Ny skribent på Brynäsbloggen!

Som uppmärksamma besökare redan uppmärksammat så har Brynäsbloggen fått en ny skribent. Rollo har följt Brynäs under många år och har erfarenhet av Brynäsbloggande. Med detta nyförvärv har Brynäsbloggen nu två skribenter, vilket kommer att innebära frekventare uppdatering och därmed en bättre blogg.

Information om Rollo finns under hans inlägg och sidan ”om mig” kommer inom kort att uppdateras. Vem som skrivit ett inlägg syns under respektive inläggsrubrik.

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Nu är Brynäsbloggen tillbaka efter ett kortare uppehåll! Det som hittills har hänt är att Brynäs spelat nio omgångar och senast ikväll tagit tre poäng mot Luleå.

På de första nio omgångarna har Brynäs endast förlorat en match under ordinarie matchtid. Detta är så klart en mycket bra prestation. Mindre bra är att man tappat ett par ledningar för att till slut kryssa matcher med varierande utgång efter sudden eller straffar.

I kvällens match kändes Brynäs bättre än Luleå i alla tre perioder. Hemmalaget skapade mängder av chanser och förstakedjan bestående av Scott, Thuresson och Rödin parkerade stundtals i offensiv zon. Hela laget gjorde en bra match och t.ex. Lauritzen, Sweatt, Brodin och Ollas är ständiga hot mot motståndarna.

En stor skillnad från förra säsongen är att Brynäs har stabiliserat sitt försvarsspel. Det vore lätt att ge Kihlström all credit för detta men även om han är en mycket stabil back så är det hela Brynäs som ryckt upp sig defensivt. Även offensivt känns det bättre med framförallt Thoresson, Scott och Sweatt som kreatörer. En annan spelare som imponerat stort på mig är Nikelainen. Nyförvärvet från Finland inger respekt med moget och intelligent spel.

Nu ska jag inte endast överösa Brynäs med superlativer. Även om man enbart förlorat en match efter ordinarie matchtid och spelat bra i de flesta matcherna så finns saker som oroar. Att tappa ledningar i sista perioden är så klart inte bra, och målvaktssituationen oroar mig fortfarande. Förra säsongen var förklaringen till det svaga målvaktsspelet att Rahm inte fått en riktig försäsong, pga skada, och Honken var småskadad. Detta verkar upprepa sig i år och även om både Honken och Rahm gjort bra matcher så återstår det att se om de håller en hel säsong. Precis som förra säsongen är det inte endast upp till burväktarna och därför känns det lite bättre i år, eftersom defensiven sett bättre ut.

Det spel Brynäs visade upp idag mot Luleå räcker definitivt till en topp-6 placering, vilket ju är det nya skiljestrecket mellan kvartsfinal eller kval till kvartsfinal. Lägre än så ser jag ingen anledning att blicka… än så länge.

——————————————————————————————————————

SHL har infört nolltolerans mot slashing och hooking. Det ör bra. Tyvärr tror jag inte att det håller. Samma sak har införts tidigare i Sverige och under de säsongerna har man gradvis återgått till det normala. Jag ser tendenser till samma sak nu…

——————————————————————————————————————

Publiksnittet har sänkts i SHL vilket stämplats som ett fiasko. Förra året var en succé. Jag tycker det är för tidigt att avgöra. I Brynäs fall är det ganska naturligt att publiksiffran gått ner med tanke på förra säsongens bottennapp. Publiken är skeptisk och laget behöver bevisa att man kan bjuda på bra underhållning innan folk är beredda att betala 2-300 kronor flera gånger i veckan för att komma in.

——————————————————————————————————————

HV71 och Frölunda ligger på kvalserieplatser. Jag är skadeglad. Vad hände med ”de stora fyra”? Men visst, det är lag som hör hemma i Elitserien och dom klarar sig säkert tillslut.

——————————————————————————————————————

Brynäsfans börjar köpa lösmustascher. Kul grej! Thuresson förtjänar uppmärksamheten.

——————————————————————————————————————

Passa även på att läsa om Brynäs på denna blogg: rollo.hockeybloggar.nu

Nokelainen, Rahm och Brynäs målskytte

Som jag gissade så stack Lindholm till NHL. All heder åt Lindholm som vågar chansa. Till följd av detta behövde Brynäs en ny förste-center och den fann man relativt snabbt i Petteri Nokelainen.

