Efter matchen: Brynäs – Frölunda

Äntligen är Elitserien igång igen efter ett uppehåll av meningslöst landslagsspelande med ett Svenskt B-lag som åker till ett annat land och förlorar betydelselösa matcher.

Såhär på annandagen tog Brynäs emot Frölunda i vad som innan matchen såg ut att vara en mycket svår match. Frölunda har på papperet ett mycket bra lag och har bland annat petat spelare som Nordquist och Kahnberg. Det bör också nämnas att gamle Brynäsaren Johan ”Honken” Holmqvist vaktar Frölundas mål. ”Honken” kommer jag främst ihåg från -99 då han var mycket bra i finalserien mot MoDo. Hans spagat-räddning på en av Sedinarnas friläge i den sista och avgörande finalmatchen var mycket avgörande och jag har faktiskt en tavla hemma med just detta som motiv.

Brynäs öppnade matchen starkt men blev tillbakatryckta i några sekunder. Efter det gick det snabbt. Brynäs gjorde både 1-0 och 2-0 efter vad jag kan tycka var svags försvarsspel av Frölunda. Jag tyckte lite synd om ”Honken” när Frölunda tappade puck bakom mål och Brynäs tilläts spela fram till fristående spelare i slottet. 2-0 var just därför välförtjänt och det blev en riktigt rolig inledning för oss Brynässupportrar.

Efter detta höll Frölunda mest puck utan att komma till lägen. När de väl kom till avslut så stod Läck som säker sista utpost i Brynäsmålet. 3-0 kom efter skott från Andersén där Nordquist lyckades peta in returen. 3-0 stod sig perioden ut och det såg mycket lovande ut för resten av matchen. Även om Brynäs inte dominerat så hade man varit effektiva och inte släppt till allt för klara lägen bakåt.

Den andra perioden blev ett ställningstagande med många gruff och utvisningssituationer. Båda lagen drabbades av en halvblind domare som släppte det mesta och hittade utvisningar i tveksamma situationer. I den första periodens sista minut förföljde Joel Lundqvist Andres Dackell efter att ha tacklat Brynäsaren i huvudet. Tydligen uppskattades inte att Dackell tog emot tacklingen med huvudet utan han skulle också få slag och slashingar. Domaren åkte brevid som en mr Magoo-typ. I början av den andra gav Dixon igen på Lundqvist med ett par crosschecking utan att denna gjorde något. Då åkte istället båda ut. Parodi.

Spelet i den andra perioden var säkert. Brynäs skapade inte många klara chanser men hade bra spel och ett stabilt försvarsspel. Återigen visade Läck sig säker i målet och släppte inget förbi sig. En annan detalj som gjorde mig extra imponerad av just Eddie Läck var att han sällan släppte returer. Mycket viktigt för Brynäs att Läck klev fram och visade att han kan vinna matcher åt Brynäs när Markström är borta.

Den här matchen behövde inte Läck vinna åt Brynäs. Även i den andra perioden var Frölunda allmänt lamt och verkade inte ha något grundspel att falla tillbaks på. Man slarvade ofta i försvaret och förlitade sig på den individuella skickligheten i anfallsspelet. Utan att vara vidare insatt i Frölunda så kan jag tycka att Dahlén borde avgå. När man har det lag som Frölunda faktiskt har på papperet, så måste man ha en tränare som kan utnyttja det. Nu skulle jag vilja säga att Frölunda klarar sig ovanför slutspelssträcket tack vare den individuella skickligheten. Skulle Dahlén coacha ett lag som Brynäs skulle man antagligen ligga hjälplöst sist.

Den andra perioden slutade som sagt 0-0 och ställningen var därför 3-0 även inför den sista perioden.

I den sista perioden hände der saker. Förutom att det griniga spelet fortsatte, vilket antagligen gagnade det ledande laget dvs. Brynäs, så blev det även mål. Frölunda fortsatte sitt skakiga försvarsspel och satsade samtidigt mer på offensiven. Väldigt tidigt gjorde gästerna 3-1 vilket gjorde matchen mer öppen och fick mig som Brynässupporter att bli lite orolig. Dock kom aldrig någon genomklappning, utan Brynäs fortsatte spela stabilt samtidigt som Frölunda tog dumma utvisningar. I stället gjorde Brynäs 4-1 efter ca 15 minuter av perioden genom Lauritzen som vann puck bakom mål efter aggressiv forechecking i PP och helt ostörd kunde gå in framför mål och lägga in pucken bakom en ”Honken” som måste sakna Tuulola, Melkersson och de andra backarna i Brynäs -99 lag.

