Frölunda vann mot ett ineffektivt Brynäs

Efter en svag insats i Läkerol Arena mot Växjö så var det dags för gamle bekantingen Frölunda. Vem kommer inte ihåg slutspelet för några år sedan när Brynäs blev svenska mästare och slog ut Frölunda i kvarten? Det var fina minnen det för oss brynäsfans.

Tyvärr kunde inte Bertilsson spela idag heller och Persson var tillbaka men var reservback. Och tyvärr så märks det mycket. Försvaret som har flera duktiga spelare är sammantaget för svagt. Några spelare platser helt enkelt inte i elitserien. Men Brynäs envisas med att fortsätta som i fjol genom att sätta in backar som inte håller måttet. Och tyvärr kan det då bli samma visa som förra året. Hemska tanke.

Första perioden spelade Brynäs bra. Som helhet dominerade de matchen. Något mål borde det ha blivit om skärpan hade funnits. Enterfeldt hade en bra chans där han snurrade solo framför kassen men avslutningen var för omständlig. Jacobsson hade också en bra chans efter bra förarbete av Harju. I 12:e minuten kunde det ha blivit mål, hann inte se vem det var som missade.

Under hela perioden var det chanser fram och tillbaka. Tycker som sagt att Brynäs dominerade lite. Sweatt blev utvisad i 14:e minuten och Frölunda hade då ett ruskigt tryck och fick också in pucken ett mål som underkändes. Wikegård på C More dömde mål men den riktige domaren underkände. I samma PP för Frölunda hade de också ett stolpskott. I och med utvisningen tog Frölunda övertaget som de höll resten av perioden och även hela andra och början av tredje.

2:a perioden vill man helst glömma. Samma synder som i förra matchen. Uruselt passningsspel emellanåt som öppnade för minst ett av baklängesmålen . Det var tryck tryck och åter tryck från Frölunda. Löf blev utvisad efter 7:02. 1-0 blev det efter 7:50 av Klingberg. 9:50 blev Thuresson utvisad. Ollas kom fri och blev hakad av nämnde Klingberg som blev utvisad. 10:55 var det dags för 2-0.

Även Brynäs hade chanser i andra perioden. Men effektiviteten som varit med Brynäs i början av säsongen lyste med sin frånvaro. Suck!

Inför tredje perioden sade Johnsson vid intervju att de nu skulle forcera framåt och han tyckte att det varit för passivt i brynäsleden.

Kommentatorerna hade kollat skotten hittills under matchen och Brynäs hade skjutit 29 skott varav 18 gått inom målramen. Frölunda hade det bara varit 4 som gått utanför målramen. Här har Brynäs något att förbättra.

Efter 1:51 gjorde Frölunda 3-0. Det är samma kedja som levererar för Frölunda. Den här gången var det Kollberg som gjorde målet frampassad av 18-årige Jonsson. En imponerande kedja. Och en vinnarkedja i kväll. Här får  lagen i SHL gnugga geniknölarna och försöka finna ut hur de ska stoppas. Efter målet kändes det som om matchen var avgjord. Brynäs såg ut att vara ett slaget lag. Den första förlusten i full tid på bortaplan verkade bli verklighet..

Efter 3:11 blev Bäckman utvisad. Men PP-et var rent ut sagt bedrövligt. Den bästa chansen hade Frölunda. Brynäs såg billiga ut.

Men liket rörde på sig. Nu försökte verkligen Brynäs. Man satte in en frenetisk spurt och började också spela mer fysiskt. Tacklingar hade de delat ut tidigare men ofta snälla såna. Nu blev det lite tuffare. Och Frölunda fick nu slå ifrån sig. Efter 6:00 gjorde Ollas 1-3 och efter 8:04 gjorde Enterfeldt sitt första mål för säsongen. Nu var det roligt att se Brynäs spela. De visade att de kan sätta tryck och vinna närkamper och gå mot mål. Men det var så dags då. Trots att det var hett runt  frölundakassen så slutade matchen 2-3.

När det var ungefär 2 minuter kvar skulle Frölunda ha haft en utvisning men den fege domaren vågade inte blåsa. Till och med kommentatorerna på C More klagade. Sammantaget var det inte rättvist när det gäller utvisningarna. Domarna friade flera förlundaspelare men brynäsarna satte de åt. Det retar mig alltid.

Brynäs som började serien alldeles utmärkt har nu 2 förluster i full tid efter varann. Ingen katastrof om de visar samma takter som i tredje perioden. Men den svaga andra perioden och inefftiviteten i främst 1:e perioden sänkte laget i kväll.

 

 

 

 

Efter matchen: Frölunda – Brynäs

Denna lördag åkte Brynäs till Göteborg för att spela mot Frölunda i Skandinavium. Från förra årets kvartsfinalserie visste vi att Frölunda gärna gnäller på domarna och anklagar Brynäsare för filmning.

Trots att Frölunda stämplats som krislag inför matchen så tycker jag att dom inledde på ett bra sätt. Hemmalaget tog också ledningen med 1-0 i början av den andra perioden. Man spelade en fartfylld och fysiskt hockey som drog med bortalaget och gjorde tillställningen till någonting som liknande en slutspelsmatch.

Brynäs power play har inte gett önskad utdelning den här säsongen, men när man fick chansen i spel fem mot tre och sedan fortsatt fem mot fyra så gjorde Harju och Widing 1-1 och 1-2 på två liknande situationer. Riktigt skönt att man verkar ha fått ordning på sitt power play.

