Lite Brynäs-historia

Den gångna säsongen, 2018/19, var Brynäs IF:s 59:e raka i den högsta serien. Det innebär alltså att den kommande säsongen, 2019/20, blir lagets 60:e raka säsong i den svenska hockeyns högstaliga, som genom åren gått under namnen Allsvenskan, Elitserien och numera SHL. Under de snart 60 år som Brynäs funnit med i toppen inom svensk hockey har förstås mycket hänt. Alltifrån SM-guld till spel i Kvalserien och allt där emellan.

Storhetstiden

Brynäs Idrottsförening bildades 12 maj 1912 i Gävle, dock skulle det dröja ända fram till år 1939 innan ishockey togs upp på programmet och det efter att bandysektionen tvingats lägga ner av ekonomiska skäl. Redan fyra år senare, 1943, debuterar Brynäs i Allsvenskan, men åker ur samma säsong. Under 1950-talet åker laget upp och ner ur högsta serien, men efter att man går upp år 1960 lyckas man hålla sig kvar och det blir också något av en inledning på klubbens storhetstid. 

Mellan åren 1964 och 1977 tar Brynäs inte mindre än nio SM-guld och är Sveriges bästa ishockeyklubb. Under delar av de här åren ingår spelare som bland annat Börje Salming och Tord Lundström i laget som bägge sedermera flyttade till NHL.

Source: ’Börje Salming’ by Frankie Fouganthin via Wikipedia (CC BY-SA 3.0)

Efter att laget vunnit guld skulle det dröja ända fram till 1993 innan laget återigen skulle få lyfta SM-bucklan efter finalseger mot Luleå. 1999 vinner Brynäs sitt tolfte SM-guld efter en tuff finalserie mot Modo, som inte avgörs förrän i den femte matchen.

2003 får Brynäs kvala för att hålla sig kvar i Elitserien. Efter en omfattande upprustning byter klassiska Gavlerinken år 2005 namn till Läkerol Arena, som den heter fram till 2014 innan hemmaborgen får det nuvarande namnet Gavlerinken Arena. 

2011/12 blir en klassisk Brynässäsong. Laget slutar fyra i grundserien och slår sedan ut Frölunda och Färjestad i kvartsfinal respektive semifinal. I finalen tar man ledningen med 3-0 i matcher mot Skellefteå och vinner till slut med 4-2 i matcher. 

Den senaste säsongen var kanske inte Brynäs bästa genom tiderna eftersom laget missade slutspel. Dock har Brynäs redan börjat ladda batterierna inför kommande säsong. Bland annat har klubben gjort klart med Linus Ölund och inte minst gamle bekantingen Greg Scott, som återvänder till SHL efter tre säsonger i Ryssland. 

Det bör förbättra lagets chanser till en bra tabellplacering. Tittar man på kategorin bets för SHL kan man se att oddset för att Brynäs ska ta SM-guld är 14.00 hos bet365, vilket innebär att laget åtminstone bör ta sig till slutspel nästa säsong.

Source: ’Läkerol Arena’ by Hans Lindqvist via Wikipedia (Public Domain)

Kända profiler

Genom åren har Brynäs förstås också haft en rad kända profiler. Två av de har vi redan nämnt i form av Tord Lundström och Börje Salming, men det finns ju fler. En klassisk Brynäsprofil som man måste framhålla är förstås Ove Molin, som är lite av Mr Brynäs himself. Den kompakte och kvicke forwarden var en nyckelspelare när laget tog SM-guld såväl 1993 som 1999 och totalt blev det 19 säsonger i klubben innan han lade av 2010.

Sedan han lade skridskorna på hyllan har Ove Molin givetvis även varit tränare för Brynäs och efter två säsonger som tränare i Karlskrona återvände han i våras till Brynäs, nu i rollen som spelarutvecklare. 

Efter matchen: Brynäs – Timrå

Jag har som sagt varit hemma med influensan, och missade därför lördagens hyllningsmatch till Ove Molin. Tydligen så blev även Bissett hyllad av publiken, vilket såklart känns bra. Kul att Brynäslegender som Molin och Bissett blir hyllade. Kanske kommer spelare som Janne Larsson lite i skymundan, men han kommer nog att få sin hyllning så småning om han också. För övrigt så bestod hyllningslaget av idel Brynäslegender.

Vad kan man säga om matchen då? Brynäs inledde väldigt offensivt och tog omedelbart tag i taktpinnen. Den första perioden bestod i en radda chanser där Brynäs hela tiden låg snäppet före, målmässigt. Bländande anfallsspel varvades med dåligt försvarsspel.

I den andra perioden hade båda lagen blivit utskällda, och de båda spelade mer defensivt. Vid ställningen 4-2 kändes det som att Brynäs hade kontroll på det hela, och man spelade ett stundtals lysande anfallsspel. I vad som Czarnecki efter matchen kallade det bästa anfallet sedan han kom till Brynäs så skulle kanske hemmalaget gjort mål, eller i alla fall haft en utvisning med sig. Istället kontrade Timrå och gjorde 4-3. Det målet startade Timrås jakt på poäng.

Matchen slutade 4-4, vilket kändes som en poängförlust för Brynäs. Att Hansen ordnade bonuspoängen med ett stenhårt handledskott i krysset var bra, men Brynäs skulle haft tre poäng i den här matchen. Med tanke på sista-perioden så kanske man ska vara nöjd med två.

