Slutspelsanalys

Brynäs är mästare. Guldet kom hem. Här följer en analys av slutspelets matchserier. Men först: Ni har väll inte missat guldlåten ”Guldet kom hem”?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=FEFR3gT7goQ[/youtube]

Brynäs hade spelat bra hela säsongen och gjort starka insatser i nästan alla omgångar. I slutskedet av Elitserien, precis innan slutspurten, hade man dock en formsvacka. Dippen kostade nästan Brynäs hemmafördelen i kvartsfinalerna. Det var därför med viss oro som jag bevittnade Brynäs ta sig an Frölunda som kvartsfinalmotståndare i SM-slutspelet 2012.

Brynäs – Frölunda

Top-4 lagen får välja sin motståndare, men då Brynäs slutade fyra i tabellen så fick man möta det lag som inte blev valt av något av de tre första lagen. Jag bliv lite förvånad när HV71 valde Färjestad istället för Frölunda, men jag tror att båda lagen är jämnstarka. Dock har Brynäs förlorat mot FBK i kvartsfinalen de senaste åren och kanske hade de haft ett psykologiskt övertag där. Kvartsfinalserien mot Frölunda började i vad media kallade en domarskandal. I den första hemmamatchen tog domaren en avvaktande utvisning på en Frölundaspelare varpå Brynäs gjorde mål. Av någon anledning trodde Kenta Johansson och kvällstidningar att den avvaktande utvisningen var på en Brynäsare, varpå det såklart inte hade kunnat dömas mål. På repriserna ser vi att en Brynäsare, jag tror det var Lavander, slog en Frölundaspelares klubba i spillror. Liknande slag förekommer ofta, och det finns ingen regel som säger att det ”automatiskt” ska vara utvisning när en klubba går av, men jag kan hålla med om att det borde varit en utvisning där. Målet avgjorde matchen och Kenta, som redan innan den första kvartsfinalen lagt fokus på domarna i ett försök att slippa Brynäs fruktade power play, med alla Frölundasupportrar i ryggen lade sedan dess all fokus på domarinsatsen istället för det egna spelet. Man pratade även om att Brynäsare filmade och vevade en sekvens där Jernkrok tog sig för munnen 3-4 sekunder efter att ha fått ett slag i ansikte (som däremot ”automatiskt” ska ge en utvisning). Jag tror att Frölundas gnäll och fokus på domarna, som man inte såg röken av när Dackell fick matchstraff för att ha mottagit slag i huvudet, delvis sänkte dem och att Kentas signal till sitt lag var att han inte trodde på dem. Skulle Kenta trott på sitt lag så hade han inte gnällt på domarinsatsen utan fokuserat på det han kunnat påverka.

Även om Brynäs blev skakat i och med förlust i den 5e matchen, på hemmaplan, så tycker jag att segern var ganska klar. Frölunda lade om sitt spel från att försöka föra spelet till att spela fysiskt, småfult och delvis spelförstörande vilket resulterade i viss framgång. Men det räckte inte till seger i matchserien. Brynäs är ett spelande lag och mot Frölunda lyckades man stundtals spela ut. När Frölunda höll i spelet så hade Brynäs en storspelande Niklas Svedberg i målet. Jag kan medge att jag blev orolig när ”Honken” blev sjuk och inte kunde stå, eftersom ”Honken” är rutinerad och redan har vunnit ett guld till Brynäs, men Svedberg som tidigare varit ojämn klev nu in och höll världsklass. Segern var rättvis, men Frölunda bjöd på ett starkare motstånd än Brynäs semifinalmotståndare…

Brynäs – Färjestad

I semifinalen mötte Brynäs Färjestad, som de senaste åren varit något av en mardrömsmotståndare. Tändvätska fanns i massor. Dels hade Färjestad slagit ut Brynäs i de två senaste kvartsfinalerna, dels hade spelare som Wallin hånat Brynäsare när de gjort det och dels yttrade Czarnecki de berömda orden att han nu ”skulle få känna hur det kändes att stå framför ett lag som kan vinna SM-Guld” när han gick till Färjestad. Visst har Czarnecki stått inför ett lag som kan vinna SM-Guld, men det var säsongen 2010/11.

Eftersom Färjestad är en mardrömsmotståndare så var matchseriens start väldigt viktig. När Brynäs ”hängde med” från början så kändes det som att man låg steget före Färjestad. Min åsikt är att Färjestad var Brynäs ”lättaste” motståndare i säsongens slutspel. Man vann visserligen inte matcherna stort, men det kändes som att Gävle-laget hela tiden hade läget under kontroll. Spelare som Wallin, som tidigare dominerat mot Brynäs, hängde inte med och istället hade Järnkrok, Silfverberg och de andra stor show. Precis som i kvartsfinalen så storspelade Svedberg i målet vilket självklart är en mycket viktig pusselbit för att ta hem SM-Guldet.

Jag har försökt att inte nämna så många spelare vid namn här eftersom jag tycker att guldet var en laginsats. Alla spelare spelade på topp för att laget skulle nå sin målsättning. Men spelare som Silfverberg och Svedberg är svåra att inte nämna på grund av deras stora roller i segern. Ovan nämnda Järnkrok spelade småskadad och presterade inte så som jag vet att han kan prestera, men höll ändå en mycket hög klass. Men som sagt, segern var en lagseger.