Utvisningarna som ledde till Brynäs PP var kvällens mest diskuterade fråga. I vanlig ordning gnällde Frölundaspelare och en glansögd Frölundatränare i paus. Precis som förra året ansåg man att Calle Järnkrok filmat. Det man inte verkar tänka på är att en hög klubba är utvisning oavsett vilken verkan det har på motspelaren, och att en crosschecking i ryggen utanför spel är helt onödig. Lite självkritik kan vara mer produktivt än att gnälla på domaren. Dessutom skulle jag vilja se den människa som inte ryggar undan när en ishockeyklubba kommer farande mot huvudet. Eller skulle Wikegård gladeligen parerat en klubba med tinningen?

Hur som helst så spelade Frölunda riktigt bra i den tredje perioden, och tvingade Brynäs till ett starkt försvarsspel. I anfallsväg hade Brynäs några farliga kontringar med bland annat ett friläge från Martin Johansson. Men överlag var det Frölunda som hade spelet. Hemmalagets problem var att man inte kom till läge inne i slottet utan fick harva ut längs med sargerna allt för ofta när man etablerat spel i anfallszon. När man väl kom till chanser så agerade Rahm i Brynäsmålet stabilt och visade att Gävlelaget har två bra målvakter även den här säsongen.

Ett oavgjort resultat hade inte varit orättvist i kvällens match, men det känns extra bra att Brynäs knep tre poäng med tanke på hemmalagets gnäll. Jag har hittills inte sett något lag som spelat bättre på grund av att man skyllt allt på domare eller motståndare, och så var heller inte fallet ikväll.

Bäst i Brynäs var Rahm, Bertilsson och egentligen hela laget i det defensiva spelet. Noterbart är att Harju verkar ha kommit igång ordentligt och att även Widing fortsätter att producera. Nu väntar jag bara på att Järnkrok och Lindholm kommer igång så som jag hoppas att de gör. Då kommer målproduktionen att fördubblas.

Matchfakta

Frölunda HC – Brynäs IF 1-2 (0-0, 1-2, 0-0)

Period 1

Period 2
1-0 22.47 Christian Bäckman (Joel Lundqvist, Jari Tolsa) PP1
1-1 28.43 Johan Harju (Calle Järnkrok, Jonas Nordquist) PP2
1-2 30.18 Daniel Widing PP1

Period 3

Skott: 27-27

Utv. min: 14-12

Publik: 10 700

Domare: Jari Leppäalho, Mikael Nord, Henrik Pihlblad, Fredrik Ulriksson

Källa: brynas.se

Twitter-kommentarer

Artiklar om matchen

Frölunda grinar om filmningar istället för att vara självkritiska (Aftonbladet)
Gunnar Persson träffad av puck i båset (Aftonbladet)
Vinst för Brynäs (GD)
Mardrömsvecka för Frölunda (DN)
Artikel om Cody Franson

Slutspelsanalys

Brynäs är mästare. Guldet kom hem. Här följer en analys av slutspelets matchserier. Men först: Ni har väll inte missat guldlåten ”Guldet kom hem”?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=FEFR3gT7goQ[/youtube]

Brynäs hade spelat bra hela säsongen och gjort starka insatser i nästan alla omgångar. I slutskedet av Elitserien, precis innan slutspurten, hade man dock en formsvacka. Dippen kostade nästan Brynäs hemmafördelen i kvartsfinalerna. Det var därför med viss oro som jag bevittnade Brynäs ta sig an Frölunda som kvartsfinalmotståndare i SM-slutspelet 2012.

Brynäs – Frölunda

Top-4 lagen får välja sin motståndare, men då Brynäs slutade fyra i tabellen så fick man möta det lag som inte blev valt av något av de tre första lagen. Jag bliv lite förvånad när HV71 valde Färjestad istället för Frölunda, men jag tror att båda lagen är jämnstarka. Dock har Brynäs förlorat mot FBK i kvartsfinalen de senaste åren och kanske hade de haft ett psykologiskt övertag där. Kvartsfinalserien mot Frölunda började i vad media kallade en domarskandal. I den första hemmamatchen tog domaren en avvaktande utvisning på en Frölundaspelare varpå Brynäs gjorde mål. Av någon anledning trodde Kenta Johansson och kvällstidningar att den avvaktande utvisningen var på en Brynäsare, varpå det såklart inte hade kunnat dömas mål. På repriserna ser vi att en Brynäsare, jag tror det var Lavander, slog en Frölundaspelares klubba i spillror. Liknande slag förekommer ofta, och det finns ingen regel som säger att det ”automatiskt” ska vara utvisning när en klubba går av, men jag kan hålla med om att det borde varit en utvisning där. Målet avgjorde matchen och Kenta, som redan innan den första kvartsfinalen lagt fokus på domarna i ett försök att slippa Brynäs fruktade power play, med alla Frölundasupportrar i ryggen lade sedan dess all fokus på domarinsatsen istället för det egna spelet. Man pratade även om att Brynäsare filmade och vevade en sekvens där Jernkrok tog sig för munnen 3-4 sekunder efter att ha fått ett slag i ansikte (som däremot ”automatiskt” ska ge en utvisning). Jag tror att Frölundas gnäll och fokus på domarna, som man inte såg röken av när Dackell fick matchstraff för att ha mottagit slag i huvudet, delvis sänkte dem och att Kentas signal till sitt lag var att han inte trodde på dem. Skulle Kenta trott på sitt lag så hade han inte gnällt på domarinsatsen utan fokuserat på det han kunnat påverka.

