlorat stora delar av sina två första PP-uppställningar pga skador. Man saknar också vinnarkulturen, och har en tränare som sagt att han vill lämna Brynäs för att ha chansen att vinna någonting.

Kvällens match mot Färjestad blir en nyckelmatch. Förlust ikväll och Brynäs blir helt uträknade. Vinst och matchserien är öppen. Det är därför med blandade käönslor som jag åker upp till Läkerol Arena idag. På vägen hem kommer det antingen att vara väldigt uppåt eller väldigt nedåt. Men den överhängande känslan är att det är roligt med slutspel, och framförallt ett slutspel där Brynäs har en (om än liten) chans att gå vidare. När hände det senast?

Jag twittrar som vanligt från matchen. De senaste inläggen syns här brevid, och man kan även följa mig direkt på twitter genom twitter.com/brynasbloggen.

Färjestad spelar fulast i Elitserien

Innan uppehållet för Karjala Cup så twittrade jag om att Färjestad spelar fulast i Elitserien. Det kom då några sura meddelanden via twitter och mail från FBK-supportrar och andra Brynäs-hatare som klagade på mitt påstående. Jag tänkte därför klargöra mina åsikter i frågan här…

Jag har sett alla lag spela i år, och jag har haft seriebiljett på Brynäs matcher sedan jag gick i mellanstadiet (ja, det var väldigt länge sedan). Jag har dessutom säsongskortet på Canal+ och ser många matcher. Utöver det så har jag spelat ishockey i 13 år. Jag säger inte att jag är Sveriges hockeykunnigaste person, men jag har sett många lag spela genom åren och jag ser skillnad på tufft och fult spel.

Lag som Linköping har stora spelare och spelar tufft. Andra lag, som Södertälje, blir ofta tillbakapressade och drar på sig utvisningar när en blandning av desperation och trötthet uppstår. Färjestad är dock i en egen division. Färjestad kan dominera en match och ändå spela fult.

När Färjestad gästade Läkerol Arena så spelade man ungefär så som man gjort de senaste åren. Man hade sitt grundspel som uppenbarligen fungerar, men man hade också det inlärda fula spelet som verkar ha blivit en del av klubbens kultur.

En majoritet av Färjestadsspelarna delar ut efterslängar i de flesta närkamperna. Man passar dessutom på att dela ut slashings utanför spelet. Tacklingar är sällsynta. I stället använder man sig av helt uppenbara crosscheckings. Interference är, precis som i många andra lag, en del av spelidén. Att Färjestad spelar på det här viset beror alltså inte på att man är underlägsna spelmässigt, eller att det gynnar laget på något annat sätt än att vissa motståndare kan bli uppretade. Nej, Färjestad spelar fult för att det blivit en del av föreningens kultur.

En annan sak som skiljer Färjestadsspelare och supportrar från många andra spelare och supportrar är gnället. Vem har inte sett Jörgen Jönsson med gråten i halsen proklamera att man förlorat en match pga att motståndarlaget spelat fult och domaren varit emot Färjestad? Jag skulle vilja gå så långt som att säga att Färjestad är det enda lag där representanter för laget stått och surat över motståndarnas fula spel efter matcher. Detta trots att Färjestad själva spelar fulast i Elitserien och har gjort så i flera år.

Färjestad har ett grymt spelarmaterial och kan dominera mot alla lag på en bra dag. Varför de väljer att spela så fult ställer jag mig helt oförstående till. Skulle Elitserien införa nolltolerans a la NHL så skulle Färjestad knappt ha 3 spelare att sätta in i boxplay om man spelade som man gör nu.

Ni Färjestadssupportrar som känner att det börjar bli tjockt i halsen och att underläppen börjar darra – se på nästa FBK-match och försök ignorera att Färjestad är ett av lagen. Ni kommer att förstå precis vad jag menar.

Efter matchen: Brynäs – Färjestad

På grund av att mitt internet legat nere i flera dagar så har jag inte kunnat uppdatera bloggen. Jag sitter nu på jobbet, som jag varit hemma sjuk ifrån, och uppdaterar. Förhoppningsvis kommer nätet upp ikväll så att jag kan skriva en matchrapport från AIK-Brynäs.

