Äntligen sätter säsongen igång!

Nu börjar äntligen Elitserien igen, och man kan vakna ur sommar-dvalan. Jag hoppas att ni bloggläsare, precis som mig, haft en bra sommar!

Ikväll möter Brynäs Växjö hemma och jag räknar med ett härligt drag i hallen. Utifrån resultaten i European Trophy så verkar Brynäs vara i helt okej form. Det är dock svårt att dra några slutsatser utifrån försäsongen då man t.ex. ofta presterats som bäst i Elitserien efter en bra försäsong. Det är trots allt efter jul som allting avgörs.

Trots att våren är den viktigaste delen av säsongen så är också de första omgångarna viktiga. Efter de första 10 omgångarna brukar serien ”sätta sig” och man kan staka ut vilka lag som är topplag och vilka som kommer att få kriga för att slippa kvalserien. Detta behöver absolut inte stå sig säsongen ut, men jag tycker mig kunna urskilja en trend där de lag som halkar efter i början av säsongen hamnar i ett psykologiskt underläge som skickar dem hela vägen till Kvalserien. Därför blir matcher som hemma mot Växjö, där man på papperet ”ska” vinna, viktiga.

Elitserien bjuder på några nyheter i år. Sparkregeln har ändrats. Numera får spelare aktivt styra in pucken i mål med skridskon. Dock får en spelare fortfarande inte aktivt sparka in pucken. Det kommer att bli en svår bedömning för våra kära domare och jag kan tänka mig de ”domarskandaler” som kommer att skapa rubriker.

En annan nyhet är att nationalsången inte längre spelas innan seriematcher. Den förändringen tycker jag är olycklig. Nationalsången innan match är en fin tradition och en stämningshöjare. Dom där minuterna när hela arenan är tyst kan jämföras med lugnet före stormen och har, tvärt om vad hockeyligan tror, en stämningshöjande effekt. Jag är glad att nationalsången fortfarande kommer att spelas innan slutspelsmatcher och jag hoppas att den återinförs inför nästa års Elitserie.

I övrigt kan Brynäs, som de facto är Sveriges bästa lag, även förvänta sig en ny motståndare. Rögle har återigen tagit sig upp i svensk hockeys finrum och kommer att göra ett tappers försök att hålla sig kvar. Nykomlingar brukar ofta prestera bra i början av säsongen för att sedan sjunka tillbaks och i slutändan få kriga för att slippa kvalserien. Precis så tror jag att Rögles situation kommer att vara. När de andra lagen drömmer om att tiden ska gå så att det blir dax för slutspel så kommer Rögle att spela med mycket inspiration och hjärta, som nya lag ofta gör. När sedan de andra lagen också börjar bli inspirerade, ungefär runt jul, så kommer Rögle att sjunka i tabellen. Dock tror jag att Rögle klarar sig kvar på bekostnad av vinterns jumbolag Timrå och AIK.

Inom kort kommer mitt tips för hur tabellen kommer att sluta, och ikväll kommer jag att analysera kvällens match. Naturligtvis kommer jag att hålla ett extra öga på Brynäs nyförvärv.

Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

Brynäs usla bortafacit fortsätter

Brynäs fortsätter att förlora på bortaplan även efter landslagsuppehållet. Det har nu gått så långt att man ligger på kvalplats. Uppryckning krävs för att målet, som jag fortfarande anser bör vara slutspel, ska kunna uppnås.

Jag såg inte Timrå – Brynäs eftersom jag var på kalas. Dock tog Brynäs poäng vilket får ses som glädjande. Att man förlorade efter lottdragningen… eller förlåt, jag menar efter straffläggningen, säger inte så mycket.

Torsdagens bortamatch mot Linköping såg jag dock. I den matchen förlorade Brynäs på grund av sin ineffektivitet, men också på grund av en grym motståndarmålvakt som tog allt. Att förlora med 1-0 svider, men med tanke på de räddningar som Norrena stod för så tycker jag att Brynäs var värda minst ett poäng.

