Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

Brynäs Defensiv

Det stora samtalsämnet för oss Brynäsare är just nu lagets defensiva spel. I torsdags såg det ut så här, borta mot Luleå:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=H0n9x_DG8cc[/youtube]

Brynäs släppte in massor av mål, och även om det är mot seriens just nu bästa lag så är 7 mål för många. Det defensiva spelet var under all kritik och målvaktsspelet var inte precis någonting att hänga i julgranen. Många väljer att såga Brynäs målvakter, men jag tror inte det är så lätt. Det stämmer visserligen att målvakterna inte gjort några matchavgörande räddningar eller hållit Brynäs kvar i matchen när försvarasspelet sviktat, så som vi vant oss vid att Markström gjort. Men de har inte sjunkit till Sperrle-Korhonen nivå och tappat in puckar osv.

Man ska komma ihåg att Brynäs förlorat en av sina bästa backar i Hietanen. Han har ersatts av Dale Clarke som varit en av de sämsta backarna defensivt sett. Självklart är defensiven försämrad. Samtidigt har man bytt ut Elitseriens bästa målvakt, Jacob Markström, och Elitseriens bästa andremålvakt, Eddie Läck, mot Svedberg och Bjurling som i bästa fall får ses som en godkänd målvaktsduo – inte mer.

I matchen mot Linköping så spelade Brynäs bättre. Svedberg fortsatt i mål, vilket jag tycker är helt rätt. Hade Bjurling satts in och gjort en dålig match så är risken stor att båda målvakternas självförtroende sänks och vi hamnar i ännu en Sperrle-Korhonen situation där båda målvakterna hamnat helt under isen.

Så här såg det ut mot LHC:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=PeJMxK8IhcM[/youtube]

Det går alltså att konstatera att Brynäs spelar ett mycket bättre försvarsspel. Man spelar visserligen mot ett annat spelsystem än i Luleå men LHC är absolut ett topplag och ett insläppt mål är ett gott betyg för hemmalagets defensiva arbete. Skillnaden mellan de två matcherna var som natt och dag, och jag hoppas att man fortsätter på den inslagna vägen.

Min förhoppning är att Svedberg tar för sig och växer i sin roll. Jag hoppas också att Jonathan Carlsson kan medföra lite tyngd i försvaret.

Min förhoppning är dock inte samma sak som jag tror kommer hända. Jag tror att Svedberg kommer att fortsätta vara en okej målvakt utan att vara någon matchvinnare. Jag tror att Dale Clarke kommer att få kicken och med tanke på att han antagligen är ganska dyr så kommer Brynäs då att frigöra pengar. De pengarna kommer att användas till att värva en ny, utländsk, målvakt efter juluppehållet. Jag tror inte att Brynäs nuvarande målvakter har vad som krävs för att ta Brynäs till semifinal – men jag blir mer än gärna motbevisad!

Efter matchen: Frölunda – Brynäs

I lördags mötte Brynäs Frölunda borta. För några år sedan så innebar det i stort sett en säker förlust. När Honken och andra återfanns som förstemålvakter i Brynäs så fick ofta andremålvakten, flera gånger Joakim Lundström, gå in och spela av matchen. I dagsläget är dock förutsättningarna annorlunda. Dels är Brynäs ett bättre lag och dels är Frölunda ett sämre. Det är också ironiskt att både Honken och Lundström (som jag trodde lagt ner karriären och startat spa/gym i Gävle?) återfinns hos motståndarna. Det bör kanske också nämnas att Brynäs faktiskt ”vädrade” Svedberg för första gången i år i den här matchen, något som jag dock inte tror beror på att man bara ville ”spela av” matchen.

Frölunda började matchen bäst och skapade tryck i Brynäs zon. Trycket förstärktes när Brynäs åkte på en kavalkad av utvisningar som i och för sig inte var felaktiga, men som kändes ganska billiga och onödiga i vissa fall. Hur som helst så blev man ordentligt tillbakatryckta och blev egentligen så fram till den tredje perioden då man slutade dra på sig utvisningar.

Ur Brynässynvinkel så är den tredje perioden den period som är värd att nämnas. Här visade laget styrka och kämpaglöd när man med fyra minuter kvar lyckades vänta 3-1 till 3-3. Visst fanns lite tur med i spelet, men all heder går åt Brynäs som inte gav upp utan faktiskt jagade ikapp. Det är nog första gången jag sett Czarnecki lyckats när han tagit ut målvakten.

