Slutspelssummering

Jag kommer inom de närmsta dagarna att summera slutspelet, säsongen och laget i tre separata inlägg. Jag tänkte börja med att summera det som ligger färskast i minnet – slutspelet.

Brynäs gick som bekant in i slutspelet med en usel form. Man hade rasat ihop som ett korthus efter juluppehållet och gått från att vara ett topplag till att få slåss för slutspelsplatsen. Att det blev slutspel ändå är positivt för kassan, men utsikterna för avancemang var inte stora. Speciellt då man fick möta seriesegraren, Skellefteå.

Jag tycker att Brynäs gjorde ett tappert försök utifrån sina förutsättningar. Framförallt i den första, men också den andra matchen klev man upp och spelade ett disciplinerat försvarsspel som skapade jämna matcher. Tyvärr tycker jag man hade en del otur med domslut och fick, framför allt i första kvartsfinalen, spela allt för mycket boxplay för att ha någon chans. Brynäs spelade tufft och Skellefteå favoriserades som seriesegrare av domarna. När matchserien sedan gick vidare till match 3 och 4 tappade Brynäs lite av den diciplin man haft, förmodligen till följd av att det tuffa spelschemat med match varannan dag, och låg inte lika nära. Trots detta hade det inte varit helt orättvist om Brynäs kunnat knipa en seger. Sett över matchserien var Skellefteå helt klart det bättre laget. Skellefteå vann med 4-0 i matcher, men jag tycker ändå att Brynäs föll med flaggan i topp.

Det finns spelare som passar bättre i slutspel än i seriespel. Spelartypen som klarar av att spela ett snabbare och mer fysiskt spel samtidigt som man lyckas åstadkomma kreativa saker är ovärderlig när slutspelet sätter igång. I Brynäs är Jonathan Granström väldigt tydligt en sådan spelare. Tyvärr var Granström borta i början av kvartsfinalserien men var sedan, som förväntat, en av Brynäs bästa spelare. Trots att Granström är osynlig stora delar av grundserien så är det en mycket viktig spelare för laget då han i slutspelet kliver fram och leder sitt lag. Jag tycker också man kan sätta Daniel Widing i den skaran, och även han blir en viktig spelare i slutspelet. Ofta är det de mindre, mer tekniska spelarna som faller bort. Till den skaran hör Järnkrok, Lindholm och Lauritzen. Dock tycker jag mig se tendenser för att Lauritzen kliver fram när det gäller och han var bland annat väldigt bra i slutspelet 2011. Järnkrok var i detta slutspel en av Brynäs bästa spelare, men han klev inte fram på det sätt som behövs för att Brynäs ska slå ut Skellefteå. Kanske är anledningen att han är för ensam.

För att ett hockeylag ska lyckas bra i ett slutspel så är det absolut fundamentalt att ha en målvakt som spikar igen. Förr året hade Brynäs Svedbarg som verkligen klev farm när det gällde, och när han inte spelade hade man en Honken i storform. I år hade Brynäs Honken, som visserligen släpper en del billiga mål men som i flera matchinledningar räddar Brynäs kvar i matchen, men bakom honom hade man Rahm som tyvärr inte håller. Honken har visat sig bäst i konkurrens och har gjort sina bästa säsonger när han konkurrerat med bland annat Sundlöv och Svedberg. När han nu blir allt för given förstamålvakt presterar han inte lika bra. Även om han gorde kanoninsatser i slutspelet så gör han tyvärr vissa missat som blir psykologiskt tunga för Brynäs att återhämta sig från.

Under senare delen av säsongen har Brynäs haft ett ihåligt försvar och ett ineffektivt anfall. När försvaret nu klev fram och spikade igen så blev ineffektiviteten den framträdande anledningen till att man inte lyckas ta ett par matcher i kvartsfinalserien. I bland annat fjärde matchen, så dominerade Brynäs inledningsvis för att trots en kavalkad av chanser släppa in första målet när Skellefteå studsat tillbaka och skapat ett par chanser. Jag ska inte låtsas som att Brynäs försvar var perfekt, för det fanns uppenbara hål i uppställningen, men ineffektiviteten var den största anledningen till att man inte vann någon match. Visst kan det bero på att forwards fick fokusera mer på försvarsspel, och inte var det heller ineffektivitetens fel när Brynäsbackar gjorde individuella misstag, men faktum är att Brynäs gjorde alldeles för lite mål sett till de chanser man fick och det är inte en bra trend om man vill vinna matcher.

Nu börjar en period av omstrukturering där Michael Sundlöv måste avgöra vilka han vill behålla. Senast här om dagen gick man ut med att Berglind, Styrman, Widing, Johansson och Lavander. Överlag tycker jag att beslutet att inte förlänga med dessa spelare är helt rätt då alla underpresterat, men ryktet säger att Widing var villig att gå ner rejält i lön och jag tror själv han skulle vara en bra fjärdeline-spelare, speciellt med tanke på hur han kliver fram i slutspelssituationer. Dock kvartstår faktum att Widing precis som kedjekamraterna Nordquist och Lauritzen kört hopplöst fast. Faktiskt tycker jag att den trion skulle särats på för länge sedan. Även Johansson, som har stora potential att bli en riktigt bra spelare om han börjar förvalta de många chanser som han faktiskt skapar, klev fram under förra årets slutspel men har underpresterat hela säsongen.

Mer om det i framtida inlägg…

Inför slutspelet 2013

Efter säsongen kommer jag att summera upp hela säsongen och då även slutspelet, med en tillhörande analys. Men redan nu kan jag säga att jag var nöjd med Brynäs spel de första 15-20 omgångarna, för att sedan bli mycket missnöjd. Hur som helst har man tagit sig till slutspel och med facit i hand så får man som Brynäsare vara nöjd. Lite längre ned i detta inlägg analyserar jag just Brynäs kvartsfinalserie, men jag tänkte försöka mig på att analysera även de andra kvartsfinalerna…

HV71 – Linköping

HV71 slutade fyra i Elitserien och fick därför inte välja sitt kvartsfinalmotstånd. Det lag som blev kvar efter lagen med slutplacering 1-3 valt fick helt enkelt bli deras motståndare. Tråkigt nog möts därför lag 4 och 5 i en kvartsfinal som jag anser vara väldigt oviss. HV71 är naturligtvis favoriter, men Linköping har imponerat den här säsongen har har några spelare som kommer att kunna kliva fram. I slutspelet tillåts mer hårt spel (läs: fult spel) och det är någonting som båda dessa lag kan dra fördel av. Just detta tror jag därför inte är en fördel för det ena eller det andra laget. För spänningens skull hoppas jag på sju matcher i den här matchserier. HV71 får som sagt stå som lite utav en favorit, men som Brynäsare vet vi att Roger Melin kan vara skillnaden mellan vinst och förlust, men jag tror ändå att HV71 går vidare. Skulle HV åka ut här så skulle det vara ett oerhört hårt slag för föreningen som förra året blev utslagna av AIK (med just Roger Melin i båset).

Luleå – Frölunda

Luleå har inte lyckats i de senaste årens slutspel, trots ett bra resultat i seriespelet. Detta beror nog inte så mycket på Luleå som det beror på att motståndare skruvar upp tempo och intensitet. Luleå, som är kända för att spela med just tempo och intensitet, har inte en extra växel och misslyckas därför när det blir lite tuffare. Samtidigt är Luleå en lagmaskin och har inte lika många matchvinnare som sina motståndare. Trots detta tror jag att Luleå slår ut Frölunda tämligen lätt. Hade motståndet hetat Skellefteå, Färjestad, HV71 eller Linköping hade det varit annorlunda…

Färjestad – MoDo

MoDo har tuffe Uffe i båset och kommer säkerligen att spela stenhårt i slutspelet. Det kan till och med bli så att grishockey får en ny dimension i och med årets MoDo. Dock är Färjestad för bra för MoDo som inte kommer att kunna rubba Karlstads-laget. Även om MoDo har de spelartyper och den tränare som passar sig i ett slutspel så är Färjestad för starka.

Skellefteå – Brynäs

Hittills har jag varit tråkig och inte tippat någon skräll. Så har vi lite tur kommer den i matchserien mellan Skellefteå och Brynäs. Tyvärr är det väldigt, väldigt lite som pekar på någonting annat än en storseger av Skellefteå. Det enda som skulle kunna hindra detta är att de går ned sig totalt, och att Brynäs spelar som man gjorde i början av säsongen. Jag tror att Brynäs har fler spelare som höjer sig i slutspelet än vad Skellefteå har, men nivåskillnaden är för stor och det spelar ingen roll att spelare som Widing och Granström, som varit mer eller mindre anonyma i serien, kliver fram och blir framträdande. Brynäs har inget att hämta.

Skulle Brynäs lyckas höja sig och få med sig de två första matcherna så kan detta förändras. Lyckas man spela som man gjorde i början av säsongen med de blixtsnabba kontringarna och avväpningarna i mittzon så kan man ta ett par matcher. Skulle Skellefteå förlora två raka matcher i inledningen av matchserien så kan nerverna sätta in och då kan vad som helst hända- Tyvärr ser jag inga tendenser till detta, men jag hoppas så klart att så blir fallet.