Norrena i all ära, men Brynäs skapade inte speciellt mycket. För er som såg mina twittringar från matchen vet att jag ansåg att Brynäs borde ha utnyttjat den massiva press, och 5 mot 3 spelet man fick i samband med denna press, för att kunna vinna matchen. Det är ytterst viktigt att utnyttja sådana sekvenser – de varar inte för evigt.

I matchen mot Linköping så förlorade man delvis på grund av dålig coaching. Den sekvens som jag omskriver ovan, där Brynäs skapade en enorm press, skapades främst av ungdomskedjan med Järnkrok, Silfverberg och Rödin. Även kedjan med Nordquist, Kahnberg och Lauritzen fullföljde pressen och till och med orutinerade korten Wännström och Larsson, som spelade tillsammans med Granström, etablerade ett bra tryck. Undantaget var förstakedjan med Dackell, Hansen och Somervuori som inte alls skapade samma tryck i offensiv zon. Den stora coachmissen bestod i att Brynäs valde att coacha hårt och spela förstakedjan mycket när man skapade ett långvarigt tryck, vilket ledde till att man tappade momentum. Förstakedjan är ofta bra, men de är inte alltid bäst för dagen. Czarnecki är en mycket bra tränare, men som matchcoach har han brister.

——————————————————————————————————————-

Thomas Greiss smekmånad är över. Innan uppehållet så hade jag överseende med diverse tavlor och plattmatcher, men nu kräver jag en högre nivå från tysken. Han har fått sina matcher i benen, och han har fått tränna på den stora rinken med laget under uppehållet. Inför LHC-matchen så krävde jag mer, och jag tycker att han infriat mina förväntningar. Vi får se hur det går framöver, men jag tror fortfarande att Greiss kommer att växa ut till den klassmålvakt han är.

Om det inte fungerar för Greiss så kanske Markström är ett alternativ. Det verkar inte gå allt för bra i AHL… Men det ska mycket till för att Markström ska kickas. Det är trots allt inte nu han ska vara som bäst. Precis som för Greiss krävs dessutom en övergångsperiod för att anpassa sig till rinkstorleken.

——————————————————————————————————————-

Emil Sandin på väg bort från Brynäs? Czarneckis uttalande att ”Allt det där är i så fall på hans eget initiativ” tyder på att Sandin vill bort. Kanske tycker han sig få för lite istid. Kanske känner han flåset i nacken från juniorerna. Hur som helst så är han nu utanför laget.

Sandin har inte utvecklats så som jag och många med mig hoppats på. När han slog igenom för 3-4 år sedan så pekade utvecklingskurvan spikrakt uppåt. Tyvärr har den avstannat och han har inte blivit den klassspelare man hoppats på. Istället har han blivit en fjärdeline-spelare som vill mycket men inte riktigt lyckats. Kanske skulle han lyckas bättre i annan omgivning.

Sandin har ett bra skott och gillar att ta avslut. Han har dessutom ett fysiskt spel som är allt för ovanligt i Brynäs. Hamnar han i rätt lag så tror jag att han kan slå igenom. Förmodligen behöver han ett par år i allsvenskan.

——————————————————————————————————————-

Samtidigt som Sandin är utanför laget och Sundström sitter på bänken så har Larsson och Wännström visar att de är spelare för a-laget. Jag tycker det är helt rätt att satsa på dessa två juniorer. De är framtidens stjärnor. När nu Sundström och Sandin inte riktigt klivit fram så som man önskat så är det dax att ge andra chansen. Sundström gör ett bra intryck när han får spela, men han är trots allt inte lika ung längre och det är därför bättre att spela lovande juniorer som dessutom gör mycket bra ifrån sig. Jag skulle vilja säga att Sundström närmast slåss med Hansen om en centerposition. Dock verkar Hansen vara opetbar.

