Lindholm & J20-back till Nordamerika?

Cirkusen kring Lindholm är i full gång. Efter att ha skrivit kontrakt med Carolina så har Lindholm nu att besluta om han vill fortsätta i Elitserien eller om han vill försöka ta en plats i NHL redan nästa säsong.

Carolina har gått ut offentligt och sagt att de vill att Lindholm ska komma över redan nu. Likt många andra NHL-lag så är de villiga att sastsa stenhårt för att ge tidiga draftval alla möjligheter att växa fram som storstjärna. Det ryktas till och med om att Lindholm ska ingå i en stjärnspäckad förstakedja. Med andra ord så verkar Carolina tro mycket på Lindholm och det är självklart någonting väldigt positivt.

Personligen tror jag inte att Lindholm är redo för NHL. Jag tror att han behöver 1-2 år för att bygga styrka och få mer rutin av att vara en ledande spelare i ett lag. För min del skulle det laget gärna kunna vara Brynäs. Åker han över så är jag rädd för att det laget blir Carolinas farmarlag i AHL. Att spela AHL är inte fel det heller, men som Brynäsare så hade man självklart hellre sett att Elias valde Brynäs före spel i AHL. Dock är det inte riktigt så enkelt…

Jag tror att Lindholm kommer att åka över och försöka i NHL. Jag tror också att Carolina kommer att inse att han behöver ett par år till och att han antingen blir utlånad till Brynäs eller spelar större delen av säsongen i AHL.Anledningen till att jag tror att han kommer att åka över är att hans pappa, Micke Lindholm, spelade väldigt länge i NHL och blev likt spelare som Mats Sundin, Daniel Alfredsson, Ulf Samuelsson osv en spelare som hade NHl som sin ”hemma-liga”. Jämför detta med en spelare som Dackell eller Kenny Jönsson som mest verkade ha spelat i NHL som något temporärt innan man vände hem och spelade i den liga man kände sig mer hemma. Jag tror att det är större sannolikhet att vi ser Silfverberg i Brynäsdressen i framtiden än att vi ser Lindholm i densamme. I alla fall om Lindholm inom ett par år platsar i NHL. Det kanske är dumt att basera mina tankar kring Elias tankegångar på hur hans pappa verkade fungera, men de tär en känsla jag har och då jag inte är en tankeläsare har jag inte mycket mer att gå på. Jag kan, och hoppas, ha helt fel. Hur som helst så hoppas jag att Lindholm har en lång och framgångsrik karriär vart han än spelar. Med den talang han har så lär i alla fall den förväntningen besannas.

Slutligen så vill jag förtydliga att jag ror att det bästa för Lindholm vore att spela ett år till i Brynäs och likt Järnkrok ta en ledande roll för att sedan komma över som en spelare klar för NHL-spel.

En annan Brynäsare som är NHL-aktuell är J20-spelaren Fredric Larsson. Larsson, som är en stor och fysisk back, är just nu i Philadelphia och träffar det lag som äger hans rättigheter. Planen är att han ska spela i USHL-laget Youngstown för att utvecklas vidare och på lång sikt slåss om en NHL-plats. I Larssons fall tycker jag det är helt rätt att åka över. Framförallt för att, som han också säger här, han har en spelstil som kommer passa sig bättre i Nordamerika än i Sverige, men också för att Brynäs inte gett några indikationer över huvud taget på att man skulle satsa på honom.

Bill Sweatt klar för Brynäs

Efter att ha varit på fiskeresa i en vecka så kom jag hem till en glad nyhet: Brynäs har gjort klart med ännu en AHL-forward. Bill Sweatt heter det nyaste tillskottet i Brynäs trupp. Här är en video där Bill presenterar sig själv då han spelade i Chicago Wolves:

Bill Sweatt beskrivs som en snabb spelare vilket brukar passa sig ganska bra i Elitserien (eller SHL som det numera kallas). I AHL har han gjort ca ett poäng varannan match vilket får ses som ganska bra. På grund av tuff konkurrens i Vancouvers organisation har Sweatt haft svårt att slå sig in i NHL. Att han fått chansen ett par gånger ser jag som att han legat nära och presterat på ett bra sätt i AHL.

Sweatt har spelat i landslaget i diverse åldrar och blev säsongen 05/06 utsedd till turneringens bästa forward i U18-VM där hans USA också tog guld. Vancouver draftade Sweatt i den andra rundan (38 totalt) vilket visar att han har en stor potential. Förhoppningsvis får han chansen att visa den, och blomma ut på allvar, i Brynäs under nästkommande säsong!

Här är två andra videos med highlights från Bill Sweatt:

I och med värvningen av Bill Sweatt så har Sundlöv värvat två AHL-forwards, som utlovat. Jag tror mycket på dessa två herrar som förutom poängproduktion samt spel i special teams (PP/BP) antagligen kommer att bidra med den Amerikansk-Kanadensiska vinnarmentaliteten och det ”go” som de gjort sig kända för på den andra sidan Atlanten.

