Efter matchen: Brynäs – MoDo

Brynäs mötte MoDo för andra gången på kort tid, denna gång på hemmaplan, när man tog emot MoDo under måndagen.

Innan matchen lade jag märke till det trafikkaos som rådde före matchen då man som bilist fick stå och köa från Borgarskolan. Även efter matchen fick man stå och köa. Detta som en direkt följd av dålig planering.

Jag kom in på arenan någon minut in i matchen och missade ett bortdömt mål för MoDo. Tydligen hade gästerna en spelare i målgården när målet gjordes. Efter det fick Brynäs en utvisning vilket inledde en press som varade hela den första perioden. Enligt brorsan, som kom in i tid till matchen, så hade Brynäs några lägen under de inledande minuterna men under resten av perioden var det gästerna som dominerade. När de gjorde 0-1 så väntade jag bara på den första periodens slutsignal så att Brynäs kunde få en utskällning och skärpa till sen till den andra perioden.

Mycket riktigt så röck Brynäs upp sig i den andra perioden och tog över spelet totalt. Det är svårt att peka ut enskilda spelare som tog tag i det hela. Det var mer en laginsats där alla höjde sig ett snäpp och gav allt. Det känns som att Brynäs har den där extra växeln att ta till den här säsongen. Den växel man bara kan få in med vilja och jävlaranamma. En sådan spelare som Grahnström personifierar detta.

I den andra perioden gjorde man både 1-1 och 2-1 för att släppa in 2-2 innan perioden var slut. Ett jämt resultat alltså, som kanske speglade hur matchen såg ut. MoDo ägde den första perioden och Brynäs den andra.

I den tredje perioden blev det lite mer jämt. Dock tycker jag Brynäs är det bättre laget. Efter ett par konstiga utvisningar åt båda hållen som förstör perioden något så tycker jag MoDo tog tag i tillställningen. Brynäs gjorde trots detta 3-2, i en kontring. Starkt av Grahnström som tog den andra returen och lade upp pucken i nättaket med en backhand då MoDos målvakt blivit liggande efter de två första skotten.

MoDo pressade som brukligt är på under de sista minuterna, men Brynäs kunde hålla ut. En riktigt skön seger och sexpoängsmatch. Jag tror absolut på slutspel när man kan gå in och vinna sånna här viktiga matcher med 8 spelare skadade eller på JVM.

Bäst i Brynäs var egentligen laget som sådant. Dock kan Eddie Läck, Grahnstrlm och de juniorer som kom in nämnas. Järnkrok var bra och även Lauritzen och Kahnberg drog ett lass offensivt.

Defensivt bör nämnas de backar som sällan nämns men som alltid gör ett bra defensivt jobb. Nolander är ingen personlig favorit men han gör sitt defensiva jobb och åker sällan på utvisningar. Även Sundqvist, Andersén, Löf och Sundström ska ha en eloge. Hietanen drar ett otroligt tungt lass i det offensiva backspelet och är den som tagit över Lars Jonssons och Kokkos plats som försteback.

Efter matchen: HV71 – Brynäs

Jag missade tyvärr den första perioden mellan HV71 och Brynäs, men såg till min fasa att Brynäs låg under med 2-0 i paus när jag slog på TVn hemma. Enligt kommentatorn hade HV varit effektiva.

Den andra perioden var en riktig skitperiod av Brynäs. Det känns som att man  bara gör tillräckligt för att spela jämt. Man satsar inget framåt. Istället säkrar man bakåt och spelar enligt mallen för bortahockey, trots att man ligger under med 2-0. Innan den andra perioden var slut hade HV välförtjänt gjort 3-0 och jag började switcha runt för att se om det fanns något annat bra att se…

Den tredje perioden började ungefär som den andra slutade. Dåligt spel och ett Brynäs som inte visade vilja. Efter ungefär fem minuter in i perioden gjorde Grahnström ett tröstmål då han styrde in Nordquists styrningsskott.

Mina ambitioner att hitta något annat att se på TV fick ett abrupt slut när Ove Molin vaknade till liv efter en tam säsong hittills. Molin hittade Kahnberg med en diagonalare från egen zon som friställde den forne skyttekungen. 3-2 var ett faktum och det såg ut att bli match av det här trots allt.

Efter 3-2 målet fick Brynäs vittring på poäng och vaknade till liv på allvar. Man började jaga kvittering och etablerade tryck i HV’s zon. Även hemmalaget började känna sig hotade och var tvungna att skärpa till sig. Båda lagen började spela bra hockey, och Brynäs såg ut ungefär som man brukar göra på hemmaplan.

Efter att ha fått ett PP så visade Ove Molin mig varför det ibland är bra att han spelar i numerärt överläge. Trots att produktiviteten för Molin i PP kan avrundas till noll så kan han faktiskt blixtra till då och då. Nu stod han för en mycket bra framspelning till Järnkrok, som gjorde sitt första elitseriemål och 3-3 i matchen. Kul för både Molin, Järnkrok och Brynäs!

