Efter matchen: Timrå – Brynäs

Brynäs mötte Timrå borta igår, och inför matchen hade jag stora förhoppningar om att man skulle säkra slutspelsplatsen med en vinst.

Det var dock Timrå som började bäst, och gjorde 1-0 redan efter 45 sekunder. Ett fint anfall som avslutades med ett distinkt skott i hörnet bakom Markström som förvisso inte var skymd men ändå inte kan ta på sig målet efter ett sånt skott.

Efter Timrås mål så var det Brynäs som ägde matchen. Man lyckades inte kvittera i den första perioden, men i den andra perioden så lyckades Eero Somervuori, som sett ut att vara ur form de senaste matcherna, få in pucken bakom den förre Brynäsmålvakten Lindbäck (som jag för övrigt hoppas kommer tillbaks till Brynäs inför nästa säsong). I resten av den andra perioden turades lagen om att spela PP.

I den tredje perioden tog Brynäs återigen tag i taktpinnen. Man skapade flest lägen och det kändes inte som att Timrå, trots löften från Challe Berglund att man skulle satsa för 3 poäng, inser allvaret i sin situation. Jag förväntade mig högre intensitet från Timrås sida men fick istället se ett Timrå som var sämre och visade likvärdig vilja som bortalaget. Visst, Brynäs är inte klara för slutspel men Timrå är i ännu större behov av poäng än vad Brynäs är.

Tidigt i den tredje perioden så stötte Nordquist fram pucken, från egen zon, till en framstörtande Magnus Kahnberg. När Kahnberg kommer i ett friläge så är sannolikheten stor att det blir mål. Så också denna gången. Kahnberg fintade ner Lindbäck och kunde lyfta in den över dennes benskydd. Skönt för Kahnberg att göra mål på ett friläge efter den missade straffen för ett par omgångar sedan, och skönt för Brynäs att han fortsätter göra mål. 2-1 kändes rättvist i det läget.

Timrå hade egentligen ingenting i den tredje perioden. När matchen led mot sitt slut så tog man dock ut målvakten och skapade viss press den sista minuten. Men ca halvminuten kvar lyckades man också göra mål efter ett skott med trafik framför mål. Målet i sig är inget att snacka om, men det känns som att Brynäs förtjänade tre poäng. Kanske borde man avgjort tidigare på någon av de chanser man faktiskt skapade. Hur som helst så kvitterade Timrå och matchen slutadee oavgjort, 2-2.

I förlängningen tog Brynäs återigen över taktpinnen och skapade ett par fina lägen. Efter ca 3 minuter så åkte man dock på en felaktig utvisning när Grönholms klubba blev fasthållen efter en brytning. Grönholm fick 20 minuter för misconduct efter incidenten, och jag förstår honom. Dock är man ganska härdad mot den svenska domarkårens misstag vid det här laget, och utvisningen var inte förvånande.

Efter utvisningen skapade Timrå lite press, men var aldrig riktigt nära ett segermål. Matchen slutade 2-2 även efter förlängning. Inför matchen skulle jag vara ganska nöjd med resultatet, men med facit i hand så skulle Brynäs haft 3 poäng. Då både Luleå och Frölunda förlorade så håller man sig framför dem. MoDo vann, och tog över Luleås sista slutspelsplats.

Bäst i Brynäs mot Timrå var junior-kedjan med Järnkrok, rödin och Silfverberg. Den kedjan skapade tryck hela tiden och det var endast efter åtskilliga regelbrott som Timrå lyckades hålla dem borta. Tyvärr väger juniorerna lätt när de interferas och de har därför svårt att komma in på mål. Hur som helst så skapade de bra snurr och skapade flera fina chanser. Roligt att de också fick ahansen. I flera andra matcher har de spelat bra men bänkats mot slutet av matcherna. När Brynäs vill satsa offensivt så är juniorkedjan ett bra vapen. Annat är det när man lägger sig på försvar. Även Kahnberg bör nämnas som en av debättre i matchen mot Timrå då han förutom målet skapade några fina lägen och spelade bra i stort.

