Efter matchen: Brynäs – Linköping

Innan lördagens match mot Linköping skulle vampen för 2012 års SM-Guld hissas i taket. För att göra tillfället lite mer högtidligt så hade Brynäs tagit dit lagkaptener från och med 50-talet som skulle skicka flaggan vidare till varandra och slutligen till Andreas Dackell som såg till att flaggan hissades. För mig som Brynäsare var det kul att se de gamla kaptenerna och konstatera att Brynäs har en hel del, ja nästan inflation på, legendariska spelare från sin organisation. Brynäs som förening har en stolt tradition, och ingen Brynäsare behöver skämmas för sitt lag oavsett om de spelar för guldet eller harvar i kvalserien.

I år blir det ingen kvalserie för Brynäs. Tvärt om. Även om man haft något av en måltorka så har man inlett säsongen med ett fartfyllt, tekniskt och finurligt spel som gjort att Brynäs varit det bättre laget i dom flesta matcherna. Brynäs har heller inte förlorat någon match efter full tid vilket måste ses som ett tecken på styrka. Förra året pratade Tommy Jonsson om att Brynäs ville bli ett svårslaget lag, och det målet kan man säga har uppnåtts (hittills).

Efter en trevande inledning tog Brynäs initiativet i matchen mot Linköping. Man lyckades precis som i tidigare matcher spela sig ur svåra situationer i egen zon, vända spelet snabbt och göra det svårt för motståndarlagets backar i uppspelsfasen. Det som saknades var, precis som i tidigare matcher, de där riktigt giftiga lägena. Brynäs håller mycket puck och spelar runt bra. Man tar också en hel del avslut. Men man har sällan avslutsmöjligheter i slottet. Kanske beror det på att man inte vill chansa och riskera att ge bort pucken i offensiv zon. Kanske beror det på att motståndarna fruktar Brynäs offensiv och kryper i sitt defensiva spel. Hur som helst har det bidragit till att Brynäs trots en offensiv spelstil har gjort få mål.

Även om Brynäs kontrollerade spelet så kom Linköping i farliga attacker och hade till och mer fler öppna målchanser än Brynäs. För Brynäs del är det tur att man har en Honken i storform som tar det mesta.

Det stod länge 0-0 trots möjligheter för båda lagen och några gratismöjligheter i power play. Till slut gjorde Mads Hansen 1-0 till Brynäs. Målet kom efter ett fint uppspel och en fin framspelning av Victor Berglind. Hansens chans var inte så öppen, men sidledsspelet som föranledde målet gjorde att Hansens välplacerade skott slank in mellan benen på motståndarmålvakten.

I den tredje perioden hade Brynäs fortsatt bra spel och visade inga tendenser på att lägga sig på försvar. Efter en tekning i offensiv zon lyckades dock Linköping peta in en retur efter att på förtjänstfullt sätt slitigt sig fri från bevakning. 1-1 var inte i det läget ett rättvist resultat, men det var rättvist att Linköping fick spricka sin nolla.

Som Brynäsare såg jag risken för ännu ett kryss som överväldigande, men då hade jag inte räknat med Rydan Gundersen. Gunderson har som de flesta vet ett riktigt farligt skott från den offensiva blålinjen, och är väldigt spelintelligent. Gunderson fintade helt bort en Linköpingsspelare som tappat sin klubba och pricksköt 2-1 för Brynäs, vilket avgjorde matchen. I slutet av matchen gjorde även en av kvällens bästa spelare, Sebastian Enterfeldt, 3.1 i tom kasse.

Bäst i Brynäs var utan tvekan Honken. Även Enterfeldt, Lindholm, Djoos, Bertilsson och Berglind förtjänar beröm. En spelare som Berglind har inte lika höga krav på sig som t.ex. Sundqvist och jag vill därför nämna honom när jag tycker att han har gjort en stabil insats. Det behöver nödvändigtvis inte att han var bättre än många andra.

