Etikettarkiv: Växjo

Brynäs har svårt för SAIK och Växjö

Publicerat av
Svara

Brynäs har idag förlorat andra matchen på två dagar mot Skellefteå. Totalt har man förlorat 14 raka matcher mot just Skellefteå.

I Brynäs försvar så vann man 2012 då det var som viktigast, i SM-finalspelet. Då tog vi guldet och Berth, som efter matchen i Gavlerinken stod som en alfahane och visade upp sig för filmkamerorna vid sargkanten, bröstade inte upp sig fullt så mycket. Oavsett detta så är faktum att Brynäs har mycket svårt för Skellefteå denna säsong, och så även för Växjö.

Så vad är det som gör att Brynäs har svårt för just dessa två lag? Visserligen är de topplag, men det är också Frölunda som tills idag toppat tabellen. Färjestad är ett annat lag som jag ser som topplag. Mot Frölunda och Färjestad har Brynäs spelat jämt och tagit trepoängare, men i dubbelmöten med Växjö och Färjestad har man tagit noll poäng,

Jag kan inte riktigt peka på vad dessa två lag gör bra mot Brynäs. De lyckas på något sätt ta udden ur Brynäs anfall samtidigt som man etablerar tryck i långa perioder i Brynäs zon. Skulle jag vara tvungen att ge en övergripande anledning till Brynäs svårigheter för dessa lag så skulle det främst vara försvarsspelet och spelet med puck i egen zon. Få lag har tagit udden av Brynäs som dessa två lag, och förutom ett bra försvarsspel handlar detta också om uppspelsfasen. I Brynäs, eller kanske snarare ”Bulans” hockeyfilosofi ingår aggressiv forechecking som i bästa fall leder till vunnen puck i anfallszon och farliga lägen. För oss supportrar innebär det ett roligt, intensivt, anfallsspel och ett försvarsspel som börjar högt upp i offensiv zon. Svagheten med detta är om motståndarlaget lyckas spela över Brynäs högt forecheckande forwards som då har lång väg hem. Kanske är det detta som Färjestad och Växjö gör bra. Kanske är de helt enkelt två bra lag. Kanske är det snarare så att Brynäs ar lätt för Frölunda och att vi kan förvänta oss svårigheter mot övriga topplag. Förmodligen så handlar det dock om min ursprungliga teori om att Skellefteå och Växjö läst Brynäs offensiva försvarsspel och hittat ett vapen mot detta.

En annan lite oroande faktor är att Brynäs spelat back-to-back möten mot båda dessa lag där man spelat relativt jämt i första mötet för att sedan förlora klart i den efterföljande matchen. Vad beror detta på? Är det en fråga om motivation, eller klarar inte Brynäs att spela sitt fysiskt krävande spel mot ett motstånd med högt tempo i två raka matcher? Detta skulle i så fall inte båda gott inför ett slutspel där man kommer stå inför just den situationen.

Inför varje match görs en videoanalys av motståndet och ibland anpassar man coachning eller spelsätt till hur motståndet ser ut. För att Bryn’s ska kunna slå Skellefteå eller Växjö i en matchserie, dvs i ett slutspel, så behöver man anpassa sitt spelsätt. Inte för att jag är motståndare till Bulans spelfilosofi, tvärtom, utan för att den tydligen inte fungerar mot just dessa två lag.

På torsdag väntar Djurgården borta och sedan möter man Rögle hemma innan juluppehåll fram till annandagen. Förhoppningsvis kniper Brynäs nya fina poäng, och förmodligen går man till halvtid med en betryggande topp-4 position. Det är roligt att kunna konstatera detta, och blicka uppåt i tabellen snarare än neråt, med tanke på hur det sett ut tidigare säsonger. Trots två raka förluster så är vintern ovanligt bra för oss Brynässupportrar.

Elitserien 2011/12 – en sammanfattning

Publicerat av
Svara

Brynäs tog guldet och allt är som det ska ;-). I de nästkommande inläggen kommer jag att göra efter-säsongs-analyser av Elitserien (nedan), Brynäs slutspel, Brynäs trupp och några andra ämnen som jag hoppas att mina läsare tycker är intressanta.  I listan nedan har jag utgått från slutplacering i Elitserien.

Luleå

Luleå har gått från klarhet till klarhet i seriespelet. Redan förra året visade Rönnqvist att hans hockeyfilosofi räcker långt även i Elitserien och i år följde man upp genom att vinna hela serien. Många kritiserade Luleå för att spela tråkig hockey, men jag håller inte med. Luleå spelade med hög fart och intensitet , speciellt i spelet utan puck. I de matcher jag såg Luleå spela (exklusive slutspel) så låg man tätt på motståndarna och gjorde det riktigt jobbigt för dem. För att Luleå ska kunna ta nästa steg behöver man utveckla sitt offensiva spel. Det är svårt att vara kreativ när man är väldigt styrd och kanske borde an lätta på det defensiva tänket i spelet med puck för att producera bättre framåt. Hur som helst så tyckte jag att Luleå var ett roligt lag att se, men jag förstår att dom som går på hockey för att se mål inte tyckte det.

