Brynäs har svårt för SAIK och Växjö

Brynäs har idag förlorat andra matchen på två dagar mot Skellefteå. Totalt har man förlorat 14 raka matcher mot just Skellefteå.

I Brynäs försvar så vann man 2012 då det var som viktigast, i SM-finalspelet. Då tog vi guldet och Berth, som efter matchen i Gavlerinken stod som en alfahane och visade upp sig för filmkamerorna vid sargkanten, bröstade inte upp sig fullt så mycket. Oavsett detta så är faktum att Brynäs har mycket svårt för Skellefteå denna säsong, och så även för Växjö.

Så vad är det som gör att Brynäs har svårt för just dessa två lag? Visserligen är de topplag, men det är också Frölunda som tills idag toppat tabellen. Färjestad är ett annat lag som jag ser som topplag. Mot Frölunda och Färjestad har Brynäs spelat jämt och tagit trepoängare, men i dubbelmöten med Växjö och Färjestad har man tagit noll poäng,

Jag kan inte riktigt peka på vad dessa två lag gör bra mot Brynäs. De lyckas på något sätt ta udden ur Brynäs anfall samtidigt som man etablerar tryck i långa perioder i Brynäs zon. Skulle jag vara tvungen att ge en övergripande anledning till Brynäs svårigheter för dessa lag så skulle det främst vara försvarsspelet och spelet med puck i egen zon. Få lag har tagit udden av Brynäs som dessa två lag, och förutom ett bra försvarsspel handlar detta också om uppspelsfasen. I Brynäs, eller kanske snarare ”Bulans” hockeyfilosofi ingår aggressiv forechecking som i bästa fall leder till vunnen puck i anfallszon och farliga lägen. För oss supportrar innebär det ett roligt, intensivt, anfallsspel och ett försvarsspel som börjar högt upp i offensiv zon. Svagheten med detta är om motståndarlaget lyckas spela över Brynäs högt forecheckande forwards som då har lång väg hem. Kanske är det detta som Färjestad och Växjö gör bra. Kanske är de helt enkelt två bra lag. Kanske är det snarare så att Brynäs ar lätt för Frölunda och att vi kan förvänta oss svårigheter mot övriga topplag. Förmodligen så handlar det dock om min ursprungliga teori om att Skellefteå och Växjö läst Brynäs offensiva försvarsspel och hittat ett vapen mot detta.

En annan lite oroande faktor är att Brynäs spelat back-to-back möten mot båda dessa lag där man spelat relativt jämt i första mötet för att sedan förlora klart i den efterföljande matchen. Vad beror detta på? Är det en fråga om motivation, eller klarar inte Brynäs att spela sitt fysiskt krävande spel mot ett motstånd med högt tempo i två raka matcher? Detta skulle i så fall inte båda gott inför ett slutspel där man kommer stå inför just den situationen.

Inför varje match görs en videoanalys av motståndet och ibland anpassar man coachning eller spelsätt till hur motståndet ser ut. För att Bryn’s ska kunna slå Skellefteå eller Växjö i en matchserie, dvs i ett slutspel, så behöver man anpassa sitt spelsätt. Inte för att jag är motståndare till Bulans spelfilosofi, tvärtom, utan för att den tydligen inte fungerar mot just dessa två lag.

På torsdag väntar Djurgården borta och sedan möter man Rögle hemma innan juluppehåll fram till annandagen. Förhoppningsvis kniper Brynäs nya fina poäng, och förmodligen går man till halvtid med en betryggande topp-4 position. Det är roligt att kunna konstatera detta, och blicka uppåt i tabellen snarare än neråt, med tanke på hur det sett ut tidigare säsonger. Trots två raka förluster så är vintern ovanligt bra för oss Brynässupportrar.

Brynäs ett svårslaget lag 2015/16

Sex omgångar har spelats av SHL och Brynäs har hittills bara förlorat en match efter full tid – en förlust som tillkom borta mot Färjestad efter en jämn match som lika gärna kunnat sluta med ett kryss eller en seger. De två senaste matcherna, mot Linköping och Rögle borta, har båda slutat oavgjort med förlust och vinst efter straffar respektive förlängning. Med andra ord har Bulan och Sjöddas mantra om att Brynäs ska vara ett svårslaget lag som kan vinna mot alla lag i serien realiserats. Brynäs är inte längre ett lag som förlorar med 3-4 måls marginal på bortaplan mot de lag som anses vara topplag. Brynäs är istället ett topplag och ett svårt motstånd för alla lag på alla arenor. Självklart bör vi se med tillförsikt på framtiden, men som Brynäsare kan man inte låta bli att mysa!

