Inför kvartsfinal nr 4 hade jag i stort sett gett upp. 0-4 på hemmaplan var förnedrande och visade att Brynäs inte hade någon chans i den här matchserien. Man vek ner sig.

I den fjärde kvartsfinalen vek Brynäs dock inte ner sig. Man spelade på samma sätt som man gjort med framgång ett antal gånger tidigare under säsongen – med hög forchecking och snabbt spel. Att Brynäs inte spelar så oftare är synd och beror antagligen på att långsamma spelare som Dackell, Hansen osv. inte klarar av det. Kanske kan man värva ett par snabba spelare och spela med högre forchecking nästa säsong? Men nu åter till matchen…

Czarnecki matchade en kedja bestående av Granström – Hansen – Molin mot Djurgårdens förstakedja. Med tanke på att nämnd kedja inte gjorde något mål så måste man säga att draget var lyckat. Synd är att det tog tre matcher att förstå att en speciell kedja måste matchas mot den kedjan.

Eftersom den kedjan var nykomponerad så gick Lauritzen in med Kahnberg och Nordquist istället för Molin. Dock skadades Lauritzen ganska tidigt i matchen efter en ful crosschecking/slag i ansiktet från Ragnarsson som hånskrattade när han fick två minuter. Efter att ha sett reprisen så ska han nog vara glad att han inte fick fem minuter istället. Då Lauritzen utgick med näsblod och hjärnskakning så gick Sandin in på hans plats.

Brynäs gjorde en ganska bra match och var det bättre laget rent spelmässigt. Tyvärr lyckas man inte göra mål och det är det som avgör matchen. Ett gjort mål räcker inte för att vinna en match och med en förstakedja som är helt under isen så var det Kahnberg-Nordquist-Sandin och juniorkedjan som skapade chanserna. Jag måste säga att Sandin gjorde en bra insats när han kom in, och det var han som spelade fram Hietanen på Brynäs enda mål.

Markström var skadad och istället klev Eddie Läck in i målet. Läck gjorde en stabil match och visade återigen att vi Brynäsare inte behöver vara oroliga när Markström sticker till NHL. Tydligen ska Markström dock spela i kvartsfinal nummer fem.

Förlust blev det alltså, och det berodde främst på ineffektivitet. Brynäs har bara en spelare som går på mål, och det är Granström. Dixon försöker, men är helt ur form. Mycket synd för Brynäs som nu kommer att åka ut.

Efter matchen snackade jag med min bror om nästkommande säsong. Vi snackade om att Brynäs inte har en offensiv taktik och att den taktik med hög forechecking som Brynäs körde i dagens match kanske vore någonting för framtiden. Jag hoppas att det är någonting som man överväger. Det är inte roligt att som seriekortsinnehavare gå på match efter match där Brynäs spelar som ett bortalag.

På fredag spelas match nummer fem, och Djurgården kan avgöra matchserien. Med tanke på dagens match så är det inte helt omöjligt att Brynäs tar en vinst, och om så blir fallet så hoppas jag såklart på att man även vinner söndagens hemmamatch. Dock ser jag det som ytterst tveksamt att Brynäs vinner tre raka matcher. Främst beroende på att förstakejdan är helt borta.

Inför fredagens match hoppas jag på samma uppställning. Dock hoppas jag att Somervuori, som är den enda i förstakedjan som försökt skapa någonting i offensiv väg, går in med Kahnberg och Nordquist. I så fall har Brynäs en förstakedja som kan skapa chanser och göra mål – och det behövs!

Huvudsaken, som jag ser det, är att Brynäs inte viker ner sig. I det gamla introt och i TV-reklam hör man Brynäsare säga att de inte ska vika ner sig, men i den senaste hemmamatchen gjorde man just detta. Därför är det viktigt att falla med flaggan i topp. Man kan antingen åka ut som förlorare eller åka ur som ett lag som gav allt.

Som ni märker har jag inga förhoppningar om semifinal. Vinst på fredag och jag kanske ångrar mig…