I slutändan slog Brynäs ut Färjestad ganska komfortabelt. I intervjuer efter den sista matchen sade Wallin att Brynäs var det bättre laget och förtjänade att gå vidare. Det ger heder åt Wallin och Färjestad som till skillnad från andra inte skyllde på yttre faktorer. En stor vinnare är också en stor förlorare.

Brynäs – Skellefteå

Inför slutspelet så trodde jag att alla lag utom AIK och MoDo kunde nå finalen. Skellefteå hade på dess väg dit slagit just dessa två lag, vilket för mig gjorde att det kändes som att de var otestade. AIK slog visserligen ut Luleå i sin kvartsfinal, men precis som förra året orkade de inte hela vägen och att överprestera i två matchserier är svårt. Dock slutade Skellefteå tvåa i seriespelet och spelade final öven förra året. Det var ovisst inför finalen och man visste inte riktigt vilket motstånd Brynäs skulle stöta på.

I de tre första matcherna så krossade Brynäs Skellefteå. Det var som att Skellefteå inte insett att de mötte ett bra lag och att de spelade en direkt avgörande matchserie om SM-guldet. Skellefteå hade som sagt mött AIK och MoDo som låtit dem spela sitt spel och hålla i puck. Nu mötte de ett annat spelförande lag som mött två starka motståndare i Färjestad och Frölunda. Det var klass-skillnad. Efter match tre tror jag att Skellefteå bytte taktik och anpassade sitt spel efter Brynäs något, för det var ett nytt Skellefteå som kom ut i match fyra. Helst plötsligt spelade SAIK fysiskt och tillknäppt. De gulsvarta låg på Brynäsarna som iglar. Det hade inte fungerat för Frölunda och Färjestad att spela så, men Skellefteå hade en till dimension eftersom de hade ett bättre grundspel att falla tillbaka på när man erövrat puck.

När jag klev in på Läkerol Arena i den sjätte finalmatchen, efter att Skellefteå vunnit två raka och hade hela mediasverige i ryggen för att fullborda en historisk vändning, så insåg jag att den matchen blivit årets viktigaste match. Hade Brynäs förlorat den sjätte matchen på hemmaplan så tror jag att guldet gått förlorat. Brynäs började heller inte speciellt bra och blev tillbakapressade. Lagen fick några lägen var och det blev den individuella skickligheten som avgjorde. Jacob Silfverbergs 1-0 mål ska inte vara mål. En normal spelare kan inte ta det avslutet i det läget. För det första så är läget inte speciellt bra eftersom han sträcker sig för att nå pucken. För det andra är målvakten helt beredd och ska ta ett skott från den vinkeln. Men nu var det inte en normal spelare som tog avslut – det var Jacob Silfverberg. Silfverberg har hyllats överallt efter slutspelet och jag ska därför inte överdriva för mycket, men det är omöjligt att inte se skickligheten som krävs för att göra mål i det läge han fick.

När Ryan Gunderson gjorde 2-0 på ett sånt där smart skott som nästan bara han tar i Elitserien så var matchen avgjord. Gunderson är expert på att vänta och placera in skott när målvakten är skymd och det var precis det han gjorde i den avgörande finalen. Joacim Ericsson, som vuxit upp i Gävle och spelat juniorhockey i Brynäs, hade ingen chans att ta pucken eftersom han inte såg den.

I slutändan så går det inte att ge bort tre matcher såsom Skellefteå gjorde i SM-finalen. Hade man spelat som man gjorde de tre sista matcherna så hade finalserien blivit mycket jämn. Nu fick Brynäs fyra matcher på sig att avgöra, vilket ett så bra lag som Brynäs upplaga säsongen 2011/12 inte misslyckas med. SM-Guldet kom hem dit det hör hemma och år av uppbyggnad och juniorsatsning betalade av sig.

Det har visat sig, historiskt, att det lönar sig att satsa på den egna juniorverksamheten. Ihopvärvade lag vinner sällan SM-Guld. Det kanske tar några år innan det kommer en ny Silfverberg, Järnkrok eller Bäckström, men så länge man satsar på sina juniorer så kommer det att hända. Inom några år så kommer Lindholm och Molin vara framträdande Elitseriespelare innan de slussas vidare till NHL. Samtidigt som de kommer upp så har Brynäs, på grund av de relativt låga löner som de unga spelarna har, värva spetskompetens för att komplettera lagbygget.

Det är snudd på overkligt att Brynäs vann SM-Guld på föreningens 100-årsjubileum. Man lyckades på grund av smart investerande och en förening som numera är byggd från grunden. Just av den anledningen så kommer Brynäs att ha förutsättningarna för att vara ett topplag i flera år framöver.

