Slutspelssummering

Jag kommer inom de närmsta dagarna att summera slutspelet, säsongen och laget i tre separata inlägg. Jag tänkte börja med att summera det som ligger färskast i minnet – slutspelet.

Brynäs gick som bekant in i slutspelet med en usel form. Man hade rasat ihop som ett korthus efter juluppehållet och gått från att vara ett topplag till att få slåss för slutspelsplatsen. Att det blev slutspel ändå är positivt för kassan, men utsikterna för avancemang var inte stora. Speciellt då man fick möta seriesegraren, Skellefteå.

Jag tycker att Brynäs gjorde ett tappert försök utifrån sina förutsättningar. Framförallt i den första, men också den andra matchen klev man upp och spelade ett disciplinerat försvarsspel som skapade jämna matcher. Tyvärr tycker jag man hade en del otur med domslut och fick, framför allt i första kvartsfinalen, spela allt för mycket boxplay för att ha någon chans. Brynäs spelade tufft och Skellefteå favoriserades som seriesegrare av domarna. När matchserien sedan gick vidare till match 3 och 4 tappade Brynäs lite av den diciplin man haft, förmodligen till följd av att det tuffa spelschemat med match varannan dag, och låg inte lika nära. Trots detta hade det inte varit helt orättvist om Brynäs kunnat knipa en seger. Sett över matchserien var Skellefteå helt klart det bättre laget. Skellefteå vann med 4-0 i matcher, men jag tycker ändå att Brynäs föll med flaggan i topp.

Det finns spelare som passar bättre i slutspel än i seriespel. Spelartypen som klarar av att spela ett snabbare och mer fysiskt spel samtidigt som man lyckas åstadkomma kreativa saker är ovärderlig när slutspelet sätter igång. I Brynäs är Jonathan Granström väldigt tydligt en sådan spelare. Tyvärr var Granström borta i början av kvartsfinalserien men var sedan, som förväntat, en av Brynäs bästa spelare. Trots att Granström är osynlig stora delar av grundserien så är det en mycket viktig spelare för laget då han i slutspelet kliver fram och leder sitt lag. Jag tycker också man kan sätta Daniel Widing i den skaran, och även han blir en viktig spelare i slutspelet. Ofta är det de mindre, mer tekniska spelarna som faller bort. Till den skaran hör Järnkrok, Lindholm och Lauritzen. Dock tycker jag mig se tendenser för att Lauritzen kliver fram när det gäller och han var bland annat väldigt bra i slutspelet 2011. Järnkrok var i detta slutspel en av Brynäs bästa spelare, men han klev inte fram på det sätt som behövs för att Brynäs ska slå ut Skellefteå. Kanske är anledningen att han är för ensam.

För att ett hockeylag ska lyckas bra i ett slutspel så är det absolut fundamentalt att ha en målvakt som spikar igen. Förr året hade Brynäs Svedbarg som verkligen klev farm när det gällde, och när han inte spelade hade man en Honken i storform. I år hade Brynäs Honken, som visserligen släpper en del billiga mål men som i flera matchinledningar räddar Brynäs kvar i matchen, men bakom honom hade man Rahm som tyvärr inte håller. Honken har visat sig bäst i konkurrens och har gjort sina bästa säsonger när han konkurrerat med bland annat Sundlöv och Svedberg. När han nu blir allt för given förstamålvakt presterar han inte lika bra. Även om han gorde kanoninsatser i slutspelet så gör han tyvärr vissa missat som blir psykologiskt tunga för Brynäs att återhämta sig från.

Under senare delen av säsongen har Brynäs haft ett ihåligt försvar och ett ineffektivt anfall. När försvaret nu klev fram och spikade igen så blev ineffektiviteten den framträdande anledningen till att man inte lyckas ta ett par matcher i kvartsfinalserien. I bland annat fjärde matchen, så dominerade Brynäs inledningsvis för att trots en kavalkad av chanser släppa in första målet när Skellefteå studsat tillbaka och skapat ett par chanser. Jag ska inte låtsas som att Brynäs försvar var perfekt, för det fanns uppenbara hål i uppställningen, men ineffektiviteten var den största anledningen till att man inte vann någon match. Visst kan det bero på att forwards fick fokusera mer på försvarsspel, och inte var det heller ineffektivitetens fel när Brynäsbackar gjorde individuella misstag, men faktum är att Brynäs gjorde alldeles för lite mål sett till de chanser man fick och det är inte en bra trend om man vill vinna matcher.

Nu börjar en period av omstrukturering där Michael Sundlöv måste avgöra vilka han vill behålla. Senast här om dagen gick man ut med att Berglind, Styrman, Widing, Johansson och Lavander. Överlag tycker jag att beslutet att inte förlänga med dessa spelare är helt rätt då alla underpresterat, men ryktet säger att Widing var villig att gå ner rejält i lön och jag tror själv han skulle vara en bra fjärdeline-spelare, speciellt med tanke på hur han kliver fram i slutspelssituationer. Dock kvartstår faktum att Widing precis som kedjekamraterna Nordquist och Lauritzen kört hopplöst fast. Faktiskt tycker jag att den trion skulle särats på för länge sedan. Även Johansson, som har stora potential att bli en riktigt bra spelare om han börjar förvalta de många chanser som han faktiskt skapar, klev fram under förra årets slutspel men har underpresterat hela säsongen.

Mer om det i framtida inlägg…

  • admin

    test