Avskaffa slashing

Hur många gånger har inte du, eller jag för den delen, idiotförklarat domare? Hur ofta ser vi inte helt uppenbara regelbrott som släpps trots att domaren står och tittar på?

I Brynäs hemmamatch mot Färjestad såg jag hur slashingar i massor delades ut. Jag tippar på att antalet slashingar i den matchen översteg hundratalet. Många gånger delades slashingar ut rakt framför ögonen för domarna, som valde att inte ta utvisningar.

I stället för att ta utvisningar på de regelbrott som regelboken reglerar så har svenska domare blivit ett slags pajasar som tar ett jämt antal utvisningar för båda lagen med undantag för grova regelbrott då de är uppenbart tvugna att döma ut straff. Domarna blir då inte en reglerande instans som ser till att reglerna följs – de blir en del av underhållningen med sin uppgift att se till att båda lagen får spela PP och att det blir spänning i matcherna. Vissa undantag finns såklart, men tyvärr så består de oftast i hemmadomare som viker sig för publiktrycket. I min mening så är svenska hockeydomare bara ett steg ifrån att få samma status som domare i amerikansk wrestling – en slags pajasar som är där för att underhålla och roa.

Så vad beror då detta på, och vad är lösningen på problemet? (För ja, jag ser det som ett problem för svensk hockey) Detta är en fråga som jag funderat länge på, och jag tror att jag äntligen har kommit på svaret.

Först vill jag dra en parallell till NHL. I NHL valde man att införa nolltolerans mot spelförstörande och onödiga regelbrott så som slashing, hakning, tripping, interference osv. Deras tilltag har gett resultat, och hockeyn i nordamerika är bättre än någonsin. I Sverige valde man att följa detta goda exempel och införde sin nolltolerans för ett par säsonger sedan. Resultatet blev ett ramaskri bland klubbar, spelare och fans – precis som i NHL. Skillnaden var att man i Sverige vek sig för trycket och återgick till den tidigare bedömningsnivån även om man utåt förespråkade nolltolerans, medan man i NHL fortsatte på den inslagna linjen och lät klubbar, spelare och fans anpassa sig efter den. Vissa problem uppstod i Elitserien när man tog in internationela domare och sade till dem att praktisera denna inbillade nolltolerans. De internationella domarna hittade mängder med utvisningar och hela projektet sågades vid fotknölarna.

I Elitserien så är slashing oftast inte en utvisning. Inte heller hakning, holding, interference eller checking from behind. I stället finns en outtalad nivå som domare ska hålla där slashing är ok så länge det inte är en vanvettig slashing. Hakning är ok så länge den inte pågår för länge eller får motspelaren att ramla. Interference är ett taktiskt vapen som inte genererar utvisning så länge man inte tacklar ner en spelare utanför spel och checking from behind bara resulterar i utvisning vid skada eller vid någonting som annars skulle vara en charging.

Jag tycker därför att dessa ”regelbrott” bör tas bort från regelboken. Varför ska regelboken ta upp företeelser som regelbrott när de i realiteten inte alls är regelbrott? Varför ska det stå att man inte får slå en annan spelare med klubban när man i praktiken får det?

Jag tycker att Elitserien ska införa en riktig nolltolerans. Jag struntar i om utvisningsbåsen inte räcker till för lag som Färjestad. Jag struntar i om spelare, tränare och supportrar klagar. Det jag bryr mig om är en konsikvent domarnivå där ett regelbrott är ett regelbrott och där man klart och tydligt vet vad som går över gränsen och resulterar i en utvisning.

Eftersom nolltolerans inte verkar vara ett alternativ efter det fiaskoliknande försöket med just detta i Elitserien, så föreslår jag att regelboken skrivs om.

Slashing bör tas ur regelboken. I stället bör någonting som ”Våldsamt slag med klubba” innebära utvisning. De hundratals slashingar jag såg i matchen mellan Brynäs och Färjestad är inte utvisningar och ska därför heller inte i teorin vara det. Slag likt det Nils Ekman slog mot Silfverberg bör däremot, självklart, innebära utvisning och jag tycker därför att regelboken bör reflektera detta faktum. ”Våldsamt slag med klubba” är vad som ger utvisning i dagens Elitserie, så varför lura oss själva och vår omvärld genom att ha en verkningslös regel som inte efterföljs?

På samma sätt bör hakning helt tas bort och helt ersättas av tripping som bör få en vidare betydelse. Holding och interference bör ersättas med någon form av interference där en tydlig sekundregel finns. Holding är vida tillåtet i Elitserien men när en spelare håller i en annan för länge så blir det utvisning. Var går gränsen? Checking from behind bör helt avskaffas. Charging täcker det verkliga regelbrottet väl. Även crosschecking bör ses över då bara våldsamma crosscheckings resulterar i utvisning.

Min poäng är alltså: Domarna bör döma efter reglerna, och alla ska veta vad som gäller. Det innebär nolltolerans och om nolltolerans inte är realistiskt med dagens regelverk så bör man anpassa regelverket efter hur verkligheten ser ut.