HV pressade på de sista minuterna i matchen, men Brynäs lyckades hålla ut. I sudden death var det dock HV som var det bättre laget, och de kunde knipa två poäng. Även om deras mål såg väldigt tveksamt ut (spelare i målgården ungefär 2-3 gånger i samma byte samt vid målet då jag tror pucken vände i målgården) så var deras vinst välförtjänt. Som Brynäsare kan vi vara glada med att Brynäs tog ett poäng och håller ifrån lagen därunder.

Bäst i Brynäs var Ove Molin och Eero Somervuori. Även Järnkrok ska ha en eloge som ännu en gång gjorde en bra match. Hade han fått chansen från början av säsongen hade han antagligen varit i Canada och spelat JVM just nu. Läck var som vanligt stabil, även om jag som sagt missade den första perioden. Sundström var riktigt bra på backen idag, och Hietanen tar ett stort ansvar som vanligt.

Vinst mot MoDo på måndag är nästa ett måste. Vinst där och det känns riktigt bra inför slutspelsstriden. ”Foppa” fick tydligen utgå efter värmningen idag, och jag hoppas att han inte kan vara med på måndag. Senast ”Foppa” spelade mot Brynäs så såg Brynässpelarna rädda ut och de vågade inte gå på när han hade pucken. Nu vann MoDo stort även utan ”Foppa” idag, men det känns ändå som att Brynäs har favoritskapet inför måndagen. Inte minst med tanke på vilket bra hemmalag man förvandlats till.

Riktigt tråkigt var att Sundqvist fick utgå idag efter att fått en skridsko i ansiktet. Det sista Brynäs behöver är ännu en backskada, och då speciellt på Sundqvist som är en oerhört nyttig spelare. Sundqvist är hård och spelar antagligen nästa match.

Efter matchen: Brynäs – Linköping

Brynäs tog ikväll emot Linköping, och om jag ska vara ärlig hade jag inga stora förhoppningar på vinst. Jag hoppades att Brynäs skulle spela ett bra försvarsspel, hålla siffrorna nere och knipa en poäng eller i bästa fall ta en trepoängare genom uddamålsvinst. Så blev det inte.

Jag skulle vilja summera de första två perioderna av matchen som ett ställningskrig. Spelet var jämt och det kändes inte som att något lag riktigt tog tag i taktpinnen. Både lagen visade dock goda intentioner och satsade offensivt. Det var därför rättvist att lagen fick ungefär lika många målchanser, och även mål, var. 1-1 efter första och 2-2 efter den andra perioden var fullt rättvist, och det lutade mot att även den sista perioden skulle sluta oavgjord. Det var främs Granström i Brynäs som klivit fram med mål, tufft spel och vilja. Kanske var det på grund av den felaktiga utvisning han åkte på när en LHC spelare av misstag slår en lagkamrat i ansiktet med klubban och Granström åker ut för det.

Dock ville hemmalaget annat. I den sista perioden flyttade Brynäs upp sitt spel och spelade riktigt bra. En stor skillnad från förut var att man gick på mål och därför lyckades göra mål på flygande anfall och returer. Dixons 3-2 kom på en retur, och 3-2 målet, av den evigt kämpande Sundqvist, var ett ännu ett bra exempel på det. Somervuori kom i ett ganska dåligt skottläge på kanten men valde att ta avslut. Sundqvist störtade på mål och fick returen på bladet. Det här är någonting som Brynäs saknat tidigare. Visserligen har Somervuori ofta tagit avslut hela säsongen, men meningen med avslut ur dåliga vinklar är att det kan skapa retur och målchans. Det har inte riktigt utnyttjats – förän nu. Fler än Dixon har nu upptäckt att det lönar sig att gå på mål. Brynäs spelade PP när 4-2-målet gjordes, men det kom som sagt i ett flygande anfall.

När gästernas Zackrisson gjorde 4-3 i en tilltrasslad situation där jag trodde Läck hade kontroll på pucken, blev det match igen. Linköpings hopp släcktes dock snabbt när Dizon återigen målade och satte 5-2. För mig var matchen avgjord där. LHC fick några PP, och lyckade skapa åtmindstonde en riktigt farlig chans. Som sista utpost gjorde Läck dock återigen en riktigt bra match och räddade Brynäs när man behövde det. I stället kunde Dackell avgöra matchen i öppen kasse för andra hemmamatchen i rad. Denna gång inte med en lobb, men med ett distinkt skott från ungefär halva plan efter lite grötande vid rödlinjen.

Brynäs vinst var välförtjänt, men Linköping var för det inte mycket sämre än hemmalaget. De två första perioderna var mycket jämna och hade inte Eddie Läck räddat Brynäs när man behövde det så hade det kunnat sluta oavgjort eller med förlust. Det känns riktigt bra att Läck har klivit fram som han gjort. Inte bara för den här säsongen, men även inför nästa säsong då Markström av allt att döma drar över till NHL.