Alla lagdelar ser starkare ut än förra året, med början på den ack så viktiga målvaktssidan. Starkbaum ser, precis som förra året, stabil ut. Den stora skillnaden är att han i år har konkurrens om målvaktsspaden av Sandström som klivit in och på allvar visat att han vill ta en plats i SHL. Det var detta scenario, med en stabil förstemålvakt och en konkurrerande ung målvakt på väg att slå igenom, som Brynäs sökte förra året. Den gången slogs planerna i spillror på grund av skador och sjukdomar och Honken kom in istället. I år ser Sandström oförskämt orädd och lugn ut. Här har Brynäs fått en konkurrenssituation som förhoppningsvis kan få båda målvakter att utvecklas och kliva fram. Liknande situationer har vi sett när Svedberg, Markström (nåja), Läck och Honken har kommit fram.

Backsidan ser även den starkare ut i år. Salmela har klivit in som den gigant han ska vara och Bertilsson är för ovanlighetens skull inte långtidsskadad. Samtidigt har Zanetti och Pudas klivit in i laget och visat framfötterna mer än vad i alla fall jag förväntat mig. Uppenbarligen gillar Bengtzén vad han sett och Zanetti skrev här om dagen på för ytterligare två säsonger i Brynäs. Om det var ett förhastat beslut eller inte återstår att se, men i bästa fall har sportchefens snabba agerande besparat Brynäs en budgivning i slutet av säsongen.

Den enda försvarare som inte riktigt visat den klass man hoppats på är Porseland. Även där ser det ut att gå framåt, men jag och många med mig hade hoppats på att Porseland skulle bli en toppback i Brynäs. Om så är fallet eller inte får tiden utvisa. Sex matcher är trots allt endast drygt en tiondel av serien.

Inte nog med att målvakts och försvarssidan förstärkts. Även forwardssidan ser starkare ut. Stor oro infann sig i Brynäs supporterläger när Sweatt försvann från laget, men oron verkar obefogad när man ser hur Rödin klivit fram som lagets naturlige storstjärna och spelare som Johnson, Vrana och Scott innebär att Brynäs har minst två toppkedjor och en helt annan bredd än förra säsongen. Tråkigt nog blev Vrana skadad, men han kommer tillbaks i god tid till ett slutspel som jag mer och mer ser fram emot.

Det är dock inte de namnkunniga nyförvärven jag vill lyfta här. Det största lyftet har kedjan med tvillingarna Westerholm och Mannberg stått för. Denna kedja har, precis som många hoppades inför säsongen, tagit ännu ett steg och är nu en toppkedja i laget. Kedjan producerar och står för ständiga hot i offensiv zon. En annan sak som jag gillar med denna unga kedja är att de står upp och orsakar oreda hos motståndarna både före och efter avblåsning. Sånt behöver alla lag, även om Brynäs inte ska göra det till en paradgren.

Vid Brynäs tre senaste SM-guld har man haft lag som bestått av en mix av unga och rutinerade spelare. Vid sidan av köpelag som Växjö och nu Luleå så är detta en mix som behövs för att nå hela vägen. Liks Skellefteå så har Brynäs de senaste guldtillfällena haft en stabil bas med några etablerade spelare (Rödin, Vrana, Johnson, Scott, Salmela, Ollas osv) vilket också de flesta andra lag har, men kompletterat med en handfull unga spelare på väg upp (Westerholmarna, Pudas, Brodecki osv) i karriären som kliver fram och gör laget komplett. Endast då kan ett lag med ungefär samma spelarbudget som alla andra höja sig en nivå och spela långt in på våren.

Jag måste tillägna Rödin ett stycke. Han har verkligen tagit nästa steg och klivit fram. Ledarstaben verkar ha vetat vad de gjorde när de gjorde honom till kapten. Vi får njuta denna säsong, för sedan lär han återfinnas i NHL.

Samtidigt som de olika lagdelarna producerat så vill jag också slå ett slag för Bulans sätt att spela hockey. Den aggressiva och höga forecheckingen stressar de flesta motståndarlagens försvar till misstag och resulterar i en roligare hockey för publiken att titta på, samtidigt som det verkar vara ett fungerande recept. En viss reservering vill jag ge för spelet mot ett fysiskt lag som Rögle. När Rögle spelade ”ryggsäckshockey” så verkade Brynäs höga tempo och aggressivitet avtal vilket gynnade Ängelholms-laget. Där behöver Brynäs ha ett motdrag. Å andra sidan spelar väll inte ryggsäckslag slutspel, eller? Dessutom kan inget lag bibehålla en hög kvalitet i spelet under varje byte, i varje match, hela säsongen. Det viktigaste är att inte hamna på kvalserieplats, placera sig väl inför slutspelet och att toppa formen när slutspelet drar igång.