Entgerfeldt är en bra injektion i Brynäslaget. Trots sin ringa storlek går han helhjärtat in i närkamper och vinner ofta puck i offensiv zon.

På tisdag väntar MoDo för Brynäs, i Läkerol Arena. Det blir intressant att se om Ö-vikarna har med sig några NHL-proffs till Gävle. Lockout-frågan kommer jag att behandla i ett separat inlägg inom kort…

Klicka här för highlights från matchen (Hockeyligan.se)

Matchfakta

Brynäs IF – Linköpings HC 3-1 (0-0, 1-0, 2-1)

Period 1

Period 2
1-0 37.19 Mads Hansen (Victor Berglind, Jonathan Granström) EQ

Period 3
1-1 52.28 Carl Söderberg (Pär Arlbrandt, Simon Hjalmarsson) EQ
2-1 53.48 Ryan Gunderson (Calle Järnkrok, Elias Lindholm) EQ
3-1 59.40 Sebastian Enterfeldt EQ ENG

Skott: 29-24

Utv. min: 10-24

Publik: 6422

Domare: Sören Persson, Mikael Nord, Fredrik Ulriksson, Simon Hillborg

Källa: brynas.se
Sagt på Twitter


Artiklar om matchen

Melin sågar domarinsatsen (Aftonbladet)
Brynäs första trepoängare (DN)
Brynäsbackens drömmål avgjorde (GD)

Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

Brynäs usla bortafacit fortsätter

Brynäs fortsätter att förlora på bortaplan även efter landslagsuppehållet. Det har nu gått så långt att man ligger på kvalplats. Uppryckning krävs för att målet, som jag fortfarande anser bör vara slutspel, ska kunna uppnås.

Jag såg inte Timrå – Brynäs eftersom jag var på kalas. Dock tog Brynäs poäng vilket får ses som glädjande. Att man förlorade efter lottdragningen… eller förlåt, jag menar efter straffläggningen, säger inte så mycket.

Torsdagens bortamatch mot Linköping såg jag dock. I den matchen förlorade Brynäs på grund av sin ineffektivitet, men också på grund av en grym motståndarmålvakt som tog allt. Att förlora med 1-0 svider, men med tanke på de räddningar som Norrena stod för så tycker jag att Brynäs var värda minst ett poäng.

Norrena i all ära, men Brynäs skapade inte speciellt mycket. För er som såg mina twittringar från matchen vet att jag ansåg att Brynäs borde ha utnyttjat den massiva press, och 5 mot 3 spelet man fick i samband med denna press, för att kunna vinna matchen. Det är ytterst viktigt att utnyttja sådana sekvenser – de varar inte för evigt.

I matchen mot Linköping så förlorade man delvis på grund av dålig coaching. Den sekvens som jag omskriver ovan, där Brynäs skapade en enorm press, skapades främst av ungdomskedjan med Järnkrok, Silfverberg och Rödin. Även kedjan med Nordquist, Kahnberg och Lauritzen fullföljde pressen och till och med orutinerade korten Wännström och Larsson, som spelade tillsammans med Granström, etablerade ett bra tryck. Undantaget var förstakedjan med Dackell, Hansen och Somervuori som inte alls skapade samma tryck i offensiv zon. Den stora coachmissen bestod i att Brynäs valde att coacha hårt och spela förstakedjan mycket när man skapade ett långvarigt tryck, vilket ledde till att man tappade momentum. Förstakedjan är ofta bra, men de är inte alltid bäst för dagen. Czarnecki är en mycket bra tränare, men som matchcoach har han brister.

——————————————————————————————————————-

Thomas Greiss smekmånad är över. Innan uppehållet så hade jag överseende med diverse tavlor och plattmatcher, men nu kräver jag en högre nivå från tysken. Han har fått sina matcher i benen, och han har fått tränna på den stora rinken med laget under uppehållet. Inför LHC-matchen så krävde jag mer, och jag tycker att han infriat mina förväntningar. Vi får se hur det går framöver, men jag tror fortfarande att Greiss kommer att växa ut till den klassmålvakt han är.

