Efter matchen: HV71 – Brynäs

Annandagen bjöd på en repris av säsongens första bortamatch när Brynäs åkte till Ängelholm för att möta HV71. Inför matchen skrev jag att jag hoppades på en lika bra match den här gången. Även om matchen var bra så kan jag inte med handen på hjärtat påstå att den var lika bra som den match jag hänvisade till.

Den första perioden fördes av HV71 och Brynäs fick fokusera på försvarsspel, vilket man också gjorde bra. Att perioden slutade 0-0 berodde på det fina försvarsspelet där bland annat Styrman fick rikligt med speltid.

I den andra perioden röck Brynäs upp sig och ägde de första 6-7 minuterna totalt. Dock var det hemmalaget som genom Davidsson tog ledningen med 1-0 efter ett olyckligt Brynäsbyte. Brynäs svarade några minuter senare genom att kvittera. Resten av matchen var jämn med ett visst övertag för Brynäs som forecheckade aggressivt och ofta vann puck högt upp i banan, vilket som alltid visar sig besvärligt för motståndarlaget.

Några situationer blev kontroversiella i dagens match. Vid ställningen 1-1 gjorde Brynäs ett mål som Thuresson sparkade in i HVs kasse. Centralt för diskussionen är att regeln om spark har ändrats inför den här säsongen. Numera får en spelare sparka eller styra in pucken så länge skridskon inte lyfter från isen som en del av sparkrörelsen. Tidigare säsonger har ingen sparkrörelse alls tillåtits. Att Thuresson medvetet sparkade in pucken råder ingen tvekan om, men frågan är om hans skridsko lyfte från isen som en del av sparkrörelsen eller inte. Jag, och tydligen Tommy Jonsson likaså, tyckte inte det. Videodomaren tyckte det. Det är möjligt att situationen syntes tydligare på videodomarens bilder, men på de bilder jag såg (CMORE) såg målet ut att vara ett skolboksexempel på ett sådant mål som från och med denna säsong ska godkännas. Hur som helst dömdes inte mål, och jag vill gärna tro att videodomarna har tillgång till bilder som stöder påståendet att Thuresson löft skenan från isen när han sparkade in pucken.

En annan kontroversiell situation var i det avgörande skedet av förlängningen. Först drogs Calle Järnkrok ner. I den situationen tror jag till och med hemmapubliken varit förstående vid utvisning. Neddragningen ledde i sin tur till att Davidsson kom fri med Honken. Davidsson sköt ett slagskott från några meters håll som enligt Tommy Jonsson efter matchen styrdes upp i nätet bakom målet av den räddande Honken. Stämmer det ska naturligtvis spelet blåsas av och tekning ska utdömas i Brynäs zon. Detta hände dock inte. Personligen såg jag inte om pucken gick upp i nätet eller inte då TV-bilderna inte visade den delen av plexit/nätet. Hur som helst var det en kontroversiell situation. I stället för tekning så fortsatte HV sitt anfall och avgjorde matchen till 2-1.

Trots förlusten i övertid, som av de positiva fansen kan ses som ett kryssresultat, tycker jag att Brynäs kan vara ganska nöjda. Man producerade en hel del och pressade stundtals HV71 långt bak i egen zon. Spelet såg bra ut även om produktionen inte var den bästa, och det bådar gott inför nästa match borta mot Färjestad.

Bäst i Brynäs för dagen var hela försvaret och Honken. Även Mads Hansen gjorde en riktigt bra match och var viktig framförallt i box play. Jag tyckte mig se fina intentioner från Enterfeldt, Harju och Widing också. Som vanligt var Järnkrok framträdande. Värt att notera är även att Styrman gavs en hel del speltid utan att göra bort sig på något sätt.

Läs även Rollos hockeyblogg om Brynäs reflektioner från matchen på rollo.hockeybloggar.nu

Matchfakta

HV 71 – Brynäs IF 2-1 sd (0-0, 1-1, 0-0, 1-0)

Period 2
1-0 
30.39 Johan Davidsson (Oscar Sundh, Mattias Karlsson) EQ
1-1 35.17 Dennis Persson (Jonathan Granström, Mads Hansen) EQ

Period 4
2-1 63.09 Mattias Karlsson (Oscar Sundh) EQ

Skott: 33-26
Utv. min: 16-10
Publik: 7000

Klicka här för att se highlights från Elitserien Play.

Twitter-kommentarer

Lägligt Juluppehåll för Brynäs

Jubileumsmatch

Brynäs jubileumsmatch blev en fest

Under juluppehållet är det lagom tid att summera säsongen så som den varit hittills. Brynäs har haft en böljande säsong där man inledde väldigt starkt för att sedan få en lång formsvacka som inte tog slut förän strax innan uppehållet.