Jag skulle också vilja se Rensfeldt få chansen i A-laget. Jag tror att Rensfeldt är nästa Järnkrok, eller varför inte nästa Bäckström? Jag kan inte se vem han skulle peta i dagsläget, men om någon skadas så ser jag hellre att Rensfeldt får kliva in än att någon av de andra får göra det. Varför inte som center i förstakedjan? Det var ju så Järnkrok slog igenom…

Efter matchen: Brynäs – Timrå

Jag har som sagt varit hemma med influensan, och missade därför lördagens hyllningsmatch till Ove Molin. Tydligen så blev även Bissett hyllad av publiken, vilket såklart känns bra. Kul att Brynäslegender som Molin och Bissett blir hyllade. Kanske kommer spelare som Janne Larsson lite i skymundan, men han kommer nog att få sin hyllning så småning om han också. För övrigt så bestod hyllningslaget av idel Brynäslegender.

Vad kan man säga om matchen då? Brynäs inledde väldigt offensivt och tog omedelbart tag i taktpinnen. Den första perioden bestod i en radda chanser där Brynäs hela tiden låg snäppet före, målmässigt. Bländande anfallsspel varvades med dåligt försvarsspel.

I den andra perioden hade båda lagen blivit utskällda, och de båda spelade mer defensivt. Vid ställningen 4-2 kändes det som att Brynäs hade kontroll på det hela, och man spelade ett stundtals lysande anfallsspel. I vad som Czarnecki efter matchen kallade det bästa anfallet sedan han kom till Brynäs så skulle kanske hemmalaget gjort mål, eller i alla fall haft en utvisning med sig. Istället kontrade Timrå och gjorde 4-3. Det målet startade Timrås jakt på poäng.

Matchen slutade 4-4, vilket kändes som en poängförlust för Brynäs. Att Hansen ordnade bonuspoängen med ett stenhårt handledskott i krysset var bra, men Brynäs skulle haft tre poäng i den här matchen. Med tanke på sista-perioden så kanske man ska vara nöjd med två.

Här är highlights:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?&v=EtCHtsJbZl4[/youtube]

Följt av en intervju med Mads Hansen, som fixade bonuspoängen:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?&v=gUyjj7lYrvw[/youtube]

Beskeden från den här matchen var att Brynäs har ett fortsatt bra anfallsspel. Försvarsspelet var dock ganska dåligt och jag hoppas att det kan förbättras. I år har man ingen Markström som räddar laget vid dåligt försvarsspel, även om Svedberg gjorde en bra sista-period. Apropå Svedberg så tycker jag att han såg tveksam ut vid några av målen.

Bäst i Brynäs var Ekholm, Sundqvist, Silfverberg och Kahnberg. Även Lars Jonsson gör en bra match men gör några tafatta ingripanden vilket är ovanligt för honom.

——————————————————————————————————–

Eddie Läck skickas till AHL. Kanske inte helt oväntat, men jag tror på Läck. Han var riktigt bra när han fick chansen i Brynäs.

——————————————————————————————————–

Luleå ångar på. Även om jag hade mina aningar innan säsongen så är jag riktigt imponerad av Luleå och dess framgångsmakare, tränaren Jonas Rönnqvist.

Inför kvartsfinalerna mot DJurgården

Djurgården valde som bekant Brynäs i som sin kvartsfinalmotståndare. Ni som läst mitt tidigare inlägg vet att det var precis vad jag hoppats på.

Djurgården fick välja mellan Brynäs och Frölunda och jag förstår att valet varit svårt. Å ena sidan har DIF plusstatistik mot Frölunda och minusstatistik mot Brynäs. Å andra sidan har Frölunda ett imponerande lag på papperet som kan vakna till när det börjar lukta guld.

Nu blev det alltså Djurgården – Brynäs och som Brynäsare så börjar jag hoppas på semifinalspel, vilket jag kanske inte vågat hoppats på mot Linköping. Men ingenting ska tas ut i förskott och Djurgården får fortfarande ses som favoriter till att gå vidare.