Efter 3-3 kom förlängning och en straffläggning som präglades av missar och räddningar. När Frölunda till sist knep bonuspoängen så var det inte besvikelse jag kände. Det var en belåtenhet över att Brynäs under matchens fyra sista minuter hämtat upp Frölundas tvåmålsledning. Brynäs förlorade inte två poäng i den här matchen, de vann en.

Bäst i Brynäs var som vanligt ungdomarna. Här ska även, för dagen, Svedberg räknas in. Även Somervuori såg pigg ut och Sundqvist var som alltid bra.

Brynäs har haft ett tufft program såhär i inledningen av säsongen, med matcher mot Frölunda, Djurgården och HV71. Man har dock klarat det bra vilket är lovande inför framtiden.

——————————————————————————————–

Luleå är, som jag skrev i mitt elitserietips, årets utropstecken hittills. Jag tror inte det räcker till en topp-4 placering men de blir en svår motståndare för alla lag. Tacka Rönnqvist för det.

Efter matchen: Brynäs – Rögle

Jag missade tyvärr de två första matcherna efter OS-uppehållet. Under OS-lördagen var jag bortbjuden och hade inte en tanke på att Elitserien kunde börja innan OS var slut. I måndags satt jag bänkad framför TVn för att se Djurgården – Brynäs. När PPV_kanalerna var svarta ringde jag upp brorsan och frågade om de fick in matchen. Snöpligt nog visade det sig, som ni säkert vet, att matchen spelades på tisdag. Vid det laget hade jag redan biobiljetter för tisdagen och missade således matchen. Dock hann jag hem för att se reprisen av 3e perioden och förlängningen.

Två missade Brynäsmatcher på raken. Jag kan inte komma ihåg när det hände senast. Riktigt tråkigt och det ska inte hända igen.

Nu till gårdagens match.

Brynäs tog emot Rögle som i praktiken redan var klara för kvalserien. Matchen gällde desto mer för Brynäs som slåss om tre slutspelsplatser med Frölunda, Luleå, MoDo och Timrå.

I den första perioden verkade det inte som att Brynäs hade någonting att spela för alls. Man spelade lojt och verkade inte ha den ”rätta” attityden. Tvärt om var det Rögle som skapade flest chanser, och 1-1 speglade inte matchen dittills. Brynäs 1-1 mål var en målvaktstabbe från bortamålvakten. Ossi-Petteri Grönholms skott var i och för sig välplacerat i hörnet, men borde nog ha räddats av Röglemålvakten. Kul att Grönholm fått göra sin första poäng i Brynäströjjan.

I den andra perioden kom Brynäs igen och spelade bättre. Det var framförallt attityden som förbättrades.

Brynäs PP har varit under all kritik efter OS-uppehållet. I dag fick formeringen med Kahnberg och Nordquist i spetsen chansen – och de tog den. Den andra periodens enda mål gjordes i PP och det var Brynäs som gjorde det. Den ”gamle” skyttekungen Magnus Kahnberg placerade in 2-1. Efter matchen sa han själv att det var en felträff. Hur som helst så är det skönt att Kahnberg kommit igång med målskyttet.

Rögle kvitterade i början av den tredje perioden, men perioden var Brynäs. Bara 24 sekunder efter Rögles kvittering så tog Brynäs ledningen igen, återigen genom Magnus Kahnberg. När sedan Sundqvist och Hietanen gjorde 4 och 5-2 så var matchen avgjord.

Någonting som förundrade mig, och många med mig, var den passivitet som infann sig i Rögle-båset. Den aktiva coachingen var till synes obefintlig och kanske är firma Persson/Sjödin mer orolig över kvalserien än att få spelet att stämma och självförtroendet att höjas innan den inleds.

Brynäs tog en mycket viktig trepoängare. Förlust igår och man hade varit riktigt indragen i striden om de sista slutspelsplatserna. Nu håller man undan, även om det snabbt kan förändras. Vinst mot Timrå på Lördag skulle vara riktigt skönt.

Bäst i Brynäs var Kahnberg tillsammans med ungdomskedjan. Trots låga betyg i lokaltidningarna så gjorde de en grym match och var Brynäs näst bästa formation. Kul att de fick rikligt med speltid på slutet!

———————————————————————————-

Czarnecki är klar för ytterligare två år. Skönt, tycker jag. Han har gjort ett bra jobb i Brynäs och jag tror att Brynäs kan höjja sig ännu mer. Den kontinuitet som Brynäs får på både tränar- och spelarsidan är riktigt lovande. Nu är det inte många som saknar kontrakt inför nästa säsong. Tre är Dackell, Molin och Dixon. Jag ser gärna att Dackell och Dixon förlänger. Ove Molin får gärna också förlänga, men jag tycker att han har en alldeles för framträdande roll i PP.