Här är highlights från matchen Brynäs – Färjestad:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Pa40BD3Y2n0[/youtube]

Matchen avgjordes såklart under de första 10 minutrarna. Brynäs chocköppnade och gick upp till 3-0. Efter det så gick man till större delen på försvar. Färjestad gjorde det bra som kom igen och nästan kom ikapp, men Brynäs spelade ett bra försvarsspel och Svedberg såg säker ut i målet.

Den första perioden var för övrigt helt galen. Förutom 3 mål så haglade chanserna åt båda hållen. Stolp- och ribbskotten avlöste varandra. När Czarnecki sa att de skulle bli svårare att möte så trodde jag att han menade att de skulle spela mer defensivt. Jag hade fel.

Bäst i Brynäs var ungdomarna. Det är de som lägger grunden för Brynäs fartfyllda spel. Ekholm, som gjort 2 mål på 2 matcher, var grym. Nu tycker jag inte att vi ska ha förhoppningar om många fler mål från hans sida (han gjorde 1 på hela förra säsongen i Mora) men han har klivit fram och blivit den spelare som man hoppades att han skulle bli. Han är Brynäs bästa värvning den här säsongen, hittills.

Även Järnkrok gjorde en mycket bra match och svarade för 2 mål. Så här sa han efter matchen:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=8_taVxAqUH4[/youtube]

Ikväll möter Brynäs AIK och då är både Hansen och Kahnberg tillbaka. Tyvärr innebär det att Wännström och Larsson blir bänkade. Men jag har svårt att se vilka som skulle bli bänkade annars. Synd, men kul att Brynäs har hungriga juniorer som bara väntar på att ta chansen när de får den.

Jag tror och hoppas på vinst ikväll.

Inför matchen: Brynäs – Färjestad

Ikväll möter Brynäs Färjestad. För ett par år sedan var detta en given förlust, eller en mycket stor skräll vid poängvinst. Nu är inte så fallet.

Färjestad ser visserligen väldigt starka ut på papperet, men de har inte börjat så hemskt övertygande. Visst, de har inte gjort någon dålig inledninge av Elitserien men de har heller inte varit så bra som de kan vara. Om detta talar för Brynäs eller inte är svårt att säga, men jag hoppas det.

Czarnecki har gått ut i tidningen och sagt att Brynäs måste bli ett lag som är jobbigt att möta igen. Det tolkar jag som att defensiven kommer att sättas främst i kvällens match. Mot Skellefteå spelade Brynäs väldigt offensivt och gjorde en del defensiva missar. Frågan är om Czarnecki vill återgå till förra säsongens segerrecept med en extrem defensiv som prio ett.

Brynäs har inte gått ut med sitt lag, men jag gissar att Svedberg får börja i målet. Svedberg var bra när han fick spela och Bjurling var mindre lyckad senast. Det negativa i detta skulle i så fall vara att Bjurling kan börja fundera, istället för att direkt ta chansen att återfå självförtroendet.

Borta i Brynäs är Hansen och Kahnberg. Båda saknas, som tidigare nämnt, på olika sätt.

Jag hoppas att Czarnecki behåller kedjorna som spelade mot Skellefteå. Det gick bra, offensivt.

På lördag spelas en hyllningsmatch till Ove Molin innan hemmamatchen mot Timrå. Ove får dock vänta på att få en ”flagga” hissad i taket – det ska ske i kronologisk ordning. Fortfarande ser jag ingen hyllning till hockeyprofessorn, Tommy Sandlin. Det är dax att damma av min namninsamling, köra den nån månad till och sedan skicka in den till Brynäs. Klicka här för att komma till min namninsamling om att skapa en staty av Tommy Sandlin utanför Läkerol Arena. Tänk den statyn vid flaggorna, ett tiotal meter från huvudentren. Det skulle förbättra arenans helhetsintryck som ett hockeytempel och vara en fin hyllning till den störste tränare vi någonsin haft.

Appropå Ove Molins uppvisningsmatch så såg jag att Tom Bissett fanns med i uppställningen. Bara det är värt att komma till Läkerol Arena redan klockan 16.15 då uppvisningsmatchen börjar.

—————————————————————————————————————————

Säga vad man vill om SD och den parlamentariska situationen, men intresset för politik har nog aldrig varit så stort som nu! Sitter och kollar på kungens tal från Riksdagens öppnande. Komiskt att han förväntas hålla ett politiskt tal och samtidigt vara helt opartisk. Jag kan konstatera att han lyckades väl.

—————————————————————————————————————————

Mitt tips inför kvällens match: 3-5. Brynäs defensiva inställning håller inte utan en fantom i målet.