När säsongen startade så kändes det som att Brynäs red på det flyt och den lyckokänsla man hade efter SM-Guldet. Jag kommer speciellt ihåg första matchen mot HV71 på bortais som hittills den här säsongen varit den bästa ishockeymatch jag sett. HV71 spelade med ett högt tempo men mötte ett Brynäs som spelade som mästare. Så fort Brynäs vann puck, vilket man ofta gjorde i mittzon, kom en blixtsnabb kontring. Anfallsviljan var skyhög och motståndarna, i det här fallet HV71, fick inte en sekund på sig att pusta ut. Det var riktigt, riktigt kul att se Brynäs spela ishockey och anledningen till att jag speciellt kommer ihåg matchen mot HV71 är att de verkligen bjöd upp till match. HV71 vann den matchen i förlängning men det gjorde ingenting. Brynäs visade att man kunde spela som svenska mästare och därmed kan utmana om guldet även denna säsong.

Brynäs fortsatte i samma stil ett antal matcher innan svackan kom. Jag kommer inte ihåg exakt hur många matcher man spelade utan att vinna i full tid men det såg riktigt illa ut ett tag. Man kom in i en torrperiod där inga lätta mål trillade in. Samtidigt åkte man på ett antal skador som strulade till det framförallt på backsidan. Som tur är låg Brynäs först i tabellen när raset påbörjades, och man har därför efter ett par vinster innan juluppehållet parkerat på femte plats inför detsamma. Detta ger Brynäs en bra utgångspunkt för att kriga om en topp-4 plats.

Höstens stora snackis har annars varit NHL-proffsen. Frölunda och MoDo värvade NHL-spelare för att ersätta skadade spelare och när Frölundas skadade spelare var tillbaka så spelade fortfarande NHL-spelarna. Vad man än tycker om det hela så vore det tryggt om hela NHL-konflikten kunde leda till ett definitivt beslut om den innevarande säsongen. Ställs säsongen in så kommer NHL-spelare till Elitserien, annars inte. Ställs den in lite i taget så spelar Elitserielag kvalserien utan NHL-spelare medan de Allsvenska lagen förstärker upp med dessa spelare och därmed har ett övertag. För Brynäs del skulle det sannolikt innebära att Bäckis och Lindbäck gick in i laget, samt förhoppningsvis någon etablerad NHL-back.

För det är just backsidan som varit Brynäs problem under säsongen. Även om jag tycker att både Djoos och Berglind klivit in och gjort bra insatser så har det stundtals varit skakigt. Jag hoppades inför säsongen att Lars Jonsson skulle kliva in och inta sin gamla roll som ledande back, men då kände jag inte till hans kroniska besvär som sannolikt sätter stopp för resten av hans karriär. Cody Franson har värvats och gjort ett bra jobb, men Dennis Persson har varit borta nästan hela säsongen vilket lämnat ett hål för att inte tala om Bertilsson som varit lagets bästa back men nu missar resten av säsongen. Nu är i alla fall Persson tillbaka och jag hoppas att han kan bli den back vi alla hoppas på. Samtidigt hoppas jag att Djoos fortsätter att utvecklas i JVM och kommer tillbaks som en ännu bättre back.

Ett annat problem har varit målvaktssidan. Rahm har stundtals varit väldigt stabil, men han har också gjort väldigt osäkra insatser. Detta i kombination med att Honken ofta har skadeproblem är inte bra. Kommer Lindbäck så är målvaktssidan säkrad, men om det blir en NHL-säsong och Honken dessutom skulle bli långtidsskadad så krävs en värvning.

Årets forwardssida är mycket intressant. Självklart saknas spelare som SIlfverberg och Larsson, men vi kan inte jämföra alla årgångar med ett guldlag. Järnkrok kliver fram bra och producerar. Lindholm har utvecklats precis så som jag hoppats på. I övrigt tror jag att både Nordquist och Widing kan producera mer och att Lauritzen kommer att producera om han får slippa skador. Harju har producerat vilket är bra, och jag ser det som en lyckad värvning. Det blir lätt att man jämför honom med Silfverberg, men det tror jag inte man ska göra. Silfverberg a la 2012 går inte att ersätta. Johansson behöver träna avslut så att han kan förvalta alla de chanser, framförallt frilägen, som han skapar. Även Thuresson kan bli mer effektiv.