Bäst i Brynäs var förutom Eddie Läck även Granström, Dixon, Hietanen, Somervuori, Sundqvist och Lauritzen som ofta är bra mot sitt gamla lag. Även Sundström bör nämnas, som växer in allt mer i sin roll som back. Jag tycker också att de många unga spelarna gjorde mycket bra insatser. Löv, som i och för sig blivit rutinerad på Elitseriespel nu, kändes stabil idag och Järnkrok slet på som vanligt. Även Wännerström och Rhodin gjorde bra insatser när de  spelade.

”Experterna” skriver att Brynäs vinst är en jätteskräll, men jag håller inte med. I och för sig är det väll som Rollo skriver, att det var de fattiga mot de rika, men ett lag kan inte vinna jämt. Bara för att det gått riktigt bra för Linköping så betyder inte det att de kan förlora eller ha en dålig dag. Samtidigt har Brynäs blivit riktigt svårslagna på hemmaplan.

Jag vill återigen gotta mig i att jag förutsedde att Brynäs var på gång. Anledningen till att jag trodde det var att målskyttet lossnat för Somervuori, och Kahnberg verkade vara på G. Nu har det i och för sig gått trögt för Kahnberg, men Somervuori har klivit fram riktigt bra, samtidigt som spelare som Dixon och Granström vuxit in i säsongen. Målskyttet har varit problemet, och är nu nyckeln, till trepoängare och precis som tidigare är försvarsspelet med en bra målvakt längst bak grunden i laget.

Efter matchen: MoDo – Brynäs

Brynäs åkte till Ö-vik för att möta ett MoDo som saknade ”Foppa”. Senast man åkte upp för att möta MoDo tyckte jag att Brynäs dominerade men ändå förlorade poäng. Den här gången trodde jag att Brynäs återigen skulle föra matchen. Kanske speciellt med tanke på att ”Foppa” var borta.

Jag hade fel.

MoDo inledde matchen mycket bra och ägde den första perioden. Brynäs spelade ett stabilt försvarsspel trots att både Sundström, som blir bättre och bättre för varje match på sin nya position, och Hansen spelade back eftersom Andersén tvingades avstå matchen pga sjukdom. När Brynäs väl släppte till lägen så fanns Eddie Läck som en trygg sista utpost. Den första perioden slutade 0-0 och det tror jag Brynäs ska vara glada för.

I den andra perioden vaknade Brynäs till något. Trots att MoDo fortfarande var något bättre än Brynäs så tycker jag att Brynäs visade goda intentioner. Tillsammans med ett stabilt målvakts- och försvarsspel så kan man till och med ha varit värda en ledning efter den andra perioden. Så blev det dock inte. Efter bara 25 sekunder gjorde MoDo 1-0 genom Pikkanen, efter en miss av Hansen som gav bort pucken i egen zon. Något senare kvitterade Brynäs genom Granström som förtjänstfullt gick på mål i ett flygande anfall. I slutet av perioden lyckades dock MoDo göra 2-1 efter att Kahnberg misslyckats med att få ut pucken ur egen zon. Mittenperioden slutade 2-1 till MoDo. Målen hade alltså sitt ursprung i individuella misstag i egen zon, vilket tyder på att försvarsspelet i övrigt var bra. Misstag är dock någonting man får räkna med och det gäller att kunna reparera eventuella misstag också. Jag kräver inte att Brynäs reparerar alla misstag som görs på isen, men vill poängtera att jag inte skyller förlusten på Hansen eller Kahnberg.

I den andra perioden fick ännu en back utgå – den debuterande backen Mads Hansen. Hansen fick en ful tackling i ryggen som gjorde att hans ansikte trycktes mot sargen och han började blöda ganska rejält. Ganska konstigt att situationen inte resulterade i en utvisning, men som jag skrivit otaliga gånger så är det bara hårda tacklingar som bestraffas i dagens Elitserie – inte tacklingar i ryggen, mot huvudet osv.

I den tredje perioden återgick Brynäs till att vara ganska lama. Man hade ett par lägen i PP men eftersom Czarnecki envisas med att spela Ove Melin i den spelformen så resulterade det inte i några mål. Däremot gjorde MoDo 3-1 i boxplay. Om sanningen ska fram så gjorde faktiskt Brynäs mål i PP också – egenom just Ove Molin. Jag satt faktiskt och sågade Molin för mig själv när han snappade upp en puck från Kahnberg och gjorde 3-2. Målet var inte ett resultat av PP-spel utan snarare att Ove petats i PP och sedan kom in i sin ordinarie kedja med Kahnberg och Nordquist när det enbart återstod någon enstaka sekund av PP-spelet.

I slutet av matchen matchades återigen Ove Molin och som vanligt resulterade det inte i någonting. Jag vill helst inte såga Molin eftersom han är en Brynäslegend som spelat 18 säsonger i klubben, vunnit 2 SM-Guld och gjort oerhört mycket för klubben. Men någon gång måste man sätta ner foten. Molin var grym förr i tiden och smurfkedjan är en av de tre bästa kedjorna under 90-talet i Elitserien tillsammans med Huss/Tallberg-Janne Larsson-Bussett och Loob-kedjan i Färjestad. Dock är inte Ove längre den snabba poängmaskin han en gång varit. Oves styrka ligger i att hålla i puck, spela BP och stötta yngre spelare. I PP håller han bara puck.