Brynäs målvaktssituation oroar

Det sägs att målvakten är ett lags viktigaste spelare, och jag tenderar att hålla med. Målvakten är den spelare som spelar hela matcher och en målvakt kan vara, och är ofta, skillnaden mellan vinst och förlust. Hur hade det gått utan Sundlöv -93, ”Honken” -99 eller Svedberg -12? Och hur hade det gått med Sundlöv -95? Målvakten är inte den enda spelare som vinner matcher, men han är en mycket viktig del av laget.

När ett lag har dåligt målvaktsspel så destabiliseras ofta försvarsspelet. Jag påstår med detta inte att en bra målvakt måste innebära ett bra försvarsspel men tyvärr kan även de mest stabila försvarsuppställningarna falla ihop som korthus när de märker att målvakten inte håller måttet. Ofta försöker då försvarsspelare göra det lilla extra för att inte låta motståndarna komma till avslut och man kanske t.ex. inte vågar stöta i rätt läge eller försöker täcka skott när man egentligen borde lämna fritt skottfält och fokusera på att förhindra pass.

Brynäs hade under förra säsongen ett tveksamt målvaktsspel. ”Honken” är i grunden bra men har problem att hålla sig skadefri en hel säsong. När ”Honken” började tappa in puckar i matcher där Brynäs spelade riktigt bra så började också spelet att fallera i just de matcherna. Tänk er själva att som spelare gå in 110% och spela diciplinerat försvarsspel och ha spelmässigt övertag för att se höstlöv dala ner i den egna kassen. I dessa lägen blir målvaktens roll väldigt tydlig. ”Honken”, som varvade ovan nämnda insatser med att totalt spika igen, har vunnit ett SM-Guld åt Brynäs när han -99 storspelade och spikade igen totalt. Dock har han blivit äldre och hans kropp känner av alla åren inom elithockeyn. ”Honken” behöver en konkurrent som kan komma in och spika igen. En konkurrent som sporrar honom att själv prestera på topp och någon som kan komma in när ”Honken” har sina formsvackor. Säsongen 11/12 var detta Svedberg. Säsongen 12/13 var detta Rahm, som inte alls klev fram så som Svedberg gjort säsongen innan.

Jag tror att vi som fans haft för stora krav på Rahm. Rahm har inte spelat hockey på flera år och kan då inte förväntas komma in och storspela direkt. Det bästa för Rahm hade antagligen varit att börja som en av två målvakter i ett allsvenskt lag och på så sätt mjukstartat med hockeyn. I Brynäs fick han spela elithockey direkt och fick, vilket är helt logiskt, förslitningsskador. Visst gjorde han bra insatser innan dess, men Brynäs borde ha förstått att en målvakt inte kan komma in och spela på topp efter flera års frånvaro och man borde med facit i hand ha låtit Rahm stanna i Allsvenskan, inte minst med tanke på att man fick köpa ut honom från sitt kontrakt för dyra pengar.

Till nästa säsong så är Rahm ett högst osäkert kort. I bästa fall studsar han tillbaka, slipper skadeproblem och kliver fram som en riktigt bra målvakt. I sämsta fall blir han skadad, får stukat självförtroende och tvingas hoppa in på grund av en skadad ”Honken”. Det kan alltså mycket väl vara så att Brynäs sitter med två småskadade målvakter som skulle må bäst av att vila. Detta scenario är, enligt mig, mycket mer troligt än ett scenario där båda är skadefria och på topp.

Brynäs räddning kan bli den då 18-årige målvakten Jonas Johansson. Johansson är ett superlöfte och vill det sig illa för Rahm och ”Honken” så kommer Johansson tvingas spela på grund av deras skador eller formsvackor. Det är då inte helt omöjligt att Johansson, som är son till gamle SM-Guldmedaljören Per-Johan Johansson, tar chansen och blir ”Honkens” konkurrent om förstaspaden. Jag tror att Brynäs egna plan för Johansson är att han succesivt ska slussas in i A-laget och om 1-2 säsonger vara en av två målvakter. Dock tror jag att nästkommande säsongs målvaktssituation kommer att bli den utlösande faktorn för Johanssons inträde i A-laget. För Brynäs, och för Johanssons, del så hoppas jag att han är redo…

Brynäs värvar inför nästa säsong

Brynäs har som bekant gjort ett par värvningar inför nästa säsong och idag blev det klart med en av de två(?) AHL-spelare som Sundlöv tidigare utlovat. Greg Scott ansluter inför säsongen 2013-14. Scott har under de senaste säsongerna spelat i AHL där han framförallt gjort sig känd som en offensiv spelare. Under årets AHL-slutspel gjorde Scott 7 mål och 3 assist på 9 matcher vilket får ses som mycket bra. Fyra av de målen skedde i en och samma match, vilket kan ses här: http://www.youtube.com/watch?v=0ltmSkItT9E

Dock har poängutdelningen inte varit lika god under grundspelet. Det är därför väldigt svårt att värdera Scott, speciellt som jag inte sett honom spela. För Greg Scotts stats, se Eliteprospects.