Jag tycker det ser lovande ut inför avslutningen av säsongen. Slipper Brynäs skador så kan man hamna på en topp-4 placering och gå långt i slutspelet. Och i ett slutspel har vi ju Granström, Widing och några andra spelare som kommer att kliva fram.

Jag måste också passa på att nämna utematchen. Tyvärr var jag i USA när den spelades men jag såg på bilderna från matchen att det var en riktig fest. När jag först hörde om matchen tyckte jag det var en tveksam grej eftersom det gjorts tidigare på flera ställen. Men självklart ska Brynäs fira sitt 100-års jubileum på alla möjliga sätt, och med facit i hand var det helt rätt att skapa den hockeyfest som utematchen blev.

Som sen julklapp önskar jag mig att Brynäs visar upp ett lika bra spel i matchen mot HV71 som man gjorde i säsongens första bortamatch mot samma motstånd. Jag önskar mig också att Lindholm, Djoos och Molin växer som spelare uner JVM och kommer hem som bättre spelare och med ett guld runt halsen.

Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

Efter matchen: Brynäs – HV71

Tyvärr missade jag Brynäs premiärmatch mot Linköping och kan därför inte säga så mycket om den. Vad jag hört är att Brynäs gjorde två bra perioder men inte riktigt orkade hela matchen. I kvällens match mot HV71 var jag dock på plats och kan bulda min egen uppfattning om matchen.

Brynäs första hemmamatch började på ett riktigt bra sätt och hemmalaget tog tag i taktpinnen direkt. Min känsla var att Brynäs hade full kontroll över den första perioden och hade ett stort övertag i puckinnehav. Man parkerade ofta i HVs zon och avväpnade gästerna till synes enkelt i mittzon när de försökte gå till attack. Dock skapade Brynäs ganska få chanser och hade svårt att få till giftiga avslut. Undantaget var i powerplay då man var väldigt effektiva. 1-0 oc h 2-0 kom i PP och det är skönt att spelet i numerärt överläge startat bra den här säsongen.

En spelmässig vändning skedde när Brynäs åkte på ett antal kompensationsutvisningar i den andra perioden. När HV fick chansen att spela PP så skapade man tryck, ett tryck som man kunde fortsätta med när Brynäs blivit fulltaliga.

I den tredje perioden gjorde HV71 en kraftansträngning men lyckades aldrig skapa de riktigt farliga lägena, och Brynäs kunde till synes enkelt hålla undan.

Mitt första intryck av Brynäs, den här säsongen, var att man lyckats skapa fyra bra kedjor. De tre förstakedjorna är producerande enheter och fjärdekedjan är, till skillnad från de senaste säsongerna, inte en slask-kedja. formationen Dackell-Granström-Larsson är intressant och kan utvecklas medan Lavander-Järnkrok-Silfverberg känns given likaså Lauritzen-Nordquist-Widing. Fjärdekedjan med Ollas-Hansen-  är förvisso en checking-line men de bidrar även offensivt på ett bra sätt. Tyvärr innebär dessa kedjor att Rohdin, som är något av en personlig favorit, blir utanför laget.

Dagens match avslutades med ett jätteslagsmål där Bertilsson och Svedberg var de mest aktiva Brynäsarna. Med andra ord: Vinst och slagsmål. Vad mer kan man önska?

Det är alldeles för tidigt att säga någonting om årets upplaga av Brynäs, men jag har en bra känsla inför säsongen. Kan man bara knyta upp en klassback a la Ekholm så hoppas jag, för första gången på länge, på SM-guld.

Inför kvartsfinalerna mot DJurgården

Djurgården valde som bekant Brynäs i som sin kvartsfinalmotståndare. Ni som läst mitt tidigare inlägg vet att det var precis vad jag hoppats på.

Djurgården fick välja mellan Brynäs och Frölunda och jag förstår att valet varit svårt. Å ena sidan har DIF plusstatistik mot Frölunda och minusstatistik mot Brynäs. Å andra sidan har Frölunda ett imponerande lag på papperet som kan vakna till när det börjar lukta guld.

Nu blev det alltså Djurgården – Brynäs och som Brynäsare så börjar jag hoppas på semifinalspel, vilket jag kanske inte vågat hoppats på mot Linköping. Men ingenting ska tas ut i förskott och Djurgården får fortfarande ses som favoriter till att gå vidare.

Djurgårdens taktik kommer att vara att störa Markström. Journalisten och smygdjurgårdaren Tomas Roos har redan börjat. De kommer att åka på honom, fullfölja hårt efter avblåsning, psyka osv. Det gäller att Brynäs backar skyddar Markström, och att domarna uppmärksammar det hela. Lyckas detta så är det bara bra att fokus läggs på Markström. Det Djurgården och (stockholms)media totalt har missat är att Brynäs i år faktiskt också har en offensiv.