MoDo gjordr 4-2 i öppen kasse efter tamt anfallsspel från Brynäs.

MoDo var det bättre laget i kvällens match. Även om lagen hade ungefär lika många lägen så hade MoDo ett bättre spel och större initiativförmåga. Ö-vikslaget vann rättvist, trots att ”Foppa” är skadad.

Brynäs kan vara nöjd med en stabil försvarsinsats på bortaplan och en stabil målvakt i Eddie Läck. I övrigt är det lika bra att börja tänka på nästa match redan nu.

Uppdatering: Tydligen bröt Hansen okbenet. Precis som Czarnecki säger så skulle det vara utvisning och avstängning. I alla fall utvisning… klockren ryggtackling.

Efter matchen: Brynäs – Frölunda

Äntligen är Elitserien igång igen efter ett uppehåll av meningslöst landslagsspelande med ett Svenskt B-lag som åker till ett annat land och förlorar betydelselösa matcher.

Såhär på annandagen tog Brynäs emot Frölunda i vad som innan matchen såg ut att vara en mycket svår match. Frölunda har på papperet ett mycket bra lag och har bland annat petat spelare som Nordquist och Kahnberg. Det bör också nämnas att gamle Brynäsaren Johan ”Honken” Holmqvist vaktar Frölundas mål. ”Honken” kommer jag främst ihåg från -99 då han var mycket bra i finalserien mot MoDo. Hans spagat-räddning på en av Sedinarnas friläge i den sista och avgörande finalmatchen var mycket avgörande och jag har faktiskt en tavla hemma med just detta som motiv.

Brynäs öppnade matchen starkt men blev tillbakatryckta i några sekunder. Efter det gick det snabbt. Brynäs gjorde både 1-0 och 2-0 efter vad jag kan tycka var svags försvarsspel av Frölunda. Jag tyckte lite synd om ”Honken” när Frölunda tappade puck bakom mål och Brynäs tilläts spela fram till fristående spelare i slottet. 2-0 var just därför välförtjänt och det blev en riktigt rolig inledning för oss Brynässupportrar.

Efter detta höll Frölunda mest puck utan att komma till lägen. När de väl kom till avslut så stod Läck som säker sista utpost i Brynäsmålet. 3-0 kom efter skott från Andersén där Nordquist lyckades peta in returen. 3-0 stod sig perioden ut och det såg mycket lovande ut för resten av matchen. Även om Brynäs inte dominerat så hade man varit effektiva och inte släppt till allt för klara lägen bakåt.

Den andra perioden blev ett ställningstagande med många gruff och utvisningssituationer. Båda lagen drabbades av en halvblind domare som släppte det mesta och hittade utvisningar i tveksamma situationer. I den första periodens sista minut förföljde Joel Lundqvist Andres Dackell efter att ha tacklat Brynäsaren i huvudet. Tydligen uppskattades inte att Dackell tog emot tacklingen med huvudet utan han skulle också få slag och slashingar. Domaren åkte brevid som en mr Magoo-typ. I början av den andra gav Dixon igen på Lundqvist med ett par crosschecking utan att denna gjorde något. Då åkte istället båda ut. Parodi.

Spelet i den andra perioden var säkert. Brynäs skapade inte många klara chanser men hade bra spel och ett stabilt försvarsspel. Återigen visade Läck sig säker i målet och släppte inget förbi sig. En annan detalj som gjorde mig extra imponerad av just Eddie Läck var att han sällan släppte returer. Mycket viktigt för Brynäs att Läck klev fram och visade att han kan vinna matcher åt Brynäs när Markström är borta.

Den här matchen behövde inte Läck vinna åt Brynäs. Även i den andra perioden var Frölunda allmänt lamt och verkade inte ha något grundspel att falla tillbaks på. Man slarvade ofta i försvaret och förlitade sig på den individuella skickligheten i anfallsspelet. Utan att vara vidare insatt i Frölunda så kan jag tycka att Dahlén borde avgå. När man har det lag som Frölunda faktiskt har på papperet, så måste man ha en tränare som kan utnyttja det. Nu skulle jag vilja säga att Frölunda klarar sig ovanför slutspelssträcket tack vare den individuella skickligheten. Skulle Dahlén coacha ett lag som Brynäs skulle man antagligen ligga hjälplöst sist.

Den andra perioden slutade som sagt 0-0 och ställningen var därför 3-0 även inför den sista perioden.