Här är highlights:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?&v=EtCHtsJbZl4[/youtube]

Följt av en intervju med Mads Hansen, som fixade bonuspoängen:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?&v=gUyjj7lYrvw[/youtube]

Beskeden från den här matchen var att Brynäs har ett fortsatt bra anfallsspel. Försvarsspelet var dock ganska dåligt och jag hoppas att det kan förbättras. I år har man ingen Markström som räddar laget vid dåligt försvarsspel, även om Svedberg gjorde en bra sista-period. Apropå Svedberg så tycker jag att han såg tveksam ut vid några av målen.

Bäst i Brynäs var Ekholm, Sundqvist, Silfverberg och Kahnberg. Även Lars Jonsson gör en bra match men gör några tafatta ingripanden vilket är ovanligt för honom.

——————————————————————————————————–

Eddie Läck skickas till AHL. Kanske inte helt oväntat, men jag tror på Läck. Han var riktigt bra när han fick chansen i Brynäs.

——————————————————————————————————–

Luleå ångar på. Även om jag hade mina aningar innan säsongen så är jag riktigt imponerad av Luleå och dess framgångsmakare, tränaren Jonas Rönnqvist.

Ove Molins Hyllningsmatch

Glöm inte att komma tidigt till Läkerol Arena idag! Det kommer, som tidigare nämnt, spelas en hyllningsmatch till Ove Molin.

På plats är bland andra Tom Bissett, som knappast behöver introduktion på en Brynäsblogg. Fruktansvärt kul att den gamla kedjan Tom Bissett – Janne Larsson – Ove Molin återförenas. Här är förresten tre Brynäslegender vars tröjor (eller vimplar som verkar vara det aktuella just nu) självklart ska upp i taket! Här är förresten en intervju med Tom Bissett i dagens Gävletidningar (klicka här). Jag blir oerhört nostalgisk när jag läser intervjun med Bissett och har starka minnen från båda SM-Gulden -93 (då jag var på plats i Gavlerinken) och -99. Varken Oves, Janne Larssons eller Bissetts roller går att förringa under guldåren, även om Ove inte spelade med de andra två -93. Han spelade då i den beryktade smurfkedjan.

Smurfkedjan var det ja. Jag kommer ihåg när Ove Molin slog igenom med smurfkedjan, tillsammans med Peter Larsson och Anders Gozzi. Ove var speedkulan, Peter Larsson (nu sportchef i Södertälje) var framspelaren och Anders Gozzi (nu sportchef i AIK) var målskytten. Smurfkedjan hade en förmåga att närmast förnedra motståndarna och dominerade ofta matcher på ett sätt som saknar motstycke i dagens ishockey. Speciellt Ove, med sin explossivitet och snabbhet, snurrade friskt med motståndarna och det var inte alls ovanligt att Ove på egen hand snurrade upp motståndarlaget och satte pucken i mål. Som sagt, den totala dominans som denna kedja stod för saknar motstycke i den moderna svenska ishockeyn.

Efter att Gozzi lämnade så kompletterades smurfkedjan med Andreas Dackell. Bortskämd som man var så tyckte man att det inte riktigt fungerade. Gozzi var nämligen den utpräglade avslutaren i kedjan och även om Dackell gjorde det bra så var han inte en lika utpräglad målskytt som Gozzi. Men med facit i hand så skulle Brynäs vara en kandidat till SM-Guldet om man hade en liknande kedja i dagens lag.

Man får inte glömma att smurfkedjan trots dess dominans inte var Brynäs poängstarkaste kedja. Lagets, och Elitseriens, poängstarkaste kedja var kedjan med Janne Larsson och Tom Bisset i spetsen. Den tredje länken var undet den här tiden några olika spelare. Om jag inte minns fel så var Peter Gustafsson den första länken, för att sedan ersättas med Anders Huss och sedan Thomas Tallberg. Tallberg var länge tredje länk och gjorde det bra, men han skadade foten och kunde trots specialskydd inte spela. Det var ungefär då som ”smurfarna” Gozzi och Larsson lämnat och Ove Molin sattes in i förstakedjan med Larsson och Bisset. Kombinationen blev en succé och är förmodligen en av de bästa kedjorna i Elitseriens historia.

Tom Bisset ja. Bissett var som alla vet en utpräglad målskytt, men gjorde även ett bra jobb över hela banan. Bissett var skytt i PP och på den tiden så blev man nästan besviken om Brynäs inte gjorde mål i PP. Brynäs hade ett sånt bra lag att man blev oerhört besviken vid förlust på hemmaplan.

Tom Bissett gjorde flera vändor i Brynäs och producerade i stort sett hela tiden. SM-Guldsäsongen -93 gjorde han 21 mål och 11 assist. Snäppet värre var SM-Guldsäsongen -99 då han gjorde 40 mål och 12 assist, på 50 matcher. 40 mål! När slutspelet sedan började så gick det lite trögare. Bissett gjorde 3 mål när final nummer 4 (av 5) satte igång. I den matchen skrev han hockeyhistoria:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=sXF4P2RbGBA[/youtube]

Brynäs hade blivit totalt utspelade i de tidigare finalmatcherna i Örnsköldsvik, men i den femte och avgörande matchen så gjorde laget en heroisk insats och vann efter en jämn match. Ove Molin satte den avgörande 4-2 pucken i tom kasse med bara sekunder kvar av matchen. En annan spelare som är värd att nämna i det här sammanhanget är Johan ”Honken” Holmqvist som antagligen gjorde en av sina bästa matcher i karriären.