Djurgården och Hardy Nilsson har ett ovanligt spelsystem som i serielunken är svårt att möta. Som utstuderad motståndare är desto lättläsligt, vilket han fick erfara den hårda vägen som landslagstränare. Att Brynäs kompakta defensiv inte passar Djurgården är klart, och antagligen valde Hardy Brynäs för att han tror att de kan psyka Markström a la Canada och på så sätt slå ut Brynäs. Det är inte omöjligt att han har rätt.

Som vanligt när ett Stockholmslag går till slutspel så rycker det till i brallan på reportrarna hos Aftonbladet och Expressen. Helt plötsligt blir det intressant att skriva om Brynäs. Kul!

Jag tror att Brynäs vinner. Som Brynässupporter måste jag det. Jag tror det blir en mycket hård matchserie och ett av lagen (för mig Brynäs) går vidare efter 4-3 i matcher. Den första matchen, nu på torsdag, blir mycket viktig. Speciellt för Brynäs.

Det har för övrigt startats ett nytt forum. Den här matchen kan diskuteras här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-djurgarden-brynas/

En notis värd att nämna är att Luleås målvakt Mattias Modig ryktas till Brynäs. Jag tror inte på honom och hoppas att Lindbäck eller Eriksson kommer hit. Kommer inte någon av dom så tror jag det finns bättre alternativ än Modig som är överskattad trots att hans rykte inte är så jättebra…

Så här tippar jag övriga kvartsfinaler:

HV71 – Timrå
Här tror jag på favoritvinst. Timrå är nöjda med att ha nått slutspel och även om HV skakat något på slutet så tror jag inte att de åker ut mot Timrå. 4-2 i matcher. Diskutera här: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-hv71-timra/

Linköping – Frölunda
Linköping fick välja mellan pest och kolera när valet stod mellan Frölunda och Färjestad. Frölunda var för mig det självklara valet. Frölunda har visat upp ett mediokert försvarsspel i år och även om man skärpt sig vissa matcher så ser jag inte att det kan hålla i ett helt slutspel. Det är dock inte omöjligt att de samlar ihop sig i 4 matcher, som behövs för att vinna den här matchserien. Jag tror att ett av lagen går vidare efter 4-3 i matcher och även om det lutar mot Linköping så är matchserien öppen. Frölundas på papper starka lag som alla varit rädda för hela säsongen måste börja leva upp till sina namn. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Skellefteå – Färjestad
Skellefteå drog nitlotten och fick möta Färjestad. Färjestad som sett svaga ut på slutet kommer att skärpa till sig i ett slutspel. Det stora frågetecknet för mig är istället Skellefteå. Om Skellefteå spelar på topp så kan de mycket väl slå ut Färjestad. Om de inte gör det så kan de åka i 4 raka matcher. Oviss matchserie där Färjestad får ses som favoriter men som ändå inte är helt avgjort. Diskutera: http://sporthq.se/ishockey/diskutera-linkoping-frolunda/

Det kan mycket väl bli 7 matcher i samtliga kvartsfinalserier och jag ser verkligen fram emot ett jämnare slutspel än på väldigt länge!

Efter matchen: Brynäs – HV71

Brynäs är klart för slutspel. Härligt! Man blev det efter att ha genomfört en bra match mot ett potentiellt kvartsfinalmotstånd. Segern var viktig för att säkra slutspel, men också för att sätta sig i respekt inför slutspelet. Men först till matchen:

HV öppnade matchen bäst och skapade oreda i Brynäs zon. Brynäs var dock inte helt ofarliga och hade perioder där man skapade ett bra tryck mot HV-målet. Faktiskt så tror jag att Brynäs hade mer puckinnehav, även om HV71 hade de giftigaste lägena och det mest intensiva trycket. I det läget av matchen så räddade Jacob Markström sitt lag och när Järnkrok gjorde 1-0 till Brynäs så kunde det lika gärna varit bortalaget som tagit ledningen. Dock tycker jag inte att det var helt oförtjänt, och speciellt inte för Järnkrok och juniorkedjan som återigen visade framfötterna.