I den sista perioden hände der saker. Förutom att det griniga spelet fortsatte, vilket antagligen gagnade det ledande laget dvs. Brynäs, så blev det även mål. Frölunda fortsatte sitt skakiga försvarsspel och satsade samtidigt mer på offensiven. Väldigt tidigt gjorde gästerna 3-1 vilket gjorde matchen mer öppen och fick mig som Brynässupporter att bli lite orolig. Dock kom aldrig någon genomklappning, utan Brynäs fortsatte spela stabilt samtidigt som Frölunda tog dumma utvisningar. I stället gjorde Brynäs 4-1 efter ca 15 minuter av perioden genom Lauritzen som vann puck bakom mål efter aggressiv forechecking i PP och helt ostörd kunde gå in framför mål och lägga in pucken bakom en ”Honken” som måste sakna Tuulola, Melkersson och de andra backarna i Brynäs -99 lag.

Matchen slutade 5-2 efter att Frölunda reducerat och Dackell lobbat in pucken i öppen kasse.

Det avgörande för den här matchen var helt klart att Brynäs fick en bra inledning. 3-0 i första kan knäcka många lag, och speciellt ett lag som kritiserats så hårt som Frölunda. ”Honken” tog visserligen bara 10 av 14 skott, men kan inte lastas för något av målen. Istället kan sägas att Brynäs var effektivt, och Frölunda släppte alldeles för klara lägen. Dock överglänstes han av Eddie Läck som var Brynäs bästa spelare. Hela Brynäs ska ha en eloge för sin insats, men Läck tillsammans med Dixon, Somervuori, Dackell, Hietanen, Andersén och Granström ska ha extra beröm. Sundström spelade back och gjorde som back en ganska svag insats, men han ska ha en eloge för att han går in och ändå håller en relativt hög klass trots att han är center/forward i vanliga fall.

Nu känns det som att Brynäs hittat målet, och man kan känna sig bakåt trots tunga backskador och Markström i JVM. Jag hoppas på en rolig tid innan slutspel, där Brynäs såklart ska finnas med!

Efter matchen: Södertälje – Brynäs

Södertälje – Brynäs var en så kallad sexpoängsmatch. Brynäs jagar förvisso slutspel, men Södertälje ligger på kvalserieplats och skulle vid eventuell vinst slåss med Brynäs om den inte så åtråvärda placeringen.

Som Brynässupporter såg jag positivt på den här matchen. Brynäs har precis spöat Skellefteå med 6-0 och ska vinna mot Södertälje om man ska ha i slutspelet att göra.

Den första perioden började lite trevande från båda lag. Spelet svajade och chanser byttes. De båda målvakterna, Markström och Bjurling, gjorde stabila insatser och släppte inte in några onödiga mål. Det var dock Bjurling som fick ge sig först. Somervuori, som kommit igång på allvar, passade fram Dackell som sköt ett skott som Nolander styrde in. Alltså en styrning och inget att lasta Bjurling för. Som Brynäsare är jag naturligtvis nöjd att någon går på mål, även om det är en back som gör det. 1-0 till Brynäs stog sig perioden ut.

Brynäs inledde den andra perioden starkt och Södertälje drog ganska snabbt på sig ett par utvisningar. Till min stora förvåning så spelade Ove Molin PP i den första perioden, med ett ineffektivt PP som resultat. I den andra perioden återgick man till de formationer som spelade PP mot Skellefteå, med framgång. I PP placerar sig Somervuori ofta i slottet för att försöka hitta yta. Den här gången gjorde han det och blev framspelad av Lauritzen och Hietanen. Somervuori, som har ett rappt skott, fick en liten felträff som ställde Bjurling och 2-0 var ett faktum.

Brynäs ledning såg mycket stabil ut i den tredje perioden och Södertälje var aldrig riktigt nära. Man hade i och för sig några riktigt bra chanser, men Markkström var omutlig. Efter att Brynäs spelade PP så kontrade dock Södertälje in 1-2. Det var ett ganska löst skott från blålinjen som letade sig in under en oskymd Markströms arm. En riktig målvaktstavla av en annars så säker Markström.

De sista minuterna bestod av ett Södertälje-tryck, men jag tycker aldrig de var riktigt nära. De hade i och för sig pucken i offensiv zoon men kom inte till avslut annat än utifrån. I de lägena har jag tur som Brynäsare – jag kan lita på att Markström håller tätt.

Slutresultatet 2-1 till Brynäs var helt rättvist. Brynäs var det bättre laget och hade ett mer vårdat spel. Som en reflektion kan jag också säga att Brynäs hör hemma ovanför Södertälje, och att Södertälje nog får svårt att undvika kvalserien.

Bäst i Brynäs var Markström, Somervuori, Dackell, Dixon och Lauritzen. Kahnberg var också en av de bättre men kommer inte riktigt till. Han spelar bra i offensiv zon men när han närmar sig kassen så stämmer det inte riktigt. Jag hoppas att det lossnar för honom så som det lossnat för Somervuori. Då blir Brynäs riktigt farliga för alla lag i ett eventuellt slutspel.

