Lägligt Juluppehåll för Brynäs

Jubileumsmatch

Brynäs jubileumsmatch blev en fest

Under juluppehållet är det lagom tid att summera säsongen så som den varit hittills. Brynäs har haft en böljande säsong där man inledde väldigt starkt för att sedan få en lång formsvacka som inte tog slut förän strax innan uppehållet.

När säsongen startade så kändes det som att Brynäs red på det flyt och den lyckokänsla man hade efter SM-Guldet. Jag kommer speciellt ihåg första matchen mot HV71 på bortais som hittills den här säsongen varit den bästa ishockeymatch jag sett. HV71 spelade med ett högt tempo men mötte ett Brynäs som spelade som mästare. Så fort Brynäs vann puck, vilket man ofta gjorde i mittzon, kom en blixtsnabb kontring. Anfallsviljan var skyhög och motståndarna, i det här fallet HV71, fick inte en sekund på sig att pusta ut. Det var riktigt, riktigt kul att se Brynäs spela ishockey och anledningen till att jag speciellt kommer ihåg matchen mot HV71 är att de verkligen bjöd upp till match. HV71 vann den matchen i förlängning men det gjorde ingenting. Brynäs visade att man kunde spela som svenska mästare och därmed kan utmana om guldet även denna säsong.

Brynäs fortsatte i samma stil ett antal matcher innan svackan kom. Jag kommer inte ihåg exakt hur många matcher man spelade utan att vinna i full tid men det såg riktigt illa ut ett tag. Man kom in i en torrperiod där inga lätta mål trillade in. Samtidigt åkte man på ett antal skador som strulade till det framförallt på backsidan. Som tur är låg Brynäs först i tabellen när raset påbörjades, och man har därför efter ett par vinster innan juluppehållet parkerat på femte plats inför detsamma. Detta ger Brynäs en bra utgångspunkt för att kriga om en topp-4 plats.

Höstens stora snackis har annars varit NHL-proffsen. Frölunda och MoDo värvade NHL-spelare för att ersätta skadade spelare och när Frölundas skadade spelare var tillbaka så spelade fortfarande NHL-spelarna. Vad man än tycker om det hela så vore det tryggt om hela NHL-konflikten kunde leda till ett definitivt beslut om den innevarande säsongen. Ställs säsongen in så kommer NHL-spelare till Elitserien, annars inte. Ställs den in lite i taget så spelar Elitserielag kvalserien utan NHL-spelare medan de Allsvenska lagen förstärker upp med dessa spelare och därmed har ett övertag. För Brynäs del skulle det sannolikt innebära att Bäckis och Lindbäck gick in i laget, samt förhoppningsvis någon etablerad NHL-back.

För det är just backsidan som varit Brynäs problem under säsongen. Även om jag tycker att både Djoos och Berglind klivit in och gjort bra insatser så har det stundtals varit skakigt. Jag hoppades inför säsongen att Lars Jonsson skulle kliva in och inta sin gamla roll som ledande back, men då kände jag inte till hans kroniska besvär som sannolikt sätter stopp för resten av hans karriär. Cody Franson har värvats och gjort ett bra jobb, men Dennis Persson har varit borta nästan hela säsongen vilket lämnat ett hål för att inte tala om Bertilsson som varit lagets bästa back men nu missar resten av säsongen. Nu är i alla fall Persson tillbaka och jag hoppas att han kan bli den back vi alla hoppas på. Samtidigt hoppas jag att Djoos fortsätter att utvecklas i JVM och kommer tillbaks som en ännu bättre back.

Ett annat problem har varit målvaktssidan. Rahm har stundtals varit väldigt stabil, men han har också gjort väldigt osäkra insatser. Detta i kombination med att Honken ofta har skadeproblem är inte bra. Kommer Lindbäck så är målvaktssidan säkrad, men om det blir en NHL-säsong och Honken dessutom skulle bli långtidsskadad så krävs en värvning.

Årets forwardssida är mycket intressant. Självklart saknas spelare som SIlfverberg och Larsson, men vi kan inte jämföra alla årgångar med ett guldlag. Järnkrok kliver fram bra och producerar. Lindholm har utvecklats precis så som jag hoppats på. I övrigt tror jag att både Nordquist och Widing kan producera mer och att Lauritzen kommer att producera om han får slippa skador. Harju har producerat vilket är bra, och jag ser det som en lyckad värvning. Det blir lätt att man jämför honom med Silfverberg, men det tror jag inte man ska göra. Silfverberg a la 2012 går inte att ersätta. Johansson behöver träna avslut så att han kan förvalta alla de chanser, framförallt frilägen, som han skapar. Även Thuresson kan bli mer effektiv.

