Brynäs har svårt för SAIK och Växjö

Brynäs har idag förlorat andra matchen på två dagar mot Skellefteå. Totalt har man förlorat 14 raka matcher mot just Skellefteå.

I Brynäs försvar så vann man 2012 då det var som viktigast, i SM-finalspelet. Då tog vi guldet och Berth, som efter matchen i Gavlerinken stod som en alfahane och visade upp sig för filmkamerorna vid sargkanten, bröstade inte upp sig fullt så mycket. Oavsett detta så är faktum att Brynäs har mycket svårt för Skellefteå denna säsong, och så även för Växjö.

Så vad är det som gör att Brynäs har svårt för just dessa två lag? Visserligen är de topplag, men det är också Frölunda som tills idag toppat tabellen. Färjestad är ett annat lag som jag ser som topplag. Mot Frölunda och Färjestad har Brynäs spelat jämt och tagit trepoängare, men i dubbelmöten med Växjö och Färjestad har man tagit noll poäng,

Jag kan inte riktigt peka på vad dessa två lag gör bra mot Brynäs. De lyckas på något sätt ta udden ur Brynäs anfall samtidigt som man etablerar tryck i långa perioder i Brynäs zon. Skulle jag vara tvungen att ge en övergripande anledning till Brynäs svårigheter för dessa lag så skulle det främst vara försvarsspelet och spelet med puck i egen zon. Få lag har tagit udden av Brynäs som dessa två lag, och förutom ett bra försvarsspel handlar detta också om uppspelsfasen. I Brynäs, eller kanske snarare ”Bulans” hockeyfilosofi ingår aggressiv forechecking som i bästa fall leder till vunnen puck i anfallszon och farliga lägen. För oss supportrar innebär det ett roligt, intensivt, anfallsspel och ett försvarsspel som börjar högt upp i offensiv zon. Svagheten med detta är om motståndarlaget lyckas spela över Brynäs högt forecheckande forwards som då har lång väg hem. Kanske är det detta som Färjestad och Växjö gör bra. Kanske är de helt enkelt två bra lag. Kanske är det snarare så att Brynäs ar lätt för Frölunda och att vi kan förvänta oss svårigheter mot övriga topplag. Förmodligen så handlar det dock om min ursprungliga teori om att Skellefteå och Växjö läst Brynäs offensiva försvarsspel och hittat ett vapen mot detta.

En annan lite oroande faktor är att Brynäs spelat back-to-back möten mot båda dessa lag där man spelat relativt jämt i första mötet för att sedan förlora klart i den efterföljande matchen. Vad beror detta på? Är det en fråga om motivation, eller klarar inte Brynäs att spela sitt fysiskt krävande spel mot ett motstånd med högt tempo i två raka matcher? Detta skulle i så fall inte båda gott inför ett slutspel där man kommer stå inför just den situationen.

Inför varje match görs en videoanalys av motståndet och ibland anpassar man coachning eller spelsätt till hur motståndet ser ut. För att Bryn’s ska kunna slå Skellefteå eller Växjö i en matchserie, dvs i ett slutspel, så behöver man anpassa sitt spelsätt. Inte för att jag är motståndare till Bulans spelfilosofi, tvärtom, utan för att den tydligen inte fungerar mot just dessa två lag.

På torsdag väntar Djurgården borta och sedan möter man Rögle hemma innan juluppehåll fram till annandagen. Förhoppningsvis kniper Brynäs nya fina poäng, och förmodligen går man till halvtid med en betryggande topp-4 position. Det är roligt att kunna konstatera detta, och blicka uppåt i tabellen snarare än neråt, med tanke på hur det sett ut tidigare säsonger. Trots två raka förluster så är vintern ovanligt bra för oss Brynässupportrar.

Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

Brynäs en stolpträff från guldet

Då har Brynäs förlorat sin första finalmatch i SM-slutslepet 2012. Media jublar och skriver om SAIKs vändning. Jag skulle snarare säga att om någon, inför finalserien, skulle sagt åt mig att Brynäs skulle vinna fyra raka matcher så hade jag skrattat åt deras okunniga påstående. Visst, jag trodde också att Brynäs skulle vinna igår, men en förlust är inte hela världen när den såg ut så som den gjorde i går.

Brynäs var närmare segern och hade bland annat en straff i stolpen och ett jätteläge i förlängningen. Istället hade SAIK denna gång marginalerna på sin sida och fick ett felaktigt domslut med sig (vem ska nu gråta ut i media?) och lite otur med studsen vid sista målet. SAIK gjorde en bra match och har haft oflyt, och jag unnar dem en seger.

SAIK har övergett sitt eget spel för att anpassa sitt spel för sin motståndare. Precis som Frölunda och Färjestad försöker man spela hårt, småfult och med mycket kampmoment – annars kallat grishockey. Det fungerade inte för Frölunda eller Färjestad, och jag tror inte att det kommer att fungera för Skellefteå heller. Brynäs har gång på gång visat att man klarar av att möta den typen av spel. Inte heller gnället på domarna, som varit en taktisk ingrediens från alla slutspelsmotståndare, kommer att fungera. I och för sig får det effekt på så sätt att motståndarna ofta blir förfördelade och Brynäs filmningar (som borde upphöra) uppmärksammas medan motståndarnas dito inte gör det, men Brynäs har så pass bra BP att man klarar det ändå. Som Brynäsare är jag istället stolt över att Tommy Jonsson inte gråter ut i media a la Forsberg.

För Brynäs gäller det att inte falla in i grishockeyn allt för mycket. Som spelförande lag, och det skickligare laget, bör man fokusera på att spela hockey. Självklart måste man stå upp, men man bör söka den tekniska och fartfyllda hockey som man är bra på när man har pucken istället för att försöka ”ge igen” eller söka upp situationer där man kan spela fysiskt.

Jag hoppas att Brynäs vinner SM-Guld på tisdag. Förlorar man även där så blir det nervöst och då kommer jag antagligen att misströsta. Men faktum är att Brynäs är bättre än Skellefteå och det borde räcka till vinst. Trots allt var man en stolpträff från guldet redan igår.

———————————————————————————–

Kommunen har satt upp en skylt där man gratulerar Brynäs till SM-Guldet. Jag antar att den sattes upp i förberedande syfte och blev övertäckt ASAP, men att media vinkar det till att man redan tagit ut segern i förskott. Hur som helst så var det klantigt gjort av kommunen – man ska ALDRIG ta ut någonting i förskott. Skulle Brynäs förlora den här finalserien så kommer kommunen, med all rätt, att få svidande kritik.

———————————————————————————–

Granström är oerhört nyttig i slutspelet och har så varit de senaste åren. Jag hoppas att han stannar i Brynäs.

Kvalserien avgörs!

Idag har jag sett en rolig final mellan Skellefteå och Färjestad. Kul att matchen var jämn, och kul att Skellefteå vann. Nu hoppas jag att det hettar till ännu mer så att även vi som inte har vårt favoritlag i finalen får se bra matcher. Noterbart från slutspelet är även att Färjestad ännu inte förlorat under ordinarie tid. Kvällens förlust var lagets andra och även den första (mot Brynäs) kom i sudden death.

I morgon (fredag) ser jag fram emot en jämn och stenhård match mellan MoDo och Södertälje. Som tidigare nämnt så hoppas jag att MoDo klarar sig kvar, men vinnaren av morgondagens match förtjänar sin plats oavsett vilka det blir. Riktigt kul att kvalserien avgörs i den sista matchen så här. Som hockeysupporter är det ett måste att se matchen.

SM-final och Kvalserie

Nu har jag varit inaktiv ett bra tag här på bloggen. När Brynäs åker ur så är det inte lika roligt att skriva. Men jag har lovat mig själv att ta mig i kragen och följa silly season noga. Det kan behövas med tanke på att Gävle-tidningarna bara skriver om rykten/spelare efter att de bekräftats av Brynäs (känga utdelad).