Skellefteå  AIK

Skellefteå gjorde återigen en bra säsong och visade att fjolårets topp-placering inte var någon engångsföreteelse. Trots att man tappat tunga namn inför säsongen så gjorde man några smarta värvningar och satsade, precis som Brynäs, på ett gäng unga spelare. Som Brynäsare gläds jag framförallt åt att Joacim Ericsson gick in och tog förstaspaden i SAIK. I Skellefteå måste jag ge beröm åt Anders Forsberg som sedan han kommit till laget gjort dem till ett topplag. Skellefteå föll till slut på på målsnöret och gav bort SM-Guldet i de första SM-finalerna. Ingen av de stora stjärnorna klev egentligen fram och SAIK var en statist i Brynäs SM-guldssaga. Har man lite tur med skador, målvaktsspelet och motstånd (ingen Silfverberg) så kan man knipa guldet nästa säsong. Det är dock oklart om Jocke Ericsson blir kvar och då är frågan om Hadelöv är målvakten som kan vinna guldet till Skellefteå…

HV71

HV71 är alltid bra. Det spelar ingen roll om halva laget anses vara föredettingar, andra halvan är skadade och ersättarna kommer direkt från juniorlaget. HV71 är starka. Efter en svag säsongsinledning som berodde på den tragiska bortgången av Stefan Liv mitt under försäsongen så kom HV tillbaka och knep hemmaplansfördelen i kvarten. Där tog det stopp mot ett lag med liknande organisations- och lagstruktur, nämligen Färjestad. Faktum är att Davidsson, Petrasek & co inte är lika bra som de en gång varit, men faktum är också att HV71 är ett av Elitseriens rikaste lag och har råd att värva klass-spelare. För mig har det känts som att medelåldern är lite väl hög och pondusen som man en gång haft har börjat försvinna. Kanske var säsongen ett mellanår för HV men den gyllene generationen börjar bli gammal och föreningen måste hitta en riktning för att ha någonting att luta sig tillbaka på när kontinuiteten med den gyllene årgången inte längre är nyckeln till framgång. HV var visserligen på gränsen till semifinal, men med HV71-ögon så är det ett misslyckande.

Brynäs

Brynäs är såklart säsongens framgångssaga. Efter år av harvande i botten av tabellen och kvalseriespel så har man de senaste åren byggt upp en framgångsrik förening. Den ungdomssatsning som startade för ett flertal år sedan bär nu frukt och Brynäs har blivit en stabil förening. Brynäs säsong går jag dock in på närmare i framtida inlägg.

Frölunda

Frölunda startade säsongen mycket bra och visade sig snart vara närmast oslagbara på hemmaplan. Efter år av spenderande så har Göteborgarna äntligen börjat tänka när de värvar och har i år satsat på att ha en hög andel spelare med Frölunda-hjärta. Förre säsongens Brynäsare, Magnus Kahnberg, är en av de Frölundaspelare som fått en nytändning och presterat mycket bra i vinter. Med tanke på de senaste säsongerna ser jag säsongen som ganska lyckad. Man förlorade trots allt mot mästarna och gav dem en match. Tyvärr för Frölundas del så lade ”Kenta” för mycket fokus på domarna i slutspelet vilket tog fokus från lagets spel. Kentas grinande efter varje domslut talade om för hans lag att han inte trodde på dem. Agerandet sade laget att de inte kunde vinna utan hjälp från domare. Tyvärr har även efterhandsdiskussionen för Frölundasupportrars del handlat om domarinsatsen trots att man egentligen inte var nära att slå ut Brynäs. Om också lagledningens analyser går ut på samma sak så blir det ingen förbättring till nästa säsong och därmed ingen semifinal.

Färjestad

Precis som HV71 så är Färjestad ett ständigt topplag. När man tappar topp-spelare så ersätts de nästan uteslutande av andra topp-spelare. I år gjorde man dock ett stort misstag – man värvade Niklas Czarnecki. Czarnecki har tidigare tränat ”underdogs” som ofta överpresterat på grund av en tight defensiv och bra kämpaglöd. När Czarnecki kom till Karlstad så tog han över ett lag som ska föra matcher och spela en offensiv hockey. Det visade sig direkt att dessa två hockeyfilosofier inte går ihop och Färjestad hade stora problem i sitt offensiva spel. Trots bristande produktion så förlorade man bara ett fåtal matcher, men firma Rundqvist/Loob fick ändå nog. I slutändan slutade man på samma position som man hade när Czarnecki fick sparken, och sanningen är nog att Czarneckis ishockeyfilosofi inte alls passar sig i Färjestad. Men det är också ett faktum att säsongens upplaga av Färjestad inte är lika bra som föregående års och det var därför logiskt att man ”endast” nådde semifinal. I kvartsfinalen stod FBK för en riktigt stark vändning mot HV71, men när semifinalerna inleddes visade det sig snart att Brynäs var snäppet bättre.