Jag tycker det ser lovande ut inför avslutningen av säsongen. Slipper Brynäs skador så kan man hamna på en topp-4 placering och gå långt i slutspelet. Och i ett slutspel har vi ju Granström, Widing och några andra spelare som kommer att kliva fram.

Jag måste också passa på att nämna utematchen. Tyvärr var jag i USA när den spelades men jag såg på bilderna från matchen att det var en riktig fest. När jag först hörde om matchen tyckte jag det var en tveksam grej eftersom det gjorts tidigare på flera ställen. Men självklart ska Brynäs fira sitt 100-års jubileum på alla möjliga sätt, och med facit i hand var det helt rätt att skapa den hockeyfest som utematchen blev.

Som sen julklapp önskar jag mig att Brynäs visar upp ett lika bra spel i matchen mot HV71 som man gjorde i säsongens första bortamatch mot samma motstånd. Jag önskar mig också att Lindholm, Djoos och Molin växer som spelare uner JVM och kommer hem som bättre spelare och med ett guld runt halsen.

Efter matchen: Skellefteå – Brynäs

På lördagskvällen mötte Brynäs Skellefteå på bortaplan. Efter matchen mot Södertälje så hade bortalaget en hel del att bevisa, och man försökte göra det genom att spela anfallshockey. Brynäs inledde matchen grymt offensivt och spelade stundtals ut hemmalaget. Czarneckis totala omvaskning av formationerna verkade ge önskad effekt, och Brynäs spelade riktigt bra, offensiv, hockey. Trots detta så slutade matchen i förlust och Brynäs får åka hem poänglösa.

Här är highlights från matchen:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=PnjD3i8Z7iI[/youtube]

Brynäs ägde den här matchen. Man hade flest lägen och borde ha gjort flest mål. Visserligen så tummade man på försvarsspelet i sin vilja att skapa någonting framåt, men trots stundtals dåligt försvarsarbete borde man tagit med sig tre poäng hem.

Förlusten berodde främst på tre faktorer:

Ineffektivitet. Brynäs skapade chanser men gjorde inte mål. Detta har vi vant oss vid de senaste säsongerna. När vi tidigare har haft Markström i mål så har det räckt med tre gjorda mål för att vinna matcher. Nu är situationen en annan. Hur som helst så borde Brynäs avgjort matchen vid ställningen 3-3 i sista perioden då man fick en radda power play. Man hade chanser, men var inte tillräckligt effektiva. Det var Skellefteå.

Målvaktsmatchen. Brynäs förlorade målvaktsmatchen. Den förre Brynäsaren (och tillika mitt förslag på värvning inför säsongen) Joacim Eriksson vann målvaktsmatchen mot Björn Bjurling. Bjurling gjorde inga uppenbara missar, men vissa mål såg lite väl enkla ut och han gjorde inga matchavgörande räddningar – det gjorde Eriksson. Jag hoppas vi får se honom i Brynäsdressen snart igen.

Aggressivt anfallsspel, passivt försvarsspel. Brynäs spelade ett aggressivt anfallsspel – kul! Dock var försvarsspelet stundtals allt annat än aggressivt. Vid ett mål åkte en Skellefteå-spelare från egen zon, genom mittzon och in i Brynäs zon där tre Brynäsare backade hemåt. Istället för att gå på fick SAIK-spelaren måtta in ett skott som gick i mål. Bertilsson var närmaste back och han borde gått på tidigare. Han får skylla på att det var säsongens första seriematch. Vid fler tillfällen spelade Brynäs passivt i egen zon och blev utspelade.

Summa sumarum är att Brynäs var bättre än Skellefteå och borde ha vunnit matchen.

Det är svårt att ta ut vilka som var bäst i Brynäs – många var väldigt bra. Silfverberg är i storform och även Lauritzen gjorde en bra match. Nordquist gjorde mål och var piggare än vanligt. Ja – många spelare var bra, helt enkelt.

————————————————————————————————————————————-

Jag sågade Brynäs första PP-uppställning ganska rejält senast. I matchen mot Skellefteå gjorde de mål direkt. Svar på tal? Visst, men vad gjorde de i den tredje perioden? Jag står fast vid min kritik och börjar nästan tycka synd om Clarke som tvingas stå som ensam back på blålinjen.

Efter Kvartsfinal 4: Djurgården – Brynäs

Inför kvartsfinal nr 4 hade jag i stort sett gett upp. 0-4 på hemmaplan var förnedrande och visade att Brynäs inte hade någon chans i den här matchserien. Man vek ner sig.