Även om Brynäs blev skakat i och med förlust i den 5e matchen, på hemmaplan, så tycker jag att segern var ganska klar. Frölunda lade om sitt spel från att försöka föra spelet till att spela fysiskt, småfult och delvis spelförstörande vilket resulterade i viss framgång. Men det räckte inte till seger i matchserien. Brynäs är ett spelande lag och mot Frölunda lyckades man stundtals spela ut. När Frölunda höll i spelet så hade Brynäs en storspelande Niklas Svedberg i målet. Jag kan medge att jag blev orolig när ”Honken” blev sjuk och inte kunde stå, eftersom ”Honken” är rutinerad och redan har vunnit ett guld till Brynäs, men Svedberg som tidigare varit ojämn klev nu in och höll världsklass. Segern var rättvis, men Frölunda bjöd på ett starkare motstånd än Brynäs semifinalmotståndare…

Brynäs – Färjestad

I semifinalen mötte Brynäs Färjestad, som de senaste åren varit något av en mardrömsmotståndare. Tändvätska fanns i massor. Dels hade Färjestad slagit ut Brynäs i de två senaste kvartsfinalerna, dels hade spelare som Wallin hånat Brynäsare när de gjort det och dels yttrade Czarnecki de berömda orden att han nu ”skulle få känna hur det kändes att stå framför ett lag som kan vinna SM-Guld” när han gick till Färjestad. Visst har Czarnecki stått inför ett lag som kan vinna SM-Guld, men det var säsongen 2010/11.

Eftersom Färjestad är en mardrömsmotståndare så var matchseriens start väldigt viktig. När Brynäs ”hängde med” från början så kändes det som att man låg steget före Färjestad. Min åsikt är att Färjestad var Brynäs ”lättaste” motståndare i säsongens slutspel. Man vann visserligen inte matcherna stort, men det kändes som att Gävle-laget hela tiden hade läget under kontroll. Spelare som Wallin, som tidigare dominerat mot Brynäs, hängde inte med och istället hade Järnkrok, Silfverberg och de andra stor show. Precis som i kvartsfinalen så storspelade Svedberg i målet vilket självklart är en mycket viktig pusselbit för att ta hem SM-Guldet.

Jag har försökt att inte nämna så många spelare vid namn här eftersom jag tycker att guldet var en laginsats. Alla spelare spelade på topp för att laget skulle nå sin målsättning. Men spelare som Silfverberg och Svedberg är svåra att inte nämna på grund av deras stora roller i segern. Ovan nämnda Järnkrok spelade småskadad och presterade inte så som jag vet att han kan prestera, men höll ändå en mycket hög klass. Men som sagt, segern var en lagseger.

I slutändan slog Brynäs ut Färjestad ganska komfortabelt. I intervjuer efter den sista matchen sade Wallin att Brynäs var det bättre laget och förtjänade att gå vidare. Det ger heder åt Wallin och Färjestad som till skillnad från andra inte skyllde på yttre faktorer. En stor vinnare är också en stor förlorare.

Brynäs – Skellefteå

Inför slutspelet så trodde jag att alla lag utom AIK och MoDo kunde nå finalen. Skellefteå hade på dess väg dit slagit just dessa två lag, vilket för mig gjorde att det kändes som att de var otestade. AIK slog visserligen ut Luleå i sin kvartsfinal, men precis som förra året orkade de inte hela vägen och att överprestera i två matchserier är svårt. Dock slutade Skellefteå tvåa i seriespelet och spelade final öven förra året. Det var ovisst inför finalen och man visste inte riktigt vilket motstånd Brynäs skulle stöta på.

I de tre första matcherna så krossade Brynäs Skellefteå. Det var som att Skellefteå inte insett att de mötte ett bra lag och att de spelade en direkt avgörande matchserie om SM-guldet. Skellefteå hade som sagt mött AIK och MoDo som låtit dem spela sitt spel och hålla i puck. Nu mötte de ett annat spelförande lag som mött två starka motståndare i Färjestad och Frölunda. Det var klass-skillnad. Efter match tre tror jag att Skellefteå bytte taktik och anpassade sitt spel efter Brynäs något, för det var ett nytt Skellefteå som kom ut i match fyra. Helst plötsligt spelade SAIK fysiskt och tillknäppt. De gulsvarta låg på Brynäsarna som iglar. Det hade inte fungerat för Frölunda och Färjestad att spela så, men Skellefteå hade en till dimension eftersom de hade ett bättre grundspel att falla tillbaka på när man erövrat puck.

När jag klev in på Läkerol Arena i den sjätte finalmatchen, efter att Skellefteå vunnit två raka och hade hela mediasverige i ryggen för att fullborda en historisk vändning, så insåg jag att den matchen blivit årets viktigaste match. Hade Brynäs förlorat den sjätte matchen på hemmaplan så tror jag att guldet gått förlorat. Brynäs började heller inte speciellt bra och blev tillbakapressade. Lagen fick några lägen var och det blev den individuella skickligheten som avgjorde. Jacob Silfverbergs 1-0 mål ska inte vara mål. En normal spelare kan inte ta det avslutet i det läget. För det första så är läget inte speciellt bra eftersom han sträcker sig för att nå pucken. För det andra är målvakten helt beredd och ska ta ett skott från den vinkeln. Men nu var det inte en normal spelare som tog avslut – det var Jacob Silfverberg. Silfverberg har hyllats överallt efter slutspelet och jag ska därför inte överdriva för mycket, men det är omöjligt att inte se skickligheten som krävs för att göra mål i det läge han fick.

När Ryan Gunderson gjorde 2-0 på ett sånt där smart skott som nästan bara han tar i Elitserien så var matchen avgjord. Gunderson är expert på att vänta och placera in skott när målvakten är skymd och det var precis det han gjorde i den avgörande finalen. Joacim Ericsson, som vuxit upp i Gävle och spelat juniorhockey i Brynäs, hade ingen chans att ta pucken eftersom han inte såg den.

