Lägligt Juluppehåll för Brynäs

Jubileumsmatch

Brynäs jubileumsmatch blev en fest

Under juluppehållet är det lagom tid att summera säsongen så som den varit hittills. Brynäs har haft en böljande säsong där man inledde väldigt starkt för att sedan få en lång formsvacka som inte tog slut förän strax innan uppehållet.

När säsongen startade så kändes det som att Brynäs red på det flyt och den lyckokänsla man hade efter SM-Guldet. Jag kommer speciellt ihåg första matchen mot HV71 på bortais som hittills den här säsongen varit den bästa ishockeymatch jag sett. HV71 spelade med ett högt tempo men mötte ett Brynäs som spelade som mästare. Så fort Brynäs vann puck, vilket man ofta gjorde i mittzon, kom en blixtsnabb kontring. Anfallsviljan var skyhög och motståndarna, i det här fallet HV71, fick inte en sekund på sig att pusta ut. Det var riktigt, riktigt kul att se Brynäs spela ishockey och anledningen till att jag speciellt kommer ihåg matchen mot HV71 är att de verkligen bjöd upp till match. HV71 vann den matchen i förlängning men det gjorde ingenting. Brynäs visade att man kunde spela som svenska mästare och därmed kan utmana om guldet även denna säsong.

Brynäs fortsatte i samma stil ett antal matcher innan svackan kom. Jag kommer inte ihåg exakt hur många matcher man spelade utan att vinna i full tid men det såg riktigt illa ut ett tag. Man kom in i en torrperiod där inga lätta mål trillade in. Samtidigt åkte man på ett antal skador som strulade till det framförallt på backsidan. Som tur är låg Brynäs först i tabellen när raset påbörjades, och man har därför efter ett par vinster innan juluppehållet parkerat på femte plats inför detsamma. Detta ger Brynäs en bra utgångspunkt för att kriga om en topp-4 plats.

Höstens stora snackis har annars varit NHL-proffsen. Frölunda och MoDo värvade NHL-spelare för att ersätta skadade spelare och när Frölundas skadade spelare var tillbaka så spelade fortfarande NHL-spelarna. Vad man än tycker om det hela så vore det tryggt om hela NHL-konflikten kunde leda till ett definitivt beslut om den innevarande säsongen. Ställs säsongen in så kommer NHL-spelare till Elitserien, annars inte. Ställs den in lite i taget så spelar Elitserielag kvalserien utan NHL-spelare medan de Allsvenska lagen förstärker upp med dessa spelare och därmed har ett övertag. För Brynäs del skulle det sannolikt innebära att Bäckis och Lindbäck gick in i laget, samt förhoppningsvis någon etablerad NHL-back.

För det är just backsidan som varit Brynäs problem under säsongen. Även om jag tycker att både Djoos och Berglind klivit in och gjort bra insatser så har det stundtals varit skakigt. Jag hoppades inför säsongen att Lars Jonsson skulle kliva in och inta sin gamla roll som ledande back, men då kände jag inte till hans kroniska besvär som sannolikt sätter stopp för resten av hans karriär. Cody Franson har värvats och gjort ett bra jobb, men Dennis Persson har varit borta nästan hela säsongen vilket lämnat ett hål för att inte tala om Bertilsson som varit lagets bästa back men nu missar resten av säsongen. Nu är i alla fall Persson tillbaka och jag hoppas att han kan bli den back vi alla hoppas på. Samtidigt hoppas jag att Djoos fortsätter att utvecklas i JVM och kommer tillbaks som en ännu bättre back.

Ett annat problem har varit målvaktssidan. Rahm har stundtals varit väldigt stabil, men han har också gjort väldigt osäkra insatser. Detta i kombination med att Honken ofta har skadeproblem är inte bra. Kommer Lindbäck så är målvaktssidan säkrad, men om det blir en NHL-säsong och Honken dessutom skulle bli långtidsskadad så krävs en värvning.

Årets forwardssida är mycket intressant. Självklart saknas spelare som SIlfverberg och Larsson, men vi kan inte jämföra alla årgångar med ett guldlag. Järnkrok kliver fram bra och producerar. Lindholm har utvecklats precis så som jag hoppats på. I övrigt tror jag att både Nordquist och Widing kan producera mer och att Lauritzen kommer att producera om han får slippa skador. Harju har producerat vilket är bra, och jag ser det som en lyckad värvning. Det blir lätt att man jämför honom med Silfverberg, men det tror jag inte man ska göra. Silfverberg a la 2012 går inte att ersätta. Johansson behöver träna avslut så att han kan förvalta alla de chanser, framförallt frilägen, som han skapar. Även Thuresson kan bli mer effektiv.

Jag tycker det ser lovande ut inför avslutningen av säsongen. Slipper Brynäs skador så kan man hamna på en topp-4 placering och gå långt i slutspelet. Och i ett slutspel har vi ju Granström, Widing och några andra spelare som kommer att kliva fram.

Jag måste också passa på att nämna utematchen. Tyvärr var jag i USA när den spelades men jag såg på bilderna från matchen att det var en riktig fest. När jag först hörde om matchen tyckte jag det var en tveksam grej eftersom det gjorts tidigare på flera ställen. Men självklart ska Brynäs fira sitt 100-års jubileum på alla möjliga sätt, och med facit i hand var det helt rätt att skapa den hockeyfest som utematchen blev.

