Inför matchen: Brynäs – Färjestad

Jag tog för givet att Brynäs skulle spela i torsdags och hade bokat in kvällen framför TVn. Jag visste att det inte var match i Läkerol Arena, men att det var bortamatch tog jag för givet. Flickvännen fick veta att det var match och att det var det som gällde på torsdagkvällen. Döm av min förvåning när jag såg att alla lag spelade match utom Brynäs och Frölunda. Matchen var flyttad.

Jag känner inte längre sug efter snus, annat än det Onico jag använder som ersättningsprodukt. Men hockey och Brynäs i synnerhet, det känner jag sug efter. Under lördagen möter man Färjestad på hemmaplan och jag finns givetvis på plats.

Färjestad har gått ganska dåligt den sista tiden, men är alltid ett respektingivande motstånd. De har alltid ett bra lag på papperet och kommer att bli giftiga i slutspelet återigen. Samtidigt som motståndet är respektingivande så är Brynäs hemmaspel detsamma. De senaste hemmamatcherna har man bland annat slagit MoDo och Linköping, och spelat väldigt bra om jag får säga det själv. Det kommer att bli en rolig match i morgon och jag ser fram emot en jämn match.

I Brynäs är juniorerna tillbaka från JVM. Precis som alla förstår så är Rödin tillbaka i Brynäslaget. Tydligen ska han eventuellt bilda kedja med Silfverberg och Järnkrok (som center). Detta beror på om Dackell är tillbaka eller inte. Är Dackell tillbaka så går Järnkrok in där och Sundström går in som center mellan de båda JVM-spelarna. Därmed skulle Sundström gå från backpositionen, där Bertilsson ersätter, och tillbaka på sin ordinarie centerposition. Detta beror alltså på om Dackell är med eller inte. Är han med så fortsätter Sundström på backen och Bertilsson är sjundeback. Eddie Läck fortsätter i mål.

Peteri Kokko har pratat med Geflesporten, och säger att han gärna skulle fortsätta i Brynäs även nästa säsong. Jag kan bara konstatera att jag gärna skulle se honom i Brynäs nästa säsong. Viktigast, när det gäller backsidan, är dock att Lars Jonsson forstätter.

Jag tippar ett kryss i matchen. 3-3 eller 4-4. Sen vinner Brynäs i förlängningen.

Efter matchen: HV71 – Brynäs

Jag missade tyvärr den första perioden mellan HV71 och Brynäs, men såg till min fasa att Brynäs låg under med 2-0 i paus när jag slog på TVn hemma. Enligt kommentatorn hade HV varit effektiva.

Den andra perioden var en riktig skitperiod av Brynäs. Det känns som att man  bara gör tillräckligt för att spela jämt. Man satsar inget framåt. Istället säkrar man bakåt och spelar enligt mallen för bortahockey, trots att man ligger under med 2-0. Innan den andra perioden var slut hade HV välförtjänt gjort 3-0 och jag började switcha runt för att se om det fanns något annat bra att se…

Den tredje perioden började ungefär som den andra slutade. Dåligt spel och ett Brynäs som inte visade vilja. Efter ungefär fem minuter in i perioden gjorde Grahnström ett tröstmål då han styrde in Nordquists styrningsskott.

Mina ambitioner att hitta något annat att se på TV fick ett abrupt slut när Ove Molin vaknade till liv efter en tam säsong hittills. Molin hittade Kahnberg med en diagonalare från egen zon som friställde den forne skyttekungen. 3-2 var ett faktum och det såg ut att bli match av det här trots allt.

Efter 3-2 målet fick Brynäs vittring på poäng och vaknade till liv på allvar. Man började jaga kvittering och etablerade tryck i HV’s zon. Även hemmalaget började känna sig hotade och var tvungna att skärpa till sig. Båda lagen började spela bra hockey, och Brynäs såg ut ungefär som man brukar göra på hemmaplan.

Efter att ha fått ett PP så visade Ove Molin mig varför det ibland är bra att han spelar i numerärt överläge. Trots att produktiviteten för Molin i PP kan avrundas till noll så kan han faktiskt blixtra till då och då. Nu stod han för en mycket bra framspelning till Järnkrok, som gjorde sitt första elitseriemål och 3-3 i matchen. Kul för både Molin, Järnkrok och Brynäs!