Även Janne Larsson bör här uppmärksammas. Janne är Brynäs bäste poängplockare genom tiderna och var oerhört viktig för laget. Än idag är Janne aktiv i Brynäs som assisterande tränare. Larsson, Molin och Bissett har sina självklara platser i Läkerol Arenas tak. Det kan också vara på sin plats att nämna backarna i den här kedjan. Djoos och Löfström gjorde ett oerhört bra jobb och Djoos slog assistrekord som back.

Åter dock till Ove Molin, som ju dagens hyllningsmatch handlar om. Här är ett reportage som summerar hans karriär på ett bra sätt:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ZOb3Y8kEt8s[/youtube]

Kul även att Tommy Sandlin nämns. Tommy blir allt för ofta bortglömd, tycker jag.

På slutet av sin karriär så blev Ove Molin en mer defensivt inriktad playmaker. Han spelade mycket i boxplay, men blev även playmaker i powerplay. Molins förmåga att anpassa sig efter förutsättningarna, alltså att alla spelare blir långsammare med åldern, gjorde att han kunde fortsätta att vara på topp till sin sista säsong.

Ikväll missar jag Ove Molins hyllningsmatch på grund av influensan, men jag tycker att alla som kan ska gå dit och visa sitt stöd för Molin, Bissett, Larsson och de andra Brynäslegenderna. Här är laget som kommer att möta Timrås veteranlag idag:

Målvakter:
30) Michael Sundlöv
30) Mattias Pettersson
Backar:
5) Tommy Melkersson
7) Tommy Sjödin
20) Niklas Gällstedt
23) Per Löfström
28) Daniel Casselståhl
Forwards:
6) Anders ”Masken” Carlsson
9) Tommy Westlund
16) Mikael Wahlberg
19) Tom Bissett
19) Anders Gozzi
20) Roger Kyrö
21) Ove Molin
22) Mikko Luovi
27) Johan Lindström
36) Mikael Lind
38) Janne Larsson
Ledare: Göran ”Flygis” Sjöberg och Janne Grönberg, tränare, Wille Löfqvist, mv-tränare, Johan Sares, materialförvaltare, Pär Thures, massör.

Det finns många Brynäslegender på isen idag!

Inför matchen: Brynäs – Färjestad

Ikväll möter Brynäs Färjestad. För ett par år sedan var detta en given förlust, eller en mycket stor skräll vid poängvinst. Nu är inte så fallet.

Färjestad ser visserligen väldigt starka ut på papperet, men de har inte börjat så hemskt övertygande. Visst, de har inte gjort någon dålig inledninge av Elitserien men de har heller inte varit så bra som de kan vara. Om detta talar för Brynäs eller inte är svårt att säga, men jag hoppas det.

Czarnecki har gått ut i tidningen och sagt att Brynäs måste bli ett lag som är jobbigt att möta igen. Det tolkar jag som att defensiven kommer att sättas främst i kvällens match. Mot Skellefteå spelade Brynäs väldigt offensivt och gjorde en del defensiva missar. Frågan är om Czarnecki vill återgå till förra säsongens segerrecept med en extrem defensiv som prio ett.

Brynäs har inte gått ut med sitt lag, men jag gissar att Svedberg får börja i målet. Svedberg var bra när han fick spela och Bjurling var mindre lyckad senast. Det negativa i detta skulle i så fall vara att Bjurling kan börja fundera, istället för att direkt ta chansen att återfå självförtroendet.

Borta i Brynäs är Hansen och Kahnberg. Båda saknas, som tidigare nämnt, på olika sätt.

Jag hoppas att Czarnecki behåller kedjorna som spelade mot Skellefteå. Det gick bra, offensivt.

På lördag spelas en hyllningsmatch till Ove Molin innan hemmamatchen mot Timrå. Ove får dock vänta på att få en ”flagga” hissad i taket – det ska ske i kronologisk ordning. Fortfarande ser jag ingen hyllning till hockeyprofessorn, Tommy Sandlin. Det är dax att damma av min namninsamling, köra den nån månad till och sedan skicka in den till Brynäs. Klicka här för att komma till min namninsamling om att skapa en staty av Tommy Sandlin utanför Läkerol Arena. Tänk den statyn vid flaggorna, ett tiotal meter från huvudentren. Det skulle förbättra arenans helhetsintryck som ett hockeytempel och vara en fin hyllning till den störste tränare vi någonsin haft.

Appropå Ove Molins uppvisningsmatch så såg jag att Tom Bissett fanns med i uppställningen. Bara det är värt att komma till Läkerol Arena redan klockan 16.15 då uppvisningsmatchen börjar.

—————————————————————————————————————————

Säga vad man vill om SD och den parlamentariska situationen, men intresset för politik har nog aldrig varit så stort som nu! Sitter och kollar på kungens tal från Riksdagens öppnande. Komiskt att han förväntas hålla ett politiskt tal och samtidigt vara helt opartisk. Jag kan konstatera att han lyckades väl.

—————————————————————————————————————————

Mitt tips inför kvällens match: 3-5. Brynäs defensiva inställning håller inte utan en fantom i målet.

Efter Kvartsfinal 1: Brynäs – Djurgården

Igår spelades den första kvartsfinalen mellan Brynäs och Djurgården. Som Brynäsare hade jag stora förhoppningar eftersom jag anser att Brynäs gjort en bra säsong och kan slå alla lag i serien.