Just nu sitter jag och tittar på SM-finalen mellan Färjestad och Skellefteå. Det är ingen hemlighet att jag hoppas att Skellefteå vinner. Anledningarna till det är flera: Färjestad spelar fulast i Elitserien. Färjestad gnäller mest i Elitserien. Rickard Wallin, som egentligen är en bra spelare, ägnar större delen av tiden till att spela fult, gnälla, filma och håna motståndare. Samtidigt vore det kul om SAIK vann SM-guldet med tanke på att det var 33 år sedan det senast hände. Skellefteå är en anrik klubb som gjort en seriös ungdomssatsning och visar att man kan nå långt även om man inte är ett av dom 4 självutnämnda ”storklubbarna”.

Tyvärr ser det ut som att Skellefteå förlorar den första matchen. I skrivande stund är ställningen 3-1 och även om en vändning är möjligt så ser det inte ut som att det ska gå vägen. Men vi får väll se…

Lägg förresten märke till att Brynäs är det enda laget som hittills slagit Färjestad i årets slutspel.

Även kvalerien är hyperintressant. Faktiskt skulle jag vilja säga att den är mer intressant än SM-finalerna. Växjö är klara för Elitserien. Det är kul. Växjö har satsat långsiktigt och byggt sitt lag klokt. Inför nästa säsong har man planerat ett arenabygge och Elitserieplatsen kommer därför väldigt lägligt. Vi får se vad de kan hitta på i Elitserien.

All ära åt Växjö, men en stor anledning till att man säkrat Elitserieplatsen med 2 matcher kvar att spela är att Elitserielagen floppat ordentligt. Södertälje och MoDo har inte varit Elitseriemässiga och det lag som åker ur får faktiskt skylla sig självt. När Elitserielag kommer till kvalserien så bör de dominera och vid poängförlust ha otur eller dålig utdelning. MoDo och Södertälje visar inte den pondus som jag hade förväntat mig och liggter därför dåligt till. Nu ser jag fram emot en avgörande match mellan de två forna Elitserielagen. Jag tror och hoppas att MoDo klarar sig kvar. MoDo är ett Elitserielag även om de inte spelar som ett. Laget är anrikt och hör helt enkelt hemma i Elitserien. Tyvärr, för deras del, så är det inget som Södertälje kommer att ta hänsyn till på fredag. Södertälje har å andra sidan pendlat upp och ner mellan serierna och kommer med stor sannolikhet att återfinnas i kvalserien även nästa år, oavsett om man spelat Elitserie eller Allsvenska.

Inom kort så kommer jag att sammanfatta Brynäs slutspel och seriespel i två olika inlägg. Jag kommer och att göra ett inlägg där varje spelare analyseras och betygssätts samt skriva om silly season.

Skön vinst – men nu måste spelet stabiliseras

Brynäs vann mot Skellefteå med 5-0 och tog därmed en riktigt skön vinst och tre välbehövliga poäng. Ett bättre sätt att komma tillbaka på efter matchen mot Modo fanns nog inte, och krisstämpeln är nu delvis utsuddad.

Inför matchen mot SAIK hade Czarnecki vaskat om i kedjorna. Kahnberg petades och Johan Larsson gick istället in tillsammans med Nordquist och Lauritzen. Samtidigt förpassades Hansen från första-kedjan, där Granström gick in, till fjärde-kedjan där han spelade tillsammans med Wännström och Sundström. Framförallt Larssons placering tillsammans med Kahnbergs gamla vapendragare visade sig vara lyckat. Den kedjan låg bakom fyra av målen och blev den första-kedja som de borde vara. Samtidigt höjde sig den nuvarande förstakedjan när Hansen byttes ut mot Granström, även om de inte stod för några poäng under gårdagens match. Även Hansen såg piggare ut och tog nog omplaceringen på rätt sätt.