Sist men inte minst vill jag framhäva spelare som inte får guldhjälmen eller finns på kvällstidningarnas mittuppslag. Spelare som Granström, Widing, Ollas, Andersén, Johansson och Sundqvist som alltid ger 100% och spelar uppoffrande för laget. Även en spelare som Lars Jonsson förtjänar beröm. Jonsson är en tilltänkt stjärna som av olika anledningar haft en väldigt misslyckad säsong. Trots det sitter han inte och surar utan var väldigt aktiv i att motivera och peppa sina lagspelare under hela slutspelet. Detsamma gäller spelare som Honken och Jonathan Carlsson. Det är ett tecken på att den gångna säsongens Brynär är ett sammansvetsat lag och inte ett gäng individualister, och bara det är värt en eloge. Där har Tommy Jonsson och Micke Sundlöv lyckats i sitt lagbygge.

Jag kommer senare att ha en genomgång av hela Brynäs trupp med en kort analys av spelarens säsong. Glöm inte att prenumerera på Brynäsbloggen via e-post här till höger så att du inte missar när ett nytt inlägg skrivs.  Har du Facebook så kan du gilla Brynäsbloggen (även det här uppe till höger) och på så sätt se i din tidslinje när ett nytt inlägg skrivs.

Eftersom jag inte varit så aktiv i bloggandet under säsongen så kommer jag nästa år att ha en eller flera medbloggare. Om du är intresserad kan du kontakta mig i det kontaktformulär som inom kort kommer att finnas på bloggen. Se även till att följa mig på twitter där jag hela säsongen twittrat om Brynäs och hockey i allmänhet. Länk finns till höger om detta inlägg.

Brynäs en stolpträff från guldet

Då har Brynäs förlorat sin första finalmatch i SM-slutslepet 2012. Media jublar och skriver om SAIKs vändning. Jag skulle snarare säga att om någon, inför finalserien, skulle sagt åt mig att Brynäs skulle vinna fyra raka matcher så hade jag skrattat åt deras okunniga påstående. Visst, jag trodde också att Brynäs skulle vinna igår, men en förlust är inte hela världen när den såg ut så som den gjorde i går.

Brynäs var närmare segern och hade bland annat en straff i stolpen och ett jätteläge i förlängningen. Istället hade SAIK denna gång marginalerna på sin sida och fick ett felaktigt domslut med sig (vem ska nu gråta ut i media?) och lite otur med studsen vid sista målet. SAIK gjorde en bra match och har haft oflyt, och jag unnar dem en seger.

SAIK har övergett sitt eget spel för att anpassa sitt spel för sin motståndare. Precis som Frölunda och Färjestad försöker man spela hårt, småfult och med mycket kampmoment – annars kallat grishockey. Det fungerade inte för Frölunda eller Färjestad, och jag tror inte att det kommer att fungera för Skellefteå heller. Brynäs har gång på gång visat att man klarar av att möta den typen av spel. Inte heller gnället på domarna, som varit en taktisk ingrediens från alla slutspelsmotståndare, kommer att fungera. I och för sig får det effekt på så sätt att motståndarna ofta blir förfördelade och Brynäs filmningar (som borde upphöra) uppmärksammas medan motståndarnas dito inte gör det, men Brynäs har så pass bra BP att man klarar det ändå. Som Brynäsare är jag istället stolt över att Tommy Jonsson inte gråter ut i media a la Forsberg.

För Brynäs gäller det att inte falla in i grishockeyn allt för mycket. Som spelförande lag, och det skickligare laget, bör man fokusera på att spela hockey. Självklart måste man stå upp, men man bör söka den tekniska och fartfyllda hockey som man är bra på när man har pucken istället för att försöka ”ge igen” eller söka upp situationer där man kan spela fysiskt.

Jag hoppas att Brynäs vinner SM-Guld på tisdag. Förlorar man även där så blir det nervöst och då kommer jag antagligen att misströsta. Men faktum är att Brynäs är bättre än Skellefteå och det borde räcka till vinst. Trots allt var man en stolpträff från guldet redan igår.

———————————————————————————–

Kommunen har satt upp en skylt där man gratulerar Brynäs till SM-Guldet. Jag antar att den sattes upp i förberedande syfte och blev övertäckt ASAP, men att media vinkar det till att man redan tagit ut segern i förskott. Hur som helst så var det klantigt gjort av kommunen – man ska ALDRIG ta ut någonting i förskott. Skulle Brynäs förlora den här finalserien så kommer kommunen, med all rätt, att få svidande kritik.

———————————————————————————–

Granström är oerhört nyttig i slutspelet och har så varit de senaste åren. Jag hoppas att han stannar i Brynäs.

Inför kvartsfinal 3: Brynäs – Färjestad

Inför kvartsfinalserien mot Färjestad så var jag en av dom som såg Brynäs chanser som mikroskopiska. Färjestad har ett bättre lag än Brynäs på papperet och situationen har inte precis förbättrats under kvartsfinalseriens gång. Brynäs förlorade Svedberg, Dackell och Nordquist redan innan slutspelet och har sedan dess även fått Lauritzen skadad. Senast var det Järnkrok som åkte på en boarding och blir borta ett antal dagar.

Efter tre matcher så måste jag medge att jag ser en viss ljusning. Brynäs har tagit de två senaste matcherna till sudden death och har där vunnit en av dem. Vinner Brynäs ikväll, och utjämnar kvartsfinalserien till 2-2, så är det öppet. Visserligen har FBK fortfarande det bättre laget på papperet, men det finns faktorer som talar för Brynäs.