Djurgårdens taktik kommer att vara att störa Markström. Journalisten och smygdjurgårdaren Tomas Roos har redan börjat. De kommer att åka på honom, fullfölja hårt efter avblåsning, psyka osv. Det gäller att Brynäs backar skyddar Markström, och att domarna uppmärksammar det hela. Lyckas detta så är det bara bra att fokus läggs på Markström. Det Djurgården och (stockholms)media totalt har missat är att Brynäs i år faktiskt också har en offensiv.

Djurgården och Hardy Nilsson har ett ovanligt spelsystem som i serielunken är svårt att möta. Som utstuderad motståndare är desto lättläsligt, vilket han fick erfara den hårda vägen som landslagstränare. Att Brynäs kompakta defensiv inte passar Djurgården är klart, och antagligen valde Hardy Brynäs för att han tror att de kan psyka Markström a la Canada och på så sätt slå ut Brynäs. Det är inte omöjligt att han har rätt.

Som vanligt när ett Stockholmslag går till slutspel så rycker det till i brallan på reportrarna hos Aftonbladet och Expressen. Helt plötsligt blir det intressant att skriva om Brynäs. Kul!

Jag tror att Brynäs vinner. Som Brynässupporter måste jag det. Jag tror det blir en mycket hård matchserie och ett av lagen (för mig Brynäs) går vidare efter 4-3 i matcher. Den första matchen, nu på torsdag, blir mycket viktig. Speciellt för Brynäs.

Det har för övrigt startats ett nytt forum. Den här matchen kan diskuteras här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-djurgarden-brynas/

En notis värd att nämna är att Luleås målvakt Mattias Modig ryktas till Brynäs. Jag tror inte på honom och hoppas att Lindbäck eller Eriksson kommer hit. Kommer inte någon av dom så tror jag det finns bättre alternativ än Modig som är överskattad trots att hans rykte inte är så jättebra…

Så här tippar jag övriga kvartsfinaler:

HV71 – Timrå
Här tror jag på favoritvinst. Timrå är nöjda med att ha nått slutspel och även om HV skakat något på slutet så tror jag inte att de åker ut mot Timrå. 4-2 i matcher. Diskutera här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-hv71-timra/

Linköping – Frölunda
Linköping fick välja mellan pest och kolera när valet stod mellan Frölunda och Färjestad. Frölunda var för mig det självklara valet. Frölunda har visat upp ett mediokert försvarsspel i år och även om man skärpt sig vissa matcher så ser jag inte att det kan hålla i ett helt slutspel. Det är dock inte omöjligt att de samlar ihop sig i 4 matcher, som behövs för att vinna den här matchserien. Jag tror att ett av lagen går vidare efter 4-3 i matcher och även om det lutar mot Linköping så är matchserien öppen. Frölundas på papper starka lag som alla varit rädda för hela säsongen måste börja leva upp till sina namn. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Skellefteå – Färjestad
Skellefteå drog nitlotten och fick möta Färjestad. Färjestad som sett svaga ut på slutet kommer att skärpa till sig i ett slutspel. Det stora frågetecknet för mig är istället Skellefteå. Om Skellefteå spelar på topp så kan de mycket väl slå ut Färjestad. Om de inte gör det så kan de åka i 4 raka matcher. Oviss matchserie där Färjestad får ses som favoriter men som ändå inte är helt avgjort. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Det kan mycket väl bli 7 matcher i samtliga kvartsfinalserier och jag ser verkligen fram emot ett jämnare slutspel än på väldigt länge!

Efter matchen: Timrå – Brynäs

Brynäs mötte Timrå borta igår, och inför matchen hade jag stora förhoppningar om att man skulle säkra slutspelsplatsen med en vinst.

Det var dock Timrå som började bäst, och gjorde 1-0 redan efter 45 sekunder. Ett fint anfall som avslutades med ett distinkt skott i hörnet bakom Markström som förvisso inte var skymd men ändå inte kan ta på sig målet efter ett sånt skott.