Nokelainen är trots sin relativt unga ålder (27) välmeriterad. Han har spelat i NHL och där varit ordinarie samt vunnit VM-Guld med Finland där han i VM-finalen bidrog med ett mål när våra grannar i öst fullständigt krossade Sverige. Dock är det inte som målskytt Nokelainen gjort sig känd i NHL. I stället har han vart en checking-line spelare som ska spela tight, tufft och se till att motståndarna inte gör mål. Han har också framgångsrikt spelat i boxplay innan han inför förra säsongen skadade sig och fick försöka spela sig tillbaka via AHL.

Det är svårt att värdera en checking-line spelare från NHL. Dessa spelare är ibland utpräglade rollspelare som inte har en aning om vad de ska göra vid motståndarmålet. Andra är helt enkelt tvåvägs-spelare som fått en defensiv stämpel i NHL. Troligtvis, och förhoppningsvis, tillhör Nokelainen den andre kategorin och kan därför vara ett vasst offensivt kort. För en offensiv drivkraft är precis vad Brynäs behöver. I och med att man tappat Järnkrok och nu Lindholm från ett lag som hade väldigt svårt att producera redan med dessa spelare i laget så har Brynäs inte precis Elitseriens (eller SHL som det nu så internationellt ska heta) vassaste offensiv. Hoppet står till de nya transatlanterna och till Nokelainen. Om man får prioritera Brynäs över enskilda spelares framgång så kan man också hoppas att Lindholm inte tar plats i NHL och på så vis ansluter en bit in på säsongen. Jag ser det som ganska troligt att så blir fallet, men hoppas förstås att Elias tar en plats i NHL.

Skulle Nokelainen och transatlanterna floppa så blir det en tung säsong. Visst kan vissa andra spelare såsom Brodin, Rödin osv producera hyffsat men det är dessa tre som ska leda lagets offensiv. Domedagsscenariot är att dessa totalfloppar eller skadar sig och att Brynäs samtidigt får en svag defensiv. Backsidan ser betydligt starkare ut i år och en spelare som Kihlström blir ovärdelig, men målvaktssidan är identisk och när förra årets förklaring till det svaga målvaktsspelet, att Rahm var skadad under försäsongen, slår in även i år så blir jag nervös. Jag hoppas att jag har fel, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så ser Brynäs målvaktssituation riktigt skakig ut.

Många Brynäsare är väldigt negativa. Ett roligt exempel på det var när någon på Brynäs facebook-grupp krävde Sundlövs avgång efter förlust mot Leksand i årets första träningsmatch. Den personen lär inte sitta som expert i TV under denna livstid, men de tär ändå ganska signifikativt för hur många supportrar tänker. Eftersom jag varit väldigt negativt i detta inlägg fram tills nu så ska jag också presentera best-case scenario.

Nokelainen är en världsspelare som inte går att jämföra med Brynäs historiska finska värvningar. Han är en spelare som hör hemma i NHL och också hade spelat där om han varit skadefri. I Brynäs kommer han att få speltid i boxplay och få utveckla sin offensiv genom spel med starka offensiva spelare. Att han gjort mål i en VM-final mot Sverige kan vara bevis för att han inte bara har defensiva kunskaper. I Brynäs kan Nokelainen bli en av ligans bästa centrar, kompletterad av Sweatt och Scott kommer denna kedja att bli en av SHL’s bästa kedjor. Tillsammans har de inte bara rutin och snabbhet utan också den kraft som i lag som Skellefteå visat sig vara mycket framgångsrik även i Sverige. Sweatt och Scott bidrar med ett traditionellt transatlantiskt ”go” och en vinnarmentalitet som innebär att vi i det kommande slutspelet inte bara har en pitbull i form av Granström i laget utan ett helt gäng som kommer att kämpa ner sitt motstånd.

Antagligen hamnar vi någonstans mittimellan dessa två versioner…

Apropå Granström så är det väldigt synd att han skadar sig. Granström är en kämpe som man inte kan ogilla och han är ovärdelig i tighta matchsituationer. Dock kan jag konstatera att han alltid är som bäst i slutspelet och att det därför är bättre att han opererar och rehabiliterar sig i början av säsongen än att han kör på och missar ett slutspel. Under SM-guld året gjorde han lika många mål i slutspelet som under hela grundserien.