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Har haft fullt upp i helgen, men kommer här ändå med en efter-matchen rapport. Bättre sent än aldrig, va?

Lördagens hemmamatch mot Luleå var intensiv och jämn. Båda lagen visade vilja och med mr Magoo som domare så tilläts det mesta, vilket båda lagen utnyttjade. En match med slutspels-karaktär.

Luleå inledde bäst och gästernas förstakedja dominerade totalt Brynäs förstakedja i det första bytet. Detta var dock temporärt och Brynäs tog över den första perioden totalt. Man gjorde också 1-0 genom Eero Somervuori som fick ett fint pass i slottet och satte pucken efter vad som såg ut att vara en felträff.

Den rättvisa 1-0 ledningen följdes upp av X antal checking from behind från Luleås sida. Bland annat åkte Ove Molin på en open-ice checking from behind som otroligt nog inte resulterade i utvisning. Tydligen är checking from behind okej i dagens elitserie, och att det blir skador struntar man tydligen i.

Efter en hög klubba, som på reprisen såg ut att vara Granströms, fick Brynäs spela PP i 4 minuter. Detta resulterade inte i någonting, och Brynäs missade en bra chans att gå ifrån. I stället fick Luleå ett PP efter en osynlig holding på Hansen. Luleå utnyttjade sitt PP på ett bättre sätt och satte 1-1 efter ett skott från blå som passerade en skymd markström.

Hansens utvisning kom efter en situation som händer 20-30 gånger/period. Att domarna fått ungefär samma funktion som i amerikansk wrestling är allt mer uppenbart. När ett lag spelat PP så ska en spelare från det andra laget åka ut. Brynäs hade, innan Hansens utvisning och Luleås 2+2 min BP, gjort mycket fulare saker än det Hansen gjorde. Det är ingen tillfällighet att Hansen åker ut efter att Luleå spelat BP. Det är nämligen så det fungerar i dagens ishockey. Båda lagen ska ha ungefär lika många utvisningsminuter och om det ena laget spelat PP så kommer de med största sannolikhet att åka ut och spela BP kort därefter. Då domaren släppt allt tidigare i matchen, men varit tvungen att ta en Luleå-utvisning på grund av att blodvite uppstod, så hittade han snabbt en kompencationsutvisning. Patetiskt, men sett över hela matchen inte helt orättvist att Luleå fick ett PP. Förstå mig rätt, det drabbar Luleå precis lika mycket som Brynäs. Spelarna vet inte vilken nivå bedömningen ligger på och vad som helst kan tillåtas precis som att vad som helst kan leda till utvisning. När man fått en utvisning med sig så gör man bäst i att inte nudda motståndarna, för då åker man ut. Har man däremot nytt fått en utvisning mot sig så kan man göra vad som helst.

Luleå tog över i den andra perioden och dominerade precis så som Brynäs gjorde i den första. Att Brynäs inte släppte in mål berodde på en kombination av Jacob Markström, ett uppoffrande försvarsspel och ett ineffektivt Luleå. Luleå kom aldrig riktigt in på mål, så jag skulle vilja ge den största äran till hemmalagets försvarsspel.

Bortalagets spel i den andra perioden var imponerande. Man spelade som ett slutspelslag och Brynäs hade tur som inte släppte in fler mål. Spelar Luleå som i den andra perioden framöver så är man garanterat ett slutspelslag.

Trots Luleås dominans i den andra perioden så var det Brynäs som gjorde målet. I en sekvens där Brynäs spelade PP och pressade Luleå hade man förtvivlat svårt att komma till skott. När man väl gjorde det så var det Jörgen Sundqvist som stänkte in pucken via ribban från blålinjen. Ett fint skott och bra skymt av Granström. Över huvud taget tycker jag att Granström passar bra ihop med Kahnberg och Molin som är lite mer finlirare. När Nordquist kommer tillbaka så tycker jag att Granström ska gå in brevid honom och Kahnberg. Ove Molin kan bilda kedja med Hansen och Lauritzen. 2-1 var inte helt rättvist efter den andra perioden, men å andra sidan så borde kanske Brynäs ha avgjort matchen redan i den första perioden.

Den tredje perioden var den jämnaste perioden. Brynäs hade rimligtvis en defensiv taktik, men det tummades ganska mycket på det och båda lagen kom till lägen. I slutet av den sista perioden pressade Luleå våldsamt mot Brynäs mål och hade bland annat ett stolpskott. Markström fick göra några fina räddningar han också, och Brynäs lyckades hålla undan. En riktigt skön seger med tanke på hur jämn matchen var, och hur båda lagen spelade bra och fysisk hockey. Också inramningen var slutspelsmässig, med ca 7200 på läktaren. Kul!

Bäst i Brynäs var som vanligt förstakedjan. Även Grönholm gjorde en bra match, och Granström bör också nämnas. Hela laget gjorde en bra insats defensivt och som alltid var Markström bra. Egentligen är det överflödigt att nämna namn då hela laget vann en lagseger efter en kämpainsats.

I kväll möter Brynäs MoDo borta. MoDo ”måste” vinna och det blir en ytterst svår match.