Efter Timrås mål så var det Brynäs som ägde matchen. Man lyckades inte kvittera i den första perioden, men i den andra perioden så lyckades Eero Somervuori, som sett ut att vara ur form de senaste matcherna, få in pucken bakom den förre Brynäsmålvakten Lindbäck (som jag för övrigt hoppas kommer tillbaks till Brynäs inför nästa säsong). I resten av den andra perioden turades lagen om att spela PP.

I den tredje perioden tog Brynäs återigen tag i taktpinnen. Man skapade flest lägen och det kändes inte som att Timrå, trots löften från Challe Berglund att man skulle satsa för 3 poäng, inser allvaret i sin situation. Jag förväntade mig högre intensitet från Timrås sida men fick istället se ett Timrå som var sämre och visade likvärdig vilja som bortalaget. Visst, Brynäs är inte klara för slutspel men Timrå är i ännu större behov av poäng än vad Brynäs är.

Tidigt i den tredje perioden så stötte Nordquist fram pucken, från egen zon, till en framstörtande Magnus Kahnberg. När Kahnberg kommer i ett friläge så är sannolikheten stor att det blir mål. Så också denna gången. Kahnberg fintade ner Lindbäck och kunde lyfta in den över dennes benskydd. Skönt för Kahnberg att göra mål på ett friläge efter den missade straffen för ett par omgångar sedan, och skönt för Brynäs att han fortsätter göra mål. 2-1 kändes rättvist i det läget.

Timrå hade egentligen ingenting i den tredje perioden. När matchen led mot sitt slut så tog man dock ut målvakten och skapade viss press den sista minuten. Men ca halvminuten kvar lyckades man också göra mål efter ett skott med trafik framför mål. Målet i sig är inget att snacka om, men det känns som att Brynäs förtjänade tre poäng. Kanske borde man avgjort tidigare på någon av de chanser man faktiskt skapade. Hur som helst så kvitterade Timrå och matchen slutadee oavgjort, 2-2.

I förlängningen tog Brynäs återigen över taktpinnen och skapade ett par fina lägen. Efter ca 3 minuter så åkte man dock på en felaktig utvisning när Grönholms klubba blev fasthållen efter en brytning. Grönholm fick 20 minuter för misconduct efter incidenten, och jag förstår honom. Dock är man ganska härdad mot den svenska domarkårens misstag vid det här laget, och utvisningen var inte förvånande.

Efter utvisningen skapade Timrå lite press, men var aldrig riktigt nära ett segermål. Matchen slutade 2-2 även efter förlängning. Inför matchen skulle jag vara ganska nöjd med resultatet, men med facit i hand så skulle Brynäs haft 3 poäng. Då både Luleå och Frölunda förlorade så håller man sig framför dem. MoDo vann, och tog över Luleås sista slutspelsplats.

Bäst i Brynäs mot Timrå var junior-kedjan med Järnkrok, rödin och Silfverberg. Den kedjan skapade tryck hela tiden och det var endast efter åtskilliga regelbrott som Timrå lyckades hålla dem borta. Tyvärr väger juniorerna lätt när de interferas och de har därför svårt att komma in på mål. Hur som helst så skapade de bra snurr och skapade flera fina chanser. Roligt att de också fick ahansen. I flera andra matcher har de spelat bra men bänkats mot slutet av matcherna. När Brynäs vill satsa offensivt så är juniorkedjan ett bra vapen. Annat är det när man lägger sig på försvar. Även Kahnberg bör nämnas som en av debättre i matchen mot Timrå då han förutom målet skapade några fina lägen och spelade bra i stort.

Det ser ganska bra ut för Brynäs. Jag tror att de i praktiken är klara för slutspel, men två raka förluster skulle såklart göra mig mindre självsäker. Det skulle vara oerhört skönt med en seger mot HV71 på måndag.