Djurgården inledde matchen bäst och skapade tryck i Brynäs zon. 0-1 kom ganska omgående efter ganska slappt försvarsspel i slottet där en Djurgårdare fick slå in en retur relativt ostörd.

Den andra halvan av den första perioden ägdes av Brynäs. Detta berodde till stor del på att Djurgården spelade ryggsäckshockey och därmed åkte på utvisningar. Att Djurgården spelade ryggsäckshockey var förvånande, inte minst med tanke på Roos utspel om att det vore dåligt för hockeyn om Brynäs, ”med sin ryggsäckshockey”, skulle gå vidare. Kanske är det så att Roos endast sett Djurgården på hemmaplan i år då Hovet ligger alldeles intill Aftonbladets byggnad. Jag kan upplysa Roos om att de flesta lagen spelar olika på hemma och bortaplan och en stör del av Elitserielagen spelar ryggsäckshockey och hockey som går ut på att interfera på bortaplan. Så också Djurgården.

Brynäs för kvällen bästa kedja, juniorkedjan med Rödin, Järnkrok och Silfverberg, visade framfötterna och gjorde 1-1. Det var Rödin som skar in i zon och istället för att som de flesta andra gjort, nämligen vika ner i hörnet och gröta, så gick han på mål och sköt distinkt i bortre krysset.

Också 2-1 kom från en juniors klubba – Calle Järnkroks. I PP sköt han ett slagskott från blå som letade sig in i Djurgårdsmålet. 2-1 till Brynäs var inte helt orättvist efter den första perioden.

I den andra perioden blev det ridå. Djurgården spelade bra samtidigt som Brynäs spelade sin sämsta hockey under säsongen. I situationer där man hade full kontroll på pucken och motståndarna bytte spelare så lyckades man drälla och låta de nya motspelarna etablera forchecking. Brynäs spel var en orgie i felpass, drällning med pucken och missförstånd. Det var Markström som höll Brynäs kvar i matchen och man ska vara glad över att det bara stod 2-3 inför den sista perioden. En viss del i den dåliga perioden har med att göra att Brynäs fick sina kompensationsutvisningar i den andra perioden. DIF åkte på 3 utvisningar i den första, vilket som bekant nästan alltid betyder 3 utvisningar åt andra hållet i nästkommande period. Den svenska domarkåren är pajasar, men Brynäs kan inte skylla på dem när det gäller det risiga spelet i den här matchen.

I den sista perioden röck Brynäs upp sig något. Ove Molin lyckades peta in 3-3 vilket inte var rättvist, men dock så skönt för hemmasupportrarna. 3-3 var helt orättvist i det läget, men det bryr man sig inte om när man känner segervittring.

Det avgörande målet kom i en 2 mot 2 kontring. Djurgården tog pucken i egen zon och kom mot två Brynäsbackar. Otroligt nog lyckades båda backarna bli bortspelade av ett pass, och en fri Djurgårdare fick lägga in pucken i öppet mål. Sundström får ta på sig målet. I stället för att ta sin gubbe så åkte han mot puckförande spelaren som redan hade uppvaktning av den andra Brynäsbacken. Där syntes det tyvärr att Sundström inte är en back och att Brynäs har stora problem på backpositionen.

Efter Djurgårdens ledningsmål så började ryggsäckshockeyn igen och ett ovanligt uddlöst Brynäs var aldrig nära.

Inför matchen skrev jag om hur viktigt det var att vinna den första hemmamatchen. Nu tror jag tyvärr att uppförsbacken blir för lång för Brynäs som jag tror åker ut i den här kvartsfinalserien. Extra tugnt blir det på grund av det sätt som Brynäs förlorade. Man spelade rent ut sagt dåligt, och även om vissa Djurgårdsjournalister tror att det var en coachseger så tror jag hellre att det var Brynäs oförmåga och slarv som gjorde att Djurgården ganska enkelt fick den första kvartsfinalen.

Vinner Brynäs på lördag på Hovet så är det match igen, men det blir oerhört svårt. Förhoppningsvis lyckas man med det tighta defensiva spelet som man brukar ha på bortaplan, och då får även Roos m.fl grina i diverse krönikor och blogginlägg.

Som sagt, en riktigt tung förlust. Om beröm ska delas ut så ska det delas ut till juniorkedjan, som var den enda kedja som klev fram på riktigt. Även kedjan med Kahnberg i spetsen får godkänt. Förstakedjan var tydligt blek och Dackell hängde inte med. Inte heller Hansen hängde med i Djurgårdens tempo. Tråkigt att se.

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Har haft fullt upp i helgen, men kommer här ändå med en efter-matchen rapport. Bättre sent än aldrig, va?

Lördagens hemmamatch mot Luleå var intensiv och jämn. Båda lagen visade vilja och med mr Magoo som domare så tilläts det mesta, vilket båda lagen utnyttjade. En match med slutspels-karaktär.

Luleå inledde bäst och gästernas förstakedja dominerade totalt Brynäs förstakedja i det första bytet. Detta var dock temporärt och Brynäs tog över den första perioden totalt. Man gjorde också 1-0 genom Eero Somervuori som fick ett fint pass i slottet och satte pucken efter vad som såg ut att vara en felträff.