För att Brynäs ska lyckas förbättra sig kräver det att alla backar kliver upp ett snäpp och att man slipper skador, satidigt som Honken börjar spela så som vi stundtals sett honom gjort och som han t.ex. gjorde -99 när han var en stor del i Brynäs guld. Samtidigt måste laget producera och där har jag vissa förhoppningar om att Brynäs har den typen av spelare som kliver fram när det gäller. Jag tror att Enterfeldt, Widing och Granström blir värdefulla spelare och att Brynäs måste börja spela mer grisigt för att rubba Skellefteå.

Brynäs har den senaste tiden gått från sitt offensiva spelsätt till att spela mer defensivt. Detta tror jag är bra i seriespelet och kommer att se till att matcherna blir jämna mot Skellefteå, men jag tror inte att det är ett vinnande recept mot just Skellefteå. I stället tror jag att man skulle tjäna på att gå tillbaka till sin offensiva spelstil med hög forechecking och snabba kontringar. Detta kanske inte fungerar i serielunken, men om alla är på topp och alla gör sitt yttersta så kan det vara det enda som fungerar mot detta motstånd. Är motståndet för bra så kan det dock också leda till storförluster a la 9-1 då det är ett chansartat spelsystem som bygger på att alla gör sitt jobb och att den idé man har faktiskt fungerar… Så jag tror inte det är ett alternativ för ett lag som nyss med nöd och näppe tagit sig till slutspel efter ett ras av sällan skådat slag. Jonsson & co kommer att ta det säkra före det osäkra och ha en defensiv approach.

Som jag ser det är Skellefteå tillsammans med Färjestad favoriter till guldet. Anledningen till det är att Skellefteå varit outstanding i seriespelet och att Färjestad spelar den typen av hockey som ofta lönar sig i ett slutspel. För att säga det på ett mer rakt fram sätt: Färjestad spelar fult och på gränsen. När gränsen flyttas och Färjestad kommer undan med mer så kommer detta också att löna sig.

 

Enterfeldt borta flera veckor

Enligt GD blir Sebastian Enterfeldt antagligen borta från match i flera veckor. Detta är inte bra. Det är inte bra alls. Enterfeldt är tre i lagets interna poängliga och en krigare som alltid fullföljer. När han värvades var han tänkt att ersätta Larsson vilket han också till viss del gjort. Nu får Brynäs alltså klara sig utan honom när man dras allt längre in i en kamp om den sista slutspelsplatsen.

Brynäs har ingen brist på centrar. Järnkrok, Nordquist, Enterfeldt, Granström och Hansen har alla spelat center vid något tillfälle under säsongen. Lindholm har dessutom gjort det med mycket stor framgång i Juniorkronorna. När nu Enterfeldt skadas hoppas jag att just Lindholm får gå in som center i en kedja. Järnkrok och Lindholm fungerar bra tillsammans, men ett stort problem är att ingen annan kombination eller lagdel gör det. Det kan därför vara positivt att sätta in Lindholm som center mellan två helt andra spelare. Varför inte prova honom med Widing och Lauritzen, till exempel? Den kedja som tidigare varit framgångsrik med Widing, Lauritzen och Nordquist är nu helt under isen så jag ser ingen anledning till att inte splittra den kedjan. Eller varför inte tillsammans med t.ex. Harju och Ollas? Det tror jag skulle kunna bli en bra kedja.

Den största förlusten när nu Enterfeldt skadas är inte att Brynäs förlorar en center. Det är att dom förlorar en kämpe och en tacklare. Enterfeldt tar kampen överallt på isen och fullföljer alltid en tacklingssituation. Det där med att komma mot en motståndare och båga mitt framför honom verkar han inte ha snappat upp från övriga forwards. Dessa kvaliteter är även speciellt bra framför offensivt mål i t.ex. power play. Jag hoppas därför, och för Enterfeldts egen skull, att han återkommer i spel så fort som möjligt.

Brynäs trupp 2011/2012

Såhär efter säsongen är det läge att utvärdera truppen som fört Brynäs genom säsongen 2011/2012. Eftersom Brynäs vann SM-Guld så är det roligare än i vanliga fall, men jag har försökt att inte euroforiskt hylla alla kategoriskt på grund av lagets prestation. Det är dock viktigt att säga att ett lag är beroende av alla lagdelar och alla spelare för att vinna. Även om några spelare utmärkt sig mest så är alla delaktiga i den succé som säsongen 2011/2012 innebär.

Målvakter

Niklas Svedberg

Niklas Svedberg slog redan förra året igenom då han petade ”Tysken” (Thomas Greiss). Dock visade han tendenser på att varva starka insatser med mindre bra insatser där billiga mål tappades in osv. Säsongen 2011/12 har han gått från klarhet till klarhet. Svedberg var slutspelets bästa målvakt och vann matcher på ett sådant sätt som krävs för att ett lag ska vinna SM-Guld. Svedberg har vuxit fram som en stormålvakt och kan han hålla samma nivå i framtiden så kommer han också att bli en sådan. Nu är Svedberg förlorad till NHL/AHL och med tanke på slutspelet kan jag förstå det. Kanske får vi se Svedberg i NHL om ett par år efter de, för en målvakt, obligatoriska åren i AHL.

 

Johan ”Honken” Holmqvist

”Honken” kom från Frölunda till Brynäs. Från ett lag med obefintligt försvarsspel till ett lag som lagt största fokus på just försvarsspelet de senaste åren. ”Honken” har, precis som på 90-talet, varit ganska ojämn. Dock verkar han kunna hantera det bättre nu än då och hans svackor är ofta väldigt korta. ”Honken” är en landslagsmålvakt med rutin och en tillgång för alla lag. Att han dessutom har Brynäshjärta är en bonus. Inför slutspelet fick ”Honken” förtroendet i den första matchen vilket gladde mig. Jag trodde att han, precis som 1999, skulle kliva fram och bli den ”Honken” som vi Brynäsare avgudar. Nu fick han tyvärr inte chansen på grund av en sjukdom, men med tanke på Svedbergs framfart ska man inte klaga. ”Honken” och Svedberg har varit ett av Elitseriens bästa målvaktspar och det känns tryggt att han blir kvar även om Svedberg sticker till NHL/AHL. I slutspelet har det dessutom framkommit att Svedberg och Honkens konkurrens varit en hälsosam konkurrens där de hjälpt varandra till att bli bättre målvakter. När Honken fick chansen i den femte matchen i SM-finalen så trodde jag att Brynäs skulle vinna och Honken bli (ännu mer) odödlig. Nu förlorade man, men som Svedberg sa efter sista matchens slutsignal så gjorde de det tillsammans, och Honken är lika delaktig i SM-guldet som någon annan i laget. Sett över hela säsongen så har Honken visat att han fortfarande är en mycket bra hockeymålvakt som har flera år kvar på toppen. Med hans skicklighet och rutin var han en tillgång för Brynäs säsongen 2011/12 och kommer så förbli under ett antal säsonger framöver.

 

Backar

Niclas Andersén

Andersén förutspåddes en lysande framtid i Elitserien och NHL. Nu har snacket om NHL avstannat något och jag kan förstå varför. Andersén är en defensiv back som spelar rejält och stabilt. Den typen av backar får tyvärr allt för sällan chansen i NHL. Nu ryktas Andersén till KHL och det förvånar mig inte. Det tog flera omgångar innan han var inne på baklängesmål och det är signifikativt för just Andersén att Brynäs har ett bra försvarsspel när han är på isen. Han är ingen ålskytt, även om förra säsongens solomål var riktigt snyggt, men han är en klippa i egen zon. Spelare som Andersén behövs för att skapa ett mästarlag och försvinner han till KHL så blir han svår att ersätta.

Lars Jonsson

Lars Jonsson är kontroversiell. Han är en ”stjärnback” som drar hög lön men inte presterat. Förra säsongen blev spolierad av en skada och även denna säsong förstördes på grund av skador och sjukdom.  När Lars Jonsson spelar dåligt så är han dålig, men när han spelar bra så lyfter han ett helt lag. Jonsson spelar ofta med små marginaler och det blir därför väldigt tydligt när han inte har marginalerna på sin sida. Det blir svårt för Jonsson att glömma årets säsong eftersom han vunnit SM-Guld, men förhoppningsvis kan han glömma de dåliga perioder han hade och komma ihåg de bra. Får han en skadefri säsong tror jag att han kan ”bli sig själv” igen och bli den storback som han är.

En annan sak jag lade märke till med Lars Jonsson var att han i finalspelet, när han var sjundeback, ofta gick runt i båset och peppade sina medspelare. Det är stort av en petad ”storspelare”.

 

Jörgen Sundqvist

Vilken Brynäsare älskar inte att se ”Sunkan” på isen? Visst, han har haft formsvackor som alla andra. Men han står alltid upp för sitt lag. Sundqvists tackling på en Skelleftåspelare i en av SM-finalerna gjorde ont att se, men jag har också sett honom fått liknande tacklingar själv. Oavsett vad så kör Sundqvist lika hårt och går lika modigt in i varje närkamp i nästa byte. Om Sundqvist stannar så är sannolikheten stor att han blir lagkapten. Han är en ledare på isen som föregår med gott exempel, och precis som Andersén så bidrar han mycket i det defensiva spelet. Sundqvist är en Brynäshjälte och nu när han har ett SM-Guld så är det skrivet i sten.