Som sen julklapp önskar jag mig att Brynäs visar upp ett lika bra spel i matchen mot HV71 som man gjorde i säsongens första bortamatch mot samma motstånd. Jag önskar mig också att Lindholm, Djoos och Molin växer som spelare uner JVM och kommer hem som bättre spelare och med ett guld runt halsen.

Efter matchen: Frölunda – Brynäs

Denna lördag åkte Brynäs till Göteborg för att spela mot Frölunda i Skandinavium. Från förra årets kvartsfinalserie visste vi att Frölunda gärna gnäller på domarna och anklagar Brynäsare för filmning.

Trots att Frölunda stämplats som krislag inför matchen så tycker jag att dom inledde på ett bra sätt. Hemmalaget tog också ledningen med 1-0 i början av den andra perioden. Man spelade en fartfylld och fysiskt hockey som drog med bortalaget och gjorde tillställningen till någonting som liknande en slutspelsmatch.

Brynäs power play har inte gett önskad utdelning den här säsongen, men när man fick chansen i spel fem mot tre och sedan fortsatt fem mot fyra så gjorde Harju och Widing 1-1 och 1-2 på två liknande situationer. Riktigt skönt att man verkar ha fått ordning på sitt power play.

Utvisningarna som ledde till Brynäs PP var kvällens mest diskuterade fråga. I vanlig ordning gnällde Frölundaspelare och en glansögd Frölundatränare i paus. Precis som förra året ansåg man att Calle Järnkrok filmat. Det man inte verkar tänka på är att en hög klubba är utvisning oavsett vilken verkan det har på motspelaren, och att en crosschecking i ryggen utanför spel är helt onödig. Lite självkritik kan vara mer produktivt än att gnälla på domaren. Dessutom skulle jag vilja se den människa som inte ryggar undan när en ishockeyklubba kommer farande mot huvudet. Eller skulle Wikegård gladeligen parerat en klubba med tinningen?

Hur som helst så spelade Frölunda riktigt bra i den tredje perioden, och tvingade Brynäs till ett starkt försvarsspel. I anfallsväg hade Brynäs några farliga kontringar med bland annat ett friläge från Martin Johansson. Men överlag var det Frölunda som hade spelet. Hemmalagets problem var att man inte kom till läge inne i slottet utan fick harva ut längs med sargerna allt för ofta när man etablerat spel i anfallszon. När man väl kom till chanser så agerade Rahm i Brynäsmålet stabilt och visade att Gävlelaget har två bra målvakter även den här säsongen.

Ett oavgjort resultat hade inte varit orättvist i kvällens match, men det känns extra bra att Brynäs knep tre poäng med tanke på hemmalagets gnäll. Jag har hittills inte sett något lag som spelat bättre på grund av att man skyllt allt på domare eller motståndare, och så var heller inte fallet ikväll.

Bäst i Brynäs var Rahm, Bertilsson och egentligen hela laget i det defensiva spelet. Noterbart är att Harju verkar ha kommit igång ordentligt och att även Widing fortsätter att producera. Nu väntar jag bara på att Järnkrok och Lindholm kommer igång så som jag hoppas att de gör. Då kommer målproduktionen att fördubblas.

Matchfakta

Frölunda HC – Brynäs IF 1-2 (0-0, 1-2, 0-0)

Period 1

Period 2
1-0 22.47 Christian Bäckman (Joel Lundqvist, Jari Tolsa) PP1
1-1 28.43 Johan Harju (Calle Järnkrok, Jonas Nordquist) PP2
1-2 30.18 Daniel Widing PP1

Period 3

Skott: 27-27

Utv. min: 14-12

Publik: 10 700

Domare: Jari Leppäalho, Mikael Nord, Henrik Pihlblad, Fredrik Ulriksson

Källa: brynas.se

Twitter-kommentarer

https://twitter.com/LBoork/status/254678838464892929
https://twitter.com/widde41/status/254654527356149760

Artiklar om matchen

Frölunda grinar om filmningar istället för att vara självkritiska (Aftonbladet)
Gunnar Persson träffad av puck i båset (Aftonbladet)
Vinst för Brynäs (GD)
Mardrömsvecka för Frölunda (DN)
Artikel om Cody Franson

Efter matchen: Brynäs – Linköping

Innan lördagens match mot Linköping skulle vampen för 2012 års SM-Guld hissas i taket. För att göra tillfället lite mer högtidligt så hade Brynäs tagit dit lagkaptener från och med 50-talet som skulle skicka flaggan vidare till varandra och slutligen till Andreas Dackell som såg till att flaggan hissades. För mig som Brynäsare var det kul att se de gamla kaptenerna och konstatera att Brynäs har en hel del, ja nästan inflation på, legendariska spelare från sin organisation. Brynäs som förening har en stolt tradition, och ingen Brynäsare behöver skämmas för sitt lag oavsett om de spelar för guldet eller harvar i kvalserien.

I år blir det ingen kvalserie för Brynäs. Tvärt om. Även om man haft något av en måltorka så har man inlett säsongen med ett fartfyllt, tekniskt och finurligt spel som gjort att Brynäs varit det bättre laget i dom flesta matcherna. Brynäs har heller inte förlorat någon match efter full tid vilket måste ses som ett tecken på styrka. Förra året pratade Tommy Jonsson om att Brynäs ville bli ett svårslaget lag, och det målet kan man säga har uppnåtts (hittills).