Den rättvisa 1-0 ledningen följdes upp av X antal checking from behind från Luleås sida. Bland annat åkte Ove Molin på en open-ice checking from behind som otroligt nog inte resulterade i utvisning. Tydligen är checking from behind okej i dagens elitserie, och att det blir skador struntar man tydligen i.

Efter en hög klubba, som på reprisen såg ut att vara Granströms, fick Brynäs spela PP i 4 minuter. Detta resulterade inte i någonting, och Brynäs missade en bra chans att gå ifrån. I stället fick Luleå ett PP efter en osynlig holding på Hansen. Luleå utnyttjade sitt PP på ett bättre sätt och satte 1-1 efter ett skott från blå som passerade en skymd markström.

Hansens utvisning kom efter en situation som händer 20-30 gånger/period. Att domarna fått ungefär samma funktion som i amerikansk wrestling är allt mer uppenbart. När ett lag spelat PP så ska en spelare från det andra laget åka ut. Brynäs hade, innan Hansens utvisning och Luleås 2+2 min BP, gjort mycket fulare saker än det Hansen gjorde. Det är ingen tillfällighet att Hansen åker ut efter att Luleå spelat BP. Det är nämligen så det fungerar i dagens ishockey. Båda lagen ska ha ungefär lika många utvisningsminuter och om det ena laget spelat PP så kommer de med största sannolikhet att åka ut och spela BP kort därefter. Då domaren släppt allt tidigare i matchen, men varit tvungen att ta en Luleå-utvisning på grund av att blodvite uppstod, så hittade han snabbt en kompencationsutvisning. Patetiskt, men sett över hela matchen inte helt orättvist att Luleå fick ett PP. Förstå mig rätt, det drabbar Luleå precis lika mycket som Brynäs. Spelarna vet inte vilken nivå bedömningen ligger på och vad som helst kan tillåtas precis som att vad som helst kan leda till utvisning. När man fått en utvisning med sig så gör man bäst i att inte nudda motståndarna, för då åker man ut. Har man däremot nytt fått en utvisning mot sig så kan man göra vad som helst.

Luleå tog över i den andra perioden och dominerade precis så som Brynäs gjorde i den första. Att Brynäs inte släppte in mål berodde på en kombination av Jacob Markström, ett uppoffrande försvarsspel och ett ineffektivt Luleå. Luleå kom aldrig riktigt in på mål, så jag skulle vilja ge den största äran till hemmalagets försvarsspel.

Bortalagets spel i den andra perioden var imponerande. Man spelade som ett slutspelslag och Brynäs hade tur som inte släppte in fler mål. Spelar Luleå som i den andra perioden framöver så är man garanterat ett slutspelslag.

Trots Luleås dominans i den andra perioden så var det Brynäs som gjorde målet. I en sekvens där Brynäs spelade PP och pressade Luleå hade man förtvivlat svårt att komma till skott. När man väl gjorde det så var det Jörgen Sundqvist som stänkte in pucken via ribban från blålinjen. Ett fint skott och bra skymt av Granström. Över huvud taget tycker jag att Granström passar bra ihop med Kahnberg och Molin som är lite mer finlirare. När Nordquist kommer tillbaka så tycker jag att Granström ska gå in brevid honom och Kahnberg. Ove Molin kan bilda kedja med Hansen och Lauritzen. 2-1 var inte helt rättvist efter den andra perioden, men å andra sidan så borde kanske Brynäs ha avgjort matchen redan i den första perioden.

Den tredje perioden var den jämnaste perioden. Brynäs hade rimligtvis en defensiv taktik, men det tummades ganska mycket på det och båda lagen kom till lägen. I slutet av den sista perioden pressade Luleå våldsamt mot Brynäs mål och hade bland annat ett stolpskott. Markström fick göra några fina räddningar han också, och Brynäs lyckades hålla undan. En riktigt skön seger med tanke på hur jämn matchen var, och hur båda lagen spelade bra och fysisk hockey. Också inramningen var slutspelsmässig, med ca 7200 på läktaren. Kul!

Bäst i Brynäs var som vanligt förstakedjan. Även Grönholm gjorde en bra match, och Granström bör också nämnas. Hela laget gjorde en bra insats defensivt och som alltid var Markström bra. Egentligen är det överflödigt att nämna namn då hela laget vann en lagseger efter en kämpainsats.

I kväll möter Brynäs MoDo borta. MoDo ”måste” vinna och det blir en ytterst svår match.

Efter matchen: Södertälje – Brynäs

Som jag skrev i mitt inför-inlägg så förväntade jag mig som Brynäsare tre poäng borta mot Södertälje. Jag var därför full av hopp när jag slog på PPV-sändningen kl 19 igår kväll.

Brynäs tog tag i matchen direkt, och var det lag som höll i puck och hade spel. Södertälje spelade, sorgligt nog, ett bortaspel med kontringshockey och sporadiska anfall. Södertälje ligger på kvalserieplats, och hamnar man där så behöver man ha ett eget spel. Det funkar inte att som Elitserielag spela kontringshockey mot lag som Leksand, Malmö och Bofors. Nu är det ju faktiskt så att SSK ligger väldigt nära ”ingenmansland”, och delar av deras spel tyder på att de har en god chans att klara sig.