I slutändan så går det inte att ge bort tre matcher såsom Skellefteå gjorde i SM-finalen. Hade man spelat som man gjorde de tre sista matcherna så hade finalserien blivit mycket jämn. Nu fick Brynäs fyra matcher på sig att avgöra, vilket ett så bra lag som Brynäs upplaga säsongen 2011/12 inte misslyckas med. SM-Guldet kom hem dit det hör hemma och år av uppbyggnad och juniorsatsning betalade av sig.

Det har visat sig, historiskt, att det lönar sig att satsa på den egna juniorverksamheten. Ihopvärvade lag vinner sällan SM-Guld. Det kanske tar några år innan det kommer en ny Silfverberg, Järnkrok eller Bäckström, men så länge man satsar på sina juniorer så kommer det att hända. Inom några år så kommer Lindholm och Molin vara framträdande Elitseriespelare innan de slussas vidare till NHL. Samtidigt som de kommer upp så har Brynäs, på grund av de relativt låga löner som de unga spelarna har, värva spetskompetens för att komplettera lagbygget.

Det är snudd på overkligt att Brynäs vann SM-Guld på föreningens 100-årsjubileum. Man lyckades på grund av smart investerande och en förening som numera är byggd från grunden. Just av den anledningen så kommer Brynäs att ha förutsättningarna för att vara ett topplag i flera år framöver.

Sist men inte minst vill jag framhäva spelare som inte får guldhjälmen eller finns på kvällstidningarnas mittuppslag. Spelare som Granström, Widing, Ollas, Andersén, Johansson och Sundqvist som alltid ger 100% och spelar uppoffrande för laget. Även en spelare som Lars Jonsson förtjänar beröm. Jonsson är en tilltänkt stjärna som av olika anledningar haft en väldigt misslyckad säsong. Trots det sitter han inte och surar utan var väldigt aktiv i att motivera och peppa sina lagspelare under hela slutspelet. Detsamma gäller spelare som Honken och Jonathan Carlsson. Det är ett tecken på att den gångna säsongens Brynär är ett sammansvetsat lag och inte ett gäng individualister, och bara det är värt en eloge. Där har Tommy Jonsson och Micke Sundlöv lyckats i sitt lagbygge.

Jag kommer senare att ha en genomgång av hela Brynäs trupp med en kort analys av spelarens säsong. Glöm inte att prenumerera på Brynäsbloggen via e-post här till höger så att du inte missar när ett nytt inlägg skrivs.  Har du Facebook så kan du gilla Brynäsbloggen (även det här uppe till höger) och på så sätt se i din tidslinje när ett nytt inlägg skrivs.

Eftersom jag inte varit så aktiv i bloggandet under säsongen så kommer jag nästa år att ha en eller flera medbloggare. Om du är intresserad kan du kontakta mig i det kontaktformulär som inom kort kommer att finnas på bloggen. Se även till att följa mig på twitter där jag hela säsongen twittrat om Brynäs och hockey i allmänhet. Länk finns till höger om detta inlägg.

Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

Välkommen hem, Honken!

Som alla Brynäsare säkert sett så är Johan ”Honken” Holmqvist klar för Brynäs. Det innebär att en riktig Brynäsare tar flyttar hem och spelar i det laget som han hör hemma i.

För ”Honken” innebär det inte bara att han kommer hem. Det innebär också att han får spela i ett lag med ett försvarsspel, där han inte ensam får stå för hela lagets försvarsinsats. I de matcher jag sett ”Honken” spela i Frölunda så har Göteborgarnas försvarsspel varit patetiskt dåligt, och ”Honken” har tvingats göra omöjliga räddningar för att hålla laget kvar i matcherna. Trots detta så har ”Honken” aldrig riktigt fått bekräftelse i Frölunda och trots en räddningsprocent på 90,3 procent förra säsongen, som ändå får ses som riktigt bra med tanke på hans lags försvarsspel, så har han varit en av syndabockarna till Frölundas upprepade fiaskon.

Den kritik som ”Honken” mottagit har i ett fall varit berättigad; Han är väldigt ojämn som målvakt. Redan -99 när Brynäs vann SM-Guld så varvades toppmatcher där han var en levande vägg med plattmatcher där nästan allt gick in. På den vägen har det fortsatt, men jag hoppas att hans rutin nu gör honom bättre när formkurvan dalar. Samtidigt ska vi komma ihåg att Brynäs har två riktigt bra målvakter nästa säsong, så om Honken har en formsvacka så är det inte hela världen då Svedberg är en toppmålvakt. Just -99 så hamnade Honken i ett oerhört flyt när slutspelet satte igång, och i finalerna var han en stor anledning till att Brynäs tog SM-Guld. Jag kommer bland annat ihåg en räddning då en av tvillingarna Sedin kom fri och försökte dribbla Honken, som gick ner i spagat och räddade friläget. Just den situationen har förevigats på tavla. En av kopiorna hänger i min lägenhet. (Bild kommer senare)

Jag tror att Honken och Svedberg kommer att få dela på förstaspaden under nästa säsong, och att en av dem kommer att bli uttalad förstemålvakt i slutspelet. Det är i regel bra med konkurrens, men just i slutspelet så finns övervägande fördelar för att välja en tydlig förstemålvakt. Vem det blir är ovisst. Både Honken och Svedberg har kvalitéerna för att vara matchvinnande målvakter i ett slutspel.

Jag kommer ihåg när Honken slog igenom i Brynäs. Då, precis som nu, så hade jag seriebiljett och det var både roligt och sorgligt att följa den situation som Brynäs hamnade i. Förstemålvakt i Brynäs var på den tiden en viss Micke Sundlöv. Sundlöv hade varit Brynäs stabile förstemålvakt i nästan 10 år och var en mycket populär Brynäsikon. Att en ung målvakt som ”Lill-Honken” kom upp och var bättre än Sundlöv var nästan otänkbart – men det hände. Två Brynäslegender (för det måste man vara om man som förstemålvakt vunnit SM-Guld med Brynäs) bytte av varandra och en ny era i Brynäs historia tog fart.

