Kategoriarkiv: Nostalgi

Lite Brynäs-historia

Publicerat av
Svara

Den gångna säsongen, 2018/19, var Brynäs IF:s 59:e raka i den högsta serien. Det innebär alltså att den kommande säsongen, 2019/20, blir lagets 60:e raka säsong i den svenska hockeyns högstaliga, som genom åren gått under namnen Allsvenskan, Elitserien och numera SHL. Under de snart 60 år som Brynäs funnit med i toppen inom svensk hockey har förstås mycket hänt. Alltifrån SM-guld till spel i Kvalserien och allt där emellan.

Storhetstiden

Brynäs Idrottsförening bildades 12 maj 1912 i Gävle, dock skulle det dröja ända fram till år 1939 innan ishockey togs upp på programmet och det efter att bandysektionen tvingats lägga ner av ekonomiska skäl. Redan fyra år senare, 1943, debuterar Brynäs i Allsvenskan, men åker ur samma säsong. Under 1950-talet åker laget upp och ner ur högsta serien, men efter att man går upp år 1960 lyckas man hålla sig kvar och det blir också något av en inledning på klubbens storhetstid. 

Mellan åren 1964 och 1977 tar Brynäs inte mindre än nio SM-guld och är Sveriges bästa ishockeyklubb. Under delar av de här åren ingår spelare som bland annat Börje Salming och Tord Lundström i laget som bägge sedermera flyttade till NHL.

Source: ’Börje Salming’ by Frankie Fouganthin via Wikipedia (CC BY-SA 3.0)

Efter att laget vunnit guld skulle det dröja ända fram till 1993 innan laget återigen skulle få lyfta SM-bucklan efter finalseger mot Luleå. 1999 vinner Brynäs sitt tolfte SM-guld efter en tuff finalserie mot Modo, som inte avgörs förrän i den femte matchen.

2003 får Brynäs kvala för att hålla sig kvar i Elitserien. Efter en omfattande upprustning byter klassiska Gavlerinken år 2005 namn till Läkerol Arena, som den heter fram till 2014 innan hemmaborgen får det nuvarande namnet Gavlerinken Arena. 

2011/12 blir en klassisk Brynässäsong. Laget slutar fyra i grundserien och slår sedan ut Frölunda och Färjestad i kvartsfinal respektive semifinal. I finalen tar man ledningen med 3-0 i matcher mot Skellefteå och vinner till slut med 4-2 i matcher. 

Den senaste säsongen var kanske inte Brynäs bästa genom tiderna eftersom laget missade slutspel. Dock har Brynäs redan börjat ladda batterierna inför kommande säsong. Bland annat har klubben gjort klart med Linus Ölund och inte minst gamle bekantingen Greg Scott, som återvänder till SHL efter tre säsonger i Ryssland. 

Det bör förbättra lagets chanser till en bra tabellplacering. Tittar man på kategorin bets för SHL kan man se att oddset för att Brynäs ska ta SM-guld är 14.00 hos bet365, vilket innebär att laget åtminstone bör ta sig till slutspel nästa säsong.

Source: ’Läkerol Arena’ by Hans Lindqvist via Wikipedia (Public Domain)

Kända profiler

Genom åren har Brynäs förstås också haft en rad kända profiler. Två av de har vi redan nämnt i form av Tord Lundström och Börje Salming, men det finns ju fler. En klassisk Brynäsprofil som man måste framhålla är förstås Ove Molin, som är lite av Mr Brynäs himself. Den kompakte och kvicke forwarden var en nyckelspelare när laget tog SM-guld såväl 1993 som 1999 och totalt blev det 19 säsonger i klubben innan han lade av 2010.

Sedan han lade skridskorna på hyllan har Ove Molin givetvis även varit tränare för Brynäs och efter två säsonger som tränare i Karlskrona återvände han i våras till Brynäs, nu i rollen som spelarutvecklare. 

Så kommer jag ihåg Wayne Fleming

Publicerat av
Svara

Wayne Flemming ligger på sin dödsbädd, rapporterar bland annat Expressen och GD. Jag tänkte därför passa på att skriva ett litet inlägg om honom. Läs mer om dagens nyheter här (Expressen) eller här (GD).