Efter en trevande inledning tog Brynäs initiativet i matchen mot Linköping. Man lyckades precis som i tidigare matcher spela sig ur svåra situationer i egen zon, vända spelet snabbt och göra det svårt för motståndarlagets backar i uppspelsfasen. Det som saknades var, precis som i tidigare matcher, de där riktigt giftiga lägena. Brynäs håller mycket puck och spelar runt bra. Man tar också en hel del avslut. Men man har sällan avslutsmöjligheter i slottet. Kanske beror det på att man inte vill chansa och riskera att ge bort pucken i offensiv zon. Kanske beror det på att motståndarna fruktar Brynäs offensiv och kryper i sitt defensiva spel. Hur som helst har det bidragit till att Brynäs trots en offensiv spelstil har gjort få mål.

Även om Brynäs kontrollerade spelet så kom Linköping i farliga attacker och hade till och mer fler öppna målchanser än Brynäs. För Brynäs del är det tur att man har en Honken i storform som tar det mesta.

Det stod länge 0-0 trots möjligheter för båda lagen och några gratismöjligheter i power play. Till slut gjorde Mads Hansen 1-0 till Brynäs. Målet kom efter ett fint uppspel och en fin framspelning av Victor Berglind. Hansens chans var inte så öppen, men sidledsspelet som föranledde målet gjorde att Hansens välplacerade skott slank in mellan benen på motståndarmålvakten.

I den tredje perioden hade Brynäs fortsatt bra spel och visade inga tendenser på att lägga sig på försvar. Efter en tekning i offensiv zon lyckades dock Linköping peta in en retur efter att på förtjänstfullt sätt slitigt sig fri från bevakning. 1-1 var inte i det läget ett rättvist resultat, men det var rättvist att Linköping fick spricka sin nolla.

Som Brynäsare såg jag risken för ännu ett kryss som överväldigande, men då hade jag inte räknat med Rydan Gundersen. Gunderson har som de flesta vet ett riktigt farligt skott från den offensiva blålinjen, och är väldigt spelintelligent. Gunderson fintade helt bort en Linköpingsspelare som tappat sin klubba och pricksköt 2-1 för Brynäs, vilket avgjorde matchen. I slutet av matchen gjorde även en av kvällens bästa spelare, Sebastian Enterfeldt, 3.1 i tom kasse.

Bäst i Brynäs var utan tvekan Honken. Även Enterfeldt, Lindholm, Djoos, Bertilsson och Berglind förtjänar beröm. En spelare som Berglind har inte lika höga krav på sig som t.ex. Sundqvist och jag vill därför nämna honom när jag tycker att han har gjort en stabil insats. Det behöver nödvändigtvis inte att han var bättre än många andra.

Entgerfeldt är en bra injektion i Brynäslaget. Trots sin ringa storlek går han helhjärtat in i närkamper och vinner ofta puck i offensiv zon.

På tisdag väntar MoDo för Brynäs, i Läkerol Arena. Det blir intressant att se om Ö-vikarna har med sig några NHL-proffs till Gävle. Lockout-frågan kommer jag att behandla i ett separat inlägg inom kort…

Klicka här för highlights från matchen (Hockeyligan.se)

Matchfakta

Brynäs IF – Linköpings HC 3-1 (0-0, 1-0, 2-1)

Period 1

Period 2
1-0 37.19 Mads Hansen (Victor Berglind, Jonathan Granström) EQ

Period 3
1-1 52.28 Carl Söderberg (Pär Arlbrandt, Simon Hjalmarsson) EQ
2-1 53.48 Ryan Gunderson (Calle Järnkrok, Elias Lindholm) EQ
3-1 59.40 Sebastian Enterfeldt EQ ENG

Skott: 29-24

Utv. min: 10-24

Publik: 6422

Domare: Sören Persson, Mikael Nord, Fredrik Ulriksson, Simon Hillborg

Källa: brynas.se
Sagt på Twitter

https://twitter.com/LBoork/status/249610986309427200

https://twitter.com/widde41/status/249624262938349569

https://twitter.com/Sebban9/status/249637197098131456

https://twitter.com/LBoork/status/249612369758654464

https://twitter.com/LBoork/status/249611655510638592
Artiklar om matchen

Melin sågar domarinsatsen (Aftonbladet)
Brynäs första trepoängare (DN)
Brynäsbackens drömmål avgjorde (GD)

Efter matchen: Rögle – Brynäs

Brynäs kom till Ängelholm som ett lag med självförtroende. Efter ett par förtroendegivande vinster har man tågat på i tabellen och det bottenträsk som man tidigare var en del av ser nu avlägset ut.

Det var också Brynäs som började bäst, och gjorde 1-0 direkt i matchinledningen. Granström flippade fram pucken i sidled till Järnkrok som inte gjorde något misstag. Järnkrok har verkligen presenterat sig för hockeysverige och visar att han är given i Brynäs. Frågan är om han inte borde varit en del av JVM-laget också. Tyvärr så spelade han när detta togs ut i Brynäs J20.

Hur som helst så var 0-1 till gästerna Brynäs en perfekt matchinledning.  Efter det så kändes det ganska komfortabelt. Rögle försökte visserligen framåt, men skapade ingenting som såg allt för svettigt ut för Markström i Brynäsmålet. I stället tycker jag att Brynäs var det bättre laget och skapade flest chanser. 0-1 efter den första perioden var rättvist.