Det är förresten roligt att se hur ”Lill-Honken” blivit till ”Honken”. Bytet av smeknamn skedde succesivt när Honken gick till NHL och kom hem för att spela VM. Experterna blandade och gav, men efter ett tag så enades alla bakom ”Honken”. Den enda tv-personlighet som fortfarande säger ”Lill-Honken” är ”Ankan” Palmström, som kanske av respekt för den ursprunglige Honken fortfarande väljer att lägga till ”Lill-” före den nu 32-årige målvaktens smeknamn.

Hur som helst så är det med glädje som en av fansens favorit flyttar hem. Honken kanske inte är Sveriges bästa målvakt längre, men han är vår målvakt och har så varit under en längre tid. När Brynäsklacken skanderade att ”Honken håller på Brynäs” då Frölunda var på besök i Läkerol Arena så var det nog ingen som tvekade på att de hade rätt. Välkommen hem, Honken!

P.S. Kolla GD/AB’s intervju med Honken från dagens tidningar här.

Brynäs hemmaslog Frölunda

Efter några riktiga bottennapp under JVM-perioden, med undantag för Luleå-matchen, så stod Brynäs idag återigen för en skaplig insats när man på hemmaplan slog Frölunda med 2-1.

Här är matchens highlights:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=UYywwXFVygk[/youtube]

Brynäs öppnade ganska svagt, men kom in i matchen på ett bra sätt. Gästerna hade puckinnehavet men lyckades inte riktigt komma till de riktigt farliga lägena i slottet. Brynäs spelade inte särskilt bra, men lyckades ofta få in pucken på mål och med hjälp av trafik skapa några bra chanser. Somervuoris 1-0 mål är ett bra exempel på ett sådant tillfälle, och även Jonssons 2-0 mål föregicks av hård jobb vid motståndarnas kasse.

I tredje perioden gick Brynäs på försvar. Det gav Frölunda chansen att kliva fram och etablera tryck i hemmalagets zon. Jag tycker att Brynäs backade hem lite väl tidigt och det var tur att Frölunda inte gjorde ett reduceringsmål tidigare. Ett bra försvarsspel i slottet tillsammans med bra målvaktsspel från Greiss fällde avgörandet i den perioden.

I den tredje perioden gick man även ner på folk. Rohdin, Rensfeldt och Sandin blev bänkade. Jag förstår tanken i det, men jag tycker ändå att några av dem skulle behöva få chansen i avgörande situationer. Rensfeldt har sin stora akilleshäl i skridskoåkningen där han ofta är för långsam, men han låg bakom flera av Brynäs målchanser i de första två perioderna. Rohdin, som för dagen spelade med Nordquist och Kahnberg, var en av Brynäs bästa spelare och torde ha spelat till sig en ordinarie plats i truppen. Att han fick sitta till förmån för Sundström torde vara ett defensivt drag, men kanske skulle han fått chansen att spela mer med tanke på hans fina insats i de två första perioderna.

Förutom att uppmärksamma fina insatser från Rohdin och Greiss så vill jag även nämna Nordquist. Det är även roligt att Lars Jonsson är tillbaka och visar att han är en duktig spelare. När Jonsson spelat in sig lite mer så har Brynäs två landslagsmässiga backar. Ekholm är den andre.

Czarnecki får ett delikat problem när JVM-spelarna återkommer. Löf har spelat upp sej på backplatsen och petade idag ner Carlsson till sjundebackspositionen. Rohdin var som sagt en av Brynäs bästa spelare, och Rensfeldt visar att han har mer att ge. Samtidigt har Larsson visat, i JVM, att han är en mycket duktig center. Jernkrok och Wännström ser jag som givna.

Jag skulle gärna se att Johan Larsson går in som center mellan Dackell och Rödin. Tyvärr är Hansen en för svag länk för att förstakedjan ska kunna producera så som den skulle kunna, och jag tror att både kedjan och Larsson skulle växa om han fick spela där. Jag tycker också att Jernkrok ska fortsätta med Somervuori och Silfverberg. Den tredje kedjan, med Kahnberg, Nordquist och Lauritzen har varit helt okej. Kahnberg har inte riktigt kommit igång efter sina skador, men det känns som att han kan vara bra för laget när han kommer upp i normal kapacitet. Det är därför bra om han ges den tid som krävs för att komma igång igen.

De spelare som då återstår för en fjärdekedja är Rohdin, Hansen, Wännström, Granström, Rensfeldt, Sundström och Sandin. Den otacksamma rollen att spela i Brynäs fjärdekedja, som notoriskt bänkas i alla tredjeperioder, är kanske föga smickrande. Men av dessa sju spelare tror jag att man kan göra en slagkraftig kedja som inte behöver vara den slaskkedja som fjärdekedjan hittills blivit behandlad som. Med Granström som center mellan Rohdin och Wännström tror jag att den kedjan kan spela upp sig till att bli ett offensivt hot. Det enda problemet jag ser i det är att Hansen är duktig i boxplay och behöver spela i den spelformen. Det kan vara svårt att spela BP som extraspelare, men jag ser hellre att Hansen inte spelar alls än att han petar någon av de centrar som jag här nämnt.

Rensfeldt har visat att han kommer att bli en duktig elitseriespelare. Om han bara tränar upp sin snabbhet så kommer han att spela i NHL om några år. Han behöver, precis som Bäckström behövde och också gjorde, träna upp sin snabbhet. När det inte längre är en svaghet så kommer ni att läsa i min blogg om hur han ska vara ordinarie.