Södertäljes målvakt Riku Helenius räddade SSK gång på gång i matchen mot Brynäs, och var den enskilt största anledningen till att Brynäs tappade 3 poäng. Brynäs dominerade hela matchen och borde ha gjort fler mål. Bland annat hade Dizon näst intill öppet mål i den tredje perioden och Somervuori ett friläge i den första perioden, men Helenius stod för fina räddningar. Med detta inte sagt att SSK hade den bättre målvakten. Markström stod för ett par fina räddningar, men gjorde ingen av de monsterräddningar vi blivit vana att se honom göra. Det såg faktiskt ut som att SSK-spelarna utnyttjat de svagheter som blottats i Aftonbladet samma dag, men å andra sidan tror jag att de flesta Elitserielagen har koll på sådant löpande. Tydligen har inte SSK haft det, och det säger väll mer om SSK än om någonting annat.

En bra målvakt är extremt viktigt och med Helenius i målet kan Södertälje klara sig ifrån kvalserien. Hela försvaret spelar bättre med en bra målvakt bakom sig, och när försvaret fallerar så finns målvakten där som stabil sista utpost. Det är därför Brynäs har släppt in så få mål de senaste två säsongerna, och det är därför jag tror att Södertälje är ett elitserielag även nästa säsong.

Förutom en bra målvakt så var Södertälje igår ganska effektiva. Hemmalaget hade som sagt inte något bra spel, utan förlitade sig på kontringar. Skulle Linus Klasen skada sig så ser det riktigt mörkt ut för SSK. Igår låg han bakom i stort sett allt och hade Brynäs punktat honom hade man vunnit.

Hur som helst så ledde Brynäs välförtjänt med 3-2 i slutet av den tredje perioden. Oturligt nog lyckades SSK göra mål på en inslängd puck framför mål. Jag tror faktiskt att Pakaslahti slog in 3-3 målet på volley.

Jag är besviken att Brynäs missade 2 av de 3 poängen, men med facit i hand kanske det var dumt att sticka ut hakan inför matchen. Södertälje har gått riktigt bra på slutet och har mycket mer att kämpa för än Brynäs. Med facit i hand skulle jag inte ha stuckit ut hakan. Dock skulle Brynäs ha vunnit och man var det solklart bästa lagent. Synd, men då i stort sett alla lag bakom förlorade så är det ingen större fara. Matchen mot Luleå på lördag, i Läkerol Arena, blir viktig.

Matchens delikatess stod Kahnberg för, när han tog sig in i offensiv zon på kanten. Drivandes mot mål lurade han backen som slängde sig för att täcka passning. Iskallt åkte han i sidled och väntade ut både målvakt och back. Det slutade med att backen gled in i målvakten och neutraliserade denne så att Kahnberg lätt kunde lägga in pucken. Även Ove Molins mål, en backhand i första krysset, var riktigt snyggt.

———————————————————————————————————–

Lindbäck hyllas av Liv. Helt rätt! Jag hoppas se Lindbäck i Brynäs nästa säsong. Två av Ericsson, Lindbäck och Läck står förmodligen där när säsongen 10/11 startar.

Boork och Challe Berglund i ”ordkrig”. Boork älskar att vara kontroversiell, så jag är inte ett dugg förvånad.

Efter matchen: Frölunda – Brynäs

Brynäs åkte till Göteborg utan 8 spelare. Förutom de ”vanliga” skadorna så var dessutom Nolander och Rödin sjuka. Naturligtvis ett avbräck. Dock var Dackell tillbaka i spel, och det såg ut som att Somervuori skulle spela med ett hakskydd.

Brynäs inledde dock matchen bäst, och tog snabbt tag i taktpinnen. Man pressade Frölunda som kom i sporadiska kontringar. Brynäs var laget med ett strukturerat spel och ett grundspel att falla tillbaka på. Frölunda saknade ett grundspel och förlitade sig mest på individuell skicklighet. Den spelare som utmärkte sig var dock inte Frökundait, utan en finsk Brynäsare. Eero Somervuori var briljant i kvällens match och att han fick göra 0-1 var mycket rättvist.

Det var efter ett katastrofalt försvarsspel som Somervuori, strax efter ett PP, passade Järnkrok och åkte i en båge som avslutades i motståndarnas slott. Frölunda var här snälla nog att lämna öppen gata fram till mål, och efter att ha fått tillbaka pucken från Järnkrok gjorde Somervuori inget misstag. Även om Somervuoris insats inte ska förringas så uppvisade hemmalaget här ett katastrofalt dåligt försvarsspel och jag tycker synd om ”Honken” som tvingas spela i ett lag med dylikt agerande i försvarszon. Faktiskt måste jag säga att de två matcher där jag sett sämst försvarsspel i, i år, är Frölunda borta (idag) och senaste hemmamatchen mot Frölunda. Göteborgarna har noll koll i egen zon och det måste jag tolka som en total frånvaro av defensiv spelstrategi. Hög att anställa en tränare som kan lite defensiv taktik.

Nog sågning av Frölunda och deras brist på strategi. Brynäs spelade riktigt bra och ledde efter den första perioden med 0-1. Som Brynäsare var jag nöjd, men vågade inte riktigt tro på seger. Frölunda kan blixtra till och även om Brynäs har ett bra försvarsspel så är 0-1 inget att hänga i julgranen.