I den andra perioden gjorde Brynäs både 0-2 och 0-3. Dixon låg bakom båda målen. Först gjorde han själv 2-0 efter en tilltrasslad situation där Dackell lyckades snappa upp en retur, gå runt mål och passa fram Dixon. Rögles målvakt hann inte med, eller tappade balansen av någon anledning. Senare i perioden passade Dizon fram Kahnberg i ett sidledspass framför mål, vilket resulterade i 0-3. Matchen kändes punkterad och eftersom detta var den sena matchen så började jag kolla vad resultatet skulle innebära i tabellen.

Den sista perioden spelades i stort sett av. Jag såg uppgivenheten i Rögletränaren Perssons ögon i intervjun inför perioden och han hade, precis som jag, insett att den tredje perioden bara skulle bli en transportstrecka. Så var också fallet… Dock hann Silfverberg göra 0-4 efter en bra framspelning av Nordquist. Skönt att Silfverberg får göra mål och Nordquist ett assist.

Rögle bjöd inte riktigt upp till motstånd i den här matchen. I och med det snabba ledningsmålet för Brynäs så kändes det som att hemmalaget kom efter direkt. Man försökte under en tid skapa någonting framåt, utan resultat. Den andra halvan av matchen verkade man mer ha gett upp och gjorde bara vad som kunde förväntas.

Brynås, å andra sidan, spelade mycket bra och förtjänade de tre poängen. Man visade upp ett mycket stabilt försvarsspel, och skapade lägen framåt. Det känns riktigt stabilt och slutspel blir mer och mer spikat. Idag tog man klivet förbi Luleå och fastän både MoDo och Timrå vinner matcher så ligger Brynäs på bekvämt avstånd från strecken. Ett lag som däremot borde se upp är Frölunda, som återigen förlorade. Jag undrar vad som krävs för att Dahlen ska få sparken egentligen. Får han det när de hamnat under slutspelsstrecket? För Kvalserien har de väll ändå redan säkrat att de ska slippa?

Hur som helst… Bäst i Brynäs idag var kollektivet. Dock måste jag säga att det var kul att se Dizon tillbaka efter pajasnämndens avstängning. Han låg bakom två mål och spelade i stort mycket bra.

Nu går tåget vidare. För Rögle väntar kvalspel.

———————————————————————————————————-

Bertilsson skadade sig idag. Han skulle tackla en Rögle-spelare men fick istället en arm i huvudet som däckade honom helt. Det såg ungefär ut som en wrestling-arm som amerikanska wrestlers sätter ut efter att ha kastat motståndaren i nätet. Jag vet inte om det var medvetet av Rögle-spelaren (i så fall skulle hans fall kunnas ta upp av pajasarna i diciplinnämnden) men det var en svårbedömd situation och jag tycker inte det var fel av kvällens domare att fria. Hoppas dock att Bertilsson är frisk och kry asap.

Någon mer än mig som gillar att höra Boorkens analyser i TV? Han är en riktigt bra kommentator.

Efter matchen: Brynäs – Foppa

Förhandssnacket inför Brynäs – MoDo handlade enbart om Foppas comeback. När pucken väl släpptes så var det dock Brynäs som tog initiativet.

Hemmalaget ägde den första perioden och höll i mycket puck, dock utan att skapa riktigt farliga chanser. Närmast var Juuso Hietanen som med öppet mål sparkade fram pucken till sig själv, men missade att slå in pucken. Målet blev därför bortdömt på grund av spark.

I den första perioden hade MoDo ett otroligt darrigt spel i egen zon. Där gjordes ett stort chachingmisstag från Brynäs sida då man knappt forecheckade alls. MoDo fick lalla runt ostört i egen zon för att sedan ge bort pucken i mittzon. Varför inte forechecka högt, som man med framgång gjort i flera tidigare matcher, och ta tillvara på de darriga uppspelen?

MoDo gjorde 0-1 i den första perioden vilket var orättvist.

I den andra perioden tog Foppa över helt. Han dominerade och låg bakom mycket för MoDo. Tidigt i den 2:a perioden gjorde MoDo 0-2 efter vad jag såg som en solklar utvisning i mittzon. I stället för utvisning så neutraliserades en Brynässpelare och möjliggjorde en kontring som resulterade i mål.

Resten av matchen kan man som Brynässupporter glömma. Brynäs spelade patetiskt dåligt samtidigt som Foppa briljerade. En situation kommer jag speciellt ihåg, när Hansen skulle åka hem och hämta puck i PP efter en MoDo-rensning. Hansen hade minst 5 meters försprång på Foppa men såg ut att få bly i skridskorna och blev om och frånåkt av Foppa. Om det berodde på trötthet från Hansens sida vet jag inte, men många gånger såg det ut som att man hade allt för respekt för Foppa. När Foppa snurrade runt i offensiv zon vågade man knappt gå på. Det var bara Bertilsson och Granström som smällde på Foppa ett par gånger och visade hur det skulle göras.

Brynäs var, trots möjlighet på straff (som sattes i kryssribban av Dizon) aldrig nära. Man spelade patetiskt dåligt i den andra och tredje perioden, och tog inte alls vara på att visa upp sig när hockeysveriges blickar var riktade mot Läkerol Arena. Vill man ha ett snitt på 6000 besökare/match så kan man inte spela som ett flicklag när det sitter 6200 på läktaren.