HV pressade på de sista minuterna i matchen, men Brynäs lyckades hålla ut. I sudden death var det dock HV som var det bättre laget, och de kunde knipa två poäng. Även om deras mål såg väldigt tveksamt ut (spelare i målgården ungefär 2-3 gånger i samma byte samt vid målet då jag tror pucken vände i målgården) så var deras vinst välförtjänt. Som Brynäsare kan vi vara glada med att Brynäs tog ett poäng och håller ifrån lagen därunder.

Bäst i Brynäs var Ove Molin och Eero Somervuori. Även Järnkrok ska ha en eloge som ännu en gång gjorde en bra match. Hade han fått chansen från början av säsongen hade han antagligen varit i Canada och spelat JVM just nu. Läck var som vanligt stabil, även om jag som sagt missade den första perioden. Sundström var riktigt bra på backen idag, och Hietanen tar ett stort ansvar som vanligt.

Vinst mot MoDo på måndag är nästa ett måste. Vinst där och det känns riktigt bra inför slutspelsstriden. ”Foppa” fick tydligen utgå efter värmningen idag, och jag hoppas att han inte kan vara med på måndag. Senast ”Foppa” spelade mot Brynäs så såg Brynässpelarna rädda ut och de vågade inte gå på när han hade pucken. Nu vann MoDo stort även utan ”Foppa” idag, men det känns ändå som att Brynäs har favoritskapet inför måndagen. Inte minst med tanke på vilket bra hemmalag man förvandlats till.

Riktigt tråkigt var att Sundqvist fick utgå idag efter att fått en skridsko i ansiktet. Det sista Brynäs behöver är ännu en backskada, och då speciellt på Sundqvist som är en oerhört nyttig spelare. Sundqvist är hård och spelar antagligen nästa match.

Efter matchen: Brynäs – Linköping

Brynäs tog ikväll emot Linköping, och om jag ska vara ärlig hade jag inga stora förhoppningar på vinst. Jag hoppades att Brynäs skulle spela ett bra försvarsspel, hålla siffrorna nere och knipa en poäng eller i bästa fall ta en trepoängare genom uddamålsvinst. Så blev det inte.

Jag skulle vilja summera de första två perioderna av matchen som ett ställningskrig. Spelet var jämt och det kändes inte som att något lag riktigt tog tag i taktpinnen. Både lagen visade dock goda intentioner och satsade offensivt. Det var därför rättvist att lagen fick ungefär lika många målchanser, och även mål, var. 1-1 efter första och 2-2 efter den andra perioden var fullt rättvist, och det lutade mot att även den sista perioden skulle sluta oavgjord. Det var främs Granström i Brynäs som klivit fram med mål, tufft spel och vilja. Kanske var det på grund av den felaktiga utvisning han åkte på när en LHC spelare av misstag slår en lagkamrat i ansiktet med klubban och Granström åker ut för det.

Dock ville hemmalaget annat. I den sista perioden flyttade Brynäs upp sitt spel och spelade riktigt bra. En stor skillnad från förut var att man gick på mål och därför lyckades göra mål på flygande anfall och returer. Dixons 3-2 kom på en retur, och 3-2 målet, av den evigt kämpande Sundqvist, var ett ännu ett bra exempel på det. Somervuori kom i ett ganska dåligt skottläge på kanten men valde att ta avslut. Sundqvist störtade på mål och fick returen på bladet. Det här är någonting som Brynäs saknat tidigare. Visserligen har Somervuori ofta tagit avslut hela säsongen, men meningen med avslut ur dåliga vinklar är att det kan skapa retur och målchans. Det har inte riktigt utnyttjats – förän nu. Fler än Dixon har nu upptäckt att det lönar sig att gå på mål. Brynäs spelade PP när 4-2-målet gjordes, men det kom som sagt i ett flygande anfall.