Nu ska vi inte redan börja hoppas på SM-guld – det är alldeles för tidigt för det. Men vi kan börja hoppas på en rolig serie och ett slutspel där man inte ”vet” att semifinal är en omöjlighet. Det är alltid kul att vara Brynäsare, men det kan bli extra kul den här säsongen!

————————————————————————————————————-

En fördel med att vara talangfabrik är att några talanger blir lite för bra för SHL men inte tar en plats i NHL. Några av dessa spelare tröttnar på AHL och vill hem. Även om jag önskar alla Brynäsare i Nordamerika all lycka, så hoppas jag lite på någon återvändare. Vad sägs om en Jernkrok, Larsson eller Andersén som nyförvärv? Det skulle inte sitta helt fel…

Lovande start för Brynäs

SHL har äntligen satt igång och ett inför säsongen nederlagstippat Brynäs har för mig växt och ser starkare ut än på flera år (2011-2012 naturligtvis undantaget). Precis innan säsongen startade värvades backen Anssi Salmela som innan seriestarten röstades fram som seriens bästa back i SHL:s spelarenkät. En stark värvning som stärker upp Brynäs backsida.

Det är inte endast Salmela som gör att jag tycker Brynäs ser starkare ut än på länge. Bengtzén har lagt pengarna på spets-spelare som kompletteras med unga spelare och några grovjobbare. Detta, tror jag, är ett vinnande recept. Värvandet av Vrana och Johnson som ersättare för Nordquist och Sweatt gör att Brynäs nu har minst två offensivt starka kedjor. Tre om Westerholmarna tar ytterligare ett kliv. På backsidan har en revolution genomförts där Pudas och Zanetti sett bra ut hittills och där Salmela och Porseland är starka nyförvärv.

Brynäs inledde hemma mot Malmö i en match där man med sitt aggressiva försvarsspel i offensiv zon tvingade fram misstag hos motståndarna. Misstag som man flera gånger tog tillvara på. Malmö må vara nykomlingar och svåra att bedöma efter två matcher, men oavsett hur deras säsong slutar så kan vi konstatera att Brynäs var numret större i premiärmatchen. Forecheckingsspelet som ”Bulan” tagit in fungerade och förutom att tvinga fram misstag hos motståndarna så blir det också en hockey som är rolig att titta på. Malmö kändes aldrig farliga och Brynäs hade till synes kontroll på matchen rätt igenom. Skön start på säsongen!

Tidigare ikväll spelades den andra matchen, borta mot Färjestad. Brynäs inledde bäst och tvingade, precis som mot Malmö, motståndarlaget att göra misstag i egen zon som resulterade i farliga lägen. Tyvärr kom det fina spelet av sig på grund av många utvisningar och en något sönderblåst match. När utvisningskavalkaden väl hade börjat så var det BP & PP som gällde, där Brynäs också gjorde båda sina mål.

Ett starkt powerplay är viktigt och i sin förstaformation (Pudas, Vrana, Johnson, Scott & Rödin) verkar man ha hittat ett vinnande recept. Nederlaget i denna match berodde snarare på att man inte lyckades göra mål i spel fem mot fem, och att spelet i tredje perioden blev avslaget vilket inte gynnar Brynäs taktik med aggressiv och fartfylld forechecking. Det som länge såg ut att kunna bli poäng på bortaplan mot ett tippat topplag blev istället en förlust med 3-2.

I inledningen av en säsong är det viktigaste att ta några trepoängare för att få arbetsro. Fans och media tar väldigt lätt fram krisstämpeln efter några förluster och botemedlet mot detta är att ta några snabba trepoängare. Trots förlusten mot Färjestad ser jag positivt på framtiden. Som sagt har Brynäs minst två offensivt giftiga kedjor (jämfört med förra året då man hade en riktigt giftig kedja) och man verkar också ha ett mer stabilt försvarsspel även om det såg skakigt ut vissa stunder både mot Malmö och Färjestad. Fortsätter det så här så kan vi gå en intressant säsong tillmötes där Brynäs slåss på övre halvan av tabellen. Det är trots allt inte fy skam att förlora med uddamålet borta mot Färjestad.

Äntligen sätter säsongen snart igång!

Dn elfte september sätter SHL igång för Brynäs del och då får vi hockeyälskare återigen njuta av elithockey i Sverige! Brynäs möter i första omgången Frölunda borta, och det ska bli mycket intressant att se årets upplaga.

I början av säsongen, samt försäsongen, är det alltid särskilt intressant att följa årets nyförvärv. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att se någon match på försäsongen, och generellt brukar nyförvärv prestera extra bra där då de taggar till lite extra i sitt nya lag, men det är när säsongen sätter igång som det gäller.