I den fjärde kvartsfinalen vek Brynäs dock inte ner sig. Man spelade på samma sätt som man gjort med framgång ett antal gånger tidigare under säsongen – med hög forchecking och snabbt spel. Att Brynäs inte spelar så oftare är synd och beror antagligen på att långsamma spelare som Dackell, Hansen osv. inte klarar av det. Kanske kan man värva ett par snabba spelare och spela med högre forchecking nästa säsong? Men nu åter till matchen…

Czarnecki matchade en kedja bestående av Granström – Hansen – Molin mot Djurgårdens förstakedja. Med tanke på att nämnd kedja inte gjorde något mål så måste man säga att draget var lyckat. Synd är att det tog tre matcher att förstå att en speciell kedja måste matchas mot den kedjan.

Eftersom den kedjan var nykomponerad så gick Lauritzen in med Kahnberg och Nordquist istället för Molin. Dock skadades Lauritzen ganska tidigt i matchen efter en ful crosschecking/slag i ansiktet från Ragnarsson som hånskrattade när han fick två minuter. Efter att ha sett reprisen så ska han nog vara glad att han inte fick fem minuter istället. Då Lauritzen utgick med näsblod och hjärnskakning så gick Sandin in på hans plats.

Brynäs gjorde en ganska bra match och var det bättre laget rent spelmässigt. Tyvärr lyckas man inte göra mål och det är det som avgör matchen. Ett gjort mål räcker inte för att vinna en match och med en förstakedja som är helt under isen så var det Kahnberg-Nordquist-Sandin och juniorkedjan som skapade chanserna. Jag måste säga att Sandin gjorde en bra insats när han kom in, och det var han som spelade fram Hietanen på Brynäs enda mål.

Markström var skadad och istället klev Eddie Läck in i målet. Läck gjorde en stabil match och visade återigen att vi Brynäsare inte behöver vara oroliga när Markström sticker till NHL. Tydligen ska Markström dock spela i kvartsfinal nummer fem.

Förlust blev det alltså, och det berodde främst på ineffektivitet. Brynäs har bara en spelare som går på mål, och det är Granström. Dixon försöker, men är helt ur form. Mycket synd för Brynäs som nu kommer att åka ut.

Efter matchen snackade jag med min bror om nästkommande säsong. Vi snackade om att Brynäs inte har en offensiv taktik och att den taktik med hög forechecking som Brynäs körde i dagens match kanske vore någonting för framtiden. Jag hoppas att det är någonting som man överväger. Det är inte roligt att som seriekortsinnehavare gå på match efter match där Brynäs spelar som ett bortalag.

På fredag spelas match nummer fem, och Djurgården kan avgöra matchserien. Med tanke på dagens match så är det inte helt omöjligt att Brynäs tar en vinst, och om så blir fallet så hoppas jag såklart på att man även vinner söndagens hemmamatch. Dock ser jag det som ytterst tveksamt att Brynäs vinner tre raka matcher. Främst beroende på att förstakejdan är helt borta.

Inför fredagens match hoppas jag på samma uppställning. Dock hoppas jag att Somervuori, som är den enda i förstakedjan som försökt skapa någonting i offensiv väg, går in med Kahnberg och Nordquist. I så fall har Brynäs en förstakedja som kan skapa chanser och göra mål – och det behövs!

Huvudsaken, som jag ser det, är att Brynäs inte viker ner sig. I det gamla introt och i TV-reklam hör man Brynäsare säga att de inte ska vika ner sig, men i den senaste hemmamatchen gjorde man just detta. Därför är det viktigt att falla med flaggan i topp. Man kan antingen åka ut som förlorare eller åka ur som ett lag som gav allt.

Som ni märker har jag inga förhoppningar om semifinal. Vinst på fredag och jag kanske ångrar mig…

Jonsson & Granström förlänger

Igår blev det klart att Jonathan Granström förlänger med Brynäs. Idag blev det också klart att Lars Jonsson förlänger och blir kvar i Brynäsdressen i ytterligare tre år.

Som Brynäsare är jag förstås mycket nöjd. Granström är en publikfavorit som alltid ger allt. Han står dessutom upp för laget och sina medspelare. Det är en hård spelare som gillar att gå på mål – något som behövs i Brynäs.

Det är även roligt att Lars Jonsson förlänger, även om han just nu är långtidsskadad. Jonsson har varit en av Brynäs viktigaste backar sedan han kom hit, och är ”försteback”. Jonsson är landslagsmässig och kliver ofta fram när laget behöver det.