Efter matchen: Brynäs – Skellefteå

Ikväll är man nöjd som Brynässupporter. Brynäs krossade SAIK med 6-0. Men nu tar vi det från början…

Matchen inleddes tempostarkt och det märktes att Skellefteå spelade med självförtroende. Tighta situationer i försvarsson resulterade inte i rensningar eller sarg-ut, utan löstes med finess och ett rappt passningsspel. Skellefteå såg riktigt starka ut och det såg ut att bli en tuff match.

SAIK öppnade som sagt starkt, och dessutom offensivt. Gästerna var närmast ett ledningsmål men Brynäs stretade emot bra och etablerade spel i anfallszon då och då. 1-0 till Brynäs kom efter en kontring och tilltrasslad situation vid mål där jag tror att Lauritzens skott på något sätt letade sig in. Vid ett annat sådant tillfälle snurrade Somervuori runt på ett bra sätt och spelade fram Kokko mitt framför mål. Istället för att ta avslut, som Hadelöv var helt med på, så passade Kokko bakom ryggen till Dackell som satte 2-0 vilket också blev slutresultatet efter den första perioden. Inte helt rättvist men som Brynäsare så vet man ju att det är målen som räknas.

I den andra perioden trodde jag att SAIK skulle ligga på hårt för reducering. I stället vek man ner sig och tillät Brynäs ta över matchen. Men med det ska ingen cred tas från Brynäs, som spelade bättre än på länge. En stor skillnad i matchen mot Skellefteå jämfört med tidigare matcher var också att man gjorde mål på en del av sina chanser. Efter den andra perioden var ställningen 4-0 och det var helt välförtjänt, även om ett av målen kom efter en SAIK-utvisning som såg ruskigt tveksam ut.

Den tredje perioden såg ut precis som den andra perioden: Brynäs dominerade och Skellefteå såg ut att vänta på att machen skulle ta slut. Brynäs dominerade och spelade grymt bra i power play. Man gick ifrån till 6-0 och fokuserade sen på att hjälpa Markström hålla nollan – vilket lyckades.

Nyckeln till vinsten mot Skellefteå var ett bra försvarsspel i den första perioden när det behövdes, och ett bra power play. Markström spelade bra i mål och när han släppte returer fanns Brynäsare där.

Power Play var av absoluta toppklass i matchen mot Skellefteå. En stor anledning till det tror jag är att en ändring gjordes som jag länge efterlyst. Ove Molin utgick med illamående efter den första perioden vilket tog bort den största PP-bromsklossen för säsongen (detta är alltså vad Aftonbladet kallar ”Paniktaktiken”). Allt för ofta går PP ut på att Ove Molin håller puck. Nu spelade kedjan Dackell-Dixon-Somervuori och Kahnberg-Nordquist-Silfverberg PP och de gjorde det mycket bra. Det syns att Nordquist blir nyttig i PP framöver, och jag hoppas att Czarnecki nu inser att det är dessa formationer som ska spela PP. Även Kahnberg (som gjorde ett av målen) var på spelhumör och Silfverberg gjorde två mål. Det bevisar, tycker jag, att de ska fortsätta spela PP. Kedjan med Dackell-Dixon-Somervuori var även dom giftiga och stod bakom två av målen från Dixons klubba.

Bäst i Brynäs idag var Markström, Kahnberg, Dixon, Somervuori, Nordquist och Sundström. Egentligen skulle jag vilja säga att hela laget spelade bra. Fortsätter man spela så här så är slutspelsplatsen ett faktum.

Lite små notiser:

Brynäs har inte vaccinerat sig, och nu verkar det som att Bertilsson kan ha fått influensan. Synd, men jag förstår att man inte vill vaccinera hela truppen mitt i säsongen med tanke på de biverkningar man kan få.

Aftonbladet ältar spelare i målgården vid ett mål som Djurgården släppt in. När såg man såna bilder när något annat lag släppte in ett liknande mål? För det händer väll i ungefär var och varannan omgång.

Popovic käftade med HV71s ”slipshuliganer”. Det är skandal att de ”supportrarna” inte blivit portade, eller i alla fall förflyttade inom, HV:s hemmaarena. Att HV71 som klubb tillåter supportrar att sitta och spotta på motståndare är löjeväckande och får dem att se ut som ett gäng pajaser. Hockeyligan borde bötfälla HV71 som man gör i t.ex. fotbollen, så händer det kanske saker. Varje gång jag läser om det får jag lust att åka ner till Jönköping och göra samma sak på de så kallade supportrarna. Riktigt, riktigt dåligt av HV71.

Efter matchen: Timrå – Brynäs

Timrå – Brynäs var en hyperviktig match där man slogs om att ligga på den sista slutspelsplatsen. Vinnaren av matchen skulle kunna blicka uppåt, medan förloraren skulle bli tvungen att blicka nedåt i tabellen. Jag tror visserligen att Rögle, som ligger före både Brynäs och Timrå, kommer att sjunka i tabellen. Men jag tror också att MoDo, nu med Forsberg och Näslund i laget, kommer att klättra. Därför känns det som att Brynäs behöver ta några 3-poängare för att knipa en slutspelsplats.