Första gången jag stötte på Wayne Fleming var han tränare i Leksand. Som ung hockeyspelare åkte jag flera somrar på träningsläger till Leksand. Leksand/Jofa hockeyskola hade ofta många A-lagsspelare som ledare och bland annat Jonas Bergqvist, Ulf Samuelsson, Kjell Samuelsson med flera som gäster. När vi ungdomar tränade hela dagarna så hängde ofta A-laget runt hallen för att umgås och för att prata med oss unga ishockeyspelare som ville, like dem, bli elitspelare.

En dag när jag i vanlig ordning kom gående med min Brynäs t-shirt på väg till ishallen så mötte jag Wayne Fleming i dörröppningen. Han utbrast ”Brynäs?! Ut härifrån!”. Snacka om att jag, som då var 13-14 år blev chockad, för att inte säga rädd! Dock följde Wayne snabbt upp med ”haha, jag bara skojade” för att sedan prata på mycket knackig svenska om hur bra han tyckte Brynäs var osv. Jag kommer också speciellt ihåg att han pratade om hur Andreas Dackell kommer att få en lång karriär i NHL och att matcherna mot Brynäs var de roligaste matcherna.

För Brynäsare är Wayne mest känd som före detta Leksandstränare och som den tränare som hjälpte Brynäs kvar i Elitserien 2005 då han tog över laget inför Kvalserien. Säsongen hade varit turbulent och Brynäs hade använt sig av en mängd spelare. Tränaren Tomas Jonsson hade gått in i väggen och ersatts av Roger Kyrö. Lockouten förde med sig både spänning och bra spelare så som Kimmo Timonen och Chris Phillips men också bottennapp som Tyler Arnason och Ronald Petrovicky. Totalt hade 39 spelare spelat match för laget under säsongen. Det var med andra ord ett lag i spillror som togs över av Fleming. Dock lyckades Wayne på relativt kort tid styra upp Brynäs så att laget spelade med en tydlig spelidé och varje spelare med en tydlig roll. På det sättet var Fleming lik Boork i sitt ledarskap. Resultatet blev, som bekant, att Brynäs klarade sig kvar i svensk hockeys högsta serie och att Sundlöv resultatlöst försökte knyta upp Fleming som tränare även för kommande säsong.

Efter sejouren i Brynäs har Fleming bland annat varit assisterande coach i både Canadas landslag samt i NHL. Totalt sett har Wayne Fleming större meriter än de flesta Elitserietränare och det är så, samt som den sympatiske transatlanten som skojade med mig om min Brynäs-tröja, som jag kommer ihåg honom när han nu är på väg att bli historia.

Ove Molins Hyllningsmatch

Publicerat av
Svara

Glöm inte att komma tidigt till Läkerol Arena idag! Det kommer, som tidigare nämnt, spelas en hyllningsmatch till Ove Molin.

På plats är bland andra Tom Bissett, som knappast behöver introduktion på en Brynäsblogg. Fruktansvärt kul att den gamla kedjan Tom Bissett – Janne Larsson – Ove Molin återförenas. Här är förresten tre Brynäslegender vars tröjor (eller vimplar som verkar vara det aktuella just nu) självklart ska upp i taket! Här är förresten en intervju med Tom Bissett i dagens Gävletidningar (klicka här). Jag blir oerhört nostalgisk när jag läser intervjun med Bissett och har starka minnen från båda SM-Gulden -93 (då jag var på plats i Gavlerinken) och -99. Varken Oves, Janne Larssons eller Bissetts roller går att förringa under guldåren, även om Ove inte spelade med de andra två -93. Han spelade då i den beryktade smurfkedjan.

Smurfkedjan var det ja. Jag kommer ihåg när Ove Molin slog igenom med smurfkedjan, tillsammans med Peter Larsson och Anders Gozzi. Ove var speedkulan, Peter Larsson (nu sportchef i Södertälje) var framspelaren och Anders Gozzi (nu sportchef i AIK) var målskytten. Smurfkedjan hade en förmåga att närmast förnedra motståndarna och dominerade ofta matcher på ett sätt som saknar motstycke i dagens ishockey. Speciellt Ove, med sin explossivitet och snabbhet, snurrade friskt med motståndarna och det var inte alls ovanligt att Ove på egen hand snurrade upp motståndarlaget och satte pucken i mål. Som sagt, den totala dominans som denna kedja stod för saknar motstycke i den moderna svenska ishockeyn.