Nu ska det bli spännande att se hur det artar sig, när det sätter igång på allvar!

Lindholm & J20-back till Nordamerika?

Cirkusen kring Lindholm är i full gång. Efter att ha skrivit kontrakt med Carolina så har Lindholm nu att besluta om han vill fortsätta i Elitserien eller om han vill försöka ta en plats i NHL redan nästa säsong.

Carolina har gått ut offentligt och sagt att de vill att Lindholm ska komma över redan nu. Likt många andra NHL-lag så är de villiga att sastsa stenhårt för att ge tidiga draftval alla möjligheter att växa fram som storstjärna. Det ryktas till och med om att Lindholm ska ingå i en stjärnspäckad förstakedja. Med andra ord så verkar Carolina tro mycket på Lindholm och det är självklart någonting väldigt positivt.

Personligen tror jag inte att Lindholm är redo för NHL. Jag tror att han behöver 1-2 år för att bygga styrka och få mer rutin av att vara en ledande spelare i ett lag. För min del skulle det laget gärna kunna vara Brynäs. Åker han över så är jag rädd för att det laget blir Carolinas farmarlag i AHL. Att spela AHL är inte fel det heller, men som Brynäsare så hade man självklart hellre sett att Elias valde Brynäs före spel i AHL. Dock är det inte riktigt så enkelt…

Jag tror att Lindholm kommer att åka över och försöka i NHL. Jag tror också att Carolina kommer att inse att han behöver ett par år till och att han antingen blir utlånad till Brynäs eller spelar större delen av säsongen i AHL.Anledningen till att jag tror att han kommer att åka över är att hans pappa, Micke Lindholm, spelade väldigt länge i NHL och blev likt spelare som Mats Sundin, Daniel Alfredsson, Ulf Samuelsson osv en spelare som hade NHl som sin ”hemma-liga”. Jämför detta med en spelare som Dackell eller Kenny Jönsson som mest verkade ha spelat i NHL som något temporärt innan man vände hem och spelade i den liga man kände sig mer hemma. Jag tror att det är större sannolikhet att vi ser Silfverberg i Brynäsdressen i framtiden än att vi ser Lindholm i densamme. I alla fall om Lindholm inom ett par år platsar i NHL. Det kanske är dumt att basera mina tankar kring Elias tankegångar på hur hans pappa verkade fungera, men de tär en känsla jag har och då jag inte är en tankeläsare har jag inte mycket mer att gå på. Jag kan, och hoppas, ha helt fel. Hur som helst så hoppas jag att Lindholm har en lång och framgångsrik karriär vart han än spelar. Med den talang han har så lär i alla fall den förväntningen besannas.

Slutligen så vill jag förtydliga att jag ror att det bästa för Lindholm vore att spela ett år till i Brynäs och likt Järnkrok ta en ledande roll för att sedan komma över som en spelare klar för NHL-spel.

En annan Brynäsare som är NHL-aktuell är J20-spelaren Fredric Larsson. Larsson, som är en stor och fysisk back, är just nu i Philadelphia och träffar det lag som äger hans rättigheter. Planen är att han ska spela i USHL-laget Youngstown för att utvecklas vidare och på lång sikt slåss om en NHL-plats. I Larssons fall tycker jag det är helt rätt att åka över. Framförallt för att, som han också säger här, han har en spelstil som kommer passa sig bättre i Nordamerika än i Sverige, men också för att Brynäs inte gett några indikationer över huvud taget på att man skulle satsa på honom.

Bill Sweatt klar för Brynäs

Efter att ha varit på fiskeresa i en vecka så kom jag hem till en glad nyhet: Brynäs har gjort klart med ännu en AHL-forward. Bill Sweatt heter det nyaste tillskottet i Brynäs trupp. Här är en video där Bill presenterar sig själv då han spelade i Chicago Wolves:

Bill Sweatt beskrivs som en snabb spelare vilket brukar passa sig ganska bra i Elitserien (eller SHL som det numera kallas). I AHL har han gjort ca ett poäng varannan match vilket får ses som ganska bra. På grund av tuff konkurrens i Vancouvers organisation har Sweatt haft svårt att slå sig in i NHL. Att han fått chansen ett par gånger ser jag som att han legat nära och presterat på ett bra sätt i AHL.