Det är överlag svårt att värdera AHL-spelare eftersom deras prestation, precis som alla andras, till stor del beror på vilken omgivning de spelat och hur de matchats. Enligt brynas.se har Scott spelat både BP och PP vilket är positivt. Han är dessutom ung och har utvecklingspotential. Ett faktum som även är värt att nämna är att Scott varit assisterande kapten i Torontos farmarlag vilket visar på ledaregenskaper.

Ser man till Scotts poängproduktion så kommer den i AHL inte upp i SIlfverberg-klass, men han har producerat mer än t.ex. Anton Rödin- Scott och Johan Larsson ligger på ungefär samma nivå poängmässigt den senaste AHL-säsongen men jag vet då inte hur de båda matchas vilket så klart gör en jämförelse svårt. Hur som helst tycker jag det är positivt att värva en transatlantisk spelare då de ofta tillför attityd och ett ”go” i sitt spel som kan höja ett helt lag. Jag ser mycket fram emot att få se Greg Scott, som enligt Aftonbladet får två miljoner kronor i årslön, i Brynäsdressen nästa säsong.

Här är ett klipp, med intervju, som Torontos farmarlag gjort med Greg Scott.

http://www.youtube.com/watch?v=ZO6fLQL3ZBU

Förutom Greg Scott har Anton Rödin vänt hem till Brynäs efter två mindre lyckade år i AHL. Jag kommer ihåg Rödin som en vass men ofta självisk spelare som ofta höll i pucken lite för länge. Unga spelare som gör just detta brukar mogna vilket jag hoppas Rödin har gjort. Jag tror att Rödin kan fortsätta utvecklas och bli en bra målskytt. Vi ska komma ihåg att Rödin var mer framträdande än t.ex. Silfverberg för två år sedan även om vi så klart inte kan hoppas på en lika spikrak utvecklingskurva.

Från Luleå har Brynäs värvat Lukas Kihlström. Denna värvning verkar Brynäsfansen vara nöjda med men det talas inte så mycket om den. Jag tycker att värvningen av Kihlström är en mycket bra värvning och jag kommer ihåg att han gjorde ett väldigt bra intryck i årets slutspel. Kihlström kommer att bli den klippa i försvaret som Brynäs saknade under förra säsongen och om Kihlström, Gunderson, Bertilsson, Sundqvist, Persson och Jacobsson håller sig skadefria så tycker jag att Brynäs ser ut att ha en stabil backuppsättning. Frågetecknet är kanske offensivt där man förutom Gunderson inte har någon självklart PP-back, men enligt Sundlöv tror han på Kihlström som offensiv kraft och jag vill också framhäva Bertilsson som visat sig vara en intelligent spelare. Lööf och Djoos ser jag som spelare under utveckling, även om framförallt Lööf visat att han håller försvarsmässigt på hög nivå.

Alexander Lindgren från juniorlaget har skrivit A-lagskontrakt vilket är bra och sist men inte minst så har Brynäs även värvat Daniel Brodin från Ässät i finska ligan. Brodin som tagit sig upp i Djurgården för att sedan gå till Ässät har varit och är en lovande spelare som det ska bli intressant att följa. Många hyllar Brodin och det kan mycket väl visa sig stämma, men som jag ser det är det här första gången som Brodin för första gången behöver visa att han håller i Elitserien.

Sundlöv pratade länge om två AHL-forwards, men verkar nu tveka på den punkten. Jag hoppas att det blir en till spets-spelare från AHL och kanske någon intressant forwardsvärvning till. Far och son Nylander ryktas ju in, och det skulle onekligen vara intressant att se en 40+ ”Nyllet” i Brynäs PP. Hans son, som är mycket lovande, är onekligen en intressant spelare men kanske ingen som kommer att vara framträdande än på ett par år. På målvaktsfronten verkar man nöjda med ”Honken” och Rahm, hur man nu ska tolka det…

Slutspelssummering

Jag kommer inom de närmsta dagarna att summera slutspelet, säsongen och laget i tre separata inlägg. Jag tänkte börja med att summera det som ligger färskast i minnet – slutspelet.

Brynäs gick som bekant in i slutspelet med en usel form. Man hade rasat ihop som ett korthus efter juluppehållet och gått från att vara ett topplag till att få slåss för slutspelsplatsen. Att det blev slutspel ändå är positivt för kassan, men utsikterna för avancemang var inte stora. Speciellt då man fick möta seriesegraren, Skellefteå.