När gästernas Zackrisson gjorde 4-3 i en tilltrasslad situation där jag trodde Läck hade kontroll på pucken, blev det match igen. Linköpings hopp släcktes dock snabbt när Dizon återigen målade och satte 5-2. För mig var matchen avgjord där. LHC fick några PP, och lyckade skapa åtmindstonde en riktigt farlig chans. Som sista utpost gjorde Läck dock återigen en riktigt bra match och räddade Brynäs när man behövde det. I stället kunde Dackell avgöra matchen i öppen kasse för andra hemmamatchen i rad. Denna gång inte med en lobb, men med ett distinkt skott från ungefär halva plan efter lite grötande vid rödlinjen.

Brynäs vinst var välförtjänt, men Linköping var för det inte mycket sämre än hemmalaget. De två första perioderna var mycket jämna och hade inte Eddie Läck räddat Brynäs när man behövde det så hade det kunnat sluta oavgjort eller med förlust. Det känns riktigt bra att Läck har klivit fram som han gjort. Inte bara för den här säsongen, men även inför nästa säsong då Markström av allt att döma drar över till NHL.

Bäst i Brynäs var förutom Eddie Läck även Granström, Dixon, Hietanen, Somervuori, Sundqvist och Lauritzen som ofta är bra mot sitt gamla lag. Även Sundström bör nämnas, som växer in allt mer i sin roll som back. Jag tycker också att de många unga spelarna gjorde mycket bra insatser. Löv, som i och för sig blivit rutinerad på Elitseriespel nu, kändes stabil idag och Järnkrok slet på som vanligt. Även Wännerström och Rhodin gjorde bra insatser när de  spelade.

”Experterna” skriver att Brynäs vinst är en jätteskräll, men jag håller inte med. I och för sig är det väll som Rollo skriver, att det var de fattiga mot de rika, men ett lag kan inte vinna jämt. Bara för att det gått riktigt bra för Linköping så betyder inte det att de kan förlora eller ha en dålig dag. Samtidigt har Brynäs blivit riktigt svårslagna på hemmaplan.

Jag vill återigen gotta mig i att jag förutsedde att Brynäs var på gång. Anledningen till att jag trodde det var att målskyttet lossnat för Somervuori, och Kahnberg verkade vara på G. Nu har det i och för sig gått trögt för Kahnberg, men Somervuori har klivit fram riktigt bra, samtidigt som spelare som Dixon och Granström vuxit in i säsongen. Målskyttet har varit problemet, och är nu nyckeln, till trepoängare och precis som tidigare är försvarsspelet med en bra målvakt längst bak grunden i laget.

Efter matchen: MoDo – Brynäs

Brynäs åkte till Ö-vik för att möta ett MoDo som saknade ”Foppa”. Senast man åkte upp för att möta MoDo tyckte jag att Brynäs dominerade men ändå förlorade poäng. Den här gången trodde jag att Brynäs återigen skulle föra matchen. Kanske speciellt med tanke på att ”Foppa” var borta.

Jag hade fel.

MoDo inledde matchen mycket bra och ägde den första perioden. Brynäs spelade ett stabilt försvarsspel trots att både Sundström, som blir bättre och bättre för varje match på sin nya position, och Hansen spelade back eftersom Andersén tvingades avstå matchen pga sjukdom. När Brynäs väl släppte till lägen så fanns Eddie Läck som en trygg sista utpost. Den första perioden slutade 0-0 och det tror jag Brynäs ska vara glada för.

I den andra perioden vaknade Brynäs till något. Trots att MoDo fortfarande var något bättre än Brynäs så tycker jag att Brynäs visade goda intentioner. Tillsammans med ett stabilt målvakts- och försvarsspel så kan man till och med ha varit värda en ledning efter den andra perioden. Så blev det dock inte. Efter bara 25 sekunder gjorde MoDo 1-0 genom Pikkanen, efter en miss av Hansen som gav bort pucken i egen zon. Något senare kvitterade Brynäs genom Granström som förtjänstfullt gick på mål i ett flygande anfall. I slutet av perioden lyckades dock MoDo göra 2-1 efter att Kahnberg misslyckats med att få ut pucken ur egen zon. Mittenperioden slutade 2-1 till MoDo. Målen hade alltså sitt ursprung i individuella misstag i egen zon, vilket tyder på att försvarsspelet i övrigt var bra. Misstag är dock någonting man får räkna med och det gäller att kunna reparera eventuella misstag också. Jag kräver inte att Brynäs reparerar alla misstag som görs på isen, men vill poängtera att jag inte skyller förlusten på Hansen eller Kahnberg.