Enligt Gävletidningarna så är det nu bara Dackell, Molin, Dixon, Kokko, Thegel, Nolander, Lauritzen och Markström som inte har kontrakt över nästa säsong. Utav dessa spelare hoppas jag framförallt på Dackell och Dixon. Även om jag tidigare kritiserat Ove Molin hårt, så måste jag erkänna att han fyller en funktion i Brynäslaget. Han är dock inte en av lagets viktigaste spelare såsom Dackell och Dixon. Kokko var ersättare för Jonsson och gjorde det bra, men jag tror inte Brynäs förlänger med honom. Jag skulle gärna se att Nolander ersätts med Kokko, men tvivlar på det… Om inte Kokko stannar så tycker jag ändå att Nolander bör ersättas. Varför inte med Kudroc? Lauritzen har varit bra stundtals i år och haft formsvackor som berott på skador. Han är en bra spelare, men frågan är vilken lön han begär. Jag tycker inte han är värt en jättelön. Markström är förlorad till NHL.

Thegel har varit ok de gånger jag sett honom i Sundsvall. Men att vara ok i Sundsvall vinner inget Brynäskontrakt, tyvärr. Thegel är framförallt för långsam och jag hoppas att han utvecklar sin skridskoåkning i allsvenskan.

På målvaktssidan ser jag, precis som alla andra, helst att Lindbäck eller Eriksson kommer till Brynäs. Om de går till NHL så tycker jag att Brynäs borde försöka få hem Honken. Jag tror att Honken skulle komma om Sundlöv hörde av sig.

Brynäs har ett ungt och spännande lag. De rutinerade spelarna som Dackell och Molin tror jag är viktiga för att på ett bra sätt få in spelare som Silfverberg, Järnkrok, Sandin och Wännström. Jag tror också att en spelare som Lars Jonsson är viktig för Bertilsson och Löv. Över huvud taget har Brynäs ett ungt lag som blir bättre för varje år, och det är därför bra att lyckas behålla samma lag. Kanske kan man spetsa till med ytterligare någon toppspelare, men jag vet inte om det behövs. Spelar Nordquist och Kahnberg på den nivå de kan spela så har Brynäs två mycket giftiga kedjor. Juniorkedjan med Järnkrok, Silfverberg och Rödin har dessutom visat att de stundtals varit lagets bästa kedja. Undantaget är kedjan med Granström, Hansen och Sandin/Lauritzen. Här hade jag hoppats mer på framförallt Sandin och Hansen. Lauritzen har ändå presterat men precis som Hansen och Sandin har han varit skadedrabbad. Kanske kan dessa spelare höjja sig när de slipper skador. Hansen var trots allt förstecenter i Brynäs för ett par säsonger sedan.

Samtidigt som spelare som Nolander, Lauritzen och Hansen är bra så tar de upp platser för unga juniorer. Jag tycker att alla juniorer som fått chansen i år har visat att de håller bra i Elitserien. Järnkrok har till och med visat att han kommer att bli en klass-spelare. Det är därför synd att unga spelare, som t.ex. Wännström som varit mycket bra då han fått chansen, inte får spela pga spelare som Lauritzen och Hansen. Det är en svår avvägning för Sundlöv att göra och jag hoppas att han gör rätt.

Nu är det OS-uppehåll och jag ser fram emot OS. Jag tycker det är lite synd att Markström inte blev uttagen. Det känns som onödigt för Liv att sitta med på läktaren under OS. Markström å andra sidan hade vunnit massor mer erfarenhet på det. Erfarenhet han kunde ha nytta av senare i sin karriär. Han är dessutom bättre än Liv.

Det var länge sedan jag nämnde snusandet här på bloggen. Jag slutade ju snusa på nyår. Jag har sedan dess kört med Onico (tobaksfri snus) och måste erkänna att det är svårt att sluta med den. Jag är dock nöjd med att ha slutat med giftet och det enda som tar skada av Onico är plånboken. Jag lovar att skriva om den dag jag bestämmer mig för att sluta med Onico.

Efter matchen: Brynäs – Linköping

Brynäs tog ikväll emot Linköping, och om jag ska vara ärlig hade jag inga stora förhoppningar på vinst. Jag hoppades att Brynäs skulle spela ett bra försvarsspel, hålla siffrorna nere och knipa en poäng eller i bästa fall ta en trepoängare genom uddamålsvinst. Så blev det inte.

Jag skulle vilja summera de första två perioderna av matchen som ett ställningskrig. Spelet var jämt och det kändes inte som att något lag riktigt tog tag i taktpinnen. Både lagen visade dock goda intentioner och satsade offensivt. Det var därför rättvist att lagen fick ungefär lika många målchanser, och även mål, var. 1-1 efter första och 2-2 efter den andra perioden var fullt rättvist, och det lutade mot att även den sista perioden skulle sluta oavgjord. Det var främs Granström i Brynäs som klivit fram med mål, tufft spel och vilja. Kanske var det på grund av den felaktiga utvisning han åkte på när en LHC spelare av misstag slår en lagkamrat i ansiktet med klubban och Granström åker ut för det.