Jag tycker att Brynäs gjorde ett tappert försök utifrån sina förutsättningar. Framförallt i den första, men också den andra matchen klev man upp och spelade ett disciplinerat försvarsspel som skapade jämna matcher. Tyvärr tycker jag man hade en del otur med domslut och fick, framför allt i första kvartsfinalen, spela allt för mycket boxplay för att ha någon chans. Brynäs spelade tufft och Skellefteå favoriserades som seriesegrare av domarna. När matchserien sedan gick vidare till match 3 och 4 tappade Brynäs lite av den diciplin man haft, förmodligen till följd av att det tuffa spelschemat med match varannan dag, och låg inte lika nära. Trots detta hade det inte varit helt orättvist om Brynäs kunnat knipa en seger. Sett över matchserien var Skellefteå helt klart det bättre laget. Skellefteå vann med 4-0 i matcher, men jag tycker ändå att Brynäs föll med flaggan i topp.

Det finns spelare som passar bättre i slutspel än i seriespel. Spelartypen som klarar av att spela ett snabbare och mer fysiskt spel samtidigt som man lyckas åstadkomma kreativa saker är ovärderlig när slutspelet sätter igång. I Brynäs är Jonathan Granström väldigt tydligt en sådan spelare. Tyvärr var Granström borta i början av kvartsfinalserien men var sedan, som förväntat, en av Brynäs bästa spelare. Trots att Granström är osynlig stora delar av grundserien så är det en mycket viktig spelare för laget då han i slutspelet kliver fram och leder sitt lag. Jag tycker också man kan sätta Daniel Widing i den skaran, och även han blir en viktig spelare i slutspelet. Ofta är det de mindre, mer tekniska spelarna som faller bort. Till den skaran hör Järnkrok, Lindholm och Lauritzen. Dock tycker jag mig se tendenser för att Lauritzen kliver fram när det gäller och han var bland annat väldigt bra i slutspelet 2011. Järnkrok var i detta slutspel en av Brynäs bästa spelare, men han klev inte fram på det sätt som behövs för att Brynäs ska slå ut Skellefteå. Kanske är anledningen att han är för ensam.

För att ett hockeylag ska lyckas bra i ett slutspel så är det absolut fundamentalt att ha en målvakt som spikar igen. Förr året hade Brynäs Svedbarg som verkligen klev farm när det gällde, och när han inte spelade hade man en Honken i storform. I år hade Brynäs Honken, som visserligen släpper en del billiga mål men som i flera matchinledningar räddar Brynäs kvar i matchen, men bakom honom hade man Rahm som tyvärr inte håller. Honken har visat sig bäst i konkurrens och har gjort sina bästa säsonger när han konkurrerat med bland annat Sundlöv och Svedberg. När han nu blir allt för given förstamålvakt presterar han inte lika bra. Även om han gorde kanoninsatser i slutspelet så gör han tyvärr vissa missat som blir psykologiskt tunga för Brynäs att återhämta sig från.

Under senare delen av säsongen har Brynäs haft ett ihåligt försvar och ett ineffektivt anfall. När försvaret nu klev fram och spikade igen så blev ineffektiviteten den framträdande anledningen till att man inte lyckas ta ett par matcher i kvartsfinalserien. I bland annat fjärde matchen, så dominerade Brynäs inledningsvis för att trots en kavalkad av chanser släppa in första målet när Skellefteå studsat tillbaka och skapat ett par chanser. Jag ska inte låtsas som att Brynäs försvar var perfekt, för det fanns uppenbara hål i uppställningen, men ineffektiviteten var den största anledningen till att man inte vann någon match. Visst kan det bero på att forwards fick fokusera mer på försvarsspel, och inte var det heller ineffektivitetens fel när Brynäsbackar gjorde individuella misstag, men faktum är att Brynäs gjorde alldeles för lite mål sett till de chanser man fick och det är inte en bra trend om man vill vinna matcher.

Nu börjar en period av omstrukturering där Michael Sundlöv måste avgöra vilka han vill behålla. Senast här om dagen gick man ut med att Berglind, Styrman, Widing, Johansson och Lavander. Överlag tycker jag att beslutet att inte förlänga med dessa spelare är helt rätt då alla underpresterat, men ryktet säger att Widing var villig att gå ner rejält i lön och jag tror själv han skulle vara en bra fjärdeline-spelare, speciellt med tanke på hur han kliver fram i slutspelssituationer. Dock kvartstår faktum att Widing precis som kedjekamraterna Nordquist och Lauritzen kört hopplöst fast. Faktiskt tycker jag att den trion skulle särats på för länge sedan. Även Johansson, som har stora potential att bli en riktigt bra spelare om han börjar förvalta de många chanser som han faktiskt skapar, klev fram under förra årets slutspel men har underpresterat hela säsongen.