I den andra perioden fick ännu en back utgå – den debuterande backen Mads Hansen. Hansen fick en ful tackling i ryggen som gjorde att hans ansikte trycktes mot sargen och han började blöda ganska rejält. Ganska konstigt att situationen inte resulterade i en utvisning, men som jag skrivit otaliga gånger så är det bara hårda tacklingar som bestraffas i dagens Elitserie – inte tacklingar i ryggen, mot huvudet osv.

I den tredje perioden återgick Brynäs till att vara ganska lama. Man hade ett par lägen i PP men eftersom Czarnecki envisas med att spela Ove Melin i den spelformen så resulterade det inte i några mål. Däremot gjorde MoDo 3-1 i boxplay. Om sanningen ska fram så gjorde faktiskt Brynäs mål i PP också – egenom just Ove Molin. Jag satt faktiskt och sågade Molin för mig själv när han snappade upp en puck från Kahnberg och gjorde 3-2. Målet var inte ett resultat av PP-spel utan snarare att Ove petats i PP och sedan kom in i sin ordinarie kedja med Kahnberg och Nordquist när det enbart återstod någon enstaka sekund av PP-spelet.

I slutet av matchen matchades återigen Ove Molin och som vanligt resulterade det inte i någonting. Jag vill helst inte såga Molin eftersom han är en Brynäslegend som spelat 18 säsonger i klubben, vunnit 2 SM-Guld och gjort oerhört mycket för klubben. Men någon gång måste man sätta ner foten. Molin var grym förr i tiden och smurfkedjan är en av de tre bästa kedjorna under 90-talet i Elitserien tillsammans med Huss/Tallberg-Janne Larsson-Bussett och Loob-kedjan i Färjestad. Dock är inte Ove längre den snabba poängmaskin han en gång varit. Oves styrka ligger i att hålla i puck, spela BP och stötta yngre spelare. I PP håller han bara puck.

MoDo gjordr 4-2 i öppen kasse efter tamt anfallsspel från Brynäs.

MoDo var det bättre laget i kvällens match. Även om lagen hade ungefär lika många lägen så hade MoDo ett bättre spel och större initiativförmåga. Ö-vikslaget vann rättvist, trots att ”Foppa” är skadad.

Brynäs kan vara nöjd med en stabil försvarsinsats på bortaplan och en stabil målvakt i Eddie Läck. I övrigt är det lika bra att börja tänka på nästa match redan nu.

Uppdatering: Tydligen bröt Hansen okbenet. Precis som Czarnecki säger så skulle det vara utvisning och avstängning. I alla fall utvisning… klockren ryggtackling.

Efter matchen: Brynäs – Frölunda

Äntligen är Elitserien igång igen efter ett uppehåll av meningslöst landslagsspelande med ett Svenskt B-lag som åker till ett annat land och förlorar betydelselösa matcher.

Såhär på annandagen tog Brynäs emot Frölunda i vad som innan matchen såg ut att vara en mycket svår match. Frölunda har på papperet ett mycket bra lag och har bland annat petat spelare som Nordquist och Kahnberg. Det bör också nämnas att gamle Brynäsaren Johan ”Honken” Holmqvist vaktar Frölundas mål. ”Honken” kommer jag främst ihåg från -99 då han var mycket bra i finalserien mot MoDo. Hans spagat-räddning på en av Sedinarnas friläge i den sista och avgörande finalmatchen var mycket avgörande och jag har faktiskt en tavla hemma med just detta som motiv.

Brynäs öppnade matchen starkt men blev tillbakatryckta i några sekunder. Efter det gick det snabbt. Brynäs gjorde både 1-0 och 2-0 efter vad jag kan tycka var svags försvarsspel av Frölunda. Jag tyckte lite synd om ”Honken” när Frölunda tappade puck bakom mål och Brynäs tilläts spela fram till fristående spelare i slottet. 2-0 var just därför välförtjänt och det blev en riktigt rolig inledning för oss Brynässupportrar.