———————————————————————————–

Jag har inte snusat sedan sista december förra året. Dock snusar jag fortfarande Onico. Det känns riktigt bra att ha klarat av att sluta så smärtfritt som det faktiskt gott. Nu ska jag bara sätta ett datum för att sluta med Onicon, så är saken utagerad.

————————————————————————————

Såg ministerien om John Adams på SVT Play. Riktigt intressant serie. Den rekommenderas.

————————————————————————————

Fick mail från administrationen på hockeybloggar.nu angående en förfrågan jag haft. Tydligen ska det komma en hel drös nya tillägg och teman nästa vecka. Kul!

————————————————————————————

Tyvärr Luleå, Frölunda och MoDo tar de sista slutspelsplatserna. Två riktigt formstarka lag.

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Har haft fullt upp i helgen, men kommer här ändå med en efter-matchen rapport. Bättre sent än aldrig, va?

Lördagens hemmamatch mot Luleå var intensiv och jämn. Båda lagen visade vilja och med mr Magoo som domare så tilläts det mesta, vilket båda lagen utnyttjade. En match med slutspels-karaktär.

Luleå inledde bäst och gästernas förstakedja dominerade totalt Brynäs förstakedja i det första bytet. Detta var dock temporärt och Brynäs tog över den första perioden totalt. Man gjorde också 1-0 genom Eero Somervuori som fick ett fint pass i slottet och satte pucken efter vad som såg ut att vara en felträff.

Den rättvisa 1-0 ledningen följdes upp av X antal checking from behind från Luleås sida. Bland annat åkte Ove Molin på en open-ice checking from behind som otroligt nog inte resulterade i utvisning. Tydligen är checking from behind okej i dagens elitserie, och att det blir skador struntar man tydligen i.

Efter en hög klubba, som på reprisen såg ut att vara Granströms, fick Brynäs spela PP i 4 minuter. Detta resulterade inte i någonting, och Brynäs missade en bra chans att gå ifrån. I stället fick Luleå ett PP efter en osynlig holding på Hansen. Luleå utnyttjade sitt PP på ett bättre sätt och satte 1-1 efter ett skott från blå som passerade en skymd markström.

Hansens utvisning kom efter en situation som händer 20-30 gånger/period. Att domarna fått ungefär samma funktion som i amerikansk wrestling är allt mer uppenbart. När ett lag spelat PP så ska en spelare från det andra laget åka ut. Brynäs hade, innan Hansens utvisning och Luleås 2+2 min BP, gjort mycket fulare saker än det Hansen gjorde. Det är ingen tillfällighet att Hansen åker ut efter att Luleå spelat BP. Det är nämligen så det fungerar i dagens ishockey. Båda lagen ska ha ungefär lika många utvisningsminuter och om det ena laget spelat PP så kommer de med största sannolikhet att åka ut och spela BP kort därefter. Då domaren släppt allt tidigare i matchen, men varit tvungen att ta en Luleå-utvisning på grund av att blodvite uppstod, så hittade han snabbt en kompencationsutvisning. Patetiskt, men sett över hela matchen inte helt orättvist att Luleå fick ett PP. Förstå mig rätt, det drabbar Luleå precis lika mycket som Brynäs. Spelarna vet inte vilken nivå bedömningen ligger på och vad som helst kan tillåtas precis som att vad som helst kan leda till utvisning. När man fått en utvisning med sig så gör man bäst i att inte nudda motståndarna, för då åker man ut. Har man däremot nytt fått en utvisning mot sig så kan man göra vad som helst.

Luleå tog över i den andra perioden och dominerade precis så som Brynäs gjorde i den första. Att Brynäs inte släppte in mål berodde på en kombination av Jacob Markström, ett uppoffrande försvarsspel och ett ineffektivt Luleå. Luleå kom aldrig riktigt in på mål, så jag skulle vilja ge den största äran till hemmalagets försvarsspel.

Bortalagets spel i den andra perioden var imponerande. Man spelade som ett slutspelslag och Brynäs hade tur som inte släppte in fler mål. Spelar Luleå som i den andra perioden framöver så är man garanterat ett slutspelslag.