Brynäs började matchen bäst och ägde den första perioden. 1-0 kom efter att Dixon förtjänstfullt jobbat framför Lindbäck i motståndarkassen och slagit in en retur. 2-0 kom efter en backmiss i Timrå som togs tillvara av Somervuori. Somervuori spelade fram Dackell och tog själv returen för 2-0. Somervuori har vaknat till på allvar och den måltorka han hade i början av säsongen är ett minne blott. Nu väntar vi bara på Kahnberg…

Hur som helst var ställningen efter den första perioden 2-0 till Brynäs. Helt rättvist.

I den andra periden ryckte Timrå upp sig och tog över matchen totalt. Trots detta kändes det lite bittert att 1-2 och 2-2 kom efter bara någon minut. Även 3-2 kom och Brynäs såg ut som ett veterandamlag. En uppryckning var ett måste.

Innan den 2:a perioden tog slut så kvitterade Brynäs, ännu en gång genom Somervuori efter en fin pass av Hansen som samtidigt fick en armbågstackling i ansiktet.

I den tredje perioden var det mer jämt. Inget av lagen ville riskera någonting bakåt vilket begränsade offensiven. Timrå hade mest tryck till följd av de oändliga boxplayen man tvingades till. Trots att inget av lagen spelade fulare än det andra så togs utvisning på utvisning på Brynässpelare samtidigt som Timrå kom undan med det mesta. Jag klagar ofta på domare och nu gör det igen. Domarinsatsen var sorglig. Så fort Andersén rörde en motståndare framför eget mål så åkte han ut. Vid ett tillfälle så misslyckades Canal+ med att hitta situationen där en Brynäsare blev utvisad. Det var ofta närkamper med småfult spel som resulterade i utvisningar. Enligt regelboken så var det utvisning, men samma situationer hände lika ofta åt andra hållet och resulterade aldrig i någonting. Brynäs hade, trots att båda lagen spelade lika fult, inte ett enda PP i de två sista perioderna. Jag tycker inte att domarna ska ta utvisningar bara för att ta lika många åt båda hållen, men nu blev det faktiskt löjligt hur enögd domarna var.

Matchen slutade 3-3 och sudden följde. Brynäs började sudden, som vanligt i denna match, i boxplay. Efter att ha rett ut det tog man över och jagade ett ledningsmål. Det gav inte resultat och matchen slutade 3-3.

Brynäs möter nu Skellefteå och sedan Södertälje. Två trepoängare skulle sitta otroligt bra och göra att Brynäs hänger med övriga lag. Jag tycker att Brynäs både spelmässigt och på papperet är ett slutspelslag och om man bara överkommer den egna ineffektivitet man varit offer för så går det vägen. Som jag tidigare skrivit så tror jag att Brynäs är på gång och jag hoppas att man fortsätter att vara svårslaget, men att man tar lite fler trepoängare. Det gör man dock inte om man rasar ihop så kapitalt som man gjorde i början av den andra perioden idag.

Bäst i Brynäs idag var Markström och Somervuori. Markström var helt chanslös på de två första målen som kom efter styrningar, samtidigt som han gjorde några riktigt fina räddningar. Somervuori gjorde 2 mål och 1 assist så det behöver knappt motiveras att han nämns som en av de bästa i Brynäs idag. Sundqvist, Hietanen och andra gör som vanligt bra insatser. Kokko står för några riktigt läckra passningar. Jag saknar Kahnbergs finess i dagens match, men hoppas att jag får se mer av det på torsdag. Jag önskar även mer av formationen som baseras på forwardsparet Hansen och Lauritzen. Lauritzen visade goda intentioner men har inte producerat som han gjorde i början av säsongen. Jag hoppas att det lossnar igen för honom.

Efter matchen: Brynäs – Luleå

I lördags tog Brynäs emot Luleå. Med ganska välfylld hall (ca 6200 eller nått sånt) och ett lag i poängbehov hoppades man som Brynässupporter på det bästa.

Det vi fick se i den första perioden var i stället ett riktigt bottennapp. Brynäs hade i och för sig en bra femminutersperiod där båda lagen spelade bra men i stort så dominerade Luleå totalt i den första perioden. Ställningen 0-2 var rättvist och kunde ha varit mer.

Tydligen så skällde Czarnecki ut sitt lag efter noter i den första pausen. Som åskådare kunde man också se en förändring i attityd hos hemmalaget. Man tog kampen och tempot höjdes. Både 1-2 och 2-2 kom efter tilltrasslade situationer där viljan var den största anledningen till mål. 2-2 efter den andra perioden fick man som Brynässupporter vara nöjd med, med tanke på den första perioden och med tanke på hur målen kom till.

Brynäs tog över helt i den tredje perioden och pressade på för vinst. Innan matchen hade Czarnecki gått ut och sagt att det var tre poäng som gällde och det märktes att man inte var nöjd med ett oavgjort resultat.