Efter att Gozzi lämnade så kompletterades smurfkedjan med Andreas Dackell. Bortskämd som man var så tyckte man att det inte riktigt fungerade. Gozzi var nämligen den utpräglade avslutaren i kedjan och även om Dackell gjorde det bra så var han inte en lika utpräglad målskytt som Gozzi. Men med facit i hand så skulle Brynäs vara en kandidat till SM-Guldet om man hade en liknande kedja i dagens lag.

Man får inte glömma att smurfkedjan trots dess dominans inte var Brynäs poängstarkaste kedja. Lagets, och Elitseriens, poängstarkaste kedja var kedjan med Janne Larsson och Tom Bisset i spetsen. Den tredje länken var undet den här tiden några olika spelare. Om jag inte minns fel så var Peter Gustafsson den första länken, för att sedan ersättas med Anders Huss och sedan Thomas Tallberg. Tallberg var länge tredje länk och gjorde det bra, men han skadade foten och kunde trots specialskydd inte spela. Det var ungefär då som ”smurfarna” Gozzi och Larsson lämnat och Ove Molin sattes in i förstakedjan med Larsson och Bisset. Kombinationen blev en succé och är förmodligen en av de bästa kedjorna i Elitseriens historia.

Tom Bisset ja. Bissett var som alla vet en utpräglad målskytt, men gjorde även ett bra jobb över hela banan. Bissett var skytt i PP och på den tiden så blev man nästan besviken om Brynäs inte gjorde mål i PP. Brynäs hade ett sånt bra lag att man blev oerhört besviken vid förlust på hemmaplan.

Tom Bissett gjorde flera vändor i Brynäs och producerade i stort sett hela tiden. SM-Guldsäsongen -93 gjorde han 21 mål och 11 assist. Snäppet värre var SM-Guldsäsongen -99 då han gjorde 40 mål och 12 assist, på 50 matcher. 40 mål! När slutspelet sedan började så gick det lite trögare. Bissett gjorde 3 mål när final nummer 4 (av 5) satte igång. I den matchen skrev han hockeyhistoria:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=sXF4P2RbGBA[/youtube]

Brynäs hade blivit totalt utspelade i de tidigare finalmatcherna i Örnsköldsvik, men i den femte och avgörande matchen så gjorde laget en heroisk insats och vann efter en jämn match. Ove Molin satte den avgörande 4-2 pucken i tom kasse med bara sekunder kvar av matchen. En annan spelare som är värd att nämna i det här sammanhanget är Johan ”Honken” Holmqvist som antagligen gjorde en av sina bästa matcher i karriären.

Även Janne Larsson bör här uppmärksammas. Janne är Brynäs bäste poängplockare genom tiderna och var oerhört viktig för laget. Än idag är Janne aktiv i Brynäs som assisterande tränare. Larsson, Molin och Bissett har sina självklara platser i Läkerol Arenas tak. Det kan också vara på sin plats att nämna backarna i den här kedjan. Djoos och Löfström gjorde ett oerhört bra jobb och Djoos slog assistrekord som back.

Åter dock till Ove Molin, som ju dagens hyllningsmatch handlar om. Här är ett reportage som summerar hans karriär på ett bra sätt:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ZOb3Y8kEt8s[/youtube]

Kul även att Tommy Sandlin nämns. Tommy blir allt för ofta bortglömd, tycker jag.

På slutet av sin karriär så blev Ove Molin en mer defensivt inriktad playmaker. Han spelade mycket i boxplay, men blev även playmaker i powerplay. Molins förmåga att anpassa sig efter förutsättningarna, alltså att alla spelare blir långsammare med åldern, gjorde att han kunde fortsätta att vara på topp till sin sista säsong.