Dock ville hemmalaget annat. I den sista perioden flyttade Brynäs upp sitt spel och spelade riktigt bra. En stor skillnad från förut var att man gick på mål och därför lyckades göra mål på flygande anfall och returer. Dixons 3-2 kom på en retur, och 3-2 målet, av den evigt kämpande Sundqvist, var ett ännu ett bra exempel på det. Somervuori kom i ett ganska dåligt skottläge på kanten men valde att ta avslut. Sundqvist störtade på mål och fick returen på bladet. Det här är någonting som Brynäs saknat tidigare. Visserligen har Somervuori ofta tagit avslut hela säsongen, men meningen med avslut ur dåliga vinklar är att det kan skapa retur och målchans. Det har inte riktigt utnyttjats – förän nu. Fler än Dixon har nu upptäckt att det lönar sig att gå på mål. Brynäs spelade PP när 4-2-målet gjordes, men det kom som sagt i ett flygande anfall.

När gästernas Zackrisson gjorde 4-3 i en tilltrasslad situation där jag trodde Läck hade kontroll på pucken, blev det match igen. Linköpings hopp släcktes dock snabbt när Dizon återigen målade och satte 5-2. För mig var matchen avgjord där. LHC fick några PP, och lyckade skapa åtmindstonde en riktigt farlig chans. Som sista utpost gjorde Läck dock återigen en riktigt bra match och räddade Brynäs när man behövde det. I stället kunde Dackell avgöra matchen i öppen kasse för andra hemmamatchen i rad. Denna gång inte med en lobb, men med ett distinkt skott från ungefär halva plan efter lite grötande vid rödlinjen.

Brynäs vinst var välförtjänt, men Linköping var för det inte mycket sämre än hemmalaget. De två första perioderna var mycket jämna och hade inte Eddie Läck räddat Brynäs när man behövde det så hade det kunnat sluta oavgjort eller med förlust. Det känns riktigt bra att Läck har klivit fram som han gjort. Inte bara för den här säsongen, men även inför nästa säsong då Markström av allt att döma drar över till NHL.

Bäst i Brynäs var förutom Eddie Läck även Granström, Dixon, Hietanen, Somervuori, Sundqvist och Lauritzen som ofta är bra mot sitt gamla lag. Även Sundström bör nämnas, som växer in allt mer i sin roll som back. Jag tycker också att de många unga spelarna gjorde mycket bra insatser. Löv, som i och för sig blivit rutinerad på Elitseriespel nu, kändes stabil idag och Järnkrok slet på som vanligt. Även Wännerström och Rhodin gjorde bra insatser när de  spelade.

”Experterna” skriver att Brynäs vinst är en jätteskräll, men jag håller inte med. I och för sig är det väll som Rollo skriver, att det var de fattiga mot de rika, men ett lag kan inte vinna jämt. Bara för att det gått riktigt bra för Linköping så betyder inte det att de kan förlora eller ha en dålig dag. Samtidigt har Brynäs blivit riktigt svårslagna på hemmaplan.

Jag vill återigen gotta mig i att jag förutsedde att Brynäs var på gång. Anledningen till att jag trodde det var att målskyttet lossnat för Somervuori, och Kahnberg verkade vara på G. Nu har det i och för sig gått trögt för Kahnberg, men Somervuori har klivit fram riktigt bra, samtidigt som spelare som Dixon och Granström vuxit in i säsongen. Målskyttet har varit problemet, och är nu nyckeln, till trepoängare och precis som tidigare är försvarsspelet med en bra målvakt längst bak grunden i laget.

Efter matchen: Södertälje – Brynäs

Södertälje – Brynäs var en så kallad sexpoängsmatch. Brynäs jagar förvisso slutspel, men Södertälje ligger på kvalserieplats och skulle vid eventuell vinst slåss med Brynäs om den inte så åtråvärda placeringen.

Som Brynässupporter såg jag positivt på den här matchen. Brynäs har precis spöat Skellefteå med 6-0 och ska vinna mot Södertälje om man ska ha i slutspelet att göra.

Den första perioden började lite trevande från båda lag. Spelet svajade och chanser byttes. De båda målvakterna, Markström och Bjurling, gjorde stabila insatser och släppte inte in några onödiga mål. Det var dock Bjurling som fick ge sig först. Somervuori, som kommit igång på allvar, passade fram Dackell som sköt ett skott som Nolander styrde in. Alltså en styrning och inget att lasta Bjurling för. Som Brynäsare är jag naturligtvis nöjd att någon går på mål, även om det är en back som gör det. 1-0 till Brynäs stog sig perioden ut.