Färjestads fula spel passar sig i slutspelet. Så fort kvartsfinalerna börjar så förändras bedömningsnivån. Jag håller med om att man ska tillåta mer och då framförallt tufft och fysiskt spel, och det gynnar såklart ett lag som redan i grundserien spelat allmänt grisigt.

Granström sågade vissa FBK spelare senast. Han menade att flera av dem faller likt italienska fotbollsspelare. Jag är benägen att hålla med och tycker att Hockeyligan inför nästa säsong ska införa avstängningar i efterhand för liknande tilltag. Spelare som Wallin, som pratar som om de vore väldigt tuffa spelare, beter sig som fjantiga spagettilirare och skämmer bara ut sig när de flyger som vantar vid minsta beröring. Det är pinsamt att se.

Över huvud taget så har Brynäs haft domarna emot sig i kvartsfinalserien. Det är dock väldigt väntat då topplagen nästan alltid har den fördelen i slutspel. Brynäs har varit i liknande situationer när man i slutet av 90-talet mötte lägre rankade lag. Att sätta press på domarna genom offentliga uttalanden är då helt rätt väg att gå. Det sätter press på domarna inför kvällens match.

Offentliga uttalanden där domare och annat runtomkring kritiseras är även bra för sammanhållningen. Om laget känner att de har ”alla” emot sig så får de en ”vi-mot-världen” känsla som stärker gruppen och ger ett mer jävlar-anamma tänk. Wikegård gjorde samma sak som tränare i Djurgården, med relativt lyckat resultat.

Ett annat faktum som talar för Brynäs är det faktum att de är nederlagstippade. Ingen förväntar sig att Brynäs ska gå vidare och det är bättre än att ha förväntningar om SM-guld hängande över sig som t.ex. Färjestad antagligen har hemma i Karlstad.

I övrigt är det inte mycket som talar för Brynäs. Man har ett svagare lag på papperet och har förlorat stora delar av sina två första PP-uppställningar pga skador. Man saknar också vinnarkulturen, och har en tränare som sagt att han vill lämna Brynäs för att ha chansen att vinna någonting.

Kvällens match mot Färjestad blir en nyckelmatch. Förlust ikväll och Brynäs blir helt uträknade. Vinst och matchserien är öppen. Det är därför med blandade käönslor som jag åker upp till Läkerol Arena idag. På vägen hem kommer det antingen att vara väldigt uppåt eller väldigt nedåt. Men den överhängande känslan är att det är roligt med slutspel, och framförallt ett slutspel där Brynäs har en (om än liten) chans att gå vidare. När hände det senast?

Jag twittrar som vanligt från matchen. De senaste inläggen syns här brevid, och man kan även följa mig direkt på twitter genom twitter.com/brynasbloggen.

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Har haft fullt upp i helgen, men kommer här ändå med en efter-matchen rapport. Bättre sent än aldrig, va?

Lördagens hemmamatch mot Luleå var intensiv och jämn. Båda lagen visade vilja och med mr Magoo som domare så tilläts det mesta, vilket båda lagen utnyttjade. En match med slutspels-karaktär.

Luleå inledde bäst och gästernas förstakedja dominerade totalt Brynäs förstakedja i det första bytet. Detta var dock temporärt och Brynäs tog över den första perioden totalt. Man gjorde också 1-0 genom Eero Somervuori som fick ett fint pass i slottet och satte pucken efter vad som såg ut att vara en felträff.

Den rättvisa 1-0 ledningen följdes upp av X antal checking from behind från Luleås sida. Bland annat åkte Ove Molin på en open-ice checking from behind som otroligt nog inte resulterade i utvisning. Tydligen är checking from behind okej i dagens elitserie, och att det blir skador struntar man tydligen i.

Efter en hög klubba, som på reprisen såg ut att vara Granströms, fick Brynäs spela PP i 4 minuter. Detta resulterade inte i någonting, och Brynäs missade en bra chans att gå ifrån. I stället fick Luleå ett PP efter en osynlig holding på Hansen. Luleå utnyttjade sitt PP på ett bättre sätt och satte 1-1 efter ett skott från blå som passerade en skymd markström.

Hansens utvisning kom efter en situation som händer 20-30 gånger/period. Att domarna fått ungefär samma funktion som i amerikansk wrestling är allt mer uppenbart. När ett lag spelat PP så ska en spelare från det andra laget åka ut. Brynäs hade, innan Hansens utvisning och Luleås 2+2 min BP, gjort mycket fulare saker än det Hansen gjorde. Det är ingen tillfällighet att Hansen åker ut efter att Luleå spelat BP. Det är nämligen så det fungerar i dagens ishockey. Båda lagen ska ha ungefär lika många utvisningsminuter och om det ena laget spelat PP så kommer de med största sannolikhet att åka ut och spela BP kort därefter. Då domaren släppt allt tidigare i matchen, men varit tvungen att ta en Luleå-utvisning på grund av att blodvite uppstod, så hittade han snabbt en kompencationsutvisning. Patetiskt, men sett över hela matchen inte helt orättvist att Luleå fick ett PP. Förstå mig rätt, det drabbar Luleå precis lika mycket som Brynäs. Spelarna vet inte vilken nivå bedömningen ligger på och vad som helst kan tillåtas precis som att vad som helst kan leda till utvisning. När man fått en utvisning med sig så gör man bäst i att inte nudda motståndarna, för då åker man ut. Har man däremot nytt fått en utvisning mot sig så kan man göra vad som helst.