I den andra perioden hade jag förväntat mig en HV-anstormning. I stället tog bortalaget en hel radda onödiga utvisningar. Visst kan jag medge att endel var väldigt hårda, men med den nivån som domarparet satte i matchen så var det dumt att inte förstå att förseelserna skulle resultera i utvisning. I PP lyckades Brynäs, genom ett distinkt skott från Juuso Hietanen, göra 2-0. Även 3-0 kom i PP då en för dagen något piggare Eero Somervuori sköt in en retur efter en grötig situation framför mål. Somervuori har varit ganska osynlig den senaste tiden men fortsätter ändå att producera. Förhoppningsvis höjjer han sig ytterligare ett snäpp när slutspelet kommer. Detsamma bör också sägas för Dixon som inte alls är lika het som innan uppehållet. Hur som helst så var ställningen 3-0 efter den andra perioden och med tanke på alla utvisningar så var det inte ett helt orättvist resultat.

I den sista perioden hade jag förväntat mig en intensiv HV-anstormning. Inte heller denna gång levde de upp till förväntningarna. Visserligen försökte HV71 forcera, men Brynäs spelade ett mycket bra försvarsspel. Ytterst sällan fick HV komma in i slottet och få till de riktigt farliga lägena, och när man gjorde det så stod Markström alltid i vägen. Dock var majoriteten av gästernas avslut ofarliga skott utifrån som Markström, med fri sikt, lätt motade. Det blev faktiskt aldrig riktigt farligt, och på slutet märktes det att HV redan börjat blicka mot nästkommande match.

Bäst i Brynäs idag var juniorkedjan, som bara blir bättre och bättre. När de inte gör mål så drar motståndarna på sig utvisningar i sina försök att stoppa dem. Även försvaret måste hyllas efter att ha hållit nollan mot HV71. Markström och lagets backar kanske framförallt, men även forwards som bidrar till lagets försvarsspel. Kul att se att både Löf och Sundström vuxit in i rollerna och framförallt Sundström imponerade på mig igår.

Nu ser jag fram emot slutspelet. Jag kommer att skriva ett inlägg idag eller i morgon om hur jag ser på det. Stay tuned!

Efter matchen: HV71 – Brynäs

Jag missade tyvärr den första perioden mellan HV71 och Brynäs, men såg till min fasa att Brynäs låg under med 2-0 i paus när jag slog på TVn hemma. Enligt kommentatorn hade HV varit effektiva.

Den andra perioden var en riktig skitperiod av Brynäs. Det känns som att man  bara gör tillräckligt för att spela jämt. Man satsar inget framåt. Istället säkrar man bakåt och spelar enligt mallen för bortahockey, trots att man ligger under med 2-0. Innan den andra perioden var slut hade HV välförtjänt gjort 3-0 och jag började switcha runt för att se om det fanns något annat bra att se…

Den tredje perioden började ungefär som den andra slutade. Dåligt spel och ett Brynäs som inte visade vilja. Efter ungefär fem minuter in i perioden gjorde Grahnström ett tröstmål då han styrde in Nordquists styrningsskott.

Mina ambitioner att hitta något annat att se på TV fick ett abrupt slut när Ove Molin vaknade till liv efter en tam säsong hittills. Molin hittade Kahnberg med en diagonalare från egen zon som friställde den forne skyttekungen. 3-2 var ett faktum och det såg ut att bli match av det här trots allt.

Efter 3-2 målet fick Brynäs vittring på poäng och vaknade till liv på allvar. Man började jaga kvittering och etablerade tryck i HV’s zon. Även hemmalaget började känna sig hotade och var tvungna att skärpa till sig. Båda lagen började spela bra hockey, och Brynäs såg ut ungefär som man brukar göra på hemmaplan.

Efter att ha fått ett PP så visade Ove Molin mig varför det ibland är bra att han spelar i numerärt överläge. Trots att produktiviteten för Molin i PP kan avrundas till noll så kan han faktiskt blixtra till då och då. Nu stod han för en mycket bra framspelning till Järnkrok, som gjorde sitt första elitseriemål och 3-3 i matchen. Kul för både Molin, Järnkrok och Brynäs!

HV pressade på de sista minuterna i matchen, men Brynäs lyckades hålla ut. I sudden death var det dock HV som var det bättre laget, och de kunde knipa två poäng. Även om deras mål såg väldigt tveksamt ut (spelare i målgården ungefär 2-3 gånger i samma byte samt vid målet då jag tror pucken vände i målgården) så var deras vinst välförtjänt. Som Brynäsare kan vi vara glada med att Brynäs tog ett poäng och håller ifrån lagen därunder.

Bäst i Brynäs var Ove Molin och Eero Somervuori. Även Järnkrok ska ha en eloge som ännu en gång gjorde en bra match. Hade han fått chansen från början av säsongen hade han antagligen varit i Canada och spelat JVM just nu. Läck var som vanligt stabil, även om jag som sagt missade den första perioden. Sundström var riktigt bra på backen idag, och Hietanen tar ett stort ansvar som vanligt.