Även på målvaktssidan gjordes ett byte då Svedberg gick in istället för Greiss. Svedberg höjs idag till skyarna och håller man nollan så har man såklart varit bra, men sanningen är att det var laget som spelade bra och man hade vunnit oavsett målvakt. Målvaktssituationen kommer jag för övrigt att behandla i ett separat inlägg senare idag eller i morgon. För tillfället kan jag konstatera att Svedberg har varit bra när han fått chansen.

Här är highlights från matchen:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=6IO_x8Ds6oE&feature=player_profilepage[/youtube]

Vinsten mot SAIK var såklart framsteg, men det viktiga för Brynäs är inte en enstaka match. Det viktiga är att bibehålla en stabilitet i spelet och göra fler bra matcher. Som Geflesportens krönikör Stisse Åberg skriver; den här vinsten betyder ingenting om den följs upp med förluster.

Omvaskningen i formationerna är en bra start. Kahnberg, som varit helt under isen, petas till förmån för Wännström som tidigare suttit på bänken. Nu väntar jag bara på att Rohdin ska få chansen igen och att Hansen petas. Larsson är troligen en bättre center än ytterforward, men jag är ändå nöjd att han får spela.

Kedjan Somervuori – Järnkrok – Silfverberg var den enda kedja som fick vara intakt. Här tycker jag att Järnkrok har sett väldigt sliten ut och jag undrar om inte han behöver ett uppehåll. Järnkrok är en av Brynäs bästa spelare i normala fall men kommer inte riktigt upp till den nivå han kan vara på i de senaste matcherna.

Det var inte bara kedjorna som förändrades idag. Också backparen blev omkastade och gamla radarparet Andersén och Jonsson återförenades. Bertilsson gick in med Ekholm och Carlsson gick in med Sundqvist. Om Clarke petades eller inte vet jag inte, men med tanke på att han var sjuk mot Modo så var han antagligen borta av samma anledning här. Backarna gjorde såklart en bra match och det såg stabilt ut defensivt. Det är ofta de offensiva backarna som får uppmärksamhet, men spelare som Bertilsson, Carlsson och Sundqvist bör höjas efter den här matchen. Jonsson såg också riktigt stabil ut och ser ut att vara på god väg mot sin forna form.

Vinsten igår var till stor del en coachvinst. Formationerna kastades om och en rutinerad tilltänkt stjärna bänkades. Det sistnämnda tror jag fungerar som en motivator åt många andra spelare. Presterar du inte så blir du bänkad, oavsett namn på ryggen och antal nollor i lönekuvertet. Enligt min åsikt så borde omformationer gjorts tidigare under säsongen. När spelare inte presterar och andra står på sidan och väntar på att få visa upp sig så kan förändringar göras även om laget vinner. Om en kedja underpresterar kan den förändras även om andra kedjor gör så att laget vinner matcher. Men jag ska inte börja klaga på det en dag som denna. Czarnecki gjorde lyckade förändringar och det ska han såklart ha cred för! Han visar att han är mannen för uppdraget.

Det jag såg på isen igår var hårt jobb och hög fart – en skillnad som natt och dag jämfört med matchen mot Modo. Nu hoppas jag bara att det håller i sig och att Brynäs kan lyfta sig mot den nivå som jag vet att de kan uppnå. I så fall är inte semifinal ett orealistiskt mål helt plötsligt…

Tysk OS-målvakt klar för Brynäs!

Thomas Greiss

Ryktet som jag skrev om tidigare idag visade sig vara sant. Brynäs signar en utländsk målvakt!

När ryktet bekräftades av Brynäs så visade det sig att det inte var vilken utländsk målvakt som helst som signats. Det var en toppmålvakt!