Luleå tog över i den andra perioden och dominerade precis så som Brynäs gjorde i den första. Att Brynäs inte släppte in mål berodde på en kombination av Jacob Markström, ett uppoffrande försvarsspel och ett ineffektivt Luleå. Luleå kom aldrig riktigt in på mål, så jag skulle vilja ge den största äran till hemmalagets försvarsspel.

Bortalagets spel i den andra perioden var imponerande. Man spelade som ett slutspelslag och Brynäs hade tur som inte släppte in fler mål. Spelar Luleå som i den andra perioden framöver så är man garanterat ett slutspelslag.

Trots Luleås dominans i den andra perioden så var det Brynäs som gjorde målet. I en sekvens där Brynäs spelade PP och pressade Luleå hade man förtvivlat svårt att komma till skott. När man väl gjorde det så var det Jörgen Sundqvist som stänkte in pucken via ribban från blålinjen. Ett fint skott och bra skymt av Granström. Över huvud taget tycker jag att Granström passar bra ihop med Kahnberg och Molin som är lite mer finlirare. När Nordquist kommer tillbaka så tycker jag att Granström ska gå in brevid honom och Kahnberg. Ove Molin kan bilda kedja med Hansen och Lauritzen. 2-1 var inte helt rättvist efter den andra perioden, men å andra sidan så borde kanske Brynäs ha avgjort matchen redan i den första perioden.

Den tredje perioden var den jämnaste perioden. Brynäs hade rimligtvis en defensiv taktik, men det tummades ganska mycket på det och båda lagen kom till lägen. I slutet av den sista perioden pressade Luleå våldsamt mot Brynäs mål och hade bland annat ett stolpskott. Markström fick göra några fina räddningar han också, och Brynäs lyckades hålla undan. En riktigt skön seger med tanke på hur jämn matchen var, och hur båda lagen spelade bra och fysisk hockey. Också inramningen var slutspelsmässig, med ca 7200 på läktaren. Kul!

Bäst i Brynäs var som vanligt förstakedjan. Även Grönholm gjorde en bra match, och Granström bör också nämnas. Hela laget gjorde en bra insats defensivt och som alltid var Markström bra. Egentligen är det överflödigt att nämna namn då hela laget vann en lagseger efter en kämpainsats.

I kväll möter Brynäs MoDo borta. MoDo ”måste” vinna och det blir en ytterst svår match.

FBK-stjärna: Brynäs var tuffaste motståndaren

Efter 0-4 mot Färjestad i kvartsfinalen så var man inte precis på topphumör som Brynässupporter. Men nu kommer i alla fall något som kan pigga upp något såhär på off-säsongen.

FBK-spelaren Jesper Mattsson, tvåa i lagets interna poängliga, säger till Hockeyexpressen att Brynäs var den tuffaste motståndaren i slutspelet.

”Självförtroendet byggdes när vi slog ut Brynäs. Det var mycket mycket tuffare än vad de såg ut. De matcherna tycker jag var de tuffaste vi spelade”. På frågan om Brynäs var tuffare än HV71 svarar Mattsson: ”Ja, men de spelade väldigt fysiskt och ganska småfult.”

Jaa, vad ska man säga? Kul som Brynäsare, men det hjälpte inte ändå. Nu är det nya tag inför nästa säsong som gäller. Drömmen vore om Widing stannade samtidigt som Summervory, Beduin och Kronwall värvas. Men sånnt vågar man som Brynäsare inte ens drömma om. Jag gissar att Brynäs värvar Summervory och förlorar Widing. Kanske kommer också ännu en någolunda namnkunnig forward. I så fall är jag ganska nöjd ändå. Men ”tänk om”…

 

Källa: Svenskafans/Hockeyexpressen

Varför Brynäs förlorade i 4 raka

Medan både slutspel och kvalserie drar ihop sig mot en slutlig upplösning så är hockeysäsongen slut för oss Brynäsare. Efter att ha krigat i kvalserien de senaste åren så kanske man ska vara glad för att säsongen slutat något tidigare för vårt Brynäs. Men jag kan ändå inte undgå att vara missnöjd med avslutningen på säsongen.

Brynäs förlorade mot Färjestad i 4 raka matcher. Man gjorde 0,5 mål per match och fick Färjestads målvakt att framstå som en mänsklig vägg. Laget Brynäs såg inte lika hungrigt ut som i början av säsongen, och även om många krigade på bra så saknade jag det riktiga krigarhjärtat hos många spelare.

Jag tror att 0-4 i matcher mot FBK har flera orsaker.

Till att börja med kan jag ta upp det uppenbara: Färjestad har ett bättre lag på papperet och ”ska” vinna mot Brynäs i ett slutspel. Det kan mycket väl stämma, och det visade sig stämma ganska väl, men jag tycker ändå inte att Färjestad ska vinna med 0-4 mot Brynäs i en kvartsfinal.