3-2 kom med bara någon minut kvar efter att Hietanen fått en fin framspelning och visat varför han är Brynäs skyttekung den här säsongen. Visst, att Hietanen är skyttekung beror mer på forwards ineffektivitet än att han sprutar in mål, men han har trots allt gjort mycket mål och växt fram tom Lars Jonssons ersättare.

3-2 målet innebar tre poäng – trodde jag. Men Luleå ville annat. I den absolut sista minuten kvitterade Luleå till slutresultatet 3-3 efter en tveksam situation. Vissa hemmaspelare menade på att målet borde dömas bort pga spark, men jag menar att även om pucken gick på benet och in så är det ingen sparkrörelse inblandad. Det är därför ett regelrätt mål. Surt, men rätt ska vara rätt.

I förlängningen jagade Brynäs ett vinstmål för extrapoängen. I förlängningens sista minut sattes också 4-3 av ingen mindre än Magnus Kahnberg. Kahnberg har väntat länge på att få göra mål och jag hoppas verkligen att det har lossnat nu. Man såg hur glad Kahnberg blev och i tidningen läste jag sedan att han bytt till en gammal klubbmodell inför matchen. Kanske var det det som krävdes för att hitta gamla takter. kahnberg var för övrigt en av de bättre idag, och han visade flera gånger prov på initiativförmåga som tyvärr inte ledde till mål under ordinarie matchtid.

Övriga i Brynäs var som vanligt Sundqvist, som tack vare sin inställning nästan aldrig gör en dålig match. Sundqvist är en av Brynäs bäste spelare och gör vad som krävs. När laget har måltorka kan man till och med se ”Sunkan” uppe vid mål för avslut. Annars var även Bertilsson, Hietanen och Sundström bra. Den sistnämnde gjorde även han en bra kämpainsats.

Markström gjorde återigen en bra match och stod i förlängningen för matchens räddning. Helt överspelad slängde han ut plocken från liggande position och räddade ett givet mål. Markström såg tveksam ut i vissa situationer men den räddningen reparerade alla tveksamma returer.

Ny match på tisdag och nu hoppas jag att Brynäs är på gång så som jag tidigare förutsett.

Efter matchen: Djurgården – Brynäs

Brynäs började starkt mot Djurgården på Hovet, och Kokko gjorde 0-1 till bortalaget Brynäs tidigt i den första perioden. Hela den första perioden ägdes av Brynäs även om Djurgården kom upp när man fick chansen i PP. Målmässigt var dock matchen jämn och ställningen 1-1.

I den andra perioden gjorde Brynäs 2-1 genom Somveruori som, precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg, är på gång och har börjat producera. 2-1 blev dock 2-2 i PP efter en tavla av Läck och matchen blev även mer jämn spelmässigt.

Den tredje perioden domineras av Djurgården, och de gick också logiskt iväg till 4-2. 5-2 blev slutresultatet.

Bäst i Brynäs var Hietanen, Kokko, Dixon och Somervuori. Spelare som Sundqvist och Bertilsson (som i och för sig gjorde en tabbe vid ett mål) behöver jag knappast nämna längre. Framförallt Sundqvist gör aldrig en dålig match och gör han det så lovar jag att ta upp det.

Som ni ser så har jag gjort ett mycket kort matchreferat den här gången. Det beror på att matchreferat finns i varje tidning. I stället vill jag fokusera på annat.

Eddie Läck
Eddie Läck har varit bra när han fått chansen. I går gjorde han en tabbe på 2-2 målet och ett något svagt ingripande på ett annat mål som inte heller såg helt otagbart ut. Men Läck ska inte lastas för Brynäs förlust. Tvärt om var han mycket bra frånsett de två situationerna och gjorde en klart godkänd insats. Problemet för oss Brynäsare är att vi är vana vid Markström, som är en världsmålvakt, och därför inte vet hur det är att ha en mänsklig målvakt. Under JVM uppehållet så tror jag att Läck kommer att göra ett stabilt intryck och kliva fram som en bra förstemålvakt. Men i dag får i alla fall tidningarna chansen att göra det de älskar mest av allt på denna jord – använda spelares namn i rubriker med tvetydig mening.

Kahnberg
Kahnbergs måltorka börjar nästan bli löjlig. Han försöker och tar en hel del bra avslut, men det vill sig inte. Det har låst sig helt för Kahnberg och man märker att han har tappat suget lite. Jag hoppas verkligen att det lossnar för Kahnberg – det har han gjort sig förtjänt av!

Måltorka
Måltorkan håller i sig. Brynäs ägde den första perioden igår och skulle ha gjort fler mål där. Återigen: Varför skickades Rödin till Mora?

Bedömningsnivån i Elitserien
Bedömningsnivån är patetisk. Igår fick brynäs två utvisningar för slag på klubba, under den nedersta handsken. Jag säger som min gamla tränare: Håll i klubban riktigt, för faan!
Roligt förresten att det går bra för Anders Lindbäck. Han var tydligen omänskligt bra mot HV igår!