Om det inte fungerar för Greiss så kanske Markström är ett alternativ. Det verkar inte gå allt för bra i AHL… Men det ska mycket till för att Markström ska kickas. Det är trots allt inte nu han ska vara som bäst. Precis som för Greiss krävs dessutom en övergångsperiod för att anpassa sig till rinkstorleken.

——————————————————————————————————————-

Emil Sandin på väg bort från Brynäs? Czarneckis uttalande att ”Allt det där är i så fall på hans eget initiativ” tyder på att Sandin vill bort. Kanske tycker han sig få för lite istid. Kanske känner han flåset i nacken från juniorerna. Hur som helst så är han nu utanför laget.

Sandin har inte utvecklats så som jag och många med mig hoppats på. När han slog igenom för 3-4 år sedan så pekade utvecklingskurvan spikrakt uppåt. Tyvärr har den avstannat och han har inte blivit den klassspelare man hoppats på. Istället har han blivit en fjärdeline-spelare som vill mycket men inte riktigt lyckats. Kanske skulle han lyckas bättre i annan omgivning.

Sandin har ett bra skott och gillar att ta avslut. Han har dessutom ett fysiskt spel som är allt för ovanligt i Brynäs. Hamnar han i rätt lag så tror jag att han kan slå igenom. Förmodligen behöver han ett par år i allsvenskan.

——————————————————————————————————————-

Samtidigt som Sandin är utanför laget och Sundström sitter på bänken så har Larsson och Wännström visar att de är spelare för a-laget. Jag tycker det är helt rätt att satsa på dessa två juniorer. De är framtidens stjärnor. När nu Sundström och Sandin inte riktigt klivit fram så som man önskat så är det dax att ge andra chansen. Sundström gör ett bra intryck när han får spela, men han är trots allt inte lika ung längre och det är därför bättre att spela lovande juniorer som dessutom gör mycket bra ifrån sig. Jag skulle vilja säga att Sundström närmast slåss med Hansen om en centerposition. Dock verkar Hansen vara opetbar.

Jag skulle också vilja se Rensfeldt få chansen i A-laget. Jag tror att Rensfeldt är nästa Järnkrok, eller varför inte nästa Bäckström? Jag kan inte se vem han skulle peta i dagsläget, men om någon skadas så ser jag hellre att Rensfeldt får kliva in än att någon av de andra får göra det. Varför inte som center i förstakedjan? Det var ju så Järnkrok slog igenom…

Brynäs Defensiv

Det stora samtalsämnet för oss Brynäsare är just nu lagets defensiva spel. I torsdags såg det ut så här, borta mot Luleå:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=H0n9x_DG8cc[/youtube]

Brynäs släppte in massor av mål, och även om det är mot seriens just nu bästa lag så är 7 mål för många. Det defensiva spelet var under all kritik och målvaktsspelet var inte precis någonting att hänga i julgranen. Många väljer att såga Brynäs målvakter, men jag tror inte det är så lätt. Det stämmer visserligen att målvakterna inte gjort några matchavgörande räddningar eller hållit Brynäs kvar i matchen när försvarasspelet sviktat, så som vi vant oss vid att Markström gjort. Men de har inte sjunkit till Sperrle-Korhonen nivå och tappat in puckar osv.

Man ska komma ihåg att Brynäs förlorat en av sina bästa backar i Hietanen. Han har ersatts av Dale Clarke som varit en av de sämsta backarna defensivt sett. Självklart är defensiven försämrad. Samtidigt har man bytt ut Elitseriens bästa målvakt, Jacob Markström, och Elitseriens bästa andremålvakt, Eddie Läck, mot Svedberg och Bjurling som i bästa fall får ses som en godkänd målvaktsduo – inte mer.