Matchen blev i stället en triumf för Foppa som visade att han fortfarande håller världsklass. Även om Brynäsarna slutat behandla honom som glas och slutat darra av skräck så skulle Foppa ha dominerat. Hatten av för Foppa…

Ett irritationsmoment i matchen var domaren. Vet ej vem som dömde men efter matchen konstaterar jag att #21 och #26 var avgörande. #26 är då domaren. Ett tag tilläts precis allt. Minuten efteråt åkte Ove Molin ut för en interferencesituation som uppstått minst 40 gånger tidigare i matchen. Vid ett annat tillfälle spelade MoDo med 7 utespelare på banan.

En annan sak som jag irriterar mig över när det gäller bedömning är att domarna ofta, för att inte säga jämt, tillåter tacklingar i ryggen. Däremot tillåts inte hårda tacklingar som inte bryter mot några regler. Foppa åkte ut för en charging igår. Jag såg inte situationen, men gissar att den inte resulterat i en utvisning om regelboken följts. Tacklingar i ryggen måste motarbetas, och rena hårda tacklingar måste godkännas. Den svenska domarkåren är nästan lika patetiskt dåliga som Brynäs var igår.

Den här matchen är bara att glömma. Nya tag nästa gång och då vill jag se bättre coaching, bättre inställning och mer skott. Nästa gång man möter MoDo vill jag dessutom se att Granstrlm coachas mot Foppa. Han var den enda som vågade röra honom. Frågan är vem som ska sättasNäslund

Efter matchen: Rögle – Brynäs

Rögle – Brynäs slutade 0-0, men var för det inte ett sömnpiller. Chanser fanns och om något lag förtjänade ett mål så var det Brynäs.

Rögle inledde matchen bäst och ägde den första perioden. Precis som i många tidigare bortamatcher så jobbade sig Brynäs in i matchen och tog så småningom över den. Bästa chanserna hade Somervuori som bland annat hade ett stolpskott i sista perioden. I det läget hade han egentligen jobbat ihop till ett mål men hade inte marginalerna med sig.

Den tredje perioden ägdes av Brynäs även om Rögle tog över några minuter i samband med ett PP. PP:t i sig fick de när Ove Molin åkte ut för interference, någonting som förekom 15-20 gånger efter utvisningen. Skillnaden var att när Ove interferade så flög Röglespelaren likt en Italiensk fotbollsspelare med armarna i luften. Men men, domarkvalitén har jag tagit upp tidigare…

Det finns egentligen inte mycket att säga om matchen annat än att båda lagens målvakter var bra och 0-0 var ett rättvist resultat. Här finns artiklar från Aftonbladet och Expressen.

Bäst i Brynäs var förutom Somervuori och Markström Bertilsson och Sundqvist, som alltid står upp för sitt lag. Även Nordquist var pigg och fick rikligt med istid. Han hade mycket tanke bakom det han gjorde. Det syntes att han är en framspelare och jag hoppas att han kan få spela med ett par målskyttar snart.

Berg-och-dalbana för Brynäs inför uppehållet

Brynäs ligger inför uppehållet på 9:e plats, under slutspelsstrecket. Så här tidigt på säsongen är det för tidigt att dra några slutsatser av det, men jag konstaterar dels att Brynäs har svårt att vinna men också är ett svårslaget lag. Dels är Elitserien väldigt jämn och om en förlust förvandlats till en vinst skulle man ligga på den övre halvan av tabellen.

Som innehavare av seriebiljett och Canal+ Säsongskortet har jag sett alla matcher. Det jag sett är ett jämt men ändå ojämt Brynäs. Spelet är väldigt ojämt och bra matcher, eller kanske framför allt perioder, varvas med riktiga bottennapp. Att Brynäs förlorar mot lag som HV71 och Färjestad är inte helt oväntat, men att man t.ex. släpper in 3 mål på bara några minuter (borta mot FBK) är inte förenligt med det tillknäppta Brynäs vi så ofta ser.

För Brynäs HAR ett bra försvarsspel. Det är bara att konstatera. Visst är Lars Jonssons skada olycklig och påverkar både defensiv och offensiv på ett negativt sätt, och visst saknas Kudroc när det är läge att köttas framför eget mål. Men Brynäs har ett spelsystem och ett helt lag som spelar ett tillknäppt försvarsspel. Och framförallt har man en målvakt som håller hög klass.

Apropå målvakt så har Brynäs även en bra backup till Markström. Eddie Läck har bevisat att han håller hög klass när han hoppas in i kassen. Han häll nollan när han kom in mot Färjestad borta, efter den olyckliga inledningen, ochmot HV71 släppte han förvisso en retur rakt ut som resulterade i mål men stod för övrigt för en solid insats. Jag hade gärna sett Läck i kassen mot FBK hemma då han fått chansen att nolla dem igen. Tyvärr förstärktes den tanken efter matchen som förlorades delvis på grund av ett par svaga ingripanden av Markström.

För att fortsätta reflektionen över förlusten mot Färjestad så konstaterar jag att FBK var det bättre laget. I och för sig baserade FBK stora delar av sitt spel på interference (vid den utlovade nolltolleransen får de lägga om hela sitt spelsystem) men som det ser ut i dagens Elitserie så är det en del av spelet. Hela Brynäs spelade dåligt och förtjänade inte poäng. Visserligen var 2-3 välförtjänt efter en radda av chanser men FBK var det bättre laget sett över hela matchen.