AIK

AIK har precis som föregående år levt på fyndvärvningar och Viktor Fasth. Ni som följt Brynäsbloggen ett tag vet att jag skrev mycket om Gynge när han tillhörde Brynäs och tyckte att man borde satsa på honom, men det tog några år innan Gynge på allvar slog igenom i Elitserien. Nu var han en av de värvningar som hjälpte AIK till slutspel och där återigen skrällde. För i slutspelet slog man, precis som förra året, ut seriesegraren som i detta fall var Luleå. I längden visade det sig dock, precis som förra året, att AIK inte riktigt räckte till. Man har en av Elitseriens bästa tränare och en av seriens bästa målvakter, men det krävs en större bredd för att ta guld. Säsongen 12/13 kommer både Melin och Fasth vara borta och då tror jag att AIK kommer få det väldigt svårt. Men det är ett helt annat blogginlägg…

MoDo

Efter förra säsongens fiasko så fick MoDo, med Markus Näslund i spetsen, bygga nytt. Samuelsson och Tellqvist värvades och MoDo sökte före detta NHL-spelare för fullt. Det räckte hela vägen till slutspel vilket får ses som ett fall framåt. I slutspelet hade man ingen chans att avancera, men med tanke på att säsongens MoDo var ett nybygge så tycker jag ändå att de kan vara nöjda med sin säsong. Lite oroande är det att man verkar bygga nytt även inför nästa säsong, men det kanske tar ett par år att hitta ett vinnande koncept. Jag tycker att MoDo ska satsa hårdare på sin ungdomsverksamhet, som har varit deras stora konkurrensfördel de senaste 20 åren, och på så sätt bygga från grunden. Jag är också väldigt skeptisk till Samuelsson som tränare eftersom han har ett transatlantiskt synsätt på hur hockey ska spelas. Den filosofin har tidigare visat sig ineffektiv på stor rink, och om man ser till vilka lag som klarat sig bäst den här säsongen så har det varit spelande lag som håller puck.

Växjö

När Växjö gick upp i Elitserien så trodde jag precis som många andra att de skulle bosätta sig i botten av tabellen. Säsongen startade precis som för många andra nykomlingar med en tidig formtopp som någon form av eufori efter avancemanget, för att sedan ha en nedåtgående formkurva. Växjo har dock värvat bra och varvat smarta värvningar med dyra toppspelare. Det verkar som att man haft en väldigt stark ekonomi, vilket ofta krävs när nykomlingar vill kontraktera topp-spelare. I slutändan räckte det inte riktigt till slutspel, men jag tycker ändå att det är starkt att som nykomling hamna i ingenmansland. Det brukar inte vara ett långsiktigt koncept att satsa på dyra värvningar som i många fall är halv-chansningar, men om Växjö kan få en viss kontinuitet och ett par toppspelare som stannar mer än en säsong så kan man etablera sig i Elitserien.

Linköping

Linköping är ett av årets bottennapp. Hlavac och Hlinka presterade inte som de har betalt att prestera och då var det nära att gå åt h-vete. Linköping är till stor del ett köpelag men har på senare år också haft en framgångsrik juniorverksamhet. Kanske kan man bygga vidare på detta. Lite roligt tycker jag att det är att ”de fyra stora” inte längre är självklara slutspelslag och att världsordningen, i Elitserien, håller på att skrivas om.

Djurgården

Djurgården är tveklöst årets stora besvikelse. Inför säsongen tippades stockholmarna bli ett topplag och när säsongen var slut så hade man åkt ner i Allsvenskan. Det är en stor skräll och egentligen oförståligt när man ser till lagets trupp. När Djurgården blev klara för kvalserien så trodde jag och många andra att man skulle dominera och visa vilken stor skillnad det är mellan Elitserien och Allsvenskan. Det måste ha låst sig helt, psykiskt, för spelarna och då slutade det som det gjorde. Kanske beror det på den höga medelåldern och att många ur-Djurgårdare inte presterat som förväntat, men sanningen är att man var nära att slippa kvalserien och att en dålig säsong avslutades med en urusel kvalserie. Nu får Djurgården ta nya tag i Allsvenskan och numer är Färjestad och Brynäs de enda Elitserielag som alltid startat i Elitserien. Jag tippar att DIF är tillbaka i svensk hockeys finrum om 1-3 år. Å andra sidan är det vad många sagt om Leksand.