 

Ryan Gunderson

Ryan Gunderson började sin säsong något tveksamt, och man var rädd att det skulle bli ännu en Dale Clarke. Dock kunde Gunderson anpassa sig till omställningen mellan Allsvenskan och Elitserien på ett bra sätt och använda sina styrkor för att bidra till laget. Gundersons styrka är framförallt det offensiva backspelet. Som back på blålinjen i power play är han om inte bäst så en av de bästa i Elitserien. Gunderson skjuter inte hårdast, men han skjuter luriga skott i rätt sekund. Ofta skjuter Gunderson styrskott vid rätt tidpunkt eller placerade dragskott i luckor just när målvakten är skymd. Detta har starkt bidragit till Brynäs starka PP och bland annat i den avgörande SM-finalen har det visat sig nyttigt.

I defensiven är Gunderson inte utmärkande, vilket får ses som bra för en back med sina styrkor i offensiven. Allt för ofta är offensiva backar dåliga i egen zon, men Gunderson håller en bra standard och blir därför ingen säkerhetsrisk. Möjligen skulle han kunna bli lite större och starkare, men då hade han varit förlorad till NHL. Rydan Gunderson får ses som ett av Micke Sundlövs bästa nyförvärv någonsin.

Mattias Ekholm

Mattias Ekholm startade säsongen i Nordamerika men återvände efter att ha blivit sågad vid fotknölarna av sin tränare. Vinnaren i det var Brynäs, och kanske även Ekholm som efter kvartsfinalvinsten mot Frölunda sa att det var det största han varit med om i sitt liv. Man får därför anta att SM-guldet numer är hans livs största ögonblick.

Ekholm kom till Brynäs inför förra säsongen som en lovande defensiv back. Han utvecklade snabbt sin offensiv och är nu en jätte både offensivt och defensivt, vilket är ganska ovanligt. Ekholm har potential att bli en storback. Ibland agerar han något nonchalant, men kan han slipa bort det så blir han kvar i Nordamerika mycket längre nästa gång. En jätte i defensiv zon som dessutom är spelskicklig och skjuter som en häst. Det är beskrivningen av en storback.

Ekholm blev med all rätt uttagen till VM-truppen. Tyvärr fick han inte chansen, men jag är säker på att han kommer att spela VM framöver. Det enda hindret är egentligen att hans NHL-lag kan gå ”för långt” för att han ska kunna göra det.

När Ekholm återvände från Nordamerika så blev han den sista pusselbiten i Brynäs bygge av ett guldvinnande lag.

 

Simon Löf

Simon Löf skulle slåss om positionen som sjundeback med Jonathan Carlsson. På grund av skador blev han dock mer än så. Löf var ordinarie i stort sätt hela säsongen och när slutspelet kom så blev Lars Jonsson petad till förmån för Simon Löf. Löf är en defensiv back som tidigare slagit fler icingar än passningar, men nu har han tagit ett kliv till i sitt spel. Den gågna säsongen har Simon Löf blivit en stabil defensiv back som inte ger bort pucken när han får den. Han är visserligen inte den som slår dom avgörande passningarna och frilägespassningar, men han har gjort en mycket bra säsong. Med tanke på hans unga ålder så är han också en man för framtiden. Simon Löf kan på sikt bli en ny Andersén eller Sundqvist. Säsongen är helt klart godkänd, om inte mer.

 

Simon Bertilsson

Bertilsson var bra förra säsongen, men i år växte han och höll landslagsklass. Bertilsson spelar hårt och är stabil defensivt samtidigt som han har en bra spelförståelse och teknik vilket gör att han hittar bra uppspel och passningsvägar. Säsongen 2011/12 var Bertilssons definitiva genombrottsår, och nu ryktas det att han ska gå till NHL. I vissa situationer kan Bertilsson spela ovårdat och han har delat ut ett par knätacklingar, men generellt så spelar han hårt och resolut. Bertilsson är en av anledningarna till att Brynäs vunnit SM-guld. Efter att han inte haft förtroende från Czarnecki så växte han med det förtroende han fick från Tommy Jonsson, med en landslagsplats som kvitto på hans prestation. Bertilsson är en av de unga Brynäsare som vuxit till storspelare under säsongen.

Jag skulle vilja se att Bertilsson fick mer förtroende i power play. Med Ekholm, Gunderson och Jonsson i laget så förstår jag att han fick stå åt sidan, men jag tror att ”Bertil” kan växa till ett offensivt spelgeni och target player i PP. Man ser att han har det i sig i spelet fem mot fem.

 

Jonathan Carlsson

Jonathan Carlsson har suttit på bänken större delen av säsongen. När en sådan spelare får spela så brukar det i regel gå ganska dåligt. Dock har Carlsson gått in och gjort klart godkända matcher, och visat sig vara en perfekt sjundeback. En sjundeback behöver vara någon som accepterar sin roll, motiverar sina medspelare och spelar stabilt när han får speltid. Precis det har Carlsson gjort. Nu går han till Timrå och jag hoppas att han växer med den speltid som han antagligen får.

 

Victor Berglind

Berglind är en framtidsspelare som knappt spelat under säsongen. Hans främsta styrkor ligger i det offensiva spelet och han påminner om Rydan Gunderson på det viset. Förhoppningsvis får Berglind mer speltid nästa säsong och kan då växa med uppgiften. Stärker han sitt defensiva spel och växer så som andra unga spelare vuxit i Brynäs så är han en framtida stjärnspelare.

 

Forwards

Andreas Dackell

Dackells säsong har varit ganska misslyckad.  Det har dels berott på att ”Dacke”har nått sin peak som hockeyspelare för ganska många år sedan, men också på att han haft problem med skador. Som självskriven lagkapten har Dackell ofta fått lite för stort förtroende. Även om han fortfarande är mycket bra i box play och håller en bra nivå offensivt så är han inte längre en spelare för en första-uppställning i power play eller en spelare som ska slängas in när Brynäs jagar kvittering i slutet av en match. Detta har inneburit att Dackell ofta varit helt okej på isen, men kanske fått för mycket förtroende i avgörande lägen och på så sätt gjort Brynäs mindre vasst framåt i just de situationerna.

Trots detta tror jag att Dackell har spelat en stor roll i Brynäs framgång. Precis som ”Honken” och Hansen har ”Dacke” tillfört stor rutin i laget, vilket är viktigt för de yngre spelarna. Som ”lagets pappa” har han fått ta ett stort ansvar utanför isen när det gällt media och i omklädningsrummet när man haft svackor. Det var därför ett naturligt drag att låta Dackell stå i båset under den sista delen av slutspelet när han inte kunde spela på grund av skada. Precis som -99 när Anders Huss stod i båset så kunde Dackell tillföra de ovan nämnda sakerna även från den nya positionen. Jag kan tänka mig att Dackell fortsätter som tränare inom föreningen och, precis som t.ex. Ove Molin och Björn Danielsson, kommer att dyka upp i Brynäs bås i framtiden.

Oavsett hur Dackells prestation varit den här säsongen så är han en Brynäslegend. Jag var själv på plats när han, på volley, avgjorde den sista och avgörande SM-finalen mot Luleå 1993. Jag kommer att skriva mer om detta i ett framtida inlägg specifikt om Andreas Dackells karriär.

 

Mads Hansen

Precis som Dackell så tyckte många med mig inför säsongen att Hansen sett sina bästa dagar som hockeyspelare. Personligen kunde jag inte förstå varför Brynäs valde att behålla norrmannen som, precis som förra säsongen, var en förbestämd fjärdeline-spelare. Dock har Hansen höjts av lagets framgång och gjort en riktigt stabil insats. Som center i fjärdekedjan har han ofta fått spela med unga spelare och har då kunnat bidra till deras utveckling med sitt lugn och sin rutin. Spelmässigt så har Hansen en betydande roll i box play men har också spelat power play. Att han spelat PP ser jag som ett myserium, men efter ett SM-guld är det svårt att ta fram stora sågen mot mästarlagets tränare, som gjort uttagningen.

Hansen har, precis som Dackell, haft en viktig roll som en av lagets mer rutinerade spelare. Han har spelat mängder av avgörande matcher och mästerskap både i Elitserien och på landslagsnivå. Hansen är inte en stjärnspelare, men kommer ändå att få en betydande roll i nästa säsongs lagbygge där han precis som föregående säsong kommer att bidra med sin rutin för att lyfta nya, unga, spelare samt vara en lugn fjärdeline- och box play-spelare.

 

Johan Larsson

Johan Larsson är supertalangen som slog igenom i slutet av förra säsongen när han under brinnande slutspel fick kliva fram som en framträdande spelare efter mängder av Brynäs-skador. Den här säsongen startades med Johan Larsson som en självklar stjärna och förväntningarna var stora.

Det har varit svårt att placera in Johan Larsson i en kedja i vinter. Han har inte riktigt passat med den självklara duon Järnkrok-Silfverberg och har därför ofta spelat i olika andra konstellationer. För Larsson har det inte spelat någon större roll eftersom han ofta lyfter sina medspelare samtidigt som han tar egna initiativ på isen.

Larsson kommer att lyckas väl i NHL. Han kombinerar sin spelskicklighet, spelsinne och teknik med en fysisk spelstil och fysisk styrka. Han är på så sätt väldigt all-around och kan av coachen användas på flera olika sätt.

Man bör inte skriva om Johan Larsson utan att nämna att han var lagkapten för det svenska lag som tog JVM-guld i vinter. Som lagkapten i ett guldlag har han visat att han besitter ledaregenskaper både på och utanför isen. Johan Larsson var därför en av de unga spelare som i allra högsta grad tog Brynäs till SM-guldet.