Det ser ganska bra ut för Brynäs. Jag tror att de i praktiken är klara för slutspel, men två raka förluster skulle såklart göra mig mindre självsäker. Det skulle vara oerhört skönt med en seger mot HV71 på måndag.

Inför matchen: Brynäs – Färjestad

Jag tog för givet att Brynäs skulle spela i torsdags och hade bokat in kvällen framför TVn. Jag visste att det inte var match i Läkerol Arena, men att det var bortamatch tog jag för givet. Flickvännen fick veta att det var match och att det var det som gällde på torsdagkvällen. Döm av min förvåning när jag såg att alla lag spelade match utom Brynäs och Frölunda. Matchen var flyttad.

Jag känner inte längre sug efter snus, annat än det Onico jag använder som ersättningsprodukt. Men hockey och Brynäs i synnerhet, det känner jag sug efter. Under lördagen möter man Färjestad på hemmaplan och jag finns givetvis på plats.

Färjestad har gått ganska dåligt den sista tiden, men är alltid ett respektingivande motstånd. De har alltid ett bra lag på papperet och kommer att bli giftiga i slutspelet återigen. Samtidigt som motståndet är respektingivande så är Brynäs hemmaspel detsamma. De senaste hemmamatcherna har man bland annat slagit MoDo och Linköping, och spelat väldigt bra om jag får säga det själv. Det kommer att bli en rolig match i morgon och jag ser fram emot en jämn match.

I Brynäs är juniorerna tillbaka från JVM. Precis som alla förstår så är Rödin tillbaka i Brynäslaget. Tydligen ska han eventuellt bilda kedja med Silfverberg och Järnkrok (som center). Detta beror på om Dackell är tillbaka eller inte. Är Dackell tillbaka så går Järnkrok in där och Sundström går in som center mellan de båda JVM-spelarna. Därmed skulle Sundström gå från backpositionen, där Bertilsson ersätter, och tillbaka på sin ordinarie centerposition. Detta beror alltså på om Dackell är med eller inte. Är han med så fortsätter Sundström på backen och Bertilsson är sjundeback. Eddie Läck fortsätter i mål.

Peteri Kokko har pratat med Geflesporten, och säger att han gärna skulle fortsätta i Brynäs även nästa säsong. Jag kan bara konstatera att jag gärna skulle se honom i Brynäs nästa säsong. Viktigast, när det gäller backsidan, är dock att Lars Jonsson forstätter.

Jag tippar ett kryss i matchen. 3-3 eller 4-4. Sen vinner Brynäs i förlängningen.

Efter matchen: Brynäs – Skellefteå

Ikväll är man nöjd som Brynässupporter. Brynäs krossade SAIK med 6-0. Men nu tar vi det från början…

Matchen inleddes tempostarkt och det märktes att Skellefteå spelade med självförtroende. Tighta situationer i försvarsson resulterade inte i rensningar eller sarg-ut, utan löstes med finess och ett rappt passningsspel. Skellefteå såg riktigt starka ut och det såg ut att bli en tuff match.

SAIK öppnade som sagt starkt, och dessutom offensivt. Gästerna var närmast ett ledningsmål men Brynäs stretade emot bra och etablerade spel i anfallszon då och då. 1-0 till Brynäs kom efter en kontring och tilltrasslad situation vid mål där jag tror att Lauritzens skott på något sätt letade sig in. Vid ett annat sådant tillfälle snurrade Somervuori runt på ett bra sätt och spelade fram Kokko mitt framför mål. Istället för att ta avslut, som Hadelöv var helt med på, så passade Kokko bakom ryggen till Dackell som satte 2-0 vilket också blev slutresultatet efter den första perioden. Inte helt rättvist men som Brynäsare så vet man ju att det är målen som räknas.

I den andra perioden trodde jag att SAIK skulle ligga på hårt för reducering. I stället vek man ner sig och tillät Brynäs ta över matchen. Men med det ska ingen cred tas från Brynäs, som spelade bättre än på länge. En stor skillnad i matchen mot Skellefteå jämfört med tidigare matcher var också att man gjorde mål på en del av sina chanser. Efter den andra perioden var ställningen 4-0 och det var helt välförtjänt, även om ett av målen kom efter en SAIK-utvisning som såg ruskigt tveksam ut.