Mer om det i framtida inlägg…

Inför slutspelet 2013

Efter säsongen kommer jag att summera upp hela säsongen och då även slutspelet, med en tillhörande analys. Men redan nu kan jag säga att jag var nöjd med Brynäs spel de första 15-20 omgångarna, för att sedan bli mycket missnöjd. Hur som helst har man tagit sig till slutspel och med facit i hand så får man som Brynäsare vara nöjd. Lite längre ned i detta inlägg analyserar jag just Brynäs kvartsfinalserie, men jag tänkte försöka mig på att analysera även de andra kvartsfinalerna…

HV71 – Linköping

HV71 slutade fyra i Elitserien och fick därför inte välja sitt kvartsfinalmotstånd. Det lag som blev kvar efter lagen med slutplacering 1-3 valt fick helt enkelt bli deras motståndare. Tråkigt nog möts därför lag 4 och 5 i en kvartsfinal som jag anser vara väldigt oviss. HV71 är naturligtvis favoriter, men Linköping har imponerat den här säsongen har har några spelare som kommer att kunna kliva fram. I slutspelet tillåts mer hårt spel (läs: fult spel) och det är någonting som båda dessa lag kan dra fördel av. Just detta tror jag därför inte är en fördel för det ena eller det andra laget. För spänningens skull hoppas jag på sju matcher i den här matchserier. HV71 får som sagt stå som lite utav en favorit, men som Brynäsare vet vi att Roger Melin kan vara skillnaden mellan vinst och förlust, men jag tror ändå att HV71 går vidare. Skulle HV åka ut här så skulle det vara ett oerhört hårt slag för föreningen som förra året blev utslagna av AIK (med just Roger Melin i båset).

Luleå – Frölunda

Luleå har inte lyckats i de senaste årens slutspel, trots ett bra resultat i seriespelet. Detta beror nog inte så mycket på Luleå som det beror på att motståndare skruvar upp tempo och intensitet. Luleå, som är kända för att spela med just tempo och intensitet, har inte en extra växel och misslyckas därför när det blir lite tuffare. Samtidigt är Luleå en lagmaskin och har inte lika många matchvinnare som sina motståndare. Trots detta tror jag att Luleå slår ut Frölunda tämligen lätt. Hade motståndet hetat Skellefteå, Färjestad, HV71 eller Linköping hade det varit annorlunda…

Färjestad – MoDo

MoDo har tuffe Uffe i båset och kommer säkerligen att spela stenhårt i slutspelet. Det kan till och med bli så att grishockey får en ny dimension i och med årets MoDo. Dock är Färjestad för bra för MoDo som inte kommer att kunna rubba Karlstads-laget. Även om MoDo har de spelartyper och den tränare som passar sig i ett slutspel så är Färjestad för starka.

Skellefteå – Brynäs

Hittills har jag varit tråkig och inte tippat någon skräll. Så har vi lite tur kommer den i matchserien mellan Skellefteå och Brynäs. Tyvärr är det väldigt, väldigt lite som pekar på någonting annat än en storseger av Skellefteå. Det enda som skulle kunna hindra detta är att de går ned sig totalt, och att Brynäs spelar som man gjorde i början av säsongen. Jag tror att Brynäs har fler spelare som höjer sig i slutspelet än vad Skellefteå har, men nivåskillnaden är för stor och det spelar ingen roll att spelare som Widing och Granström, som varit mer eller mindre anonyma i serien, kliver fram och blir framträdande. Brynäs har inget att hämta.

Skulle Brynäs lyckas höja sig och få med sig de två första matcherna så kan detta förändras. Lyckas man spela som man gjorde i början av säsongen med de blixtsnabba kontringarna och avväpningarna i mittzon så kan man ta ett par matcher. Skulle Skellefteå förlora två raka matcher i inledningen av matchserien så kan nerverna sätta in och då kan vad som helst hända- Tyvärr ser jag inga tendenser till detta, men jag hoppas så klart att så blir fallet.

För att Brynäs ska lyckas förbättra sig kräver det att alla backar kliver upp ett snäpp och att man slipper skador, satidigt som Honken börjar spela så som vi stundtals sett honom gjort och som han t.ex. gjorde -99 när han var en stor del i Brynäs guld. Samtidigt måste laget producera och där har jag vissa förhoppningar om att Brynäs har den typen av spelare som kliver fram när det gäller. Jag tror att Enterfeldt, Widing och Granström blir värdefulla spelare och att Brynäs måste börja spela mer grisigt för att rubba Skellefteå.

Brynäs har den senaste tiden gått från sitt offensiva spelsätt till att spela mer defensivt. Detta tror jag är bra i seriespelet och kommer att se till att matcherna blir jämna mot Skellefteå, men jag tror inte att det är ett vinnande recept mot just Skellefteå. I stället tror jag att man skulle tjäna på att gå tillbaka till sin offensiva spelstil med hög forechecking och snabba kontringar. Detta kanske inte fungerar i serielunken, men om alla är på topp och alla gör sitt yttersta så kan det vara det enda som fungerar mot detta motstånd. Är motståndet för bra så kan det dock också leda till storförluster a la 9-1 då det är ett chansartat spelsystem som bygger på att alla gör sitt jobb och att den idé man har faktiskt fungerar… Så jag tror inte det är ett alternativ för ett lag som nyss med nöd och näppe tagit sig till slutspel efter ett ras av sällan skådat slag. Jonsson & co kommer att ta det säkra före det osäkra och ha en defensiv approach.