 

Daniel Widing

Daniel Widing kom från Djurgården där hans säsong hade varit väldigt upp och ner. I Brynäs fortsatte denna trend, men en av Widings två styrkor passade sig kanske främst i denna Brynäs-upplaga. Widing är känd som något av en sniper, en målskytt, men har inte riktigt producerat som önskat. Allt för ofta ser jag Widing ta skott ur omöjliga lägen, och hans genomåkningar är inte längre speciellt framgångsrika. Istället är det Widings temperament och fysiska spel som varit en tillgång den gångna säsongen. Inte minst i slutspelet intog han en Granström-liknande roll och retade gallfeber på motståndarlagens stjärnor. Självklart vore det önskvärt om det kombinerades med att ösa in mål, men det är i alla fall bra att Widing kan bidra även när han inte producerar framåt.

 

Jesper Ollas

När Michael Sundlöv värvade Jesper Ollas så var det antagligen för att få in mer tyngd och fysik i laget. Precis som Lavander skulle han på så sätt bidra med det som Brynäs saknat i de senaste årets slutspel. Jesper Ollas bidrog på precis det sätt som Sundlöv tänkt sig, men också mycket mer därtill. Ollas har visat sig vara en av Brynäs bästa spelare och han har fortsatt att växa hela säsongen. Tillsammans med Johansson har han skött en otroligt stark forechecking som ofta medburit att Brynäs vunnit puck väldigt högt upp i banan. Fortsätter Ollas sin utveckling även nästa säsong så blir han en av lagets stjärnor. Det enda som kan sätta stopp för det är om Ollas glömmer sitt eget framgångsrecept: Hårt jobb.

 

Calle Järnkrok

Det mesta har redan skrivits om Calle Järnkrok, som är något av en personlig favorit för mig. Järnkrok har delvis levt i Silfverbergs skugga, men de är ganska olika som spelare. Då Silfverberg är både ett spelgeni och en sniper så är Järnkrok ett spelgeni och tekniker. Man får gå tillbaka flera hockeygenerationer för att hitta ett spelgeni av samma kaliber. Järnkrok blandar briljanta framspelningar med fekniska nummer för att leverera både mål och assist. Firma Järnkrok-Silfverberg har närmast varit ostoppbara i power play och de har lett den kedja som motståndarna utan större framgång fokuserat på att stoppa under hela slutspelet.

Allt tyder på att Järnkrok stannar i Brynäs även nästa säsong. Detroits förhoppning är att han ska bygga på sig mer muskler och bli bättre i det fysiska spelet. Som Brynäsare kan jag bara glädjas åt att få se Järnkrok live innan han åker över atlanten för en lång och framgångsrik proffskarrir.

 

Joachim Rohdin

Ur Brynäs framgångsrika ungdomsverksamhet kommer ännu en lovande spelare: Joacim Rohdin. Rohdin som gjorde en mycket bra insats när han förra säsongen fick spela med Nordquist och Kahnberg fick sparsamt med speltid den gångna säsongen. När han väl fick spela så skapade han ofta flera målchanser utan att hitta skärpan i avsluten. I slutspelet höjde sig Rohdin ett snäpp och höjde sin produktion avsevärt. Trots detta får han inte förlängt och återfinns nästa säsong i Timrå.

Om Rohdin hittar skärpan i avsluten så tror jag att han kan bli en riktigt bra Elitseriespelare. För att hitta skärpan och tryggheten i sitt spel så behöver han få mer speltid och en ordinarie plats i ett lag. Det är tveksamt om Rohdin fått detta i Brynäs, men troligtvis får han det i Timrå vilket därför är ett bra steg att ta för hans fortsatta karriär.

 

Sebastian Lauritzen

Lauritzen, som lite skämtsamt kallas ”Gretzky” i mina diskussioner med min hockeytokiga familj, har fortsatt att producera även denna säsong. Tyvärr har också hans skadeproblem fortsatt och när säsongen skulle avgöras satt Lauritzen på läktaren, skadad.

Lauritzen har ett mycket bra spelsinne och ledde i vinter Brynäs andra power play-enhet. Som speluppläggare hittar han ofta kreativa lösningar och gör sina medspelare bättre. Hans svaga sida är hans brist på defensivt tänk. De finurliga framspelningarna kan ofta bli indianare som leder till farliga kontringar. Om han kan börja ha detta i åtanke så blir han en ännu större tillgång för laget. Dock ska jag inte klaga allt för mycket – Lauritzen har trots allt växt från en fjärdeline-spelare till en landslagsspelare under sin tid i Brynäs.

 

Jacob Silfbergberg

Allt, ja verkligen allt, har redan skrivits om Jacob Silfverberg. Silfverberg är en målskytt av rang som säkerligen skulle producera i NHL om han valt att åka över inför säsongen. Som tur är, för oss Brynäsare, valde Silfverberg att stanna och leda Brynäs till SM-guld. 1-0 målet i match sex mot Skellefteå var nästan overkligt. Från ingen vinkel allt slog Silfverberg till med ett stenhårt skott i krysset.

Silfverberg har varit bra under hela säsongen, men bara blivit bättre och bättre ju längre säsongen blivit. Förutom att vara en sniper och målskytt så är Silfverberg spelintelligent samt stark i närkamper och längs sargen. Många gånger har Silfverberg själv vunnit puck för att stå för ett smart assist eller ett eget mål. Han är med andra ord väldigt skicklig inom alla de delar som krävs för att göra en komplett ishockeyspelare, och toppar det med ett overkligt bra skott. Alla, inklusive jag, har insett att Jacob Silfverberg är Sveriges nästa storstjärna i NHL.

 

Mats Lavander

Mats Lavander värvades som en komplementspelare åt Brynäs spelskickliga ungdomar och inledde också säsongen som tredje länk bredvid Järnkrok och Silfverberg. Lavander har till viss del levt upp till sitt rykte som en fysisk spelare, men har under säsongens slutfas haft skadeproblem som sinkat honom och hans spel.

Lavander har hela säsongen jobbat hårt och även petat in några mål som pjäs framför motståndarmålvakten i Brynäs fruktade power play. Under slutspelet drogs han dock med en skada som gjorde honom långsam. I finalerna mot Skellefteå såg det stundtals ut som att han inte hängde med, och han gjorde ett par gånger misstag som var ödestigna. Min förhoppning på Mats Lavander är att ahn får vara skadefri och kan få mer fart, så att han kan spela sitt eget spel. Sett över hela säsongen får han dock ett godkänt betyg.

 

Martin Johansson

Martin Johansson värvades för att tillföra fart och fysik till Brynäs. Med facit i hand har han framförallt bidragit med fart och en härligt aggressiv forechecking. Johansson och Ollas har med sin forechecking gett motståndarbackarna mardrömmar och det är framförallt farten och forecheckingen som legat bakom Johanssons poäng i vinter.

Martin Johanssons snabbhet har också den bidragit till en hel del målchanser. När Johansson ställs man mot man i åkduell t.ex. mot motståndarlagets backar i en kontring så vinner han så gott som alltid duellen. Detta har gjort att Johansson skapat flertalet frilägen. Tyvärr har skärpan i avsluten i kombination med svårheten att avsluta i väldigt hög fart ofta gjort att dessa frilägen inte resulterat i mål Jag ser gärna att Johansson tränar in ett par förutbestämda varianter för sina frilägen. För början han sätta de lägen han själv skapar åt sig så blir han en målskytt av rang.

 

Emil Molin

Emil Molin är Ove Molins son, vilket nämns i stort sätt varje gång han är på isen. Molin har haft ett inskolningsår i år och ska ta klivet in i truppen under nästa säsong. Det jag sett av honom hittills är positivt. Emil Molin är därför en av nästa generations Brynäsare som jag tror mycket på.

 

Jonathan Granström

Jonathan Granström är en kämpe och en krigare. Den typen av spelare som du hatar att möta men älskar att ha i ditt lag. Hela ssongen har Granström spelat stabilt och ställt till med oreda framför motståndarnas mål, men det är i slutspelet som han blommar ut och blir en av lagets viktiga spelare. I år har Granström fått Widing som partner i att reta gallfeber på motståndare, men jag skulle vilja säga att Granström gjort det till en konstform. Så fort det är ”oroligheter” på isen är Granström där, mitt i smeten, och det är ingen tillfällighet.

Brynäs har vunnit SM-guld som ett lag och alla spelare har varit en del i det lagbygget. I det lagbygget är Granströms roll en väldigt viktig del för framgång. Precis som tidigare säsonger har Granström varit en av lagets bästa spelare i slutspelet och jag har svårt att se hur han skulle ersatts om han t.ex. blivit skadad.

Granström valde, efter bud från KHL; att stanna i Brynäs. Det känns bra och jag ser fram emot att han, efter en godkänd säsong, återigen blommar ut som en av lagets viktigaste spelare i slutspelet 2013. För när det börjar hetta till är Granstrm där, mitt i smeten.

 

Elias Lindholm

Elias Lindholm är, precis som Emil Molin, en av Brynäs framtida stjärnor. Lindholm har vid ovanligt ung ålder spelat i Elitserien och dessutom gjort det bra. När Lindholm är på isen så syns hans spelskicklighet och teknik tydligt, och jag är ärligt talat förvånad över att han inte fick mer speltid redan den här säsongen. När nästa säsong inleds så hoppas jag att Lindholm är ordinarie och att han kan blomma ut till näste Niklas Bäckström eller Calle Järnkrok.