Den tredje perioden såg ut precis som den andra perioden: Brynäs dominerade och Skellefteå såg ut att vänta på att machen skulle ta slut. Brynäs dominerade och spelade grymt bra i power play. Man gick ifrån till 6-0 och fokuserade sen på att hjälpa Markström hålla nollan – vilket lyckades.

Nyckeln till vinsten mot Skellefteå var ett bra försvarsspel i den första perioden när det behövdes, och ett bra power play. Markström spelade bra i mål och när han släppte returer fanns Brynäsare där.

Power Play var av absoluta toppklass i matchen mot Skellefteå. En stor anledning till det tror jag är att en ändring gjordes som jag länge efterlyst. Ove Molin utgick med illamående efter den första perioden vilket tog bort den största PP-bromsklossen för säsongen (detta är alltså vad Aftonbladet kallar ”Paniktaktiken”). Allt för ofta går PP ut på att Ove Molin håller puck. Nu spelade kedjan Dackell-Dixon-Somervuori och Kahnberg-Nordquist-Silfverberg PP och de gjorde det mycket bra. Det syns att Nordquist blir nyttig i PP framöver, och jag hoppas att Czarnecki nu inser att det är dessa formationer som ska spela PP. Även Kahnberg (som gjorde ett av målen) var på spelhumör och Silfverberg gjorde två mål. Det bevisar, tycker jag, att de ska fortsätta spela PP. Kedjan med Dackell-Dixon-Somervuori var även dom giftiga och stod bakom två av målen från Dixons klubba.

Bäst i Brynäs idag var Markström, Kahnberg, Dixon, Somervuori, Nordquist och Sundström. Egentligen skulle jag vilja säga att hela laget spelade bra. Fortsätter man spela så här så är slutspelsplatsen ett faktum.

Lite små notiser:

Brynäs har inte vaccinerat sig, och nu verkar det som att Bertilsson kan ha fått influensan. Synd, men jag förstår att man inte vill vaccinera hela truppen mitt i säsongen med tanke på de biverkningar man kan få.

Aftonbladet ältar spelare i målgården vid ett mål som Djurgården släppt in. När såg man såna bilder när något annat lag släppte in ett liknande mål? För det händer väll i ungefär var och varannan omgång.

Popovic käftade med HV71s ”slipshuliganer”. Det är skandal att de ”supportrarna” inte blivit portade, eller i alla fall förflyttade inom, HV:s hemmaarena. Att HV71 som klubb tillåter supportrar att sitta och spotta på motståndare är löjeväckande och får dem att se ut som ett gäng pajaser. Hockeyligan borde bötfälla HV71 som man gör i t.ex. fotbollen, så händer det kanske saker. Varje gång jag läser om det får jag lust att åka ner till Jönköping och göra samma sak på de så kallade supportrarna. Riktigt, riktigt dåligt av HV71.

Efter matchen: Brynäs – Rögle

Brynäs – Rögle var en riktig skitmatch. Båda lagen började dåligt i den första perioden och så fortsatte det i stort sett hela matchen.

Brynäs är ett bättre lag än Rögle och det syntes på isen. Trots dåligt spel från båda lagen så dominerade Brynäs och parkerade i offensiv zon. Tyvärr hade man svårt att gå på mål eller skapa chanser. Rögle spelade förvisso ett kompakt försvarsspel, men det var också hemmalagets oförmåga som hindrade chanserna att komma.

Denna matchbild stod sig i stort sett hela matchen. Brynäs höll puck men hade svårt att komma till lägen. Trots detta trillade ett par mål in. Det första målet blev Rögles. Kaos i Brynäs försvarszon utnyttjades på ett effektivt sätt av gästerna. Resultatet 0-1 efter den första perioden speglade inte på något vis matchen.

Den andra perioden fortsatte som den första – dåligt spel och grishockey mot ineffektivitet. Jag skriver ineffektivitet eftersom Brynäs i den andra perioden faktiskt lyckades skapa chanser. Utdelningen var dock inte den bästa och det enda mål som föll var när Dixon slog in en retur från Hietanens skott. Återigen visar det sig hur viktigt det är att gå på mål i alla lägen. Dixon är tyvärr en av få som gör det i Brynäs.