En av anledningarna till den snöpliga säsongsavslutningen är självklart att Brynäs fick möta just FBK. I flera säsonger har man haft otroligt svårt mot just Färjestad och det var det lag vi Brynäsfans absolut inte ville ha i en kvartsfinal. Brynäs hade själva chansen att slippa FBK genom att vinna sista omgången mot samma lag, men tog den inte. Den sista matchen var istället avslagen och det såg inte ut som att Brynäs ville vinna. Visst, man kan inte gå ut med inställningen att man inte kan vinna mot FK, men man kan gå ut med inställningen att göra en bra avslutning på serisepelet eller att vinna mot FBK för att skaffa sig ett psykologiskt övertag vid eventuellt möte i slutspelet. Istället gick man ut och spelade av matchen. Hade Brynäs vunnit hade man fått möta ett annat lag i kvartsfinalserien och jag tror att alla vet att det hade varit bättre för Gävlelaget. Även om FBK inte åkt ur innan Brynäs så hade man haft chansen att spela semifinal eller till och med final. HV71, Frölunda och framförallt Linköping är inte hälften så avskräckande som Färjestad när vi snackar motståndare för Brynäs.

En otroligt viktig orsak till ”0-4” var den uppsatta målsättningen. Målet för Brynäs har hela säsongen varit att gå till slutspel. Allt snack har handlat om slutspel. Inte ett ord har nämnts om vad som skulle kunna hända i detta slutspel. Så vad hände? Var målsättningen uppfylld och säsongen psykologiskt över? Det såg ut som det på isen.

Det är otroligt farligt att bli nöjd. Är ett lag generellt nöjda med sin säsong och målsättningarna är uppfyllda så finns det egentligen ingenting att spela för. Ingen trodde på Brynäs – inte ens Brynäs själva. Även om många gjorde bra insatser i kvartsfinalserien så märktes det på isen att en viss mättnadskänsla fanns.

Nästa säsong bör målet vara semifinal eller final. Final kanske inte är en realistisk målsättning men om den övergripande målsättningen kompletteras med del-mål (precis som i år) så kanske hungern kan finnas kvar. Även semifinal räcker som målsättning, tycker jag, då motivationen ska finnas där naturligt i en semifinalserie.

Naturligtvis finns det flera orsaker till att Brynäs åkte ut mot Färjestad. Målskytter har jag redan nämnt, och det var ett övergripande problem hela säsongen. Medans Pavel Brendl öser in mål i Ryssland så får Brynäs kämpa och spotta blod för varje mål. Det som räddat ”oss” i år är det bra målvaktsspelet.

Kanske var årets säsong bara ett led i vägen tillbaka mot att bli ett topplag i serien. Kanske är målsättningen semifinal nästa säsong och SM-guld inom ett par år. Men att vara motiverade i en kvartsfinal är ett måste för att gå vidare, och det tycker jag inte att Brynäs lyckades med.

Daniel Widing är på väg bort. Får inte Brynäs in målskyttar så ser det mörkt ut nästa säsong. De spelare som skulle kliva fram och göra fler mål har inte gjort det, även om t.ex. Dackell klivit fram oerhört jämfört med förra säsongen.

Jaja… ny säsong om ett par månader, men nya inlägg inom några dagar! Bara för att Brynäs säsong är slut så innebär inte det att vi kan fortsätta blogga, prata och tänka Brynäs.

Ridå!

Jag skrev tidigare om hur viktigt det var för Brynäs att vinna den första hemmamatchen i kvartsfinalserien. Igår förlorade man med 0-2 mot ett Färjestad som egentligen inte imponerade. När jag tidigare skrev om hur viktigt det var att vinna just gårdagens match så mörkade jag lite. OM Brynäs skulle förlora första matchen så ville jag inte ha ”försagt” mig och visat att jag då gett upp hoppet. Men nu ska jag vara ärlig… Brynäs skulle ha vunnit för att ha haft någon chans.

Det enda som kan vända det här är om hela Brynäs får något form av glädjefnatt. Vinner man t.ex. nästa match, som är en bortamatch, och på så sätt får självförtroende så är det möjligt. Möjligt ja… men inte troligt. Jag tror att Brynäs åker ut med 4-1 i matcher. Hemmamatcherna var livtviktiga för att ha en chans och nu är det tyvärr kört.

Vad gör då FBK bättre än Brynäs? Visst, dom har dyrare spelare med längre meritlistor som tidigare producerat i andra ligor (ja, det är i stor utsträckning ett köplag nu när Jönsson och co. syns mer i media än på isen). Kanske ligger felet till viss del där, men jag tror också att det till stor del ligger hos Brynäs. Respekten är för stor. Färjestad gick rakt mot mål i sina attacker och hamnade enbart i hörnen när Lindbäck eller en back styrt ut dem dit. Brynäs å andra sidan anföll genom att först gå ner i hörnen och sedan leta omöjliga pass in i mitten. Det fungerade inte.

Brynäs måste gå mer på mål. In i zon och skott för retur. IN PÅ MÅL! Ja, det tror jag är receptet.

Micke Lind är en joker. Igår såg man verkligen vilken spelkänsla Lind har. Flera gånger hittade han fina passar som ledde till lägen. Tyvärr fick inte Micke spela allt för mycket (vilket är naturligt efter skada) utan spelare som Molin och Hansen, som inte producerat de senaste 5-10 åren, fick förtroendet i slutskedet av matchen.