Brynäs största problem är inte försvarsspelet, som jag ju redan prisat, utan målskyttet. Brynäs måltorka från förra säsongen är så blytung att målskyttar som Kahnberg och Somervuori har dragits med i eländet. I gårdagens match mot Färjestad fick Brynäs chansen i spel 5 mot 3 (efter en idiotisk FBK-utvisning som de tog i offensiv zon vid spel 4 mot 5) men sköt i stort sett inte ett enda skott på mål. Att spela 5 mot 3 och inte skjuta är en skam och mycket riktigt blev man utbudade av hemmapubliken. När FBK fick chansen i PP så bombarderades Brynäsmålet med mål som resultat. Jag förstår att backarna drar sig för att ta skott när det inte är någon trafik alls framför motståndarkassen och enligt min bedömning så är det där problemet sitter. Ineffektiviteten i PP får mig att sakna Brendl… Där behövdes ingen trafik framför mål – det blev mål ändå.

Trots måltorkan så skapar Brynäs ofta chanser. När man spelar bra så kan mängder med chanser skapas, utan att resultera i mål. Det känns som att det är självförtroendet som behövs för att det ska lossna men om det kommer att lossna vågar jag inte säga. Som Brynässupporter har jag i över en säsong trott att det kommer att lossna. Jag vill inte ge upp, men det är nära nu…

Uppehållet är behövligt. När Elitserien sätter igång igen så är Lars Jonsson och Nordquist med på isen – vilket behövs. I matcher där Brynäs agerar lojt har Lars Jonsson varit den som klivit fram och visat vägen för att få hela laget att rycka upp sig. Nordquist tror jag framförallt blir nyttig i PP. Jonsson och Hietanen på backen med Nordquist, Kahnberg och Somervuori i kedjan. Det kan bli roligt! (Att Hansen spelar back i PP förstår jag inte. Han skjuter inte och han styr inte upp spelet) Kedjan med Kahnberg-Nordquist-Somervuori vill jag gärna se i 5 mot 5 situationer också. Lossnar det inte för den kedjan så lossnar det aldrig för Brynäs.

Bertilsson och Rödin är positiva överraskningar i Brynäs. Mot HV hade Bertilsson, välförtjänt, mest speltid och Rödin fortsätter att ta för sig.

Jag känner också att jag bör behandla tacklingen på Ove Molin. På TV-bilderna såg det ut som en checking to the head vilket leder till matchstraff. Att domaren tog för charging visar bara kompetensen inom domarkåren.

Nya tag efter uppehållet!

Efter matchen: Brynäs – Rögle

Brynäs – Rögle var en riktig skitmatch. Båda lagen började dåligt i den första perioden och så fortsatte det i stort sett hela matchen.

Brynäs är ett bättre lag än Rögle och det syntes på isen. Trots dåligt spel från båda lagen så dominerade Brynäs och parkerade i offensiv zon. Tyvärr hade man svårt att gå på mål eller skapa chanser. Rögle spelade förvisso ett kompakt försvarsspel, men det var också hemmalagets oförmåga som hindrade chanserna att komma.

Denna matchbild stod sig i stort sett hela matchen. Brynäs höll puck men hade svårt att komma till lägen. Trots detta trillade ett par mål in. Det första målet blev Rögles. Kaos i Brynäs försvarszon utnyttjades på ett effektivt sätt av gästerna. Resultatet 0-1 efter den första perioden speglade inte på något vis matchen.

Den andra perioden fortsatte som den första – dåligt spel och grishockey mot ineffektivitet. Jag skriver ineffektivitet eftersom Brynäs i den andra perioden faktiskt lyckades skapa chanser. Utdelningen var dock inte den bästa och det enda mål som föll var när Dixon slog in en retur från Hietanens skott. Återigen visar det sig hur viktigt det är att gå på mål i alla lägen. Dixon är tyvärr en av få som gör det i Brynäs.

I den tredje perioden hände det saker. Först fick en av matchens bästa spelare, Anton Rödin, göra sitt debutmål i Brynäs och Elitserien. Rödin har raddat upp bra insatser och visat initiativförmåga och vilja. Det var bara en tidsfråga innan han skulle få sätta första målet.

Den sista perioden slutade dock olyckligt. Först gjorde Rögle 2-2 på en fösare, eller ”myra” om man så vill, från blå som letade sig in bakom Markström. Sedan åkte Bertilsson, som återigen var en av Brynäs bästa backar, ihop med Andrée Brendheden som skadade sig svårt. Från där jag satt såg det ut som en pååkning, och på jumbotronen såg det faktiskt ut som att han touchade höft-mot-höft. På stillbilder efteråt, bland annat på aftonbladet, så ser det däremot ut som en knä-träff. Det är mycket synd att Brendheden skadade sig svårt, dessutom i knät som är speciellt känsligt för hockeyspelare. Att det blev matchstraff kan jag till viss del också förstå, om Bertilsson tog Brendheden med knät. Men att det skulle vara flera matchers avstängning för en oavsiktlig knätackling ställer jag mig mycket kritisk till.