Vinst mot MoDo på måndag är nästa ett måste. Vinst där och det känns riktigt bra inför slutspelsstriden. ”Foppa” fick tydligen utgå efter värmningen idag, och jag hoppas att han inte kan vara med på måndag. Senast ”Foppa” spelade mot Brynäs så såg Brynässpelarna rädda ut och de vågade inte gå på när han hade pucken. Nu vann MoDo stort även utan ”Foppa” idag, men det känns ändå som att Brynäs har favoritskapet inför måndagen. Inte minst med tanke på vilket bra hemmalag man förvandlats till.

Riktigt tråkigt var att Sundqvist fick utgå idag efter att fått en skridsko i ansiktet. Det sista Brynäs behöver är ännu en backskada, och då speciellt på Sundqvist som är en oerhört nyttig spelare. Sundqvist är hård och spelar antagligen nästa match.

Brynäs tågar på!

Har tyvärr inte haft tid att skriva efter-matchen referat för de två senaste matcherna.

Jag konstaterar att Brynäs är på gång. Ni som följt bloggen, eller Brynäs, vet att det kännts så för mig och många andra under en tid nu. Brynäs har spelat bra och nyckelspelare har kommit igång.

I matchen mot Rögle visade Brynäs att man är i en annan klass än Ängelholms-laget. Mot HV71 hade man många skador, men hade ändå bud på poäng. Väldigt roligt att juniorer kan komma in och göra så bra match som man faktiskt gjorde.

Håkan Wickberg har avlidit, bara 66 år gammal. Han är en äkta Brynäs-legend och det känns bra att han hyllades med ”vimpel” i taket innan han gick vidare. Hatten av för honom, och tankarna går till hans familj. Hans hockeyfamilj finns här. Wickberg ingår i klanen Brynäs. Familjen Brynäs.

En match kvar innan uppehållet. En svår match, borta mot Linköping. Riktigt synd att Kokko och Dackell gått och blivit skadade. Hoppas de är tillbaka snart. Kokko, Hietanen och Jonsson i varsitt backpar skulle inte vara helt fel i slutspelet (för ja, dit går Brynäs).

Läck visar att han kan ta över när Markan åker på JVM.

Ove Molin fortsätter i PP trots bra resultat varje gång han uteblir. Råttor  och möss kan lära sig att inte begå samma misstag efter att ha begått det några gånger. Det ska väll fan till om Czarnecki inte ska klara av att göra samma sak. Ove Molin ska inte spela PP, och det vet alla utom Czarnecki.

Berg-och-dalbana för Brynäs inför uppehållet

Brynäs ligger inför uppehållet på 9:e plats, under slutspelsstrecket. Så här tidigt på säsongen är det för tidigt att dra några slutsatser av det, men jag konstaterar dels att Brynäs har svårt att vinna men också är ett svårslaget lag. Dels är Elitserien väldigt jämn och om en förlust förvandlats till en vinst skulle man ligga på den övre halvan av tabellen.

Som innehavare av seriebiljett och Canal+ Säsongskortet har jag sett alla matcher. Det jag sett är ett jämt men ändå ojämt Brynäs. Spelet är väldigt ojämt och bra matcher, eller kanske framför allt perioder, varvas med riktiga bottennapp. Att Brynäs förlorar mot lag som HV71 och Färjestad är inte helt oväntat, men att man t.ex. släpper in 3 mål på bara några minuter (borta mot FBK) är inte förenligt med det tillknäppta Brynäs vi så ofta ser.

För Brynäs HAR ett bra försvarsspel. Det är bara att konstatera. Visst är Lars Jonssons skada olycklig och påverkar både defensiv och offensiv på ett negativt sätt, och visst saknas Kudroc när det är läge att köttas framför eget mål. Men Brynäs har ett spelsystem och ett helt lag som spelar ett tillknäppt försvarsspel. Och framförallt har man en målvakt som håller hög klass.

Apropå målvakt så har Brynäs även en bra backup till Markström. Eddie Läck har bevisat att han håller hög klass när han hoppas in i kassen. Han häll nollan när han kom in mot Färjestad borta, efter den olyckliga inledningen, ochmot HV71 släppte han förvisso en retur rakt ut som resulterade i mål men stod för övrigt för en solid insats. Jag hade gärna sett Läck i kassen mot FBK hemma då han fått chansen att nolla dem igen. Tyvärr förstärktes den tanken efter matchen som förlorades delvis på grund av ett par svaga ingripanden av Markström.