 

Sebastian Wännström

Sebastian Wännström är ännu en av Brynäs unga talanger. Wännströms säsong har varit både upp och ner då han blandat tid i fjärdekedjan med spel tillsammans med Järnkrok och Silfverberg. Wännströms styrka ligger främst, eller kanske helt, i det offensiva spelet. Tillsammans med Järnkrok och Silfverberg har han producerat, men i en mer undanskymd och defensiv roll i fjärdekedjan har det gått sämre. Wännströms främsta svaghet är att han ofta håller i pucken lite för länge och att han gärna gör en extra dragning, men med lite rutin så kan det antagligen slipas bort. Wännström blir då ännu bättre offensivt och min förhoppning är att han, om han stannar i Brynäs, når samma nivå som Rödin höll förra säsongen. Wännström är draftad och det verkar som att han kommer att ta chansen i NHL, men jag tror att han kommer att starta i AHL vilket möjliggör en utlåning till Brynäs. Både för Brynäs och hans egen del vore det nog det bästa scenariot.

 

Jonas Nordquist

Jonas Nordquist är en av Leksands gamla 82-or och är med sina landslagsmeriter ganska rutinerad trots att han har ett antal år kvar av sin karriär. Nordquist har kapacitet att vara en nyckelspelare på isen men har fått stå lite i skymundan bakom stjärnor som Järnkrok, Larsson och Silfverberg. Jag tycker att Nordquist har gjort en godkänd säsong och stundtals gjort riktigt bra insatser bland annat i power play, men jag tror ändå att han kan bättre. Skulle Nordquist bli lite snabbare och starkare så skulle han kunna utnyttja sina starka sidor ännu mer. Jag tror också att Nordquist är beroende av sin miljö, alltså sina medspelare, för att prestera på ett bra sätt. Spelar han med avslutare som är bra på att åka sig spelbara i avslutarpositioner så kommer Nordquists poängskörd att fördubblas. Speciellt om han får spela med denna typ av spelare i power play.

Trots att jag här kritiserar Nordquist och tycker att han kan bättre så har han visat sig vara en viktig del i Brynäs lagbygge. Som spelskicklig och intelligent spelare är han användbar i alla spelformer och kan lätt anpassa sig beroende på vilka han spelar med. En sådan spelare behövs i ett komplett lagbygge. Min kritik ämnar snarare att visa på att Nordquist kunde vara en ”stjärna” och därmed mer poängmässigt framträdande.

 

Stab

Tommy Jonsson

Tommy Jonsson klev upp som huvudtränare efter att stått bakom Czarnecki i båset. För min del kändes det som att det kunde antingen bära eller brista för Jonsson. Hade Brynäs inlett säsongen dåligt så tror jag att förtroendet för Jonsson försvunnit snabbare än det gjort för en rutinerad tränare, men jag måste säga att jag gillar Brynäs vilja att satsa på egna talanger även på ledarsidan. Med facit i hand så var Tommy Jonsson precis den tränare som behövdes för att den individuella spelskickligheten och spelglädjen skulle komma fram hos Brynäsarna och det är nog ingen tillfällighet att lagets unga spelare tog ett extra steg i utvecklingen den här säsongen.

Jag hoppas att Tommy Jonsson kan bli en långsiktig tränare för Brynäs. Han är från Gävle och han har fostrats i Brynäs. Får Brynäs den kontinuiteten som jag hoppas på tränarsidan så är mycket vunnet för Brynäs som lag och som förening.

Överlag så har Brynäs byggt vidare på Czarneckis försvarshockey med att tillföra offensiv, kreativ frihet och fart. Med det spelarmaterial som Brynäs haft så är det ett framgångsrecept. Att vinna SM-guld under sin första säsong som Elitserietränare bevisar detta.

 

Jan Larsson

Det är svårt att uppskatta Janne Larssons roll i laget. Som utomstående vet jag inte riktigt vilket ansvar han har och vilka områden av coachingen han är aktiv inom. Jag vet att Larsson ofta håller i träningar och att han ansvarar för forwards, så jag får anta att han gjort ett bra jobb. Överlag tror jag att hans enorma rutin och den intelligens han tidigare har visat på isen kan bidra på ett positivt sätt till laget.

 

Pecka Alcén

Pecka Alcén har blivit hyllad av allt och alla. Han har varit målvaktstränare åt målvakter som varit matchvinnande för Brynäs och som i många fall nu är på väg att bli världsmålvakter. Det stämmer visserligen att Alcén även målvaktstränat mindre lyckade målvakter, t.ex. under sin tid i Leksand, men en målvakts framgång är inte endast upp till dennes tränare. De talanger som kommit upp inom Brynäs organisation har av Pecka Alcén formats och slipats till matchvinnande målvakter. För detta förtjänar Pecka en eloge. Nu hoppas jag att han slipper hälsoproblem och kan fortsätta sitt utmärkta arbete i Brynäs. Kanske är det hans humör som behöver tyglas? 😉

 

Michael Sundlöv

I ledarstaben räknar jag också Michael Sundlöv, som är ytterst ansvarig för Brynäs sportsliga prestationer. Sundlöv fick i början av hans sportchefskarriär utstå hård kritik efter diverse misslyckade värvningar, framförallt i samband med lockouten i NHL. Men de senaste säsongerna har Sundlöv gått från klarhet till klarhet i hans värvande av unga lovande spelare och spelare som ska passa in i den befintliga truppen. Sundlöv har satsat på kontinuitet och på att värva rollspelare som breddar Brynäs möjligheter till att bli ett komplett lag. Med säsongens SM-guld kan ingen påstå att han gjort ett dåligt jobb. Guldet är snarare ett kvitto på det långsiktiga arbete som Sundlöv och hela föreningen gjort för att ta Brynäs från botten av serien till den absoluta toppen.

Slutspelsanalys

Brynäs är mästare. Guldet kom hem. Här följer en analys av slutspelets matchserier. Men först: Ni har väll inte missat guldlåten ”Guldet kom hem”?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=FEFR3gT7goQ[/youtube]

Brynäs hade spelat bra hela säsongen och gjort starka insatser i nästan alla omgångar. I slutskedet av Elitserien, precis innan slutspurten, hade man dock en formsvacka. Dippen kostade nästan Brynäs hemmafördelen i kvartsfinalerna. Det var därför med viss oro som jag bevittnade Brynäs ta sig an Frölunda som kvartsfinalmotståndare i SM-slutspelet 2012.

Brynäs – Frölunda

Top-4 lagen får välja sin motståndare, men då Brynäs slutade fyra i tabellen så fick man möta det lag som inte blev valt av något av de tre första lagen. Jag bliv lite förvånad när HV71 valde Färjestad istället för Frölunda, men jag tror att båda lagen är jämnstarka. Dock har Brynäs förlorat mot FBK i kvartsfinalen de senaste åren och kanske hade de haft ett psykologiskt övertag där. Kvartsfinalserien mot Frölunda började i vad media kallade en domarskandal. I den första hemmamatchen tog domaren en avvaktande utvisning på en Frölundaspelare varpå Brynäs gjorde mål. Av någon anledning trodde Kenta Johansson och kvällstidningar att den avvaktande utvisningen var på en Brynäsare, varpå det såklart inte hade kunnat dömas mål. På repriserna ser vi att en Brynäsare, jag tror det var Lavander, slog en Frölundaspelares klubba i spillror. Liknande slag förekommer ofta, och det finns ingen regel som säger att det ”automatiskt” ska vara utvisning när en klubba går av, men jag kan hålla med om att det borde varit en utvisning där. Målet avgjorde matchen och Kenta, som redan innan den första kvartsfinalen lagt fokus på domarna i ett försök att slippa Brynäs fruktade power play, med alla Frölundasupportrar i ryggen lade sedan dess all fokus på domarinsatsen istället för det egna spelet. Man pratade även om att Brynäsare filmade och vevade en sekvens där Jernkrok tog sig för munnen 3-4 sekunder efter att ha fått ett slag i ansikte (som däremot ”automatiskt” ska ge en utvisning). Jag tror att Frölundas gnäll och fokus på domarna, som man inte såg röken av när Dackell fick matchstraff för att ha mottagit slag i huvudet, delvis sänkte dem och att Kentas signal till sitt lag var att han inte trodde på dem. Skulle Kenta trott på sitt lag så hade han inte gnällt på domarinsatsen utan fokuserat på det han kunnat påverka.