Lindbäck klev fram och var bra, även om han inte sattes på några jättestora prov.

Widing-Dixon-Dackell var Brynäs främsta anfallsvapen även om Molin-Hansen-Lauritzen drog iväg några fjuttar på mål. Tillåt spelare som har något att vinna att kliva fram. Vad spelar Ove för? Visst, Ove brukar kliva fram när det gäller men det finns också andra spelare som väntar på chansen att få göra detsamma.

Media snackar om hur överlägsna FBK var. Det var nog mest baserat på seriespelets statistik och laguppställning för den match jag såg var jämn och det logiska hade vart ett oavgjort resultat.

Nu blir det förlust i Karlstad, tyvärr. Jag hoppas på vinst, men tror inte det är realistiskt. Som Brynäsare så känns det förjävligt att det blev torsk i första hemmamatchen…

Efter match: Brynäs – Färjestads BK

Det blev tork mot Färjestad i Läkeronen ikväll. Det kanske var väntat…

Färjestad ställde upp utan 6 ordinarie spelare men gjorde trots detta en mycket bra match. Brynäs å andra sidan såg viljelöst ut och kom till match utan Daniel Widing. I målet återfanns Jacob Markström som fått vakta båsdörren under den senaste tiden.

Matchen i sig var ganska oviktig. Färjestad var klara seriesegrare och Brynäs var klara för slutspel. Trots detta skulle jag vilja påstå att det var en viktig match.

BVid vinst hade Brynäs chans att hamna 6a. Vid en vunnen 6:e plats skulle man sluppit möta FBK i kvartsfinalen eftersom seriesegrarna FBK får välja mellan det 7e och 8e laget till slutspel. Då Färjestad är ett otroligt starkt lag och dessutom verkar ha speciellt lätt för Brynäs som man inte förlorat på hemmaplan mot på 14 matcher (vilket alltså är flera år) så är risken stor att Karlstads-laget väljer just Brynäs.

För att slippa FBK var Brynäs inte bara tvunget att vinna. SAIK var dessutom tvunget att förlora. Så blev också fallet, men även om SAIk hade vunnit sin match och slutat framför Brynäs så hade en vinst mot FBK på hemmaplan vart viktig ur psykologisk synpunkt om man ställts mot samma lag i den första kvartsfinalen på torsdag.

Alla tror att Färjestad kommer att välja Brynäs. Jag tror också det. Färjestad väljer Brynäs därför att man har lätt mot Brynäs och en kvartsfinal mot BIF blir en transpotsträcka… Denna underskattelse är egentligen det enda som talar för Brynäs. Om Brynäs lyckas vinna sina hemmamatcher (matchen idag hade vart en hjälp på vägen, faktiskt) och ta FBK på bortaplan på ren underskattelse så har man en chans. Tyvärr är risken stor att FBK gör processen kort med Brynäs.

En annan aspekt som jag tror kunde ha gjort Brynäs till semifinal-lag vore en Jacob Markström i storform. Lindbäck har vart bra och den bättre målvakten den senaste tiden, men en Markström i toppform är bättre än en Lindbäck i storform och Markström i bra form är den typ av målvakt som kan avgöra matcher på egen hand. Nu är Markström inte i storform och Lindbäck kommer förmodligen att börja stå mot Färjestad vilket i dagsläget naturligtvis är rätt beslut av Czarnecki.

På måndag väljs kvartsfinalerna. Brynäs möter Färjestad och den första matchen kör igång i Läkerol Arena på torsdag. Förlust där och kvartsfinalserien är förlorad för Brynäs.

Nu är det dax att visa att Brynäs, med sin långa stolta historia, fortfarande är att räkna med!

Efter match: Brynäs – Djurgården

Här kommer ett väldigt sen ”efter match” inlägg. Eftersom ämnet är ganska uttömt så kanske jag svävar ut lite :).

Ruskigt skön seger mot Djurgården! Väldigt viktigt! Nu tror alla på slutspel och uppladdningen har redan börjat. Men är det verkligen dax för det nu?

Brynäs ligger 6 poäng före Djurgården. De kommande matcherna är mot HV71 borta samt Timrå och Färjestad hemma. Brynäs har sämre målskillnad än DIF så det om lagen hamnar på samma poäng kan vi glömma slutspel.

Nu tar vi det match för match. HV71 borta är en mycket svår match. Seger och även jag blickar framåt mot slutspelet. En seger skulle också vara psykologiskt viktgt om Brynäs ställs mot just HV71 i en kvartsfinal. Men förlorar Brynäs samtidigt som Djurgården vinner sin match mot Skellefteå (som för övrigt ligger på samma poäng som Brynäs) är DIF bara 3 poäng efter med bättre målskillnad. Brynäs ställs då mot Timrå hemma, och även om man har ett fins hemmafacit så kan även detta bli förlust. Det skulle i så fall innebära att Djurgården går om och Timrå drar ifrån. Skellefteå, som i den omgången möter Luleå borta, kommer vid förlust att ligga på samma poäng som Brynäs. I det här scenariot ligger Brynäs, Djurgården och SAIK på samma poäng, samt Timrå 3 poäng före (Timrå möter Frölunda nästa omgång vilket jag gissar blir förlust). I det här scenariot ligger Brynäs utanför slutspel, på målskillnad, inför den sista omgången då man möter Färjestad hemma. Djurgården möter Frölunda borta och Timrå tar emot Luleå. En riktig rysare, med andra ord!