Timrå

Timrå påminner mycket om AIK och Växjö. Man har till stor del förlitat sig på dyra utländska värvningar som varit lite utav chansvärvningar. I år hade man stora ekonomiska problem och hade därför bara råd att värva någon enstaka namnkunnig spelare. Det räcker inte, och precis som alla ”experter” tippat så blev Timrå sist i Elitserien. Personligen anser jag att det till stor del beror på att man kört budgetvarianten på sin målvaktsuppsättning. Målvaktspositionen är så viktig att två tveksamma målvakter kan vara dödsstöten för ett dåligt lag och så var även fallet för Timrå. I slutändan klarade man sig kvar på grund av att man kunde fokusera på sin uppladdning på Kvalserien ganska tidigt och för att skillnaden mellan Elitserie och Allsvenska lag är ganska stor. Ett bottenlag i Elitserien, som Timrå, håller väldigt hög Allsvensk standard. När lag som Djurgården åker ur så är det snarare av psykologiska anledningar. Med tanke på sina ekonomiska problem så lär Timrå bli ett bottenlag även nästa säsong men med en starkaremålvaktssida så kan man, om puckarna studsar rätt väg, slippa ännu en kvalserie.

 

Glöm inte att prenumerera på bloggen via e-post här till höger. Då får du ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras. Det går även bra att följa Brynäsbloggen på twitter, också här till höger, så ser du även där när ett nytt inlägg skapas.

SM-final och Kvalserie

Publicerat av
Svara

Nu har jag varit inaktiv ett bra tag här på bloggen. När Brynäs åker ur så är det inte lika roligt att skriva. Men jag har lovat mig själv att ta mig i kragen och följa silly season noga. Det kan behövas med tanke på att Gävle-tidningarna bara skriver om rykten/spelare efter att de bekräftats av Brynäs (känga utdelad).

Just nu sitter jag och tittar på SM-finalen mellan Färjestad och Skellefteå. Det är ingen hemlighet att jag hoppas att Skellefteå vinner. Anledningarna till det är flera: Färjestad spelar fulast i Elitserien. Färjestad gnäller mest i Elitserien. Rickard Wallin, som egentligen är en bra spelare, ägnar större delen av tiden till att spela fult, gnälla, filma och håna motståndare. Samtidigt vore det kul om SAIK vann SM-guldet med tanke på att det var 33 år sedan det senast hände. Skellefteå är en anrik klubb som gjort en seriös ungdomssatsning och visar att man kan nå långt även om man inte är ett av dom 4 självutnämnda ”storklubbarna”.

Tyvärr ser det ut som att Skellefteå förlorar den första matchen. I skrivande stund är ställningen 3-1 och även om en vändning är möjligt så ser det inte ut som att det ska gå vägen. Men vi får väll se…

Lägg förresten märke till att Brynäs är det enda laget som hittills slagit Färjestad i årets slutspel.

Även kvalerien är hyperintressant. Faktiskt skulle jag vilja säga att den är mer intressant än SM-finalerna. Växjö är klara för Elitserien. Det är kul. Växjö har satsat långsiktigt och byggt sitt lag klokt. Inför nästa säsong har man planerat ett arenabygge och Elitserieplatsen kommer därför väldigt lägligt. Vi får se vad de kan hitta på i Elitserien.

All ära åt Växjö, men en stor anledning till att man säkrat Elitserieplatsen med 2 matcher kvar att spela är att Elitserielagen floppat ordentligt. Södertälje och MoDo har inte varit Elitseriemässiga och det lag som åker ur får faktiskt skylla sig självt. När Elitserielag kommer till kvalserien så bör de dominera och vid poängförlust ha otur eller dålig utdelning. MoDo och Södertälje visar inte den pondus som jag hade förväntat mig och liggter därför dåligt till. Nu ser jag fram emot en avgörande match mellan de två forna Elitserielagen. Jag tror och hoppas att MoDo klarar sig kvar. MoDo är ett Elitserielag även om de inte spelar som ett. Laget är anrikt och hör helt enkelt hemma i Elitserien. Tyvärr, för deras del, så är det inget som Södertälje kommer att ta hänsyn till på fredag. Södertälje har å andra sidan pendlat upp och ner mellan serierna och kommer med stor sannolikhet att återfinnas i kvalserien även nästa år, oavsett om man spelat Elitserie eller Allsvenska.

Inom kort så kommer jag att sammanfatta Brynäs slutspel och seriespel i två olika inlägg. Jag kommer och att göra ett inlägg där varje spelare analyseras och betygssätts samt skriva om silly season.