Thomas Greiss lånas av Brynäs från San José Sharks. I San José var Greiss den givne andremålvakten med en bra chans på att spela ganska mycket i år. San José saknade inför säsongen en förestemålvakt och signade därför till sig den finske målvakten Antero Niittymäki. Dock ansågs Niitymäki vara en ganska svag förstemålvakt och när en annan finsk målvakt, Antti Niemi, dök upp på marknaden så slog San José till. Man var nu fast med två målvakter som ansågs vara förstemålvakts-material (de båda har även lön därefter). Förloraren i det hela blev Greiss som petades ner som tredjemålvakt.

Då blev Brynäs vinnare.

Greiss stod för Tyskland i OS och är alltså en toppmålvakt. Tyskland har visserligen inte mördande konkurrens, men Greiss skulle antagligen väljas före t.ex. Markström, Läck eller Modigh av ett NHL-lag. Då talar jag alltså om årets NHL-säsong. Självklart är Markström ett större löfte, även om Greiss inte är gammal (han är 24).

I Greiss får Brynäs som sagt en toppmålvakt. Det är ingen vågad gissning att Greiss kommer att bli den givna förstemålvakten. Efter den senaste tiden så tror jag att Svedberg är den givne andremålvakten. Han är ung, utvecklingsbar och har gjort ganska bra ifrån sig de senaste matcherna. Bjurling torde bli utlånad till en allsvensk eller utländsk klubb.

Brynäs satte inför säsongen målsättningen att gå till semifinal. I min inför-säsongen analys skrev jag att jag hade svårt att se det målet uppfyllas på grund av för svag målvaktssida. Nu har förutsättningarna förändrats och semifinal är inte alls längre så otroligt.

För ett par veckor sedan skrev jag att Brynäs borde sälja Dale Clarke och använda pengarna till en ny, utländsk, målvakt. Nu visade det sig att man hade råd med en målvakt utan att sälja Clarke. Dock tycker jag att dagens match mot Skellefteå visar att Clarke, som antagligen är en av dem med högst lön i Brynäs, borde kickas från klubben. Visserligen är Jonsson skadad, men när han är tillbaka så tycker jag inte att Clarke platsar. Om Clarke skulle tradas bort och pengarna läggas på en klassback så skulle Brynäs genast bli mycket mer konkurrenskraftiga.

Så till matchanalysen…

I dagens match mot Skellefteå så var det gästerna som höll i taktpinnen. Man höll mycket puck och snurrade runt i Bryn’s zon. Dock lyckades Brynäs hålla dem utanför sig och de kom inte till allt för många farliga lägen. I målet gjorde Svedberg ett stabilt intryck. Avgörande blev Skellefteås ineffektivitet.

Nu hoppas jag på ett bättre PP. I matchen mot Djurgården så fick Brynäs spela PP under en stor del av matchen och man lyckades inte utnyttja chansen att punktera tillställningen. Jag tror att Czarnecki behöver tänka nytt. In med ungdomarna, vettja!

Jag hoppas att Greiss gör debut redan på tisdag. Det ska bli mycket intressant att se vad kan kan göra för Brynäs!

—————————————————————————————————————————————–

Nästa match kommer jag att twittra! Ni hittar min twitter här: twitter.com/brynasbloggen

Efter matchen: Skellefteå – Brynäs

På lördagskvällen mötte Brynäs Skellefteå på bortaplan. Efter matchen mot Södertälje så hade bortalaget en hel del att bevisa, och man försökte göra det genom att spela anfallshockey. Brynäs inledde matchen grymt offensivt och spelade stundtals ut hemmalaget. Czarneckis totala omvaskning av formationerna verkade ge önskad effekt, och Brynäs spelade riktigt bra, offensiv, hockey. Trots detta så slutade matchen i förlust och Brynäs får åka hem poänglösa.

Här är highlights från matchen:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=PnjD3i8Z7iI[/youtube]

Brynäs ägde den här matchen. Man hade flest lägen och borde ha gjort flest mål. Visserligen så tummade man på försvarsspelet i sin vilja att skapa någonting framåt, men trots stundtals dåligt försvarsarbete borde man tagit med sig tre poäng hem.