Hur som helst så fick Rögle spela 5 mot 4 de sista 3-4 minuterna i den sista perioden. Eftersom man inte utnyttjade detta så fick man även spela 4 mot 3 i början av förlängningsperioden.

I sudden spelade Brynäs som sagt BP i början men klarade det bra. När man sedan blev fulltaliga togs spelet snabbt över och ett avgörande kom av Stephen Dixon som gjorde sitt andra mål för kvällen. Skönt för Dizon som alltid jobbar hårt för laget och förtjänar utdelning.

Från matchen kan konstateras att Kahnberg återigen gjorde en stark insats men fortfarande inte hittar målet. Den största anledningen skulle jag vilja säga är otur.

Bäst i Brynäs var Rödin, Bertilsson, Kudroc, Dixon och Silfverberg. Det tydliga mönstret i detta är att de unga spelarna kliver fram när de får chansen – precis som jag tidigare skrivit. Det är bra att de får chansen och att de tar den, men det är synd att det krävs flera skador för att Czarnecki ska våga låta dem spela i avgörande lägen. I fortsättningen hoppas jag att en spelare som Rödin, som ger motståndarna stora svårigheter och tvingas dom dra på sig utvisningar om de ska få stopp på honom, får spela mer.

Idag är det match mot LHC. Spelar Brynäs lika dåligt som mot Rögle så är det kört. Vi får hoppas att de rycker upp sig…

Efter matchen: Brynäs – HV71

Brynäs kom in till matchen mot HV71 med bra spel i ryggen men utan någon seger. För HV71 såg det annorlunda ut. Jönköpingslaget hade vunnit alla sina matcher och var till synes inne i ett stim.

Det var dock Brynäs som öppnade matchen aggressivast och forcheckade högt direkt. Den press man satt på HV:s backar resulterade i slarviga, eller kanske mer stressiga, uppspel från bortalaget och Brynäs vann ofta över pucken snabbt när man väl tappat den. Hela första perioden bestod i ett Brynäs-tryck mot HV:s Stefan Liv som tillsammans med ett stabilt försvar stod pall. Brynäs har i år varit ineffektiva, men i denna match stod alltså gästerna även för ett stabilt försvarsspel. Trots massivt puckinnehav i offensiv zon fick Brynäs sällan lägen i slottet. Den första perioden slutade mållös 0-0.

Inför den andra började jag misstänka att HV skulle flytta upp sitt spel, spela aggressivare och ta över matchen. I hockeymatcher behöver ofta det spelförande laget göra mål eftersom matcher ofta byter skepnad. Båda lagen har ofta perioder där de skapar tryck och det är det lag som utnyttjar detta tryck bäst som vinner.

Brynäs fortsatte dock sitt tryck i den andra perioden och tidigt i perioden kunde Dackell trycka in 1-0 genom ett välplacerat slagskott i krysset. I dessa lägen brukar Brynäs lägga sig på försvar och bevaka den mycket ostabila ledning som en 1-måls ledning innebär, men mot HV71 var så inte fallet. Brynäs fortsatte tvärt om sin höga press och skapade bra lägen. Även HV71 ryckte upp sig och började skapa lägen. Ställningen efter två perioden bestod dock – 1-0. Värt att notera är att Brynäs klarade av två 3 mot 5 situationer under denna period – mot Elitseriens statistiskt sett bästa PP-lag.

I den tredje perioden klev HV71 upp ytterligare i banan och spelade mer chansartat. Några utvisningar ryckte, precis som i andra perioden, sönder spelet något och retade med all rätt upp supportrar från båda läger. Varje gång ett lag får många utvisningar med sig så vet man att det kommer kompensationsutvisningar senare på situationer som vanligtvis inte resulterar i utvisning. Det är löjligt, förutsägbart och fegt av den svenska domarkåren men det är trots allt likadant för alla lag.

I den sista perioden kvitterade HV till 1-1 i en snygg kontring sedan Kahnberg blivit neddraget i offensiv zon. Hade HV fått fler utvisningar med sig tidigare under matchen hade situationen säkerligen renderat i utvisning, men så var nu inte fallet. Kvitteringen till 1-1 var trots allt ganska rättvis då HV71 kommit upp i ett par fina kontringar som Markström fått göra svettiga räddningar på.

Vid ställningen 1-1 hade jag förhoppningen om att poäng i alla fall kanske kunde räddas. HV kändes hetare då man gjort det senaste målet och 1-1 är trots allt ett ganska bra resultat mot de obesegrade serieledarna.

I detta läge visade Brynäs moral och vilja, när man lyckades resa sig efter den kalldusch som 1-1 innebar. I stället för att försöka spela 1-1 så gick Brynäs till anfall och parkerade återigen i offensiv zon. Det skulle dock bli en kontring som avgjorde. Kahnberg spelade från försvarszon upp till Hansen på kanten som kom i ett till synes ofarligt anfall. Hansen gjorde dock det som många spelare inte vågar göra – han försökte gå runt backen och bryta in mot mål istället för att båga ner i hörnet. Inbrytningen blev ganska lyckad och jag tror att Hansen lyckades komma till avslut på mål. Framstörtande kom Lauritzen som fick returen serverad på bladet och kunde lägga in pucken i öppen kasse. Ett mycket skönt mål som Brynässupporter!