Det har hänt mycket i Brynäs under sommaren. Man har tagit fram ett nytt sponsorprogram tillsammans med Unicef och kommunen vart två främsta åtgärder för elitlaget är att man inte har annan än UNICEF-reklam på dräkterna och att Läkerol Arena byter namn till Gavlerinken. Micke Sundlöv har lagt av och en ny sportchef har rekryterats. Just Sundlöv kommer jag att skriva ett separat inlägg om, för att summera hans sportschefskarriär.

På Brynäsbloggen kan man som läsare se fram emot matchrapporter och krönikor. Är du sugen på att gästskriva så är det bara att höra av sig via vårt kontaktformulär. Eller varför inte skapa en egen blogg på sportbloggar.nu? Hör av dig om du skapat en brynäsblogg så länkar vi dig gärna.

Närmast till hands är att Brynäs kommer sätta sin målsättning för säsongen. De två senaste åren har man haft SM-guld som målsättningen och 2011/2012 lyckades man som bekant också uppnå detta. I år tror jag man är lite mer diplomatisk och kanske sätter en målsättning att vara topp 4 eller att komma till semifinal. Visst är det bra att gå ut hårt i sin målsättning, men om man säger SM-guld år efter år så blir det mer symboliskt än en faktisk målsättning.

Fortsättning följer, närmast med en artikel om Micke Sundlöv…

Brynäs värvar amerikan från Mora

Enligt DT och hockeybloggaren Mr Madhawk har Brynäs idag värvat Ryan Thang från Mora. Den 26-årige Amerikanen, som är forward, beskrivs på Eliteprospects som en tvåvägs-spelare som är bra med klubban, hyffsad på skridskorna och har ett bra skott. Enligt dem som känner till Thang så är han en hårt jobbande forward med ledaregenskaper, som likt många andra transatlanter har en tendens att alltid gå rakt på mål.

Moras klubbdirektör Peter Hermodsson säger till DT att Thang inte levt upp till kraven på honom i Mora samtidigt som han varit dyr i drift, vilket gjorde att de gick med på att släppa amerikanen till Brynäs. Enligt Mr Madhawk så tar Brynäs över kontraktet rakt av vilket inte nödvändigtvis innebär att spelaren är dyr med Elitseriemått.

Som Brynäsare hoppas jag att Thang kan producera bättre i Brynäs än vad han gjorde i Mora, då han kommer att få en bättre omgivning. Det är också välkänt att transatlanter ofta behöver en omställningsperiod för att vänja sig vid den stora isen. Denna omställning borde Thang nu ha genomgått, men om man ska vara optimistisk så kan man välja att tro att detta är anledningen till Moras besvikelse med honom. Jag har inte sett Thang spela i Mora, så det ska bli riktigt intressant att se amerikanen i Brynäsdressen. Enligt Mr Madhawk kan detta bli redan ikväll mot HV71.

Thang har de senaste säsongerna spelat i AHL där han producerat hyfsat med poäng. Rent poängmässigt kan hans prestation i AHL jämföras med Sweatt eller Scott då han gjort poäng ungefär varannan match. Förra året fick han chansen i Nashville, i NHL, där han dock endast fick göra en match.

Denna värvning är välkommen kanske speciellt med tanke på Brynäs skadeläge. Även om juniorerna gjort mycket bra insatser så tror jag att Thang kan tillföra mer. Min förhoppning är att Thang blir en spelare för någon av de två första femmorna även när skadade spelare kommer tillbaka och det drar ihop sig till slutspel. Det är i slutspelet som jag tror att Brynäs amerikaner blir som mest nyttiga.

denna länk finns en mycket intressant spelaranalys av Ryan Thang från Hockeysfuture.com.

Suverän vändning i Karlstad

Det kändes lite avslaget efter 2 perioder. Men skam den som ger sig tänkte Brynässpelarna och gick ut i 3:e perioden för att vända till seger. Ungefär så tolkar jag att Ollas sa när han blev intervjuad efter matchen.

Ännu mer avslaget kändes det när Enterfeldt fick 2+2 efter 7:53 i tredje. Men Brynäs visade att de också kan komma tillbaka i det läget också. Men mer om det längre ner.

1 perioden

Brynäs började svagt i första perioden med hafsigt och nervöst spel med många felpassningar. Det var därför inte orättvist när Färjestad tog ledningen efter 3:43. Referenten på  C More tyckte att Brynäs såg nojiga ut. Därför kom Johnssons timeout efter 6:26 mycket lägligt. Det blev inte bättre till en början men så småningom. Men det ska också sägas att Färjestad verkligen var på bettet och såg taggade ut. De spelade i det här skedet tätt och välorganiserat.