Efter detta höll Frölunda mest puck utan att komma till lägen. När de väl kom till avslut så stod Läck som säker sista utpost i Brynäsmålet. 3-0 kom efter skott från Andersén där Nordquist lyckades peta in returen. 3-0 stod sig perioden ut och det såg mycket lovande ut för resten av matchen. Även om Brynäs inte dominerat så hade man varit effektiva och inte släppt till allt för klara lägen bakåt.

Den andra perioden blev ett ställningstagande med många gruff och utvisningssituationer. Båda lagen drabbades av en halvblind domare som släppte det mesta och hittade utvisningar i tveksamma situationer. I den första periodens sista minut förföljde Joel Lundqvist Andres Dackell efter att ha tacklat Brynäsaren i huvudet. Tydligen uppskattades inte att Dackell tog emot tacklingen med huvudet utan han skulle också få slag och slashingar. Domaren åkte brevid som en mr Magoo-typ. I början av den andra gav Dixon igen på Lundqvist med ett par crosschecking utan att denna gjorde något. Då åkte istället båda ut. Parodi.

Spelet i den andra perioden var säkert. Brynäs skapade inte många klara chanser men hade bra spel och ett stabilt försvarsspel. Återigen visade Läck sig säker i målet och släppte inget förbi sig. En annan detalj som gjorde mig extra imponerad av just Eddie Läck var att han sällan släppte returer. Mycket viktigt för Brynäs att Läck klev fram och visade att han kan vinna matcher åt Brynäs när Markström är borta.

Den här matchen behövde inte Läck vinna åt Brynäs. Även i den andra perioden var Frölunda allmänt lamt och verkade inte ha något grundspel att falla tillbaks på. Man slarvade ofta i försvaret och förlitade sig på den individuella skickligheten i anfallsspelet. Utan att vara vidare insatt i Frölunda så kan jag tycka att Dahlén borde avgå. När man har det lag som Frölunda faktiskt har på papperet, så måste man ha en tränare som kan utnyttja det. Nu skulle jag vilja säga att Frölunda klarar sig ovanför slutspelssträcket tack vare den individuella skickligheten. Skulle Dahlén coacha ett lag som Brynäs skulle man antagligen ligga hjälplöst sist.

Den andra perioden slutade som sagt 0-0 och ställningen var därför 3-0 även inför den sista perioden.

I den sista perioden hände der saker. Förutom att det griniga spelet fortsatte, vilket antagligen gagnade det ledande laget dvs. Brynäs, så blev det även mål. Frölunda fortsatte sitt skakiga försvarsspel och satsade samtidigt mer på offensiven. Väldigt tidigt gjorde gästerna 3-1 vilket gjorde matchen mer öppen och fick mig som Brynässupporter att bli lite orolig. Dock kom aldrig någon genomklappning, utan Brynäs fortsatte spela stabilt samtidigt som Frölunda tog dumma utvisningar. I stället gjorde Brynäs 4-1 efter ca 15 minuter av perioden genom Lauritzen som vann puck bakom mål efter aggressiv forechecking i PP och helt ostörd kunde gå in framför mål och lägga in pucken bakom en ”Honken” som måste sakna Tuulola, Melkersson och de andra backarna i Brynäs -99 lag.

Matchen slutade 5-2 efter att Frölunda reducerat och Dackell lobbat in pucken i öppen kasse.

Det avgörande för den här matchen var helt klart att Brynäs fick en bra inledning. 3-0 i första kan knäcka många lag, och speciellt ett lag som kritiserats så hårt som Frölunda. ”Honken” tog visserligen bara 10 av 14 skott, men kan inte lastas för något av målen. Istället kan sägas att Brynäs var effektivt, och Frölunda släppte alldeles för klara lägen. Dock överglänstes han av Eddie Läck som var Brynäs bästa spelare. Hela Brynäs ska ha en eloge för sin insats, men Läck tillsammans med Dixon, Somervuori, Dackell, Hietanen, Andersén och Granström ska ha extra beröm. Sundström spelade back och gjorde som back en ganska svag insats, men han ska ha en eloge för att han går in och ändå håller en relativt hög klass trots att han är center/forward i vanliga fall.