Ikväll missar jag Ove Molins hyllningsmatch på grund av influensan, men jag tycker att alla som kan ska gå dit och visa sitt stöd för Molin, Bissett, Larsson och de andra Brynäslegenderna. Här är laget som kommer att möta Timrås veteranlag idag:

Målvakter:
30) Michael Sundlöv
30) Mattias Pettersson
Backar:
5) Tommy Melkersson
7) Tommy Sjödin
20) Niklas Gällstedt
23) Per Löfström
28) Daniel Casselståhl
Forwards:
6) Anders ”Masken” Carlsson
9) Tommy Westlund
16) Mikael Wahlberg
19) Tom Bissett
19) Anders Gozzi
20) Roger Kyrö
21) Ove Molin
22) Mikko Luovi
27) Johan Lindström
36) Mikael Lind
38) Janne Larsson
Ledare: Göran ”Flygis” Sjöberg och Janne Grönberg, tränare, Wille Löfqvist, mv-tränare, Johan Sares, materialförvaltare, Pär Thures, massör.

Det finns många Brynäslegender på isen idag!

Comhem driver med ”Sjödda”

Publicerat av
Svara

Som ni säkert sett så har Comhem använt sig av ett klassiskt Brynäs-klipp i sin senaste reklamkampanj. Den som kollar riktigt noga i Comhem reklamen märker att Comhems reklamtant dyker upp i Brynäsdress och säger ”och vem är han då, och vad är det för jäkla skitregel?”  i den nya reklamen. Se den här nedan, 23 sekunder in:

http://www.youtube.com/watch?v=8BNTMVtomU4

Det är naturligtvis Sjöddas numera klassiska intervju efter Daniel Johanssons självmål som citeras. Situationen var den att Brynäs låg under med 2-1 mot Färjestad och jagade kvittering när man fick en utvisning med sig. I väntan på motståndar-touch spelade Brynäs 6 mot 5. Det var i det läget som Daniel Johansson, numera Röglespelare under namnet Glimmenvall, vände om i offensiv zon och utan att titta om någon medspelare fanns med slog pucken hem mot eget mål. Tyvärr var Brynäs mitt i ett byte och ingen fanns att ta emot passet, vilket resulterade i ett klockrent självmål. Regeln sade då att man kunde göra självmål när man tagit ut målvakten vid avvaktande utvisning. Det är detta som Tommy Sjödin är förbannad på och inte tycker borde gå. Säsongen efter avskaffades regeln, men jag tycker nog att det borde gå att göra självmål när man tar ut målvakten. Man tar trots allt ut målvakten eftersom det ändå blir avblåst så fort motståndarna rör pucken. Då borde man också skylla sig själv om man gör självmål. Hur som helst, här är orginalvideon:

Gällstedt Elitseriens Stålman

Publicerat av
Svara

Läste en artikel i Aftonbladet idag om att forne Brynäsbacken och personlige favoriten Niklas Gällstedt är den som spelat flest matcher i rad i Elitserien. Mellan 1987 och 1994 spelade Gällstedt 314 matcher i följd.

”Stålmusen”, som han kallades, var en ganska liten back som var spelsmart och kvick. Han var pålitlig och kunde stå upp för laget om det behövdes, även om det var andra som hade den rollen inom gruppen. (Med Sundlöv i mål så behövde alla vara beredd på att ta fight) Trots att Gällstedt var snabb och kvick så var han ingen superoffensiv back. Visst kunde han följa med i offensiven, men han var framförallt en defensiv back som var stabil i alla spelformer.

Förutom SM-Guldet med Brynäs så tog Gällstedt guld med Vålerengen i Norge 2001 och hjälpte både Södertälje och Leksand upp i Elitserien -96 respektive -02. Den forne Brynäsbacken var alltså lyckosam i alla elitlag som han spelade i. Säsongen 98-99 spelade han i VEU Feldkirch i Österrike och där kan jag inte påstå att jag vet hur det gick.

Gällstedt var något av en personlig favorit när jag som knatte spelade Björnliga och juniorhockey i Brynäs. Jag har ett foto hemma, tagit i Valbo Köpcentrum, på mig med Gällstedt och SM-bucklan efter guldet 1993.

Men hur var det nu: Var det Gällstedt som kallades stålmusen, eller var det Gozzi? Hjälp mig friska upp mitt minne, någon…