Som jag ser det är Skellefteå tillsammans med Färjestad favoriter till guldet. Anledningen till det är att Skellefteå varit outstanding i seriespelet och att Färjestad spelar den typen av hockey som ofta lönar sig i ett slutspel. För att säga det på ett mer rakt fram sätt: Färjestad spelar fult och på gränsen. När gränsen flyttas och Färjestad kommer undan med mer så kommer detta också att löna sig.

 

Efter matchen: Brynäs – Rögle

Efter bottennoteringen mot Skellefteå (1-9) hoppades jag och många med mig med en mycket behövlig tillbakastuds mot bottenlaget Rögle. Att möta Rögle hemma i Gävle är någonting helt annat än att möta SAIK i Skellefteå.

Brynäs spelade mycket bättre än mot Skellefteå och ägde matchen från start till slut. Ett bevis på detta är att hemmalaget sköt över 50 skott på Rögles målvakt Gerber. Med enbart detta i åtanke så gjorde Brynäs det bra, och man visade att man kan spela hockey. Tyvärr blev resultatet av detta spelövertag och alla dessa skott endast ett mål, vilket är alldeles för lite. Förlust med 1-2 efter sudden speglade inte alls matchen. Ett rättvist resultat hade varit 5-1 till Brynäs, eller liknande.

Problemet är helt uppenbart effektiviteten. Brynäs har den senaste tiden varit hopplöst ineffektiva. Rögle-matchen och den AIK-match där man också förlorade i sudden var väldigt lika ur den aspekten; Brynäs var det bättre laget i båda matcherna men förlorade ändå till följd av sin ineffektivitet. Tyvärr är resultatet att man gått miste om 4 poäng, varav två gavs bort till det lag som man konkurrerar med om den sista slutspelsplatsen.

Det är inte bara ineffektiviteten som är Brynäs problem. Många gånger fick Rögle-spelare åka rakt igenom Brynäs lag och ta avslut på Honken, som var målvakt för kvällen. Vid Rögles ledningsmål missade man totalt markering framför eget mål, någonting som är en dödssynd inom ishockey och som alla hockeylirare får lära sig att inte göra när de är runt 10 år. Visst kan det ske misstag ibland, men samma misstag sker gång på gång vilket inte är acceptabelt.

Järnkrok är den som försöker mest i Brynäs och som är närmast att lyckas. Även Turesson, som ikväll gjorde mål, försöker. En annan spelare som inte gör bort sig helt är Gunderson, som visserligen blev omåkt på sudden-målet, men som ändå är en viktig spelare som får och tar mycket ansvar. Även Honken var bra ikväll och räddade bland annat ett friläge efter en av många försvarsmissar.

Inför säsongen hade Brynäs en svag backbesättning och sade att man skulle värva en toppback under säsong. Nu är Jonsson, Bertilsson, Persson, Löf och Styrman (?) borta samtidigt som Brynäs värvat just Styrman och Jacobsson. Jacobsson tillför välbehövlig tyngd i Brynäs försvar, men varken han eller Styrman är någon toppback a la Ekholm. Franson värvades visserligen men har som bekant försvunnigt. Detta innebär att endast ett fåtal ordinarie backar finns kvar och att många juniorer får spela. Det är roligt med unga spelare som får chansen, men man kan inte basera halva backbesättningen på dessa spelare. Det blir alldeles uppenbart att det inte räcker till. Notera förresten att Brynäs inte tagit en trepoängare sedan Franson lämnade, och att Franson gör succé i NHL senast inatt med en mycket fin framspelning i PP. Brynäs hade behövt honom nu.

Även om försvaret är svagt och gjorde en hel del misstag i kvällens match mot Rögle så kan förlusten inte skyllas på dem. Rögle gjorde ett mål under full tid och släpper man bara in ett mål så ska man kunna vinna, speciellt mot seriens bottenlag. Ineffektiviteten är boven i dramat. Som Brynäsare saknar man Silfverberg och Larsson och hela Gävle, som enligt min partiska åsikt är Sveriges mest utpräglade ishockeystad, mår dåligt av den nuvarande situationen. Nu hoppas jag att Brynäs kan vända detta och säkra sin slutspelsplats, men jag tror inte riktigt på det nya mantrat från spelare och lagledning som lyder ”Vi blir livsfarliga i slutspelet”. Vilket lag tror ni Skellefteå väljer om Brynäs tar sig dit?

Pinsamt, Brynäs!

Efter att ha sett Brynäs förlora borta mot Skellefteå med 9-1 så är det svårt att fortfarande komma med konstruktiv kritik. Det Brynäs behöver, och förtjänar, är en totalsågning.