Inför kvartsfinalerna mot DJurgården

Djurgården valde som bekant Brynäs i som sin kvartsfinalmotståndare. Ni som läst mitt tidigare inlägg vet att det var precis vad jag hoppats på.

Djurgården fick välja mellan Brynäs och Frölunda och jag förstår att valet varit svårt. Å ena sidan har DIF plusstatistik mot Frölunda och minusstatistik mot Brynäs. Å andra sidan har Frölunda ett imponerande lag på papperet som kan vakna till när det börjar lukta guld.

Nu blev det alltså Djurgården – Brynäs och som Brynäsare så börjar jag hoppas på semifinalspel, vilket jag kanske inte vågat hoppats på mot Linköping. Men ingenting ska tas ut i förskott och Djurgården får fortfarande ses som favoriter till att gå vidare.

Djurgårdens taktik kommer att vara att störa Markström. Journalisten och smygdjurgårdaren Tomas Roos har redan börjat. De kommer att åka på honom, fullfölja hårt efter avblåsning, psyka osv. Det gäller att Brynäs backar skyddar Markström, och att domarna uppmärksammar det hela. Lyckas detta så är det bara bra att fokus läggs på Markström. Det Djurgården och (stockholms)media totalt har missat är att Brynäs i år faktiskt också har en offensiv.

Djurgården och Hardy Nilsson har ett ovanligt spelsystem som i serielunken är svårt att möta. Som utstuderad motståndare är desto lättläsligt, vilket han fick erfara den hårda vägen som landslagstränare. Att Brynäs kompakta defensiv inte passar Djurgården är klart, och antagligen valde Hardy Brynäs för att han tror att de kan psyka Markström a la Canada och på så sätt slå ut Brynäs. Det är inte omöjligt att han har rätt.

Som vanligt när ett Stockholmslag går till slutspel så rycker det till i brallan på reportrarna hos Aftonbladet och Expressen. Helt plötsligt blir det intressant att skriva om Brynäs. Kul!

Jag tror att Brynäs vinner. Som Brynässupporter måste jag det. Jag tror det blir en mycket hård matchserie och ett av lagen (för mig Brynäs) går vidare efter 4-3 i matcher. Den första matchen, nu på torsdag, blir mycket viktig. Speciellt för Brynäs.

Det har för övrigt startats ett nytt forum. Den här matchen kan diskuteras här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-djurgarden-brynas/

En notis värd att nämna är att Luleås målvakt Mattias Modig ryktas till Brynäs. Jag tror inte på honom och hoppas att Lindbäck eller Eriksson kommer hit. Kommer inte någon av dom så tror jag det finns bättre alternativ än Modig som är överskattad trots att hans rykte inte är så jättebra…

Så här tippar jag övriga kvartsfinaler:

HV71 – Timrå
Här tror jag på favoritvinst. Timrå är nöjda med att ha nått slutspel och även om HV skakat något på slutet så tror jag inte att de åker ut mot Timrå. 4-2 i matcher. Diskutera här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-hv71-timra/

Linköping – Frölunda
Linköping fick välja mellan pest och kolera när valet stod mellan Frölunda och Färjestad. Frölunda var för mig det självklara valet. Frölunda har visat upp ett mediokert försvarsspel i år och även om man skärpt sig vissa matcher så ser jag inte att det kan hålla i ett helt slutspel. Det är dock inte omöjligt att de samlar ihop sig i 4 matcher, som behövs för att vinna den här matchserien. Jag tror att ett av lagen går vidare efter 4-3 i matcher och även om det lutar mot Linköping så är matchserien öppen. Frölundas på papper starka lag som alla varit rädda för hela säsongen måste börja leva upp till sina namn. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Skellefteå – Färjestad
Skellefteå drog nitlotten och fick möta Färjestad. Färjestad som sett svaga ut på slutet kommer att skärpa till sig i ett slutspel. Det stora frågetecknet för mig är istället Skellefteå. Om Skellefteå spelar på topp så kan de mycket väl slå ut Färjestad. Om de inte gör det så kan de åka i 4 raka matcher. Oviss matchserie där Färjestad får ses som favoriter men som ändå inte är helt avgjort. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Det kan mycket väl bli 7 matcher i samtliga kvartsfinalserier och jag ser verkligen fram emot ett jämnare slutspel än på väldigt länge!