I matchen mot Linköping så spelade Brynäs bättre. Svedberg fortsatt i mål, vilket jag tycker är helt rätt. Hade Bjurling satts in och gjort en dålig match så är risken stor att båda målvakternas självförtroende sänks och vi hamnar i ännu en Sperrle-Korhonen situation där båda målvakterna hamnat helt under isen.

Så här såg det ut mot LHC:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=PeJMxK8IhcM[/youtube]

Det går alltså att konstatera att Brynäs spelar ett mycket bättre försvarsspel. Man spelar visserligen mot ett annat spelsystem än i Luleå men LHC är absolut ett topplag och ett insläppt mål är ett gott betyg för hemmalagets defensiva arbete. Skillnaden mellan de två matcherna var som natt och dag, och jag hoppas att man fortsätter på den inslagna vägen.

Min förhoppning är att Svedberg tar för sig och växer i sin roll. Jag hoppas också att Jonathan Carlsson kan medföra lite tyngd i försvaret.

Min förhoppning är dock inte samma sak som jag tror kommer hända. Jag tror att Svedberg kommer att fortsätta vara en okej målvakt utan att vara någon matchvinnare. Jag tror att Dale Clarke kommer att få kicken och med tanke på att han antagligen är ganska dyr så kommer Brynäs då att frigöra pengar. De pengarna kommer att användas till att värva en ny, utländsk, målvakt efter juluppehållet. Jag tror inte att Brynäs nuvarande målvakter har vad som krävs för att ta Brynäs till semifinal – men jag blir mer än gärna motbevisad!

Inför kvartsfinalerna mot DJurgården

Djurgården valde som bekant Brynäs i som sin kvartsfinalmotståndare. Ni som läst mitt tidigare inlägg vet att det var precis vad jag hoppats på.

Djurgården fick välja mellan Brynäs och Frölunda och jag förstår att valet varit svårt. Å ena sidan har DIF plusstatistik mot Frölunda och minusstatistik mot Brynäs. Å andra sidan har Frölunda ett imponerande lag på papperet som kan vakna till när det börjar lukta guld.

Nu blev det alltså Djurgården – Brynäs och som Brynäsare så börjar jag hoppas på semifinalspel, vilket jag kanske inte vågat hoppats på mot Linköping. Men ingenting ska tas ut i förskott och Djurgården får fortfarande ses som favoriter till att gå vidare.

Djurgårdens taktik kommer att vara att störa Markström. Journalisten och smygdjurgårdaren Tomas Roos har redan börjat. De kommer att åka på honom, fullfölja hårt efter avblåsning, psyka osv. Det gäller att Brynäs backar skyddar Markström, och att domarna uppmärksammar det hela. Lyckas detta så är det bara bra att fokus läggs på Markström. Det Djurgården och (stockholms)media totalt har missat är att Brynäs i år faktiskt också har en offensiv.

Djurgården och Hardy Nilsson har ett ovanligt spelsystem som i serielunken är svårt att möta. Som utstuderad motståndare är desto lättläsligt, vilket han fick erfara den hårda vägen som landslagstränare. Att Brynäs kompakta defensiv inte passar Djurgården är klart, och antagligen valde Hardy Brynäs för att han tror att de kan psyka Markström a la Canada och på så sätt slå ut Brynäs. Det är inte omöjligt att han har rätt.

Som vanligt när ett Stockholmslag går till slutspel så rycker det till i brallan på reportrarna hos Aftonbladet och Expressen. Helt plötsligt blir det intressant att skriva om Brynäs. Kul!

Jag tror att Brynäs vinner. Som Brynässupporter måste jag det. Jag tror det blir en mycket hård matchserie och ett av lagen (för mig Brynäs) går vidare efter 4-3 i matcher. Den första matchen, nu på torsdag, blir mycket viktig. Speciellt för Brynäs.