Sweatt har spelat i landslaget i diverse åldrar och blev säsongen 05/06 utsedd till turneringens bästa forward i U18-VM där hans USA också tog guld. Vancouver draftade Sweatt i den andra rundan (38 totalt) vilket visar att han har en stor potential. Förhoppningsvis får han chansen att visa den, och blomma ut på allvar, i Brynäs under nästkommande säsong!

Här är två andra videos med highlights från Bill Sweatt:

I och med värvningen av Bill Sweatt så har Sundlöv värvat två AHL-forwards, som utlovat. Jag tror mycket på dessa två herrar som förutom poängproduktion samt spel i special teams (PP/BP) antagligen kommer att bidra med den Amerikansk-Kanadensiska vinnarmentaliteten och det ”go” som de gjort sig kända för på den andra sidan Atlanten.

Brynäs målvaktssituation oroar

Det sägs att målvakten är ett lags viktigaste spelare, och jag tenderar att hålla med. Målvakten är den spelare som spelar hela matcher och en målvakt kan vara, och är ofta, skillnaden mellan vinst och förlust. Hur hade det gått utan Sundlöv -93, ”Honken” -99 eller Svedberg -12? Och hur hade det gått med Sundlöv -95? Målvakten är inte den enda spelare som vinner matcher, men han är en mycket viktig del av laget.

När ett lag har dåligt målvaktsspel så destabiliseras ofta försvarsspelet. Jag påstår med detta inte att en bra målvakt måste innebära ett bra försvarsspel men tyvärr kan även de mest stabila försvarsuppställningarna falla ihop som korthus när de märker att målvakten inte håller måttet. Ofta försöker då försvarsspelare göra det lilla extra för att inte låta motståndarna komma till avslut och man kanske t.ex. inte vågar stöta i rätt läge eller försöker täcka skott när man egentligen borde lämna fritt skottfält och fokusera på att förhindra pass.

Brynäs hade under förra säsongen ett tveksamt målvaktsspel. ”Honken” är i grunden bra men har problem att hålla sig skadefri en hel säsong. När ”Honken” började tappa in puckar i matcher där Brynäs spelade riktigt bra så började också spelet att fallera i just de matcherna. Tänk er själva att som spelare gå in 110% och spela diciplinerat försvarsspel och ha spelmässigt övertag för att se höstlöv dala ner i den egna kassen. I dessa lägen blir målvaktens roll väldigt tydlig. ”Honken”, som varvade ovan nämnda insatser med att totalt spika igen, har vunnit ett SM-Guld åt Brynäs när han -99 storspelade och spikade igen totalt. Dock har han blivit äldre och hans kropp känner av alla åren inom elithockeyn. ”Honken” behöver en konkurrent som kan komma in och spika igen. En konkurrent som sporrar honom att själv prestera på topp och någon som kan komma in när ”Honken” har sina formsvackor. Säsongen 11/12 var detta Svedberg. Säsongen 12/13 var detta Rahm, som inte alls klev fram så som Svedberg gjort säsongen innan.

Jag tror att vi som fans haft för stora krav på Rahm. Rahm har inte spelat hockey på flera år och kan då inte förväntas komma in och storspela direkt. Det bästa för Rahm hade antagligen varit att börja som en av två målvakter i ett allsvenskt lag och på så sätt mjukstartat med hockeyn. I Brynäs fick han spela elithockey direkt och fick, vilket är helt logiskt, förslitningsskador. Visst gjorde han bra insatser innan dess, men Brynäs borde ha förstått att en målvakt inte kan komma in och spela på topp efter flera års frånvaro och man borde med facit i hand ha låtit Rahm stanna i Allsvenskan, inte minst med tanke på att man fick köpa ut honom från sitt kontrakt för dyra pengar.

Till nästa säsong så är Rahm ett högst osäkert kort. I bästa fall studsar han tillbaka, slipper skadeproblem och kliver fram som en riktigt bra målvakt. I sämsta fall blir han skadad, får stukat självförtroende och tvingas hoppa in på grund av en skadad ”Honken”. Det kan alltså mycket väl vara så att Brynäs sitter med två småskadade målvakter som skulle må bäst av att vila. Detta scenario är, enligt mig, mycket mer troligt än ett scenario där båda är skadefria och på topp.