Nu känns det som att Brynäs hittat målet, och man kan känna sig bakåt trots tunga backskador och Markström i JVM. Jag hoppas på en rolig tid innan slutspel, där Brynäs såklart ska finnas med!

Brynäs testar Kanadensare

Efter långtidsskador på Lars Jonsson och Kokko, samt korttidsskada på Bertilsson, så letar Brynäs efter en ny back. Nu provtränar den kanadensiske backen Blake Cosgrove med Brynäs. Cosgrove skulle egentligen spela med den Norska klubben Frisk Asker, men pga klubbens ekonomiska problem blev det inget. Eftersom backen ändå var i ”närheten” tyckte Sundlöv att det inte skada att låta honom provträna.

Helt rätt av Brynäs och Micke Sundlöv tycker jag.

Däremot tror jag inte att Cosgrove är rätt spelare för Brynäs. Jag har inte sett honom spela, men på Eliteprospects kan läsa att han inte precis är någon poängmaskin. Det Brynäs letar är trots allt en back att använda offensivt och i PP. Även det faktum att Cosgrove var tilltänkt att spela i den norska ligan gör mej misstänksam. Men man vet aldrig, han kan visa sig vara riktigt bra… Fast jag tror som sagt inte han är rätt man för Brynäs.

Jag tror istället att Brynäs behöver titta på AHL. När man tidigare sökte en ny back föreslog jag några namn, varav en var AHL spelare. Nu har jag inte skannat marknaden, men jag gissar att det finns ännu fler alternativ. NHL-lagen har sållat i sina laguppställningar och spelare som hamnat i AHL och tidigare haft hopp om att spela i NHL den här säsongen kan vara less på sin situation och villiga att visa upp sig i Europa. Så att Brynäs provtränar en kanadensare är nog ett steg i rätt riktning, men det är inte den kanadensare jag vill se i Brynäs.

Brynäs tågar på!

Har tyvärr inte haft tid att skriva efter-matchen referat för de två senaste matcherna.

Jag konstaterar att Brynäs är på gång. Ni som följt bloggen, eller Brynäs, vet att det kännts så för mig och många andra under en tid nu. Brynäs har spelat bra och nyckelspelare har kommit igång.

I matchen mot Rögle visade Brynäs att man är i en annan klass än Ängelholms-laget. Mot HV71 hade man många skador, men hade ändå bud på poäng. Väldigt roligt att juniorer kan komma in och göra så bra match som man faktiskt gjorde.

Håkan Wickberg har avlidit, bara 66 år gammal. Han är en äkta Brynäs-legend och det känns bra att han hyllades med ”vimpel” i taket innan han gick vidare. Hatten av för honom, och tankarna går till hans familj. Hans hockeyfamilj finns här. Wickberg ingår i klanen Brynäs. Familjen Brynäs.

En match kvar innan uppehållet. En svår match, borta mot Linköping. Riktigt synd att Kokko och Dackell gått och blivit skadade. Hoppas de är tillbaka snart. Kokko, Hietanen och Jonsson i varsitt backpar skulle inte vara helt fel i slutspelet (för ja, dit går Brynäs).

Läck visar att han kan ta över när Markan åker på JVM.

Ove Molin fortsätter i PP trots bra resultat varje gång han uteblir. Råttor  och möss kan lära sig att inte begå samma misstag efter att ha begått det några gånger. Det ska väll fan till om Czarnecki inte ska klara av att göra samma sak. Ove Molin ska inte spela PP, och det vet alla utom Czarnecki.

Efter matchen: Södertälje – Brynäs

Södertälje – Brynäs var en så kallad sexpoängsmatch. Brynäs jagar förvisso slutspel, men Södertälje ligger på kvalserieplats och skulle vid eventuell vinst slåss med Brynäs om den inte så åtråvärda placeringen.