Trots Luleås dominans i den andra perioden så var det Brynäs som gjorde målet. I en sekvens där Brynäs spelade PP och pressade Luleå hade man förtvivlat svårt att komma till skott. När man väl gjorde det så var det Jörgen Sundqvist som stänkte in pucken via ribban från blålinjen. Ett fint skott och bra skymt av Granström. Över huvud taget tycker jag att Granström passar bra ihop med Kahnberg och Molin som är lite mer finlirare. När Nordquist kommer tillbaka så tycker jag att Granström ska gå in brevid honom och Kahnberg. Ove Molin kan bilda kedja med Hansen och Lauritzen. 2-1 var inte helt rättvist efter den andra perioden, men å andra sidan så borde kanske Brynäs ha avgjort matchen redan i den första perioden.

Den tredje perioden var den jämnaste perioden. Brynäs hade rimligtvis en defensiv taktik, men det tummades ganska mycket på det och båda lagen kom till lägen. I slutet av den sista perioden pressade Luleå våldsamt mot Brynäs mål och hade bland annat ett stolpskott. Markström fick göra några fina räddningar han också, och Brynäs lyckades hålla undan. En riktigt skön seger med tanke på hur jämn matchen var, och hur båda lagen spelade bra och fysisk hockey. Också inramningen var slutspelsmässig, med ca 7200 på läktaren. Kul!

Bäst i Brynäs var som vanligt förstakedjan. Även Grönholm gjorde en bra match, och Granström bör också nämnas. Hela laget gjorde en bra insats defensivt och som alltid var Markström bra. Egentligen är det överflödigt att nämna namn då hela laget vann en lagseger efter en kämpainsats.

I kväll möter Brynäs MoDo borta. MoDo ”måste” vinna och det blir en ytterst svår match.

Efter matchen: Luleå – Brynäs

Först och främst känner jag att jag måste nämna Djurgårdsmatchen som jag inte skrev något referat om. Tyvärr har jag haft fullt upp och inte hunnit skriva. Brynäs vann den matchen rättvist och det var en bra match. Djurgården slarvade bort flera PP vilket avgjorde matchen. Kul med mycket folk i Läkerol Arena och bra stämning.

I kvällens match mot Luleå hoppades jag, som alla andra Brynäsare, på seger. Brynäs har haft oförsjämt lätt mot Luleå på bortaplan och även om Luleå är ett mycket bra lag så har man tappat respekten något. Det är då lätt att sänka guarden och åka på torsk. Just det talade mot Brynäs.

Matchen var ganska avslagen och båda lagen spelade avvaktat. Även om båda lagen skapade endel chanser så hettade det aldrig riktigt till. Båda lagen fick billiga utvisningar med och mot sig, och det var Brynäs som utnyttjade det bäst. Luleå tog ledningen, men Brynäs kvitterade i PP genom Dixon. Assisten kom från Molin, som återigen spelar PP men numer faktiskt producerar.

Även om spelet var ganska avvaktande och avslaget så skapades det som sagt chanser. Detta ledde till att de båda juniormålvakterna fick visa vad de gick för. Anders Nilsson i Lule-målet gjorde en mycket bra match och när jag nu såg honom ”in action” så är jag inte ett dugg förvånad över att han petat Modigh.

Hur som helst så gick Brynäs ifrån i den tredje perioden. 1-1 blev 3-1 efter att numera pålitlige målskytten Jonathan Granström grötat in 2-1 direkt efter ett PP, och den ännu mer pålitlige målskytten Eero Somervuori gjort 3-1 då han tagit sin egen retur i slottet. Med sju minuter kvar kändes 3-1 mycket säkert och jag måste erkänna att jag tog ut vinster i förskott.

Det gjorde nog Brynässpelarna också. Visserligen hade Dackell ett friläge där han drog ner Luleå-målvakten, men misslyckades med att sätta pucken högt. Där hade matchen definitivt kunnat avgjorts. I stället tog Luleå ut målvakten och startade en våldsam press i Brynäs zon. 3-1 blev till 3-2 och med uttagen målvakt och spel 5 mot 5 efter en utvisning lyckades hemmalaget även göra 3-3. Slarvigt av Brynäs att tappa en trepoängare. Desto starkare var det att i sudden death avgöra matchen och ta två poäng trots Luleås upphämtning i slutet av matchen.

Jag skulle vilja säga att Luleå förtjänade poängen. Brynäs ledde visserligen med 3-1 i den sista perioden men sett över hela matchen så var det en jämn match där slutresultatet 3-3 efter full tid inte var helt orättvist. Det var inte heller orättvist att Brynäs tog bonuspoängen, då man gjorde en helt okej match.