I 8:e minuten hade Brynäs tryck i Färjestads zon. 8:43 kom den andra utvisningen för Färjestad då Scott fick en klubba i ansiktet. Då hade Brynäs bra tryck och kvitteringen var nära då Rödin sköt i ribban. 10:26  blev Brodin utvisad. Den utvisningen såg billig ut. Såg ut som skådespeleri från Färjestadsspelaren som bara släppte klubban lätt. Färjestad hade i det här PP bra tryck i Brynäszonen.

15:32 utvisning av en färjestadare för slasching. Rödin hade ett bra skott i det PP:et.

Efter 17:49 blev Enterfeldt utvisad.

Om man ska sammanfatta första perioden så började Brynäs svagt men hämtade sig efterhand. Men Färjestad var taggade och det var inte lätt att komma in framför mål för avslut. De vann också de flesta närkamperna och hade bra tekare.

2:a perioden

Det såg ut att ju längre perioden varade började Brynäs ta över mer och mer. Det tempo Brynäs har i matcherna är för det mesta mycket högt och det gäller för motståndarna att inte slappna av och nu började Färjestads tempo att sakta av mer och mer. Eller också var det Brynäs som lade i en högre växel. Men det var fortfarande svårt att komma till avslut då Färjestad höll tätt.

Efter 16:10 gjorde Färjestad 2-0. Knappast rättvist. Det blev lite för stillastående i egen zon och motståndarna fick det alldeles för lätt för sig. Men det var det bästa anfallet av Färjestad hittills i perioden.

3:e perioden

Inför perioden intervjuades Andreas Johansson. Han sade på fråga att de hade en plan för att neutralisera Brynäs´ förstakedja. Och jag tänkte att det har de ju lyckats med bra hittills.

3:23 in på perioden gjorde Sweatt 1-2 efter en pass av Rödin. Det var en backhand som gick in högt till höger om målvakten. Mycket snyggt. Nu kunde man se med tillförsikt på fortsättningen.

I 6:e minuten var kvitteringen nära. Nokelainen passade till Sweatt som var nära att göra mål.

7:53 drabbades Brynäs av en 2+2 utvisning. Enterfeldt åkte ut för hög klubba med blodvite. Nu tänkte jag att det kanske var kört. 4 minuter är lång tid att spela i boxplay. Men vad hände? Brynäs kvitterade genom Scott till 2-2 på en kontring efter snyggt spel.

Transatlanterna vågar att gå på offensiv fast de är i boxplay så fort de får chansen. Det händer väl att spelare från Sverige gör det också ibland men jag tycker att för det mesta slår man ifrån sig pucken och vågar inte gå framåt eller tänka på att anfalla när det blir en öppning. Visst är det riskfyllt om det blir en snabb spelvändning och ibland dumt men någon gång  är det värt försöket. Som vid det här målet. Och det älskas av publiken. Scott är verkligen snabb. Den mannen kan verkligen få fart under grillerna. Men Sweatt är ännu snabbare.

10:30 tog Färjestad ledningen igen i PP. Det målet var snyggt. 3 brynäsare stod på linje i egen zon men en färjestadare kom med fart på utsidan och kom innanför närmaste brynäsback och slog in pucken.

11:44 in på tredje blev Kylington utvisad för Färjestad. Efter någon halvminut kunde Nokelainen slå in pucken under kalabalik framför kassen. Kvittering en andra gång. Jubel framför tv:n. Hördes säkert hos grannarna som undrar vad som händer.

Efter ett mönsteranfall kunde Gunderson göra ännu ett snyggt mål och Brynäs som legat under med 0-2 och 2-3 hade nu gått upp till ledning. Härligt. Passet som var utmärkt kom från Thuresson.

Ollas kunde göra 5-3 i tom kasse.

Hur kunde nu Brynäs vända på kuttingen? Ja enligt vad jag anser så kunde man inte bara hålla högt tempo hela matchen utan också öka tempot under senare delen av matchen. Jag har tidigare noterat att Brynäs är ett tempostarkt lag i år. Färjestad kunde däremot inte hålla det höga tempo de började med utan mattades av efterhand. Passningspelet som var svagt under första perioden blev bättre ju längre matchen varade. Forwards blev vassare och vassare och försvaret höll måttet. Honken var bra.

Transatlanterna utmärkte sig igen. Alla gjorde var sitt mål. Sundlöv har lyckats bra med värvningarna inför den här säsongen. Nokelainens återkomst efter skada är välkommen. En klasspelare.

I försvaret som gjorde en bättre match än på länge vill jag nämna Bertilsson i första hand.

Förutom transatlanterna vill jag ännu en gång berömma Rödin.

Det ser ut som om Brynäs har något mycket bra på gång i år. Har sagt tidigare att det är betydligt roligare att se hockey i Gävle i år än den bedrövliga förra säsongen men att det skulle bli så här roligt hade jag inte trott. Tack för en bra laginsats i kväll. Och extra roligt var det att det var Färjestad som Brynäs vann över.