Brynäs räddning kan bli den då 18-årige målvakten Jonas Johansson. Johansson är ett superlöfte och vill det sig illa för Rahm och ”Honken” så kommer Johansson tvingas spela på grund av deras skador eller formsvackor. Det är då inte helt omöjligt att Johansson, som är son till gamle SM-Guldmedaljören Per-Johan Johansson, tar chansen och blir ”Honkens” konkurrent om förstaspaden. Jag tror att Brynäs egna plan för Johansson är att han succesivt ska slussas in i A-laget och om 1-2 säsonger vara en av två målvakter. Dock tror jag att nästkommande säsongs målvaktssituation kommer att bli den utlösande faktorn för Johanssons inträde i A-laget. För Brynäs, och för Johanssons, del så hoppas jag att han är redo…

Brynäs värvar inför nästa säsong

Brynäs har som bekant gjort ett par värvningar inför nästa säsong och idag blev det klart med en av de två(?) AHL-spelare som Sundlöv tidigare utlovat. Greg Scott ansluter inför säsongen 2013-14. Scott har under de senaste säsongerna spelat i AHL där han framförallt gjort sig känd som en offensiv spelare. Under årets AHL-slutspel gjorde Scott 7 mål och 3 assist på 9 matcher vilket får ses som mycket bra. Fyra av de målen skedde i en och samma match, vilket kan ses här: http://www.youtube.com/watch?v=0ltmSkItT9E

Dock har poängutdelningen inte varit lika god under grundspelet. Det är därför väldigt svårt att värdera Scott, speciellt som jag inte sett honom spela. För Greg Scotts stats, se Eliteprospects.

Det är överlag svårt att värdera AHL-spelare eftersom deras prestation, precis som alla andras, till stor del beror på vilken omgivning de spelat och hur de matchats. Enligt brynas.se har Scott spelat både BP och PP vilket är positivt. Han är dessutom ung och har utvecklingspotential. Ett faktum som även är värt att nämna är att Scott varit assisterande kapten i Torontos farmarlag vilket visar på ledaregenskaper.

Ser man till Scotts poängproduktion så kommer den i AHL inte upp i SIlfverberg-klass, men han har producerat mer än t.ex. Anton Rödin- Scott och Johan Larsson ligger på ungefär samma nivå poängmässigt den senaste AHL-säsongen men jag vet då inte hur de båda matchas vilket så klart gör en jämförelse svårt. Hur som helst tycker jag det är positivt att värva en transatlantisk spelare då de ofta tillför attityd och ett ”go” i sitt spel som kan höja ett helt lag. Jag ser mycket fram emot att få se Greg Scott, som enligt Aftonbladet får två miljoner kronor i årslön, i Brynäsdressen nästa säsong.

Här är ett klipp, med intervju, som Torontos farmarlag gjort med Greg Scott.

http://www.youtube.com/watch?v=ZO6fLQL3ZBU

Förutom Greg Scott har Anton Rödin vänt hem till Brynäs efter två mindre lyckade år i AHL. Jag kommer ihåg Rödin som en vass men ofta självisk spelare som ofta höll i pucken lite för länge. Unga spelare som gör just detta brukar mogna vilket jag hoppas Rödin har gjort. Jag tror att Rödin kan fortsätta utvecklas och bli en bra målskytt. Vi ska komma ihåg att Rödin var mer framträdande än t.ex. Silfverberg för två år sedan även om vi så klart inte kan hoppas på en lika spikrak utvecklingskurva.

Från Luleå har Brynäs värvat Lukas Kihlström. Denna värvning verkar Brynäsfansen vara nöjda med men det talas inte så mycket om den. Jag tycker att värvningen av Kihlström är en mycket bra värvning och jag kommer ihåg att han gjorde ett väldigt bra intryck i årets slutspel. Kihlström kommer att bli den klippa i försvaret som Brynäs saknade under förra säsongen och om Kihlström, Gunderson, Bertilsson, Sundqvist, Persson och Jacobsson håller sig skadefria så tycker jag att Brynäs ser ut att ha en stabil backuppsättning. Frågetecknet är kanske offensivt där man förutom Gunderson inte har någon självklart PP-back, men enligt Sundlöv tror han på Kihlström som offensiv kraft och jag vill också framhäva Bertilsson som visat sig vara en intelligent spelare. Lööf och Djoos ser jag som spelare under utveckling, även om framförallt Lööf visat att han håller försvarsmässigt på hög nivå.