Det känns som att Brynäs är klara för slutspel. Jag blickar uppåt i tabellen istället för nedåt. Kanske gör jag samma misstag som i dagens match?

Efter matchen: Brynäs – Luleå

I lördags tog Brynäs emot Luleå. Med ganska välfylld hall (ca 6200 eller nått sånt) och ett lag i poängbehov hoppades man som Brynässupporter på det bästa.

Det vi fick se i den första perioden var i stället ett riktigt bottennapp. Brynäs hade i och för sig en bra femminutersperiod där båda lagen spelade bra men i stort så dominerade Luleå totalt i den första perioden. Ställningen 0-2 var rättvist och kunde ha varit mer.

Tydligen så skällde Czarnecki ut sitt lag efter noter i den första pausen. Som åskådare kunde man också se en förändring i attityd hos hemmalaget. Man tog kampen och tempot höjdes. Både 1-2 och 2-2 kom efter tilltrasslade situationer där viljan var den största anledningen till mål. 2-2 efter den andra perioden fick man som Brynässupporter vara nöjd med, med tanke på den första perioden och med tanke på hur målen kom till.

Brynäs tog över helt i den tredje perioden och pressade på för vinst. Innan matchen hade Czarnecki gått ut och sagt att det var tre poäng som gällde och det märktes att man inte var nöjd med ett oavgjort resultat.

3-2 kom med bara någon minut kvar efter att Hietanen fått en fin framspelning och visat varför han är Brynäs skyttekung den här säsongen. Visst, att Hietanen är skyttekung beror mer på forwards ineffektivitet än att han sprutar in mål, men han har trots allt gjort mycket mål och växt fram tom Lars Jonssons ersättare.

3-2 målet innebar tre poäng – trodde jag. Men Luleå ville annat. I den absolut sista minuten kvitterade Luleå till slutresultatet 3-3 efter en tveksam situation. Vissa hemmaspelare menade på att målet borde dömas bort pga spark, men jag menar att även om pucken gick på benet och in så är det ingen sparkrörelse inblandad. Det är därför ett regelrätt mål. Surt, men rätt ska vara rätt.

I förlängningen jagade Brynäs ett vinstmål för extrapoängen. I förlängningens sista minut sattes också 4-3 av ingen mindre än Magnus Kahnberg. Kahnberg har väntat länge på att få göra mål och jag hoppas verkligen att det har lossnat nu. Man såg hur glad Kahnberg blev och i tidningen läste jag sedan att han bytt till en gammal klubbmodell inför matchen. Kanske var det det som krävdes för att hitta gamla takter. kahnberg var för övrigt en av de bättre idag, och han visade flera gånger prov på initiativförmåga som tyvärr inte ledde till mål under ordinarie matchtid.

Övriga i Brynäs var som vanligt Sundqvist, som tack vare sin inställning nästan aldrig gör en dålig match. Sundqvist är en av Brynäs bäste spelare och gör vad som krävs. När laget har måltorka kan man till och med se ”Sunkan” uppe vid mål för avslut. Annars var även Bertilsson, Hietanen och Sundström bra. Den sistnämnde gjorde även han en bra kämpainsats.

Markström gjorde återigen en bra match och stod i förlängningen för matchens räddning. Helt överspelad slängde han ut plocken från liggande position och räddade ett givet mål. Markström såg tveksam ut i vissa situationer men den räddningen reparerade alla tveksamma returer.

Ny match på tisdag och nu hoppas jag att Brynäs är på gång så som jag tidigare förutsett.

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Brynäs – Luleå var sen lördagsmatch igår vilket så klart drog ner antalet besökare kraftigt då Danmark – Sverige började mitt i hockeymatchen. Tack vara ”Hockeyfesten” som ett par gånger om året besöker Läkerol Arena landade besökarantalet på 5000 och stämningen var på topp. Ett roligt inslagg var också att ”Hockeyfesten” stod för nationalsången – allsång alltså! Kanske hade den normalt så tråkiga kareokie-slingan passat här, även om det blev ganska enhetligt efter ett par rader.