Det har för övrigt startats ett nytt forum. Den här matchen kan diskuteras här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-djurgarden-brynas/

En notis värd att nämna är att Luleås målvakt Mattias Modig ryktas till Brynäs. Jag tror inte på honom och hoppas att Lindbäck eller Eriksson kommer hit. Kommer inte någon av dom så tror jag det finns bättre alternativ än Modig som är överskattad trots att hans rykte inte är så jättebra…

Så här tippar jag övriga kvartsfinaler:

HV71 – Timrå
Här tror jag på favoritvinst. Timrå är nöjda med att ha nått slutspel och även om HV skakat något på slutet så tror jag inte att de åker ut mot Timrå. 4-2 i matcher. Diskutera här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-hv71-timra/

Linköping – Frölunda
Linköping fick välja mellan pest och kolera när valet stod mellan Frölunda och Färjestad. Frölunda var för mig det självklara valet. Frölunda har visat upp ett mediokert försvarsspel i år och även om man skärpt sig vissa matcher så ser jag inte att det kan hålla i ett helt slutspel. Det är dock inte omöjligt att de samlar ihop sig i 4 matcher, som behövs för att vinna den här matchserien. Jag tror att ett av lagen går vidare efter 4-3 i matcher och även om det lutar mot Linköping så är matchserien öppen. Frölundas på papper starka lag som alla varit rädda för hela säsongen måste börja leva upp till sina namn. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Skellefteå – Färjestad
Skellefteå drog nitlotten och fick möta Färjestad. Färjestad som sett svaga ut på slutet kommer att skärpa till sig i ett slutspel. Det stora frågetecknet för mig är istället Skellefteå. Om Skellefteå spelar på topp så kan de mycket väl slå ut Färjestad. Om de inte gör det så kan de åka i 4 raka matcher. Oviss matchserie där Färjestad får ses som favoriter men som ändå inte är helt avgjort. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Det kan mycket väl bli 7 matcher i samtliga kvartsfinalserier och jag ser verkligen fram emot ett jämnare slutspel än på väldigt länge!

Efter matchen: Brynäs – Linköping

Brynäs tog ikväll emot Linköping, och om jag ska vara ärlig hade jag inga stora förhoppningar på vinst. Jag hoppades att Brynäs skulle spela ett bra försvarsspel, hålla siffrorna nere och knipa en poäng eller i bästa fall ta en trepoängare genom uddamålsvinst. Så blev det inte.

Jag skulle vilja summera de första två perioderna av matchen som ett ställningskrig. Spelet var jämt och det kändes inte som att något lag riktigt tog tag i taktpinnen. Både lagen visade dock goda intentioner och satsade offensivt. Det var därför rättvist att lagen fick ungefär lika många målchanser, och även mål, var. 1-1 efter första och 2-2 efter den andra perioden var fullt rättvist, och det lutade mot att även den sista perioden skulle sluta oavgjord. Det var främs Granström i Brynäs som klivit fram med mål, tufft spel och vilja. Kanske var det på grund av den felaktiga utvisning han åkte på när en LHC spelare av misstag slår en lagkamrat i ansiktet med klubban och Granström åker ut för det.

Dock ville hemmalaget annat. I den sista perioden flyttade Brynäs upp sitt spel och spelade riktigt bra. En stor skillnad från förut var att man gick på mål och därför lyckades göra mål på flygande anfall och returer. Dixons 3-2 kom på en retur, och 3-2 målet, av den evigt kämpande Sundqvist, var ett ännu ett bra exempel på det. Somervuori kom i ett ganska dåligt skottläge på kanten men valde att ta avslut. Sundqvist störtade på mål och fick returen på bladet. Det här är någonting som Brynäs saknat tidigare. Visserligen har Somervuori ofta tagit avslut hela säsongen, men meningen med avslut ur dåliga vinklar är att det kan skapa retur och målchans. Det har inte riktigt utnyttjats – förän nu. Fler än Dixon har nu upptäckt att det lönar sig att gå på mål. Brynäs spelade PP när 4-2-målet gjordes, men det kom som sagt i ett flygande anfall.