Alexander Lindgren från juniorlaget har skrivit A-lagskontrakt vilket är bra och sist men inte minst så har Brynäs även värvat Daniel Brodin från Ässät i finska ligan. Brodin som tagit sig upp i Djurgården för att sedan gå till Ässät har varit och är en lovande spelare som det ska bli intressant att följa. Många hyllar Brodin och det kan mycket väl visa sig stämma, men som jag ser det är det här första gången som Brodin för första gången behöver visa att han håller i Elitserien.

Sundlöv pratade länge om två AHL-forwards, men verkar nu tveka på den punkten. Jag hoppas att det blir en till spets-spelare från AHL och kanske någon intressant forwardsvärvning till. Far och son Nylander ryktas ju in, och det skulle onekligen vara intressant att se en 40+ ”Nyllet” i Brynäs PP. Hans son, som är mycket lovande, är onekligen en intressant spelare men kanske ingen som kommer att vara framträdande än på ett par år. På målvaktsfronten verkar man nöjda med ”Honken” och Rahm, hur man nu ska tolka det…

Slutspelssummering

Jag kommer inom de närmsta dagarna att summera slutspelet, säsongen och laget i tre separata inlägg. Jag tänkte börja med att summera det som ligger färskast i minnet – slutspelet.

Brynäs gick som bekant in i slutspelet med en usel form. Man hade rasat ihop som ett korthus efter juluppehållet och gått från att vara ett topplag till att få slåss för slutspelsplatsen. Att det blev slutspel ändå är positivt för kassan, men utsikterna för avancemang var inte stora. Speciellt då man fick möta seriesegraren, Skellefteå.

Jag tycker att Brynäs gjorde ett tappert försök utifrån sina förutsättningar. Framförallt i den första, men också den andra matchen klev man upp och spelade ett disciplinerat försvarsspel som skapade jämna matcher. Tyvärr tycker jag man hade en del otur med domslut och fick, framför allt i första kvartsfinalen, spela allt för mycket boxplay för att ha någon chans. Brynäs spelade tufft och Skellefteå favoriserades som seriesegrare av domarna. När matchserien sedan gick vidare till match 3 och 4 tappade Brynäs lite av den diciplin man haft, förmodligen till följd av att det tuffa spelschemat med match varannan dag, och låg inte lika nära. Trots detta hade det inte varit helt orättvist om Brynäs kunnat knipa en seger. Sett över matchserien var Skellefteå helt klart det bättre laget. Skellefteå vann med 4-0 i matcher, men jag tycker ändå att Brynäs föll med flaggan i topp.

Det finns spelare som passar bättre i slutspel än i seriespel. Spelartypen som klarar av att spela ett snabbare och mer fysiskt spel samtidigt som man lyckas åstadkomma kreativa saker är ovärderlig när slutspelet sätter igång. I Brynäs är Jonathan Granström väldigt tydligt en sådan spelare. Tyvärr var Granström borta i början av kvartsfinalserien men var sedan, som förväntat, en av Brynäs bästa spelare. Trots att Granström är osynlig stora delar av grundserien så är det en mycket viktig spelare för laget då han i slutspelet kliver fram och leder sitt lag. Jag tycker också man kan sätta Daniel Widing i den skaran, och även han blir en viktig spelare i slutspelet. Ofta är det de mindre, mer tekniska spelarna som faller bort. Till den skaran hör Järnkrok, Lindholm och Lauritzen. Dock tycker jag mig se tendenser för att Lauritzen kliver fram när det gäller och han var bland annat väldigt bra i slutspelet 2011. Järnkrok var i detta slutspel en av Brynäs bästa spelare, men han klev inte fram på det sätt som behövs för att Brynäs ska slå ut Skellefteå. Kanske är anledningen att han är för ensam.