Jag har ingenting emot Sandin och Sundström, men jag tycker att juniorer som ligger på samma, eller högre, nivå har större potential och borde få mer speltid. Brynäs har redan visat att man inte vill satsa på Sandin längre och jag tror att Sundström också skulle må bra av att få mycket istid i ett allsvenskt lag. Båda dessa spelare är trots allt inte gamla och de kommer att vara bra elitseriespelare framöver.

Den enda ändringen jag kan tänka mig i dessa formationer är att Granström och Larsson kan byta plats. Det skulle kunna innebära en giftigare förstakedja då Granström ofta går på mål, men det skulle också kunna innebära att Larsson inte utvecklas lika mycket som han skulle göra tillsammans med Dackell och Rödin.

Tyvärr tror jag inte att Czarnecki går på min linje. Jag tror att Hansen är given i förstakedjan för honom, och att Larsson får spela på en kant. Antagligen kommer man att återgå till samma uppställning som innan JVM, trots de besked som framförallt Larsson och Rohdin levererat på var sin sida Atlanten.

———————————————————————————————————————-

Jag kan konstatera att Hockeyligans teori om att det kommer mest publik runt jul och nyår inte fungerat för Brynäs. Publiksiffrorna har varit väldigt låga och jag kan inte låta bli att dra slutsatsen att avsaknaden av JVM-spelarna kan ha bidragit till detta. Brynäs har, på grund av Hockeyligans pajaserier, hamnat i en formsvacka och publiken vill inte se ett förlorande lag som dessutom saknar de unga spelarna vilka ofta är fräna i sin spelstil. Lägg istället ett glest spelschema under JVM matcher på lördagar och helgdagar, och intensifiera sedan spelschemat när JVM-spelarna återvänt och har Sveriges ögon på sig.

———————————————————————————————————————-

JVM var en besvikelse. Sverige kom inte upp i den standard som de egentligen har i matcherna mot Ryssland och USA. Skönt att Canada inte vann, men det hade varit bra mycket skönare om Sverige varit dom som slagit dem i finalen. Sverige behövde mer vinnarinstinkt och ”jävlaranamma”. Jag blev riktigt besviken efter Rysslands-matchen.

Vad är Frölundas problem?

Om man följer Elitserien så är det svårt att undvika att ha en åsikt om Frölunda. Göteborgslaget floppar, trots fet plånbok och namnkunnigt lag, år efter år. I år ligger man på nedflyttningsmatch och blev idag utbuade av sina egna supportrar.

Vad är då fel i Frölunda? Varför klarar man inte av att bygga ett starkt lag med den plånbok som man faktiskt har?

För att få svar på den frågan så tror jag att vi behöver gå tillbaka till Frölundas senaste storhetstid. När bröderna Lundqvist och co togs fram av Conny Evensson så berodde det till stor del på ekonomin. Frölunda hade, likt dagens Brynäs, inte råd att köpa in stjärnspelare till alla positioner och var tvugna att värva ekonomiskt eller satsa på unga spelare. På grund av Conny Evenssons hockeykunnande och ledaregenskaper så kunde Frölunda framgångsrikt satsa på unga spelare. Naturligtvis bör det också ha berott på tallang och ungdomslagens ledare, men Conny Evensson representerar för mig den eran av Frölunda.

När framgången kom så kom ekonomin. Samtidigt slutade Evensson och de två faktorerna innebar en utebliven ungdomssatsning. Istället för att ta upp unga spelare som kunde bli framtidens stjärnor så värvade Frölunda stjärnor som direkt kunde gå in och dominera i Elitserien.

Känns scenariot bekant? Det borde det. Brynäs genomgick en liknande period efter SM-Guldet -93 och SM-finalen -95 då man säsongen -96 hade ett drömlag på papperet. Spelare som Greg Parks spelade i fjärdelinan och Brynäs såg oslagbara ut. Hur det slutade vet vi – man klarade sig kvar med minsta möjliga marginal efter att Dackell avgjorde den sista matchen.

Min poäng är att detta är en cykel som många lag går igenom. Dålig ekonomi innebär ökad ungdomssatsning, som i sin tur innebär framgång och bättre ekonomi. Konsten är, hur ologiskt det än låter, att stanna på toppen när ekonomin är bra. Det gäller att bygga ett lag där jämvikt råder mellan unga och rutinerade spelare, spetskompetens och lagspelare, offensiva kvalitéer och defensiva kvalitéer. Att göra detta är otroligt svårt och det är lätt att, som både Brynäs och Frölunda gjort, värva ”stjärnspelare” utan någon egentlig tanke om hur det övergripande lagbygget ser ut.

Jag tror att det var på detta sätt som Frölundas problem inleddes. Jag tror dock att det faktum att många Frölundaprofiler har blivit äldre och numera är överbetalda veteraner har spelat in i att laget ligger där de ligger trots sin ekonomi.

Det går inte att köpa framgång. Framgång föds genom ett mångårigt satsande där ekonomi och ungdomssatsning kombineras med en smart sportchef och duktig tränare. Frölunda har, like så många andra lag, låtit den goda ekonomin förblinda både sportchef och tränare och tagit laget tillbaka till ruta ett.

Kanske hade Boork rätt när han sade att Frölunda och Göteborg saknar en riktig hockeykultur. Kanske är det därför som Frölunda nu tappar publik och blir utbuade på hemmaplan. Jag vet inte, men jag vet att när publiken sviker så börjar cykeln om från början. Dålig ekonomi – ungdomssatsning – framgång – god ekonomi… Det är steget därefter som är så förbryllande svårt att göra rätt.

P.S. Ska ni läsa en riktigt bra Frölundablogg så ska ni besöka pucksnack.com. Där har ni en riktig supporter som försöker analysera läget utan att såga sönder allt och alla.