Efter matchen: Brynäs – Timrå

När Brynäs mötte Timrå i Läkerol Arena så var det en match som betydde mycket för båda lagen. Vid bortavinst så skulle Timrå ta ännu ett steg närmare slutspel, och ännu ett steg närmare Brynäs slutspelsplats. Vid hemmavinst så känns det som att Brynäs skulle säkra slutspelsplatsen.

Den första perioden inleddes i ett rasande tempo och ägdes av Timrå, om man ser till puckinnehav. Det var dock Brynäs som skapade de vassaste chanserna och redan efter ca en halv minut gjorde Brynäs skyttekung Stephen Dixon 1-0. Det var ett anfal där Dixon tilläts störta på mål på vänsterkanten helt omarkerad, för att få pucken och skjuta ett distinkt slagskott i mål.

Även 1-1 kom i den första perioden. Brynäs hade skapat en viss press mot Lindbäck i Timrå-målet, men gästerna lyckades kontra. I kontringen försökte man slå ett diagonalpass mot bortre stolpen. Somervuori bröt passet men styrde olyckligt in pucken i eget mål. 1-1 var inte helt orättvist men ändå lite bittert med tanke på hur målet kom till. Dock gjorde Magnus Kahnberg 2-1 på friläge och den numer pålitlige målskytten fick visa ännu en gång att det lossnat för honom.

I de andra och tredje perioderna tog Brynäs över totalt. Magnus Kahnberg gjorde 3-1 på en retur och Somervuori gjorde 4-1 efter att ha fintat bort halva Läkerol Arena.

Det viktiga från matchen var att Brynäs var bättre än Timrå. Man förtjänade vinsten och man visade att man är ett slutspelslag. Tidigare under säsongen har man som Brynäsare hoppats på slutspel för Brynäs, men nu vågar jag hoppas på mer. Jag hoppas att Brynäs tar sig till semifinal, och där kan väll allt hända?

Efter matchen: Timrå – Brynäs

Timrå – Brynäs var en hyperviktig match där man slogs om att ligga på den sista slutspelsplatsen. Vinnaren av matchen skulle kunna blicka uppåt, medan förloraren skulle bli tvungen att blicka nedåt i tabellen. Jag tror visserligen att Rögle, som ligger före både Brynäs och Timrå, kommer att sjunka i tabellen. Men jag tror också att MoDo, nu med Forsberg och Näslund i laget, kommer att klättra. Därför känns det som att Brynäs behöver ta några 3-poängare för att knipa en slutspelsplats.

Brynäs började matchen bäst och ägde den första perioden. 1-0 kom efter att Dixon förtjänstfullt jobbat framför Lindbäck i motståndarkassen och slagit in en retur. 2-0 kom efter en backmiss i Timrå som togs tillvara av Somervuori. Somervuori spelade fram Dackell och tog själv returen för 2-0. Somervuori har vaknat till på allvar och den måltorka han hade i början av säsongen är ett minne blott. Nu väntar vi bara på Kahnberg…

Hur som helst var ställningen efter den första perioden 2-0 till Brynäs. Helt rättvist.

I den andra periden ryckte Timrå upp sig och tog över matchen totalt. Trots detta kändes det lite bittert att 1-2 och 2-2 kom efter bara någon minut. Även 3-2 kom och Brynäs såg ut som ett veterandamlag. En uppryckning var ett måste.

Innan den 2:a perioden tog slut så kvitterade Brynäs, ännu en gång genom Somervuori efter en fin pass av Hansen som samtidigt fick en armbågstackling i ansiktet.

I den tredje perioden var det mer jämt. Inget av lagen ville riskera någonting bakåt vilket begränsade offensiven. Timrå hade mest tryck till följd av de oändliga boxplayen man tvingades till. Trots att inget av lagen spelade fulare än det andra så togs utvisning på utvisning på Brynässpelare samtidigt som Timrå kom undan med det mesta. Jag klagar ofta på domare och nu gör det igen. Domarinsatsen var sorglig. Så fort Andersén rörde en motståndare framför eget mål så åkte han ut. Vid ett tillfälle så misslyckades Canal+ med att hitta situationen där en Brynäsare blev utvisad. Det var ofta närkamper med småfult spel som resulterade i utvisningar. Enligt regelboken så var det utvisning, men samma situationer hände lika ofta åt andra hållet och resulterade aldrig i någonting. Brynäs hade, trots att båda lagen spelade lika fult, inte ett enda PP i de två sista perioderna. Jag tycker inte att domarna ska ta utvisningar bara för att ta lika många åt båda hållen, men nu blev det faktiskt löjligt hur enögd domarna var.