Förlusten berodde främst på tre faktorer:

Ineffektivitet. Brynäs skapade chanser men gjorde inte mål. Detta har vi vant oss vid de senaste säsongerna. När vi tidigare har haft Markström i mål så har det räckt med tre gjorda mål för att vinna matcher. Nu är situationen en annan. Hur som helst så borde Brynäs avgjort matchen vid ställningen 3-3 i sista perioden då man fick en radda power play. Man hade chanser, men var inte tillräckligt effektiva. Det var Skellefteå.

Målvaktsmatchen. Brynäs förlorade målvaktsmatchen. Den förre Brynäsaren (och tillika mitt förslag på värvning inför säsongen) Joacim Eriksson vann målvaktsmatchen mot Björn Bjurling. Bjurling gjorde inga uppenbara missar, men vissa mål såg lite väl enkla ut och han gjorde inga matchavgörande räddningar – det gjorde Eriksson. Jag hoppas vi får se honom i Brynäsdressen snart igen.

Aggressivt anfallsspel, passivt försvarsspel. Brynäs spelade ett aggressivt anfallsspel – kul! Dock var försvarsspelet stundtals allt annat än aggressivt. Vid ett mål åkte en Skellefteå-spelare från egen zon, genom mittzon och in i Brynäs zon där tre Brynäsare backade hemåt. Istället för att gå på fick SAIK-spelaren måtta in ett skott som gick i mål. Bertilsson var närmaste back och han borde gått på tidigare. Han får skylla på att det var säsongens första seriematch. Vid fler tillfällen spelade Brynäs passivt i egen zon och blev utspelade.

Summa sumarum är att Brynäs var bättre än Skellefteå och borde ha vunnit matchen.

Det är svårt att ta ut vilka som var bäst i Brynäs – många var väldigt bra. Silfverberg är i storform och även Lauritzen gjorde en bra match. Nordquist gjorde mål och var piggare än vanligt. Ja – många spelare var bra, helt enkelt.

————————————————————————————————————————————-

Jag sågade Brynäs första PP-uppställning ganska rejält senast. I matchen mot Skellefteå gjorde de mål direkt. Svar på tal? Visst, men vad gjorde de i den tredje perioden? Jag står fast vid min kritik och börjar nästan tycka synd om Clarke som tvingas stå som ensam back på blålinjen.

Inför kvartsfinalerna mot DJurgården

Djurgården valde som bekant Brynäs i som sin kvartsfinalmotståndare. Ni som läst mitt tidigare inlägg vet att det var precis vad jag hoppats på.

Djurgården fick välja mellan Brynäs och Frölunda och jag förstår att valet varit svårt. Å ena sidan har DIF plusstatistik mot Frölunda och minusstatistik mot Brynäs. Å andra sidan har Frölunda ett imponerande lag på papperet som kan vakna till när det börjar lukta guld.

Nu blev det alltså Djurgården – Brynäs och som Brynäsare så börjar jag hoppas på semifinalspel, vilket jag kanske inte vågat hoppats på mot Linköping. Men ingenting ska tas ut i förskott och Djurgården får fortfarande ses som favoriter till att gå vidare.

Djurgårdens taktik kommer att vara att störa Markström. Journalisten och smygdjurgårdaren Tomas Roos har redan börjat. De kommer att åka på honom, fullfölja hårt efter avblåsning, psyka osv. Det gäller att Brynäs backar skyddar Markström, och att domarna uppmärksammar det hela. Lyckas detta så är det bara bra att fokus läggs på Markström. Det Djurgården och (stockholms)media totalt har missat är att Brynäs i år faktiskt också har en offensiv.

Djurgården och Hardy Nilsson har ett ovanligt spelsystem som i serielunken är svårt att möta. Som utstuderad motståndare är desto lättläsligt, vilket han fick erfara den hårda vägen som landslagstränare. Att Brynäs kompakta defensiv inte passar Djurgården är klart, och antagligen valde Hardy Brynäs för att han tror att de kan psyka Markström a la Canada och på så sätt slå ut Brynäs. Det är inte omöjligt att han har rätt.