Brynäs inledde den andra perioden starkt och Södertälje drog ganska snabbt på sig ett par utvisningar. Till min stora förvåning så spelade Ove Molin PP i den första perioden, med ett ineffektivt PP som resultat. I den andra perioden återgick man till de formationer som spelade PP mot Skellefteå, med framgång. I PP placerar sig Somervuori ofta i slottet för att försöka hitta yta. Den här gången gjorde han det och blev framspelad av Lauritzen och Hietanen. Somervuori, som har ett rappt skott, fick en liten felträff som ställde Bjurling och 2-0 var ett faktum.

Brynäs ledning såg mycket stabil ut i den tredje perioden och Södertälje var aldrig riktigt nära. Man hade i och för sig några riktigt bra chanser, men Markkström var omutlig. Efter att Brynäs spelade PP så kontrade dock Södertälje in 1-2. Det var ett ganska löst skott från blålinjen som letade sig in under en oskymd Markströms arm. En riktig målvaktstavla av en annars så säker Markström.

De sista minuterna bestod av ett Södertälje-tryck, men jag tycker aldrig de var riktigt nära. De hade i och för sig pucken i offensiv zoon men kom inte till avslut annat än utifrån. I de lägena har jag tur som Brynäsare – jag kan lita på att Markström håller tätt.

Slutresultatet 2-1 till Brynäs var helt rättvist. Brynäs var det bättre laget och hade ett mer vårdat spel. Som en reflektion kan jag också säga att Brynäs hör hemma ovanför Södertälje, och att Södertälje nog får svårt att undvika kvalserien.

Bäst i Brynäs var Markström, Somervuori, Dackell, Dixon och Lauritzen. Kahnberg var också en av de bättre men kommer inte riktigt till. Han spelar bra i offensiv zon men när han närmar sig kassen så stämmer det inte riktigt. Jag hoppas att det lossnar för honom så som det lossnat för Somervuori. Då blir Brynäs riktigt farliga för alla lag i ett eventuellt slutspel.

Efter matchen: Brynäs – Skellefteå

Ikväll är man nöjd som Brynässupporter. Brynäs krossade SAIK med 6-0. Men nu tar vi det från början…

Matchen inleddes tempostarkt och det märktes att Skellefteå spelade med självförtroende. Tighta situationer i försvarsson resulterade inte i rensningar eller sarg-ut, utan löstes med finess och ett rappt passningsspel. Skellefteå såg riktigt starka ut och det såg ut att bli en tuff match.

SAIK öppnade som sagt starkt, och dessutom offensivt. Gästerna var närmast ett ledningsmål men Brynäs stretade emot bra och etablerade spel i anfallszon då och då. 1-0 till Brynäs kom efter en kontring och tilltrasslad situation vid mål där jag tror att Lauritzens skott på något sätt letade sig in. Vid ett annat sådant tillfälle snurrade Somervuori runt på ett bra sätt och spelade fram Kokko mitt framför mål. Istället för att ta avslut, som Hadelöv var helt med på, så passade Kokko bakom ryggen till Dackell som satte 2-0 vilket också blev slutresultatet efter den första perioden. Inte helt rättvist men som Brynäsare så vet man ju att det är målen som räknas.

I den andra perioden trodde jag att SAIK skulle ligga på hårt för reducering. I stället vek man ner sig och tillät Brynäs ta över matchen. Men med det ska ingen cred tas från Brynäs, som spelade bättre än på länge. En stor skillnad i matchen mot Skellefteå jämfört med tidigare matcher var också att man gjorde mål på en del av sina chanser. Efter den andra perioden var ställningen 4-0 och det var helt välförtjänt, även om ett av målen kom efter en SAIK-utvisning som såg ruskigt tveksam ut.

Den tredje perioden såg ut precis som den andra perioden: Brynäs dominerade och Skellefteå såg ut att vänta på att machen skulle ta slut. Brynäs dominerade och spelade grymt bra i power play. Man gick ifrån till 6-0 och fokuserade sen på att hjälpa Markström hålla nollan – vilket lyckades.

Nyckeln till vinsten mot Skellefteå var ett bra försvarsspel i den första perioden när det behövdes, och ett bra power play. Markström spelade bra i mål och när han släppte returer fanns Brynäsare där.