Slutet av matchen bestod i HV-press med några enmanna-kontringar från Brynäs sida, främst från Eero Somervuori. I slutet av matchen drog HV71 på sig en mycket onödig utvisning som sänkte spänningsnivån något. När Brynäs fick tekning i offensiv zon med bara några sekunder kvar så förstod alla att saken var klar, och de 8 000 på läktaren gav hemmalaget stående ovationer.

Bäst i Brynäs var Jakob Markström. Även Kudroc och Rödin överträffade förväntan och imponerade. Mads Hansen bör nämnas på grund av hans prestation vid 2-1 målet och Dackell gjorde ett jättejobb både försvarsmässigt och offensivt. Somervuori hade en ganska otacksam uppgift då han ofta kom i enmanna-anfall och vi väntar fortfarande på det första målet. Jag tror att han behöver en kvalitativ framspelare vid sin sida. Varför inte Nordquist när han kommer tillbaks? Å andra sidan har Kahnberg samma problem och jag börjar så smått sakna Micke Lind.

Lars Jonsson gjorde återigen ett jättejobb och jag börjar nästan tröttna på att nämna honom som en av Brynäs bäste spelare.

Ove Molin hedrades innan matchen efter att ha gjort 800 matcher i klubben – mest genom tiderna. Det som gjort att Ove kunnat hålla så länge är att han anpassat sig efter kroppen (från att vara en dribblande speedkula har han blivit lugnare och mer defensiv). Det stora antalet matcher har också att göra med att Ove endast varit utlandsproffs en säsong, då i Finland. Hur som helst har Ove Molin gjort mycket för Brynäs och förtjänar uppmärksamheten han fick. Att han coachas alldeles för mycket när Brynäs jagar mål är inte hans fel – det är en coachmiss.

Tråkigt från matchen var att Bertilsson skadade sig under den första perioden. Jag tror han åkte på en hjärnskakning och måste vila. Det känns som att Bertilsson har varit på gång att kliva fram som en framstående Elitseriespelare och jag hoppas att detta inte hämmar honom.

Ikväll är det Södertälje borta. Jag tror på vinst.

Efter matchen: Brynäs – Frölunda

Matchrapporten från Brynäs – Frölunda är som synes något försenad. Om det beror på att jag varit upptagen eller att jag varit deprimerad över Brynäs inledning låter jag vara osagt…

Brynäs förlorade som bekant mot Frölunda med 1-2. Trots att varken målproduktionen eller poängskörden ökade så tycker jag det var ett fall framåt.

Frölunda var det bättre laget i de två första perioderna. De hade spelet och tempot. Dock spelade Brynäs ett bra försvarsspel och gästerna fick inte några riktigt klara målchanser sånär som på ett par stycken. 0-1 var ett skott från blå, direkt efter en klockren tekningsförlust för hemmalaget, som inte såg helt otagbar ut för Markström. Mitt direkta intryck var att det var en målvaktstavla, men efter att ha sett reprisbilder på jumbotronen så kan jag tänka mig att Markström var skymd av den egna backen.

0-2 kom efter en målvaktstavla och ett svagt ingripande av hemmaförsvaret. Ett löst skott som Markström ”ska” klistra tappades ut till en fristående Frölundaspelare. Den pucken ska Markström hålla, och hemmaförsvaret ska plocka bort motspelare framför kassen.

I tredje perioden vaknade Brynäs till liv, samtidigt som Frölunda försökte säkra hemåt. 1-2 kom efter en halv minut i sista perioden då Lars Jonsson mycket skickligt drivit pucken från egen zon, över hela banan och mot motståndarmålet. Efter att ha rundat målburen spelade han pucken till Somervuori som passade (eller sköt ett misslyckat skott som gick till) en Dackell på bortre stolpen. ”Dacke” hade bara att lägga in pucken i öppet mål. Matchen levde.

Hela sista perioden bestod av Brynäs-tryck. För mot Frölunda lyckades man med det man inte lyckades med mot Skellefteå – att skapa tryck. Frölunda kom upp i endel farliga kontringar som gav Markström chansen att revanschera sig något. I slutminuten tog Brynäs ut målvakten och skapade stort tryck på ”Honken” i motståndarkassen. Dock höll den forne Brynäsmålvakten tätt och Brynäs åkte på ännu en hemmaförlust.

Bäst i Brynäs var Somervuori som tillsammans med Kahnberg visade stor initiativförmåga. Även unge backen Bertilsson var bra och att han blev bänkad i slutet av matchen ser jag som en coachmiss.

Över huvud taget tycker jag att coachningen var svag i slutet av matchen mot Frölunda. Flera unga spelare visade framfötterna i matchen, men när det väl gällde valde man att satsa på gamla rävar som t.ex. Molin eller Nolander. I en relativt obetydlig match som mot Frölunda så finns chansen att visa de unga spelarna förtroende. En ung spelare som precis debuterat i Elitserien och gjort en bra insats kommer att växa som spelare om coachen visar sitt förtroende. Hade till exempel Bertilsson fått spela i slutet av matchen mot Frölunda skulle han känna förtroende och bli en bättre spelare framöver, när det väl gäller. Peter Nolander kommer knappast att bli bättre och växa till en storback utav det förtroende han får från sin coach – det kan däremot Bertilsson göra!

Nya tag mot MoDo ikväll. Ge de unga spelarna chansen, och när de väl visat att de kan ta tillvara på chansen – ge dem förtroende! Där är nyckeln till att de lyckas som spelare och att Brynäs lyckas som lag.