När gästernas Zackrisson gjorde 4-3 i en tilltrasslad situation där jag trodde Läck hade kontroll på pucken, blev det match igen. Linköpings hopp släcktes dock snabbt när Dizon återigen målade och satte 5-2. För mig var matchen avgjord där. LHC fick några PP, och lyckade skapa åtmindstonde en riktigt farlig chans. Som sista utpost gjorde Läck dock återigen en riktigt bra match och räddade Brynäs när man behövde det. I stället kunde Dackell avgöra matchen i öppen kasse för andra hemmamatchen i rad. Denna gång inte med en lobb, men med ett distinkt skott från ungefär halva plan efter lite grötande vid rödlinjen.

Brynäs vinst var välförtjänt, men Linköping var för det inte mycket sämre än hemmalaget. De två första perioderna var mycket jämna och hade inte Eddie Läck räddat Brynäs när man behövde det så hade det kunnat sluta oavgjort eller med förlust. Det känns riktigt bra att Läck har klivit fram som han gjort. Inte bara för den här säsongen, men även inför nästa säsong då Markström av allt att döma drar över till NHL.

Bäst i Brynäs var förutom Eddie Läck även Granström, Dixon, Hietanen, Somervuori, Sundqvist och Lauritzen som ofta är bra mot sitt gamla lag. Även Sundström bör nämnas, som växer in allt mer i sin roll som back. Jag tycker också att de många unga spelarna gjorde mycket bra insatser. Löv, som i och för sig blivit rutinerad på Elitseriespel nu, kändes stabil idag och Järnkrok slet på som vanligt. Även Wännerström och Rhodin gjorde bra insatser när de  spelade.

”Experterna” skriver att Brynäs vinst är en jätteskräll, men jag håller inte med. I och för sig är det väll som Rollo skriver, att det var de fattiga mot de rika, men ett lag kan inte vinna jämt. Bara för att det gått riktigt bra för Linköping så betyder inte det att de kan förlora eller ha en dålig dag. Samtidigt har Brynäs blivit riktigt svårslagna på hemmaplan.

Jag vill återigen gotta mig i att jag förutsedde att Brynäs var på gång. Anledningen till att jag trodde det var att målskyttet lossnat för Somervuori, och Kahnberg verkade vara på G. Nu har det i och för sig gått trögt för Kahnberg, men Somervuori har klivit fram riktigt bra, samtidigt som spelare som Dixon och Granström vuxit in i säsongen. Målskyttet har varit problemet, och är nu nyckeln, till trepoängare och precis som tidigare är försvarsspelet med en bra målvakt längst bak grunden i laget.

Efter matchen: Linköping – Brynäs

Linköping – Brynäs är bara att glömma. Visserligen spelade Brynäs ganska bra försvarsspel i den första halvan av matchen, och Markström var som vanligt bra, och räddade Brynäs kvar i matchen ett tag. Men i den andra halvan av matchen rasade allt. Jag hoppas att Brynässpelarna gör som jag: glömmer den här matchen.

Nu är det landslagsuppehåll och frånsett de två senaste matcherna så har Brynäs haft en bra slutspurt. Mot HV71 tycker jag man kan skylla på manfall, men mot Linköping var man bara dåliga.

Efter uppehållet hoppas jag att Dackell och Kokko kommer tillbaka. Jag hoppas också att man fortsätter på den inslagna vägen med produktivitet framåt och tätt bakåt. Självklart kommer det undantag, och jag hoppas att matchen mot LHC var ett sådant undantag.

Ove Molin spelar fortfarande PP. Skam den som ger sig!