Det ultimata är självklart om Brynäs slår HV71 i morgon, vilket faktiskt inte är helt osannolikt med tanke på tidigare facit mot just HV på bortais. Annars följer ännu en hyperviktig match mot Timrå hemma där Brynäs, beroende på andra resultat, antagligen säkrar slutspelsplatsen.

Jag kanske verkar vara negativ här, men jag tror faktiskt på slutspel. Min poäng är dock att ingenting är klart och det jubel som Brynäsfans generellt står för snabbt kan tystas vid en kort formsvacka.

Det skulle vara riktigt skönt med vinst mot HV, Timrå OCH Färjestad. Då skulle Brynäs inte bara klättra i tabellen och bli vald av lägre rankade lag utan också komma in i ett slutspel med självförtroende. Har man dessutom slagit den framtida kvartsfinalmotståndaren är det ett bra psykologiskt övertag.

Jag har klart för mig vilka lag jag vill att Brynäs undviker i ett slutspel, men eftersom ingenting är klart ännu så väntar jag med det inlägget.

Som sagt, inte allt för mycket ”efter matchen”-snack nu… Checka tillbaka (dock inga höga armbågar, klubbor eller ens för hårt med tanke på domarnas standard i årets elitserie) senare ikväll och läs min inför-rapport inför HV71 – Brynäs.

Efter matchen: Rögle – Brynäs

Jag har kommit fram till att en matchrapport där jag berättar hur matchen såg ut inte är särskilt intressant. Den typen av matchrapporter finns på alla möjliga andra sidor. Här finns en matchrapport på svenskafans.com Brynässektion. I stället kommer jag att försöka ta upp känslor runt matchen och saker som kanske inte tas upp i dom flesta matchrapporter.

Segern idag mot Rögle var otroligt skön – och viktig. I och med segern behåller Brynäs sin slutspelsplats och ökar avståndet ner till kvalserien. Segern var dessutom otroligt viktig då Brynäs haft negativa sviter. Förlustsviten bröts i senaste matchen mot Linköping och nu bröts också den negativa bortasviten i och med vinsten mot Rögle.

Widing och Lindbäck gjorde en grym match mot Rögle. Det vet alla. Även Lars Jonsson var bra. Ofta är det målskyttarna som får beröm och jag tänkte därför lyfta fram ett par spelare som, trots att de inte gjorde mål, gjorde mycket bra matcher.

Alcén som sett seg ut nästan hela säsongen gjorde en helt godkänd insats. Han har fått ett lyft sedan Sundström gick in mellan honom och Vas. Sundström, som gjorde sin 2a match efter skada, var även han bra. Mycket roligt att han kommit tillbaka så snabbt. Vas var ganska osynlig men gjorde ett par bra prestationer. Det var ett tag sen…

Dixon jobbar på. Han är viktig för Brynäs. Troligtvis är det många som inte förstår hans betydelse för laget…

På backsidan tycker jag att Lars Jonsson var den bästa spelaren. Han gjorde inte bara mål utan även ett par riktigt bra brytningar i avgörande lägen. Även Sundqvist måste nämnas som även han gjorde ett par riktigt bra brytningar. Sundqvist är den typen av spelare som alltid ger gärnet och är viktig för laget. Hans jobb sker ofta i det tysta och han får sällan höga spelarbetyg i lokaltidningen. Det är dax att Sundqvist får lite beröm – för det är han värd!

Lindbäck växer fram som Brynäs förstemålvakt. I de två senaste matcherna har han varit vad Markström var tidigare – en säker målvakt som inger trygghet i laget. Även om jag hoppas att Markström kommer tillbaka i gammal storform så är jag inte orolig på målvaktssidan. Dock är det nog så att Markström i storform är aningen bättre än Lindbäck i storform. När Markström är på bra humör är han omänsklig i målet. Lindbäck är ”bara” grym. Hur som helst har Brynäs tur som har en andremålvakt som håller klassen av en bra förstemålvakt. Jag hoppas att Lindbäck håller samma klass resten av säsongen, vilket i så fall innebär att han blir våran förstemålvakt i alla de avslutande matcherna.

De kommande matcherna blir mycket viktiga för Brynäs. Nu har man, som jag ser det, sparkat ner Rögle på kvalserieplats där de tillsammans med SSK kommer stanna. De kommande matcherna mot Södertälje, Djurgården och Timrå blir hyperviktiga. Det skulle även vara bra med poäng mot HV71 borta och Färjestad hemma, men de matcherna har inte samma måste-stämpel.

Jonathan Carlsson blir bättre och bättre. Jag nämnde det tidigare men det är värt att nämna igen. Kul att hans utveckling tagit ny fart efter en viss avstanning. Precis samma sak gäller för Emil Sandin som avstannat under säsongen men nu vaknat till efter att ha fått nya lekkamrater.