Efter Kvartsfinal 1: Brynäs – Djurgården

Igår spelades den första kvartsfinalen mellan Brynäs och Djurgården. Som Brynäsare hade jag stora förhoppningar eftersom jag anser att Brynäs gjort en bra säsong och kan slå alla lag i serien.

Djurgården inledde matchen bäst och skapade tryck i Brynäs zon. 0-1 kom ganska omgående efter ganska slappt försvarsspel i slottet där en Djurgårdare fick slå in en retur relativt ostörd.

Den andra halvan av den första perioden ägdes av Brynäs. Detta berodde till stor del på att Djurgården spelade ryggsäckshockey och därmed åkte på utvisningar. Att Djurgården spelade ryggsäckshockey var förvånande, inte minst med tanke på Roos utspel om att det vore dåligt för hockeyn om Brynäs, ”med sin ryggsäckshockey”, skulle gå vidare. Kanske är det så att Roos endast sett Djurgården på hemmaplan i år då Hovet ligger alldeles intill Aftonbladets byggnad. Jag kan upplysa Roos om att de flesta lagen spelar olika på hemma och bortaplan och en stör del av Elitserielagen spelar ryggsäckshockey och hockey som går ut på att interfera på bortaplan. Så också Djurgården.

Brynäs för kvällen bästa kedja, juniorkedjan med Rödin, Järnkrok och Silfverberg, visade framfötterna och gjorde 1-1. Det var Rödin som skar in i zon och istället för att som de flesta andra gjort, nämligen vika ner i hörnet och gröta, så gick han på mål och sköt distinkt i bortre krysset.

Också 2-1 kom från en juniors klubba – Calle Järnkroks. I PP sköt han ett slagskott från blå som letade sig in i Djurgårdsmålet. 2-1 till Brynäs var inte helt orättvist efter den första perioden.

I den andra perioden blev det ridå. Djurgården spelade bra samtidigt som Brynäs spelade sin sämsta hockey under säsongen. I situationer där man hade full kontroll på pucken och motståndarna bytte spelare så lyckades man drälla och låta de nya motspelarna etablera forchecking. Brynäs spel var en orgie i felpass, drällning med pucken och missförstånd. Det var Markström som höll Brynäs kvar i matchen och man ska vara glad över att det bara stod 2-3 inför den sista perioden. En viss del i den dåliga perioden har med att göra att Brynäs fick sina kompensationsutvisningar i den andra perioden. DIF åkte på 3 utvisningar i den första, vilket som bekant nästan alltid betyder 3 utvisningar åt andra hållet i nästkommande period. Den svenska domarkåren är pajasar, men Brynäs kan inte skylla på dem när det gäller det risiga spelet i den här matchen.

I den sista perioden röck Brynäs upp sig något. Ove Molin lyckades peta in 3-3 vilket inte var rättvist, men dock så skönt för hemmasupportrarna. 3-3 var helt orättvist i det läget, men det bryr man sig inte om när man känner segervittring.

Det avgörande målet kom i en 2 mot 2 kontring. Djurgården tog pucken i egen zon och kom mot två Brynäsbackar. Otroligt nog lyckades båda backarna bli bortspelade av ett pass, och en fri Djurgårdare fick lägga in pucken i öppet mål. Sundström får ta på sig målet. I stället för att ta sin gubbe så åkte han mot puckförande spelaren som redan hade uppvaktning av den andra Brynäsbacken. Där syntes det tyvärr att Sundström inte är en back och att Brynäs har stora problem på backpositionen.

Efter Djurgårdens ledningsmål så började ryggsäckshockeyn igen och ett ovanligt uddlöst Brynäs var aldrig nära.

Inför matchen skrev jag om hur viktigt det var att vinna den första hemmamatchen. Nu tror jag tyvärr att uppförsbacken blir för lång för Brynäs som jag tror åker ut i den här kvartsfinalserien. Extra tugnt blir det på grund av det sätt som Brynäs förlorade. Man spelade rent ut sagt dåligt, och även om vissa Djurgårdsjournalister tror att det var en coachseger så tror jag hellre att det var Brynäs oförmåga och slarv som gjorde att Djurgården ganska enkelt fick den första kvartsfinalen.

Vinner Brynäs på lördag på Hovet så är det match igen, men det blir oerhört svårt. Förhoppningsvis lyckas man med det tighta defensiva spelet som man brukar ha på bortaplan, och då får även Roos m.fl grina i diverse krönikor och blogginlägg.

Som sagt, en riktigt tung förlust. Om beröm ska delas ut så ska det delas ut till juniorkedjan, som var den enda kedja som klev fram på riktigt. Även kedjan med Kahnberg i spetsen får godkänt. Förstakedjan var tydligt blek och Dackell hängde inte med. Inte heller Hansen hängde med i Djurgårdens tempo. Tråkigt att se.