 

 

 

Efter matchen: Brynäs – Linköping

Innan lördagens match mot Linköping skulle vampen för 2012 års SM-Guld hissas i taket. För att göra tillfället lite mer högtidligt så hade Brynäs tagit dit lagkaptener från och med 50-talet som skulle skicka flaggan vidare till varandra och slutligen till Andreas Dackell som såg till att flaggan hissades. För mig som Brynäsare var det kul att se de gamla kaptenerna och konstatera att Brynäs har en hel del, ja nästan inflation på, legendariska spelare från sin organisation. Brynäs som förening har en stolt tradition, och ingen Brynäsare behöver skämmas för sitt lag oavsett om de spelar för guldet eller harvar i kvalserien.

I år blir det ingen kvalserie för Brynäs. Tvärt om. Även om man haft något av en måltorka så har man inlett säsongen med ett fartfyllt, tekniskt och finurligt spel som gjort att Brynäs varit det bättre laget i dom flesta matcherna. Brynäs har heller inte förlorat någon match efter full tid vilket måste ses som ett tecken på styrka. Förra året pratade Tommy Jonsson om att Brynäs ville bli ett svårslaget lag, och det målet kan man säga har uppnåtts (hittills).

Efter en trevande inledning tog Brynäs initiativet i matchen mot Linköping. Man lyckades precis som i tidigare matcher spela sig ur svåra situationer i egen zon, vända spelet snabbt och göra det svårt för motståndarlagets backar i uppspelsfasen. Det som saknades var, precis som i tidigare matcher, de där riktigt giftiga lägena. Brynäs håller mycket puck och spelar runt bra. Man tar också en hel del avslut. Men man har sällan avslutsmöjligheter i slottet. Kanske beror det på att man inte vill chansa och riskera att ge bort pucken i offensiv zon. Kanske beror det på att motståndarna fruktar Brynäs offensiv och kryper i sitt defensiva spel. Hur som helst har det bidragit till att Brynäs trots en offensiv spelstil har gjort få mål.

Även om Brynäs kontrollerade spelet så kom Linköping i farliga attacker och hade till och mer fler öppna målchanser än Brynäs. För Brynäs del är det tur att man har en Honken i storform som tar det mesta.

Det stod länge 0-0 trots möjligheter för båda lagen och några gratismöjligheter i power play. Till slut gjorde Mads Hansen 1-0 till Brynäs. Målet kom efter ett fint uppspel och en fin framspelning av Victor Berglind. Hansens chans var inte så öppen, men sidledsspelet som föranledde målet gjorde att Hansens välplacerade skott slank in mellan benen på motståndarmålvakten.

I den tredje perioden hade Brynäs fortsatt bra spel och visade inga tendenser på att lägga sig på försvar. Efter en tekning i offensiv zon lyckades dock Linköping peta in en retur efter att på förtjänstfullt sätt slitigt sig fri från bevakning. 1-1 var inte i det läget ett rättvist resultat, men det var rättvist att Linköping fick spricka sin nolla.

Som Brynäsare såg jag risken för ännu ett kryss som överväldigande, men då hade jag inte räknat med Rydan Gundersen. Gunderson har som de flesta vet ett riktigt farligt skott från den offensiva blålinjen, och är väldigt spelintelligent. Gunderson fintade helt bort en Linköpingsspelare som tappat sin klubba och pricksköt 2-1 för Brynäs, vilket avgjorde matchen. I slutet av matchen gjorde även en av kvällens bästa spelare, Sebastian Enterfeldt, 3.1 i tom kasse.

Bäst i Brynäs var utan tvekan Honken. Även Enterfeldt, Lindholm, Djoos, Bertilsson och Berglind förtjänar beröm. En spelare som Berglind har inte lika höga krav på sig som t.ex. Sundqvist och jag vill därför nämna honom när jag tycker att han har gjort en stabil insats. Det behöver nödvändigtvis inte att han var bättre än många andra.

Entgerfeldt är en bra injektion i Brynäslaget. Trots sin ringa storlek går han helhjärtat in i närkamper och vinner ofta puck i offensiv zon.