Matchen slutade 5-2 efter att Frölunda reducerat och Dackell lobbat in pucken i öppen kasse.

Det avgörande för den här matchen var helt klart att Brynäs fick en bra inledning. 3-0 i första kan knäcka många lag, och speciellt ett lag som kritiserats så hårt som Frölunda. ”Honken” tog visserligen bara 10 av 14 skott, men kan inte lastas för något av målen. Istället kan sägas att Brynäs var effektivt, och Frölunda släppte alldeles för klara lägen. Dock överglänstes han av Eddie Läck som var Brynäs bästa spelare. Hela Brynäs ska ha en eloge för sin insats, men Läck tillsammans med Dixon, Somervuori, Dackell, Hietanen, Andersén och Granström ska ha extra beröm. Sundström spelade back och gjorde som back en ganska svag insats, men han ska ha en eloge för att han går in och ändå håller en relativt hög klass trots att han är center/forward i vanliga fall.

Nu känns det som att Brynäs hittat målet, och man kan känna sig bakåt trots tunga backskador och Markström i JVM. Jag hoppas på en rolig tid innan slutspel, där Brynäs såklart ska finnas med!

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Brynäs – Luleå var sen lördagsmatch igår vilket så klart drog ner antalet besökare kraftigt då Danmark – Sverige började mitt i hockeymatchen. Tack vara ”Hockeyfesten” som ett par gånger om året besöker Läkerol Arena landade besökarantalet på 5000 och stämningen var på topp. Ett roligt inslagg var också att ”Hockeyfesten” stod för nationalsången – allsång alltså! Kanske hade den normalt så tråkiga kareokie-slingan passat här, även om det blev ganska enhetligt efter ett par rader.

Appropå ”Hockeyfesten” så får de, med all rätt, mycket beröm för att de höjjer stämningen på de 2-3 matcher de går på per säsong. Men jag tycker också det är viktigt att poängtera att det finns många som går på alla hemmamatcher och bidrar till en höjd stämning hela säsongen. Brynäsklacken, som jag inte är ett stort fan av, visar trots allt stort engagemang match efter match. Brynäsklackens största problem är praktiskt – de klappar för snabbt. De klappar så snabbt att ljudet blir lägre. Dessutom förstör de ofta när sittplatspubliken sätter igång någonting genom att klappa med. Eftersom de klappar mycket snabbare än sittplatspubliken så dör stämningen snabbt ur. Där behöver de definitivt skärpa sig. Det är ingen tävling i att klappa snabbt.

Men nu till matchen!

Brynäs öppnade matchen mot Luleå mycket starkt och tog tag i taktpinnen direkt. I första perioden bombarderades Lulemålet och Brynäs etablerade press i stort sett hela tiden. Att Luleå drog på sig flertalet utvisningar hjälpte inte precis gästerna. Efter halva perioden var ställningen 3-0 och det såg inte ut att mattas. Målen kom logiskt även om Lauritzens 3-0 mål gjordes efter sjabbel i Luleförsvaret när gästerna spelade med en man mer på isen.

I den andra perioden bytte matchen skepnad. Luleå tog över allt mer medans Brynäs fick allt svårare att komma ur egen zon. Dock var försvarsspelet framför mål och i slottet rejält vilket tillät Markström att göra sin grejj. Framförallt Kudroc bidrog här till att Markström fredades från Lulespelare. Ett av förra årets hemmamöte när ”Hockeyfesten” var på besök präglades av Luleås pååkningar på Markström. Med en spelare som Kudroc mellan bortaspelarna och hemmamålvakten blir situationen en annan. Den andra perioden slutade 0-0.

I den tredje perioden klev Brynäs upp mer och den var jämnare än de båda tidigare perioderna. Ju längre perioden gick desto mindre hungriga blev Luleåspelarna eftersom tiden började rinna ut. I slutet av matchen bytte laget chanser och det var Brynäs som, för en gångs skull, var det effektivare laget. Efter ca 16 minuter av den tredje perioden passade Dixon fram Lauritzen som sköt ett skott som räddades men rullade in i målgården. Där höll sig Somervuori påpassligt framme och petade in 4-0. Hans första mål för Brynäs i Elitserien. Skönt för både honom, Brynäs och oss supportrar!