I den andra perioden dominerade Brynäs ännu mer än i den första. Hemmalaget kom visserligen in i Brynäs zon och etablerade ibland spel, men det kändes ändå stabilt. Brynäs borde här ha tagit tillvara på det spelmässiga övertaget och utökat sin ledning. I stället lyckades ”Honken” hålla Frölunda kvar i matchen. Man lyckades också göra 1-1, efter en tilltrasslad situation. Frölunda hade spelat PP och etablerat tryck i Brynäs zon. Vid ett läge så var man mycket nära att göra 1-1 då ett skott strök stolpen. Måldomaren, bakom målet, uppfattade detta som mål och sköt av den raket som Göteborgarna sätter igång vid hemmamål. Detta ställde både hemma och bortaspelare, då speciellt Hietanen som hade pucken bakom egen mål, för någon sekund. Hietanen vaknade dock till och rensade iväg pucken. I det följande anfallet gjorde Frölunda 1-1. Man kan här hävda att Hietanen gjort någonting annat med pucken om han inte slutat spela efter att en raket sköts upp vid Brynäsmålet. Kanske hade Brynässpelarna då hunnit åka och byta, eller varför inte kommit i ett eget anfall. Leif Boork, som jag tidigare intervjuat och uppfattar som en mycket intelligent person för att inte säga hockeyprofessor, trodde att målet inte skulle blivit till om det inte varit för raketen. Det är mycket möjligt att han har rätt.

Min åsikt är delad. Jag kan tänka mig att detaljer förändrats om raketen inte skjutits av. Samtidigt tycker jag inte att raketen påverkade just det anfall där målet blev till. Det var heller inte någonting som enbart ställde Brynässpelare – det bör ha varit lika förvirrande för hemmaspelarna. Det går därmed inte att klaga allt för mycket på situationen, utan det är bara att konstatera att raketen inte borde ha skjutits upp men att 1-1 ändå inte var helt orättvist i den sekvens matchen befann sig i.

Efter målet tog Brynäs över igen. Man skapade flera chanser och fick flera PP. Statistiken sjunker i PP och en spelare som spelat väldigt mycket PP men inte producerat poäng är Ove Molin. Idag gjorde han dock en bra match och gjorde även mål, då han satte 1-2 i PP. Det var efter en fin pass från Dackell som skar rakt igenom Frölundas box som Molin fick öppet mål. På det första skottet gjorde ”Honken” en grym räddning, men på returen var han chanslös. Skönt för mig som Brynäsare, och välförtjänt för Brynäs. 1-2 till gästerna var dock i underkant och ingenting var klart.

I den tredje perioden ändrades matchbilden något. Brynäs backade hem mer och spelade ju längre perioden led på resultatet. Dock kom man upp i kontringar och höll ofta i pucken under längre sekvenser för att få tiden att gå. Helt plötsligt hade det gått 15 minuter av den sista perioden och Frölunda såg allt mer desperata ut. Under de sista 5-10 minuterna skapade hemmalaget mängder med chanser. Brynäs räddare var här Jacob Markström som gjorde debut efter JVM. Riktigt kul att se ”Markan” tillbaka i storform, till skillnad från efter förra årets JVM.

Brynäs höll ut, och Eero the Hero fick även göra 3-1 i öppen kasse. En riktigt skön seger för Brynäs som därmed passerade Frölunda i tabellen och drygade ut avståndet till slutspelsstrecket.

Bäst i brynäs var utan tvekan Eero Somervuori. Även Jacob Markström var en stor bidragande orsak till att Brynäs tog tre poäng. Ove Molin gjorde även han en bra match. Järnkrok, som fick förtroende som center i förstakedjan och fick mycket speltid, förvaltade det bra och var även han en av Brynäs bästa. Över huvud taget gjorde hela laget en bra match, även om de här nämnda spelarna bör ges en elloge.

Det är riktigt kul att se att Eero Somervuori utvecklats till den målskytt som Brynäs värvade. ”Krisen” med måltorka i början av säsongen är ett minne blott.

Nu måste jag säga att jag är riktigt optimistisk som Brynäsare. Man slog Frölunda på bortaplan och möter SSK hemma på torsdag. Vinst där och Brynäs kan blicka mot tabelltoppen i stället för botten. Detta trots de mängder av skador man dragit på sig. Riktigt starkt!

Efter matchen: MoDo – Brynäs

Brynäs åkte till Ö-vik för att möta ett MoDo som saknade ”Foppa”. Senast man åkte upp för att möta MoDo tyckte jag att Brynäs dominerade men ändå förlorade poäng. Den här gången trodde jag att Brynäs återigen skulle föra matchen. Kanske speciellt med tanke på att ”Foppa” var borta.

Jag hade fel.

MoDo inledde matchen mycket bra och ägde den första perioden. Brynäs spelade ett stabilt försvarsspel trots att både Sundström, som blir bättre och bättre för varje match på sin nya position, och Hansen spelade back eftersom Andersén tvingades avstå matchen pga sjukdom. När Brynäs väl släppte till lägen så fanns Eddie Läck som en trygg sista utpost. Den första perioden slutade 0-0 och det tror jag Brynäs ska vara glada för.

I den andra perioden vaknade Brynäs till något. Trots att MoDo fortfarande var något bättre än Brynäs så tycker jag att Brynäs visade goda intentioner. Tillsammans med ett stabilt målvakts- och försvarsspel så kan man till och med ha varit värda en ledning efter den andra perioden. Så blev det dock inte. Efter bara 25 sekunder gjorde MoDo 1-0 genom Pikkanen, efter en miss av Hansen som gav bort pucken i egen zon. Något senare kvitterade Brynäs genom Granström som förtjänstfullt gick på mål i ett flygande anfall. I slutet av perioden lyckades dock MoDo göra 2-1 efter att Kahnberg misslyckats med att få ut pucken ur egen zon. Mittenperioden slutade 2-1 till MoDo. Målen hade alltså sitt ursprung i individuella misstag i egen zon, vilket tyder på att försvarsspelet i övrigt var bra. Misstag är dock någonting man får räkna med och det gäller att kunna reparera eventuella misstag också. Jag kräver inte att Brynäs reparerar alla misstag som görs på isen, men vill poängtera att jag inte skyller förlusten på Hansen eller Kahnberg.