På tisdag väntar MoDo för Brynäs, i Läkerol Arena. Det blir intressant att se om Ö-vikarna har med sig några NHL-proffs till Gävle. Lockout-frågan kommer jag att behandla i ett separat inlägg inom kort…

Klicka här för highlights från matchen (Hockeyligan.se)

Matchfakta

Brynäs IF – Linköpings HC 3-1 (0-0, 1-0, 2-1)

Period 1

Period 2
1-0 37.19 Mads Hansen (Victor Berglind, Jonathan Granström) EQ

Period 3
1-1 52.28 Carl Söderberg (Pär Arlbrandt, Simon Hjalmarsson) EQ
2-1 53.48 Ryan Gunderson (Calle Järnkrok, Elias Lindholm) EQ
3-1 59.40 Sebastian Enterfeldt EQ ENG

Skott: 29-24

Utv. min: 10-24

Publik: 6422

Domare: Sören Persson, Mikael Nord, Fredrik Ulriksson, Simon Hillborg

Källa: brynas.se
Sagt på Twitter

https://twitter.com/LBoork/status/249610986309427200

https://twitter.com/widde41/status/249624262938349569

https://twitter.com/Sebban9/status/249637197098131456

https://twitter.com/LBoork/status/249612369758654464

https://twitter.com/LBoork/status/249611655510638592
Artiklar om matchen

Melin sågar domarinsatsen (Aftonbladet)
Brynäs första trepoängare (DN)
Brynäsbackens drömmål avgjorde (GD)

Efter matchen: AIK – Brynäs

Brynäs åkte till Stockholm för att möta ett AIK som är grovt nederlagstippat av alla tyckare, inklusive mig själv. Inför matchen har Brynäs spelat två oavgjorda matcher med bonuspoäng i en av de två matcherna.

Matchen inleddes på ett bra sätt när Berglind gjorde 1-0 till Brynäs. Målet är egentligen inte mycket att analysera, men jag konstaterar att det ibland lönar sig att lägga in puckar på mål när andra alternativ saknas. Även om ett skott ur det läge som Berglind hade ofta är menat för retur så kan det också slinka in om motståndarlagets målvakt inte gör en hundraprocentig insats.

AIK replikerade relativt snabbt och kvitterade till 1-1. Efter det tog Brynäs över.

Brynäs visade AIK att man är ett mycket bättre lag, och gick efter två mål av Widing ifrån till 3-1. Där borde matchen ha varit avgjord, men en olycklig utvisning på Djoos gav AIK chansen att komma in i matchen igen. Djoos åkte ut för en hög klubba som på intet sätt var avsiktlig men som helt riktigt ledde till utvisning. Precis som reglerna säger så fick han dessutom 2+2 minuters utvisning efter att motståndaren börjat blöda. Personligen tycker jag att den regeln bör ses över då blodvite till 99% är en tillfällighet och därför inte borde få spela en avgörande roll för matchers utgång. Regeln borde snarare vara att en till synes medveten hög klubba ger 2+2 minuter medan en oavsiktlig hög klubba bara ger en tvåminutare.

Hur som helst så fick AIK en väg in i matchen, och tog den. 3-1 blev 3-2 och senare 3-3 vilket blev slutresultatet. Det oavgjorda resultatet innebär att Brynäs fortfarande är obesegrade efter full tid, vilket faktiskt också gäller för de innan säsongen så nederlagstippade AIK.

I förlängningen avgjorde Gunderson efter ett patenterat dragskott från blå linje i power play. Precis som i t.ex. den avgörande SM-finalen mot Skellefteå så fick Gunderson tid på sig på den blåa linjen och lyckades pricka in ett dragskott bakom en skymd motståndarmålvakt.

Segern innebär att Brynäs skrapat ihop fem poäng på tre matcher vilket får ses som godkänt. Att man fortfarande inte förlorat efter full tid infriar Tommy Jonssons önskan att Brynäs ska vara ett lag som är svårt att slå. Dock tycker jag att Brynäs skulle ha tagit tre poäng i kväll. Brynäs är ett bättre lag än AIK, vilket också blev tydligt i kvällens match. När ett lag är så mycket bättre som Brynäs var än AIK i kväll så bör det laget ta tre poäng.

Noterbart från kvällen är att Brynäs forwards äntligen gjorde mål, då Daniel Widing nätade två gånger. Notera även att Nordquist gjorde fyra assist. Ett tråkigare inslag var att Bertilsson fick en puck i ansiktet när han satt på avbytarbänken och blödde till synes rejält. Bertilsson har haft en hel del otur med slumpmässiga skador.

En annan sak som jag noterar är att Honken ännu en gång gör en mycket stabil insats. Innan Honkens AHL, NHL och Frölunda-sejour så var han ganska ojämn och blandade grymt bra insatser med svaga insatser. Förra året såg han mer stabil ut men fick då dela målvaktssysslan med Niklas Svedberg. Nu har Honken spelar alla tre inledande matcher och har gjort ett mycket stabilt och bra intryck.

I år tänkte jag ha en ny approach i mina ”efter-matchen” rapporter. Jag kommer att skriva min åsikt om matchen och sedan länka till annan läsning om den aktuella matchen, samt visa vad andra tyckt om matchen på twitter. Detta innebär inte att jag kommer att skriva mindre (även om kvällens analys är kortare än vanligt) utan ger förhoppningsvis läsaren en bättre möjlighet att läsa om kvällens match, och det är väll därför ni läsare läser det här?