Matchen slutade 3-3 och sudden följde. Brynäs började sudden, som vanligt i denna match, i boxplay. Efter att ha rett ut det tog man över och jagade ett ledningsmål. Det gav inte resultat och matchen slutade 3-3.

Brynäs möter nu Skellefteå och sedan Södertälje. Två trepoängare skulle sitta otroligt bra och göra att Brynäs hänger med övriga lag. Jag tycker att Brynäs både spelmässigt och på papperet är ett slutspelslag och om man bara överkommer den egna ineffektivitet man varit offer för så går det vägen. Som jag tidigare skrivit så tror jag att Brynäs är på gång och jag hoppas att man fortsätter att vara svårslaget, men att man tar lite fler trepoängare. Det gör man dock inte om man rasar ihop så kapitalt som man gjorde i början av den andra perioden idag.

Bäst i Brynäs idag var Markström och Somervuori. Markström var helt chanslös på de två första målen som kom efter styrningar, samtidigt som han gjorde några riktigt fina räddningar. Somervuori gjorde 2 mål och 1 assist så det behöver knappt motiveras att han nämns som en av de bästa i Brynäs idag. Sundqvist, Hietanen och andra gör som vanligt bra insatser. Kokko står för några riktigt läckra passningar. Jag saknar Kahnbergs finess i dagens match, men hoppas att jag får se mer av det på torsdag. Jag önskar även mer av formationen som baseras på forwardsparet Hansen och Lauritzen. Lauritzen visade goda intentioner men har inte producerat som han gjorde i början av säsongen. Jag hoppas att det lossnar igen för honom.

Äntligen är Elitserien igång!

Äntligen är Elitserien igång! Det innebär också att bloggen sätter igång på allvar.

I går mötte Brynäs Timrå borta och det var riktigt kul att se Elithockey igen!

Matchen började trevande, men Brynäs var det bättre laget i första perioden. Emil Sandin satte 1-0 i PP på ett inte helt otagbart skott. Sandin hade pucken på vänster sida av anfallszon och vek in mot mål för att dra ett dragskott i närmsta hörnet. I pausens spelarintervju sade Sandin att han inte såg något annat alternativ än att skjuta, vilket lät lite konstigt eftersom det fanns flera. Målet innebar att en felplacerad Lindbäck fick en dålig start i sitt nya lag. Avslutet i sig var det inget fel på, men det var ett tveksamt läge att ta avslut på. Dock ska vi som Brynäsare såklart vara glada för att Sandin gjorde det han gjorde, och 1-0 till Brynäs var ett faktum efter den första perioden.

I andra perioden satte Timrå fart och dominerade de första 15 minuterna. Efter Timrås 1-1, ett lite turligt läge där en Timråback tog ner pucken vid blå och sköt när pucken låg på högkant (det blev dock en riktig kanon i krysset), så tog Brynäs timeout. Efter timeouten ryckte Brynäs upp sig och ägde de sista minuterna av den andra perioden – dock utan framgång i form av mål.

Tredje perioden var jämn och chanser utbyttes. Brynäs hade två frilägen signerade Emil Sandin och Andreas Dackell. Sandin blev fint framspelad av Granström, vilket resulterade i en bra räddning av Lindbäck. Vid det andra friläget dribblade Dackell sig igenom hela motståndarlaget och avslutade med en dragning som Lindbäck följsamt räddade. Totalt sett så tycker jag att Brynäs var det bättre laget i den tredje perioden.