Som Brynässupporter såg jag positivt på den här matchen. Brynäs har precis spöat Skellefteå med 6-0 och ska vinna mot Södertälje om man ska ha i slutspelet att göra.

Den första perioden började lite trevande från båda lag. Spelet svajade och chanser byttes. De båda målvakterna, Markström och Bjurling, gjorde stabila insatser och släppte inte in några onödiga mål. Det var dock Bjurling som fick ge sig först. Somervuori, som kommit igång på allvar, passade fram Dackell som sköt ett skott som Nolander styrde in. Alltså en styrning och inget att lasta Bjurling för. Som Brynäsare är jag naturligtvis nöjd att någon går på mål, även om det är en back som gör det. 1-0 till Brynäs stog sig perioden ut.

Brynäs inledde den andra perioden starkt och Södertälje drog ganska snabbt på sig ett par utvisningar. Till min stora förvåning så spelade Ove Molin PP i den första perioden, med ett ineffektivt PP som resultat. I den andra perioden återgick man till de formationer som spelade PP mot Skellefteå, med framgång. I PP placerar sig Somervuori ofta i slottet för att försöka hitta yta. Den här gången gjorde han det och blev framspelad av Lauritzen och Hietanen. Somervuori, som har ett rappt skott, fick en liten felträff som ställde Bjurling och 2-0 var ett faktum.

Brynäs ledning såg mycket stabil ut i den tredje perioden och Södertälje var aldrig riktigt nära. Man hade i och för sig några riktigt bra chanser, men Markkström var omutlig. Efter att Brynäs spelade PP så kontrade dock Södertälje in 1-2. Det var ett ganska löst skott från blålinjen som letade sig in under en oskymd Markströms arm. En riktig målvaktstavla av en annars så säker Markström.

De sista minuterna bestod av ett Södertälje-tryck, men jag tycker aldrig de var riktigt nära. De hade i och för sig pucken i offensiv zoon men kom inte till avslut annat än utifrån. I de lägena har jag tur som Brynäsare – jag kan lita på att Markström håller tätt.

Slutresultatet 2-1 till Brynäs var helt rättvist. Brynäs var det bättre laget och hade ett mer vårdat spel. Som en reflektion kan jag också säga att Brynäs hör hemma ovanför Södertälje, och att Södertälje nog får svårt att undvika kvalserien.

Bäst i Brynäs var Markström, Somervuori, Dackell, Dixon och Lauritzen. Kahnberg var också en av de bättre men kommer inte riktigt till. Han spelar bra i offensiv zon men när han närmar sig kassen så stämmer det inte riktigt. Jag hoppas att det lossnar för honom så som det lossnat för Somervuori. Då blir Brynäs riktigt farliga för alla lag i ett eventuellt slutspel.

Efter matchen: Brynäs – Skellefteå

Ikväll är man nöjd som Brynässupporter. Brynäs krossade SAIK med 6-0. Men nu tar vi det från början…

Matchen inleddes tempostarkt och det märktes att Skellefteå spelade med självförtroende. Tighta situationer i försvarsson resulterade inte i rensningar eller sarg-ut, utan löstes med finess och ett rappt passningsspel. Skellefteå såg riktigt starka ut och det såg ut att bli en tuff match.

SAIK öppnade som sagt starkt, och dessutom offensivt. Gästerna var närmast ett ledningsmål men Brynäs stretade emot bra och etablerade spel i anfallszon då och då. 1-0 till Brynäs kom efter en kontring och tilltrasslad situation vid mål där jag tror att Lauritzens skott på något sätt letade sig in. Vid ett annat sådant tillfälle snurrade Somervuori runt på ett bra sätt och spelade fram Kokko mitt framför mål. Istället för att ta avslut, som Hadelöv var helt med på, så passade Kokko bakom ryggen till Dackell som satte 2-0 vilket också blev slutresultatet efter den första perioden. Inte helt rättvist men som Brynäsare så vet man ju att det är målen som räknas.