I den andra perioden fick ännu en back utgå – den debuterande backen Mads Hansen. Hansen fick en ful tackling i ryggen som gjorde att hans ansikte trycktes mot sargen och han började blöda ganska rejält. Ganska konstigt att situationen inte resulterade i en utvisning, men som jag skrivit otaliga gånger så är det bara hårda tacklingar som bestraffas i dagens Elitserie – inte tacklingar i ryggen, mot huvudet osv.

I den tredje perioden återgick Brynäs till att vara ganska lama. Man hade ett par lägen i PP men eftersom Czarnecki envisas med att spela Ove Melin i den spelformen så resulterade det inte i några mål. Däremot gjorde MoDo 3-1 i boxplay. Om sanningen ska fram så gjorde faktiskt Brynäs mål i PP också – egenom just Ove Molin. Jag satt faktiskt och sågade Molin för mig själv när han snappade upp en puck från Kahnberg och gjorde 3-2. Målet var inte ett resultat av PP-spel utan snarare att Ove petats i PP och sedan kom in i sin ordinarie kedja med Kahnberg och Nordquist när det enbart återstod någon enstaka sekund av PP-spelet.

I slutet av matchen matchades återigen Ove Molin och som vanligt resulterade det inte i någonting. Jag vill helst inte såga Molin eftersom han är en Brynäslegend som spelat 18 säsonger i klubben, vunnit 2 SM-Guld och gjort oerhört mycket för klubben. Men någon gång måste man sätta ner foten. Molin var grym förr i tiden och smurfkedjan är en av de tre bästa kedjorna under 90-talet i Elitserien tillsammans med Huss/Tallberg-Janne Larsson-Bussett och Loob-kedjan i Färjestad. Dock är inte Ove längre den snabba poängmaskin han en gång varit. Oves styrka ligger i att hålla i puck, spela BP och stötta yngre spelare. I PP håller han bara puck.

MoDo gjordr 4-2 i öppen kasse efter tamt anfallsspel från Brynäs.

MoDo var det bättre laget i kvällens match. Även om lagen hade ungefär lika många lägen så hade MoDo ett bättre spel och större initiativförmåga. Ö-vikslaget vann rättvist, trots att ”Foppa” är skadad.

Brynäs kan vara nöjd med en stabil försvarsinsats på bortaplan och en stabil målvakt i Eddie Läck. I övrigt är det lika bra att börja tänka på nästa match redan nu.

Uppdatering: Tydligen bröt Hansen okbenet. Precis som Czarnecki säger så skulle det vara utvisning och avstängning. I alla fall utvisning… klockren ryggtackling.

Brynäs är på gång

Brynäs har varit svårslaget hela säsongen. Trots detta ligger man under slutspelsplats. Men Brynäs är på gång, och det har sina anledningar.

Brynäs har släppt in väldigt lite mål i år. Orsaken heter Markström, men också ett stabils försvarsspel som i Lars Jonssons frånvaro varit lite kantstött. Trots den tunga skadan på Jonsson så har Brynäs bibehållit ett stabilt försvarsspel där hela laget bidrar. Nu känns det som att Brynäs är på gång, och här är varför…

  • Försvarsspelet är stabilt trots skadan på Lars Jonsson. Jag tar åter upp detta. Anledningen heter fråmst Sundqvist, Bertilsson och Hietanen men även Andersén har gjort en bra comeback och Löf tycker jag är stabil när han får spela. Jag skulle faktiskt hellre se Löf än Nolander här, med tanke på ålder och utvecklingsmöjligheter, men å andra sidan är jag inte tränare i Brynäs IF.
  • Målvakterna. Markström är Elitseriens bästa målvakt och borde vara 3e målvakt till OS. Under JVM är jag inte ett dugg orolig – Läck har varit bra när han fått spela. Jag efterlyser fler matcher i benen på Läck innan JVM. Ännu en gång: Försvarsspelet i Brynäs är stabilt. Det är framåt som någonting saknas.
  • Eero Somervuori. Somervuori gjorde ett mål och ett assist senast mot Färjestad. Han har sett pigg ut och det verkar som att börjar stämma bättre för honom tillsammans med Dackell och Dixon nu. Dixon är ett bra komplement eftersom Eero the Hero gillar att skjuta och Dixon är transatlant – dvs gillar han att gå på mål.
  • Jonas Nordquist. Nordquist ser bättre och bättre ut för varje match. Ännu har det inte stämt för honom tillsammans med Kahnberg och Molin men jag tror att det är en tidsfråga innan det lossnar. Kahnberg har sett riktigt het ut tidigare under säsongen, även om han varit sval de senaste matcherna. Jag kan tänka mig att Ove Molin byts ut av någon annan i den kedjan. Varför inte Granström på kanten? De behöver någon som går på mål och tar returer.

Nu hoppas jag att det här införlivas så att slutspelsplatsen säkras!