För att ett hockeylag ska lyckas bra i ett slutspel så är det absolut fundamentalt att ha en målvakt som spikar igen. Förr året hade Brynäs Svedbarg som verkligen klev farm när det gällde, och när han inte spelade hade man en Honken i storform. I år hade Brynäs Honken, som visserligen släpper en del billiga mål men som i flera matchinledningar räddar Brynäs kvar i matchen, men bakom honom hade man Rahm som tyvärr inte håller. Honken har visat sig bäst i konkurrens och har gjort sina bästa säsonger när han konkurrerat med bland annat Sundlöv och Svedberg. När han nu blir allt för given förstamålvakt presterar han inte lika bra. Även om han gorde kanoninsatser i slutspelet så gör han tyvärr vissa missat som blir psykologiskt tunga för Brynäs att återhämta sig från.

Under senare delen av säsongen har Brynäs haft ett ihåligt försvar och ett ineffektivt anfall. När försvaret nu klev fram och spikade igen så blev ineffektiviteten den framträdande anledningen till att man inte lyckas ta ett par matcher i kvartsfinalserien. I bland annat fjärde matchen, så dominerade Brynäs inledningsvis för att trots en kavalkad av chanser släppa in första målet när Skellefteå studsat tillbaka och skapat ett par chanser. Jag ska inte låtsas som att Brynäs försvar var perfekt, för det fanns uppenbara hål i uppställningen, men ineffektiviteten var den största anledningen till att man inte vann någon match. Visst kan det bero på att forwards fick fokusera mer på försvarsspel, och inte var det heller ineffektivitetens fel när Brynäsbackar gjorde individuella misstag, men faktum är att Brynäs gjorde alldeles för lite mål sett till de chanser man fick och det är inte en bra trend om man vill vinna matcher.

Nu börjar en period av omstrukturering där Michael Sundlöv måste avgöra vilka han vill behålla. Senast här om dagen gick man ut med att Berglind, Styrman, Widing, Johansson och Lavander. Överlag tycker jag att beslutet att inte förlänga med dessa spelare är helt rätt då alla underpresterat, men ryktet säger att Widing var villig att gå ner rejält i lön och jag tror själv han skulle vara en bra fjärdeline-spelare, speciellt med tanke på hur han kliver fram i slutspelssituationer. Dock kvartstår faktum att Widing precis som kedjekamraterna Nordquist och Lauritzen kört hopplöst fast. Faktiskt tycker jag att den trion skulle särats på för länge sedan. Även Johansson, som har stora potential att bli en riktigt bra spelare om han börjar förvalta de många chanser som han faktiskt skapar, klev fram under förra årets slutspel men har underpresterat hela säsongen.

Mer om det i framtida inlägg…

Inför slutspelet 2013

Efter säsongen kommer jag att summera upp hela säsongen och då även slutspelet, med en tillhörande analys. Men redan nu kan jag säga att jag var nöjd med Brynäs spel de första 15-20 omgångarna, för att sedan bli mycket missnöjd. Hur som helst har man tagit sig till slutspel och med facit i hand så får man som Brynäsare vara nöjd. Lite längre ned i detta inlägg analyserar jag just Brynäs kvartsfinalserie, men jag tänkte försöka mig på att analysera även de andra kvartsfinalerna…

HV71 – Linköping

HV71 slutade fyra i Elitserien och fick därför inte välja sitt kvartsfinalmotstånd. Det lag som blev kvar efter lagen med slutplacering 1-3 valt fick helt enkelt bli deras motståndare. Tråkigt nog möts därför lag 4 och 5 i en kvartsfinal som jag anser vara väldigt oviss. HV71 är naturligtvis favoriter, men Linköping har imponerat den här säsongen har har några spelare som kommer att kunna kliva fram. I slutspelet tillåts mer hårt spel (läs: fult spel) och det är någonting som båda dessa lag kan dra fördel av. Just detta tror jag därför inte är en fördel för det ena eller det andra laget. För spänningens skull hoppas jag på sju matcher i den här matchserier. HV71 får som sagt stå som lite utav en favorit, men som Brynäsare vet vi att Roger Melin kan vara skillnaden mellan vinst och förlust, men jag tror ändå att HV71 går vidare. Skulle HV åka ut här så skulle det vara ett oerhört hårt slag för föreningen som förra året blev utslagna av AIK (med just Roger Melin i båset).