Södertälje fortsätter förlora. Nu 7 raka förluster. Haha *skadeglädje*. Skönt för Brynäs att det finns lag som bokat biljett till kvalserien. Då kan Brynäs istället fokusera på att nå slutspel. Jag tror Rögle tar den andra kvalserieplatsen och jag tror att de får det svårare än Södertälje när de väl är där. Båda lagen har kvalitéer som inte riktigt kommer fram, men mitt tips är att Södertälje klarar sig kvar. Sedan står det mellan Leksand och Rögle. Och där har Rögle oddsen med sig. Leksand består i ett gäng föredettingar som kan prestera i Allsvenskan, men när man stöter på hårdare motstånd så blir det inte samma sak. Det har vi sett bevis på de senaste årens kvalserier. Samtidigt ska tilläggas att det vore kul om Leksand kom upp. Brynäs derbyn mot Leksingarna är klassiska.

Många har börjat prata om Markström i OS. Det är fullständigt självklart att han ska vara med i OS. Som jag ser det är Lundqvist och Gustafsson förste respektive andremålvakt. Därefter står det mellan Tellqvist, Liv, ”Honken” och Markström. Då ska man komma ihåg att det är tredje-målvakt vi snackar om. Den som blir uttagen kommer att sitta på läktaren. Den enda som har något att vinna på det är Markström, som är ung och orutinerad. De andra har redan varit med ett tag. Dessutom tycker jag att Markström är bättre än dem och är Sveriges 3:e bästa målvakt just nu.

Elitseriens utbrytarlag

Den stora snackisen de senaste dagarna har varit Elitseriens utbrytarlag. Färjestad, HV71, Frölunda, Linköping och Djurgården vill tillsammans med Malmö bryta sig ur Elitserien för en annan liga. Möjligtvis är det för att gå rakt in i KHL, kanske är det för att bilda en Western Conference i KHL. Det kan också vara för att skapa en egen Europaliga.

Det är alltså de ”stora” lagen det handlar om. De drar också med sig Djurgården och Malmö efterssom det är storstadslag. En rolig notis i det här är att det till stor del är Brynäs förtjänst att HV71 överhuvudtaget är ett så kallat storlag. HV var ett notoriskt bottengäng tills de skrällde och vann SM-guld efter en hård finalserie mot Brynäs.

Europaligor i olika former har funnits i många år. Även Brynäs har spelat i olika former av europaligor. Gemensamt för samtliga dessa ligor är att intresset på hemmaplan har varit svalt. Förr i tiden när Elitseriesegraren nästan alltid vann Europacuppen så var intresset svalt. Nu för tiden när Elitserievinnaren är ett bottenlag i Europaligan så är intresset om möjligt ännu svalare. Kort och gott – en europaliga fångar inte den inhemska publikens intresse.

En Europaliga kommer alltså att generera mindre intresse hos de egna fansen. Å andra sidan så är det en PR-fråga som kan förändras. Men det bör också beaktas att alla lag har en andel medgångssupportrar. Frölunda har varit det populära exemplet på ett lag vars fans kommer i vått och torrt, men i början av fjolårets elitserie när det gick dåligt så dalade publiksiffrorna. Spelar Frölunda i KHL så kommer man att vara ett bottenlag eller som bäst ett mittenlag. Detta beror på att Frölunda inte har pengarna att köpa in spelare för att matcha de bästa KHL-lagen, och då har jag inte ens räknat med skillnader i beskattning. Vad har lagen råd med om publiken sviker och intäkterna minskar? Kan det vägas upp med sponsorpengar? Jag tror inte det. Det stora lokala intresset är grunden för den ekonomi de har idag.

Om Elitseriens utbrytarlag bryter sig ut så riskerar de ett gigantiskt fiasko. Vad händer i så fall? Kommer de krypande tillbaka och vill vara med i Elitserien igen? Tar Elitserien emot dom? Vad händer i så fall med de lag som ersatt dem?

Jag tror inte på ett KHL med svenska lag. Då tycker jag hellre att man kan satsa på att utveckla Champions League och marknadsföra den vidare. Om de aktuella lagen bryter sig ut ur Elitserien så riskerar de inte bara sin egen framtid utan även Elitseriens framtid. Jag gissar att Elitserien skulle klara sig, och att utbrytarlagen skulle gå under eller flyttas ut till utlandet.