I sudden death fick Brynäs PP vilket egentligen inte resulterade i mycket mer än ett farligt skott från Kahnberg som motades med plocken av Lindbäck.

Totalt sett tycker jag att Brynäs var närmare vinst än Timrå. Slutresultatet 1-1 var dock ganska rättvist och som Brynässupporter är jag nöjd med ett poäng i Timrå.

Ingen spelare utmärkte sig extremt i matchen. Markström gjorde en bra match, likaså Silfverberg, Dackell och Lauritzen. De nya juniorbackarna visade att de håller. Värt att notera är också att Lindbäck gjorde en bra match sånär som vid ett läge som resulterade i målet. Somervuori och Kahnberg visade båda fina intentioner men lyckades inte så väl. Det kommer nog framöver…

På lördag möter Brynäs Skellefteå i sin första hemmamatch. Då är jag där.

Efter match: Brynäs – Djurgården

Här kommer ett väldigt sen ”efter match” inlägg. Eftersom ämnet är ganska uttömt så kanske jag svävar ut lite :).

Ruskigt skön seger mot Djurgården! Väldigt viktigt! Nu tror alla på slutspel och uppladdningen har redan börjat. Men är det verkligen dax för det nu?

Brynäs ligger 6 poäng före Djurgården. De kommande matcherna är mot HV71 borta samt Timrå och Färjestad hemma. Brynäs har sämre målskillnad än DIF så det om lagen hamnar på samma poäng kan vi glömma slutspel.

Nu tar vi det match för match. HV71 borta är en mycket svår match. Seger och även jag blickar framåt mot slutspelet. En seger skulle också vara psykologiskt viktgt om Brynäs ställs mot just HV71 i en kvartsfinal. Men förlorar Brynäs samtidigt som Djurgården vinner sin match mot Skellefteå (som för övrigt ligger på samma poäng som Brynäs) är DIF bara 3 poäng efter med bättre målskillnad. Brynäs ställs då mot Timrå hemma, och även om man har ett fins hemmafacit så kan även detta bli förlust. Det skulle i så fall innebära att Djurgården går om och Timrå drar ifrån. Skellefteå, som i den omgången möter Luleå borta, kommer vid förlust att ligga på samma poäng som Brynäs. I det här scenariot ligger Brynäs, Djurgården och SAIK på samma poäng, samt Timrå 3 poäng före (Timrå möter Frölunda nästa omgång vilket jag gissar blir förlust). I det här scenariot ligger Brynäs utanför slutspel, på målskillnad, inför den sista omgången då man möter Färjestad hemma. Djurgården möter Frölunda borta och Timrå tar emot Luleå. En riktig rysare, med andra ord!

Det ultimata är självklart om Brynäs slår HV71 i morgon, vilket faktiskt inte är helt osannolikt med tanke på tidigare facit mot just HV på bortais. Annars följer ännu en hyperviktig match mot Timrå hemma där Brynäs, beroende på andra resultat, antagligen säkrar slutspelsplatsen.

Jag kanske verkar vara negativ här, men jag tror faktiskt på slutspel. Min poäng är dock att ingenting är klart och det jubel som Brynäsfans generellt står för snabbt kan tystas vid en kort formsvacka.

Det skulle vara riktigt skönt med vinst mot HV, Timrå OCH Färjestad. Då skulle Brynäs inte bara klättra i tabellen och bli vald av lägre rankade lag utan också komma in i ett slutspel med självförtroende. Har man dessutom slagit den framtida kvartsfinalmotståndaren är det ett bra psykologiskt övertag.

Jag har klart för mig vilka lag jag vill att Brynäs undviker i ett slutspel, men eftersom ingenting är klart ännu så väntar jag med det inlägget.

Som sagt, inte allt för mycket ”efter matchen”-snack nu… Checka tillbaka (dock inga höga armbågar, klubbor eller ens för hårt med tanke på domarnas standard i årets elitserie) senare ikväll och läs min inför-rapport inför HV71 – Brynäs.