Som vanligt när ett Stockholmslag går till slutspel så rycker det till i brallan på reportrarna hos Aftonbladet och Expressen. Helt plötsligt blir det intressant att skriva om Brynäs. Kul!

Jag tror att Brynäs vinner. Som Brynässupporter måste jag det. Jag tror det blir en mycket hård matchserie och ett av lagen (för mig Brynäs) går vidare efter 4-3 i matcher. Den första matchen, nu på torsdag, blir mycket viktig. Speciellt för Brynäs.

Det har för övrigt startats ett nytt forum. Den här matchen kan diskuteras här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-djurgarden-brynas/

En notis värd att nämna är att Luleås målvakt Mattias Modig ryktas till Brynäs. Jag tror inte på honom och hoppas att Lindbäck eller Eriksson kommer hit. Kommer inte någon av dom så tror jag det finns bättre alternativ än Modig som är överskattad trots att hans rykte inte är så jättebra…

Så här tippar jag övriga kvartsfinaler:

HV71 – Timrå
Här tror jag på favoritvinst. Timrå är nöjda med att ha nått slutspel och även om HV skakat något på slutet så tror jag inte att de åker ut mot Timrå. 4-2 i matcher. Diskutera här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-hv71-timra/

Linköping – Frölunda
Linköping fick välja mellan pest och kolera när valet stod mellan Frölunda och Färjestad. Frölunda var för mig det självklara valet. Frölunda har visat upp ett mediokert försvarsspel i år och även om man skärpt sig vissa matcher så ser jag inte att det kan hålla i ett helt slutspel. Det är dock inte omöjligt att de samlar ihop sig i 4 matcher, som behövs för att vinna den här matchserien. Jag tror att ett av lagen går vidare efter 4-3 i matcher och även om det lutar mot Linköping så är matchserien öppen. Frölundas på papper starka lag som alla varit rädda för hela säsongen måste börja leva upp till sina namn. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Skellefteå – Färjestad
Skellefteå drog nitlotten och fick möta Färjestad. Färjestad som sett svaga ut på slutet kommer att skärpa till sig i ett slutspel. Det stora frågetecknet för mig är istället Skellefteå. Om Skellefteå spelar på topp så kan de mycket väl slå ut Färjestad. Om de inte gör det så kan de åka i 4 raka matcher. Oviss matchserie där Färjestad får ses som favoriter men som ändå inte är helt avgjort. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Det kan mycket väl bli 7 matcher i samtliga kvartsfinalserier och jag ser verkligen fram emot ett jämnare slutspel än på väldigt länge!

Efter matchen: Skellefteå – Brynäs

Brynäs åkte upp till Skellefteå med grymt bra självförtroende. Efter jul är man seriens formstarkaste lag. Det var därför med stora förhoppningar som man slog på TVn för att se matchen. Tyvärr fick jag ”åtkomst nekad” på PPV och fick inte ens stå i telefonkö hos ComHem, så jag missade större delen av den första perioden. Bland annat missade jag Skellefteås ledningsmål som var ett självmål av Markström.

Målet var otur, men Brynäs spel var bara dåligt. Man skapade knappt någonting på hela matchen och det blev en ganska tråkig match. Några försökte, som t.ex. Somervuori och Dixon, men få lyckades. Hela matchen blev en besvikelse och även om Brynäs faktiskt ett tag kunde ha vänt matchen så kändes det aldrig som att de var riktigt nära.

Brynäs problem i matchen mot SAIK var att man, trots att man höll puck och spelade bra över större delen av banan, inte kom in på mål för att skapa dom där riktigt farliga lägena som leder till mål. Till exempel hade man ett väldigt svagt PP som inte resulterade i någonting.

Nej, matchen mot Skellefteå är bara att glömma. Det är synd med tanke på att man gått upp på 5e plats vid vinst. Nu är det nya tag mot Djurgården på lördag.