Power Play var av absoluta toppklass i matchen mot Skellefteå. En stor anledning till det tror jag är att en ändring gjordes som jag länge efterlyst. Ove Molin utgick med illamående efter den första perioden vilket tog bort den största PP-bromsklossen för säsongen (detta är alltså vad Aftonbladet kallar ”Paniktaktiken”). Allt för ofta går PP ut på att Ove Molin håller puck. Nu spelade kedjan Dackell-Dixon-Somervuori och Kahnberg-Nordquist-Silfverberg PP och de gjorde det mycket bra. Det syns att Nordquist blir nyttig i PP framöver, och jag hoppas att Czarnecki nu inser att det är dessa formationer som ska spela PP. Även Kahnberg (som gjorde ett av målen) var på spelhumör och Silfverberg gjorde två mål. Det bevisar, tycker jag, att de ska fortsätta spela PP. Kedjan med Dackell-Dixon-Somervuori var även dom giftiga och stod bakom två av målen från Dixons klubba.

Bäst i Brynäs idag var Markström, Kahnberg, Dixon, Somervuori, Nordquist och Sundström. Egentligen skulle jag vilja säga att hela laget spelade bra. Fortsätter man spela så här så är slutspelsplatsen ett faktum.

Lite små notiser:

Brynäs har inte vaccinerat sig, och nu verkar det som att Bertilsson kan ha fått influensan. Synd, men jag förstår att man inte vill vaccinera hela truppen mitt i säsongen med tanke på de biverkningar man kan få.

Aftonbladet ältar spelare i målgården vid ett mål som Djurgården släppt in. När såg man såna bilder när något annat lag släppte in ett liknande mål? För det händer väll i ungefär var och varannan omgång.

Popovic käftade med HV71s ”slipshuliganer”. Det är skandal att de ”supportrarna” inte blivit portade, eller i alla fall förflyttade inom, HV:s hemmaarena. Att HV71 som klubb tillåter supportrar att sitta och spotta på motståndare är löjeväckande och får dem att se ut som ett gäng pajaser. Hockeyligan borde bötfälla HV71 som man gör i t.ex. fotbollen, så händer det kanske saker. Varje gång jag läser om det får jag lust att åka ner till Jönköping och göra samma sak på de så kallade supportrarna. Riktigt, riktigt dåligt av HV71.

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Brynäs – Luleå var sen lördagsmatch igår vilket så klart drog ner antalet besökare kraftigt då Danmark – Sverige började mitt i hockeymatchen. Tack vara ”Hockeyfesten” som ett par gånger om året besöker Läkerol Arena landade besökarantalet på 5000 och stämningen var på topp. Ett roligt inslagg var också att ”Hockeyfesten” stod för nationalsången – allsång alltså! Kanske hade den normalt så tråkiga kareokie-slingan passat här, även om det blev ganska enhetligt efter ett par rader.

Appropå ”Hockeyfesten” så får de, med all rätt, mycket beröm för att de höjjer stämningen på de 2-3 matcher de går på per säsong. Men jag tycker också det är viktigt att poängtera att det finns många som går på alla hemmamatcher och bidrar till en höjd stämning hela säsongen. Brynäsklacken, som jag inte är ett stort fan av, visar trots allt stort engagemang match efter match. Brynäsklackens största problem är praktiskt – de klappar för snabbt. De klappar så snabbt att ljudet blir lägre. Dessutom förstör de ofta när sittplatspubliken sätter igång någonting genom att klappa med. Eftersom de klappar mycket snabbare än sittplatspubliken så dör stämningen snabbt ur. Där behöver de definitivt skärpa sig. Det är ingen tävling i att klappa snabbt.

Men nu till matchen!

Brynäs öppnade matchen mot Luleå mycket starkt och tog tag i taktpinnen direkt. I första perioden bombarderades Lulemålet och Brynäs etablerade press i stort sett hela tiden. Att Luleå drog på sig flertalet utvisningar hjälpte inte precis gästerna. Efter halva perioden var ställningen 3-0 och det såg inte ut att mattas. Målen kom logiskt även om Lauritzens 3-0 mål gjordes efter sjabbel i Luleförsvaret när gästerna spelade med en man mer på isen.

I den andra perioden bytte matchen skepnad. Luleå tog över allt mer medans Brynäs fick allt svårare att komma ur egen zon. Dock var försvarsspelet framför mål och i slottet rejält vilket tillät Markström att göra sin grejj. Framförallt Kudroc bidrog här till att Markström fredades från Lulespelare. Ett av förra årets hemmamöte när ”Hockeyfesten” var på besök präglades av Luleås pååkningar på Markström. Med en spelare som Kudroc mellan bortaspelarna och hemmamålvakten blir situationen en annan. Den andra perioden slutade 0-0.