För att fortsätta reflektionen över förlusten mot Färjestad så konstaterar jag att FBK var det bättre laget. I och för sig baserade FBK stora delar av sitt spel på interference (vid den utlovade nolltolleransen får de lägga om hela sitt spelsystem) men som det ser ut i dagens Elitserie så är det en del av spelet. Hela Brynäs spelade dåligt och förtjänade inte poäng. Visserligen var 2-3 välförtjänt efter en radda av chanser men FBK var det bättre laget sett över hela matchen.

Brynäs största problem är inte försvarsspelet, som jag ju redan prisat, utan målskyttet. Brynäs måltorka från förra säsongen är så blytung att målskyttar som Kahnberg och Somervuori har dragits med i eländet. I gårdagens match mot Färjestad fick Brynäs chansen i spel 5 mot 3 (efter en idiotisk FBK-utvisning som de tog i offensiv zon vid spel 4 mot 5) men sköt i stort sett inte ett enda skott på mål. Att spela 5 mot 3 och inte skjuta är en skam och mycket riktigt blev man utbudade av hemmapubliken. När FBK fick chansen i PP så bombarderades Brynäsmålet med mål som resultat. Jag förstår att backarna drar sig för att ta skott när det inte är någon trafik alls framför motståndarkassen och enligt min bedömning så är det där problemet sitter. Ineffektiviteten i PP får mig att sakna Brendl… Där behövdes ingen trafik framför mål – det blev mål ändå.

Trots måltorkan så skapar Brynäs ofta chanser. När man spelar bra så kan mängder med chanser skapas, utan att resultera i mål. Det känns som att det är självförtroendet som behövs för att det ska lossna men om det kommer att lossna vågar jag inte säga. Som Brynässupporter har jag i över en säsong trott att det kommer att lossna. Jag vill inte ge upp, men det är nära nu…

Uppehållet är behövligt. När Elitserien sätter igång igen så är Lars Jonsson och Nordquist med på isen – vilket behövs. I matcher där Brynäs agerar lojt har Lars Jonsson varit den som klivit fram och visat vägen för att få hela laget att rycka upp sig. Nordquist tror jag framförallt blir nyttig i PP. Jonsson och Hietanen på backen med Nordquist, Kahnberg och Somervuori i kedjan. Det kan bli roligt! (Att Hansen spelar back i PP förstår jag inte. Han skjuter inte och han styr inte upp spelet) Kedjan med Kahnberg-Nordquist-Somervuori vill jag gärna se i 5 mot 5 situationer också. Lossnar det inte för den kedjan så lossnar det aldrig för Brynäs.

Bertilsson och Rödin är positiva överraskningar i Brynäs. Mot HV hade Bertilsson, välförtjänt, mest speltid och Rödin fortsätter att ta för sig.

Jag känner också att jag bör behandla tacklingen på Ove Molin. På TV-bilderna såg det ut som en checking to the head vilket leder till matchstraff. Att domaren tog för charging visar bara kompetensen inom domarkåren.

Nya tag efter uppehållet!

Efter matchen: Brynäs – HV71

Brynäs kom in till matchen mot HV71 med bra spel i ryggen men utan någon seger. För HV71 såg det annorlunda ut. Jönköpingslaget hade vunnit alla sina matcher och var till synes inne i ett stim.

Det var dock Brynäs som öppnade matchen aggressivast och forcheckade högt direkt. Den press man satt på HV:s backar resulterade i slarviga, eller kanske mer stressiga, uppspel från bortalaget och Brynäs vann ofta över pucken snabbt när man väl tappat den. Hela första perioden bestod i ett Brynäs-tryck mot HV:s Stefan Liv som tillsammans med ett stabilt försvar stod pall. Brynäs har i år varit ineffektiva, men i denna match stod alltså gästerna även för ett stabilt försvarsspel. Trots massivt puckinnehav i offensiv zon fick Brynäs sällan lägen i slottet. Den första perioden slutade mållös 0-0.

Inför den andra började jag misstänka att HV skulle flytta upp sitt spel, spela aggressivare och ta över matchen. I hockeymatcher behöver ofta det spelförande laget göra mål eftersom matcher ofta byter skepnad. Båda lagen har ofta perioder där de skapar tryck och det är det lag som utnyttjar detta tryck bäst som vinner.