Även om Brynäs blev skakat i och med förlust i den 5e matchen, på hemmaplan, så tycker jag att segern var ganska klar. Frölunda lade om sitt spel från att försöka föra spelet till att spela fysiskt, småfult och delvis spelförstörande vilket resulterade i viss framgång. Men det räckte inte till seger i matchserien. Brynäs är ett spelande lag och mot Frölunda lyckades man stundtals spela ut. När Frölunda höll i spelet så hade Brynäs en storspelande Niklas Svedberg i målet. Jag kan medge att jag blev orolig när ”Honken” blev sjuk och inte kunde stå, eftersom ”Honken” är rutinerad och redan har vunnit ett guld till Brynäs, men Svedberg som tidigare varit ojämn klev nu in och höll världsklass. Segern var rättvis, men Frölunda bjöd på ett starkare motstånd än Brynäs semifinalmotståndare…

Brynäs – Färjestad

I semifinalen mötte Brynäs Färjestad, som de senaste åren varit något av en mardrömsmotståndare. Tändvätska fanns i massor. Dels hade Färjestad slagit ut Brynäs i de två senaste kvartsfinalerna, dels hade spelare som Wallin hånat Brynäsare när de gjort det och dels yttrade Czarnecki de berömda orden att han nu ”skulle få känna hur det kändes att stå framför ett lag som kan vinna SM-Guld” när han gick till Färjestad. Visst har Czarnecki stått inför ett lag som kan vinna SM-Guld, men det var säsongen 2010/11.

Eftersom Färjestad är en mardrömsmotståndare så var matchseriens start väldigt viktig. När Brynäs ”hängde med” från början så kändes det som att man låg steget före Färjestad. Min åsikt är att Färjestad var Brynäs ”lättaste” motståndare i säsongens slutspel. Man vann visserligen inte matcherna stort, men det kändes som att Gävle-laget hela tiden hade läget under kontroll. Spelare som Wallin, som tidigare dominerat mot Brynäs, hängde inte med och istället hade Järnkrok, Silfverberg och de andra stor show. Precis som i kvartsfinalen så storspelade Svedberg i målet vilket självklart är en mycket viktig pusselbit för att ta hem SM-Guldet.

Jag har försökt att inte nämna så många spelare vid namn här eftersom jag tycker att guldet var en laginsats. Alla spelare spelade på topp för att laget skulle nå sin målsättning. Men spelare som Silfverberg och Svedberg är svåra att inte nämna på grund av deras stora roller i segern. Ovan nämnda Järnkrok spelade småskadad och presterade inte så som jag vet att han kan prestera, men höll ändå en mycket hög klass. Men som sagt, segern var en lagseger.

I slutändan slog Brynäs ut Färjestad ganska komfortabelt. I intervjuer efter den sista matchen sade Wallin att Brynäs var det bättre laget och förtjänade att gå vidare. Det ger heder åt Wallin och Färjestad som till skillnad från andra inte skyllde på yttre faktorer. En stor vinnare är också en stor förlorare.

Brynäs – Skellefteå

Inför slutspelet så trodde jag att alla lag utom AIK och MoDo kunde nå finalen. Skellefteå hade på dess väg dit slagit just dessa två lag, vilket för mig gjorde att det kändes som att de var otestade. AIK slog visserligen ut Luleå i sin kvartsfinal, men precis som förra året orkade de inte hela vägen och att överprestera i två matchserier är svårt. Dock slutade Skellefteå tvåa i seriespelet och spelade final öven förra året. Det var ovisst inför finalen och man visste inte riktigt vilket motstånd Brynäs skulle stöta på.

I de tre första matcherna så krossade Brynäs Skellefteå. Det var som att Skellefteå inte insett att de mötte ett bra lag och att de spelade en direkt avgörande matchserie om SM-guldet. Skellefteå hade som sagt mött AIK och MoDo som låtit dem spela sitt spel och hålla i puck. Nu mötte de ett annat spelförande lag som mött två starka motståndare i Färjestad och Frölunda. Det var klass-skillnad. Efter match tre tror jag att Skellefteå bytte taktik och anpassade sitt spel efter Brynäs något, för det var ett nytt Skellefteå som kom ut i match fyra. Helst plötsligt spelade SAIK fysiskt och tillknäppt. De gulsvarta låg på Brynäsarna som iglar. Det hade inte fungerat för Frölunda och Färjestad att spela så, men Skellefteå hade en till dimension eftersom de hade ett bättre grundspel att falla tillbaka på när man erövrat puck.

När jag klev in på Läkerol Arena i den sjätte finalmatchen, efter att Skellefteå vunnit två raka och hade hela mediasverige i ryggen för att fullborda en historisk vändning, så insåg jag att den matchen blivit årets viktigaste match. Hade Brynäs förlorat den sjätte matchen på hemmaplan så tror jag att guldet gått förlorat. Brynäs började heller inte speciellt bra och blev tillbakapressade. Lagen fick några lägen var och det blev den individuella skickligheten som avgjorde. Jacob Silfverbergs 1-0 mål ska inte vara mål. En normal spelare kan inte ta det avslutet i det läget. För det första så är läget inte speciellt bra eftersom han sträcker sig för att nå pucken. För det andra är målvakten helt beredd och ska ta ett skott från den vinkeln. Men nu var det inte en normal spelare som tog avslut – det var Jacob Silfverberg. Silfverberg har hyllats överallt efter slutspelet och jag ska därför inte överdriva för mycket, men det är omöjligt att inte se skickligheten som krävs för att göra mål i det läge han fick.

När Ryan Gunderson gjorde 2-0 på ett sånt där smart skott som nästan bara han tar i Elitserien så var matchen avgjord. Gunderson är expert på att vänta och placera in skott när målvakten är skymd och det var precis det han gjorde i den avgörande finalen. Joacim Ericsson, som vuxit upp i Gävle och spelat juniorhockey i Brynäs, hade ingen chans att ta pucken eftersom han inte såg den.

I slutändan så går det inte att ge bort tre matcher såsom Skellefteå gjorde i SM-finalen. Hade man spelat som man gjorde de tre sista matcherna så hade finalserien blivit mycket jämn. Nu fick Brynäs fyra matcher på sig att avgöra, vilket ett så bra lag som Brynäs upplaga säsongen 2011/12 inte misslyckas med. SM-Guldet kom hem dit det hör hemma och år av uppbyggnad och juniorsatsning betalade av sig.

Det har visat sig, historiskt, att det lönar sig att satsa på den egna juniorverksamheten. Ihopvärvade lag vinner sällan SM-Guld. Det kanske tar några år innan det kommer en ny Silfverberg, Järnkrok eller Bäckström, men så länge man satsar på sina juniorer så kommer det att hända. Inom några år så kommer Lindholm och Molin vara framträdande Elitseriespelare innan de slussas vidare till NHL. Samtidigt som de kommer upp så har Brynäs, på grund av de relativt låga löner som de unga spelarna har, värva spetskompetens för att komplettera lagbygget.

Det är snudd på overkligt att Brynäs vann SM-Guld på föreningens 100-årsjubileum. Man lyckades på grund av smart investerande och en förening som numera är byggd från grunden. Just av den anledningen så kommer Brynäs att ha förutsättningarna för att vara ett topplag i flera år framöver.

Sist men inte minst vill jag framhäva spelare som inte får guldhjälmen eller finns på kvällstidningarnas mittuppslag. Spelare som Granström, Widing, Ollas, Andersén, Johansson och Sundqvist som alltid ger 100% och spelar uppoffrande för laget. Även en spelare som Lars Jonsson förtjänar beröm. Jonsson är en tilltänkt stjärna som av olika anledningar haft en väldigt misslyckad säsong. Trots det sitter han inte och surar utan var väldigt aktiv i att motivera och peppa sina lagspelare under hela slutspelet. Detsamma gäller spelare som Honken och Jonathan Carlsson. Det är ett tecken på att den gångna säsongens Brynär är ett sammansvetsat lag och inte ett gäng individualister, och bara det är värt en eloge. Där har Tommy Jonsson och Micke Sundlöv lyckats i sitt lagbygge.

Jag kommer senare att ha en genomgång av hela Brynäs trupp med en kort analys av spelarens säsong. Glöm inte att prenumerera på Brynäsbloggen via e-post här till höger så att du inte missar när ett nytt inlägg skrivs.  Har du Facebook så kan du gilla Brynäsbloggen (även det här uppe till höger) och på så sätt se i din tidslinje när ett nytt inlägg skrivs.

Eftersom jag inte varit så aktiv i bloggandet under säsongen så kommer jag nästa år att ha en eller flera medbloggare. Om du är intresserad kan du kontakta mig i det kontaktformulär som inom kort kommer att finnas på bloggen. Se även till att följa mig på twitter där jag hela säsongen twittrat om Brynäs och hockey i allmänhet. Länk finns till höger om detta inlägg.

Brynäs en stolpträff från guldet

Då har Brynäs förlorat sin första finalmatch i SM-slutslepet 2012. Media jublar och skriver om SAIKs vändning. Jag skulle snarare säga att om någon, inför finalserien, skulle sagt åt mig att Brynäs skulle vinna fyra raka matcher så hade jag skrattat åt deras okunniga påstående. Visst, jag trodde också att Brynäs skulle vinna igår, men en förlust är inte hela världen när den såg ut så som den gjorde i går.

Brynäs var närmare segern och hade bland annat en straff i stolpen och ett jätteläge i förlängningen. Istället hade SAIK denna gång marginalerna på sin sida och fick ett felaktigt domslut med sig (vem ska nu gråta ut i media?) och lite otur med studsen vid sista målet. SAIK gjorde en bra match och har haft oflyt, och jag unnar dem en seger.