Efter matchen: Frölunda – Brynäs

I lördags mötte Brynäs Frölunda borta. För några år sedan så innebar det i stort sett en säker förlust. När Honken och andra återfanns som förstemålvakter i Brynäs så fick ofta andremålvakten, flera gånger Joakim Lundström, gå in och spela av matchen. I dagsläget är dock förutsättningarna annorlunda. Dels är Brynäs ett bättre lag och dels är Frölunda ett sämre. Det är också ironiskt att både Honken och Lundström (som jag trodde lagt ner karriären och startat spa/gym i Gävle?) återfinns hos motståndarna. Det bör kanske också nämnas att Brynäs faktiskt ”vädrade” Svedberg för första gången i år i den här matchen, något som jag dock inte tror beror på att man bara ville ”spela av” matchen.

Frölunda började matchen bäst och skapade tryck i Brynäs zon. Trycket förstärktes när Brynäs åkte på en kavalkad av utvisningar som i och för sig inte var felaktiga, men som kändes ganska billiga och onödiga i vissa fall. Hur som helst så blev man ordentligt tillbakatryckta och blev egentligen så fram till den tredje perioden då man slutade dra på sig utvisningar.

Ur Brynässynvinkel så är den tredje perioden den period som är värd att nämnas. Här visade laget styrka och kämpaglöd när man med fyra minuter kvar lyckades vänta 3-1 till 3-3. Visst fanns lite tur med i spelet, men all heder går åt Brynäs som inte gav upp utan faktiskt jagade ikapp. Det är nog första gången jag sett Czarnecki lyckats när han tagit ut målvakten.

Efter 3-3 kom förlängning och en straffläggning som präglades av missar och räddningar. När Frölunda till sist knep bonuspoängen så var det inte besvikelse jag kände. Det var en belåtenhet över att Brynäs under matchens fyra sista minuter hämtat upp Frölundas tvåmålsledning. Brynäs förlorade inte två poäng i den här matchen, de vann en.

Bäst i Brynäs var som vanligt ungdomarna. Här ska även, för dagen, Svedberg räknas in. Även Somervuori såg pigg ut och Sundqvist var som alltid bra.

Brynäs har haft ett tufft program såhär i inledningen av säsongen, med matcher mot Frölunda, Djurgården och HV71. Man har dock klarat det bra vilket är lovande inför framtiden.

——————————————————————————————–

Luleå är, som jag skrev i mitt elitserietips, årets utropstecken hittills. Jag tror inte det räcker till en topp-4 placering men de blir en svår motståndare för alla lag. Tacka Rönnqvist för det.

Inför kvartsfinalerna mot DJurgården

Djurgården valde som bekant Brynäs i som sin kvartsfinalmotståndare. Ni som läst mitt tidigare inlägg vet att det var precis vad jag hoppats på.

Djurgården fick välja mellan Brynäs och Frölunda och jag förstår att valet varit svårt. Å ena sidan har DIF plusstatistik mot Frölunda och minusstatistik mot Brynäs. Å andra sidan har Frölunda ett imponerande lag på papperet som kan vakna till när det börjar lukta guld.

Nu blev det alltså Djurgården – Brynäs och som Brynäsare så börjar jag hoppas på semifinalspel, vilket jag kanske inte vågat hoppats på mot Linköping. Men ingenting ska tas ut i förskott och Djurgården får fortfarande ses som favoriter till att gå vidare.

Djurgårdens taktik kommer att vara att störa Markström. Journalisten och smygdjurgårdaren Tomas Roos har redan börjat. De kommer att åka på honom, fullfölja hårt efter avblåsning, psyka osv. Det gäller att Brynäs backar skyddar Markström, och att domarna uppmärksammar det hela. Lyckas detta så är det bara bra att fokus läggs på Markström. Det Djurgården och (stockholms)media totalt har missat är att Brynäs i år faktiskt också har en offensiv.

Djurgården och Hardy Nilsson har ett ovanligt spelsystem som i serielunken är svårt att möta. Som utstuderad motståndare är desto lättläsligt, vilket han fick erfara den hårda vägen som landslagstränare. Att Brynäs kompakta defensiv inte passar Djurgården är klart, och antagligen valde Hardy Brynäs för att han tror att de kan psyka Markström a la Canada och på så sätt slå ut Brynäs. Det är inte omöjligt att han har rätt.

Som vanligt när ett Stockholmslag går till slutspel så rycker det till i brallan på reportrarna hos Aftonbladet och Expressen. Helt plötsligt blir det intressant att skriva om Brynäs. Kul!

Jag tror att Brynäs vinner. Som Brynässupporter måste jag det. Jag tror det blir en mycket hård matchserie och ett av lagen (för mig Brynäs) går vidare efter 4-3 i matcher. Den första matchen, nu på torsdag, blir mycket viktig. Speciellt för Brynäs.

Det har för övrigt startats ett nytt forum. Den här matchen kan diskuteras här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-djurgarden-brynas/

En notis värd att nämna är att Luleås målvakt Mattias Modig ryktas till Brynäs. Jag tror inte på honom och hoppas att Lindbäck eller Eriksson kommer hit. Kommer inte någon av dom så tror jag det finns bättre alternativ än Modig som är överskattad trots att hans rykte inte är så jättebra…

Så här tippar jag övriga kvartsfinaler:

HV71 – Timrå
Här tror jag på favoritvinst. Timrå är nöjda med att ha nått slutspel och även om HV skakat något på slutet så tror jag inte att de åker ut mot Timrå. 4-2 i matcher. Diskutera här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-hv71-timra/