Matchfakta

AIK – Brynäs IF 3-4 sd (1-2, 1-1, 1-0, 0-1)

Period 1
0-1 01.34 Victor Berglind (Jonas Nordquist, Sebastian Lauritzen) EQ
1-1 06.15 Joakim Nordström (Andreas Frisk, Victor Ahlström) EQ
1-2 17.22 Daniel Widing (Ryan Gunderson, Jonas Nordquist) EQ

Period 2
1-3 32.27 Daniel Widing (Jonas Nordquist) EQ
2-3 35.55 Nicklas Jensen (Dick Tärnström, Broc Little) PP1

Period 3
3-3 54.25 Victor Ahlström (Tobias Viklund, Mattias Janmark-Nylén) EQ

Period 4
3-4 64.30 Ryan Gunderson (Calle Järnkrok, JOnas Nordquist) PP1

Skott: 32-30
Utv. min: 4-8
Publik: 4105
Domare: Mikael Sjöqvist, Tobias Björk, Andreas Lundén, Fredrik Altberg

Källa: Brynäs hemsida

Åsikter om matchen på Twitter

Artiklar om matchen

AIK föll igen – efter lång videogranskning (Aftonbladet)
Brynäsback knockad av puck i Båset (Bertilsson) (Aftonbladet)
Aiks tredje raka förlust i förlängning (Expressen)
Brynäs vann och höjde målsnittet (DN)
Vinst efter målfylld match (GD)

 

 

Äntligen sätter säsongen igång!

Nu börjar äntligen Elitserien igen, och man kan vakna ur sommar-dvalan. Jag hoppas att ni bloggläsare, precis som mig, haft en bra sommar!

Ikväll möter Brynäs Växjö hemma och jag räknar med ett härligt drag i hallen. Utifrån resultaten i European Trophy så verkar Brynäs vara i helt okej form. Det är dock svårt att dra några slutsatser utifrån försäsongen då man t.ex. ofta presterats som bäst i Elitserien efter en bra försäsong. Det är trots allt efter jul som allting avgörs.

Trots att våren är den viktigaste delen av säsongen så är också de första omgångarna viktiga. Efter de första 10 omgångarna brukar serien ”sätta sig” och man kan staka ut vilka lag som är topplag och vilka som kommer att få kriga för att slippa kvalserien. Detta behöver absolut inte stå sig säsongen ut, men jag tycker mig kunna urskilja en trend där de lag som halkar efter i början av säsongen hamnar i ett psykologiskt underläge som skickar dem hela vägen till Kvalserien. Därför blir matcher som hemma mot Växjö, där man på papperet ”ska” vinna, viktiga.

Elitserien bjuder på några nyheter i år. Sparkregeln har ändrats. Numera får spelare aktivt styra in pucken i mål med skridskon. Dock får en spelare fortfarande inte aktivt sparka in pucken. Det kommer att bli en svår bedömning för våra kära domare och jag kan tänka mig de ”domarskandaler” som kommer att skapa rubriker.

En annan nyhet är att nationalsången inte längre spelas innan seriematcher. Den förändringen tycker jag är olycklig. Nationalsången innan match är en fin tradition och en stämningshöjare. Dom där minuterna när hela arenan är tyst kan jämföras med lugnet före stormen och har, tvärt om vad hockeyligan tror, en stämningshöjande effekt. Jag är glad att nationalsången fortfarande kommer att spelas innan slutspelsmatcher och jag hoppas att den återinförs inför nästa års Elitserie.

I övrigt kan Brynäs, som de facto är Sveriges bästa lag, även förvänta sig en ny motståndare. Rögle har återigen tagit sig upp i svensk hockeys finrum och kommer att göra ett tappers försök att hålla sig kvar. Nykomlingar brukar ofta prestera bra i början av säsongen för att sedan sjunka tillbaks och i slutändan få kriga för att slippa kvalserien. Precis så tror jag att Rögles situation kommer att vara. När de andra lagen drömmer om att tiden ska gå så att det blir dax för slutspel så kommer Rögle att spela med mycket inspiration och hjärta, som nya lag ofta gör. När sedan de andra lagen också börjar bli inspirerade, ungefär runt jul, så kommer Rögle att sjunka i tabellen. Dock tror jag att Rögle klarar sig kvar på bekostnad av vinterns jumbolag Timrå och AIK.

Inom kort kommer mitt tips för hur tabellen kommer att sluta, och ikväll kommer jag att analysera kvällens match. Naturligtvis kommer jag att hålla ett extra öga på Brynäs nyförvärv.

Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.