SAIK har övergett sitt eget spel för att anpassa sitt spel för sin motståndare. Precis som Frölunda och Färjestad försöker man spela hårt, småfult och med mycket kampmoment – annars kallat grishockey. Det fungerade inte för Frölunda eller Färjestad, och jag tror inte att det kommer att fungera för Skellefteå heller. Brynäs har gång på gång visat att man klarar av att möta den typen av spel. Inte heller gnället på domarna, som varit en taktisk ingrediens från alla slutspelsmotståndare, kommer att fungera. I och för sig får det effekt på så sätt att motståndarna ofta blir förfördelade och Brynäs filmningar (som borde upphöra) uppmärksammas medan motståndarnas dito inte gör det, men Brynäs har så pass bra BP att man klarar det ändå. Som Brynäsare är jag istället stolt över att Tommy Jonsson inte gråter ut i media a la Forsberg.

För Brynäs gäller det att inte falla in i grishockeyn allt för mycket. Som spelförande lag, och det skickligare laget, bör man fokusera på att spela hockey. Självklart måste man stå upp, men man bör söka den tekniska och fartfyllda hockey som man är bra på när man har pucken istället för att försöka ”ge igen” eller söka upp situationer där man kan spela fysiskt.

Jag hoppas att Brynäs vinner SM-Guld på tisdag. Förlorar man även där så blir det nervöst och då kommer jag antagligen att misströsta. Men faktum är att Brynäs är bättre än Skellefteå och det borde räcka till vinst. Trots allt var man en stolpträff från guldet redan igår.

———————————————————————————–

Kommunen har satt upp en skylt där man gratulerar Brynäs till SM-Guldet. Jag antar att den sattes upp i förberedande syfte och blev övertäckt ASAP, men att media vinkar det till att man redan tagit ut segern i förskott. Hur som helst så var det klantigt gjort av kommunen – man ska ALDRIG ta ut någonting i förskott. Skulle Brynäs förlora den här finalserien så kommer kommunen, med all rätt, att få svidande kritik.

———————————————————————————–

Granström är oerhört nyttig i slutspelet och har så varit de senaste åren. Jag hoppas att han stannar i Brynäs.

Semifinalyra i Gävle

Nu var det ett tag sedan jag skrev, trots löften om att uppdatera bloggen mer ofta. Tyvärr har jag inte så mycket tid att skriva med ett fullspäckat schema. Nu blir jag lite utav en medgångssupporter när jag passar på att blogga när Brynäs leder matchserien i sin semifinal mot Färjestad med 3-1. Min teori är dock att folk inte bryr sig om bloggen uppdateras ofta. Det här inlägget är antagligen ett i mängden artiklar som du kommer att läsa idag.

Brynäs leder som sagt med 3-1 i matcher mot Färjestad, och har imponerat stort. Jag tror att många Brynässupportrar med mig funderar på finalmotståndare och börjat snegla på spelschemat för att kunna planera annat kring hur SM-finalerna kommer att spelas. Dock kan det bli oerhört kostsamt att ta ut någonting i förskott. Brynäs möter ett Färjestad som inte riktigt presterat i semifinalerna, och som kan ha en växel till att lägga i.

Färjestad har inte imponerat den här säsongen. Man började dåligt under Czarnecki och röck sedan upp sig för att till sist sluta sexa, precis den placering som man låg på när Czarnecki fick sparken. I slutspelet har FBK mött HV71 i en kamp mellan 2000-talets giganter, och lyckades där både bli uträknade och sedan till slut ta sig vidare till semifinal. Innan slutspelet så sa jag att vinnaren i den matchserien blir favoriter till SM-Guldet och jag tycker nog att FBK var favoriter inför semifinalserien mot Brynäs, men med tanke på hur det sett ut så hade jag helt fel. Brynäs har varit det bättre laget i alla matcher och har spelat riktigt diciplinerat. När Färjestad har tryckt på så har man ”hållit dem på utsidan” och det har inte uppstått så väldigt många farliga lägen. Däremot har man visat tålamot och inte spelat desperat när de sekvenserna har kommit. När man vunnit pucken så har man kontrat eller behållt pucken inom laget i egen zon. Som hockeyälskare så är det riktigt roligt att se.

Även anfallsmässigt är Brynäs det bättre laget. Man har bättre fart, bättre teknik och mer finess än Färjestad. Mot Frölunda blev jag brydd eftersom firma Järnkrok-Silfverberg var de enda som kontinueligt producerade. Mot ett lag som lyckas stoppa den kedjan, med Wännström på ena kanten, så skulle Brynäs inte ha en chans. Det är därför glädjande att övriga kedjor kommit igång och att spelare som Ollas, Hansen (som jag ofta kritiserat här på bloggen) och även till viss del Widing/Nordquist kommit igång någorlunda. Jag tror dock att det kommer att krävas mer i en eventuell final.

I Honkens frånvaro har Svedberg storspelat. Men vem är egentligen förvånad över det? Brynäs har två förestemålvakter.

Som jag nämnde så är Brynäs ett spelande lag. Det märks att man har flera spelskickliga backar. Ekholm, Gunderson och Bhertilsson har imponerat hela säsongen och det är väldigt roligt att Lars Jonsson kommit upp i normal standard – det är viktigt. Det är även värt att notera att backar som Andersén och Sundqvist är otroligt viktiga för det fysiska och rejäla spelet. Även Löf har imponerat och visar att han kan hålla lite puck (tidigare har det ofta blivit rensning på rensning) och kan spela ett stabilt försvarsarbete. Jag ser fram emot att följa hans karriär!

När Brynäs hade 3-1 mot Frölunda så såg jag fram emot att se laget ta sig vidare i Läkerol Arena. Då tog det tvärstopp och Frölunda var mycket bättre än Brynäs. Jag hoppas att det var en lärdom för detta lag, och att man inte gör samma misstag igen. En matchserie är inte slut förän ett lag har vunnit 4 matcher och förlorar man tisdagens match kan det leda till en bortaförlust och ett skiftande favoritskap i matchserien.

—————————————————————————————–

Jag twittrar. Se länken här intill. Jag brukar återtwittra bra inlägg från andra twittrare och egna tankar i små budskap.

 —————————————————————————————–

Honken har haft bihåleinflammation men är nu tillbaks i träning. Det är bra, men jag tycker att Svedberg ska få fortsätta tills han (eventuellt) gör en mindre bra match.

—————————————————————————————–

Slutsålt i Läkerol Arena idag. Det kommer att bli ett j-vla drag!

—————————————————————————————–

Färjestads målvaktstränare har ägnat stor tid till att klippa ihop sekvenser där han tycker att Brynäs skulle åkt på utvisning. Precis som Kenta försöker FBK på så sätt att påverka domarna för att vinna fördelar på isen. Deet skulle vara intressant att se en klippsamling på alla regelbrott som Färjestad gör, men så långa videor tror jag inte Youtube tillåter. Hur som helst känns det hela ganska patetiskt, speciellt med tanke på att Färjestad spelar uppenbart mer fult än Brynäs.

—————————————————————————————–

AIK imponerar, men jag tror att det tar slut mot SAIK ändå. AIK överpresterar, precis som förra året, och får nog svårt att hålla samma nivå en längre tid. Jag tycker att SAIK spelar en roligare ishockey och hoppas att de två spelande lagen – Brynäs och Skellefteå AIK – möts i final. Då kan det bli hockeypropaganda!

—————————————————————————————–

Brynäs blir ofta anklagade för att filma. Det har blivit lite av en följetång eftersom minsta filmning vevas gång på gång i TV. Jag tycker att filmning är fel och fjantigt, men jag ser det över hela banan från fler lag än Brynäs. Jag tycker att man ska stänga av spelare i efterhand vid upprepade filmningar, och det tycker jag även att man bör göra inom fotbollen. Filmningar hör inte hemma i sport.

—————————————————————————————–

Kul att Rohdin fick göra mål. Han har haft ett antal chanser.Kul också att Molin fick göra en assist. Mer istid till Molin!

—————————————————————————————–

Djurgården spelar i Allsvenskan säsongen 2012-13. Det är ett klassiskt lag och jag förstår att många journalister gråter ut, men jag har svårt att se skillnaden mot att t.ex. Leksand åkte ut. Djurgården är nog tillbaka om ett par år.

—————————————————————————————–

Brynäs fyller 100 år i år. Vilket bättre sätt att fira det på än att ta SM-Guld? Det vore nästan lite magiskt…

SM-final och Kvalserie

Nu har jag varit inaktiv ett bra tag här på bloggen. När Brynäs åker ur så är det inte lika roligt att skriva. Men jag har lovat mig själv att ta mig i kragen och följa silly season noga. Det kan behövas med tanke på att Gävle-tidningarna bara skriver om rykten/spelare efter att de bekräftats av Brynäs (känga utdelad).

Just nu sitter jag och tittar på SM-finalen mellan Färjestad och Skellefteå. Det är ingen hemlighet att jag hoppas att Skellefteå vinner. Anledningarna till det är flera: Färjestad spelar fulast i Elitserien. Färjestad gnäller mest i Elitserien. Rickard Wallin, som egentligen är en bra spelare, ägnar större delen av tiden till att spela fult, gnälla, filma och håna motståndare. Samtidigt vore det kul om SAIK vann SM-guldet med tanke på att det var 33 år sedan det senast hände. Skellefteå är en anrik klubb som gjort en seriös ungdomssatsning och visar att man kan nå långt även om man inte är ett av dom 4 självutnämnda ”storklubbarna”.

Tyvärr ser det ut som att Skellefteå förlorar den första matchen. I skrivande stund är ställningen 3-1 och även om en vändning är möjligt så ser det inte ut som att det ska gå vägen. Men vi får väll se…

Lägg förresten märke till att Brynäs är det enda laget som hittills slagit Färjestad i årets slutspel.