Appropå ”Hockeyfesten” så får de, med all rätt, mycket beröm för att de höjjer stämningen på de 2-3 matcher de går på per säsong. Men jag tycker också det är viktigt att poängtera att det finns många som går på alla hemmamatcher och bidrar till en höjd stämning hela säsongen. Brynäsklacken, som jag inte är ett stort fan av, visar trots allt stort engagemang match efter match. Brynäsklackens största problem är praktiskt – de klappar för snabbt. De klappar så snabbt att ljudet blir lägre. Dessutom förstör de ofta när sittplatspubliken sätter igång någonting genom att klappa med. Eftersom de klappar mycket snabbare än sittplatspubliken så dör stämningen snabbt ur. Där behöver de definitivt skärpa sig. Det är ingen tävling i att klappa snabbt.

Men nu till matchen!

Brynäs öppnade matchen mot Luleå mycket starkt och tog tag i taktpinnen direkt. I första perioden bombarderades Lulemålet och Brynäs etablerade press i stort sett hela tiden. Att Luleå drog på sig flertalet utvisningar hjälpte inte precis gästerna. Efter halva perioden var ställningen 3-0 och det såg inte ut att mattas. Målen kom logiskt även om Lauritzens 3-0 mål gjordes efter sjabbel i Luleförsvaret när gästerna spelade med en man mer på isen.

I den andra perioden bytte matchen skepnad. Luleå tog över allt mer medans Brynäs fick allt svårare att komma ur egen zon. Dock var försvarsspelet framför mål och i slottet rejält vilket tillät Markström att göra sin grejj. Framförallt Kudroc bidrog här till att Markström fredades från Lulespelare. Ett av förra årets hemmamöte när ”Hockeyfesten” var på besök präglades av Luleås pååkningar på Markström. Med en spelare som Kudroc mellan bortaspelarna och hemmamålvakten blir situationen en annan. Den andra perioden slutade 0-0.

I den tredje perioden klev Brynäs upp mer och den var jämnare än de båda tidigare perioderna. Ju längre perioden gick desto mindre hungriga blev Luleåspelarna eftersom tiden började rinna ut. I slutet av matchen bytte laget chanser och det var Brynäs som, för en gångs skull, var det effektivare laget. Efter ca 16 minuter av den tredje perioden passade Dixon fram Lauritzen som sköt ett skott som räddades men rullade in i målgården. Där höll sig Somervuori påpassligt framme och petade in 4-0. Hans första mål för Brynäs i Elitserien. Skönt för både honom, Brynäs och oss supportrar!

Brynäs tog en välförtjänt seger och klättrade upp till den övre halvan av tabellen. Med tanke på hur spelet sett ut den här säsongen så är det där de hör hemma.

Den här matchen var ändå ett bakslag för Brynäs. Efter en tackling så haltade Lars Jonsson av isen, till synes med en trasig skridsko. Det visade sig att Jonsson skurit upp vaden och förmodligen blir borta i en månad.

Jonsson kan inte ersättas av någon back som finns på marknaden (i alla fall ingen som Brynäs har råd med). Det känns dock som givet att Kudroc ska få förlängt förtroende. Jonsson saknades redan i matchen mot Luleå då Nolander fick gå in som target player i power play. Det går inte att ersätta Jonsson under den månad han blir borta men förhoppningsvis kliver flera andra backar fram. Hietanen, som har gjort flera bra matcher på senare tid, tror jag kan ta mer ansvar och kanske ta över delar av det ansvar som Jonsson tagit. I defensiven hoppas jag Kudroc kan kliva fram ännu mer än vad han faktiskt redan gjort och bli en backjätte.

Som ni kanske förstår så tycker jag att både Hietanen och Kudroc gjorde bra matcher. Även Lauritzen var bra och gjorde kanske sin bästa match i Brynäsdressen. Andersén var tillbaka och gjorde ett stabilt intryck. Annat är svårt att säga om någon back när man inte släpper in mål, även om också Markström gjorde en kanonmatch. Rödin gjorde återigen ett piggt intryck och måste vara den Brynäsare som har orsakat flest utvisningar för motståndare i år. Rödin liknar Kahnberg med pucken och motståndarna måste ofta bryta regler för att få stopp på honom. Kahnberg var däremot blek och verkar lida av måltorkan. Förhoppningsvis får han göra ett mån nästa match och då tror jag det kan släppa. Även om Somervuoris mål var omöjligt att missa så hoppas jag det tänder honom så att han kan bli lika pigg som han var i de inledande omgångarna då enbart otur hindrade honom från att komma med i målprotokollet. Många spelare var bra och jag kan inte nämna alla här, men Silfverberg vill jag också nämna som en frisk fläkt på isen.

Nya tag mot Linköping på torsdag. Så länge man inte börjar bli för nöjda så har man en bra chans mot ett formsvackande LHC.