I den tredje perioden hände det saker. Först fick en av matchens bästa spelare, Anton Rödin, göra sitt debutmål i Brynäs och Elitserien. Rödin har raddat upp bra insatser och visat initiativförmåga och vilja. Det var bara en tidsfråga innan han skulle få sätta första målet.

Den sista perioden slutade dock olyckligt. Först gjorde Rögle 2-2 på en fösare, eller ”myra” om man så vill, från blå som letade sig in bakom Markström. Sedan åkte Bertilsson, som återigen var en av Brynäs bästa backar, ihop med Andrée Brendheden som skadade sig svårt. Från där jag satt såg det ut som en pååkning, och på jumbotronen såg det faktiskt ut som att han touchade höft-mot-höft. På stillbilder efteråt, bland annat på aftonbladet, så ser det däremot ut som en knä-träff. Det är mycket synd att Brendheden skadade sig svårt, dessutom i knät som är speciellt känsligt för hockeyspelare. Att det blev matchstraff kan jag till viss del också förstå, om Bertilsson tog Brendheden med knät. Men att det skulle vara flera matchers avstängning för en oavsiktlig knätackling ställer jag mig mycket kritisk till.

Hur som helst så fick Rögle spela 5 mot 4 de sista 3-4 minuterna i den sista perioden. Eftersom man inte utnyttjade detta så fick man även spela 4 mot 3 i början av förlängningsperioden.

I sudden spelade Brynäs som sagt BP i början men klarade det bra. När man sedan blev fulltaliga togs spelet snabbt över och ett avgörande kom av Stephen Dixon som gjorde sitt andra mål för kvällen. Skönt för Dizon som alltid jobbar hårt för laget och förtjänar utdelning.

Från matchen kan konstateras att Kahnberg återigen gjorde en stark insats men fortfarande inte hittar målet. Den största anledningen skulle jag vilja säga är otur.

Bäst i Brynäs var Rödin, Bertilsson, Kudroc, Dixon och Silfverberg. Det tydliga mönstret i detta är att de unga spelarna kliver fram när de får chansen – precis som jag tidigare skrivit. Det är bra att de får chansen och att de tar den, men det är synd att det krävs flera skador för att Czarnecki ska våga låta dem spela i avgörande lägen. I fortsättningen hoppas jag att en spelare som Rödin, som ger motståndarna stora svårigheter och tvingas dom dra på sig utvisningar om de ska få stopp på honom, får spela mer.

Idag är det match mot LHC. Spelar Brynäs lika dåligt som mot Rögle så är det kört. Vi får hoppas att de rycker upp sig…

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Brynäs – Luleå var sen lördagsmatch igår vilket så klart drog ner antalet besökare kraftigt då Danmark – Sverige började mitt i hockeymatchen. Tack vara ”Hockeyfesten” som ett par gånger om året besöker Läkerol Arena landade besökarantalet på 5000 och stämningen var på topp. Ett roligt inslagg var också att ”Hockeyfesten” stod för nationalsången – allsång alltså! Kanske hade den normalt så tråkiga kareokie-slingan passat här, även om det blev ganska enhetligt efter ett par rader.

Appropå ”Hockeyfesten” så får de, med all rätt, mycket beröm för att de höjjer stämningen på de 2-3 matcher de går på per säsong. Men jag tycker också det är viktigt att poängtera att det finns många som går på alla hemmamatcher och bidrar till en höjd stämning hela säsongen. Brynäsklacken, som jag inte är ett stort fan av, visar trots allt stort engagemang match efter match. Brynäsklackens största problem är praktiskt – de klappar för snabbt. De klappar så snabbt att ljudet blir lägre. Dessutom förstör de ofta när sittplatspubliken sätter igång någonting genom att klappa med. Eftersom de klappar mycket snabbare än sittplatspubliken så dör stämningen snabbt ur. Där behöver de definitivt skärpa sig. Det är ingen tävling i att klappa snabbt.

Men nu till matchen!