Linköping – Frölunda
Linköping fick välja mellan pest och kolera när valet stod mellan Frölunda och Färjestad. Frölunda var för mig det självklara valet. Frölunda har visat upp ett mediokert försvarsspel i år och även om man skärpt sig vissa matcher så ser jag inte att det kan hålla i ett helt slutspel. Det är dock inte omöjligt att de samlar ihop sig i 4 matcher, som behövs för att vinna den här matchserien. Jag tror att ett av lagen går vidare efter 4-3 i matcher och även om det lutar mot Linköping så är matchserien öppen. Frölundas på papper starka lag som alla varit rädda för hela säsongen måste börja leva upp till sina namn. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Skellefteå – Färjestad
Skellefteå drog nitlotten och fick möta Färjestad. Färjestad som sett svaga ut på slutet kommer att skärpa till sig i ett slutspel. Det stora frågetecknet för mig är istället Skellefteå. Om Skellefteå spelar på topp så kan de mycket väl slå ut Färjestad. Om de inte gör det så kan de åka i 4 raka matcher. Oviss matchserie där Färjestad får ses som favoriter men som ändå inte är helt avgjort. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Det kan mycket väl bli 7 matcher i samtliga kvartsfinalserier och jag ser verkligen fram emot ett jämnare slutspel än på väldigt länge!

Efter matchen: Brynäs – Rögle

Jag missade tyvärr de två första matcherna efter OS-uppehållet. Under OS-lördagen var jag bortbjuden och hade inte en tanke på att Elitserien kunde börja innan OS var slut. I måndags satt jag bänkad framför TVn för att se Djurgården – Brynäs. När PPV_kanalerna var svarta ringde jag upp brorsan och frågade om de fick in matchen. Snöpligt nog visade det sig, som ni säkert vet, att matchen spelades på tisdag. Vid det laget hade jag redan biobiljetter för tisdagen och missade således matchen. Dock hann jag hem för att se reprisen av 3e perioden och förlängningen.

Två missade Brynäsmatcher på raken. Jag kan inte komma ihåg när det hände senast. Riktigt tråkigt och det ska inte hända igen.

Nu till gårdagens match.

Brynäs tog emot Rögle som i praktiken redan var klara för kvalserien. Matchen gällde desto mer för Brynäs som slåss om tre slutspelsplatser med Frölunda, Luleå, MoDo och Timrå.

I den första perioden verkade det inte som att Brynäs hade någonting att spela för alls. Man spelade lojt och verkade inte ha den ”rätta” attityden. Tvärt om var det Rögle som skapade flest chanser, och 1-1 speglade inte matchen dittills. Brynäs 1-1 mål var en målvaktstabbe från bortamålvakten. Ossi-Petteri Grönholms skott var i och för sig välplacerat i hörnet, men borde nog ha räddats av Röglemålvakten. Kul att Grönholm fått göra sin första poäng i Brynäströjjan.

I den andra perioden kom Brynäs igen och spelade bättre. Det var framförallt attityden som förbättrades.

Brynäs PP har varit under all kritik efter OS-uppehållet. I dag fick formeringen med Kahnberg och Nordquist i spetsen chansen – och de tog den. Den andra periodens enda mål gjordes i PP och det var Brynäs som gjorde det. Den ”gamle” skyttekungen Magnus Kahnberg placerade in 2-1. Efter matchen sa han själv att det var en felträff. Hur som helst så är det skönt att Kahnberg kommit igång med målskyttet.

Rögle kvitterade i början av den tredje perioden, men perioden var Brynäs. Bara 24 sekunder efter Rögles kvittering så tog Brynäs ledningen igen, återigen genom Magnus Kahnberg. När sedan Sundqvist och Hietanen gjorde 4 och 5-2 så var matchen avgjord.

Någonting som förundrade mig, och många med mig, var den passivitet som infann sig i Rögle-båset. Den aktiva coachingen var till synes obefintlig och kanske är firma Persson/Sjödin mer orolig över kvalserien än att få spelet att stämma och självförtroendet att höjas innan den inleds.

Brynäs tog en mycket viktig trepoängare. Förlust igår och man hade varit riktigt indragen i striden om de sista slutspelsplatserna. Nu håller man undan, även om det snabbt kan förändras. Vinst mot Timrå på Lördag skulle vara riktigt skönt.

Bäst i Brynäs var Kahnberg tillsammans med ungdomskedjan. Trots låga betyg i lokaltidningarna så gjorde de en grym match och var Brynäs näst bästa formation. Kul att de fick rikligt med speltid på slutet!

———————————————————————————-

Czarnecki är klar för ytterligare två år. Skönt, tycker jag. Han har gjort ett bra jobb i Brynäs och jag tror att Brynäs kan höjja sig ännu mer. Den kontinuitet som Brynäs får på både tränar- och spelarsidan är riktigt lovande. Nu är det inte många som saknar kontrakt inför nästa säsong. Tre är Dackell, Molin och Dixon. Jag ser gärna att Dackell och Dixon förlänger. Ove Molin får gärna också förlänga, men jag tycker att han har en alldeles för framträdande roll i PP.

———————————————————————————–

Jag har inte snusat sedan sista december förra året. Dock snusar jag fortfarande Onico. Det känns riktigt bra att ha klarat av att sluta så smärtfritt som det faktiskt gott. Nu ska jag bara sätta ett datum för att sluta med Onicon, så är saken utagerad.

————————————————————————————

Såg ministerien om John Adams på SVT Play. Riktigt intressant serie. Den rekommenderas.

————————————————————————————

Fick mail från administrationen på hockeybloggar.nu angående en förfrågan jag haft. Tydligen ska det komma en hel drös nya tillägg och teman nästa vecka. Kul!

————————————————————————————

Tyvärr Luleå, Frölunda och MoDo tar de sista slutspelsplatserna. Två riktigt formstarka lag.