I den andra perioden trodde jag att SAIK skulle ligga på hårt för reducering. I stället vek man ner sig och tillät Brynäs ta över matchen. Men med det ska ingen cred tas från Brynäs, som spelade bättre än på länge. En stor skillnad i matchen mot Skellefteå jämfört med tidigare matcher var också att man gjorde mål på en del av sina chanser. Efter den andra perioden var ställningen 4-0 och det var helt välförtjänt, även om ett av målen kom efter en SAIK-utvisning som såg ruskigt tveksam ut.

Den tredje perioden såg ut precis som den andra perioden: Brynäs dominerade och Skellefteå såg ut att vänta på att machen skulle ta slut. Brynäs dominerade och spelade grymt bra i power play. Man gick ifrån till 6-0 och fokuserade sen på att hjälpa Markström hålla nollan – vilket lyckades.

Nyckeln till vinsten mot Skellefteå var ett bra försvarsspel i den första perioden när det behövdes, och ett bra power play. Markström spelade bra i mål och när han släppte returer fanns Brynäsare där.

Power Play var av absoluta toppklass i matchen mot Skellefteå. En stor anledning till det tror jag är att en ändring gjordes som jag länge efterlyst. Ove Molin utgick med illamående efter den första perioden vilket tog bort den största PP-bromsklossen för säsongen (detta är alltså vad Aftonbladet kallar ”Paniktaktiken”). Allt för ofta går PP ut på att Ove Molin håller puck. Nu spelade kedjan Dackell-Dixon-Somervuori och Kahnberg-Nordquist-Silfverberg PP och de gjorde det mycket bra. Det syns att Nordquist blir nyttig i PP framöver, och jag hoppas att Czarnecki nu inser att det är dessa formationer som ska spela PP. Även Kahnberg (som gjorde ett av målen) var på spelhumör och Silfverberg gjorde två mål. Det bevisar, tycker jag, att de ska fortsätta spela PP. Kedjan med Dackell-Dixon-Somervuori var även dom giftiga och stod bakom två av målen från Dixons klubba.

Bäst i Brynäs idag var Markström, Kahnberg, Dixon, Somervuori, Nordquist och Sundström. Egentligen skulle jag vilja säga att hela laget spelade bra. Fortsätter man spela så här så är slutspelsplatsen ett faktum.

Lite små notiser:

Brynäs har inte vaccinerat sig, och nu verkar det som att Bertilsson kan ha fått influensan. Synd, men jag förstår att man inte vill vaccinera hela truppen mitt i säsongen med tanke på de biverkningar man kan få.

Aftonbladet ältar spelare i målgården vid ett mål som Djurgården släppt in. När såg man såna bilder när något annat lag släppte in ett liknande mål? För det händer väll i ungefär var och varannan omgång.

Popovic käftade med HV71s ”slipshuliganer”. Det är skandal att de ”supportrarna” inte blivit portade, eller i alla fall förflyttade inom, HV:s hemmaarena. Att HV71 som klubb tillåter supportrar att sitta och spotta på motståndare är löjeväckande och får dem att se ut som ett gäng pajaser. Hockeyligan borde bötfälla HV71 som man gör i t.ex. fotbollen, så händer det kanske saker. Varje gång jag läser om det får jag lust att åka ner till Jönköping och göra samma sak på de så kallade supportrarna. Riktigt, riktigt dåligt av HV71.

Hermansson till Almtuna?

Hermansson fick kicken från Brynäs för ett par dagar sedan. Nu verkar han vara på gång till Almtuna.

Almtunas sportchef är den tidigare Brynäsbacken Öhrstedt, som spelade med Hermansson när Hermansson bildade formation med Dackell och Bäckström. Hermansson var således avslutaren i formationen och öste in mål.

Öhrstedt säger till unt.se om Hermansson:
– Han har ett ruggigt bra skott, han är rightare vilket vi skulle ha stor användning för.

Jag tror att Almtuna skulle passa Hermansson bra. Han håller för närvarande Allsvensk klass. Förhoppningsvis kan han där få ansvar och spela med spelare som ger honom lägen. Om han får sätta ett par puckar så tror jag att det kan rulla på bra. Kanske återfinns han nästa säsong i något av de lag som brukar värva gamla Brynäsare: Djurgården, Luleå eller Rögle.