Brynäs öppnade matchen mot Luleå mycket starkt och tog tag i taktpinnen direkt. I första perioden bombarderades Lulemålet och Brynäs etablerade press i stort sett hela tiden. Att Luleå drog på sig flertalet utvisningar hjälpte inte precis gästerna. Efter halva perioden var ställningen 3-0 och det såg inte ut att mattas. Målen kom logiskt även om Lauritzens 3-0 mål gjordes efter sjabbel i Luleförsvaret när gästerna spelade med en man mer på isen.

I den andra perioden bytte matchen skepnad. Luleå tog över allt mer medans Brynäs fick allt svårare att komma ur egen zon. Dock var försvarsspelet framför mål och i slottet rejält vilket tillät Markström att göra sin grejj. Framförallt Kudroc bidrog här till att Markström fredades från Lulespelare. Ett av förra årets hemmamöte när ”Hockeyfesten” var på besök präglades av Luleås pååkningar på Markström. Med en spelare som Kudroc mellan bortaspelarna och hemmamålvakten blir situationen en annan. Den andra perioden slutade 0-0.

I den tredje perioden klev Brynäs upp mer och den var jämnare än de båda tidigare perioderna. Ju längre perioden gick desto mindre hungriga blev Luleåspelarna eftersom tiden började rinna ut. I slutet av matchen bytte laget chanser och det var Brynäs som, för en gångs skull, var det effektivare laget. Efter ca 16 minuter av den tredje perioden passade Dixon fram Lauritzen som sköt ett skott som räddades men rullade in i målgården. Där höll sig Somervuori påpassligt framme och petade in 4-0. Hans första mål för Brynäs i Elitserien. Skönt för både honom, Brynäs och oss supportrar!

Brynäs tog en välförtjänt seger och klättrade upp till den övre halvan av tabellen. Med tanke på hur spelet sett ut den här säsongen så är det där de hör hemma.

Den här matchen var ändå ett bakslag för Brynäs. Efter en tackling så haltade Lars Jonsson av isen, till synes med en trasig skridsko. Det visade sig att Jonsson skurit upp vaden och förmodligen blir borta i en månad.

Jonsson kan inte ersättas av någon back som finns på marknaden (i alla fall ingen som Brynäs har råd med). Det känns dock som givet att Kudroc ska få förlängt förtroende. Jonsson saknades redan i matchen mot Luleå då Nolander fick gå in som target player i power play. Det går inte att ersätta Jonsson under den månad han blir borta men förhoppningsvis kliver flera andra backar fram. Hietanen, som har gjort flera bra matcher på senare tid, tror jag kan ta mer ansvar och kanske ta över delar av det ansvar som Jonsson tagit. I defensiven hoppas jag Kudroc kan kliva fram ännu mer än vad han faktiskt redan gjort och bli en backjätte.

Som ni kanske förstår så tycker jag att både Hietanen och Kudroc gjorde bra matcher. Även Lauritzen var bra och gjorde kanske sin bästa match i Brynäsdressen. Andersén var tillbaka och gjorde ett stabilt intryck. Annat är svårt att säga om någon back när man inte släpper in mål, även om också Markström gjorde en kanonmatch. Rödin gjorde återigen ett piggt intryck och måste vara den Brynäsare som har orsakat flest utvisningar för motståndare i år. Rödin liknar Kahnberg med pucken och motståndarna måste ofta bryta regler för att få stopp på honom. Kahnberg var däremot blek och verkar lida av måltorkan. Förhoppningsvis får han göra ett mån nästa match och då tror jag det kan släppa. Även om Somervuoris mål var omöjligt att missa så hoppas jag det tänder honom så att han kan bli lika pigg som han var i de inledande omgångarna då enbart otur hindrade honom från att komma med i målprotokollet. Många spelare var bra och jag kan inte nämna alla här, men Silfverberg vill jag också nämna som en frisk fläkt på isen.

Nya tag mot Linköping på torsdag. Så länge man inte börjar bli för nöjda så har man en bra chans mot ett formsvackande LHC.