Brynäs fortsatte dock sitt tryck i den andra perioden och tidigt i perioden kunde Dackell trycka in 1-0 genom ett välplacerat slagskott i krysset. I dessa lägen brukar Brynäs lägga sig på försvar och bevaka den mycket ostabila ledning som en 1-måls ledning innebär, men mot HV71 var så inte fallet. Brynäs fortsatte tvärt om sin höga press och skapade bra lägen. Även HV71 ryckte upp sig och började skapa lägen. Ställningen efter två perioden bestod dock – 1-0. Värt att notera är att Brynäs klarade av två 3 mot 5 situationer under denna period – mot Elitseriens statistiskt sett bästa PP-lag.

I den tredje perioden klev HV71 upp ytterligare i banan och spelade mer chansartat. Några utvisningar ryckte, precis som i andra perioden, sönder spelet något och retade med all rätt upp supportrar från båda läger. Varje gång ett lag får många utvisningar med sig så vet man att det kommer kompensationsutvisningar senare på situationer som vanligtvis inte resulterar i utvisning. Det är löjligt, förutsägbart och fegt av den svenska domarkåren men det är trots allt likadant för alla lag.

I den sista perioden kvitterade HV till 1-1 i en snygg kontring sedan Kahnberg blivit neddraget i offensiv zon. Hade HV fått fler utvisningar med sig tidigare under matchen hade situationen säkerligen renderat i utvisning, men så var nu inte fallet. Kvitteringen till 1-1 var trots allt ganska rättvis då HV71 kommit upp i ett par fina kontringar som Markström fått göra svettiga räddningar på.

Vid ställningen 1-1 hade jag förhoppningen om att poäng i alla fall kanske kunde räddas. HV kändes hetare då man gjort det senaste målet och 1-1 är trots allt ett ganska bra resultat mot de obesegrade serieledarna.

I detta läge visade Brynäs moral och vilja, när man lyckades resa sig efter den kalldusch som 1-1 innebar. I stället för att försöka spela 1-1 så gick Brynäs till anfall och parkerade återigen i offensiv zon. Det skulle dock bli en kontring som avgjorde. Kahnberg spelade från försvarszon upp till Hansen på kanten som kom i ett till synes ofarligt anfall. Hansen gjorde dock det som många spelare inte vågar göra – han försökte gå runt backen och bryta in mot mål istället för att båga ner i hörnet. Inbrytningen blev ganska lyckad och jag tror att Hansen lyckades komma till avslut på mål. Framstörtande kom Lauritzen som fick returen serverad på bladet och kunde lägga in pucken i öppen kasse. Ett mycket skönt mål som Brynässupporter!

Slutet av matchen bestod i HV-press med några enmanna-kontringar från Brynäs sida, främst från Eero Somervuori. I slutet av matchen drog HV71 på sig en mycket onödig utvisning som sänkte spänningsnivån något. När Brynäs fick tekning i offensiv zon med bara några sekunder kvar så förstod alla att saken var klar, och de 8 000 på läktaren gav hemmalaget stående ovationer.

Bäst i Brynäs var Jakob Markström. Även Kudroc och Rödin överträffade förväntan och imponerade. Mads Hansen bör nämnas på grund av hans prestation vid 2-1 målet och Dackell gjorde ett jättejobb både försvarsmässigt och offensivt. Somervuori hade en ganska otacksam uppgift då han ofta kom i enmanna-anfall och vi väntar fortfarande på det första målet. Jag tror att han behöver en kvalitativ framspelare vid sin sida. Varför inte Nordquist när han kommer tillbaks? Å andra sidan har Kahnberg samma problem och jag börjar så smått sakna Micke Lind.

Lars Jonsson gjorde återigen ett jättejobb och jag börjar nästan tröttna på att nämna honom som en av Brynäs bäste spelare.

Ove Molin hedrades innan matchen efter att ha gjort 800 matcher i klubben – mest genom tiderna. Det som gjort att Ove kunnat hålla så länge är att han anpassat sig efter kroppen (från att vara en dribblande speedkula har han blivit lugnare och mer defensiv). Det stora antalet matcher har också att göra med att Ove endast varit utlandsproffs en säsong, då i Finland. Hur som helst har Ove Molin gjort mycket för Brynäs och förtjänar uppmärksamheten han fick. Att han coachas alldeles för mycket när Brynäs jagar mål är inte hans fel – det är en coachmiss.

Tråkigt från matchen var att Bertilsson skadade sig under den första perioden. Jag tror han åkte på en hjärnskakning och måste vila. Det känns som att Bertilsson har varit på gång att kliva fram som en framstående Elitseriespelare och jag hoppas att detta inte hämmar honom.

Ikväll är det Södertälje borta. Jag tror på vinst.