Men vad skulle detta innebära för Brynäs? Sannolikt skulle det se ut som någonting negativt initialt, för att sedan bli någonting positivt. Ett floppande KHL med Svenska lag innebär att de kvarvarande lagen tar över sponsorer och sponsorpengar, det vill säga en ekonomisk vinst (tvärt om vad Aftonbladet spekulerar). Brynäs är ett klassiskt lag och skulle vara ett av de ledande lagen i en Elitserie utan utbrytarlagen. Kanske skulle det rent av vara positivt för Brynäs om Utbrytarlagen bröt sig ur elitserien…

Inför match: Brynäs – LHC

Brynäs möter serieledande Linköping ikväll i Läkerol Arena. Matchen är hyperviktig om Brynäs vill hänga på slutspels-tåget. Förlust ikväll och nerverna kommer att vara utanpå tröjjorna på lördag i bortamatchen mot Rögle.

Brynäs har ett bra hemmafacit mot LHC i år. Två vinster av två möjliga bådar gott inför kvällens drabbning. Mot detta bör den senaste förlustsviten ställas. Ett Brynäs ur form mot ett serieledande LHC ska på papperet innebära bortavinst. Nu blir det inte alltid som det ser ut på papperet och personligen hoppas jag på 3 poäng ikväll.

Tre poäng skulle inte bara vara viktigt för striden om slutspelsplatser. Det skulle också vara oehört viktigt för självförtroendet. Även om det kanske inte påverkar självförtroendet i bortaspelet så visar det spelarna att de är svårslagna på hemmaplan. Hemmamatcherna kommer att bli avgörande för om Brynäs hamnar i slutspel eller kvalserie. Himmel eller helvete.

Enligt GD och AB:s inför-rapport så kommer Hermansson inte att spela pga den ryggvärk han fick i senaste matchen mot Frölunda. Inget större avbräk för Brynäs då Hermansson inte uppfyllt de förhoppningar man hade på honom inför säsongen. Personligen hoppades jag att Hermansson skulle kliva fram och utvcklas till den målsytt han faktiskt var när han bildade kedja med Bäckström och Månsson för ett par säsonger sedan, men den förhoppningen har brutalt slagits ner.

Jag har funderat en hel del på valet av målvakt. Markström fortsätter i mål, och det är nog det rätta beslutet… Det är viktigt att han kommer ur den svacka som han befinner sig i. Samtidigt tycker jag att det var fel att sätta in honom innan uppehållet då Lindbäck hade gjort en grym match och vunnit poäng åt Brynäs. En vinnande målvakt som är i ett stimm bör fortsätta stå.

Ikväll är det viktigt att de spelare som ska ta tag i spelet och attityden också gör det. Jag tycker att Dackell visade mycket bra intentioner senast mot Frölunda, men han är inte den ende som ska leda med exempel. Ove Molin gjorde också ett par bra prestationer senast och brukar faktiskt kliva fram när det gäller. Dock är Oves problem att han håller i puck för mycket och väntar med eventuella passar eller avslut. Han vill gärna hitta det avgörande passet i stället för att spela runt. Andra spelare som jag tycker bör kliva fram är Lars Jonsson, Daniel Widing, Mad Hansen och inte minst tränare Czarnecki.

I kväll ska Brynäs införa någon form av tittarombudsman som ska kommunicera mellan fans och lag. Det låter som en löjlig kopia av Ekwalls inslag i TV4 under handboll och fotboll, men vi får väll se hur det blir. Förhoppningsvis är våra tittarombudsmän inte lika självcentrerade som Ekwall.

Hittills har jag varit hundraprocentig i mitt tippande här på bloggen. 1 spik av 1 möjlig. Idag kommer jag att få fel. Hjärtat säger Brynäspoäng men hjärnan vill inte riktigt hålla med… Jag tippar ändå 2-2 efter full tid. I sudden death kan allt hända.