Efter matchen: Brynäs – AIK

Träningsmatchen mellan Brynäs och AIK innehöll precis det jag ville få ut av den: Markström fick göra ett par svettiga räddningar och nyförvärven gjorde mål. Att jag sedan bommade mitt tips på ett mål i tom kasse är okej.

Jacob markström har varit skadad ett tag nu och har precis börjat spela matcher. Därför var det extra roligt att han fick komma in i en del heta situationer igår kväll. Att det är försäsong och inte så viktigt är sant, men efter skadan kändes det säkerligen skönt för Markan Jr att få spela bra.

Både Sumervouri och Kahnberg gjorde mål – kul! Framförallt Sumervouri visade att han är en lirare och stod för ett par fina dragningar samt ett par framspelningar som visade på känsliga handleder. Kahnberg försökte en hel del också, men lyckades inte lika ofta. Det syns på de mer rutinerade spelarna att det fortfarande är försäsong…

I övrigt tyckte jag, som vanligt under försäsonger, att de unga spelarna var bäst. Silfverberg visade att han blir att räkna med i vinter och Rödin tog för sig vid ett flertal gånger. Även de två juniorbackarna visade att de är någonting att räkna med i framtiden. Riktigt kul!

Matchen som sådan var inte en typisk försäsongsmatch. De ca 2-3000 åskådarna fick se ett par slagsmål och stundtals heta känslor. Bland annat åkte Ryno runt och sänkte spelare, med eller utan puck, till höger och vänster där ett tag. Tyvärr såg jag inte mycket av Brynäsbekantingen Gynge som jag trodde stenhårt på för ett par år sedan. Synd att Boork aldrig gav honom en riktig chans…

Det märktes vilket lag som spelar i Elitserien och vilka som ligger i Allsvenskan. Brynäs var det bättre laget och vann välförtjänt. AIK blixtrade till stundtals och ser ut att kunna bli ett topplag i Allsvenskan även i år. Dock är det svårt för mig att bedöma då jag inte sett något annat lag i år. Sedan är det ju också så, som jag nämnt flera gånger tidigare, att man inte ska dra för stora växlar utifrån en träningsmatch.

Det var roligt att se Brynäs spela igen. Nedräkning till Elitseriestart!

Juniorsatsningen betalar av sig

Brynäs J20-lag vann i onsdags SM-guld efter 2-0 i matcher mot HV71. Den juniorsatsning som man gjort har betalat av sig i J20 laget. Nu för tiden är det inte Örnsköldsvik, Västerås eller Leksand som unga tallanger vill flytta till när de börjar gymnasiet – det är Gävle.

Att ha ett J20-lag i toppklass är viktigt. Det är en grund för A-laget att stå på. När A-laget är skadedrabbat så finns det juniorer tillgodo som kan göra ett bra jobb i elitserien. Se bara på Silfverberg denna säsong. Silfverberg, som var med om J20-lagets SM-guld i onsdags, klev in och var mycket bra i Elitserien. Brynäs tallangverkstad slutar inte där. Under de matcher jag sett i vinter har flera olika J20-spelare presenterat sig och i stort sett i varje J20-match har jag lyft på ögonbrynen för en ny spelare. Brynäs har inte bara de ”namnkunniga” J20-spelarna. I J20 laget finns i stort sett ett helt lag som skulle kunna göra okej i från sig, eller i alla fall fungera som en okej utfyllnadsspelare, i Elitserien.

Nu är det ju så, att det inte är utfyllnadsspelare som Brynäs A-lag söker. Självklart önskar Brynäs, och alla Brynäsfans, att en ny supertalang a-la Bäckström eller Markström ska komma fram. Och faktiskt så finns det möjligheter till det. Bäckström och Markström har kommit fram med ett par års mellanrum. Snart är det dax för nästa supertallang att kliva fram. Ett problem i detta är kanske att J20 laget innehåller så många bra spelare att många inte får chansen i Brynäs A-lag.

Brynäs har gjort ett mycket bra jobb med sin juniorverksamhet. Nu är det upp till A-laget att göra sin del – ge de unga chansen. Låt juniorsatsningen lyfta A-laget och ge Brynäs en grund som, med hjälp av spetskompetens, kan leda till stora saker i framtiden.