Alla lagdelar var dåliga i Brynäs idag. Alla. Jörgen Sundqvist blev matchens lirare, men jag gissar att den som var tvungen att ta ut en ”matchens lirare” i Brynäs tog lagkaptenen i brist på annat. Vem skulle han annars välja?

Från Rahm i målet till samtliga backar och samtliga forwards så var spelet rakt igenom uselt.

Om vi börjar med målvaktspositionen så var Rahm riktigt dålig. Tyvärr är målvakten en så viktig position så det räcker inte att spela så som Rahm gjorde idag. Honken fick aldrig komma in vilket tyder på skada, men han har inte varit mycket bättre den senare tiden. Honken verkar glänsa som mest när han har konkurrens och det har han helt enkelt inte i årets upplaga av Brynäs. Och vem trodde någonting annat? Rahm hade inte spela på väldigt länge efter sin dopingsavstängning och kunde i bästa fall bli en helt okej andremålvakt för att nästa år blomma ut. Nu har Brynäs istället fastnat med två målvakter som tävlar i att tappa in puckar och släppa returer till motståndare framför mål. Det duger inte.

Backbesättningen var inte mycket bättre, och gjorde inte Rahms liv lättare. Där fick SAIKare göra lite som de ville och om markering för en gång hölls så fungerade man istället som skymmande spelare när skott kom. Detta duger inte. Det är inte ens i närheten.

Forwards då? Där är Järnkrok som vanligt ensam om att försöka, men han är alldeles för ensam. Nordquist har petats från laget vilket är helt rätt. Tyvärr finns inte tillräckligt många lovande juniorer för att peta alla som förtjänar att petas. Lauritzen skapar farligheter ibland, men gör också massor av vinna-eller-försvinna saker som t.ex. dragningar i egen zon eller genomskärande passningar som om de bryts leder till ett friläge för dagens motståndare. Widing blixtrade visserligen till vid målet idag, men det var nog första gången jag såg honom göra någonting bra de senaste månaderna. Spelare som Granström och Hansen gör sitt bästa men är inte de spelare som ska kliva fram och göra poäng. Jag såg att Harju spelade eftersom jag såg honom gå i gången i en periodpaus. Hade jag inte gjort det så hade jag nog varit tvungen att dubbelkolla laguppställningen för att veta om han verkligen spelade eller inte. De yngre spelarna tänker jag inte såga eftersom de, like Granström och Hansen, inte är de som ska kliva fram. Det görs inga mål och ingenting skapas framåt förutom några halvchanser. Det duger inte. Inte ens i närheten.

Med dåligt målvaktsspel, dåligt försvarsspel och obefintligt anfallsspel så blir det 9-1 borta mot Skellefteå. Förresten så kan de tacka en indianare för det enda målet. 10-0 hade varit mer rättvist.

Nu tror jag för första gången inte längre på slutspel. Det usla spel som Brynäs visade upp räcker inte till slutspel. Det räcker för AIK att ta 4-5 poäng för att gå om Brynäs, för om ingenting drastiskt händer så kommer Brynäs inte att ta några fler poäng den här säsongen.

Jag tror att det skulle funka att sparka tränaren i det här läget, på kort sikt. Men samtidigt ser jag Jonsson som en långsiktig lösning och jag tycker därför att det vore fel att ge honom sparken. Jag hoppas att Jonsson coachar Brynäs under de kommande 5+ säsongerna och ska man ha den filosofin så fungerar det inte att sparka tränaren när man är inne i en svacka, hur djup den än är.

Ikväll skäms jag. Jag skäms inte för att vara Brynäsare, för det har jag alltid och kommer alltid att vara. Jag skäms för det spel som Brynäs visar upp och helt enkelt för hur dåliga Brynäs är. Det är tur att Timrå och Rögle sågats av för annars hade Brynäs riskerat att spela i Allsvenskan nästa säsong. Ja, det är rent ut sagt pinsamt.

Så kommer jag ihåg Wayne Fleming

Wayne Flemming ligger på sin dödsbädd, rapporterar bland annat Expressen och GD. Jag tänkte därför passa på att skriva ett litet inlägg om honom. Läs mer om dagens nyheter här (Expressen) eller här (GD).

Första gången jag stötte på Wayne Fleming var han tränare i Leksand. Som ung hockeyspelare åkte jag flera somrar på träningsläger till Leksand. Leksand/Jofa hockeyskola hade ofta många A-lagsspelare som ledare och bland annat Jonas Bergqvist, Ulf Samuelsson, Kjell Samuelsson med flera som gäster. När vi ungdomar tränade hela dagarna så hängde ofta A-laget runt hallen för att umgås och för att prata med oss unga ishockeyspelare som ville, like dem, bli elitspelare.

