Sex omgångar har spelats av SHL och Brynäs har hittills bara förlorat en match efter full tid – en förlust som tillkom borta mot Färjestad efter en jämn match som lika gärna kunnat sluta med ett kryss eller en seger. De två senaste matcherna, mot Linköping och Rögle borta, har båda slutat oavgjort med förlust och vinst efter straffar respektive förlängning. Med andra ord har Bulan och Sjöddas mantra om att Brynäs ska vara ett svårslaget lag som kan vinna mot alla lag i serien realiserats. Brynäs är inte längre ett lag som förlorar med 3-4 måls marginal på bortaplan mot de lag som anses vara topplag. Brynäs är istället ett topplag och ett svårt motstånd för alla lag på alla arenor. Självklart bör vi se med tillförsikt på framtiden, men som Brynäsare kan man inte låta bli att mysa!
Alla lagdelar ser starkare ut än förra året, med början på den ack så viktiga målvaktssidan. Starkbaum ser, precis som förra året, stabil ut. Den stora skillnaden är att han i år har konkurrens om målvaktsspaden av Sandström som klivit in och på allvar visat att han vill ta en plats i SHL. Det var detta scenario, med en stabil förstemålvakt och en konkurrerande ung målvakt på väg att slå igenom, som Brynäs sökte förra året. Den gången slogs planerna i spillror på grund av skador och sjukdomar och Honken kom in istället. I år ser Sandström oförskämt orädd och lugn ut. Här har Brynäs fått en konkurrenssituation som förhoppningsvis kan få båda målvakter att utvecklas och kliva fram. Liknande situationer har vi sett när Svedberg, Markström (nåja), Läck och Honken har kommit fram.
Backsidan ser även den starkare ut i år. Salmela har klivit in som den gigant han ska vara och Bertilsson är för ovanlighetens skull inte långtidsskadad. Samtidigt har Zanetti och Pudas klivit in i laget och visat framfötterna mer än vad i alla fall jag förväntat mig. Uppenbarligen gillar Bengtzén vad han sett och Zanetti skrev här om dagen på för ytterligare två säsonger i Brynäs. Om det var ett förhastat beslut eller inte återstår att se, men i bästa fall har sportchefens snabba agerande besparat Brynäs en budgivning i slutet av säsongen.
Den enda försvarare som inte riktigt visat den klass man hoppats på är Porseland. Även där ser det ut att gå framåt, men jag och många med mig hade hoppats på att Porseland skulle bli en toppback i Brynäs. Om så är fallet eller inte får tiden utvisa. Sex matcher är trots allt endast drygt en tiondel av serien.
Inte nog med att målvakts och försvarssidan förstärkts. Även forwardssidan ser starkare ut. Stor oro infann sig i Brynäs supporterläger när Sweatt försvann från laget, men oron verkar obefogad när man ser hur Rödin klivit fram som lagets naturlige storstjärna och spelare som Johnson, Vrana och Scott innebär att Brynäs har minst två toppkedjor och en helt annan bredd än förra säsongen. Tråkigt nog blev Vrana skadad, men han kommer tillbaks i god tid till ett slutspel som jag mer och mer ser fram emot.
Det är dock inte de namnkunniga nyförvärven jag vill lyfta här. Det största lyftet har kedjan med tvillingarna Westerholm och Mannberg stått för. Denna kedja har, precis som många hoppades inför säsongen, tagit ännu ett steg och är nu en toppkedja i laget. Kedjan producerar och står för ständiga hot i offensiv zon. En annan sak som jag gillar med denna unga kedja är att de står upp och orsakar oreda hos motståndarna både före och efter avblåsning. Sånt behöver alla lag, även om Brynäs inte ska göra det till en paradgren.
Vid Brynäs tre senaste SM-guld har man haft lag som bestått av en mix av unga och rutinerade spelare. Vid sidan av köpelag som Växjö och nu Luleå så är detta en mix som behövs för att nå hela vägen. Liks Skellefteå så har Brynäs de senaste guldtillfällena haft en stabil bas med några etablerade spelare (Rödin, Vrana, Johnson, Scott, Salmela, Ollas osv) vilket också de flesta andra lag har, men kompletterat med en handfull unga spelare på väg upp (Westerholmarna, Pudas, Brodecki osv) i karriären som kliver fram och gör laget komplett. Endast då kan ett lag med ungefär samma spelarbudget som alla andra höja sig en nivå och spela långt in på våren.
Jag måste tillägna Rödin ett stycke. Han har verkligen tagit nästa steg och klivit fram. Ledarstaben verkar ha vetat vad de gjorde när de gjorde honom till kapten. Vi får njuta denna säsong, för sedan lär han återfinnas i NHL.
Samtidigt som de olika lagdelarna producerat så vill jag också slå ett slag för Bulans sätt att spela hockey. Den aggressiva och höga forecheckingen stressar de flesta motståndarlagens försvar till misstag och resulterar i en roligare hockey för publiken att titta på, samtidigt som det verkar vara ett fungerande recept. En viss reservering vill jag ge för spelet mot ett fysiskt lag som Rögle. När Rögle spelade ”ryggsäckshockey” så verkade Brynäs höga tempo och aggressivitet avtal vilket gynnade Ängelholms-laget. Där behöver Brynäs ha ett motdrag. Å andra sidan spelar väll inte ryggsäckslag slutspel, eller? Dessutom kan inget lag bibehålla en hög kvalitet i spelet under varje byte, i varje match, hela säsongen. Det viktigaste är att inte hamna på kvalserieplats, placera sig väl inför slutspelet och att toppa formen när slutspelet drar igång.
Nu ska vi inte redan börja hoppas på SM-guld – det är alldeles för tidigt för det. Men vi kan börja hoppas på en rolig serie och ett slutspel där man inte ”vet” att semifinal är en omöjlighet. Det är alltid kul att vara Brynäsare, men det kan bli extra kul den här säsongen!
————————————————————————————————————-
En fördel med att vara talangfabrik är att några talanger blir lite för bra för SHL men inte tar en plats i NHL. Några av dessa spelare tröttnar på AHL och vill hem. Även om jag önskar alla Brynäsare i Nordamerika all lycka, så hoppas jag lite på någon återvändare. Vad sägs om en Jernkrok, Larsson eller Andersén som nyförvärv? Det skulle inte sitta helt fel…