Brynäs tog en välförtjänt seger och klättrade upp till den övre halvan av tabellen. Med tanke på hur spelet sett ut den här säsongen så är det där de hör hemma.

Den här matchen var ändå ett bakslag för Brynäs. Efter en tackling så haltade Lars Jonsson av isen, till synes med en trasig skridsko. Det visade sig att Jonsson skurit upp vaden och förmodligen blir borta i en månad.

Jonsson kan inte ersättas av någon back som finns på marknaden (i alla fall ingen som Brynäs har råd med). Det känns dock som givet att Kudroc ska få förlängt förtroende. Jonsson saknades redan i matchen mot Luleå då Nolander fick gå in som target player i power play. Det går inte att ersätta Jonsson under den månad han blir borta men förhoppningsvis kliver flera andra backar fram. Hietanen, som har gjort flera bra matcher på senare tid, tror jag kan ta mer ansvar och kanske ta över delar av det ansvar som Jonsson tagit. I defensiven hoppas jag Kudroc kan kliva fram ännu mer än vad han faktiskt redan gjort och bli en backjätte.

Som ni kanske förstår så tycker jag att både Hietanen och Kudroc gjorde bra matcher. Även Lauritzen var bra och gjorde kanske sin bästa match i Brynäsdressen. Andersén var tillbaka och gjorde ett stabilt intryck. Annat är svårt att säga om någon back när man inte släpper in mål, även om också Markström gjorde en kanonmatch. Rödin gjorde återigen ett piggt intryck och måste vara den Brynäsare som har orsakat flest utvisningar för motståndare i år. Rödin liknar Kahnberg med pucken och motståndarna måste ofta bryta regler för att få stopp på honom. Kahnberg var däremot blek och verkar lida av måltorkan. Förhoppningsvis får han göra ett mån nästa match och då tror jag det kan släppa. Även om Somervuoris mål var omöjligt att missa så hoppas jag det tänder honom så att han kan bli lika pigg som han var i de inledande omgångarna då enbart otur hindrade honom från att komma med i målprotokollet. Många spelare var bra och jag kan inte nämna alla här, men Silfverberg vill jag också nämna som en frisk fläkt på isen.

Nya tag mot Linköping på torsdag. Så länge man inte börjar bli för nöjda så har man en bra chans mot ett formsvackande LHC.

Inför Slutspelet!

Färjestad valde Brynäs – som väntat. Brynäs är helt uträknat – som väntat. I media ser man hur FBK-spelare sublimt tagit ut segern i förskott – som väntat.

Vad talar då för Brynäs? Jo, precis det jag just nämnt. Att Färjestad och hela hockeysverige tagit ut segern i förskott är vad som talar för Brynäs. Det sänker inte bara Färjestadarnas prestation, utan kan också fungera som tändvätska för Brynäsarna. De blir nedskrivna på ett nästan hånande sätt och den normala reaktionen till det borde vara ökad kämpaglöd!

Czarnecki har hela säsongen pratat om hur målet är att ta sig till slutspel. Han har inte nämnt vad som kunde hända i detta slutspel. Såhär i efterhand kan jag tycka att det hade varit smartare att säga att Brynäs ska ta sig till slutspel och se till att övriga lag får slita som hundar för att kunna slå ut laget. Då hade man vart bättre psykiskt förberedda. Nu kan bara Czarneckis uttalanden tolkas som att Brynäs är nöjda med slutspel. Mättnaden FÅR inte finnas där! Känner spelarna mättnad över att ”bara” ha tagit sig till slutspel så är det helt kört mot det ruskigt starka Färjestad.

I morgon inleds slutspelet hemma mot FBK. Det är i slutspelet som slitvargarna kan bli till hjältar. Jag hoppas att spelare som Granström, Widing, Dixon, Sundqvist, Andersén med flera kliver fram ytterligare ett steg. Jag kommer ihåg senaste gången som Brynäs kom till slutspel och hur Daniel Widing klev fram. Det slutspelet gjorde honom till den spelare han är idag och var säkerligen otroligt viktigt för honom. Nu är det dax igen för Widing och även för andra spelare. Spelare som Hermansson och Alcén är sådana spelare som haft ungefär samma nivå på spelet som Widing hade då. Med andra ord kan de höjja sig – bara de kämpar och visar hjärta.

Nu jävlar måste det bli vinst på torsdag. Inget annat finns!