Även kvalerien är hyperintressant. Faktiskt skulle jag vilja säga att den är mer intressant än SM-finalerna. Växjö är klara för Elitserien. Det är kul. Växjö har satsat långsiktigt och byggt sitt lag klokt. Inför nästa säsong har man planerat ett arenabygge och Elitserieplatsen kommer därför väldigt lägligt. Vi får se vad de kan hitta på i Elitserien.

All ära åt Växjö, men en stor anledning till att man säkrat Elitserieplatsen med 2 matcher kvar att spela är att Elitserielagen floppat ordentligt. Södertälje och MoDo har inte varit Elitseriemässiga och det lag som åker ur får faktiskt skylla sig självt. När Elitserielag kommer till kvalserien så bör de dominera och vid poängförlust ha otur eller dålig utdelning. MoDo och Södertälje visar inte den pondus som jag hade förväntat mig och liggter därför dåligt till. Nu ser jag fram emot en avgörande match mellan de två forna Elitserielagen. Jag tror och hoppas att MoDo klarar sig kvar. MoDo är ett Elitserielag även om de inte spelar som ett. Laget är anrikt och hör helt enkelt hemma i Elitserien. Tyvärr, för deras del, så är det inget som Södertälje kommer att ta hänsyn till på fredag. Södertälje har å andra sidan pendlat upp och ner mellan serierna och kommer med stor sannolikhet att återfinnas i kvalserien även nästa år, oavsett om man spelat Elitserie eller Allsvenska.

Inom kort så kommer jag att sammanfatta Brynäs slutspel och seriespel i två olika inlägg. Jag kommer och att göra ett inlägg där varje spelare analyseras och betygssätts samt skriva om silly season.

Inför kvartsfinal 3: Brynäs – Färjestad

Inför kvartsfinalserien mot Färjestad så var jag en av dom som såg Brynäs chanser som mikroskopiska. Färjestad har ett bättre lag än Brynäs på papperet och situationen har inte precis förbättrats under kvartsfinalseriens gång. Brynäs förlorade Svedberg, Dackell och Nordquist redan innan slutspelet och har sedan dess även fått Lauritzen skadad. Senast var det Järnkrok som åkte på en boarding och blir borta ett antal dagar.

Efter tre matcher så måste jag medge att jag ser en viss ljusning. Brynäs har tagit de två senaste matcherna till sudden death och har där vunnit en av dem. Vinner Brynäs ikväll, och utjämnar kvartsfinalserien till 2-2, så är det öppet. Visserligen har FBK fortfarande det bättre laget på papperet, men det finns faktorer som talar för Brynäs.

Färjestads fula spel passar sig i slutspelet. Så fort kvartsfinalerna börjar så förändras bedömningsnivån. Jag håller med om att man ska tillåta mer och då framförallt tufft och fysiskt spel, och det gynnar såklart ett lag som redan i grundserien spelat allmänt grisigt.

Granström sågade vissa FBK spelare senast. Han menade att flera av dem faller likt italienska fotbollsspelare. Jag är benägen att hålla med och tycker att Hockeyligan inför nästa säsong ska införa avstängningar i efterhand för liknande tilltag. Spelare som Wallin, som pratar som om de vore väldigt tuffa spelare, beter sig som fjantiga spagettilirare och skämmer bara ut sig när de flyger som vantar vid minsta beröring. Det är pinsamt att se.

Över huvud taget så har Brynäs haft domarna emot sig i kvartsfinalserien. Det är dock väldigt väntat då topplagen nästan alltid har den fördelen i slutspel. Brynäs har varit i liknande situationer när man i slutet av 90-talet mötte lägre rankade lag. Att sätta press på domarna genom offentliga uttalanden är då helt rätt väg att gå. Det sätter press på domarna inför kvällens match.

Offentliga uttalanden där domare och annat runtomkring kritiseras är även bra för sammanhållningen. Om laget känner att de har ”alla” emot sig så får de en ”vi-mot-världen” känsla som stärker gruppen och ger ett mer jävlar-anamma tänk. Wikegård gjorde samma sak som tränare i Djurgården, med relativt lyckat resultat.

Ett annat faktum som talar för Brynäs är det faktum att de är nederlagstippade. Ingen förväntar sig att Brynäs ska gå vidare och det är bättre än att ha förväntningar om SM-guld hängande över sig som t.ex. Färjestad antagligen har hemma i Karlstad.

I övrigt är det inte mycket som talar för Brynäs. Man har ett svagare lag på papperet och har förlorat stora delar av sina två första PP-uppställningar pga skador. Man saknar också vinnarkulturen, och har en tränare som sagt att han vill lämna Brynäs för att ha chansen att vinna någonting.

Kvällens match mot Färjestad blir en nyckelmatch. Förlust ikväll och Brynäs blir helt uträknade. Vinst och matchserien är öppen. Det är därför med blandade käönslor som jag åker upp till Läkerol Arena idag. På vägen hem kommer det antingen att vara väldigt uppåt eller väldigt nedåt. Men den överhängande känslan är att det är roligt med slutspel, och framförallt ett slutspel där Brynäs har en (om än liten) chans att gå vidare. När hände det senast?

Jag twittrar som vanligt från matchen. De senaste inläggen syns här brevid, och man kan även följa mig direkt på twitter genom twitter.com/brynasbloggen.

Efter Kvartsfinal 4: Djurgården – Brynäs

Inför kvartsfinal nr 4 hade jag i stort sett gett upp. 0-4 på hemmaplan var förnedrande och visade att Brynäs inte hade någon chans i den här matchserien. Man vek ner sig.

I den fjärde kvartsfinalen vek Brynäs dock inte ner sig. Man spelade på samma sätt som man gjort med framgång ett antal gånger tidigare under säsongen – med hög forchecking och snabbt spel. Att Brynäs inte spelar så oftare är synd och beror antagligen på att långsamma spelare som Dackell, Hansen osv. inte klarar av det. Kanske kan man värva ett par snabba spelare och spela med högre forchecking nästa säsong? Men nu åter till matchen…

Czarnecki matchade en kedja bestående av Granström – Hansen – Molin mot Djurgårdens förstakedja. Med tanke på att nämnd kedja inte gjorde något mål så måste man säga att draget var lyckat. Synd är att det tog tre matcher att förstå att en speciell kedja måste matchas mot den kedjan.

Eftersom den kedjan var nykomponerad så gick Lauritzen in med Kahnberg och Nordquist istället för Molin. Dock skadades Lauritzen ganska tidigt i matchen efter en ful crosschecking/slag i ansiktet från Ragnarsson som hånskrattade när han fick två minuter. Efter att ha sett reprisen så ska han nog vara glad att han inte fick fem minuter istället. Då Lauritzen utgick med näsblod och hjärnskakning så gick Sandin in på hans plats.

Brynäs gjorde en ganska bra match och var det bättre laget rent spelmässigt. Tyvärr lyckas man inte göra mål och det är det som avgör matchen. Ett gjort mål räcker inte för att vinna en match och med en förstakedja som är helt under isen så var det Kahnberg-Nordquist-Sandin och juniorkedjan som skapade chanserna. Jag måste säga att Sandin gjorde en bra insats när han kom in, och det var han som spelade fram Hietanen på Brynäs enda mål.

Markström var skadad och istället klev Eddie Läck in i målet. Läck gjorde en stabil match och visade återigen att vi Brynäsare inte behöver vara oroliga när Markström sticker till NHL. Tydligen ska Markström dock spela i kvartsfinal nummer fem.

Förlust blev det alltså, och det berodde främst på ineffektivitet. Brynäs har bara en spelare som går på mål, och det är Granström. Dixon försöker, men är helt ur form. Mycket synd för Brynäs som nu kommer att åka ut.

Efter matchen snackade jag med min bror om nästkommande säsong. Vi snackade om att Brynäs inte har en offensiv taktik och att den taktik med hög forechecking som Brynäs körde i dagens match kanske vore någonting för framtiden. Jag hoppas att det är någonting som man överväger. Det är inte roligt att som seriekortsinnehavare gå på match efter match där Brynäs spelar som ett bortalag.

På fredag spelas match nummer fem, och Djurgården kan avgöra matchserien. Med tanke på dagens match så är det inte helt omöjligt att Brynäs tar en vinst, och om så blir fallet så hoppas jag såklart på att man även vinner söndagens hemmamatch. Dock ser jag det som ytterst tveksamt att Brynäs vinner tre raka matcher. Främst beroende på att förstakejdan är helt borta.

Inför fredagens match hoppas jag på samma uppställning. Dock hoppas jag att Somervuori, som är den enda i förstakedjan som försökt skapa någonting i offensiv väg, går in med Kahnberg och Nordquist. I så fall har Brynäs en förstakedja som kan skapa chanser och göra mål – och det behövs!

Huvudsaken, som jag ser det, är att Brynäs inte viker ner sig. I det gamla introt och i TV-reklam hör man Brynäsare säga att de inte ska vika ner sig, men i den senaste hemmamatchen gjorde man just detta. Därför är det viktigt att falla med flaggan i topp. Man kan antingen åka ut som förlorare eller åka ur som ett lag som gav allt.

Som ni märker har jag inga förhoppningar om semifinal. Vinst på fredag och jag kanske ångrar mig…