En dag när jag i vanlig ordning kom gående med min Brynäs t-shirt på väg till ishallen så mötte jag Wayne Fleming i dörröppningen. Han utbrast ”Brynäs?! Ut härifrån!”. Snacka om att jag, som då var 13-14 år blev chockad, för att inte säga rädd! Dock följde Wayne snabbt upp med ”haha, jag bara skojade” för att sedan prata på mycket knackig svenska om hur bra han tyckte Brynäs var osv. Jag kommer också speciellt ihåg att han pratade om hur Andreas Dackell kommer att få en lång karriär i NHL och att matcherna mot Brynäs var de roligaste matcherna.

För Brynäsare är Wayne mest känd som före detta Leksandstränare och som den tränare som hjälpte Brynäs kvar i Elitserien 2005 då han tog över laget inför Kvalserien. Säsongen hade varit turbulent och Brynäs hade använt sig av en mängd spelare. Tränaren Tomas Jonsson hade gått in i väggen och ersatts av Roger Kyrö. Lockouten förde med sig både spänning och bra spelare så som Kimmo Timonen och Chris Phillips men också bottennapp som Tyler Arnason och Ronald Petrovicky. Totalt hade 39 spelare spelat match för laget under säsongen. Det var med andra ord ett lag i spillror som togs över av Fleming. Dock lyckades Wayne på relativt kort tid styra upp Brynäs så att laget spelade med en tydlig spelidé och varje spelare med en tydlig roll. På det sättet var Fleming lik Boork i sitt ledarskap. Resultatet blev, som bekant, att Brynäs klarade sig kvar i svensk hockeys högsta serie och att Sundlöv resultatlöst försökte knyta upp Fleming som tränare även för kommande säsong.

Efter sejouren i Brynäs har Fleming bland annat varit assisterande coach i både Canadas landslag samt i NHL. Totalt sett har Wayne Fleming större meriter än de flesta Elitserietränare och det är så, samt som den sympatiske transatlanten som skojade med mig om min Brynäs-tröja, som jag kommer ihåg honom när han nu är på väg att bli historia.

Cody Franson – med facit i hand

Det är intressant att följa alla turer i Fransongate. För er som inte kommer ihåg, så värvade Brynäs Cody Franson mitt under NHL-lockouten. Franson var då free agent vilket innebar att Brynäs inte gick emot Elitseriekartellens uppgörelse om att inte värva NHL-spelare under lockouten. När NHL satte igång igen så sade Franson omedelbart upp sitt kontrakt för att återvända till NHL.

Problematiken med det som hänt är inte att Franson kom från NHL, eftersom han på papperet var free agent. Problemet är att han lämnade för NHL. Det är enligt avtal mellan Hockeyligan och NHL inte tillåtet att spelare lämnar Elitserien för NHL efter ett visst datum, mitt under säsong. Det är heller inte tillåtet för en NHL-klubb att närma sig en sådan spelare, såsom Toronto antagligen gjorde med Franson. Det är detta som bland annat Växjös ordförande, som ännu inte lärt sig att man i Elitserien håller käften och gör som storklubbarna säger, uttalade sig väldigt kritiskt mot. Han menade att både Brynäs och Franson visste mycket väl att spelaren skulle lämna om NHL-lockouten blev löst och säsongen drog igång. Där är jag väldigt benägen att hålla med, även om jag inte hade använt samma starka ord som ovan nämnda klubborfförande. Jag tror alltså också att det hela var uppgjort, men detta till trots så finns det omständigheter som kan fria Brynäs. Om Franson t.ex. sade upp sitt kontrakt för att sedan kontakta Toronto för att se om han kunde få ett kontrakt där så finns det inga regler mot det. Jag gissar att det är just detta scenario som Brynäs kommer att peka på…

Den största anledningen till att jag tror man kommer att hänvisa till att Franson eller Brynäs sagt upp sitt kontrakt innan han förhandlade med NHL är att Brynäs sportchef Michael Sundlöv offentligt kritiserat Franson som spelare. För mig ter det sig otänkbart att en sportchef för det första kritiserar en spelare offentligt på det sättet, och för det andra en spelare som så uppenbart tillförde någonting till laget. Visst, Franson gav många ryggknuffar och höll ibland i pucken länge i uppspelsfasen. Men det senare berodde snarare på övriga spelares agerande än på Franson själv. Faktum är också att Brynäs inte vunnit en enda match sedan Franson lämnade. Nej, det handlar nog snarare om att Brynäs vill visa utåt att Franson inte var någon avgörande stjärnvärvning och att scenariot där hans kontrakt sades upp utan NHL-kontakt är fullt möjligt. Lägg till att Franson gjort succé i Toronto och tillhört en av lagets bästa spelare sedan säsongen drog igång och bilden blir allt tydligare.

Franson-affären var bra för Brynäs. Han var ett tillskott i laget och han kostade ingenting. Bättre än så kan det inte bli. Om Brynäs nu får böta till Hockeyligan så är det den enda utgift de haft för Franson, och det kan det vara värt.