I den tredje perioden klev Brynäs upp mer och den var jämnare än de båda tidigare perioderna. Ju längre perioden gick desto mindre hungriga blev Luleåspelarna eftersom tiden började rinna ut. I slutet av matchen bytte laget chanser och det var Brynäs som, för en gångs skull, var det effektivare laget. Efter ca 16 minuter av den tredje perioden passade Dixon fram Lauritzen som sköt ett skott som räddades men rullade in i målgården. Där höll sig Somervuori påpassligt framme och petade in 4-0. Hans första mål för Brynäs i Elitserien. Skönt för både honom, Brynäs och oss supportrar!

Brynäs tog en välförtjänt seger och klättrade upp till den övre halvan av tabellen. Med tanke på hur spelet sett ut den här säsongen så är det där de hör hemma.

Den här matchen var ändå ett bakslag för Brynäs. Efter en tackling så haltade Lars Jonsson av isen, till synes med en trasig skridsko. Det visade sig att Jonsson skurit upp vaden och förmodligen blir borta i en månad.

Jonsson kan inte ersättas av någon back som finns på marknaden (i alla fall ingen som Brynäs har råd med). Det känns dock som givet att Kudroc ska få förlängt förtroende. Jonsson saknades redan i matchen mot Luleå då Nolander fick gå in som target player i power play. Det går inte att ersätta Jonsson under den månad han blir borta men förhoppningsvis kliver flera andra backar fram. Hietanen, som har gjort flera bra matcher på senare tid, tror jag kan ta mer ansvar och kanske ta över delar av det ansvar som Jonsson tagit. I defensiven hoppas jag Kudroc kan kliva fram ännu mer än vad han faktiskt redan gjort och bli en backjätte.

Som ni kanske förstår så tycker jag att både Hietanen och Kudroc gjorde bra matcher. Även Lauritzen var bra och gjorde kanske sin bästa match i Brynäsdressen. Andersén var tillbaka och gjorde ett stabilt intryck. Annat är svårt att säga om någon back när man inte släpper in mål, även om också Markström gjorde en kanonmatch. Rödin gjorde återigen ett piggt intryck och måste vara den Brynäsare som har orsakat flest utvisningar för motståndare i år. Rödin liknar Kahnberg med pucken och motståndarna måste ofta bryta regler för att få stopp på honom. Kahnberg var däremot blek och verkar lida av måltorkan. Förhoppningsvis får han göra ett mån nästa match och då tror jag det kan släppa. Även om Somervuoris mål var omöjligt att missa så hoppas jag det tänder honom så att han kan bli lika pigg som han var i de inledande omgångarna då enbart otur hindrade honom från att komma med i målprotokollet. Många spelare var bra och jag kan inte nämna alla här, men Silfverberg vill jag också nämna som en frisk fläkt på isen.

Nya tag mot Linköping på torsdag. Så länge man inte börjar bli för nöjda så har man en bra chans mot ett formsvackande LHC.

Inför match: Brynäs – Timrå

Jag skrev inget inlägg efter matchen mot HV71. Det var en klassisk skitmatch och det fanns egentligen inte så mycket att säga. Jag tycker att jag såg en misstänkt interference vid första HV-målet och spelare i målgården vid det andra. Men trots detta tycker jag att HV förtjänade segern och det är inte mycket att snacka om. Väldigt synd med tanke på att Brynäs dels kunde klättra i tabellen och dels en gång för alla ta kål på bortaspöket. Om Brynäs går till slutspel kommer bortaspöket att finnas kvar och det blir svårt att vinna en matchserie på 7 matcher.

Timrå hemma. Det ska vara vinst. Ikväll tror jag att Brynäs säkrar slutspelsplatsen och dessutom klättrar. Vid förlust ikväll så är risken stor att man missar slutspel. I alla fall i mitt tycke. Med andra ord är kvällens match ännu en i raden av viktiga matcher.

Lauritzen var febersjuk mot HV och det är oklart om han spelar ikväll. Han har klivit fram på senaste tiden och behövs. Hans ersättare, Janos Vas, fyller inte platsen. Det kanske är orättvist att jämföra Vas med en mer rutinerad spelare, men faktum är att Vas har ett år kvar på kontraktet och som Brynäs-fan vill jag se en uppryckning från ungrarens sida.

Brynäs har inte släppt något defenitivt lag, men det är ändå ganska klart. Ett litet frågetecken är målvaktsfrågan där Lindbäck gjorde en hedersam insats mot HV. Lindbäck ryktas som bekant till Timrå nästa säsong och därför kan det vara lite känsligt att han står i en avgörande match mot just Timrå. Personligen tror jag inte det spelar någon som helst roll. Lindbäck borde fortsätta i målet med tanke på hans insats den senare tiden. Dock har Czarnecki en vana att vilja byta målvakt vid förlust- Den här gången tror jag han går på min linje.

Mitt tips ikväll: 4-2. Slutspel!