Luleå – Frölunda

Luleå har inte lyckats i de senaste årens slutspel, trots ett bra resultat i seriespelet. Detta beror nog inte så mycket på Luleå som det beror på att motståndare skruvar upp tempo och intensitet. Luleå, som är kända för att spela med just tempo och intensitet, har inte en extra växel och misslyckas därför när det blir lite tuffare. Samtidigt är Luleå en lagmaskin och har inte lika många matchvinnare som sina motståndare. Trots detta tror jag att Luleå slår ut Frölunda tämligen lätt. Hade motståndet hetat Skellefteå, Färjestad, HV71 eller Linköping hade det varit annorlunda…

Färjestad – MoDo

MoDo har tuffe Uffe i båset och kommer säkerligen att spela stenhårt i slutspelet. Det kan till och med bli så att grishockey får en ny dimension i och med årets MoDo. Dock är Färjestad för bra för MoDo som inte kommer att kunna rubba Karlstads-laget. Även om MoDo har de spelartyper och den tränare som passar sig i ett slutspel så är Färjestad för starka.

Skellefteå – Brynäs

Hittills har jag varit tråkig och inte tippat någon skräll. Så har vi lite tur kommer den i matchserien mellan Skellefteå och Brynäs. Tyvärr är det väldigt, väldigt lite som pekar på någonting annat än en storseger av Skellefteå. Det enda som skulle kunna hindra detta är att de går ned sig totalt, och att Brynäs spelar som man gjorde i början av säsongen. Jag tror att Brynäs har fler spelare som höjer sig i slutspelet än vad Skellefteå har, men nivåskillnaden är för stor och det spelar ingen roll att spelare som Widing och Granström, som varit mer eller mindre anonyma i serien, kliver fram och blir framträdande. Brynäs har inget att hämta.

Skulle Brynäs lyckas höja sig och få med sig de två första matcherna så kan detta förändras. Lyckas man spela som man gjorde i början av säsongen med de blixtsnabba kontringarna och avväpningarna i mittzon så kan man ta ett par matcher. Skulle Skellefteå förlora två raka matcher i inledningen av matchserien så kan nerverna sätta in och då kan vad som helst hända- Tyvärr ser jag inga tendenser till detta, men jag hoppas så klart att så blir fallet.

För att Brynäs ska lyckas förbättra sig kräver det att alla backar kliver upp ett snäpp och att man slipper skador, satidigt som Honken börjar spela så som vi stundtals sett honom gjort och som han t.ex. gjorde -99 när han var en stor del i Brynäs guld. Samtidigt måste laget producera och där har jag vissa förhoppningar om att Brynäs har den typen av spelare som kliver fram när det gäller. Jag tror att Enterfeldt, Widing och Granström blir värdefulla spelare och att Brynäs måste börja spela mer grisigt för att rubba Skellefteå.

Brynäs har den senaste tiden gått från sitt offensiva spelsätt till att spela mer defensivt. Detta tror jag är bra i seriespelet och kommer att se till att matcherna blir jämna mot Skellefteå, men jag tror inte att det är ett vinnande recept mot just Skellefteå. I stället tror jag att man skulle tjäna på att gå tillbaka till sin offensiva spelstil med hög forechecking och snabba kontringar. Detta kanske inte fungerar i serielunken, men om alla är på topp och alla gör sitt yttersta så kan det vara det enda som fungerar mot detta motstånd. Är motståndet för bra så kan det dock också leda till storförluster a la 9-1 då det är ett chansartat spelsystem som bygger på att alla gör sitt jobb och att den idé man har faktiskt fungerar… Så jag tror inte det är ett alternativ för ett lag som nyss med nöd och näppe tagit sig till slutspel efter ett ras av sällan skådat slag. Jonsson & co kommer att ta det säkra före det osäkra och ha en defensiv approach.

Som jag ser det är Skellefteå tillsammans med Färjestad favoriter till guldet. Anledningen till det är att Skellefteå varit outstanding i seriespelet och att Färjestad spelar den typen av hockey som ofta lönar sig i ett slutspel. För att säga det på ett mer rakt fram sätt: Färjestad spelar fult och på gränsen. När gränsen flyttas och Färjestad kommer undan med mer så kommer detta också att löna sig.